Tisdagstrion: Isländska författare

Dags för veckans tisdagstrio! Förra veckan var temat öar. Trots detta beger vi oss till en ö även denna vecka. Denna tisdags tema är: Isländska författare (Islands nationaldag idag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Första boken får bli Snöblind av Ragnar Jónasson. I en isolerad fiskeby på norra Island, en ödslig trakt där ingen låser sina dörrar, upptäcks en ung kvinna halvnaken i snön, blödande och medvetslös. Samtidigt har en äldre, uppburen författare fallit till sin död. Ari Thór - nybliven polis på sin första postering, långt från flickvännen i Reykjavik - dras rakt in i hjärtat av det lilla samhället. Ett samhälle där det blir allt mer uppenbart att det inte går att lita på en enda människa. Där hemligheter och lögner har blivit ett sätt att leva. 

Det är riktigt roligt att följa historien i ett isländskt samhälle vid en fjord på norra Island. Det är mitt i vintern och det mesta verkar ligga begravt i snö och is. En lavin gör att byn blir helt isolerad.

Själva kriminalhistorien är riktigt spännande. Den unga kvinnan som hittas blödande och medvetslös i snön. Den gamle författaren som ramlar och slår ihjäl sig. Mord? Mordförsök? Olyckshändelse? Den unge polisen Ari är ivrig när han ska utreda de båda händelserna, men han märker snart att allt inte är vad han och andra har trott. Lögner avslöjas; lögner som de inblandade aldrig hade trott skulle avslöjas.

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir är första delen i Áróra-serien. Enligt förlaget är Lilja Sigurðardóttir en av Islands internationellt mest hyllade och bästsäljande deckarförfattare. Jag måste erkänna att jag inte kände till henne sen tidigare, men jag är glad att jag nu fick möjlighet att stifta bekantskap med en av hennes böcker. Iskall sol var nominerad till The Crime Fiction Lover Award i kategorin Årets bästa översatta kriminalroman. Hur stort det är har jag inte en aning om.

Den här romanen innehåller flera parallella berättelser. Huvudberättelsen är givetvis Áróras sökande efter sin försvunna syster Ísafold. Är hennes misshandlande pojkvän saker till hennes försvinnande? Sedan har vi Olga, som bor i samma hus. Hon gömmer flyktingen Omar. Men är Omar den han säger? I samma hus bor även den egendomlige Grímur; en ensamstående man i 40-årsåldern som tvångsmässigt rakar hela kroppen inklusive ögonbrynen. Hur kommer han in i det hela? Sedan finns ju hotellägaren Hákon, som Áróra inleder ett förhållande med. Hákons affärer är helt klar skumma, vilket gör Áróra mycket intresserad. Men hur ska hon hantera Agla, som säger sig veta vem Áróra är?

Naturligtvis binds berättelserna samman i en historia om grova brott och vedergällning. Den som ligger bakom Ísafolds försvinnande får sitt straff, men inte på det sätt man som läsare har förväntat sig. Detta är en riktigt välskriven deckare, som jag med glädje rekommenderar.

Skúli Sigurðsson är ännu en i raden av isländska författare som skriver riktigt bra deckare och spänningsromaner. Varför har jag inte upptäckt detta land tidigare? Hans debutroman Storebror belönades med priset Blodsdroppen 2023 såsom varande årets bästa isländska kriminalroman.

Romanen utspelar sig i två tidsperioder. Den ena för några decennier sedan. På ett gosshem finns ett antal barn och ungdomar, som lever under svåra förhållanden. Sexuella övergrepp är vanliga, både av andra av ungdomarna och av dem som är anställda att skydda dem.

Den andra tidsperioden är nutid. En maskerad person överfaller ensamma män under kvällar och nätter med fullmåne och misshandlar dem brutalt. Offren får en lapp fasthäftad på bröstet med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Fallen får stor medial uppmärksamhet och gärningsmannen får namnet Storebror.

Detta är inte en sådan deckare, där man sitter som på nålar och frenetiskt försöker räkna ut vem gärningsmannen är. Det får man veta ungefär efter att ha läst halva boken. Bokens behållning är istället att man får följa gärningsmannen och veta hans tankar. Dessutom följer vi polisens arbete och två journalisters sökande efter sanningen. Polisledningen visar sig vara inkompetent, men det finns krafter som inte vill att tidningarna kritiserar polisens arbete. Men det finns även poliser som träget arbetar på för att lösa fallet.

Den här boken tyckte jag riktigt bra om och den rekommenderar jag å det varmaste!

Åtel av Inger Scharis

Titel: Åtel

Författare Inger Scharis

Förlag: Forum (2024)

Antal sidor: 500

När polisen Charlie Graffs liv kraschar tvingas hon att flytta hem till sin mamma och är fast besluten att lägga allt fokus på jobbet. En tjuvjagad varg, som ingen vågar vittna om, följs av ett vådaskott under älgjakten som snart visar sig vara mord. Charlie misstänker att de båda händelserna hänger ihop och börjar nysta i fallet med hjälp av den f.d. legionären Johan Nijpels som också söker sanningen. Men rollen som jägare och villebråd skiftar snabbt i det lilla samhället och den jagande blir jagad - med livet som insats.

Åtel är Inger Scharis debutroman. Jag fick den i födelsedagspresent av min äldre dotter för ett par månader sedan. Eftersom jag fick den av min dotter så fick den förtur i läslistan.

Med tanke på miljön med vargjakt, glesbygd och skog, massor med skog, så trodde jag att den skulle utspela sig i Norrland (eller möjligen i Värmland), men handlingen är faktiskt förlagd till Östergötland. I byn bor människor som är innerligt trötta på vargen har fått breda ut sig på bekostnad av tamboskapsägare och jägare.

Då händer det att vargar "försvinner". Alla vet att de har skjutits, men ingen vill berätta. Men kan vargfrågan vara så infekterad att människor mördas?

Scharis bok är riktigt bra och det finns många spår att följa upp. Hon förmår att lura läsarna flera gånger och upplösningen är överraskande. Detta ska vara första delen i en serie om polisen Charlie Graff, och jag läser gärna fler böcker i den serien.

En smakebit på søndag - Mord i själva verket

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Mord i själva verket och är skriven av Vic Suneson.

Det här är en bok som jag "räddade" bland mammas efterlämnade böcker och nu har jag bestämt mig för att läsa den.

Smakbiten är hämtad från sidorna 23 och 24:

Den fruktade byråchefen Petrus Mathias Berglund - gemenligen kallad P.M. - var på sitt tjänsterum.

Det var ett stort rum, ett av de största i huset. Fönstren stod öppna, de ljusa gardinerna var fördragna för att stänga ute den stickande eftermiddagssolen. Golvet var i det närmaste täckt av en tjock, mjuk matta i röd ton. Det stora skrivbordet stod en aning snett ett bra bit från fönstret. En korrekt besöksfåtölj, en bokhylla och en liten sammanträdesgrupp med fyra stolar kompletterade möblemanget.

Skrivbordet var praktiskt taget tomt. Den blanka ytan glänste utan ett dammkorn.

Byråchefen bar en ljusblå sommarkostym, men på grund av hettan hade rocken för ovanlighetens skull fått komma av och vilade nu omsorgsfullt över en stolsrygg. Han satt framåtlutad över skrivbordet med armbågarna mot kanten. Den vita skjortan låg spänd över den böjda ryggen. På det gröna skrivbordsunderlägget låg ett vitt papper och framför det en reservoarpenna.

Den ena handen liksom trevade efter pennan utan att nå fram. Ögonen stirrade stelt, nästan förvånat efter den. Han satt alldeles stilla.

Byråchefen P.M. var som vanligt på sitt tjänsterum. Men han var otvivelaktigt död.

Veckans mening v. 24

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Mord i själva verket av Vic Suneson.

Värmen låg som en ockupationsmakt över staden.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-06-11

Barn talar om vad de gör, gubbar vad de gjort och narrar vad de skall göra. (Johan T Oxenstierna)

Tisdagstrion: Öar

Dags för veckans tisdagstrio! Vi lämnar fastlandet och beger oss till tre öar. Denna tisdags tema är: Öar. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I Fem räddar en hemlighet av Enid Blyton utspelar sig en del av handlingen på Kirrinön.

Vi kan ju inte gå förbi Hemsöborna av August Strindberg. Den utspelar sig givetvis på ön Hemsö, dit värmlänningen Karlsson kommer för att hjälpa "gumman" med arbetet på ön.

Karlsson har stora planer och lyckas med list få gifta sig med gårdens ägare, vilket både hennes son Gusten och prästen motsätter sig.

Robinson Crusoe av Daniel Defoe känner väl alla till. Mannen som hamnar på en öde ö där han får försöka organisera sitt liv. Författaren har en mycket kolonialistisk syn på världen.  På den här ön träffar Robinson på en "inföding" som han ger namnet Fredag eftersom det var den veckodagen när de möttes. Vad Fredag egentligen hette intresserar inte Robinson det allra minsta.

När Robinson Crusoe tidigare i boken är ombord på ett skepp som seglar nära den afrikanska kusten, så är han rädd för lejonen och tigrarna. Men det finns inga tigrar i Afrika! Sådant kan jag småle åt. Värre tycker jag det är att man på fullt allvar menade att det fanns vilda människor. Vad karaktäriserar egentligen en vilde? Att han inte har så mycket kläder på sig och att han lever i samklang med naturen? Jag undrar vad Daniel Defoe skulle ha tänkt om han sett hur lite kläder européer har på sig på badstränderna. Dessutom tycks alla dessa "vildar" vara kannibaler. Visst har det förekommit kannibalism på olika håll i världen (och finns eventuellt på något håll än idag), men att det skulle vara ett kalasande hela tiden på människor stämmer inte. Men denna syn hängde väl ihop med tanken att människor kunde vara vilda.

En smakebit på søndag - Åtel

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Åtel och är skriven av Inger Scharis.

När polisen Charlie Graffs liv kraschar tvingas hon att flytta hem till sin mamma och är fast besluten att lägga allt fokus på jobbet. En tjuvjagad varg, som ingen vågar vittna om, följs av ett vådaskott under älgjakten som snart visar sig vara mord. Charlie misstänker att de båda händelserna hänger ihop och börjar nysa i fallet med hjälp av den f.d. legionären Johan Nijpels som också söker sanningen. Men rollen som jägare och villebråd skiftar snabbt i det lilla samhället och den jagande blir jagad - med livet som insats.

Smakbiten är hämtade från sidorna 53-54:

Tyko stod bland de täta granarna på andra sidan åkern.

Han gladde sig åt att gubbjäveln hade valt just det här jakttornet. Ja, det var ju inte alls något torn egentligen. Det var byggt direkt på marken under några granar på yttersta delen av en åkerholme.

Jakttornet var insvept i kamouflagenät som var så blekt av väder och vind att det nästan var vitt och knappast skulle kunna lura ens en rävunge.

Tyko mätte avståndet med blicken och kom fram till att det måste vara ungefär hundra meter, och det var väl ungefär vad den gamla winchestern skulle klara av. Han hade haft ett bättre skottläge när gubbjäveln var på väg mot jakttornet och obekymrat gick längs grusvägen med bössan över axeln medan han hummade lite för sig själv. Han märkte inte att Tyko stod i dimman bara några meter ifrån honom.

Jägaren som inte förstod att han var jagad

Det är inte säkert att det finns något samlingsinlägg upplagt hos Astrid Therese. Hon skrev den 25/5 att hon skulle vara bortrest en längre tid och hon undrar om någon vill ta över.

Veckans mening v. 23 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Åtel av Inger Scharis.

Skitjakt på er då!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Titel: Ryska krigsfiaskon - varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Författare: Flera med Anders Frankson som redaktör

Förlag: Bokförlaget Semic (2023)

Antal sidor: 207

Den ryska och sovjetiska historien är full av militära fiaskon, som motgångarna i finska vinterkriget 1939-1940. det misslyckade anfallet mot Charkiv 1942, Afghanistankriget 1979-1989, första Tjetjenienkriget 1994-1996 och nu senast anfallskriget mot Ukraina.

Vladimir Putins plan att krossa Ukraina med vapenmakt har misslyckats - de ryska styrkorna har mött ett oväntat starkt motstånd. Putin har i grunden samma mål som Sovjets tidigare diktator Josef Stalin hade: att försöka återupprätta det forna imperiet Tsarrysslands gränser.

Den här boken innehåller elva kapitel som lyfter fram olika intressanta, spännande och okända aspekter av Rysslands strategiska felbeslut i krig, från 1914 och framåt.

Ryska krigsfiaskon med undertiteln Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt är en intressant bok som visar hur Ryssland har haft en förmåga att underskatta sina motståndare. Måhända är det inte just detta att det varit diktatorer i landets ledning som fått dem att göra ofattbara misstag. Det är nog snarare en nedärvd övertro på Moder Rysslands överlägsenhet.

Baksidestexten säger att boken behandlar tiden från 1914 och framåt, men man ges också en bakgrundsbild som innefattar tidigare krig också.

Boken slutar med händelser under Rysslands anfallskrig mot Ukraina 2022 och någonstans måste man ju avsluta sitt arbete med en bok. Det har hänt mycket fram till idag, inte minst på grund av dåren i Ovala rummet.

Det förändrar inte min uppfattning att boken är intressant och väl värd att läsa för den som vill få mer kunskap om det ryska sättet att tänka militärt.

En sak med boken måste jag dock kritisera. Den innehåller mängder av språkliga fel. Ofta fattas ord. Det gäller framför allt i Anders Franksons egna texter. Jag förmodar att han är dyslektiker, men det är synd att han inte har bett någon att korrekturläsa manuset.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 8: Läs en fackbok.

Hembiträdets hemlighet av Freida McFadden

Titel: Hembiträdets hemlighet

Originalets titel: The Housemaid's Secret

Författare: Freida McFadden

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 280

Millie har svårt att hitta en arbetsgivare som inte ställer för många frågor om hennes förflutna. Mirakulöst nog får hon ett perfekt jobb hos familjen Garrick som går ut på att städa deras påkostade takvåning med utsikt över hela staden och att förbereda exklusiva måltider i ett skinande blankt kök.

Men något känns fel. Millie har aldrig sett en skymt av mrs Garrick och från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. På fruns nattlinnen som lämnats i tvätten upptäcker Millie blodfläckar, och hon bestämmer sig för att knacka på. Men när dörren till gästrummet öppnas möts hon av en syn som förändrar allt.

Hembiträdets hemlighet är andra delen i Freida McFaddens serie om  Millie Calloway, som har en förmåga att hamna i livsfarliga situationer. Livsfarliga inte minst för omgivningen. Den första boken heter Hembiträdet.

Jag tyckte mycket om McFaddens sätt att berätta historien i Hembiträdet. En roman där man kan överraskas. Tack och lov var den inte en "one hit wonder". Hembiträdets hemlighet gör mig sannerligen inte besviken. 

Det har gått några år i handlingen sedan den första boken och nu får Millie ett nytt arbete. Välbetalt utan att vara särskilt betungande. Det är ju bara detta att hon aldrig får träffa frun i huset. Hon hörs bara gråta ibland. 

Snart är Millie inblandad i ett försök att rädda fru Garrick undan sin man, men allt vänds snart på ända. Som läsare blir man ordentligt lurad och det är den förmågan som denna lysande spänningsromansförfattare har. Man vet aldrig vart historien är på väg.

Så även denna del i serien rekommenderar jag varmt. Hembiträdets hemlighet är en höjdare inom denna genre.

Dagens visdomsord 2025-06-04

Inga människor sänker sig så djupt som de som vill komma sig upp här i världen. (Lady Marguerite Blessington)

Tisdagstrion: Danska författare (Danmarks grundlagsdag i övermorgon)

Dags för veckans tisdagstrio! Nu ska vi till ett yndigt land på andra sidan Öresund. I övermorgon är det Danmarks grundlagsdag, som är deras nationaldag. Denna tisdags tema är: Danska författare. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vinterland av det danska författarparet Kim Faber och Janni Pedersen är en riktigt bra spänningsroman.

Det är dagen före julafton och Signe Kristiansen, utredningschef på mordroteln i Köpenhamn, blir uppringd av chefen. Semestern är slut: En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Nytorv. Nitton personer är döda, många fler skadade. Danmark är skakat, och man satsar allt för att ta reda på vad som hänt och vem som ligger bakom dådet. Den tidigare stjärnpolisen Martin Juncker, Signes gamla mentor, har efter ett gravt tjänstefel blivit förflyttad långt ut i provinsen. Där bor han med sin demente far och har i uppgift att leda den nyupprättade lilla polisavdelningen. Det borde vara odramatiskt, och är det också, tills ett spektakulärt fall hamnar på hans bord. Utredningen i Köpenhamn trampar vatten, och man byter ständigt spår, fram till att Signe får ett tips som pekar i en riktning hon inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

När jag tänker på danska författare så kommer jag att tänka på nobelpristagaren Henrik Pontoppidan. Jag vet inget om honom eller hans böcker, utan det är bara för hans lustiga efternamn som jag kommer ihåg honom.

På måfå googlar jag fram en bok. Lykke-Per. Jag har som ni förstår aldrig läst den.

Slutligen en bok och en författare som jag tror alla känner till. Den fula ankungen av H C Andersen.

Den stackars fågelungen har övergivits och tas om hand av en ankhona. De andra ankungarna retar den för att den är så ful. Men när den vuxit upp har den blivit en vacker svan.

En smakebit på søndag - Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt och är en antologi sammanställd av Anders Frankson.

Den ryska och sovjetiska historien är full av militära fiaskon, som motgångarna i finska vinterkriget 1939-1940. det misslyckade anfallet mot Charkiv 1942, Afghanistankriget 1979-1989, första Tjetjenienkriget 1994-1996 och nu senast anfallskriget mot Ukraina.

Vladimir Putins plan att krossa Ukraina med vapenmakt har misslyckats - de ryska styrkorna har mött ett oväntat starkt motstånd. Putin har i grunden samma mål som Sovjets tidigare diktator Josef Stalin hade: att försöka återupprätta det forna imperiet Tsarrysslands gränser.

Den här boken innehåller elva kapitel som lyfter fram olika intressanta, spännande och okända aspekter at Rysslands strategiska felbeslut i krig, från 1914 och framåt.

Smakbiten är hämtad från sidan 12:

Vladimir Putin, som valdes till Rysslands president i maj 2000. har med tiden visat allt större missnöje med hur saker och ting utvecklats sedan Sovjetunionens kollaps 1991. Putin anser att kollapsen var en gigantisk geopolitisk katastrof och drömmer om fornstora dagar. Han har satsat enorma resurser på att rusta upp sin krigsmakt med syfte att få sin vilja igenom - att utöka det ryska territoriet.

Putin har genom året haft flera militära framgångar och kom med tiden att börja tro att allt var möjligt. Väldigt viktig var framgången med Krim 2014, då Ryssland inledde ett lågintensivt krig mot Ukraina. Reaktionen från omvärlden påverkade inte Putin nämnvärt - den ryska gasen och oljan flödade på till EU och världen och den ryska statskassan fick fortfarande pengar att gödsla med och bygga upp sin krigsmakt. Framgången 2014 skapade ännu mer hybris i Moskva, och Putin och hans krets trodde att allt var möjligt. Den 24 februari 2022 kom det ryska storanfallet på Ukraina i syfte att krossa den ukrainska staten.

Veckans mening v. 22 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Ryska krigsfiaskon (en antologi).

Den ryske militärbefälhavaren i Manchuriet före kriget. amiral Jevgenij Alexej, föraktade japanerna medan ryska ämbetsmän hänvisade till sina japanska motsvarigheter som "korkade apor".

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ngũgĩ wa Thiong'o död

En av mina favoritförfattare, kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'o, är död. Han nämndes ofta i samband med utdelandet av Nobelpriset i litteratur.

Han skrev från början på engelska, men övergick sedan till att skriva på kikuyu.

En bok på loppis

Jag var på Gengåvan i Karlstad för ett par dagar sedan. Där hittade jag Koka björn av Mikael Niemi. Jag minns att boken var mycket omtalad när den kom, så den fick följa med mig hem.

Dagens visdomsord 2025-05-28

Moralister är människor som kliar sig själva där det kliar på andra. (Samuel Becket)

De utbytbara av Sture Eriksson och Catharina Mann

Titel: De utbytbara

Författare: Eriksson & Mann

Förlag: Blue (2024)

Antal sidor: 300

När en kvinna hittas mördad på Gästgiveriet i Vemdalen kastas kriminalkommissarien Stina Wirén Lango in i en mordutredning som så småningom leder till ett barnhem i Ukraina.

Samtidigt vill hemvändaren Henning Åsberg slutföra ett reportage som den mördade kvinnan, en journalistkollega till honom, påbörjat. Det handlar om internationella adoptioner och visar sig ha trådar in i mordutredningen.

Spåren leder Stina och Henning in i en känslokall värld, full av girighet och cyniskt utnyttjande av barn.

De utbytbara är fjärde delen i serien om Vemdalsmorden av författarduon Eriksson & Mann. Det är nog tur att det kommer turister, för i den här serien folk i en takt som inte står Morden i Midsomer långt efter.

Boken är intressant på ett djupare plan än bara den fiktiva mordhistorien. Den berör verkligheten genom kopplingen till det ryska skoningslösa kriget mot den ukrainska civilbefolkningen, men framför allt finns det en grym verklighet bakom berättelsen om barn som i samband med internationella adoptioner varit offer för ren människohandel. Det har avslöjats hur barn stulits från sina mödrar för att kunna säljas till adoption.

Samtidigt har författarna förmågan att ge fina personporträtt i boken och beskrivningar av naturmiljön och svårigheterna kring att leva i en glesbygd som ofta av de styrande uppfattas som ett rekreationsområde för storstadsbor.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 1: Läs en bok med två ord i titeln.

Tisdagstrion: Flygning - på omslag eller i handling

Dags för veckans tisdagstrio! "Gå upp och pröva dina vingar." Är det någon som kommer ihåg den sången? Denna tisdags tema är: Flygning - på omslag eller i handling (Kristi Himmelsfärdsdag på torsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

De rättrådiga av Tinna Lindberg är första delen i författarens spänningsserie om diplomaten Linnea Bielke. Lindberg är faktiskt jurist och kommunikatör på Utrikesdepartementet.

Helt klart har författaren en fördel av att arbeta på UD. Det ger henne möjlighet att ge fina miljöbeskrivningar inifrån Arvfurstens palats. Om UD är lika fyllt av intriger och usel personalpolitik som den bild hon ger i romanen borde hon kunna lika illa till nu. Men då har hon möjlighet att ägna sig åt författarskapet på heltid, för det här är en bra spänningsroman.

Linnea Bielke, UD-tjänstemannen Barbro Christensen och journalisten Mia Holmström försöker på olika sätt få fram sanningen om Hammarskjöld död och varför någon eller några till varje pris vill hindra detta. Deras undersökningar visar sig vara livsfarliga för dem.

En svaghet i boken är att det egentligen är två helt olika historier som berättas. Den ena handlar om Hammarskjölds död och de försvunna dokumenten, medan den andra handlar om hänsynslös exploatering av mineral i dagens Kongo. Båda är intressanta, men det är svårt att förstå varför de måste samsas i samma bok. En annan sak som irriterar mig är de språkliga bristerna. Författaren förmår inte skilja mellan "före" och "innan" och inte heller mellan "vare sig" och "varken". Här borde förlaget ha gripit in och hjälpt till.

Men dessa brister till trots tycker jag att romanen får godkänt och förhoppningsvis kommer nästa del i serien bli ännu bättre.

Kärleken väntar längst ut på grenen av Mari Åberg är en bok jag tackade ja till efter att ha läst ett inlägg på FB från författaren, där hon frågade efter intresserade recensenter. Eftersom boken utspelar sig på 1970-talet, då jag själv var tonåring, nappade jag. Enligt författaren är den första boken av tre.

Man kan väl säga att boken ligger ganska långt från de böcker jag brukar läsa, vilket gör att det är lite svårare att recensera den. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, men jag vill ju ändå göra boken rättvisa.

I början gjorde boken mig helt galen. Annika är så hopplöst naiv. Även om hon inte varit tillsammans med någon man, så visste nog även flickor på 1970-talet vad som kunde ske mellan man och kvinna i sängkammaren. Men Annika verkar totalt borta.

Det är bara när vi får följa den praktiska utbildningen till flygledare som jag piggnar till lite. Det är väl kanske en genusgrej. Som man tycker jag att det är intressantare att läsa om flygplanen än om hur det kan pirra i underlivet på Annika när hon sitter nära en snygg karl ;)

Jag tror att det är först när Annikas liv får en ny vändning och hon hamnar vid Medelhavet som boken hamnar där den ska vara. Då blir det kärlek, romantik och vin för hela slanten, men även problem förstås. Och Annika lär sig nya saker, som att homosexuella är helt vanliga människor.

Den här romanen får placeras i genren feel-good. Den är lättläst. Jag plöjde igenom den ganska snabbt. Författaren har lagt in en hel del tidsmarkörer, vilket är roligt och bra.

Problemet för mig när jag läser boken är att den är alldeles för smörig för min smak. När Annika till slut möter den stora kärleken kvittrar en fågel på ett alldeles speciellt sätt. Det betyder dock inte att det måste vara fel på boken. Den ligger nog rätt i sin genre, men genren är inte rätt för mig, vilket varken författaren eller boken ska lastas för. Jag tror att detta är en bok som kan uppskattas av dem som tycker om den sortens kärleksromaner.

Himlen ska gråta blod av Sigbjørn Mostue. 

Den cancersjuke före detta elitsoldaten Even Stubberud ger sig ut på det som är tänkt att vara hans sista uppdrag: Ett förhållandevis rutinmässigt eskorterande av en terrorist till Somalia. Men flyget från Oslo blir kapat och terroristen fritagen. Kaos uppstår på planet. Och den enda som skulle kunna rädda de 245 passagerarna är en obeväpnad, sjuk man utan flygerfarenhet.

I boken följer vi givetvis händelserna ombord på planet, men även den norska statsledningens och underrättelsetjänstens reaktioner på kapningen. Jag funderar lite på om det verkligen stämmer att det finns delar av den norska underrättelsetjänsten ägnar sig åt att döda människor för att skydda landet, men varför inte? En motsvarighet till Carl Hamilton kanske...

Det är verkligen en spännande roman. De stundtals gigantiska problem som uppstår i arbetet med att undsätta planet därför att flera av länderna vägrar att låta planet landa låter inte otroligt alls. Inte heller att ministrarna är oförmögna att komma på lösningar. Politiker kan vara bra på mycket, men inte alltid på att lösa oförutsedda problem. I boken är det istället militärer och underrättelseofficerare som försöker dra i rätt trådar. Och tiden håller på att rinna ut.

En av bra sakerna med romanen är att flera av personerna på planet lyfts fram så att vi åtminstone kan lära känna dem lite, även om det mesta ljuset är riktat mot Even Stubberud. Möjligen hade det varit en fördel om några personporträtt hade varit lite djupare.

Sammanfattningsvis en mycket bra spänningsroman och det är inte att undra på att den var med bland de nominerade böckerna till Rivertonpriset för bästa kriminalroman.

En smakebit på søndag - Hembiträdets hemlighet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Hembiträdets hemlighet och är skriven av Freida McFadden.

Millie har svårt att hitta en arbetsgivare som inte ställer för många frågor om hennes förflutna. Mirakulöst nog får hon ett perfekt jobb hos familjen Garrick som går ut på att städa deras påkostade takvåning med utsikt över hela staden och att förbereda exklusiva måltider i ett skinande blankt kök.

Men något känns fel. Millie har aldrig sett en skymt av mrs Garrick och från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. På fruns nattlinnen som lämnats i tvätten upptäcker Millie blodfläckar, och hon bestämmer sig för att knacka på. Men när dörren till gästrummet öppnas möts hon av en syn som förändrar allt.

Smakbiten är hämtad från sidan 14:

När jag går från tunnelbanestationen till min etta i South Bronx trycker jag alltid fast handväskan under ena armen medan jag med den andra handen håller om en flaska pepparsprej i fickan. Oavsett tid på dygnet. Man kan aldrig vara nog försiktig i de här kvarteren. 

Idag är jag trots allt tacksam över att jag har någonstans att bo, även om det är i ett av New Yorks mest utsatta områden. Ifall jag inte snart hittar ett nytt jobb som kan kompensera för förlusten av den generösa lön som Amber Degraw gav mig (tills hon sparkade mig och dessutom vägrade ställa upp som referens), måste jag förbereda mig på att bo i en papplåda på gatan utanför den fallfärdiga fastighet som jag för tillfället hyr en etta i.

Veckans mening v. 21 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Hembiträdets hemlighet av Freida McFedden.

Det känns lite motsägelsefullt att en person som har åtta olika sorters fuktkrämer i badrumsskåpet också äger en dehydrator, men vem är jag att döma?

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Veckans kulturfråga v. 21 2025

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda undrar vilken bok vi just har läst, vilken vi läser nu och vilken som blir nästa bok. Veckans kulturfråga lyder: 

Hur ser din "last-now-next-trio" ut?

Den senaste boken var Storebror av den isländske författaren Skúli Sigurðsson, En riktigt bra deckare/spänningsroman/psykologisk thriller.

Just nu läser jag De utbytbara av Sture Eriksson och Catharina Mann. Den ingår i deras serie Vemdalsmorden.

Jag är inte helt säker på vilken nästa bok blir. Det kan bli Hembiträdets hemlighet av Freida McFedden.

Dagens visdomsord 2025-05-21

Alla magistraters makt måste vara begränsad, och människor ska inte anförtros obegränsad makt. (George Washington)