Två år med Klassikerutmaningen

Vargnatt drog igång en klassikerutmaning i början av 2018 och jag hängde på. Det handlade om att läsa en klassiker i månaden. Man fick själv välja vilka böcker man skulle läsa. Utmaningen var först på sex månader, men den har förlängts flera gånger. I och med att det här året går till ända är den dock slut. 24 klassiker har jag läst. Här finner ni dem:

1. Lolita av Vladimir Nabokov
2. Djungelboken av Rudyard Kipling
3. Don Quijote av Miguel de Cervantes Saavedra
4. Rid i natt! av Vilhelm Moberg
5. Mor gifter sig av Moa Martinsson
6. Kallocain av Karin Boije
7. Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau
8. Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
9. Raskens av Vilhelm Moberg
10. Frankenstein av Mary Wollstonecraft Shelley
11. Måsen av Richard Bach
12. En julsaga av Charles Dickens
13. Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman
14. Världarnas krig av H.G. Wells
15. Soldat med brutet gevär av Vilhelm Moberg
16. Stolthet och fördom av Jane Austen
17. Hertha av Fredrika Bremen
18. Den unge Werthers lidanden av Wolfgang von Goethe
19. Kristens resa av John Bunyan
20. Robinson Crusoe av Daniel Defoe
21. Klockan klämtar för dig av Ernest Hemingway
22. Flugornas herre av William Golding
23. Öster om Eden av John Steinbeck
24. Den heliga natten av Selma Lagerlöf

Det råkade visst bli tre böcker av Vilhelm Moberg. Hoppsan :)
Endast 6 av 24 böcker är skrivna av kvinnor. Det blev lite skevt. Visserligen finns det säkert en övervikt av män bland de författare vars verk kan räknas som klassiker, men jag hade kunnat ha en bättre balans. Men jag tycker i vilket fall som helst att de 24 klassiker jag läste är böcker som jag är glad över att nu ha "prickat av".

Den heliga natten och andra julberättelser

Titel: Den heliga natten och andra julberättelser
Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Legenda
Antal sidor: 85

Ibland gör man det krångligt för sig. Det var dags för mig att välja den allra sista klassikern i Vargnatts klassikerutmaning och jag valde Den heliga natten av Selma Lagerlöf.

Så jag styrde kosan till biblioteket och fick tag på boken på bilden som heter Den heliga natten och andra julberättelser. Boken innehåller, förutom Den heliga natten även Flykten till Egypten, Gudsfreden, Lyktan, Frid på jorden och Legenden om julrosorna.

Jag kände direkt att jag kände igen både Den heliga natten och Flykten till Egypten. Inte så underligt kanske, eftersom båda finns med i Kristuslegender, som står i min bokhylla.

Den heliga natten är i vilket fall som helst en fin berättelse om mannen som behöver få låna eld för att kunna värma sin hustru och det barn hon just hade fött. Märkliga ting händer denna natt, för det är som alla förstår inte vilket barn som helst som blivit fött.

Berättelsen ingår sålunda i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Den heliga natten är min decemberklassiker.

Öster om Eden

Titel: Öster om Eden
Originalets titel: East of Eden
Författare: John Steinbeck
Förlag: Bonniers (1985) (Boken utkom 1952)
Antal sidor: 494

Öster om Eden av nobelpristagaren John Steinbeck är en flödande släktroman om två familjer vars öden griper in i varandra i flera generationer.
Samuel Hamilton är irländaren som tar sig till Kalifornien, där han måste kämpa hårt för sin växande familj. Där är också Adam Trask och hans hustru Cathy. Adam är en god människa, men Cathy är en ond kvinna, som kallt utnyttjar alla som kommer i hennes väg. Äktenskapet med Adam är för henne bara vägen mot makten. Hon bedrar honom på själva bröllopsnatten med hans bror Charles. Och när hon fött tvillingar lämnar hon både dem och Adam.
Upptäckten av Cathys verkliga natur och av det hat hans bror hyser mot honom blir en svår chock för Adam. Ur brödrahatet uppstår en livslång konflikt som upprepas i nästa generation mellan tvillingbröderna Aron och Caleb. Den bittre och hatiske Caleb uthärdar inte Arons trygghet i livet. Grymt avslöjas en hemsk och skamlig hemlighet som Aron inte förmår bära och Caleb blir orsak till sin brors död.

494 sidor är mycket i sig, men om det dessutom är mycket text på varje sida, så är det en del att plöja igenom vill jag säga. Men det är värt besväret. Denna klassiker har allt. Kärlek, hat, avundsjuka, generositet, girighet... 
Jag hoppas att alla som läser det jag skriver kan sin Bibel och därför förstår varifrån titeln kommer, men för säkerhets skull kan jag väl nämna det. Adams och Evas son Kain dödar sin bror Abel. Han lämnar familjen och beger sig till landet Nod, öster om Eden.
I den här romanen har Adam Trask två söner, Caleb och Aron. Det är inte så svårt att förstå att de båda bröderna är Kain och Abel. När Aron försvinner och Caleb får frågan var han är, svarar Caleb: Ska jag ta vara på min bror? Och det är ju också vad Kain svarar Herren, som frågar efter Abel.
Den märkligaste personen i boken är nog Cathy. Jag tror aldrig jag har stött på en romanfigur som är så fruktansvärt ond. Det finns inga försonande drag hos henne. Jag funderade på om hon ska symbolisera någon. Knappast Eva. Möjligen ormen i Paradiset. Eller också ingen alls. Steinbeck kanske bara ville ha med henne ändå. Men jag tycker ändå att det är märkligt att det inte finns några positiva sidor hos henne. Humbert Humbert i Lolita är inte rakt igenom motbjudande, men det är Cathy. 
Det är en bastant familjekrönika John Steinbeck har skapat, och den är tvivelsutan läsvärd.

Boken ingår i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Öster om Eden var min novemberklassiker.

Flugornas herre

Titel: Flugornas herre
Originalets titel: Lord of the Flies
Författare: William Golding
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2000)
Antal sidor: 265

Ett flygplan störtar under kriget och en grupp engelska skolpojkar lyckas rädda sig iland på en liten Söderhavsö. De stiftar lagar, fördelar uppgifter och väljer anförare. Men leken tar snart en annan vändning - rivaliteten växer mellan ledarna och skräcken kommer krypande. Vad som skulle ha kunnat vara ett spännande äventyr blir en furiös hetsjakt, där grymheten väller fram och undergången är nära.

Nobelpristagaren William Goldings berömda roman Flugornas herre kan vid första påseendet tyckas vara en ungdomsroman. En grupp unga engelska pojkar har under brinnande krig hamnat på en obebodd söderhavsö. Där finns mat i överflöd, solen skiner mest hela tiden och de kan leka och bada. De kan även gå på upptäcktsfärder på ön. Ett äventyr i en paradisisk miljö.

I början fungerar allt bra. De håller möten för att diskutera vad de ska göra och de upprättar regler för vem som ska få tala, så att de inte talar i mun på varandra. Men snart förändras allt. Det är en förändring som kommer långsamt. Två pojkar är rivaler om ledarskapet. Den ene försöker upprätthålla ordningen, men den andre utmanar honom ständigt. Snart är det en kamp på liv och död.

Romanen är misantropisk. Hur stark är egentligen det vi kallar civilisation? När inga vuxna finns, krackelerar civilisationen och mänsklighetens grymmaste sidor kommer fram hos dessa barn. De blir "vildar". (Jag ogillar starkt idén att vissa grupper av människor skulle vara "vilda", men får motvilligt acceptera bokens tänkesätt.) Och om vi ska vara ärliga har vi under 1900-talet och även på 2000-talet fått se många exempel på hur lätt det är för karismatiska ledare att få sina följare att begå de mest bestialiska brott. Nazityskland, Sovjetunionen under Stalintiden, Kina under Mao, Pol Pot-regimen i Kambodja, IS-kalifatet är bara alltför tydliga bevis på detta.

Det är sålunda en mycket negativ bild av mänskligheten som William Golding tecknar i sin roman. Det är en bok som väcker tankar, och som alla borde läsa.

Boken ingår i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Flugornas herre är min oktoberklassiker.

Klockan klämtar för dig

Titel: Klockan klämtar för dig
Originalets titel: For Whom The Bell Tolls
Författare: Ernest Hemingway
Förlag: Forum
Antal sidor: 492

Klockan klämtar för dig är en roman av nobelpristagaren Ernest Hemingway. Den kom ut 1941 och handlar om det spanska inbördeskriget, som Hemingway följt som reporter på regeringstruppernas sida. Romanens titel är hämtad från den engelske 1600-talsförfattaren John Donne.
En handfull män är gömda uppe i bergen. Till den ansluter sig Robert Jordan, en ung amerikansk frivillig, vars uppgift är att spränga en bro. Under kyliga spanska bergsnätter, vid hastiga måltider och i långa samtal, där skräcken och desperationen växlar med kärv och grovkornig humor, svetsas Robert Jordan samman med den lilla gruppen. Och han upplever en het och overklig kärlekssaga med den unga spanjorskan Maria, som har varit i fascisternas våld.

Det här är en bok som jag hade fruktansvärt svårt för de första två- trehundra sidorna. Oerhört pratig. Robert Jordan tragglar i tankarna saker som han upplevt och ställen han besökt om och om igen. Dialogen är märklig. Personerna använder skällsord som åtminstone för mig är obegripliga. På många ställen säger de "otryckbart". Jag blir inte klok på om Hemingway skrivit så eller om förlaget, det amerikanska eller det svenska, har censurerat texten. På andra ställen drämmer de till med: "Jag förorenar mjölken!" Och på ytterligare andra ställen: "Din moder!"

Det är inte förrän i den sista halvan av boken som romanen tar sig. De långa förberedelserna inför sprängningen av bron leder äntligen till handling och Jordans tankar blir vettiga och intressanta. Övriga människor slutar vara ointressanta pappfigurer när man märker deras rädsla och ångest inför ett uppdrag som kan kosta dem livet.

Något jag inte tycker om är att man har med en man som heter Rafael och är zigenare. Hela tiden får man läsa hur fullkomligt oduglig han är. Ingen omnämner honom som Rafael, utan man säger bara zigenaren med ett tydligt förakt. Men kanske speglar det spanjorernas syn på zigenarna, eller också är det författarens inställning som tränger igenom. Jag vet inte vilket.

Robert Jordan och de andra slåss på den republikanska regeringssidan. Motståndarna är en samling av grupper. Där finns fascister och carlister. Motståndarna får stöd av Tyskland och Italien. Den fascistiska sidan beskrivs i mycket negativa termer, och vi får många exempel på deras grymhet. Men det som är bra är att Hemingway inte tvekar att även beskriva de illdåd som utförs av dem som kämpar för republiken. Inbördeskrig är sällsynt vidriga, för då ställs forna grannar, arbetskamrater och vänner mot varandra. Att Hemingway har en balanserad syn och inte faller i fällan att dela upp de stridande i goda och onda är en av de saker som gör romanen läsvärd. Och faktiskt är Roberts och Marias kärlekshistoria, där de på tre dygn försöker leva ett helt liv, något som ger liv åt boken. Kanske därför att författaren inte har för avsikt att skapa en kärlekssaga där alla lever lyckliga i alla sina dagar.

Boken ingår i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Klockan klämtar för dig är min septemberklassiker.

Robinson Crusoe

Titel: Robinson Crusoe
Originalets titel: The Life and Strange Surprising Adventures of Robinson Crusoe
Författare: Daniel Defoe
Förlag: Niloe (1984)
Antal sidor: 320

Baksidestexten (mitt ex är från 1984):
När Daniel Defoe i början av 1700-talet skrev Robinson Crusoe, skapade han en av världslitteraturens mest fascinerande gestalter: den engelske sjömannen som tillbringar 28 år på en öde ö. Robinsons fantastiska äventyr fängslar och roar både yngre och äldre läsare lika mycket i våra dagar som för 250 år sedan. Boken har en sann händelse som underlag. Matrosen Alexander Selkirk sattes år 1704 i land på den obebodda ön Juan Fernandez, men denne historiske Robinson hade ett vida bättre utgångsläge än den diktade, eftersom han fick med sig både vapen och redskap, och han blev räddad ur sin isolering redan efter fem år.

Jag påstod att jag läst boken som barn och att det nu var fråga om omläsning, men jag kände faktiskt inte igen innehållet. (Jo, givetvis visste jag att han hamnade på en öde ö och träffade den "inföding" som han kallade Fredag, men det var en förförståelse som man inte behöver ha läst boken för att ha.) Så jag tänker faktiskt betrakta det som "nyläsning".

Boken skrevs som sagt i början av 1700-talet, vilket gör att värderingarna givetvis är annorlunda än våra. Det stör mig inte att man talar om negrer eller att det handlas med slavar, för det är ett historiskt faktum. Däremot är det lustigt vilken okunnighet om andra världsdelar och andra folk som rådde. När Robinson Crusoe är ombord på ett skepp som seglar nära den afrikanska kusten, så är han rädd för lejonen och tigrarna. Men det finns inga tigrar i Afrika! Sådant kan jag småle åt. Värre tycker jag det är att man på fullt allvar menade att det fanns vilda människor. Vad karaktäriserar egentligen en vilde? Han han inte har så mycket kläder på sig och att han lever i samklang med naturen? Jag undrar vad Daniel Defoe skulle ha tänkt om han sett hur lite kläder européer har på sig på badstränderna. Dessutom tycks alla dessa "vildar" vara kannibaler. Visst har det förekommit kannibalism på olika håll i världen (och finns eventuellt på något håll än idag), men att det skulle vara ett kalasande hela tiden på människor stämmer inte. Men denna syn hängde väl ihop med tanken att människor kunde vara vilda.

Något som slog mig när jag läste boken var att den bitvis var mycket tråkigare än jag hade föreställt mig. Det är inte så där fruktansvärt intressant att veta exakt hur mycket havre Robinson Crusoe planterar eller hur mycket olika saker är värda i brasiliansk valuta. Boken hade vunnit på att någon lektör hade skurit bort onödiga passager. Men det fanns kanske inte några lektörer i början på 1700-talet.

Boken ingår i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Robinson Crusoe är min augustiklassiker.

Kristens resa

Titel: Kristens resa
Originalets titel: The Pilgrim's Progress from This World to That Which Is to Come
Författare: John Bunyan
Förlag: Torsten Hedlunds förlag (1875)
Antal sidor: 297

John Bunyans Kristens resa gavs ut 1678. Kristen bor i staden Undergång med sin fru och sina fyra barn, men en dag hittar han en bok som skrämmer honom. Den säger att hela staden kommer att brännas ner. Samtidigt som han läser boken får han en börda på ryggen som inte går att få av. När han sedan träffar Evangelist förstår han att om han vill överleva måste han fly bort från allt och börja söka den himmelska staden. Under resan mot den himmelska staden träffar han både vänner och fiender, bland andra Velig, Hjälp, Uttydaren, Trogen, Domare Hatman, Hoppfull, Jätten Skräck, Ateist och många andra innan han till slut kommer fram.

Jag råkade få tag i ett exemplar från 1800-talet, vilket gör att texten är mycket ålderdomlig. Men på något vis ger den en extra knorr till berättelsen, eftersom den gavs ut i original för 340 år sedan. En sådan här berättelse skulle aldrig skrivas och publiceras idag. Den är som många andra gamla berättelser ett barn av sin tid, men den är så speciell att den är en verklig klassiker (som för övrigt även finns i modernare svenska översättningar.) Till Kristens resa är fogad fortsättningen Kristinnas resa. På sätt och vis två böcker, men de får ändå anses höra ihop.

Vandringen till Zion, till Himmelriket, är svår för Kristen. Ideligen möter han fiender, som vill hindra honom att nå frälsningen. Ibland har han någon kamrat med sig ett stycke på vägen. Stundtals stöttar de varandra, men det förekommer även att den ene vilseför den andre, inte av ondska utan av okunnighet.

Budskapet i boken är inte svår att förstå. Det är i det närmaste omöjligt att nå målet, för våra laster och synder kommer för de flesta av oss att leda oss till Helvetet. Det som fascinerar mig mest är att John Bunyan genom hela boken lägger in Bibelhänvisningar för att visa att han har grund för allt det han skriver. Jag får faktiskt stor lust att sätta mig ner och läsa Bibeln ordentligt, för där finns mycket som jag aldrig har läst. Det är uppenbart att författaren är vad man brukar kalla bibelsprängd. Och detta är i sin tur fascinerande, då han inte var präst, teologiprofessor eller liknande. Han var en enkel kittelflickare.

Men han var även predikant, vilket gav honom fiender i den engelska kyrkan. Han satt i fängelse i många år, och det var faktiskt i fängelset som han skrev Kristens resa.

Det negativa i boken tycker jag är att den även till dels är en stridsskrift för den protestantiska läran, och Påven framställs som ett av monstren som ville hindra människor att nå saligheten. Religiöst hat är aldrig trevligt, men även detta får väl sägas vara en del av tidsandan då boken skrvs. Kristinnas resas svaghet är att hon (Kristens hustru) och deras barn inte alls behövde gå igenom samma prövningar som vad han hade gjort. Istället åker de snålskjuts på hans goda rykte, och alla blir så jublande glada över att de nu var på väg för att ansluta sig till honom i den himmelska staden.

Till slut vill jag även säga att det är roligt att ha läst boken, för hur många kan skryta med att ha gjort det? :D

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 27: Läs en bok vars titel börjar på K.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Kristens resa är min juliklassiker.

Den unge Werthers lidanden

Titel: Den unge Werthers lidanden
Originalets titel: Die Leiden des jungen Werthers
Författare: Johann Wolfgang von Goethe
Förlag: Klassikerförlaget (1999)
Antal sidor: 142

Få litterära verk har fångat människors sinnen som Johann Wolfgang von Goethes roman om den unge Werther och hans Lotte - ett av de stora kärleksparen i världslitteraturen. När den tyske nationaldiktaren skrev sin tragiska kärlekssaga var han bara 24 år och boken hade i viss mån självbiografisk bakgrund. Romanen var ett litterärt lyckokast och gjorde omedelbar succé och skandal när den kom ut.
I bokens spår uppkom en formlig Wertherfeber. Unga män klädde sig som Goethes hjälte - den blå fracken med den gula västen blev weltschmerzuniformen i Europa. Några sköt sig också i likhet med bokens hjälte en kula för pannan.

Detta är en av dessa böcker som det är roligt att ha läst. Jag har känt till titeln länge, men enbart det faktum att den är skriven av Goethe har känts lite avskräckande. Han är ju känd som en av de absolut främsta tyska poeterna.

Men Den unge Werthers lidanden skrevs långt innan han blev den store poeten. Den utgör ett exempel på den då rådande epoken Sturm und Drang, som i Tyskland avlöste upplysningen. Den visade vägen mot romantiken.

Boken är vad som brukar kallas en brevroman. Den består till största delen av brev, som Werther skickar till sin vän Walter. Walters svarsbrev får vi inte läsa, utan vi får tänka oss hans svar genom Werthers fortsatta brevskrivande. Genom breven får vi läsa om Werthers glödande kärlek till Lotte; en omöjlig kärlek, för hon är redan bortlovad till en annan. I tidens anda är texten oerhört svulstig. Det är romantik och det är tragedi med stor högstämdhet. På det sättet kan det kännas som märklig läsning för oss nutidsmänniskor, men den är ett intressant dokument från en betydande litterär epok.

Kärlekshistorien är som sagt olycklig, och Werther blir alltmer bedrövad. Han inser att han aldrig kommer att få Lotte, som för övrigt gift sig med Albert, men vi kan ändå ana att Werthers kärlek är besvarad, men Lotte kommer aldrig att lämna sin man. Till slut återstår endast för den lidande Werther att ta sitt liv.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 32: Läs en bok skriven av någon du aldrig läst något av tidigare.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Den unge Werthers lidanden är min juniklassiker.

Klassikerutmaning del 4

Vargnatt har kört en klassikerutmaning under halvtannat år. Nu förlänger hon den i ytterligare sex månader. Här är de sex klassiker jag tänker läsa andra halvåret 2019:

• Kristens resa av John Bunyan
• Robinson Crusoe av Daniel Defoe
• Klockan klämtar för dig av Ernest Hemingway
• Flugornas herre av William Golding
• Öster om Eden av John Steinbeck
• Den heliga natten av Selma Lagerlöf

Hertha

Titel: Hertha
Författare: Fredrika Bremer
Förlag: Askild & Kärnekull (1971) Boken utkom första gången 1856
Antal sidor: 424

Romanen är en tragisk berättelse om en kvinna som i hat och kärlek är bunden vid en tyrannisk far. Först hans död lämnar henne vägen öppen till ett giftermål med en man beredd att bli hennes kamrat i kristligt välgörenhets- och bildningsarbete. Sjukdom och död drar dock ett streck över hennes förhoppningar som - det är bokens evangelium - framtidens kvinnor kan och bör förverkliga.

Hertha är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.

1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!

Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 

Fredrika Bremer var utan tvekan en beläst kvinna. Där finns mängder av vittra anspelningar, inte minst till nordisk mytologi, vilket ställer krav på läsaren, och det tycker jag är roligt. Jag fick slå upp ett och annat. Upp med en hand alla som vet vem Nidhögg var ;)

För min del hade boken gärna kunnat vara hundra sidor kortare, så att inte den feministiska kampen hade bäddats in i naturromantik, mytologi och böner till Gud. Men kanske var det nödvändigt för att dåtidens läsare skulle ta till sig bokens budskap.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 22: Läs en feministisk bok.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Hertha är min majklassiker.

Stolthet och fördom

Titel: Stolthet och fördom
Originalets titel: Pride and Prejudice
Författare: Jane Austen
Förlag: Forum (1998)
Antal sidor: 299

Stolthet och fördom är Jane Austens mest berömda roman, enligt mångas mening hennes mästerverk. Hon skrev den i slutet av 1700-talet, men den refuserades och utgavs först 1813. Titeln har hon valt med största omsorg - det är egenskaper som i olika grad karakteriserar bokens två huvudpersoner och som bidrar till att forma deras öden. Den fördomsfulla Elisabet Bennet och den stolte mr Darcy - de två utkämpar en privat strid medan Elisabets mor, den energiska mrs Bennet, försöker få sina döttrar lyckligt gifta.

Det här är en bok som jag sett fram mot att läsa. Jane Austen är en så berömd författarinna, men jag har aldrig läst något av henne tidigare. Hon hade inga kontakter med dåtidens litterära värld annat än genom de böcker hon läste och skrev sina egna verk i hemmets lugna vrå. I bokens förord beskrivs hennes liv som "ett av litteraturhistoriens händelselösaste".

Det som gör den här boken till en god läsupplevelse är den humor och ironi som man kan återfinna i texterna. Många av romanfigurerna framstår som synnerligen löjliga, och författaren tycks finna nöje i att framhålla det hyckleri och den falskhet som kan döljas bakom förnäma fasader.

Själva historien är inte speciellt spännande. Något av en klassisk kärleksroman, där huvudpersonerna efter diverse förvecklingar slutligen får varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. Det är Jane Austens lätt satiriska infallsvinkel som gör romanen värd att läsa.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 9: Läs en bok som skrevs före 1900.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Stolthet och fördom var min aprilklassiker.

Soldat med brutet gevär

Titel: Soldat med brutet gevär
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: P.A. Norstedt & Söners Förlag (1972)
Antal sidor: 598

I Soldat med brutet gevär från 1944 får vi möta soldatsonen Valter Sträng, den av Mobergs romanpersoner som är mest lik sin egen författare. Vi får följa Valters liv som glasbruksarbetare, ungsocialist, pacifist och landsortsjournalist under 1900-talets första årtionden. Romanen är både en berättelse om hur en ung man försöker forma sitt eget liv och en hyllning till landsbygdens fattiga, "träskofolket".

Det lär finnas både likheter och skillnader mellan Strängs och Vilhelm Mobergs liv, men läser man om Moberg ser man tydliga likheter. De växer upp i fattiga soldattorp, skaffar sig utbildning mot alla odds, drabbas av Spanska sjukan, är till en början organiserade nykterister, blir journalister, är organiserade socialdemokrater, men blir djupt besvikna på sitt parti när de inte genomför allt i sitt program.

Det här är en bok som är väl värd att läsas. Den ger en bild av fattigdomen bland backstugusittare och glasbruksarbetare. En fattigdom som delades av förfäder och förmödrar till de flesta av oss. Det är också en skildring av arbetarnas organisering i fackföreningar och partier (främst det socialdemokratiska.)

Valter Sträng är filosofiskt lagd och det är intressant att följa hans funderingar. Samtidigt kan det inte hjälpas att jag ibland tycker att han är en riktig tråkmåns. Han är så in i bomben idealistisk. Han är hängiven Idén över allt annat. Nog borde väl en yngling kunna se på en söt och rar flicka utan att fundera över om hon är klassmedveten?

Han kompromissar aldrig, böjer sig aldrig. Blir han ovän med chefen ställer han ultimatum: Det ska bli som jag vill, annars slutar jag. Det kan inte vara helt lätt att vara en sådan människa.

Måhända ska romanfiguren Valter Sträng ses som ett föredöme mer än en verklig person. En arbetarrörelsens motsvarighet till helgonen. Helgon kan man se upp till, men de är nog inte de roligaste på festen.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Soldat med brutet gevär var min marsklassiker.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 13: Läs en tegelsten (minst 500 sidor).

Världarnas krig

Titel: Världarnas krig
Originalets titel: The War of the Worlds
Författare: H.G. Wells
Förlag: Natur och Kultur (1952)
Antal sidor: 212

Världarnas krig  är skriven av H. G. Wells. Jag har lånat den på biblioteket och den har inget omslag. Bilden på boken har jag hämtat från nätet. Originalet utkom 1898.

H. G. Wells chockade världen med sina fasansfulla marsianska varelser som invaderade jorden och satte skräck i invånarna i England. Med naiv förvåning och nyfikenhet närmar sig människorna i den lilla staden Woking de främmande cylindrar som landat i landskapet då helt ovetandes om den förödelse som skulle komma.

Det här var en bok som var intressant att läsa. Inte minst därför att jag, liksom de flesta andra, hört talas om hur Orson Welles skrämde slag på amerikaner när han läste boken i radio 1938. 

Boken är skriven i jagform. Vi följer hela händelseutvecklingen via en författare, som föreställs ha skrivit en redogörelse för sina egna upplevelser. Runt omkring honom förstörs städer och byar och människorna dödas. Marsianerna är betydligt intelligentare än människorna och betraktar antagligen jordborna som underlägsna djur, som man inte behöver visa någon hänsyn mot. Kanske på samma sätt som européer har betraktat afrikaner och indianer när man koloniserat deras länder. Eller troligen ännu värre.

Det är England som attackerats och militären förmår inte stoppa inkräktarna. Efter några dagar tvingas den brittiska regeringen uppmana londonborna att överge sin stad. Skaror av flyktingar beger sig iväg och tvingas plundra bostäder och affärer i jakten efter mat.

Vad borde vi göra om utomjordingar närmar sig vår planet? Välkomna dem? Eller göra vårt bästa för att döda dem? Om vi ser på vår egen historia, så har vi inte behandlat dem vi betraktat som underlägsna med vänlighet, hänsyn och barmhärtighet. Istället har vi förslavat folk eller till och med utrotat dem. Varför skulle en utomjordisk civilisation vara bättre än vi?

Jag tycker att boken Världarnas krig är tankeväckande. Och fascinerande att H.G. Wells och Jules Verne var sådana pionjärer när det gällde att föreställa sig rymdresor. SF-författare långt innan den genren var etablerad.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 7: Läs en SF-bok.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Världarnas krig var min februariklassiker.

Hans nåds testamente

Titel: Hans Nåds testamente
Författare: Hjalmar Bergman
Förlag: Albert Bonniers förlag (1960)
Antal sidor: 201

Denna bok gavs ut första gången 1910. Så här lyder baksidestexten 1960:

"Hans nåds testamente är ett av den svenska litteraturens genom tiderna mest kända och älskade verk. Hjalmar Bergmans berättelse om baron Roger Bernhusen de Sars, skräcktanten Julia och de älskliga ungdomarna har i mer än ett halvsekel förtjust svenska folket. Den har haft framgång som roman, på teatern, som film och i radio. Dess oemotståndliga humor, festliga persongalleri och fina vemod bakom upptågen kommer dock allra bäst till sin rätt i romanversionen, som är den ursprungliga."

Den baksidestexten skruvar upp förväntningarna, men för min del tycker jag inte att den höll vad den lovade. Jag förstår att berättelsen ska vara komisk och underhållande, men den får mig att tänka på buskisteater, där figurerna rantar omkring och där missförstånden är många till publikens förtjusning. Men stundtals blir berättelsen såpass löjlig att det bara fattas att någon får en tårta i ansiktet.

Baron Roger Bernhusen de Sars är den siste av sin ätt. En märklig gammal gubbe, som sover större delen av dagen och när han blir väckt av sin betjänt alltid frågar efter snuset. Men trots detta har han inga problem med att ställa till oreda genom att skriva ett testamente, som upprör några av de närmaste släktingarna, som sett fram mot ett rejält arv.

Systern, änkedomprostinnan, är en fruktad ragata, som förtvivlat försöker få sin bror att ändra sig och låta henne och hennes barn få ärva istället. Som de högreståndspersoner de är talar de ofta franska. Tur att några ord fastnat från min skolfranska från anno dazumal. Jag vet inte om Bergman kunde räkna med att läsarna för ett drygt sekel sedan kunde franska, eller om roligheten ligger i att de talar högfärdigt och att det därför kvittar vad de säger.

Ett antal underliga figurer arbetar på godset. En av dem, Johnsson, säger allt som oftast "årrr", understundom följt av "tvi vale". Det där "årrr" förklaras aldrig. Möjligen ska det föreställa en rejäl harkling. Vad vet väl jag.

Detta var inte en bok jag längtade hem till för att få läsa några kapitel till. Jag får nöja mig med den känsla av välbehag man kan känna när man läst en gammal klassiker, även om bokens kvalitet kunde ifrågasättas.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 11. Läs en bok som du har lånat på biblioteket.

Jag fortsätter med Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Hans nåds testamente var min januariklassiker.

Klassikerutmaningen fortsätter

Jag hängde på Vargnatts klassikerutmaning under 2018, där man ska läsa en klassiker varje månad. Se fliken Klassikerutmaning ovan!

Nu har hon förlängt sin utmaning till första halvåret 2019, och givetvis hänger jag på, för det är roligt med klassiker. Här är de sex klassikerna jag har valt:

Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman

Världarnas krig av H.G. Wells

Soldat med brutet gevär av Vilhelm Moberg

Stolthet och fördom av Jane Austen

Hertha av Fredrika Bremer

Den unge Werthers lidanden av Johan Wolfgang von Goethe

Klassikerutmaning - årsrapport

Vargnatt utmanade sig själv att läsa en klassiker varje månad under första halvåret 2018.
Jag hängde på trots att jag lovat mig själv att inte hoppa på några fler utmaningar. Ja ja, det är sånt som händer. Sedan förlängde hon sin utmaning sex månader till och jag hängde på igen.
Följande tolv klassiker stod på min lista och här är min slutrapport för 2018:

• Lolita av Vladimir Nabokov Klar
• Djungelboken av Rudyard Kipling Klar
• Don Quijote av Miguel de Cervantes Saavedra Klar
• Rid i natt av Vilhelm Moberg Klar
• Mor gifter sig av Moa Martinsson Klar
• Kallocain av Karin Boye Klar
• Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau Klar
• Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson Klar
• Rasken av Vilhelm Moberg Klar
• Frankenstein av Mary Wollstonecraft Shelley Klar
• Måsen av Richard Bach Klar
• En julsaga av Charles Dickens Klar

Tydligen tänker Vargnatt fortsätta med klassikerläsningen under 2019 också, och då vill jag givetvis vara med. Jag återkommer med vilka klassiker jag väljer för första halvåret 2019.

En julsaga

Titel: En julsaga
Originalets titel: A Christmas Carol
Författare: Charles Dickens

Bilden här bredvid visar inte boken jag har. Biblioteket hade ingen bok med bara den här berättelsen, utan jag lånade en bok som heter Julberättelser, och där är En julsaga den första.

De flesta av oss har säkert hört talas om En julsaga. Berättelsen om den elake och girige Ebenezer Scrooge. Han som får besök av tre andar. Den har filmatiserats, men jag har aldrig tidigare läst den. En kul grej är att Joakim von Anka var betydligt elakare när han först dök upp än i senare Kalle Anka-tidningar. Hans engelska namn är Scrooge McDuck.

Detta är en av de riktigt klassiska julberättelserna. Scrooge får först besök av sin kompanjon, som varit död i sju år. Denne vill varna Scrooge för följderna av att fortsätta att älska pengar och hata julen. Tre andar besöker honom. Den första är gångna julars ande, som visar honom de jular som varit och som kanske kan visa de felaktiga val som fått Scrooge att bli den misantrop han är. Den andra anden är den nuvarande julens ande. Scrooge får se hur hans anställde firar jul i fattigdom med en son som inte kommer att leva ett år till. Slutligen kommer den tredje anden som är kommande julars ande. Denne visar Scrooge en jul där en girig man har dött och ingen saknar honom eller bryr sig om honom. Till slut inser Scrooge att han själv är den döde. Givetvis får andarnas besök Scrooge att inse att han radikalt måste ändra sitt liv och han blir generös och livsbejakande och ingen älskar julen mer än han.

Det är en moraliserande berättelse, men söt ändå. En berättelse som, likt Lille Viggs julafton, vill lära människor att bry sig mer om andra än om sig själv.

Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår och den har sedan förlängts till att gälla hela året. En julklassiker är min decemberklassiker.

Måsen

Titel: Måsen
Originalets titel: Jonathan Livingston Seagull
Författare: Richard Bach
Förlag: Norstedts (2008)
Antal sidor: 88

Jonathan Livingston Seagull vill till varje pris fullända konsten att flyga, även om hans flock ständigt påminner honom om att måsar ska koncentrera sig på det nödvändiga: att skaffa mat. Men trots att Jonathan verkligen har försökt att vara som alla andra, lyckas han inte kuva sin längtan. Han kan inte låta bli att tro att livet, om det verkligen levs, har något mer att erbjuda.
Priset han får betala är högt - ensamhet, smärta och ond bråd död - men resan som den fria fågeln Jonathan Seagull tar läsaren med på visar sig leda längre än någon kunnat tro: upp i skyn och in i hjärtat.

Jag vet inte om boken ska karaktäriseras som kortroman eller novell. Kort är den i alla fall. De 88 sidorna i denna utgåva innehåller många helsidor med bilder av måsar. Men trots att texten är kort har den kommit att betraktas som en modern klassiker.

Boken handlar om en mås och dennes arbete med att utveckla sin flygning. Detta strider helt mot måsflockens tankar. Man flyger för att skaffa mat. All annan flygning är onödig. När Jonathan envisas med att förfina flygningen och att lära sig att flyga snabbare leder det till att flocken till slut stöter ut honom.

Jag tror att man lugnt kan säga att detta egentligen inte handlar om en fiskmås. Det handlar om oss. Hur ser vi på den människa som skiljer ut sig från majoriteten genom att enträget arbeta med att förverkliga sin dröm? Ja, i idrotten går det väl än. Vi kan älska Ingemar Stenmark och Björn Borg och möjligen Zlatan. Men Ingemar Kamperad var allt annat är beundrad när han startade sitt möbelföretag. Vad tycker vi om någon som väljer att bli munk eller nunna? Eller någon som säljer allt den äger och har för att kunna köpa en båt och åka jorden runt? Jag minns en oerhört begåvad yngling när jag gick i gymnasiet. Honom betraktade vi som en kuf. Ler vi vänligt eller hånflinar vi när vi ser frälsningssoldater sjunga utanför Åhléns?

Det är så jag uppfattar Måsen. Som en försvarsskrift för alla dem som vågar leva sin dröm.

Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår och den har sedan förlängts till att gälla hela året. Måsen är min novemberklassiker.

Frankenstein

Titel: Frankenstein
Originalets titel: Frankenstein, or the modern Prometheus (1818)
Författare: Mary Shelley
Förlag: Klassikerförlaget (1994)
Antal sidor: 220

Vetenskapsmannen Victor Frankenstein har farliga kunskaper. Av likdelar skapar han ett monster, en vanskapt och fruktansvärd gestalt, som skrämmer folk till vanvett. Monstret försöker lära känna människorna men drabbas av de oförståendes rädsla och hat. Frankensteins monster svär att förfölja och hämnas sin skapare. Den dramatiska jakten går över stora delar av Europa. Hat, våld och ondska kantar vägen mot den oundvikliga undergången.

Alla känner nog till att det finns en bok som handlar om hur Frankenstein skapar en levande varelse och många av oss har säkert sett någon filmatisering av boken, där den mest klassiska väl är den där Boris Karloff har rollen som monstret.

Vad jag däremot inte visste var att boken och filmen skiljde sig åt så mycket. Jag ser framför mig ett monster som bara kan utstöta vissa enkla ord (friend till exempel) och på slutet tror jag att han jagas av män med högafflar som låter honom brinna inne i en byggnad. Och visst fick väl monstret liv genom elektricitet i filmerna? Något sådant förekommer inte i boken.

Boken är betydligt mer problematiserande än vad någonsin filmerna har varit. Vem har egentligen skulden till den ondska som släpps lös och de dödsoffer som krävs? Monstret eller dess skapare?

Detta var en bok som överraskade mig och jag är glad att jag har läst den. Mary Shelleys originaltankar förtjänar att få komma fram och inte döljas bakom Hollywoods filmfilter.

Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår och den har sedan förlängts till att gälla hela året. Frankenstein är min oktoberklassiker.