Veckans kulturfråga v. 15 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda tycks ha fått vårkänslor :) Veckans kulturfråga lyder: 

Vilket text om våren är din favorit?

Det finns många fina, men eftersom jag vill försöka välja någon som ingen annan väljer idag så får det bli En litten låt ôm vårn av Gustaf Fröding.

Ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti!
Da stecker sä ur jola,
å guschelôv för sola,
ho ä så gla å bli!

I talla smacker ickern,
för talltôppmat dä licker´n
å kongler smaker´n bra.
I vika sprätter abbern
å gädda går å habber´n
å sier: "Tack ska´n ha!"

Å gôbban står i dôra
å sier: "Se gumôra
å tack för sist, fru Sol!"
Å kärngan går å môrker
å planter skôt i bôrker
å kackler ôm "i fjol".

Å bia kommer flygnass
å mörer kommer smygnass,
dä lôfter gôtt tå hägg.
Å kråkan kommer kraxnass
å svalan kommer flaxnass
å ännra lägger ägg.

Å göken gal i björka
å jäntan går te körka
å gôsan går på domp.
Å sjôl går ja i fjälla
å sjonger alltimälla
en litten stôlli stomp.

Å stompen ä ôm jänter
å are instrumänter
i löckas salmodi.
Å stompen ä ôm sola
å gläja här på jola,
ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti.

Omslagsonsdag v. 15: Biografier, memoarer

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är biografier, memoarer. Biografier och memoarer är verkligen inte min grej, men jag försöker ändå. Jag är inte helt säker på att böckerna jag valt verkligen går in i ämnet, men det är ändå böcker när riktiga människor är huvudpersoner, även om boken kan vara skriven i skönlitterär form. Min favorit är omslaget till Bibliotekarien i Auschwitz. Vilken är din favorit? Här är mina omslag:  

Dagens visdomsord 2021-04-14

We're all going to die, all of us, what a circus! That alone should make us love each other, but it doesn't. We are terrorized and flattened by trivialities, we are eaten up by nothing. (Charles Bukowski) 

Tisdagstrion: Väderstreck i titeln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat väderstreck i titeln. Här är min väderstreckstrio:  

Jag kan förstå att Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt har blivit så omtalad. Den gavs ut första gången 1929, och var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål.
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.

Jag tycker för det mesta att Torgny Lindgren är en fantastisk författare, och Norrlands Akvavit gjorde mig inte besviken. Än en gång är handlingen förlagd till Västerbotten och han lyckas återanvända någon figur från en annan roman. I Merabs skönhet fick vi stifta bekantskap med Jakob, som kämpade mot en jättelik stubbe. I Norrlands Akvavit dyker hans änka Gerda upp när hon ligger på sitt yttersta.
Boken handlar om evangelisten Olof Helmersson, som ett halvsekel tidigare har omvänt en hel bygd och lett väckelsemöte. På gamla dagar har han kommit på att allt var fel och har nu blivit gudsförnekare. Därför återvänder han för att försöka omvända sin gamla församling bort från kristendomen. Problemet för honom är dock att de flesta av dem som fortfarande är kvar i livet redan själva har omvänt sig. Församlingen består nu av endast två personer och dem lyckas han aldrig ens försöka avkristna. Snarare är det väl Gerda som verkar frälsa Olof på nytt.
Det finns många tankar och episoder som kan leda till eftertanke och ibland till ett leende. Det stundtals meningslösa i livet tycker jag illustreras lysande i ett litet avsnitt i boken där Eskil Holm uttrycker sin stora tacksamhet till Olof Helmersson för att denne en gång i tiden gjort honom frisk från magsåret:
Tack vare Olof Helmersson och helbrägdagörelsen hade han gudskepris kunnat utföra sitt livsverk: sköta jordbruket som nu var nedlagt, bygga bönhuset som nu var rivet, färdigställa den numera avskaffade vägen till Kedträsk, starta konsumbutiken som inte fanns längre, försörja barnen som nu hade övergivit honom, vara ålderman i byn som nu var avfolkad och öde, grunda Folkpartiets lokalavdelning som nu var upplöst. Det var med stolthet och tacksamhet som han i sitt åttisjätte år såg tillbaka på detta sitt livsverk.

Öster om Eden av nobelpristagaren John Steinbeck är en flödande släktroman om två familjer vars öden griper in i varandra i flera generationer.
Samuel Hamilton är irländaren som tar sig till Kalifornien, där han måste kämpa hårt för sin växande familj. Där är också Adam Trask och hans hustru Cathy. Adam är en god människa, men Cathy är en ond kvinna, som kallt utnyttjar alla som kommer i hennes väg. Äktenskapet med Adam är för henne bara vägen mot makten. Hon bedrar honom på själva bröllopsnatten med hans bror Charles. Och när hon fött tvillingar lämnar hon både dem och Adam.
Upptäckten av Cathys verkliga natur och av det hat hans bror hyser mot honom blir en svår chock för Adam. Ur brödrahatet uppstår en livslång konflikt som upprepas i nästa generation mellan tvillingbröderna Aron och Caleb. Den bittre och hatiske Caleb uthärdar inte Arons trygghet i livet. Grymt avslöjas en hemsk och skamlig hemlighet som Aron inte förmår bära och Caleb blir orsak till sin brors död.
494 sidor är mycket i sig, men om det dessutom är mycket text på varje sida, så är det en del att plöja igenom vill jag säga. Men det är värt besväret. Denna klassiker har allt. Kärlek, hat, avundsjuk, generositet, girighet... 
Jag hoppas att alla som läser det jag skriver kan sin Bibel och därför förstår varifrån titeln kommer, men för säkerhets skull kan jag väl nämna det. Adams och Evas son Kain dödar sin bror Abel. Han lämnar familjen och beger sig till landet Nod, öster om Eden.
I den här romanen har Adam Trask två söner, Caleb och Aron. Det är inte så svårt att förstå att de båda bröderna är Kain och Abel. När Aron försvinner och Caleb får frågan var han är, svarar Caleb: Ska jag ta vara på min bror? Och det är ju också vad Kain svarar Herren, som frågar efter Abel.
Den märkligaste personen i boken är nog Cathy. Jag tror aldrig jag har stött på en romanfigur som är så fruktansvärt ond. Det finns inga försonande drag hos henne. Jag funderade på om hon ska symbolisera någon. Knappast Eva. Möjligen ormen i Paradiset. Eller också ingen alls. Steinbeck kanske bara ville ha med henne ändå. Men jag tycker ändå att det är märkligt att det inte finns några positiva sidor hos henne. Humbert Humbert i Lolita är inte rakt igenom motbjudande, men det är Cathy. 
Det är en bastant familjekrönika John Steinbeck har skapat, och den är tvivelsutan läsvärd.

Främmande ord: Idiosynkrasi

Någon som känner till ordet idiosynkrasi? SAOB förklarar ordet så här: "Individuell, abnorm överkänslighet gentemot vissa (för människor i allmänhet oskadliga l. nyttiga) födoämnen eller läkemedel; medfödd, ofrivillig avsky för l. antipati mot vissa naturföremål, särsk. djur (t. ex. kattor, spindlar).

En smakebit på søndag - Everland

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu heter Everland och är skriven av Lars Göran Persson. 

Det är krigsvåren 1944. Nazityskland är i färd med att tillverka en atombomb när deras tyngvattenfabrik i Norge förstörs av de allierade. Men tyskarna har redan flyttat verksamheten. De har även gjort en sensationell upptäckt. Möjligheten att konstruera bomben och vitta kriget verkar nu avsevärt enklare. Men en brittisk spion i Berlin har avslöjat upptäckten och både England och Tyskland har skickat ut agenter för att säkra den.

Nioårige Tor och hans mamma Sigrid är också på väg. Till Gäddsjö i nordvästra Jämtland för att börja på ny kula. Tor och hans nyfunne vän Valdemar träffar där på en störtad och sårad engelsk officer. De, och inte minst Sigrid, tar hand om honom. Kriget kryper allt närmare, och någonstans vid den norsk-svenska gränsen drar det ihop sig till en avgörande kraftmätning, ett ögonblick då allt ställs på sin spets.

Smakbiten är hämtad från sidan 95:

Morgonen därpå var blåsig och kall men likväl solig. De hade blivit serverade havregrynsgröt och kokta ägg till frukost och Tor hade fått en fotografi som minne av deras natt i Östersund av fru Grip. Ett fotografi av en knästående indian, hållandes en lång bössa, taget bakifrån och där han höjde huvudet lite snett uppåt som för att lyssna till någonting.

"Han känner nog efter hur starkt vinden blåser och vilken riktning den har", sa Sigrid.

"Varför det?"

"För att kunna beräkna kulans bana", svarade hon.

Han upphörde aldrig att förvånas över allt hans mor kände till om alla möjliga saker. Det kommer väl med åldern, tänkte han lite klentroget.

Veckans mening v. 14

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Everland av Lars Göran Persson.

När vi väl är framme är det ju inte långt borta.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!    

Fem en fredag v. 14: Från knopp till tå

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat från knopp till tå.

1. Hur känns det i kroppen den här veckan?
Det känns nog som vanligt. Ont i ena benet, men det är kroniskt så det är ingen mening att klaga.

2. Vad gör du för att träna knoppen?
Jag läser varje dag. Det inbillar jag mig är nyttigt. Jag gillar att lösa korsord, men av någon anledning gör jag det väldigt sällan. Vet inte varför.

3. Vilken typ av aktivitet gör en dålig dag till det bättre?
Kaffe och en bakelse eller en god kaka piggar alltid upp. (Fast diabetessköterskan har nog invändningar.

4. Vad är vardagslyx för dig?
Att köpa hämtpizza istället för att laga mat kan vara lite vardagslyxigt.

5. Hur känns det i sinnet om våren?
Det känns oftast bra. Det är skönt när det blir ljusare och det börjar grönska. Fåglarna kvittrar för fullt.

Helgfrågan v. 14

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia funderar på varför förlagen ibland byter omslag på översatta böcker. Helgfrågan lyder:

Varför byter man omslag på böcker?

Bonusfråga: Har ni haft en bra påsk? 

Jag har inte tänkt på att man byter omslag. Det är nog olika med den saken. Jag tycker att det finns många exempel där man tagit originalets omslag och bara bytt blurbar och bytt till svenska. 

Jo tack, påsken var bra. Inget överdådigt, men lite extra god mat och vin till det. Nej, inte vin till Janssons frestelsen. Nån måtta får det vara! :D

Veckans kulturfråga v. 14 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Veckans ämne är deckare. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilket radarpar från deckarvärlden gillar du bäst?

Det finns många radarpar. Jag väljer ett som det inte kommer några nya böcker om, nämligen Bo Baldersons böcker. Bo Balderson är en pseudonym och det har aldrig avslöjats vem som gömde sig bakom den, även om spekulationerna varit många. Det har spekulerats om att författaren är död, men Baldersons agent har sagt att författarens identitet kommer att avslöjas när denne är död, vilket utesluter en hel del av dem som man har gissat på, exempelvis Ebbe Carlsson. Den sista boken gavs ut 1990. Huvudhypotesen verkar annars vara att personen bakom pseudonymen är en Björn Sjöberg (född 1932), en för allmänheten okänd adjunkt i svenska och historia.

Radarparet i böckerna är "Statsrådet" och dennes svåger, adjunkt Wilhelm Persson.

Omslagsonsdag v. 14: Roliga böcker

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är roliga böcker. Jag har lite bråttom nu på morgonen, så jag har tagit fram några i all hast. Min favorit är omslaget till Gardells bok. Vilken är din favorit? Här är mina omslag:  

Dagens visdomsord 2021-04-07

En person som inte läser har inget övertag över en som inte kan läsa. (Mark Twain) 

Tisdagstrion: Böcker av författare som jag bara läst en bok av

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker av författare som jag bara läst en bok av. Det finns nog en hel del av den varan. Här är min solitärtrio: 

ALMA - en kvinnohistoria är en historisk roman som spänner över de första sju decennierna på 1900-talet. Berättelsen börjar i ett fattigsverige med avgrundsdjupa skillnader mellan fattig och rik, och skildrar, genom några kvinnoöden, det långsamt framväxande välståndet. I centrum står Alma, som föds i ett fattigt hem i Dalsland. Redan som barn får hon lära sig att arbeta hårt för sitt levebröd, och vi får följa hennes strävsamma kamp för en bättre tillvaro, genom två världskrig, hungersnöd och pandemi, men också hennes glädjeämnen, sitt möte med kärleken och egna familjebildning. Författaren har valt ett intressant ämne. Vi följer utvecklingen i Sverige i något som kan kallas en släktkrönika. Fyra generationer följer vi, och det är mycket som förändras genom dessa år. Det är intressant att följa en fiktiv familj genom glädje och sorg, samtidigt som vi får veta vad som händer i Sverige och världen. Hur är livet för fattiga människor under första världskriget? Vad innebar Spanska sjukan?

Men det finns saker som tyvärr drar ner betyget. Berättarrösten pratar och pratar. Ibland får vi för säkerhets skull veta att något snart kommer att förändra livet, men det kan väl läsaren få veta i sinom tid när det händer. Språket är torftigt och ibland kommer jag på mig att jag känner det som att jag läser en barnbok. På ett ställe står: "- Vov, vov, vov, hördes från baksidan av bersån." Ibland förstår jag inte varför karaktärerna utvecklas på ett visst sätt. Hur kommer det sig att Karins pappa, som i början älskar sin "tösabit", blir alltmer kylig mot sin dotter? Så sammanfattningsvis är det ett intressant upplägg, men en lektör kunde gärna ha fått styra upp texten.

Dödssynden av Harper Lee utspelar sig i en liten stad i Alabama i den amerikanska Södern i mitten av 1930-talet. En svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna. Advokaten Atticus Finch försvarar honom, vilket inte uppskattas av alla. Varför bry sig om att hålla en rättegång mot en neger, när man lika gärna kan lyncha honom direkt?
Bokens berättare är advokatens åttaåriga dotter Scott (Harper Lee själv?). Den skarpsinniga flickan ser igenom samhällets förljugenhet. Hur kan hennes lärarinna tycka så synd om judarna i Tyskland, samtidigt som hon inte har det minsta till övers för de svarta i den egna staden?
I boken används orden neger och nigger hela tiden. Det här är en bok som man definitivt inte får byta ut dessa ord mot andra som är mindre stötande idag. De behövs för att man ska förstå det samhälle som beskrivs. Det går inte att byta ut ett ord som "niggerälskare" mot "afroamerikanälskare", för då skulle man helt radera det rasistiska samhälle som beskrivs.
Dödssynden är en riktigt bra bok, och jag förstår att den blev mycket uppmärksammad när den gavs ut 1960. Det var en tid när svarta i sydstaterna fortfarande förvägrades rätten att rösta och svarta och vita hade olika offentliga toaletter, skilda skolor och skilda säten i bussarna.

Mathias Alms debutroman Nytt land tar sin början i vårt grannland Finland, i en tid då landet löd under den ryske tsaren.
1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.
Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett om kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.
Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Alm beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.
Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.
Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.

En giftig skandal av Kristina Appelqvist

Titel: En giftig skandal

Författare: Kristina Appelqvist

Förlag: Piratförlaget (2020)

Antal sidor: 355

Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum på Vastgöta universitet fredagen den 1 juni klockan 20.00.

Både rektor Emma Lundgren och litteraturforskaren Helena Waller sätter frukostkaffet i halsen när annonsen dyker upp i lokaltidningen samma morgon som deckarfestivalen om Agatha Christie ska invigas vid Västgöta universitet. År det ett skämt eller kanske en annorlunda hyllning till den stora författaren? Då en av gästerna faller död ner under kvällens middag blir de varse att det är blodigt allvar. När fler dödsfall inträffar är det uppenbart att gärningsmannen medvetet kopierar mord ur Agatha Christies böcker.

En giftig skandal är den första boken av Kristina Appelqvist som jag läser. Tydligen har hon specialiserat sig på deckare i universitetsmiljö i Skövde.

Det här är en pusseldeckare; den sortens deckare som gjorde Agatha Christie berömd. Och här spelar den gamla deckardrottningen en speciell roll. Inte nog med att en mördare använder sig att hennes böcker som mall för brotten. Dessutom dyker det upp en samling helt okända brev skrivna av Christie. Kan det vara breven som får någon att mörda?

Jag kan inte säga annat än att det är en rolig idé av Kristina Appelqvist att väva in Agatha Christie i den egna pusseldeckaren. Det blir liksom extra allt. På Christie-manér samlas alla inblandade när det är dags att avslöja vem gärningsmannen är, och både Hercule Poirot och Miss Marple har roller i detta.

Mer ska jag inte säga, för jag vill givetvis inte spoila. Men för den som gillar pusseldeckare är den här boken trevlig att bekanta sig med.

Lästa böcker i mars

Här är böckerna jag läste i mars. Klicka på respektive bok för att komma till recensionen.

Ska bli roligt med något nytt

Jag har gått en längre tid och känt att jag ledsnat på mitt arbete. Men om man som jag bara har några veckor till den 62:a födelsedagen så vet man att det nog inte finns någon som vill anställa en.

Men tro det eller ej. Jag har faktiskt fått nytt jobb. Jag börjar på tisdag, så jag sa upp mig från mitt hittillsvarande arbete. Det nya jobbet är en provanställning i sex månader, men jag har bestämt mig för att verkligen satsa för att få det att fungera. Jag ska helt enkelt bevisa att gubbar kan! :)

Påskdagen

När sabbaten hade gått till ända, i gryningen till första veckodagen, kommo Maria från Magdala och den andra Maria för att se graven. Då blev det en stor jordbävning; ty en Herrens ängel steg ned från himmelen och gick fram och vältrade bort stenen och satte sig på den. Och han var att skåda såsom en ljungeld, och hans kläder voro vita såsom snö. Och väktarna skälvde av förskräckelse för honom och blevo såsom döda.

Men ängeln talade och sade till kvinnorna: ”Varen I icke förskräckta; jag vet att I söken Jesus, den korsfäste. Han är icke här, ty han är uppstånden, såsom han hade förutsagt. Kommen hit, och sen platsen där han har legat. Och gån så åstad med hast, och sägen till hans lärjungar att han är uppstånden från de döda. Och han skall före eder gå till Galileen; där skolen I få se honom. Jag har nu sagt eder det.” (Matt. 28:1-8)

En smakebit på søndag - En giftig skandal

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Dags för lite påskekrim. Boken jag läser heter En giftig skandal och är skriven av Kristina Appelqvist.  

Härmed tillkännages att ett mord kommer att äga rum på Vastgöta universitet fredagen den 1 juni klockan 20.00.

Både rektor Emma Lundgren och litteraturforskaren Helena Waller sätter frukostkaffet i halsen när annonsen dyker upp i lokaltidningen samma morgon som deckarfestivalen om Agatha Christie ska invigas vid Västgöta universitet. År det ett skämt eller kanske en annorlunda hyllning till den stora författaren? Då en av gästerna faller död ner under kvällens middag blir de varse att det är blodigt allvar. När fler dödsfall inträffar är det uppenbart att gärningsmannen medvetet kopierar mord ur Agatha Christies böcker.

Smakbiten är hämtad från sidan 125:

"För jag be alla samlas här nere i hörnet? Skynda på, ni måste ge plats för polis och ambulans."

Frida ansträngde sig för att se vem som fattat mikrofonen och försökte överrösta det högljudda sorl som fyllde lokalen. Hon antog att det var en polis, men det var ingen hon kände igen. NN låg kvar på bordet omringad av personer i universitetets ledning som förgäves utfört olika upplivningsförsök. Frida fick syn på de båda ambulansförarna med båren mellan sig som trängde sig fram bland gäster som ännu inte hörsammat uppmaningen från mannen med mikrofonen.

(Jag bytte ut personens namn mot NN för att inte spoila.)

Veckans mening v. 13

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från En giftig skandal av Kristina Appelqvist.

Dessutom sjöng Bruno med en gäll, tillgjord röst som påminde om en siren eller ett brandlarm.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Glad påsk!