Originalets titel: Grapes of Wrath
Författare: John Steinbeck
Förlag: Bonniers (1990) (Originalet utgivet 1939)
Antal sidor: 522
Under depressionen i USA kring 1930 drivs tusentals småbrukare från gård och grund. Som så många andra lastar familjen Joad i Oklahoma sina ägodelar på en gammal skraltig bil och ger sig ut på den äventyrliga färden till det löftesrika Kalifornien. Men dess slösande fruktbara landskap är översvämmat av arbetslösa, och arbetsgivarna utnyttjar hänsynslöst situationen. Hos de utsugna växer hungern, nöden och bitterheten, men även solidariteten och vreden.
Vredens druvor av nobelpristagaren John Steinbeck är en klassiker. Därför är det roligt att äntligen ha läst den. Steinbeck är, givetvis, en skicklig författare och han förmår att levandegöra hopplösheten, hungern och vreden hos samhällets förlorare under den stora depressionen.
Det är en eländesskildring som för tankarna till Vilhelm Moberg, en svensk författare som också skrev om fattigdom och hopplöshet.
Men trots att Steinbeck skriver inkännande, så kan jag ibland känna att det blir lite för mycket. Familjen Joad åker en bit, sedan går bilen sönder, så åker man lite till och någon i familjen dör. Familjens äldsta dotter, den gravida Sarons Ros, klagar sig igenom hela boken. Så kommer man fram till Kalifornien, och där möts man av mer elände, varvid någon familjemedlem ger sig iväg, alla letar efter arbete men får inget.
Jag menar inte att Steinbeck borde ha förskönat skildringen, men över 500 sidor med hunger och elände känns lite väl mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar