Dagens visdomsord 2025-04-16

Man ska aldrig fuska när man har vinnande kort på handen. (Okänd)

Tisdagstrion: Bär, frukt och grönsaker

Dags för veckans tisdagstrio! Bär och frukt hör väl mer till hösten, men jag kunde inte låta bli med tanke på dagens namnsdag. Denna tisdags tema är: Bär, frukt och grönsaker (Oliver har namnsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Jeanette Wintersons bok Det finns annan frukt än apelsiner var en positiv överraskning när jag läste den efter att ha läst om den i Vi Läser. 
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.
Men sammantaget är det en humoristisk och självutlämnande bok, som jag varmt vill rekommendera.

Puttes äventyr i Blåbärsskogen av Elsa Beskow är väl en bok som gör oss som inte är purunga väldigt nostalgiska. Denna underbara lilla bok om Putte som ska plocka blåbär och lingon och som blir förminskad så att han kan träffa en massa pysslingar som hjälper honom att fylla korgarna.

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.
Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.

En smakebit på søndag - Avrättningen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Avrättningen och är skriven av Danya Kukafka.

Ansel Packer står på tur för att dö inom några timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor - en mor, en syster, en mordutredare - berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Smakbiten är hämtad från sidan 142:

Adjö alla sprickor i väggen. Adjö biblioteksböcker, adjö radio. Adjö toalettens sura stank och skitränder. Adjö, säg du, elefanten i taket.

Adjö gamla vän.

Du korsar händerna bakom dig för handbojorna.

De klirrar, smäller igenom.

Shawna står bakom resten av gruppen. Hon har huvudet nerböjt mot skorna- du kan inte möta hennes blick. Hon har två vakter du känner mellan sig, bleka män med dallriga magar som alla har samlats för att leda dig ut. En plufsig vakt kliver fram, slänger din röda nätkasse över axeln. Du har lämnat din Teori där Shawna har lovat att hämta den senare, en pappersbunt gömd under sängen. Shawna ska kopiera upp den i Huntsville. Hon ska skicka den till alla nyhetskanaler, pratshower, de största bokförlagen.

Veckans mening v. 15 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Avrättningen av Danya Kukafka.

Oktobersolen var obeveklig, gyllene genom träden - eldröda löv skuggade marken i gläntan där de redan hade hittat tre lårben.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-04-09

Efter att ha tänkt igenom hur farligt allting är finns det inget som skrämmer mig längre. (Gertrude Stein)

Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril

Titel: Jag kommer att hitta nyckeln

Författare: Alex Ahndoril

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2023)

Antal sidor: 265

Privatdetektiv Julia Stark får ett oväntat besök på kontoret av en man. Han är en av ägarna till ett framgångsrikt familjeföretag, som dagen innan haft bolagsstämma på godset i Västernorrland. Morgonen efter hittade han ett fotografi i sin telefon på en bunden, blodig människa med en säck över huvudet. På grund av alkoholrelaterad minnesförlust har han ingen aning om var bilden kommer ifrån och vill därför anlita Stark detektivbyrå för att ta reda på om det är han som är förövaren innan polisen kopplas in.

Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril är den första boken i en serie pusseldeckare. Alex Ahndoril är en pseudonym för författarduon och äkta makarna Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. De båda har tidigare givit ut böcker under pseudonymen Lars Kepler.

Jag tycker det är bra att de har valt ett annat författarnamn, eftersom dessa böcker är helt annorlunda än Keplerserien. Jag har bara läst en bok av Lars Kepler och jag tyckte inte alls om den och lovade mig själv att inte läsa någon mer. Men när läste att den här boken var en pusseldeckare kunde jag inte låta bli att köpa den, och jag blev inte besviken. Jag tycker mycket om Agatha Christies deckare, så den här var jag tvungen att prova.

Och visst doftar historien Christie. Privatdetektiven Julia Stark tar med sig sitt ex, polismannen Sid, för att lösa gåtan vem mordoffret är och vem som är mördaren. På godset finns ett antal släktingar som avskyr varandra och dessutom en hushållerska. Det blir snart uppenbart att mördaren måste återfinnas bland dessa.

På slutet samlar Julia allihop och berättar hur allt hänger ihop.

En riktigt trevlig pusseldeckare, som även den som inte gillar Kepler kan uppskatta.

Tisdagstrion: Asien

Dags för veckans tisdagstrio! Jag tänkte vi skulle vända blickarna mot Asien idag. En gigantisk kontinent, som härbärgerar så skilda länder som Israel, Saudiarabien, Japan, Kina, Indien och många fler. Denna tisdags tema är: Asien (asiatiskt innehåll eller asiatiska författare). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en helt fantastisk bok. En lysande berättarkonst. Den unge Abdullah tar hand om sin syster Pari, men de båda skiljs åt vid mycket unga år. Sakta får vi veta allt mer om vad som händer dem och andra gestalter i boken, men det är inte en enkel resa. Vi får följa olika personer, som på ett eller annat sätt är inblandad i händelserna och får därför helt olika perspektiv.
Hosseini är amerikan, men han är född i Afghanistan, och det är i Afghanistan som hans böcker utspelar sig. Han fängslar läsaren från den första sidan till den sista. Inledningskapitlet, som är en saga som Abdullahs och Paris far berättar för sina barn, visar sig ge en bakgrund till det som sedan händer i deras egen familj, fast man först inte inser det.

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht är en stark roman. En roman fylld av smärta. Koreanska Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de har lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna. Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.

När jag läser hur Hana blir behandlad måste jag ibland lägga ner boken. Jag måste få andas. Men sedan är jag tvungen att börja läsa igen. Det går inte att lämna berättelsen. Den kräver att bli läst.

Det här är en bit 1900-talshistoria som jag inte visste mycket om. Japan hade annekterat kejsardömet Korea 1910, vilket blev inledningen till ett förtryck och lidande för det koreanska folket. Koreanerna tvingas lära sig japanska och den egna kulturen förbjuds. Under Japans krig i Manchuriet förvärras situationen för koreanerna. Männen tvingas bli soldater i den japanska armén, medan många unga flickor fångas in för att tjänstgöra som "trösterskor", ett annat ord för sexslavar.

Än en gång. Detta är en stark roman fylld av smärta. Men det är en viktig och synnerligen läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar.

En smakebit på søndag - Jag kommer att hitta nyckeln

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Jag kommer att hitta nyckeln och är skriven av Alex Ahndoril.

Privatdetektiv Julia Stark får ett oväntat besök på kontoret av en man. Han är en av ägarna till ett framgångsrikt familjeföretag, som dagen innan haft bolagsstämma på godset i Västernorrland. Morgonen efter hittade han ett fotografi i sin telefon på en bunden, blodig människa med en säck över huvudet. På grund av alkoholrelaterad minnesförlust har han ingen aning om var bilden kommer ifrån och vill därför anlita Stark detektivbyrå för att ta reda på om det är han som är förövaren innan polisen kopplas in.

Smakbiten är hämtad från sidan 116:

Ett stilla sorl av röster hördes från salongen medan Julia tillsammans med Sidney gick nerför trappan. Han såg väldigt bra ut, hade på sig en snygg svart kostym, grå skjorta utan slips och lågskorna hon köpte till honom före bröllopet.

- Du ser fantastisk ut, viskade han och kramade hennes hand i några sekunder.

Det sög till av ångest i hennes mage när hon tänkte på att han träffade andra, att han kanske skulle bilda familj snart.

Insikten om att hon själv liknade släkten Mott - barnlös, instängd, förstörd - drog genom hennes huvud.

I öppningen mellan de höga döbattangdörrarna stod Monika i en slank klänning av nattblått siden och väntade. Hon log när hon fick synd på den, lyfte ansiktet mot Sid, fick två kindpussar, sa någonting vänligt om Julias klänning och visade dem genom salongen till baren i det gamla herrummet.

Veckans mening v. 14 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Avrättningen av Danya Kukafka.

Det började bli alltmer uppenbart att babyn faktiskt kunde döda henne.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Det sanna livet av Göran Tunström

Titel: Det sanna livet

Författare: Göran Tunström

Förlag: Bonniers (1991)

Antal sidor: 218

Jakovs och Isaacs mor har fattat sitt beslut: Hennes söner skall utvandra från Stalintidens Ryssland till Jerusalem. Om deras storslagna och svåra färd genom Orienten handlar titelnovellen i Det sanna livet - en samling poetiska och sällsamma berättelser, var och en med den gestaltningskraft och förmåga att locka till både skratt och tårar som givit Göran Tunströms romaner så många läsare.

Det sanna livet av Göran Tunström är alltså en novellsamling. En samling noveller av väldigt skiftande slag. Jag tyckte mycket om titelnovellen. Vi följer Jakovs och Isaacs strapatsrika färd från Ryssland till Jerusalem. Det är en sorglig berättelse, men samtidigt så väl berättad att jag ser framför mig hur de tvingas trotsa motgångar för att kunna nå målet.

Novellen Stella var också skriven så att man kan se allt framför sig. Men den är så hemsk att jag önskar att jag inte hade läst den. Den ska kanske tolkas som varande en bild av kvinnors ibland lönlösa kamp för frihet, men jag ser allt bokstavligt och den fick mig att må så dåligt.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 5: Läs en novellsamling.

Dagens visdomsord 2025-04-02

Döden angår dig varken som död eller levande. Som levande därför att du är, som död därför att du inte är. (Montaigne)

Tisdagstrion: Lurendrejeri och skämt (Första april idag)

Dags för veckans tisdagstrio! Är det någon som har lurat dig idag? Eller har du kanske lurat någon? Idag är det ju 1 april. Denna tisdags tema är: Lurendrejeri och skämt. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I cirkelns mitt är kanske inte den mest kända av Dan Browns böcker, men är likväl läsvärd.

Under den arktiska isen finner NASA bevis på att vi haft besök från främmande civilisationer. Vilken tur, just som anslagen till NASA har ifrågasatt. Och presidenten kan få en skjuts i sin återvalskampanj, som hittills gått knackigt.

Men det är något som skaver. Allt verkar vara en bluff, men de som kommit fram till detta finner sig bli jagade av lönnmördare.

Så en verklig klassiker. 1984 av George Orwell. En bok som givit oss uttrycket "Storebror ser dig!"

Boken beskriver ett samhälle där alla är övervakade. Ingen vet längre vad sanningen är, för den kan variera från en tid till en annan. Sanningsdepartementet ägnar sig åt propaganda och ser till att revidera vad som är sanning när ledningen i Oceanien har kommit med nya påbud.

Många tror att innehållet i boken är en våldsam överdrift, men är det verkligen det? Idag finns tekniken. Men inte ens Orwell hade väl kunnat föreställa sig att människor själva skulle sätta upp kameror i sina hem och sedan bli mycket bekymrade om ingen tittar.

Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood och Unni Lindell är inget lurendrejeri, men den är ganska rolig. Den innehåller citat från små barn. Som exempelvis detta:

Förr i tiden var folk uppdelade i raser - de fina och de ofina. De fina var rika och hade råd med schampo och hårgelé, medan de ofina fick nöja sig med loppor och löss.

En smakebit på søndag - Det sanna livet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Det sanna livet och är skriven av Göran Tunström.

Jakovs och Isaacs mor har fattat sitt beslut: Hennes söner skall utvandra från Stalintidens Ryssland till Jerusalem. Om deras storslagna och svåra färd genom Orienten handlar titelnovellen i Det sanna livet - en samling poetiska och sällsamma berättelser, var och en med den gestaltningskraft och förmåga att locka till både skratt och tårar som givit Göran Tunströms romaner så många läsare.

Smakbiten är hämtad från sidan 175:

Till 1910 levde vår familj i Bochara. Då hade min onkel sänts som konsul till Leningrad och min far fick brev utifrån världen för första gången. Min onkel skrev om Theodor Herzls drömmar om den judiska staten, om den första aliyan, om judarna som gav sig iväg till Palestina. Far ville bli sionist. Tack vare sitt rykte som läkare hos emiren fick han under tsar Nicolais tid flytta till Moskva. Bara judar av det allra finaste slaget fick bo där. Far hade pengar, därför tilläts han att slå sig ned. Han startade en bomullsfabrik. Den växte för far var duktig. Många anställda hade han och det har sagts att han skötte om dem väl. Det fanns en synagoga där, den judiska församlingen var trots allt talrik och vår familj levde gott ända tills bolsjevikerna kom.

Sju tomma hus av Samanta Schweblin

Titel: Sju tomma hus

Originalets titel: Siete casas vacías

Författare: Samanta Schweblin

Förlag: Bokförlaget Tranan (2023)

Antal sidor: 164

Sju tomma hus består av sju klaustrofobiska och lite skeva noveller om människor som är sökande och stundvis vilsna. I en berättelse tar sig en mor och hennes dotter in i främmande villor och korrigerar folks inredning, i en annan går en äldre man gång på gång för att hämta sin döde sons kläder från grannens trädgård, i en tredje försvinner två barn tillsammans med sina nakna farföräldrar.

Sju tomma hus av Samanta Schweblin är alltså en novellsamling. Den var vinnare av National Book Awards 2022.

Det är en samling ganska konstiga historier. Jag tycker ärligt talat att det är svårt att finna poängerna i novellerna. Möjligen kan jag ge ett litet plus för den längsta novellen - Den uråldriga andningen. Den är bitvis ganska otäck och man vet inte riktigt vad som är sant eller inte, men det går inte att ta miste på att den kvinnliga huvudpersonen är psykiskt sjuk.  Men sammantaget tycker jag att boken var en besvikelse.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 17: Läs en bok som ursprungligen är skriven på spanska.

Veckans mening v. 13 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Andoril.

Hans oro verkade äkta, men det var samtidigt något obehagligt över honom, han påminde om en vattensjuk åker där växterna börjat förtvina.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Den sista festen av Clare Mackintosh

Titel: Den sista festen

Originalets titel: The Last Party

Författare: Clare Mackintosh

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 421

Det är nyårsafton och Rhys Lloyd har huset fullt av gäster. Hans semesterstugor vid Mirror Lake är en succé och han har generöst bjudit in byborna att dricka champagne med sina välbärgade nya grannar. Men vid midnatt ska Rhys ligga livlös i sjöns iskalla vatten.

På nyårsdagen har kriminalassistent Ffion Morgan en by full av misstänkta. Det pyttelilla samhället är hennes hem, så de misstänkta är hennes grannar, vänner och familj, och Ffion har dessutom egna hemligheter att bevaka. När lögner uppdagas runt varje hörn blir frågan snart inte vem som ville se Rhys död - utan vem som till sist dödade honom.

Den sista festen av Clare Mackintosh ger en blandning av nytt och gammalt i kriminalhistoriernas värld. Visst befinner vi oss i nutid med moderna poliser och modernt polisarbete, men samtidigt blir det till en pusseldeckare med en mängd tänkbara mördare vilket ger en doft av Agatha Christie.

Det jag tycker är riktigt bra är att kapitlen ger olika personers upplevelser och Mackintosh låter oss också backa bandet ibland så man får en bild av vad det är som har lett fram till katastrofen. För varje tillbakablick blir det till att lägga ytterligare en person till de misstänkta.

Några saker tycker jag är lite jobbiga. Det blir en hel del walesiska uttryck här och var och de ger mig givetvis ingenting. Dessutom är det många namn att hålla reda på. Jag får lite svårt att hålla reda på vem som är gift med vem.

Men det är en riktigt bra kriminalroman och det dröjer in i det sista innan vi får veta vem som verkligen bär ansvaret för Rhys Lloyds död.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 9: Läs en deckare.

Datorkrångel

Om ni inte ser några inlägg och kommentarer från mig på ett tag beror det på att jag drabbats av stora problem med min dator.

Edit. Nu är det fixat. Jag tog med mig datorn till El-Giganten och killen där fixade det på fem minuter!

Edit2. Men nu kan jag inte logga in. Jag kan göra inlägg, men kommentarerna blir anonyma. GAH!

Tisdagstrion: Tid och klockor (Sommartiden börjar på söndag)

Dags för veckans tisdagstrio! Nyss var det vårdagjämning och nu är det dags för sommartid. Denna tisdags tema är: Tid och klockor. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Klockan klämtar för dig är en roman av nobelpristagaren Ernest Hemingway. Den kom ut 1941 och handlar om det spanska inbördeskriget, som Hemingway följt som reporter på regeringstruppernas sida. Romanens titel är hämtad från den engelske 1600-talsförfattaren John Donne.

En handfull män är gömda uppe i bergen. Till dem ansluter sig Robert Jordan, en ung amerikansk frivillig, vars uppgift är att spränga en bro. Under kyliga spanska bergsnätter, vid hastiga måltider och i långa samtal, där skräcken och desperationen växlar med kärv och grovkornig humor, svetsas Robert Jordan samman med den lilla gruppen. Och han upplever en het och overklig kärlekssaga med den unga spanjorskan Maria, som har varit i fascisternas våld.

Tidens död av Isaac Asimov läste jag för en förfärlig massa år sedan. Det är säker ett halvsekel sedan, men jag minns att den var bra. 

I romanen finns en zon/organisation som kallas Evigheten. De som arbetar där står utanför den vanliga tiden och kan resa mellan olika tider. Detta gör de för att kunna göra små förändringar, så att allt ska bli så bra som möjligt. Men blir det verkligen det?

Det finns också ett hot mot "Evigheten". Den bygger nämligen på en tidsparadox.

Den stående klockan av Hanna Johansen. 

Klockan har stannat. Från tåget där hon sitter kan den kvinnliga passageraren se klockan mitt ute i landskapet. Vart går tåget? Rör det sig framåt eller står det stilla? Evigt samma landskap. Evigt samma trista nedsnöade järnvägsstationer... I sin debutroman Den stående klockan har Hanna Johansen konsekvent genomfört ett litterärt experiment. Hennes roman har av många tyska kritiker hälsats som en händelse, en öppning mot någonting nytt inom den tyska prosan.

Den där kvinnliga passageraren betraktar medpassagerarna och stationerna som tåget passerar, men hennes reflektioner är bara konstiga. Det är mest dravel. Enligt mig är den här boken inte värd mödan det innebär att läsa den. Jag förstår inte varför den över huvud taget gavs ut.

Veckans mening v. 12 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Andoril.

Förra veckan fyllde Julia trettiotre år och passerade då sin mamma i ålder.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett litet bokpaket minsann

Det här bokpaketet kom inte som en överraskning, för jag köpte det på Bokbörsen efter att ha läst om boken på någon bokblogg. Det är Skilda åt i vårens tid av Mary Westmacott. Det låter verkligen inte som någon bok jag skulle skicka efter, men det som gjorde mig nyfiken på boken är att författarnamnet är en pseudonym för Agatha Christie!

Dagens visdomsord 2025-03-19

Den som skriver uppriktiga memoarer blir en ganska ensam människa. (Carl Hammarén)

Tisdagstrion: Vår - i handling eller på omslag (Vårdagjämningen på torsdag)

Dags för veckans tisdagstrio! Känner ni att det är vår? Det är ju vårdagjämningen på torsdag. Pojkar ropar: "Vi har vår i luften! Var har ni er, flickor?" Denna tisdags tema är: Vår - i handling eller på omslag. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Inledningen av August Strindbergs Hemsöborna är en mening som är exempel på in medias res. Det kommer ni väl ihåg sen skolan? Meningen lyder: "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem runt halsen."

Och april är ju en vårmånad!

Jag minns inte när Kärleken väntar längst ut på grenen av Mari Åberg utspelar sig, men jag tycker att bilden ger lite vårkänslor :)

Så väljer jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.

Den har väl alla läst vid det här laget, om mannen som rymde från ålderdomshemmet på sin hundraårsdag för att slippa vara med om firandet. Istället ger han sig ut på ett äventyr i form av en månadslång färd. Samtidigt får vi inblickar i hans tidigare liv, som minst sagt varit äventyrligt. Det är inte mycket i de historiska händelser som inträffat under ett sekel som inte han på ett eller annat vis har varit inblandad i.

Och anknytningen till våren? Boken inleds på hans födelsedag den 2 maj. Då har vintern rasat ut och sköna maj hälsas välkommen.

Veckans mening v. 11 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Det sanna livet av Göran Tunström.

Hennes könsorgan var välutvecklade och jag noterade att hon i motsats till dyngbaggehonan rörde sig under akten, samt att hennes labiala verksamhet starkt kontrasterade mot den tystnad som följde under en tidsrymd av vid pass sextio minuter.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Med slavar i lasten av Anne Agardh

Titel: Med slavar i lasten

Författare: Anne Agardh

Förlag: Whip Media (2025)

Antal sidor: 321

Abraham Brink föddes i Åmål 1763. Släkten var välbärgad och hörde till de inflytelserika i staden. Framtiden såg ljus ut för honom och universitetsstudier hägrade. Men så ändrades allt. Vi får följa Abraham från barndomen och vidare genom livet. Han valde inte den lättaste vägen för att få försörjning. Frågan är varför?

Med slavar i lasten av Anne Agardh är en riktigt intressant bok om en företeelse i den svenska historien som nog de flesta av oss inte är så insatta i. Även svenskar deltog i den fruktansvärda slavhandeln. I Västindien hade Sverige en koloni, Sankt Bartélemy, under åren 1784-1878, och ända till 1847 bedrev Sverige slavhandel med denna koloni som knutpunkt.

I romanen följer vi Abraham Brink, som är en person som har levat, och som arbetade på båtar som fraktade slavar från Afrika till Amerika. Författaren verkar ha gjort ett gediget arbete när det gäller att få fram fakta både om denne man och om livet i Sverige, Frankrike, de afrikanska slavhandelsstationerna och livet ombord på fartygen.

Naturligtvis har Agardh fått skapa dialoger och annat för att kunna få till en roman, men hon lyckas ge det en trovärdig känsla. När Abraham Brink i romanen möter kritik för slavhandeln, eller "Afrikahandeln" som han hellre kallar det, så invänder han att svenskar och andra européer gärna dricker kaffe med socker, produkter som bekostades genom slavhandeln.

Det får mig att tänka på att det nog kan finnas en sådan dubbelmoral idag också. Vi förfasar oss över förhållandena i Kina, men beställer gärna billiga varor från landet.

Med slavar i lasten är en roman jag gärna rekommenderar. Vi kan alla tycka att det är hemskt att Amerika hade slavar. Det är nyttigt att få lära sig om hur även vi svenskar var en del av slavhandeln.

Dagens visdomsord 2025-03-12

Dumheten tränger sig fram för att bli sedd. Klokheten håller sig i bakgrunden för att se. (Carmen Sylva)

Tisdagstrion: Jämtland (Republiken Jämtlands nationaldag imorgon)

Dags för veckans tisdagstrio! Mina ex-frus föräldrar bodde i Lit i Jämtland, och där växte hon upp. Ett vackert landskap som är värt att besöka. Denna tisdags tema är: Jämtland (Republiken Jämtlands nationaldag imorgon).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Everland av Lars Göran Persson var en bok som lockade mig. Framför allt för att romaner om andra världskriget kan vara väldigt intressanta, men även för att dåvarande hustrun kom från Jämtland. Tyvärr blev jag besviken.

Språket är omständligt. Det verkar som om författaren ansträngt sig för att brodera ut formuleringarna, men kanske att han inte borde ha försökt så mycket. Och att ge boken namnet Everland som en engelsk översättning av Jämtland känns bara fånigt.

Själva idén bakom boken är däremot inte dum. Europa befinner sig i krig och fler personer än någonsin tidigare blir inblandade. I det här fallet även barn. Med agenter som till varje pris ska försöka förhindra att den andra sidan vinner avgörande fördelar är det inte så lätt att veta vem som är vän och vem som är fiende. Är verkligen alla karaktärerna vad de från början synes vara?

Avslutningsvis måste jag få berätta om en sak som jag absolut inte tyckte om. Tors döde morfar dyker upp flera gånger i boken, dock utan att egentligen föra historien framåt. En gengångare i vad som ska föreställa en spänningsroman om andra världskriget? Nej, morfar kunde gärna ha fått stanna i graven.

Sly av Sara Strömberg utspelar sig i Jämtland. Detta är en sådan bok som jag tycker är svår att komma in i. Det kändes segt och trögt att läsa om Vera Bergströms trista liv, ibland avbrutet av berättelser om en flicka som varit med om något som läsaren inte vet vad det är. Men det är bara startsträckan som är lite lång. När jag väl har kommit in i boken blir den alltmer intressant. Vera söker efter nya trådar att nysta i och snart framträder en komplicerad historia som har sin grund i ett par ungdomars fruktansvärda felbeslut några decennier tidigare. Är det de händelserna som lett fram till mordet eller finns lösningen på mordfallet att söka i händelser i nutid?

Sara Strömberg har skrivit en spännande kriminalroman, men den har fler kvalitéer än så. Det är rikt med miljöbeskrivningar och jag gillar dessutom sparkarna mot fisförnäma storstadsbor.

Vem är då Sara Strömberg? Hon är uppvuxen i Västerbotten och Jämtland och arbetar som journalist och kulturredaktör i Östersund, där hon också är bosatt med sin familj. Det förklarar också lokalkännedomen. Handlingen i boken är förlagd till en plats där storstadsturismen har tagit över, där vinnarna tar allt och där förlorarna faller.

Jag blir lite nyfiken på om romanens huvudperson Vera Bergström i någon utsträckning ska ses som författarens alter ego. Namnen Sara Strömberg och Vera Bergström är ju väldigt lika.

Den som ruvar på hämnd är författarparet Eriksson & Manns debutroman. Den utgör inledningen till det de kallar Vemdalsmorden. Det är roligt tycker jag att förlägga handlingen till Härjedalens glesbygd. Befolkningstätheten i landskapet är bara 0,81 invånare per kvadratkilometer, och då bor ändå en hel del av invånarna i Sveg. När man rör sig utanför landskapets tre tätorter är det sannerligen glest mellan husen. (Härjedalen ligger i Jämtlands län om någon undrar.)

Författarna lyckas med miljöbeskrivningarna tycker jag. Som läsare får man både veta vilka växter man kan förvänta sig att finna i terrängen, men även vilka blommor som är tåliga nog att kunna växa i trädgården. 

Huvudpersonen Henning är på något vis urtypen av människa som kan tänkas vara centrum i en sådan här bok. Förtidspensionerad journalist med lagom mycket krämpor i form av artros och liknande, som lyckas ramla in i olika brottsliga aktiviteter. Givetvis tillsammans med sin poliskompis. Polisen Kaj har fullt sjå med att försöka få Henning att inte bedriva polisarbete som kan vara livsfarligt.

Det som jag tycker är bokens svaghet är att det blir lite för många disparata polisärenden. Det är grov brottslighet (av en art jag inte ska avslöja) parat med mordfall och kvinnomisshandel. Allt händer på en gång och till slut blir det väldigt många personer att hålla reda på. Inte minst därför att det talas om "stockholmaren" som ömsom syftar på en gravt kriminellt belastad individ, och ömsom på Henning.

Bitvis är boken spännande, men jag tror att den hade vunnit på om man hade försökt renodla vilken historia man ville berätta.

Veckans mening v. 10 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Sju tomma hus av Samanta Schweblin.

"Jag ska hem för min fru kommer slå ihjäl mig, och jag måste dit för att låta det ske."

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!