söndag 17 oktober 2021

En smakebit på søndag - Djävulen på korset

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Djävulen på korset och är skriven av Ngũgĩ wa Thiong'o.  (Jag har kommit en bit i boken, men väljer ändå en smakbit från bokens början.)

Två kvinnor och två män på väg till Imorog för att delta i "Djävulens fest". På bussen berättar de sina historier för varandra, alla på något vis präglade av orättvisorna i det postkoloniala Kenya. En roman om våld och förtryck men också om framtidstro mot alla odds - om revolutionär potential.

Smakbiten är hämtad från sidan 10:

Folk från min egen trakt, Ilmorog, brukade säga mig att den här historien är så fylld av skam att den bör döljas och gömmas i det eviga mörkret. Andra åter menade att den är sorglig och får en att gråta, och att det är bäst den inte röjes så att vi må slippa gråta ännu en gång.

Då frågade jag dem: Skulle vi täcka över groparna på vår gård med lite grässtrån och sedan, eftersom vi inte längre såg hålen, låta våra barn få leka och stoja så mycket de ville där?

Lycklig är den som ser groparna i sin väg, ty han kan undvika dem eller fylla igen dem. Lycklig är den vandrare som ser stubbarna i sin väg, ty han kan gräva upp dem eller gå runt dem så han inte behöver snubbla över dem.

Må den djävul, som förblindar våra hjärtan och fördunklar våra tankar, korsfästas högt och bevakas väl, så att han inte blir befriad av sitt anhang och fortsätter bygga sitt helvete på jorden.

lördag 16 oktober 2021

Veckans mening v. 41

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Djävulen på korset av Ngũgĩ wa Thiong'o.

I nödfall äter fan flugor.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

fredag 15 oktober 2021

Fem en fredag v. 41: Planering

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat planering.

1. Vad står på agendan idag?
Jag ska besöka min hustru på sjukhuset. Därefter ska jag handla lite.

2. Vad har du fått boka om i veckan?
Jag har inte haft något särskilt planerat den här veckan, så jag har inte behövt boka om något.

3. Vad vill du stryka i helgen?
Jag ska nog tvätta och stryka en vit skjorta.

4. Vad har du på planeringsstadiet?
Inget speciellt.

5. Hur planerad är du vanligtvis?
Jag är nog ganska usel på att planera. Det kombinerat med att jag är en obotlig tidsoptimist gör mig nog till en besvärlig person.

torsdag 14 oktober 2021

Helgfrågan v. 41

Helgfråga från Mias bokhörna. Denna gång handlar det om tjockisar. Helgfrågan lyder:

Vad heter den bästa tjockaste bok du läst, typ tegelsten?

Det är ju en omöjlig fråga egentligen, men jag väljer att ta med en riktig tjockis som jag tyckte var alldeles utmärkt trots att den var på 813 sidor!

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är sista delen i Engelsforstrilogin. De tidigare är Cirkeln och Eld. Till slut får vi veta hur allting hänger ihop. Upplösningen innehåller en hel del överraskningar.

Första delen är på 516 sidor, andra delen på 634 sidor och denna avslutande del innehåller 813 sidor. Författarna sparar inte på orden. Ändå känns inte böckerna svåra att läsa. Men visst tycker jag att det är nästan ofattbart att jag plöjt igenom närmare 2000 sidor. 

I början av den här boken fick jag en känsla av att det bar iväg lite för författarna. Det blev fler häxor, annorlunda magi och nya grupperingar. Men när jag läste vidare insåg jag att det fanns ett klart syfte. För allt är inte som man tidigare trott. Vem kan man egentligen lita på?

Detta är en riktigt spännande trilogi, och jag tror att även ungdomar som inte läser så mycket i vanliga fall skulle kunna tycka om böckerna. Det gäller bara att skjuta undan tanken på hur många sidor böckerna innehåller.

onsdag 13 oktober 2021

Darkness Publishing anordnar novelltävling

Darkness Publishing anordnar sin åttonde novelltävling. Denna gång handlar det om vampyrer.

Darkness Publishings röda novellsamling önskar vi få en inblick i världen hos mäktiga och rika vampyrer. Vi vill läsa om flärd och lidelse. Brinnande begär, dramatiska vändningar och tuffa, kvinnliga vampyrer som vet exakt vad de vill ha och de ser till att få sina drömmar uppfyllda.

Vi dras till det mörka och hemska. Det blodiga och brutala. Bort med allt glittrigt du någonsin har förknippat med vampyrer. Vad skulle hända om de förflyttas till en värld fylld med flärd och lidelse?

Regler:

  • För att vara med och tävla måste du vara myndig

  • Ett bidrag är en novell skriven på svenska om högst 50.000 tecken inklusive mellanslag.

  • Bidraget får inte vara publicerat tidigare.

  • Bidraget ska vara inskickat i pdf. Namnge filen med ditt namn och novellens titel.

  • Deadline 28:e februari 2022. Skicka ditt bidrag till manus@darkness.pub och ange ”Den röda” i ämnesraden. Vi hanterar flera hundra mail i veckan så vi behöver en tydlig märkning.

  • Historien måste baseras på en vampyr.
    Man får skicka in flera olika bidrag.
    Arbetsgruppen avgör vilka noveller som uppfyller kriterierna och på övriga grunder antas till antologin.
Läs mer HÄR!

Veckans kulturfråga v. 41 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Förra veckan fick vi ju veta att Abdulrazak Gurnah (jag måste hela tiden kolla hans namn) erhållit årets nobelpris i litteratur. Han är född i Zanzibar; en östafrikansk ö som numera är en del av Tanzania. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken författare som skriver om Afrika är din favorit?


Jag vill absolut inte ge sken av att vara någon expert på afrikansk litteratur. Ska jag vara ärlig, så har jag läst väldigt få böcker av författare som skriver om Afrika.

Men jag gör väl som vanligt och lyfter fram kenyaneNgũgĩ wa Thiong'o. (Det står "vilken" författare, så jag får väl bara nämna en.) Framför allt är jag väldigt förtjust i hans roman Floden mellan bergen.

Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.

Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.

När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.

Dagens visdomsord 2021-10-13

Globalisering, så som den definieras av rika människor som vi, är en mycket trevlig sak ... du talar om Internet, du talar om mobiltelefoner, du talar om datorer. Det påverkar inte två tredjedelar av världens befolkning. (Jimmy Carter) 

tisdag 12 oktober 2021

Tisdagstrion: Blått

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat blått. Givetvis kom jag att tänka på Blå tummen av Herman Lindqvist, men den boken hade jag med för några veckor sedan. Även Blå stjärnan av Jan Guillou har fått vara med i tisdagstrion. Därför väljer jag blå omslag istället. Här är min blåa trio:  

Änglar och demoner av Dan Brown. Som alltid i Browns böcker är det en kapplöpning mot tiden. Den katolska kyrkan hotas. Fienden förmodas vara Illuminati, som beskrivs som kyrkans urgamla fiende. (Den orden som hette Illuminati upplöstes på slutet av 1700-talet, men det hindrar inte att foliehattarna har tagit boken till sig och spekulerar kring ett mystiskt Illuminati som i hemlighet styr världen.)

En bomb är placerad någonstans i Vatikanen. Samtidigt har kyrkans alla kardinaler samlats för att välja en ny påve eftersom Den Heliga Stolen är vakant. Det finns fyra starka kandidater till att efterträda den avlidne påven, men alla fyra har försvunnit.

Det är en riktigt spännande bok, som i vart fall fick mig att ivrigt bläddra vidare.

Snöblind är den första boken av Ragnar Jónasson som jag läst. Av isländska författare har jag bara läst ett par böcker av Halldór Kiljan Laxness och Jón Kalman Stefánsson tidigare, men det här var den första isländska deckaren för mig.

Det är riktigt roligt att följa historien i ett isländskt samhälle vid en fjord på norra Island. Det är mitt i vintern och det mesta verkar ligga begravt i snö och is. En lavin gör att byn blir helt isolerad.

Själva kriminalhistorien är riktigt spännande. Den unga kvinnan som hittas blödande och medvetslös i snön. Den gamle författaren som ramlar och slår ihjäl sig. Mord? Mordförsök? Olyckshändelse? Den unge polisen Ari är ivrig när han ska utreda de båda händelserna, men han märker snart att allt inte är vad han och andra har trott. Lögner avslöjas; lögner som de inblandade aldrig hade trott skulle avslöjas.

Det här var en bok jag gillade och jag läser gärna mer av Ragnar Jónasson. Snöblind är första boken i Det mörka Island-serien.

Bibliotekarien i Auschwitz är ännu en bok om det fruktansvärda som hände för 80 år sedan. Händelser som fått ett eget ord - Förintelsen. Men bara för att ämnet har behandlats i tidigare böcker så är detta inte någon onödig bok. Den bygger på den sanna historien om överlevaren Dita Kraus. Författaren har träffat denna kvinna, han har läst hennes makes bok (han var också i Auschwitz och de gifte sig ett antal år efter befrielsen) och han har besökt Auschwitz och andra platser som beskrivs i boken.

Att Dita överlevde får ses som något av ett mirakel. Nazisterna genomförde massutrotningen på ett metodiskt sätt. I Auschwitz fanns den beryktade läkaren Josef Mengele, som använde judar för att kunna göra märkliga och vedervärdiga experiment. Miljoner judar mördades. Ändå fanns det människor som fick uppleva krigsslutet och Dita var en av dem.

Idag är hon 92 år och bor sedan länge i Israel. Snart är överlevarna borta. Samtidigt kan vi märka att de som förnekar Förintelsen ökar i antal. Därför är böcker som denna så viktiga. "Om detta må ni berätta."

Bibliotekarien i Auschwitz är en gripande skildring av en monstruös tid. En mycket välskriven bok som jag hoppas att alla vill läsa.

måndag 11 oktober 2021

Böcker från biblioteket

Jag var och hämtade ett par böcker som jag beställt på biblioteket. Egentligen hade jag redan ångrat mig, för jag tror inte att jag hinner läsa dem, men det blir väl i alla fall ett par pinnar i statistiken för det lokala biblioteket. Böckerna är Institutet för inställning av alla ur av Ahmet Hamdi Tanpinar och Djävulen på korset av Ngũgĩ wa Thiong'o.

Kokain av Pascal Engman

Titel: Kokain

Författare: Pascal Engman

Förlag: Bookmark Förlag (2021)

Antal sidor: 585

En våldsam avrättning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.

Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen och finner sig mitt i en brinnande gänguppgörelse där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt som hon försöker landa i rollen som fostermamma till tonåriga Celine visar sig hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen. 

Kokain av Pascal Engman är den fjärde romanen i serien om polisinspektör Vanessa Frank. (Jag har läst två av de tidigare böckerna, nämligen Råttkungen och Änkorna.) Precis som i de tidigare böckerna är det spänning av högsta kvalitet.

Romanen handlar om sådant vi läser om i tidningarna, men som de flesta av oss inte behöver uppleva. I de ghetton som skapats i storstädernas förorter genom den exempellöst stora invandringen har vi fått stora grupper av ungdomar utan hopp. Det är inte många somalier som får arbete och trångboddheten är norm. Trots de vackra talen från talarstolarna är de inte välkomna någonstans. Valet blir att sjunka ner i hopplösheten eller att försöka skapa sig en framtid genom kriminalitet, och då är narkotikahandeln en lukrativ bransch. De yngsta ser hur de kriminella gängen har fina bilar och bär Rolexklockor och guldkedjor. Kriminella som har möjlighet att styra ghettona som det omkringliggande svenska samhället har dragit sig undan från. Vilka är det då som köper kokainet? Ofta den välbesuttna medelklassen i de fina stadsdelarna, som ska ha droger till sina fester.

Det är sålunda en synnerligen tuff miljö som Engman beskriver. En miljö där ett människoliv inte är mycket värt. Vi brukade förfasa oss över gängkriminaliteten i USA. Nu har vi byggt upp likadana skräckområden i vårt land.

Pascal Engman är en skicklig författare och boken är spännande rakt igenom. Han har förmått fortsätta serien utan att tappa fart och förmåga att skapa en kittlande thriller. Det blir högsta betyg för den här boken.

söndag 10 oktober 2021

En smakebit på søndag - Hem till Niemis

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Hem till Niemis och är skriven av Annette von Sydow. 

Helsingfors skärgård den 28 juni 1914. Gerda är på sommarnöje tillsammans med sina två döttrar när hennes man Oskar ringer från hemmet i Vasa.

"Kriget bryter ut snart, du måste åka hem till Niemis. Det är bråttom. Gränsen till Sverige stängs om tre dagar."

I all hast lämnar de sommarön och påbörjar den långa resan till Niemis, Oskars föräldragård i svenska Tornedalen. I Helsingfors hamn trängs ryska krigsfartyg. På järnvägsstationen vimlar resenärer och ryska soldater. Biljetterna till Torneå är slut, men Gerda lyckas muta till sig platser i en godsvagn.

Smakbiten är hämtad från sidan 7; man befinner sig i Uleåborg 1881:

Det hade varit skolavslutning i svenska småskolan på förmiddagen. Högtidlig utdelning av betyg medan de finländska lejonflaggorna vajade mot den blå sommarhimlen. Zacharias Topelius sång, symbolen för sommar och sol, Kom hör min vackra visa, sjöngs av förväntansfulla barn. Snart skulle den långa ledigheten börja. Gerda såg fram emot att vara tillsammans med familjen och kamraterna hela sommarlovet.

lördag 9 oktober 2021

Veckans mening v. 40

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening (som är två) är hämtad från Kokain av Pascal Engman.

En gång, när Idrissa och Omar var små, hade en barnlös vän frågat Mamadou hur det egentligen kändes att ha barn. Som att ha olika kroppsdelar utspridda över hela stan, hade han svarat.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

fredag 8 oktober 2021

Fem en fredag v. 40: Känslostatus

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat känslostatus.

1. Hur mycket har du skrattat i veckan?
Väldigt lite. Jag har gråtit mer än jag har skrattat.

2. När har du känt dig som sämst?
När jag har besökt min hustru på intensiven. Hon fick en hjärnblödning förra veckan. Det är så hemskt att se henne ligga så hjälplös i sängen. Hon kan inte tala, hon är delvis förlamad, kan inte äta eller dricka. Och när jag lägger mig på kvällen så är det så tyst när ingen ligger bredvid mig.

3. Vad har fått dig att byta humör?
Jag gick till ett logemöte på frimurarna i måndags. Det betydde mycket att få vara bland vänner och för en stund få tänka på annat. Vid den gemensamma måltiden fick jag faktiskt skratta ett par gånger.

4. Vilken dag fick dig att längta till helg?
Ingen. Just nu är det ingen skillnad på söcken och helg. I lördags funderade jag på om posten skulle komma snart. Jag hade glömt vilken dag det var.

5. Vad skulle du ge för betyg på veckan?
Det blir ett bottenbetyg.

torsdag 7 oktober 2021

Helgfrågan v. 40

Helgfråga från Mias bokhörna. Denna gång handlar det om de tunna böckerna. Helgfrågan lyder:

Vad heter den bästa tunna bok du läst?  

Jag vet inte hur man ska definiera tunna böcker, men jag väljer i alla fall Barabbas av nobelpristagaren Pär Lagerkvist, som jag nyligen läste om. 

Att jag läst om den beror på att jag anser att detta är en av de allra bästa som skrivits av en svensk författare. Huvudpersonen Barabbas är den som frigavs istället för Jesus, när Pontius Pilatus frågade folket vem de ville se frigiven.

Barabbas blir således fri, men blev han någonsin fri på riktigt? Pär Lagerkvist skildrar en man vars återstående liv kom att präglas av vissheten att han hade sluppit korsfästas så att Guds Son fick lida och dö på korset istället. Vad gör den vissheten med en människa?

Detta är en mycket fin och läsvärd roman. Har du inte läst den förut så gör det!

För övrigt konstaterar jag att boken endast är på 206 sidor. Detta hände sig vid en tid då författare kunde skriva fantastiska romaner och ändå begränsa sig. Kanske är det därför sådana romaner fortfarande håller. Pär Lagerkvists romaner kommer att läsas långt efter att alla har glömt Dan Brown.

Det blev Abdulrazak Gurnah

Svenska Akademien har beslutat tilldela Abdulrazak Gurnah 2021 års nobelpris i litteratur. Han är född på Zanzibar men är verksam i Storbritannien.

Vem såg den komma?

Svenska Akademiens motivering: för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.

(Jag ville ju ha en afrikan, gärna en östafrikan, men Gurnah har jag aldrig hört talas om tidigare. Spännande.)

Fem nya bokstäver i SAOB


Som väl de flesta bokbloggare vet så har Svenska Akademien under mycket lång tid hållit på med att skapa en ordbok över svenska språket. Man fick uppdraget redan i stadgarna 1786, men det första häftet i det första bandet kom inte förrän 1893. Akademien tog tydligen ett drygt sekel på sig för att förbereda sig. Men sedan dess har man strävat på. Det är en enorm uppgift att beskriva svenskt skriftspråk från Gustav Wasas dagar till vår tid. I november 2019 hade man kommit fram till ordet "väva". Nu har man emellertid tagit sig igenom fem nya bokstäver. Dessa är W, X, Y, Z och Å. De kan väl börja se slutet på arbetet nu, även om jag tror att åtminstone Ö kommer att innehålla många ord.

Jag undrar vad man kommer att göra sedan. Kanske gå tillbaka till A för att komplettera med språkförändringar sedan 1893? Här nämner i alla fall Svenska Akademien att man är klar med de fem bokstäver som nämns ovan.

onsdag 6 oktober 2021

Veckans kulturfråga v. 40 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda tar upp en mycket aktuell fråga. I morgon får vi ju veta vem som får nobelpriset i litteratur. Veckans kulturfråga lyder: 

Vem vill du se som vinnare av Nobelpriset i litteratur i år?

Vem tror du vinner?


Först ska jag vara lite petig. Man "vinner" inte Nobelpriset. Det är ingen tävling. Man tilldelas priset. Slut på näsvisheten.

Jag hoppas att Svenska Akademien vänder blickarna mot det svarta Afrika. Endast en svart författare från Afrika har tilldelats priset och det var nigerianen Wole Soyinka 1986. Givetvis ska ingen tilldelas priset enbart som representant för en viss hudfärg eller ett visst landområde, men det finns värdiga pristagare.
I flera år har jag nämnt kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'o, som jag anser skulle vara en mycket värdig pristagare. Om man inte väljer honom får det gärna bli nigerianskan Chimamanda Ngozi Adichie.

Tror jag då att det blir en afrikansk författare. Nej, tyvärr. Det blir nog en av de senaste årens favoriter, japanen Haruki Murakami.


 

Dagens visdomsord 2021-10-06

En människas verkliga rikedom består av det goda hon gjort sina medmänniskor här i livet. (Muhammed) 

tisdag 5 oktober 2021

Favoriterna enligt bookmakers

Det är i övermorgon som vi får veta vem som erhållit nobelpriset i litteratur 2021. Givetvis går det att satsa pengar på vem det blir.´(Nej, jag har inte spelat och kommer inte att göra det.) Betssons favorit är kanadensiskan Anne Carson, Bwin tror på fransyskan Annie Ernaux medan Smarkets har lägsta odds för rumänen Mircea Cărtărescu.

Tisdagstrion: Årstid i boktiteln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat årstid i boktiteln. Här är min årstidstrio:   

Vinterland av Kim Faber och Janni Pedersen är en riktigt bra spänningsroman.
Det är dagen före julafton och Signe Kristiansen, utredningschef på mordroteln i Köpenhamn, blir uppringd av chefen. Semestern är slut: En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Nytorv. Nitton personer är döda, många fler skadade. Danmark är skakat, och man satsar allt för att ta reda på vad som hänt och vem som ligger bakom dådet. Den tidigare stjärnpolisen Martin Juncker, Signes gamla mentor, har efter ett gravt tjänstefel blivit förflyttad långt ut i provinsen. Där bor han med sin demente far och har i uppgift att leda den nyupprättade lilla polisavdelningen. Det borde vara odramatiskt, och är det också, tills ett spektakulärt fall hamnar på hans bord. Utredningen i Köpenhamn trampar vatten, och man byter ständigt spår, fram till att Signe får ett tips som pekar i en riktning hon inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen är uppföljaren till Vinterland. Jag tyckte att Vinterland var en riktigt bra kriminalroman; den hade vunnit den danska kriminalakademins debutantpris. Den här är minst lika bra. För den som lockas av den här romanen ger jag rådet att först läsa Vinterland, för de hör ihop. Jag tror att man behöver den förförståelsen för att riktigt uppskatta Satans sommar.

Romanen innehåller den där mixen av terrordåd/kriminalitet och huvudpersonernas personliga problem som ger grunden till en bra roman. Karaktärerna är komplexa. Skrapar man på ytan framträder en annan människa än den man tror. Mordet på den kände advokaten har en helt annan bakgrund än vad man som läsare kan förvänta sig.

Vidare finns det helt klart människor på toppositioner som inte vill att obekväma frågor ska ställas runt terrorbrottet som Vinterland handlade om. Och de skyr inga medel för att förhindra att sanningen kommer fram.

Har alla lösa trådar från Vinterland kunnat knytas ihop genom den här boken? Inte då! Det är helt uppenbart att det finns ett antal obesvarade frågor, framför allt kring terrorbrottet. Jag är helt övertygad om att det kommer fler Martin Juncker-deckare.

Höst av Selma Lagerlöf köpte jag på Bokbörsen nyligen efter att ha sett den omnämnas på någon bokblogg. Den har jag inte hunnit läsa än. Det var den sista bok som hon gav ut. Den innehåller en blandning av tal, essäer, noveller och legender.

måndag 4 oktober 2021

På torsdag är det dags igen

På torsdag är det dags. Då avslöjas vem Svenska Akademien har utsett till 2021 års nobelpristagare i litteratur. Ja, jag säger vem och inte vilka, för priset har inte tilldelats två personer sedan 1974.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Det vore riktigt roligt om priset tilldelades den kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong'o. Jag tror att det endast är en svart författare från Afrika som fått priset och det var nigerianen Wole Soyinka 1986.

Givetvis menar jag inte att land och hudfärg ska vara det avgörande, men det känns som att stora delar av världen är bortglömda i nobelprissammanhang och Afrika och Ngũgĩ wa Thiong'o skulle vara en värdig nobelpristagare.

En annan afrikansk författare som gärna får komma i fråga är nigerianskan Chimamanda Ngozi Adichie, men jag tror och hoppas att det är Östafrikas tur den här gången.

Perfect Day av Torbjörn Löwendahl

Titel: Perfect Day

Författare: Torbjörn Löwendahl

Förlag: Lionvalley Publishing (2021)

Antal sidor: 305

Baksidestexten

Det är en klen tröst att veta vem som ligger bakom pandemin när min kärlek är förlorad. Spillrorna av Linköpings befolkning bråkar om makten medan jag söker bekräftelse som revolverman. Men döden har länge vandrat vid min sida.

(Perfect Day är den andra delen i serien Stayin' Alive där människan får betala priset för sin respektlöshet mot naturen.)

Jag var tveksam till att läsa första delen i trilogin. Det kändes inte som någon genomtänkt intrig. Men fel hade jag! Jag tyckte mycket om Stayin' Alive och har därför sett fram mot att få läsa den andra delen.

Löwendahl gör mig inte besviken med den nya delen. Vi är tillbaka i Linköping, den enda stad i världen som vi får veta något om. Den mänskliga civilisationen är krossad och det finns ingen fungerande statsmakt. Det dröjer dock inte länge förrän det dyker upp grupper som mer än gärna vill fylla tomrummet. 

I Perfect Day får vi veta vad/vem som har utlöst pandemin och den därpå följande utrotningen av större delen av jordens befolkning. Krafter har släppts lös vars konsekvenser är svåra att förutse. Fantasieggande och skrämmande.

Det är en hel del skjutande och dödande i boken och det kan möjligen störa den vämmelmagade. Mig stör det dock inte, eftersom denna dystopi bygger på att samhället har brutit samman och det är äta eller ätas som gäller.

Men det som jag anser är bokens stora behållning, och det gällde även första delen, är den cyniska humor som Löwendahl låter huvudpersonen Jonathan uttrycka i ord och tanke. Och när Jonathan riskerar att dö tröstar han sig med tanken: "Jag spände hanen i förvissning om att den som berättar historien omöjligen kan dö i andra delen av en trilogi." Det tyckte jag var riktigt roligt!

Stayin' Alive var bra. Perfect Day är ännu bättre! (Titeln Perfect Day är för övrigt hämtad från låten med samma namn av Lou Reed.)

Lars Vilks är död

Den modige konstnären Lars Vilks är död. Han omkom i en bilolycka tillsammans med två poliser som var satta att skydda honom. Lars Vilks är framför allt känd för att ha tecknat islams profet Muhammed som en rondellhund. För detta hatades han av extrema muslimer och han har under många år levt under dödshot. För många andra blev han en symbol för att yttrandefriheten är viktigare än religiös inskränkthet. 

Det ska bli intressant att se vad utredningen om olyckan kommer fram till. Var det en olyckshändelse eller blev han mördad

Läs HÄR om sorgen efter Lars Vilks död.

Här nedan är ett exempel på Lars Vilks' rondellhundar:

söndag 3 oktober 2021

En smakebit på søndag - Kokain

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Kokain och är skriven av Pascal Engman. 

En våldsam avrättning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.

Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen och finner sig mitt i en brinnande gänguppgörelse där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt som hon försöker landa i rollen som fostermamma till tonåriga Celine visar sig hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen.

Smakbiten är hämtad från prologen på sidorna 14-15:

Kemal hade alltid trott att han inte skulle ge sig utan strid, att han skulle kämpa tills krafterna tog slut. Istället betedde han sig som ett offerlamm på väg till slakt. Allt han orkade göra var att stirra ut på den glesa trafiken genom bilrutan. De lämnade Hökarängen, körde mor Järva, Vargarnas område, via motorlederna runt Stockholm.

Vid en gångbro i Husby kastade två ungar snöboll på varandra. Kemal antog att de var de sista barnen han skulle se innan han dog.

Skulle de filma när de förnedrade honom, pissade i hans mun? Dela filmen på gängets sociala medier, som en varning? Det hade hänt andra förr. Skulle killen som slutligen sköt honom skryta om det på krogen? 

(PS. Om jag är dålig på att kommentera på andras bloggar så beror det på att det är mycket nu kring min hustrus sjukdom.)

lördag 2 oktober 2021

Veckans mening v. 39

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Perfect Day av Torbjörn Löwendahl.

Jag spände hanen i förvissning om att den som berättar historien omöjligen kan dö i andra delen av en trilogi.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

torsdag 30 september 2021

Helgfrågan v. 39

Helgfråga från Mias bokhörna. Denna gång handlar det om e-böcker. Helgfrågan lyder:

Har du testat läsa e-böcker? 

Nej, det har jag inte gjort. Jag tycker om att hålla boken i handen. Dessutom läser jag ofta i sängen och då tror jag att det är lättare med en fysisk bok. (Tänk, vem hade för några år sedan trott att vi skulle benämna vanliga böcker som "fysiska"?)

onsdag 29 september 2021

Nu är det faktiskt för mycket!

Den 6 juni avled min mamma. Tre dagar senare dog min svärmor. De var 93 respektive 82 år, så de hade fått leva länge, men sorgen är lika stor ändå.

Men idag drabbades min hustru av en hjärnblödning. Hon ligger på intensiven på Centralsjukhuset i Karlstad. Jag och våra döttrar var där hela dagen. Läkarna kan inte säga än hur det kommer att gå.

Nu är det faktiskt för mycket!

Dagens visdomsord 2021-09-29

Att hålla fast vid ilska är som att greppa tag i en het kolbit med avsikten att slänga den på någon annan; du är den som blir bränd. (Buddha)

tisdag 28 september 2021

Tisdagstrion: Black Lives Matter

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat black lives matter. Här är min svarta trio:  

Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.

Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.

En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.

Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.

Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

En välsignelse av nobelpristagaren Toni Morrison kan ses som prologen till hennes prisbelönta roman Älskade. Den utspelar sig 200 år tidigare i 1600-talets Amerika.

Jacob Vaark äger en liten farm i norra Virginia och är också agent för Västindiska kompaniet. Trots att han avskyr handeln med människor tar han en liten slavflicka som delbetalning för en skuld av en portugisisk tobakshandlare. Det är Florens, med "händer som en slav och fötter som en fin portugisisk", som fått lära sig läsa och skriva och kan vara till nytta på hans gård. Där finns också hans hustru Rebekka, indiankvinnan Lina och det förvirrade flicka som kallas Sorg.

Detta är en tämligen kort roman, och den är annorlunda i sin uppbyggnad än de flesta andra böcker jag har läst. När jag börjar på ett kapitel får jag ibland fundera på vem det är som berättar. Perspektiven skiftar hela tiden.

Slaveriet börjar institutionaliseras, men det finns ändå fria svarta män. Svarta som kan få lön för sitt arbete. Men visst är rasismen tydlig. Rebekka vill att Lina följer med henne till kyrkan, men indiankvinnan får inte följa med in. Att svarta inte har någon plats i Himmelriket är självklart.

Det är svårt att se vem som är bokens huvudperson, men Florens' öde är ändå betydelsefullt. Det är hennes mor som driver på att Vaark ska ta flickan som delbetalning för en skuld. Hur kan en mor göra så. Är modern så kärlekslös, eller är det tvärtom? Kanske är det an act of mercy. Originalets titel A Mercy har översatts till En välsignelse. Jag undrar om inte barmhärtighet hade varit en bättre översättning än välsignelse. Inte förrän i slutet av boken låter författarinnan oss förstå skälet till moderns agerande. Det är en barmhärtighetsgärning som får oanade konsekvenser.

Joyce Carol Oates' bok Svart flicka Vit flickaDen svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.

Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?

Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.