Helgfrågan v. 30

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är sommarupplagan av helgfrågan och då får man tre frågor att välja mellan, så då väljer jag en av dem. Helgfrågan lyder:

Har du ett semestertips att dela med dig av?  

Om man är i Värmland så rekommenderar jag ett besök på Värmskogs Café. Deras paradgren är smörgåsar med en stor hög handskalade räkor. De är så goda! Vi var där igår på eftermiddagen. Minst ett besök gör vi varje sommar. Det har varit en tradition att min mamma och hennes sambo (barnens farfar) har bjudit vår familj. Eftersom mamma gick bort tidigare i sommar bestämde vi oss för att vi bjuder med farfar den här gången.

Dagens visdomsord 2021-07-28

Like all great travellers, I have seen more than I remember, and remember more than I have seen. (Benjamin Disraeli) 

Provinsiell chauvinism :)

För ett par veckor sedan var vi i Lit i Östersund för min svärmors begravning. Då passade vi på att besöka hembygdsgården i Lit där vi fikade. 

Där fanns en hög med småskrifter som man fick ta om man ville. Jag norpade den lilla skriften "Kom Gustav II Adolfs stridshäst från Lit?" Under bilden på hästen står "Var Gustav II Adolfs stridshäst från Lit" - eller Hammerdal? Man har breddat det tänkta området en aning.

Efter att ha läst häftet kan jag konstatera att där inte finns något alls som talar för att hästen skulle komma från Lit (eller Hammerdal). Det som sägs är att konungens häst nog var från norra Sverige. Och visst - Lit ligger i norra Sverige.

Jag tycker det är helt underbart. Ska man ge ut en sån här skrift i Lits hembygdsförening, så ska man naturligtvis slänga fram att hästen givetvis kan ha kommit från Lit.

Hm, jag undrar om inte Karl XII:s häst kom från Vålberg :D

Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen

Titel: Trettio dagars mörker

Originalets titel: Tredive dages mörke

Författare: Jenny Lund Madsen

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 349

Den snobbiga, ensamstående, alkoholiserade och dessutom skrivblockerade författaren Hannah får genom en ödets nyck utmaningen att skriva en kriminalroman på trettio dagar. Hon reser hals över huvud till Island för inspiration och tar logi hos den gästfria Ella i den fridfulla lilla orten Húsafjörður. Men under den lugna ytan är starka strömmar i rörelse. Några dagar efter Hannahs ankomst fiskas Ellas systerson Thor livlös upp ur havet. Thor var, som alla andra på orten, son till en fiskare, men han led av stark vattenskräck och alla visste att han alltid undvek havet. Så hur kunde han ha drunknat? Var det verkligen en olycka? 

Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen fick Harald Morgensen-priset som årets bästa danska kriminalroman, så mina förväntningar var höga. Roligt att författaren valt att placera handlingen på Island, och den lilla byn Húsafjörður, som jag tror är en fiktiv ort. 

Idén till handling är inte heller så dum. En författare måste skriva en deckare i rekordfart och samtidigt sker det mord i byn, som hon givetvis vill använda som grund för sin egen bok. 

Dessutom är Hannah ganska roligt beskriven. Hon strular omkring i den lilla byn och försöker lösa mordet, vilket inte helt uppskattas av ortens enda polis. Men hon är faktiskt stundtals bättre på att finna ledtrådar än vad han är.

På slutet blir det spännande, när upplösningen närmar sig, men det är nu som jag blir besviken. Jag känner att det mynnar ut i en ganska långsökt förklaring till allt det som hade hänt. Visst, det var ett överraskande slut vilket är bra när det gäller kriminalromaner. Man ska inte kunna räkna ut vem eller vilka som är skyldiga. Men jag tyckte att det var lite knasigt, och det drar ner betyget. Kanske beror det på mina mycket höga förväntningar att jag blev lite besviken. Hade romanen inte varit hyllad och prisbelönad, så hade jag måhända tyckt bättre om den upplösning författaren presenterar.

En smakebit på søndag - Järnmärkt

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Järnmärkt och är skriven av Helén Wigh. 

Värmland, 1858. Innan Carls far tar sitt sista andetag berättar han sanningen om moderns död. När Carl får veta vad som verkligen hände beslutar han sig för att hämnas. Han återvänder till den lilla gruvbyn Persberg - platsen fadern flydde från för tjugo år sedan. Carl anländer till det lilla samhället under falsk identitet och blir vittne till hur en liten flicka mister livet. Med nöd och näppe lyckas han rentvå sig från misstankar och får arbete i den djupa gruvan, ovetande om att gruvfälten varit skådeplats för flera mörka händelser genom åren. Där har förbrytare kunnat röra sig fritt och ostört bland arbetarna. Men i Carls jakt på sanningen tvingas det förflutnas skuggor upp till ytan.

Smakbiten är hämtad från sidan 59:

För varje slag ekade det i Carls huvud. Det låt som om ekot fortplantade sig och som om vibrationerna bosatte sig i bröstbenet. Undrar hur lomhörd han skulle vare efter en vecka? Och hur döva de som arbetat här länge var? Carl gned handen över nacken och irriterade sig över att inte kunna stå rakt.

Veckans mening v. 29

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Järnmärkt av Helén Wigh.

Det var som om berget svalt honom hel och nu fick han betrakta besten inifrån.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!    

Fem en fredag v. 29: Tröttsamt

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat tröttsamt.

1. När tröttnade du senast på något?
Jag har varit fruktansvärt trött på en nära släkting som haft en förmåga att krångla till allt i samband med min mammas bortgång och begravning.

2. Vad håller dig vaken om nätterna?
Ingenting nu för tiden. För några år sedan hade jag ett arbete som kändes pressande och då kunde jag vakna mitt i natten och vara orolig.

3. Hur bryter du en ovana?
Jag har säkert ovanor, men jag kommer inte på någon just nu, så det blir pass på den frågan.

4. Vad har du gjort för mycket av i sommar?
Svettats. Jag har på grund av tidigare sjukdom väldigt lätt för att svettas, och när jag ska jobba i den här värmen så svettas jag ymnigt.

5. Vad har du inte fått göra hittills i sommar?
Jag har inte badat och tyvärr lär det inte bli av.

Helgfrågan v. 29

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är sommarupplagan av helgfrågan och då får man tre frågor att välja mellan, så då väljer jag en av dem. Helgfrågan lyder:

Har du något boktips?  

Mitt boktips blir Pojken från skogen av Harlan Coben. Ett barn hittas i skogen på USA:s östkust. Han har överlevt ensam utan mänsklig kontakt och har inget minne av var han kommer ifrån. Pojken får namnet Wilde. 30 år senare har Wilde återvänt till skogen där han bor isolerad och utstött från den stad han vuxit upp i. Han har lämnat en lovande karriär inom militären bakom sig och föredrar ett avskilt liv utan några nära relationer. Men när en tonårsflicka försvinner spårlöst blir Wilde indragen i fallet. Han tvingas återvända till det samhälle han aldrig passat in i och upptäcker snart att staden och dess maktelit döljer mörka hemligheter som kan förstöra otaliga liv.

Coben har förmågan att berätta intressanta saker om karaktärer i boken som inte verkar ha något samband med huvudhistorien, men jag vill ändå veta mer om karaktärerna. Givetvis visar det sig senare att allt hänger ihop, men på ett överraskande sätt. När boken närmar sig slutet är detta definitivt en bladvändare. Jag bara måste få veta hur det går.

Jag uppskattar även den ironiska humorn som dyker upp här och var. Antingen i dialogen eller också genom berättarrösten.

Boken känns aktuell genom att det finns en presidentkandidat, som utmanar det politiska etablissemanget. En populist och en farlig sådan. En man som vill riva det nuvarande samhället och som har fanatiska anhängare, som inte tror på något negativt som kommer fram om honom. Det betraktas bara som "fake news". En tänkbar utveckling i det posttrumpiska Amerika.

Veckans kulturfråga v. 29 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Eftersom vi befinner oss i "fruntimmersveckan" är temat kvinnonamn. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken bok med kvinnonamn i titeln hör till dina favoriter?

 

Det finns en hel del att välja mellan, men jag tar en bok som kom på svenska ifjol, nämligen Daisy Jones & The Six.

Baksidestexten:
Det här är berättelsen om Daisy Jones & The Six. Deras album spelades på alla klubbar, de sålde ut arenor över hela världen och deras musik definierade en hel era. Så plötsligt, den 12 juli 1979, splittrades bandet. Utan att någon fick veta varför. Förrän nu. De var älskare och vänner och rivaler. Rockbandet The Six kunde knappt greppa vilken tur de hade innan allt tog slut. Detta är deras berättelse om hur allt en gång började och de vilda nätterna som följde. Men bandmedlemmarna minns sanningen olika. Det enda som samtliga är ense om är att från den stunden då Daisy Jones barfota klev upp på scenen på the Whisky blev ingenting sig likt.

Kanske är det någon här som var tonåring på 1970-talet och förtvivlat försöker komma ihåg detta rockband. Lugn, bara lugn. Daisy Jones & The Six har aldrig existerat. Taylor Jenkins Reid har skrivit en bok om en bok där en författare intervjuar de medverkande i gruppen och människor kring bandet, men allt är påhittat från början till slut. Men som hon hittar på!

Jag älskade verkligen den här boken. Historien är så levande berättad att man helt och fullt känner att allt är sant. Om någon hade skrivit en intervjubok om ett känt rockband, så hade den antagligen sett ut så här. I vart fall om bandet hade turen att få en duktig journalist/författare som intervjuar och sammanställer. Jag sitter där och hoppas att Billy inte ska börja dricka och knarka igen, och jag fascineras av den fantastiska Daisy, men oroar mig för henne eftersom hon verkar göra felaktiga livsval vid flera tillfällen. Men det är ju ändå en underbar tjej, fast hon är sin egen värsta fiende.

Jösses Amalia vad den här boken är bra! Läs den! Njut av den! Oroa dig över karaktärerna! Lev dig in i detta rockbands öde! Och förvånas över att allt är påhittat!

Dagens visdomsord 2021-07-21

Historien är den version av det förflutna som folk har enats om. (Kejsar Napoleon I) 

Det där med memoarer

Att skriva memoarer handlar om att någon berättar sina minnen. Det franska ordet memoires betyder just minnen. En åldrad politiker, artist eller författare ger oss en inblick i vad han eller hon har upplevt och vilka av minnena som personen vill lyfta fram.

Men nu verkar många kända personer vilja ge ut sina "memoarer" så tidigt som möjligt. Varför vänta tills man är gammal. Då är man kanske redan bortglömd ...

Den senaste i raden är den brittiske prinsen Harry, vars memoarer ska ges ut 2022. Prinsen är 36 år! Nej tack, jag kommer inte att köpa den boken.

Perfekt kombo

 

Jordgubbar, glass, chokladsås och en bra kriminalroman. En perfekt kombo tycker jag :D

En smakebit på søndag - Trettio dagars mörker

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Trettio dagars mörker och är skriven av Jenny Lund Madsen. 

Den snobbiga, ensamstående, alkoholiserade och dessutom skrivblockerade författaren Hannah får genom en ödets nyck utmaningen att skriva en kriminalroman på trettio dagar. Hon reser hals över huvud till Island för inspiration och tar logi hos den gästfria Ella i den fridfulla lilla orten Húsafjörður. Men under den lugna ytan är starka strömmar i rörelse. Några dagar efter Hannahs ankomst fiskas Ellas systerson Thor livlös upp ur havet. Thor var, som alla andra på orten, son till en fiskare, men han led av stark vattenskräck och alla visste att han alltid undvek havet. Så hur kunde han ha drunknat? Var det verkligen en olycka?

Smakbiten är hämtad från sidan 29:

Bagagebandet drar efter andan och sätter i gång med ett mekaniskt ljud som utlovar en snar återförening mellan väskor och väntande ägare. Folk trängs framför dess mun, som spottar ur sig väskor i en ojämn ström. Hannah väntar i ensamt majestät längre bort från epicentrum - varför har folk inte förstått att bandet för med sig väskan hela vägen runt, och att det därför kan vara en fördel att ställa sig längs hela bandet? Det är ju för helvete det som det är gjort för. Med armarna i kors ser hon på sina medpassagerare; vad ska de göra nu, vad är de rädda för? Att någon sticker i väg med just deras väska full av smutsiga kläder?

De har rest genom morgonen tillsammans - flugit med mörkret en timme tillbaka i tiden. På ett sätt en nästan poetisk upplevelse av gemenskap, ett av de sällsynta tillfällen när Hannah känner sig som en del av en grupp: Vi flyger långt ovanför jorden och om vi ramlar ner så dör vi tillsammans. Hannah tycker att tanken på en gemensam död är försonande. Men nu står de här, hennes medpassagerare, vid liv och i säkerhet, och slåss som hyenor om ett dött djur. Känslan av gemenskap förstörs av bagagestriden.

Veckans mening v. 28

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen.

Hon skriver den sortens böcker där en gammal man tar en klunk kaffe och tänker under fyra sidor innan han tar en klunk till.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Främmande ord: Konsternerad

Konsternerad tycker jag är ett fint ord som jag skulle vilja använda oftare. Alltid retar det någon om man använder ett så sällsynt ord. Det betyder häpen.

Märkligt nog finns inte ordet med i vare sig SAOL eller SAOB. Där finns bara "konsternera", som betyder "göra häpen".

Den andra dödssynden av Jan Guillou

Titel: Den andra dödssynden

Författare: Jan Guillou

Förlag: Piratförlaget (2019)

Antal sidor: 442

En ny generation Lauritzen ger sig in i fastighetsbranschen och i en ekonomisk kapplöpning som leder till väldiga vinster. Eller avgrunden.

Eric Letangs advokatbyrå ställs inför helt andra påfrestningar i form av den moralpanik som leder till incestmål och terroristrättegångar där rader av oskyldiga kommer att dömas. Det rättsliga sammanbrottet kulminerar därefter i mordet på landets statsminister.

1980-talets vildsint egoistiska stämningar är på väg att bli det socialdemokratiska folkhemmets svanesång. Allt kan hända. Och det händer.

Den andra dödssynden är nionde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Vi befinner oss nu på 1980-talet. Ett decennium som, förutom ovannämnda saker, även innefattar ett statsministermord i Sverige och det stora sovjetiska imperiets fall. Ett decennium fyllt av förhoppningar, men många av dessa förhoppningar infriades inte.

Med stor frenesi tar sig Guillou an arbetet att skriva om epoken. Han beskriver närmast lustfyllt hur den inkompetente polismästaren i Stockholm, Hans Holmér, fullständigt lyckas förstöra mordutredningen kring Olof Palme. Holmér hade bestämt sig att det var kurder som låg bakom mordet, och då fick alla andra spår läggas åt sidan. Idag är det nog ingen som tror att det var en kurdisk konspiration som låg bakom mordet på Sveriges statsminister.

För dem som läst Jan Guillous tidningskrönikor genom åren är det mycket som känns igen. Han svingar mot sina vanliga hatobjekt, såsom Israel, Expressen och Säpo. Lite tjatigt stundtals, men det är hans bok och han väljer vad han vill lyfta fram från tidsepoken.

Han har en speciell stil när han skriver. Det är ingen brist på bitande ironi, vilket jag ser som det bästa i boken.

Däremot finns det något som retar mig infernaliskt, och det är att författaren så uppenbart anser sig vara så mycket större än sin bok. Jan Guillou har en grandios självbild, och det märks tydligt. Han framhåller i boken den store journalisten Erik Ponti. För alla som läst hans böcker är det ingen hemlighet att Erik Ponti är Jan Guillous alter ego. Det är alltså sig själv han lovprisar. Det skulle inte ha gjort något om han avstått från det oförblommerade självberömmet.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 11: Läs en bok med ett/flera fordon på omslaget.

(PS. Vilken den andra dödssynden är? Det är girighet (avaritia).)

Helgfrågan v. 28

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är sommarupplagan av helgfrågan och då får man tre frågor att välja mellan, så då väljer jag en av dem. Helgfrågan lyder:

Vad läser du nu? 

Ikväll tänkte jag börja med Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen. Romanen är författarens första deckare och den vann Harald Mogensen-priset för årets bästa danska kriminalroman och är därmed också nominerad till det nordiska deckarpriset Glasnyckeln.

Veckans kulturfråga v. 28 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Idag är det kronprinsessans födelsedag, vilket blir utgångspunkt till Lindas fråga. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken bok, film eller tv-serie med kungligheter i centrum tycker du extra mycket om?

Jag lyfter gärna fram Antonia Frasers bok Henrik VIII:s sex hustrur, som jag läste för ganska många år sedan. Den står i bokhyllan. Tudortiden (1485-1603) är en mycket intressant period i engelsk historia, och här får vi inte bara lära känna de sex kvinnor som kungen gifte sig med, utan vi får även läsa om intriger och internationella förvecklingar. Det var när Henrik VIII ville skilja sig från Katarina av Aragonien och påven sa nej som brytningen med katolicismen var en faktum. Detta påverkade England långt efter att den sista Tudormonarken var borta. Den som vill kan söka efter någon bok där man kan läsa om Den ärorika revolutionen 1688. Och det är faktiskt bara några år sedan det blev tillåtet för de brittiska kungligheterna att gifta sig med en katolik och ändå behålla successionsrätten till tronen. Fortfarande är det dock förbjudet för monarken att vara katolik.

Jag minns att jag någon gång i anno dazumal såg en TV-serie om drottning Victoria, prinsen av Wales (Edward VII), Lilllie Langtry med flera, men jag minns inte vad den hette. Det finns flera.

Dagens visdomsord 2021-07-14

Vänlighet är ett språk som till och med den stumme kan tala och den döve kan höra. (G N Bovée) 

Tisdagstrion: Sommarläsning

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat sommarläsning. (Nu gör Ugglan & Boken ett sommaruppehåll. Tisdagstrion återkommer vecka 33.) Här är min trio med några böcker jag kommer att läsa i sommar:  

Järnmärkt av Helén Wigh 

Värmland, 1858. Efter att ha begravt sin far återvänder Carl till den lilla gruvbyn Persberg – orten fadern flydde från tjugo år tidigare. På sin dödsbädd avslöjade fadern slutligen sanningen om moderns död. När Carl får veta att modern mördades, beslutar han sig för att finna den skyldige och utkräva hämnd.

Under falsk identitet tar han sig till Persberg, där han blir vittne till hur en liten flicka mister livet. Med nöd och näppe lyckas han rentvå sig från alla misstankar och tar arbete i den djupa gruvan, ovetande om att gruvfältet har varit skådeplats för flera mörka händelser genom åren. Förbrytare har fått röra sig fritt och ostört bland arbetarna, tills Carl anländer och utsätter både sig själv och andra för fara i sin jakt på sanningen.

Järnmärkt är en suggestiv spänningsroman som utspelar sig i de värmländska skogarna under mitten av 1800-talet. Detta är Helén Wighs strålande och obehagliga debut, som fylls av ljudet av ekande släggor, och där smutsen aldrig tycks gå att tvätta bort. Med ett skimrande språk förs läsaren till en miljö fylld av mörker och hemligheter som allt för länge begravts i glömska.

Satans sommar av Kim Faber & Janni Pedersen

Uppföljaren till succédebuten Vinterland

Martin Junckers hustru, Charlotte, får ett anonymt tips: Den fruktansvärda terrorattacken för sex månader sedan kunde ha undvikits.

Charlotte är grävande journalist och konfronterar Juncker, som utreder brottet, men han fruktar för både sitt eget och Charlottes liv om hon ger sig djupare in i frågan. Junckers gamla kollega Signe är mer benägen att hjälpa Charlotte, men hon har sina egna utmaningar att brottas med. När det visar sig finnas en koppling mellan terrorbrottet och ett lik som hittats i Kongelunden släpper Signe ändå alla sina personliga problem och satsar allt på att få fram sanningen.

Juncker befinner sig i Sandsted, plågad av mardrömmar efter sin fars död. När en av stadens advokater hittas mördad i stadsparken kastas han in i en omfattande utredning som också visar sig ha anknytningar till hans eget förflutna.

Klubben av Matilda Gustavsson

I årtionden hade han omgetts av rykten om övergrepp – den välkände kulturprofilen vars prestigefulla klubb drog till sig medlemmar ur Svenska Akademien, och där konstnärskap både föddes och dog. Den 22 november 2017 publicerades journalisten Matilda Gustavssons reportage om kulturprofilen i Dagens Nyheter, där arton kvinnor vittnade om våldtäkter, hot och trakasserier. Det inledde en händelsekedja som skulle få en av världens mest anrika kulturinstitutioner att krackelera inför öppen ridå.

I "Klubben" fördjupar Matilda Gustavsson sin undersökning av makten i kulturvärlden och hur långt man kan gå i konstens namn. Hon skriver om tiden kring publiceringen, efterspelet där kulturprofilen döms för våldtäkt och om motsättningarna inom Akademien.

Trohetseden av Anton Berg

Titel: Trohetseden

Författare: Anton Berg

Förlag: Bookmark Förlag (2021)

Antal sidor: 472

En uppmärksammad rififikupp mot Nationalmuseum slutar med att journalisten Axel Sköld plötsligt har en stulen Rembrandttavla i sin ägo. Tillsammans med historieprofessorn Vilhelm Skrak försöker han blottlägga de ledtrådar som tavlan döljer. Samtidigt utreder polisen ett bombdåd i centrala Stockholm. Är det ett terrordåd eller finns det en annan agenda?

När samhället skakas står den nytillträdda, kompromisslösa statsministern Lova Magnusson i centrum. Men på vems sida är hon egentligen? Och vad ligger bakom den vårdnadstvist som Stina Forss, Axels kollega och vän, dras in i?

Trohetseden är andra delen i Anton Bergs De Aderton-trilogi. Första delen hette just De Aderton. Journalisten Axel Sköld gräver vidare för att avslöja ett mer än 200 år gammalt sällskap, som i hemlighet styr Sverige. Ett sällskap som både har låtit mörda en svensk kung och en statsminister när dessa har stått i vägen för organisationen. Att försöka avslöja De Aderton är dock livsfarligt.

Som jag nämnde i recensionen av De Aderton så ger historien naturligtvis foliehattsvibbar, men författaren tror mig veterligt inte på denna konspiration. Det hindrar inte att han skapar en riktigt intressant historia. Och jag älskar den dryge men samtidigt vänlige professor Skrak som ger Axel Sköld och därmed samtidigt läsaren en god inblick i både svensk historia och konsthistoria.

Även denna del är en utmärkt spänningsroman och jag ser fram mot den avslutande delen i trilogin.

En smakebit på søndag - Den andra dödssynden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Den andra dödssynden och är skriven av Jan Guillou.  
(Jag är sen med att lägga upp den här smakbiten, men vi har varit i Jämtland och begravt min svärmor.)

En ny generation Lauritzen ger sig in i fastighetsbranschen och i en ekonomisk kapplöpning som leder till väldiga vinster. Eller avgrunden.

Eric Letangs advokatbyrå ställs inför helt andra påfrestningar i form av den moralpanik som leder till incestmål och terroristrättegångar där rader av oskyldiga kommer att dömas. Det rättsliga sammanbrottet kulminerar därefter i mordet på landets statsminister.

1980-talets vildsint egoistiska stämningar är på väg att bli det socialdemokratiska folkhemmets svanesång. Allt kan hända. Och det händer.

Smakbiten är hämtad från sidan 20:

Kusin Eric och hon själv tog sista kvällståget in till Stockholm. De skyllde på att de hade ett viktigt mål i tingsrätten nästa dag och parerade Solveigs erbjudande om plats i hennes förbeställda limousin med att Erkki skulle till skolan nästa morgon.

Saltsjöbanans järnväg var inte heller som förr. De bruna robusta järnvägsvagnarna med rökkupéer och underförstått reserverade platser för särskilda manliga passagerare, hade ersatts med jämlika plastsäten i ljusblå tågvagnar som mer kändes som äldre tiders spårvagnar.

Det påminde henne i kringelkrokiga associationer om den spruckna målarfärgen i fönstersmygarna på Grand Hôtels bedagade veranda.

Veckans mening v. 27

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den andra dödssynden av Jan Guillou.

Hennes far var en slarver, låt vara charmerande och gammaldags välklädd.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Veckans kulturfråga v. 27 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Idag vill Linda veta lite om våra läsplaner för sommaren. Det är en fråga jag svarat på i flera "utmaningar", men jag svarar gärna igen. Veckans kulturfråga lyder: 

Vad planerar du att läsa i sommar?

Jag väljer att nämna fyra böcker som jag räknar med att läsa i sommar:

• Den andra dödssynden av Jan Guillou
• Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen
• Järnmärkt av Helén Wigh
• Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen

Omslagsonsdag v. 27: Ryssland

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är Ryssland. Svårt tema för mig, för jag har nog inte läst några ryska författare. Jag fick tänja lite på ämnet. George Orwells Djurfarmen sägs vara en kritik i fabelns form mot utvecklingen i Sovjetunionen. Fänrik Stål slogs mot ryssen. Min favorit är Ryska dockor. Vilken är din favorit? Här är mina ryska omslag:   

Dagens visdomsord 2021-07-07

Den som slutat leka är inte vuxen, utan död. (Okänd) 

Tisdagstrion: Bokomslag med ansikten på

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bokomslag med ansikten på. Här är min ansiktstrio: 

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.

Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.

Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.

Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta? Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi.

Monica Magnus 1966 är skriven att Monicas syster Ulrika. Två systrar som aldrig träffades. Med hjälp av samtal och intervjuer och genom att läsa brev och myndighetsdokument har hon skrivit denna roman. För det är en roman. Författaren har varit tvungen att ta sig stora friheter, för hon vet inte allt. Men det är hennes bild av vad som hända för drygt femtio år sedan.

Mellan Monica och mamman Anna-Britt är det spänt. Mamman vägrar att se Monica som en flicka på väg in i vuxenlivet. Som förälder har jag förståelse för den oro Anna-Britt måste känna, men samtidigt går det inte att sätta strypkoppel på sina barn. Pappan Emil är den som försöker medla, med risk för att själv bli föremål för hustruns ilska. Han förstår sin dotter och försöker stötta henne, så det blir ett särskilt band mellan far och dotter.

Jag kan känna igen mig i detta. De många grälen mellan min hustru och yngsta dottern och hur dottern alltid vänder sig till mig om något händer. Hon vet att hon alltid kan ringa mig och att jag aldrig skäller på henne om hon blivit för full. Been there - done that!

Magnus är en riktig odåga och verkligen inte någon som man vill att ens dotter ska fastna för, men det råder ingen tvekan om att Monica och Magnus verkligen älskar varandra. Samtidigt är Magnus dominant (men inte våldsam) i förhållandet och ger Monica alltför litet utrymme. Inte någon bra grogrund för ett i längden stabilt förhållande.

Boken är skriven på ett enkelt sätt utan krusiduller. Det är lätt att sätta sig in i hur de olika personerna tänker och resonerar och texten förmår att stundtals gripa tag i en. En fin bok, som jag är glad att ha läst.

Tackar som frågar- Historien om några människor av Jennie Dielemans hade jag med i tisdagstrion för ett år sen, men jag tyckte den passade väldigt bra idag också.

.

I en förort utanför Stockholm försöker fem familjer - en del uppfuckade, andra inte - att få livet att gå ihop. Petri Koskela hittar dyrbara instrument ute i skogen och det ser djävligt ljust ut. I alla fall ett tag. Hans mamma Leena, en kedjerökande nykterist som är övertygad om sin egen förträfflighet, ska få se. Cornelis Schilders i huset bredvid samlar sina barn för att fira en storslagen julafton. Men så ställer han den där förbannade frågan. Grekiska föreningen har skaffat en gigantisk teve och för första gången sen zigenar-Ronny jagade honom längs allén för arton år sen börjar Jannis Staflakis känna att han lever. Och så Khosro Azadoust. Han, en iransk prylbög, får in cash på att ta hand om en sosse som har varit förlamad sen åttio-talet. Men vad är det som får Khosro att iförd en rosa kanindräkt storma in på OnOff och hota personalen? Och glöm inte Sussie Bengtssons brutala utbrott på medborgarkontoret, där hon rusar in med sitt team och med släggan mot ditt pannben frågar: - Do we look like morons to you?"

Det här är en bok som jag verkligen gillade. Vi följer som sagt fem familjer i en förort utanför Stockholm och var och en av dem är "speciell". Till en början verkar det inte finnas något samband mellan de fem parallella händelserna, men givetvis låter Dielemans dem flyta ihop alltmer. Det finns lite allvar i boken, men samtidigt är den väldigt underhållande. Den driver med svenska myndigheter, och den driver absolut med telefoniföretaget 3. Jag undrar om Jennie Dielemans har ett horn i sidan till det företaget sen tidigare :)

Främmande ord: Dubier

Dubier tycker jag är ett roligt litet ord. Det finns bara i plural. Ordet betyder tvivel. "Jag är inte säker på att han betalar tillbaka pengarna han är skyldig mig. Jag har mina dubier."

Ordet är en pluralform av latinets dubium, som betyder tvivel. Den latinska singularformen används dock inte på svenska.

En smakebit på søndag - Trohetseden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu heter Trohetseden och är skriven av Anton Berg. 

Smakbiten är hämtad från sidan 107:

"Det här var jävligt olyckligt. Plötsligt menar polisen att bara för att vår kille använde T-sprit och ett gammalt billarm kan det inte röra sig om muhammedanska terrorister. Det är för fan inte klokt. De jävlarna använder vad fan som helst. Lastbilar. Maskingevär. Självmordsbombare. Jag förstår inte för mitt liv hur den svenska polisen fungerar. Eller snarare inte fungerar."

Han sträckte sig efter whiskyflaskan på bordet, vände på den så etiketten gick att läsa, fnös och ställde ner den med en smäll.

"Vad är det här, Calle? Ge mig de fina grejerna. Det som Cederström dricker."

Veckans mening v. 26

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Trohetseden av Anton Berg.

Karolina Palm följde Dolly Partons tips och hällde upp en kopp ambition.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Lästa böcker i juni

Här är böckerna jag läste i juni. Fyra stycken blev det. Klicka på respektive bok för att komma till recensionen.