Helgfrågan v. 5

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia undrar hur vi ser på vänkretsens läsande. Helgfrågan lyder:

Du är hemma hos någon du tycker om och respekterar. Vilken bok skulle du vilja se på nattduksbordet? Hur skulle du reagera om personen inte hade några synliga böcker alls i sin bostad?

Bonusfråga: Den 1/2 är det löpningens dag så jag undrar om ni utövar någon idrott eller motionerar.

Jag brukar inte gå in i folks sovrum och snoka efter vad de har på nattduksbordet. Skulle jag mot all förmodan ha förirrat mig in där, skulle jag inte alls bli förvånad om det på nattduksbordet står en väckarklocka och ett vattenglas. Men om jag inte tolkar frågan så bokstavligt, så skulle jag nog inte bry mig om vad han eller hon läser. Jag har kommit till folk som inte verkar ha några böcker. Om där finns en bokhylla så kan sannolikheten vara större att där ryms några whiskyflaskor och souvenirer från Kanarieöarna. Jag blir nog lite förvånad och inser att vi nog inte har så mycket gemensamt. Det är inte så att jag kräver att folk ska läsa en viss sorts litteratur eller att de ska läsa ett visst antal böcker om året. Det är nog mer så att jag skulle känna att det vore tecken på andlig fattigdom. Precis som jag skulle se det som ekonomisk fattigdom om barnen var halvklädda och inte hade några leksaker.

Löpningens dag? Finns det en sådan dag också? Jag föredrar kanelbullens dag. Någon idrott utövar jag inte. Däremot går jag på Friskvårdens aktiviteter 1-2 dagar i veckan under terminerna. Ni vet väl vilken typ av motion som är den bästa? Den som blir av.

Omslagsonsdag vecka 5: Kartor

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är kartor. Det var ju hur svårt som helst. Jag hittade bara två stycken. Här är mina kartomslag:

Dagens visdomsord 2020-01-29

Jag lagar alltid mat med vin. Ibland häller jag det till och med i maten. (Okänd)

Psykologi på 30 sekunder

Titel: Psykologi på 30 sekunder
Originalets titel: 30-second Psychology
Redaktör: Christian Jarrett
Förlag: Tukan Förlag (2019)
Antal sidor: 160

Från baksidestexten:
Psykologi på 30 sekunder tar upp 50 av de mest kända tankegångarna inom det här fascinerande området, och förklarar dem på ett lättbegripligt sätt för läsaren, utan något annat till hjälp än två sidor, 300 ord och en bild. Förutom att skribenterna reder ut hur människans psyke fungerar presenteras även många av psykologins förgrundsfigurer, bland andra William James, Aaron Beck och (givetvis) Sigmund Freud. Från behaviorism till kognitivism - finns det något bättre sätt att få grepp om dina inre demoner?

Det här tycker jag var en väldigt rolig idé. De flesta av oss skulle inte plocka åt oss en bok om någon psykologisk idériktning. Det känns i tyngsta laget.
Men här har man alltså lyckats beskriva 50 av de mest kända tankegångarna inom psykologin, där varje avsnitt bara omfattar två sidor med 300 ord och en bild. Då kan ju även jag hänga med. Åtminstone ibland ;)
Det var riktigt intressant att läsa om falska minnen. Elizabeth Loftus är en förgrundsgestalt på det området. Hon intervjuade studiedeltagarna om händelser i deras barndom - händelser som deltagarna visste att forskarna hade fått information om från deras föräldrar. Bland ett antal äkta barndomsupplevelser infogade Loftus den uppdiktade händelsen att deltagaren hade kommit bort på ett varuhus. Efter ett antal intervjuer trodde omkring en fjärdedel av deltagarna att de hade varit med om denna påhittade händelse, ofta i sådan utsträckning att de själva kunde brodera ut händelsen med detaljer från sitt egen "minne".
Kritiker menade att händelsen att ha blivit borttappad i ett varuhus som barn kanske faktiskt har inträffat. Kanske föräldrarna hade glömt bort den eller inte visste om den, och intervjuerna väckte ett äkta minne av en verklig händelse hos deltagarna.
Då gjorde Loftus och hennes kolleger om studien, men den här gången fick de mängder med deltagare att komma ihåg att de hade träffat Snurre Sprätt på Disneyland - något som absolut inte kunde ha inträffat eftersom Snurre är en Warner Brothers-figur.
Så hur mycket av de saker vi minns har verkligen inträffat...?

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 33: Läs en fackbok.

Tisdagstrion: Bokomslag i min favoritfärg

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bokomslag i min favoritfärg. Ända sedan jag var barn har rött varit min favoritfärg. Jag skulle alltid ha de röda topparna när vi spelade fia. Och jag tycker om julen, när man kan ställa ut röda tomtar lite här och var. Så rött är nog en favoritfärg. (Det motsvarar inte med nödvändighet min politiska uppfattning ;) ) Här följer min trio:

Professor Robert Langdon anländer till Guggenheimmuseet i Bilbao för att närvara vid avslöjandet av en upptäckt som enligt inbjudan kommer att "förändra vetenskapen för alltid". Edmond Kirsch, en fyrtioårig miljardär som blivit världskänd för sina tekniska uppfinningar och djärva förutsägelser, hävdar att han funnit svaret på två av mänsklighetens mest omdebatterade frågor: Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?
När den spektakulära presentationen inleds inser Langdon att han och de hundratals andra gästerna står inför ett avslöjande som är långt mer kontroversiellt än de kunnat ana.
Men plötsligt exploderar den välorkestrerade kvällen i kaos. Langdon finner sig vara måltavla för en okänd fiende som inte tycks sky några medel för att förhindra att Kirschs banbrytande upptäckt når dagens ljus.

Som alla andra böcker av denne oerhört framgångsrike författare är tempot i Begynnelse högt. Dan Brown har tagit för vana att låta sin tjocka böcker utspela sig inom loppet av ett dygn.
Denne amerikanske författare brukar låta det mesta av handlingen utspela sig i Europa. Måhända därför att han då kan fabulera lite kring de miljöer han beskriver. Han framhåller ofta att alla platser och organisationer som nämns i böckerna är verkliga, men autenticiteten är väl inte hundraprocentig. Begynnelse utspelar sig i Spanien och vi får veta att den åldrige och sjuklige kungen har varit statschef sedan Franco dog, men att slutet nu närmar sig. Kronprins Julián väntar på att ta över som kung. Som bekant var det Juan Carlos I som blev kung 1977 och han lever än, men har abdikerat. Den nuvarande kungen heter Felipe VI. Någon Julián tror jag aldrig har förekommit i den spanska kungahuset. Detta bekymrar dock antagligen inte de amerikanska läsarna, vars kunskaper om de europeiska länderna brukar vara bristfällig.
Samtidigt kan jag förstå att Brown måste hitta på sådana saker, eftersom det är svårt att blanda in verkliga statsledare i en skönlitterär bok.
Boken är en bladvändare, som alla Browns tidigare böcker. Jag är förtjust i dem, även om denna bok inte når upp till den klass som Änglar och demoner hade. Men ändå är det spännande att följa Robert Langdons kamp, som vanligt med en vacker kvinna vid sin sida, för att finna det som någon vill dölja.
Redan efter halva boken började jag misstänka vem som stod bakom komplotterna, men sedan tvekade jag. Det visade sig emellertid att jag haft rätt, även om jag inte hade förstått motivet.
Författaren har funnit en modell för sina böcker som fungerar, och därför fortsätter han med denna. Någon stor stilist är han inte. Ibland påpekar Langdon saker som läsaren nog kan förstå ändå. Men det spelar ingen roll. Dan Brown kan skratta hela vägen till banken. Och jag har för länge sedan bestämt mig för att stå ut med att det blir en del taffliga passager, eftersom jag tycker att de ändå är riktigt bra spänningsromaner.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. En bok skriven 1905 med en för den tiden upprörande innehåll. Doktor Glas har inget till övers för Gud och kyrkan, och när en ung vacker kvinna, gift med en vämjelig präst, kommer till honom och beklagar sig, eftersom hon inte vill ligga med maken utan bara med sin älskare, då ställer sig doktorn på hennes sida.
I början handlar det bara om att säga till prästen att  av medicinska skäl låta bli sin unga hustru, men snart börjar doktor Glas fundera över om inte det bästa vore att en gång för alla lösa Helga Gregorius' problem. Vore det så fel om han tog livet av pastor Gregorius och därmed lät Helga bli fri igen? Doktorns förälskelse i Helga Gregorius påverkar naturligtvis hans ställningstagande.
Men har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?

Konklaven av Robert Harris. Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...

Det här var en bok jag verkligen såg fram mot att läsa, och jag blev inte besviken. Påveval är spännande, och att få följa processen inifrån (även om historien är uppdiktad) är fängslande.
Det brukar sägas att den som går in i konklaven som påve kommer ut som kardinal. Det som avses med talesättet är att det inte brukar vara storfavoriten som blir kardinalernas val till ny påve.
Robert Harris är mycket skicklig på att bygga upp spänningen. Det har stört min nattsömn något, för det har varit så svårt att lägga ifrån sig boken. Bara ett kapitel till...
Boken har på slutet en fullständigt oväntad twist. Vad den är tänker jag givetvis inte berätta här. Jag säger bara så här: Läs boken! Det är en fantastisk spänningsroman!
Det enda negativa jag har att säga om historien är att det flera gånger framförs att en del kardinaler kan ha ett intresse av att fördröja valet och blockera konklavens beslut. Bakgrunden till detta skulle vara att det krävs två tredjedels majoritet för att bli vald, men efter trettio misslyckade försök skulle konklaven kunna besluta att det räcker med enkel majoritet. Regeln om att kunna använda sig av enkel majoritet infördes av Johannes Paulus II, men upphävdes av efterträdaren Benedikt XVI. Där brast Harris i research.

Authors & Characters - Henrik

Lyrans Noblesser har en utmaning, som  går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Henrik.

Jag gissar att namnet Henrik Ibsen kommer att dyka upp hos fler. Denne norske författare och dramatiker har ansetts som en av de främsta dramatikerna i historien.
Mest känd är väl hans drama Ett dockhem, där Nora bryter upp från sitt äktenskap. Ett vågat tema, som bröt mot den offentliga samhällsmoralen,
Trots det fick han motta många bevis för den uppskattning han rönte. Han fick exempelvis Nordstjärneorden av Oscar II.
Emellertid erhöll han inte Nobelpriset i litteratur, men han är inte den ende som Svenska Akademien har missat.

När det gäller karaktären tänkte jag komma med en liten överraskning, för den här tror jag att jag kan bli ensam om. Allas vår egen Indiana Jones.
Han är naturligtvis i första hand en filmkaraktär, men filmerna har även kommit ut som böcker i efterhand om jag förstått saken rätt.
Och nu undrar naturligtvis vän av ordning hur jag kan få in Indiana Jones i detta. Jo, han heter egentligen Henry Walton Jones Jr :)

En smakebit på söndag - Psykologi på 30 sekunder

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Psykologi på 30 sekunder.

Från baksidestexten:
Psykologi på 30 sekunder tar upp 50 av de mest kända tankegångarna inom det här fascinerande området, och förklarar dem på ett lättbegripligt sätt för läsaren, utan något annat till hjälp än två sidor, 300 ord och en bild. Förutom att skribenterna reder ut hur människans psyke fungerar presenteras även många av psykologins förgrundsfigurer, bland andra William James, Aaron Beck och (givetvis) Sigmund Freud. Från behaviorism till kognitivism - finns det något bättre sätt att få grepp om dina inre demoner?

Smakbiten är hämtad från sidan 44 under rubriken Neuroplasticitet, som handlar om teorin att det du gör och tänker kan ändra hjärnans struktur:

Ett berömt exempel är att den del av hjärnan som används när man orienterar sig i världen har visat sig vara större hos Londons taxiförare som ägnar sina vuxna liv åt att leta sig fram genom staden. Begreppet neuroplasticitet är kopplat till idén att vi under hela livet kan ändra hur vi tänker och vad vi klarar av, och att vi genom att hålla oss mentalt aktiva ökar chanserna att förbli pigga och intellektuellt rörliga högt upp i åldrarna.

Veckans mening v. 4

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från boken Psykologi på 30 sekunder.

Metaforen att hjärnan är en dator som bearbetar och lagrar information har visat sig vara populär, men det är bäst att inte försöka laga den med en skiftnyckel.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 4

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här frågan kommer från Evelina. Helgfrågan lyder:

Många böcker blir idag filmatiserade. Vilka böcker skulle du önska blev film/TV-serie?

Jag tror att Jan Guillous romansvit Det stora århundradet skulle kunna bli en bra TV-serie, alternativt flera filmer. Släktkrönikor brukar kunna bli bra som TV-serier. Jag säger bara Forsytesagan!

Åsa Hellbergs böcker om Sonja skulle nog också kunna bli bra. Jag har inte läst hennes senaste bok Välkommen till Flanagans än, så den kan jag inte uttala mig om än. Den ligger i läshögen.

Och varför inte Motståndstrilogin av Louise Boije af Gennäs?

Ett bokpaket

Jag öppnade brevlådan och vad hittade jag där? Jo, ett bokpaket från Bookmark Förlag med Harlan Cobens spänningsroman Inte ett ord.

Omslagsonsdag vecka 4: Sol

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är sol. Förutom omslag där man faktiskt ser solen har jag även tagit med några där man ser att solljuset skiner in genom fönstret eller där en kraftig skugga visar att solen skiner. Däremot hoppade jag över "Tusen strålande solar", för där syns varken sol eller skuggor. (Men visst är det väl solen som lyser bakom Mördar-Anders?) Här är mina soliga omslag:

Dagens visdomsord 2020-01-22

De som tror att de kan allt är väldigt irriterande för oss som redan kan allt. (Okänd)

Lappin och Lapinova

Titel: Lappin och Lapinova
Originalets titel: Lappin and Lapinova
Författare: Virginia Woolf
Antal sidor: 17

Från baksidestexten:
Och innan de gick till sängs den natten var allting utrett. Han var kung Lappin; hon var drottning Lapinova. De var varandras motsatser: han var oförskräckt och målmedveten, hon försiktig och opålitlig. Han regerade över kaninernas hektiska värld; hennes värld var en ödslig och mystisk plats där hon oftast rörde sig i månljuset. Och ändå gränsade deras territorier till varandra; de var kung och drottning.

Lappin och Lapinova är en lustig liten novell av Virginia Woolf. Baksidestexten ovan är ett citat från novellen.
Den handlar om Ernest och Rosalind som gift sig. Rosalind tycker att Ernest ibland påminner om en liten kanin, och tillsammans fantiserar de ihop en värld fylld av kaniner, när Ernest är Lappin och Rosalind Lapinova.
I denna fantasivärld lever Rosalind, men det verkar som att Ernest tröttnar på kaninvärlden, och då är kärleken över. Jag vet inte om Woolf har något budskap med denna novell. Kanske tyckte hon bara att det var roligt att skriva den. Kanske finns där ett budskap som jag inte förstår ;) Men gullig är den.

I kaosutmaningen kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Läs en novell.

Tisdagstrion: Öar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat öar. Här följer min trio:

Det känns väldigt naturligt att inleda med Robin Crusoe av Daniel Defoe.
Boken skrevs i början av 1700-talet, vilket gör att värderingarna givetvis är annorlunda än våra. Det stör mig inte att man talar om negrer eller att det handlas med slavar, för det är ett historiskt faktum. Däremot är det lustigt vilken okunnighet om andra världsdelar och andra folk som rådde. När Robinson Crusoe är ombord på ett skepp som seglar nära den afrikanska kusten, så är han rädd för lejonen och tigrarna. Men det finns inga tigrar i Afrika! Sådant kan jag småle åt. Värre tycker jag det är att man på fullt allvar menade att det fanns vilda människor. Vad karaktäriserar egentligen en vilde? Han han inte har så mycket kläder på sig och att han lever i samklang med naturen? Jag undrar vad Daniel Defoe skulle ha tänkt om han sett hur lite kläder européer har på sig på badstränderna. Dessutom tycks alla dessa "vildar" vara kannibaler. Visst har det förekommit kannibalism på olika håll i världen (och finns eventuellt på något håll än idag), men att det skulle vara ett kalasande hela tiden på människor stämmer inte. Men denna syn hängde väl ihop med tanken att människor kunde vara vilda.
Något som slog mig när jag läste boken var att den bitvis var mycket tråkigare än jag hade föreställt mig. Det är inte så där fruktansvärt intressant att veta exakt hur mycket havre Robinson Crusoe planterar eller hur mycket olika saker är värda i brasiliansk valuta. Boken hade vunnit på att någon lektör hade skurit bort onödiga passager. Men det fanns kanske inte några lektörer i början på 1700-talet.

Det stora spelet av Jeffrey Archer utspelar sig i Storbritannien, och Storbritannien är en ö.
Det engelska parlamentet är den civiliserade fasaden bak vilken en hänsynslös maktkamp utspelas. Den står mellan tre äregiriga unga män, alla brinnande av lust att erövra den politiska makten. Till slut en dag, ska en av dem kallas till Buckingham Palace för att motta utnämningen till premiärminister. En dag, en av dem...
Sammanvägda med de äregiriga politikernas liv är deras kvinnor. Deras drömmar och männens ambitioner går inte alltid ihop. Ofta blir smärtsamma uppgörelser följden. Lojaliteten sätts på hårda prov...
Jeffrey Archer har stor kunskap om hur arbetet i parlamentet fungerar. Han var nämligen ledamot av underhuset 1969-74.
Boken är skriven 1984 och utspelar sig 1964-91. De senare åren är således fiktiva och läser man den idag märker man att den inte var profetisk. Händelserna i boken blev aldrig verklighet. Men det har ingen som helst betydelse för upplevelsen av boken. Det som är intressant är att följa hur tre män, alla invalda i underhuset 1964, har som sitt stora mål i livet att bli premiärminister. Åtminstone en av dem gör vad som helst för att nå dit. Ändamålet får helga medlen. För den som förundras över vad som händer i det politiska livet i Storbritannien idag är boken riktigt intressant och dessutom lättläst och underhållande.
Jeffrey Archer är en intressant person på många sätt. 1985-86 var han vice ordförande i det konservativa partiet. 1992 blev han ledamot av överhuset. 2001-03 satt han i fängelse. Bara en sån sak...

Nobelpristagaren William Goldings berömda roman Flugornas herre kan vid första påseendet tyckas vara en ungdomsroman. En grupp unga engelska pojkar har under brinnande krig hamnat på en obebodd söderhavsö. Där finns mat i överflöd, solen skiner mest hela tiden och de kan leka och bada. De kan även gå på upptäcktsfärder på ön. Ett äventyr i en paradisisk miljö.
I början fungerar allt bra. De håller möten för att diskutera vad de ska göra och de upprättar regler för vem som ska få tala, så att de inte talar i mun på varandra. Men snart förändras allt. Det är en förändring som kommer långsamt. Två pojkar är rivaler om ledarskapet. Den ene försöker upprätthålla ordningen, men den andre utmanar honom ständigt. Snart är det en kamp på liv och död.
Romanen är misantropisk. Hur stark är egentligen det vi kallar civilisation? När inga vuxna finns, krackelerar civilisationen och mänsklighetens grymmaste sidor kommer fram hos dessa barn. De blir "vildar". (Jag ogillar starkt idén att vissa grupper av människor skulle vara "vilda", men får motvilligt acceptera bokens tänkesätt.) Och om vi ska vara ärliga har vi under 1900-talet och även på 2000-talet fått se många exempel på hur lätt det är för karismatiska ledare att få sina följare att begå de mest bestialiska brott. Nazityskland, Sovjetunionen under Stalintiden, Kina under Mao, Pol Pot-regimen i Kambodja, IS-kalifatet är bara alltför tydliga bevis på detta.
Det är sålunda en mycket negativ bild av mänskligheten som William Golding tecknar i sin roman. Det är en bok som väcker tankar, och som alla borde läsa.

Stayin' Alive

Titel: Stayin' Alive
Författare: Torbjörn Löwendahl
Förlag: Lionvalley Publishing (2019)
Antal sidor: 282

Baksidestexten:
Före katastrofen var verkligheten en social cirkus, en ständig förnedring i konsumtionshetsens namn. Hade jag haft en pistol skulle jag satt den mot tinningen. Nu slåss jag istället mot smittade och plundrare medan domedagsklockan slår tolv. Ett liv värt att kämpa för. Bara att få uppleva gryningen är en gåva. Mina nya vänner tror att jag är värd deras respekt. Ibland håller jag med dem.

Stayin' Alive av Torbjörn Löwendahl var en bok som jag kunde känna en viss tveksamhet inför innan jag började läsa den. En dystopi med engelsk titel, utgiven på eget förlag  och där titel och kapitelrubriker hämtas från olika kända låtar. Det kunde väl aldrig bli väl?

Min tveksamhet gav dock vika när jag började läsa romanen. När hela civilisationen brakar samman som en följd av ett virus som dödar de flesta och gör en stor del av de överlevande galna, får de som är kvar och är någorlunda vid sina sinnens fulla bruk kämpa för att förbli vid liv. Normala sociala spärrar är borta och den som saknar vapen kan inte räkna med att finna mat, utan löper risk att bli rånmördad.

I boken följer vi huvudpersonen Jonathan och en synnerligen heterogen grupp på sammanlagt tio personer, som försöker att hålla sig på "den goda sidan", men som ändå tvingas döda andra för att leva. Hur definierar vi gott och ont i ett samhälle där lag, ordning och religion inte längre har någon makt?

Romanen utspelar sig i Linköping, och den som känner till staden kan nog orientera sig ganska väl när gruppen flyttar på sig i sökandet efter en lugn plats där det finns mat och vatten. Att jag inte har en susning om hur det ser ut i Linköping spelar dock ingen roll. Jag har läst romaner som utspelar sig i Stockholm, New York, Sunne eller Fjällbacka och lokalkännedomen är inte nödvändig för att få behållning av boken.

Kapitelrubrikerna är som sagt hämtade från olika kända låtar, och allt som oftast finns kursiva rader och strofer inlagda i brödtexten. Det fungerar faktiskt riktigt bra, eftersom de är valda med stor omsorg och har ett budskap som speglas i bokens händelser.

Det är en spännande dystopi där det mesta är oförutsägbart, för vem kan veta något om framtiden när gatorna är fyllda av lik, som kråkor och kajor får kalasa på. Det är äta eller ätas som gäller.

Jag är särskilt förtjust i den cyniska humor som ibland kommer fram. En sådan svart humor är nog nödvändig om man ska överleva apokalypsen.

Det finns några detaljer som skaver när jag läser. Nigerianen Jamal, som tillsammans med somaliern Mahmud har anslutit till gruppen, talar engelska rakt igenom hela boken. Det må så vara, men om jag inte tar helt fel så talar han språket som en infödd amerikan. Vid ett tillfälle talar han dock arabiska med Mahmud. Men Jamal är kristen. Varför skulle en kristen nigerian kunna arabiska? 

Slutet gjorde mig arg. Så där kan det väl inte sluta! Men så läser jag på förlagets sida att detta är första delen i en trilogi, och då kommer saken i ett annat läge. För det finns alldeles för många lösa trådar för att boken bara ska ta slut där den gör.

Stayin' Alive är en riktigt bra dystopi och jag ser fram mot nästa del, som planeras att ges ut i år.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 40: Läs en bok som innehåller ett verb i titeln.

Authors & Characters - Marianne

Lyrans Noblesser har en utmaning, som  går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Marianne.

Valet av författare blir lätt. Marianne Fredriksson tillhör mina favoriter. Evas bok, Kains bok, Noreas saga, Simon och ekarna, Syndafloden, enligt Maria Magdalena och många fler.

Jag gillar oftast böcker där ett bibliskt motiv vävs in, och Marianne Fredriksson skrev många sådana böcker.

Den litterära figuren får bli Marianne Dashwood från Jane Austens roman Förnuft och känsla (vars engelska original har den välfunna titeln Sense and Sensibility). Marianne representerar känslan, medan hennes syster Elinor får stå för förnuftet.

Jag har inte läst boken, men jag har sett filmen, så det så! :)

En smakebit på söndag - Lappin och Lapinova

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Den här gången läser jag en novell, som heter Lappin och Lapinova och är skriven av Virginia Woolf.

Från baksidestexten:
Och innan de gick till sängs den natten var allting utrett. Han var kung Lappin; hon var drottning Lapinova. De var varandras motsatser: han var oförskräckt och målmedveten, hon försiktig och opålitlig. Han regerade över kaninernas hektiska värld; hennes värld var en ödslig och mystisk plats där hon oftast rörde sig i månljuset. Och ändå gränsade deras territorier till varandra; de var kung och drottning.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 3:

Så var de gifta. Brudmarschen ebbade ut. Duvorna flaxade upp. Småpojkar i Etonkavajer kastade ris, en foxterrier strosade över gången och Ernest Thorburn följde sin brud till bilen genom den lilla skara nyfikna främlingar som i London alltid samlas kring andra människors framgång och motgång. Var han inte stilig och såg hon inte blyg ut. Mera ris kastades, och så for bilen iväg.

Veckans mening v. 3

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Torbjörn Löwendahls bok Stayin' Alive.

Vi packade in oss i den rymliga bilen som lätt härbärgerade fyra personer, ett barn, ett lik och proviant för en månad.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Ett novellpaket

Det har dumpit ner ett paket med tre noveller. Jag vann dem i en utlottning hos Ugglan & Boken.

De tre novellerna är:

• Till havet av Stefan Lindberg
• Lappin och Lapinova av Virginia Woolf
• Hägring av Oline Stig

Det ska bli riktigt roligt att få läsa den. Jag tror inte jag har läst något tidigare av någon av de tre författarna.

Helgfrågan v. 3

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här helgen funderar Mia kring headern på våra bloggar. Helgfrågan lyder:

Är du nöjd med din header? Hur skapade du den?

Jag ville ju ha något som header, men jag är förfärligt dålig på sånt där. Helst ville jag ha en header som gick hela vägen, men det lyckades jag inte med. Jag hittade en bild som jag tyckte passade - den med skrivmaskinen - och den är jag nöjd med. Jag tycker den passar bra till bloggens namn - Mina skrivna ord. (Även om det i och för sig är längesen jag skrev på en skrivmaskin, men i alla fall...) Men jag är INTE nöjd med att det till höger om bilden är ett stort fält i en gräslig färg.

Hur jag skapade den? Ja, säg det. Jag fipplade med de verktyg som Blogger har. Det finns grejer på bloggen som jag är osäker på hur jag skapade, så dem vågar jag aldrig röra :)

Omslagsonsdag vecka 3: Religiöst

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är religiöst. Jag har tagit med böcker med en ängel på framsidan, även om bokens innehåll kanske inte är religiöst. Kains bok får vara med, eftersom jag inbillar mig att mannen på bilden ska föreställa den bibliske Kain. Å andra sidan har jag hoppat över böcker som är knutna till religionen, om omslaget inte har något med religion att göra, exempelvis Torgny Lindgrens Batseba. Här är mina religiösa omslag: