Omslagsonsdag v. 9: Ryssland

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Numera talas det tyvärr mycket om Ryssland. Därför är temat Ryssland. Här är mina ryska omslag:

Dagens visdomsord 2024-02-28

Grundvalen för det svenska samället är iblandekonomi. Ibland går det. Ibland går det inte alls. (Tage Danielsson)

Tisdagstrion: Trädgård, skog eller park i handling eller titel

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat trädgård, skog eller park i handling eller titel. Här är min trio:

I Harlan Cobens spänningsroman Inte ett ord försvinner Simon Greenes drogberoende dotter Paige spårlöst. En dag ser han henne sjunga i Central Park, men hon är en skugga av sitt forna jag. När han närmar sig flyr hon i panik.

Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau är en bok som inte saknar poänger och intressanta tankar, men som sannerligen inte är någon bladvändare.
Nog har han funderat en hel del, den gode Thoreau. Och bildad är karln också. Där finns många hänvisningar till olika filosofer och till hinduismens Vedaböcker. Han vet allt, kan allt och vill oerhört gärna förtälja detta. Och då blir han bitvis outhärdlig.
Jag har även lite svårt med att han gräver ner sig i detaljer som jag tror att han är ensam om att fundera på. I något kapitel funderar han ut någon formel som ska kunna användas för att beräkna en sjös djup. Om jag förstod saken rätt, skulle formeln inte fungera om sjön hade öar. Vattnets karaktär och färg ägnar han också många sidor åt. För att nu inte tala om isens konsistens.
Men jag ska ändå erkänna att det fanns avsnitt som var intressanta. Framför allt hans funderingar kring vad som egentligen borde vara viktigt för en människa. Problemet för mig är att när jag har läst klart ett kapitel, så minns jag nästan inget av innehållet. Dock kanske inte hela skulden ska läggas på Thoreau. Det kan ju vara jag, som inte är tillräckligt djup.

Gunnar Ehne var en underfundig poet, som skrev sina dikter på sin nordvärmländska dialekt. Jag låter hans dikt Kvällsböna ge en bild av skogen:

Har du nôn skog
i din himmel, du Gud
Te gå i en finen kväll
En tocken där gammel skog, du vet
mä smörsôpp å kantarell

Vi hörd fôll ôm gröna änger
ôm söer mä vita ull
Musik ifrå harpas stränger
å gater gjord uttå gull

Men ja skull nock int trives
mä dä där, du Gud
Du vet ja är blyg å rädd
Dä låter sö fint på nô vis, du Gud
å ja ä inte tocken klädd

Kanske du tycker ja tarjer å fråger
men dä här ä noga för mej
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger
ska ja ta't sôm dä ä ôppnär dej

Men har du en skog
i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet
å ly på en bäck å på fôggelsang
när dej, i all evihet

Selfie: Namn

Jag upptäckte just att Klimakteriehäxan har någon form av utmaning som hon kallar Selfie. Jag har inte en aning om varför hon kallar den så, men jag kan väl prova den här veckan. Temat är namn.

1. Är du bekväm med namnet dina föräldrar valde att ge dig? Absolut. Jag gillar namnet Robert. Min farmor var dock inte förtjust. Hon ansåg att Robert var något som bara gamla gubbar hette. Jag förstår henne, för det var många som hette Robert i mitten av 1800-talet. Vi väljer ofta namn från vår farfars- och mormors-generation. Det är därför barnets farmor och mormor inte alltid är så förtjusta över barnbarnens namn. Får jag barnbarn någon gång kommer de väl att heta Bengt och Kerstin... Jag heter Curt Robert, där Curt var min pappas namn. Min äldre bror Stellan fick dessutom vår farfars namn, vilket jag är lite avundsjuk för. Han heter Curt Stellan Engelbert.

2. Om du har barn, vad avgjorde i valet av deras namn? Första dottern fick heta Agnes efter min frus farmor. Dottern heter Agnes Sigbritt Margareta. Sigbritt efter min mamma. Margareta är ett namn som den förstfödda flickan i min frus släkt heter i varje generation. Det har hållit i sig i fem, sex generationer, så det var självklart att det skulle bli ett av namnen. När den andra dottern föddes ville jag att hon skulle heta Maria efter min farmor. Min fru var inte så tänd på det, för hon tyckte att namnet var så vanligt, men hon sa ändå inget, eftersom ju första dottern namngivits efter hennes farmor. När hon besökte sin arbetsplats inte så långt efter flickans födelse och berättade om namnet var det någon som sa: "Maria! Men vad roligt att det namnet kommer tillbaka!" Det visade sig att Agnes var ett jättevanligt namn kring millennieskiftet, medan Maria var ovanligt. Så kan det gå. Maria heter Maria Ragnhild Olivia. Ragnhild efter min frus mormor och Olivia efter hennes mormorsmor. Maria har inte riktigt förlåtit oss att hon fick namnet Ragnhild :)

3. Vilket är det otrevligaste kvinno- respektive mansnamn du vet? Jag har inga antipatier mot något kvinnonamn. När det gäller mansnamn skulle det väl vara Adolf, Vidkun eller Muhammed. Fast Gustaf VI Adolf var en fin kung.

4. När folk gifter sig - tycker du då att makarna ska ha bådas efternamn eller ska en av dem skala bort sitt? Hur gjorde du? Jag tycker det känns lite märkligt när mannen byter till kvinnans efternamn. Jag har svårt att låta bli att fråga vad han hette som flicka... Mitt efternamn är ju såpass ovanligt att det inte var aktuellt över huvud taget att jag skulle byta efternamn. Min fru bytte till mitt namn, vilket gladde mig. Men det hade varit helt okej om hon även hade behållit sitt tidigare namn. En del väljer att ge sina barn båda föräldrarnas efternamn, men hur gör man då i nästa generation? Man kan ju inte plussa på med namn hur många gånger som helst. Min fru har haft tre efternamn. När hon föddes var hennes föräldrar inte gifta. Därför fick hon sin mammas efternamn - Granlöf. (Konstigt namn för övrigt. Vem har väl hört talas om en gran med löv?) Något år senare gifte sig föräldrarna, och då fick hon sin pappas efternamn - Wågström. Så gifte hon sig med mig och tog mitt efternamn - Warholm.

5. Bästa hundnamnet? Jag har aldrig haft någon hund, så det har jag inte så många synpunkter på. Dock tycker jag att trenden att ge husdjuren människonamn är lite märklig. Om någon ropar Bertil! räknar jag med att en äldre man eller ung pojke ska vända sig om, inte en tax!

6. Ska ägodelar "döpas" och i så fall varför? När vi köpte vår första gräsklipparrobot bestämde Maria av någon outgrundlig anledning att den skulle heta Gottfrid. Så fick det bli. Jag tyckte namnet var bra. Det torde väl betyda Guds frid, och varje gång jag satt på en stol och såg den klippa gräset istället för att jag behövde göra det så fylldes jag av en gudomlig frid :)

Boktriss I

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är I.

Manlig: I den kära nobelpristagaren Selma Lagerlöfs Jerusalem är en av de främsta karaktärerna Ingmar Ingmarsson. Alla förstfödda bland ingmarerna heter Ingmar, men den som är Ingmar Ingmarsson i den här boken har svårt att leva upp till sin far, Stor-Ingmars, föredöme.

Kvinnlig: Vilhelm Mobergs roman Raskens handlar om den indelte soldaten Rask, som är gift med Ida.

Serie: Jag ska erkänna direkt att jag inte har läst Torill Thorups serie om Inga Svartdal, men den passar in här i alla fall ;)

Veckans mening v. 8 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Vinnarna av Fredrik Backman. Det är en bok på över 700 sidor, så det kan nog komma fler veckans mening från den boken.

Hannah hörde en åktenskapsrådgivare på tv en gång som sa att "det viktiga i ett äktenskap är att ha gemensamma mål och hållla blicken åt samma håll", hon tänker ofta att problemet med det är ju bara att om man alltid tittar åt samma håll så ser man aldrig varandra.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Omslagsonsdag v. 8: Butiker, affärer osv

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Pirjo har varit ute och handlat och gjort av med en massa pengar, så idag är temat butiker, affärer osv. Några förklaringar kan nog vara på sin plats vad gäller mina val. När jag ser omslaget till "Den som ruvar på hämnd..." tänker jag att kvinnan på bilden nog är ute för att göra speciella affärer. Doktor Glas? Jag kom på att fru Gregorius har en affär med en annan man. Här är mina affärsmässiga omslag:

Dagens visdomsord 2024-02-21

Först när helvetet gör stjärten stekhet kommer eftertankens kranka blekhet. (Tage Danielsson)

Tisdagstrion: Maria, Marie och Mary

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Maria, Marie och Mary (författarnamn eller person i en bok). Här är min trio:

Frankenstein skrevs av Mary Shelley. Vetenskapsmannen Victor Frankenstein har farliga kunskaper. Av likdelar skapar han ett monster, en vanskapt och fruktansvärd gestalt, som skrämmer folk till vanvett. Monstret försöker lära känna människorna men drabbas av de oförståendes rädsla och hat. Frankensteins monster svär att förfölja och hämnas sin skapare. Den dramatiska jakten går över stora delar av Europa. Hat, våld och ondska kantar vägen mot den oundvikliga undergången.

Alla känner nog till att det finns en bok som handlar om hur Frankenstein skapar en levande varelse och många av oss har säkert sett någon filmatisering av boken, där den mest klassiska väl är den där Boris Karloff har rollen som monstret.
Vad jag däremot inte visste var att boken och filmen skiljde sig åt så mycket. Jag ser framför mig ett monster som bara kan utstöta vissa enkla ord (friend till exempel) och på slutet tror jag att han jagas av män med högafflar som låter honom brinna inne i en byggnad. Och visst fick väl monstret liv genom elektricitet i filmerna? Något sådant förekommer inte i boken.
Boken är betydligt mer problematiserande än vad någonsin filmerna har varit. Vem har egentligen skulden till den ondska som släpps lös och de dödsoffer som krävs? Monstret eller dess skapare?
Detta var en bok som överraskade mig och jag är glad att jag har läst den. Mary Shelleys originaltankar förtjänar att få komma fram och inte döljas bakom Hollywoods filmfilter.

Med Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden är Andy Weir tillbaka! Jag tyckte så mycket om Ensam på Mars och hade därför höga förväntningar på Artemis. Jag blev inte besviken, även om Artemis inte riktigt nådde upp till Ensam på Mars' nivå. Den här boken befinner sig definitivt på den nivån. Det finns likheter med Ensam på Mars. En ensam person långt från jorden måste finna lösningar; i den förstnämnda boken för att komma hem till jorden och i den här för att rädda vår planet och mänskligheten. (Det är väl därför det svenska förlaget har lagt till orden "Ensam i rymden" till titeln. Man vill säga till läsare som älskade Ensam på Mars att de kommer att älska den här boken också.) Och jag är mycket förtjust i Weirs sarkastiska humor.Fast helt ensam är nog inte Ryland Grace, men jag tänker inte spoila. 

Den här SF-romanen är riktigt spännande, bara man accepterar att genren går utanför våra traditionella ramar. Att som Ryland Grace tvingas inse att stjärnan han ser utanför sin rymdfarkost inte är solen utan Tau Ceti, en stjärna 12 ljusår från vårt solsystem kan få vem som helst att förtvivla. Men inte vår hjälte. Steg för steg återvänder minnena och han inser att han helt enkelt måste hitta lösningen på problemet att solen är på väg att slockna.

Det som ibland kan vara lite jobbigt för mig som läsare är att Andy Weir strösslar med vetenskapliga termer och matematiska problem. Jag har inte en aning om ifall det han skriver är korrekt eller om han hittar på alltsammans. Men det behöver jag egentligen inte veta. Det viktiga är att det verkar "rimligt" när Ryland Grace tar sig an problemen, försöker, misslyckas, och försöker igen.

Boken är en verklig bladvändare. Jag bara måste få veta hur det går. Och den avslutande twisten är helt underbar!

(Kanske var det lite fusk att ta med Uppdrag Hail Mary, för någon Mary är inte med i boken. Men boktiteln gjorde att jag ville ha med den, så det så.)

Det är nästan ett misstag att jag läst Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag valde den till Kaosutmaning 2022 som en bok vars titel börjar på T, men hann inte läsa den och tog därför med den i 2023 års kaosutmaning istället. Vad jag hade missat var att Maria Gripe skrev barn- och ungdomsböcker. Jag hade fått för mig att hon skrev deckare för vuxna. Ja ja, det får vara som det vill med den saken. Nu har jag läst den och det är alltid roligt att få läsa något annat än det man tänkt sig. För övrigt är väl det själva vitsen med kaosutmaningen. 

Det förvånade mig till en början att språket var så enkelt, men när jag väl insett att det var en bok för barn i åldern 9-12 år läste jag den med stor behållning. Detta är vad man brukar kalla en genreövergripande bok. I en studie vid Lunds universitet av Hanna Borglid sägs att "här samsas detektivromanen, äventyrsberättelsen, den fantastiska berättelsen och spökhistorien med en existentiell och filosofisk framställning vars rötter finns i romantiken".

Det är en fantasifull berättelse där huvudpersonerna David, Annika och Jonas får hjälp av både tordyvlar, blommor och spökröster för att lösa gåtorna. En spännande historia som jag hade älskat när jag var i den åldern. Och den ska givetvis bedömas som en ungdomsbok och då tycker jag att den var riktigt bra. Boken har för övrigt förärats med Astrid Lindgren-priset.

Boktriss H

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är H.

Manlig: Den här kommer säkert alla att ha med, men jag tar den ändå. Harry Potter i böckerna av J.K. Rowling. Jag har bara läst en av böckerna, men han får hänga med här ändå.

Kvinnlig: Här har vi en feministisk klassiker från 1800-talet, som jag faktiskt har läst. Hertha av Fredrika Bremer. Huvudpersonen heter just Hertha.

Serie: Den elake Herman Hedning är verkligen en speciell karaktär :)

Veckans mening v. 7 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Vinnarna av Fredrik Backman. Det är en bok på över 700 sidor, så det kan nog komma fler veckans mening från den boken.

Det står två bilar på varje garageuppfart och en studsmatta i varje trädgård; den här stan är så otroligt bra på att berätta för dig vad du inte har råd med.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Omslagsonsdag v. 7: Hjärta

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Eftersom det är Alla hjärtans dag idag så är temat hjärta. Jag hade väldigt svårt att hitta hjärtbilder på omslagen. Det får kompenseras med omslag till böcker vars titlar innehåller ordet hjärta. Här är mina hjärtliga omslag:

Dagens visdomsord 2024-02-14

Bättre bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk kvinna. (Ordspråksboken)

Tisdagstrion: Smycken & accessoarer

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat smycken & accessoarer (i handling, titel eller på omslag). (Hur kan det finnas människor som uttalar accessoar som assessoar istället för aksessoar. Jag undrar hur de uttalar vaccin och succé. Fast det är väl samma människor som säger asseptera. Hu!) Här är min trio:

På omslaget till Fredrik Backmans Britt-Marie var här kan vi se en handväska, och handväskor brukar räknas till accessoarer. Ska man vara noga så är väskan bara en accessoar om den matchar den övriga klädseln. Det är omöjligt att säga på den här bilden, men vi får föreställa oss hur Britt-Marie är klädd för att väskan ska matcha :)

Kan en cylinderhatt/hög hatt/stormhatt räknas som en accessoar? (Här ser vi en sådan på omslaget till Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.) Det tycker jag. Är den hopfällbar kallas den chapeau-claque. Gör sig alldeles utmärkt till frack. Jag har givetvis en frack. (Jag har faktiskt två. Den första hade jag bland annat på mitt bröllop, men sedan krympte den i klädkammaren.) Jag har för övrigt en hög hatt. Den tillhörde min far och han hade säkert fått den efter farfar, för det står EW inuti den, och det står alldeles säkert för Engelbert Warholm. Jag har dock stort huvud (storlek 61) så hatten passar mig inte. Men kanske att jag någon gång gör slag i saken och alldeles i onödan köper mig en egen cylinderhatt.

På omslaget till Ett felsteg eller två av Karina Johansson har personen på bilden en fjäderboa, och den måste definitivt räknas som en accessoar.