lördag 30 september 2017

Ny ledamot av Svenska Akademien

Svenska Akademien har beslutat att till ny ledamot på stol nummer nio utse Jayne Svenungsson. Hon är professor i systematisk teologi vid Lunds universitet.

Jayne Svenungsson efterträder Torgny Lindgren, som avled den 16 mars. Hon tar sitt inträde i Akademien vid dess högtidssammanträde den 20 december.

torsdag 28 september 2017

Olikhetsutmaning: Demokrati och diktatur

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Just nu befinner hon sig på Bokmässan i Göteborg. Roligt att det ändå blev en olikhetsutmaning.

Denna vecka handlar det om demokrati och diktatur.

Demokrati, vad är det? Ordet betyder folkstyre, men det finns inga moderna stater där folket bestämmer allt. Det vore ohanterligt. Istället handlar det väl om att folket har möjlighet att såväl tillsätta som avsätta ledare. Folkdemokrati var ett lustigt ord, som använts av kommunistiska länder. Att sätta ordet "folk" framför ett ord som betyder folkstyre är lite lustigt. Ett drag av orwellskt nyspråk dessutom, eftersom länder som kallat sig folkdemokratier alltid varit diktaturer.

De första diktatorerna fanns i den romerska republiken. I svåra tider kunde senaten välja en diktator som kunde styra efter eget skön. När läget hade stabiliserats avgick diktatorn. 

Eftersom demokrati handlar om att få välja representanter till olika beslutande församling, kommer jag att tänka på en roman av J.K. Rowling.
Den tomma stolen är hennes första vuxenroman. Hon är ju annars känd för att ha skrivit böckerna om Harry Potter.
Det tog en bra stund innan jag kände att jag kom in i boken. Kapitlen hoppade mellan olika personer, och jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem. Detta ska dock inte nödvändigtvis lastas boken och författaren, utan skulden kan lika gärna sägas vila på denne läsare.
Romanen handlar om en man i kommundelsnämnden, som hastigt avlider. Flera personer känner sig kallade att fylla vakansen. Det handlar inte bara om personstrider, utan om den stora politiska frågan i Pagford: Till vilken del av kommunen ska problemområdet Fields höra?
Boken innehåller svartsjuka, missunnsamhet, sociala problem och kättja, det vill säga allt som behövs för att skriva en roman :-)
Delvis är den mörk, med barn och ungdomar som far illa. Det är ingen feel good-roman, som man lägger ifrån sig med ett leende när man har läst klart den. Jag känner mig snarare lite sorgsen. Vem ser ett barn som far illa innan det är för sent?
Dock rekommenderar jag boken. Allt behöver inte vara rosenrött.

En av de värsta diktaturerna var Sovjetunionen.
Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien är en bok av Wilhelm Agrell, som jag av någon anledning fick i julklapp 2014 av min yngsta dotter.
Den skiljer sig från andra böcker jag läser, eftersom jag ofta läser romaner. Här har Agrell skrivit en verklighetsbaserad historia om paret Petrov, två sovjetiska underrättelseofficerare, som hoppar av i Australien. Fru Petrova vill egentligen inte alls hoppa av, men eftersom maken har gjort det har hon inget val. Om hon återvänder till Sovjetunionen kommer hon att avrättas, eftersom Sovjetunionen även dödade släktingar till avhoppare.
Riktigt intressant var den del som handlade om Sverige. Vem hade kunnat ana att både Hjalmar Brantings son Georg B och den kände diplomaten Sverker Åström lämnade information till den sovjetiska ambassaden.
Georg Branting hade kodnamnet Senatorn (han satt i första kammaren) och Sverker Åström hade namnet Uso (getingen.)

onsdag 27 september 2017

Ett bokpaket

Idag kom det ett bokpaket igen. Det tycker jag om. Det här paketet innehöll Anthony Doerrs roman Grace.

Boken kommer från Bookmark Förlag. Tack så mycket!

Onsdagens visdomsord 2017-09-27

Kunskap är att veta vad man ska säga. Visdom är att veta när man ska eller inte ska säga det. (Okänd)

tisdag 26 september 2017

Nu är Synd här!

Nu har Synd kommit från tryckeriet! Så himla kul! Min lilla bebis är här ;)

För den som eventuellt har missat det, så är detta uppföljaren till Skam.

Baksidestexten:
Det är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda hittas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mot femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna.
Detta är den efterlängtade uppföljaren till Robert Warholms debutroman Skam. På nytt får vi följa länsmannen Nathanael Efraimsson och fjärdingsmannen  Alfred Karlsson i deras arbete med att försöka få tag i gärningsmannen.
Även denna gång bygger historien på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan.

måndag 25 september 2017

Tematrio - Starka känslor

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat starka känslor. Så här skriver Lyran: Jag sitter här och funderar på valet av veckans tema och det är alldeles tomt i skallen. Eller rättare sagt, det är tomt på tankar och överfyllt av starka känslor. Sorg, ilska och rädsla tränger ut tankarna. Så då får väl helt enkelt veckans tema handla om känslor:

Berätta om tre böcker som innehåller och/eller väcker starka känslor hos dig!

Färjan av Mats Strandberg är en bok som väcker obehag
Händelserna utspelar sig på Baltic Charisma, som är på väg över Östersjön mot Finland. Det är dock inte bara de vanliga resenärerna som finns ombord.
Det här är en otäck bok. Det finns något ombord, och snart vet du inte vem du kan lita på. Är din bästa vän också en av "dem"?
Men när jag säger att boken är otäck, så är detta inte något negativt omdöme. Det överensstämmer med genren och författaren har Stephen King som förebild, vilket väl säger det bästa.
Boken är riktigt bra, och det tror jag beror på att det inte är förfärligt hela tiden. Redan Alfred Hitchcock visste att man måste växla mellan det lugna, vardagliga och det skräckfyllda, och detta lyckas Strandberg med. Att ondskan finns mitt i vardagen gör den mer skräckfylld. Och är du på en färja, kan du inte ta dig därifrån.
Jag är dock glad att det är en bok, för den kan man lägga ifrån sig emellanåt. Jag skulle inte vilja se den som film.

Erika Olofsson Liljedahls Någonstans brister himlen väcker ömhet. Kanske inte den starkaste av mänskliga känslor, men jag väljer den ändå.
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.
Jag tror inte man kan läsa den här boken utan att känna en stark ömhet för Elis.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag har med Tusen strålande solar av Khaled Hosseini som svar på någon utmaning, men den kommer hela tiden tillbaka till mig. Det är en stark roman som väcker sorg.
Vi får följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Dessa exempel på människors ondska och enfald väcker både sorg och ilska.

Ett bokpaket

Idag kom det ett bokpaket med posten. Forum hade vänligheten att skicka mig ett ex av Fredrik Backmans Vi mot er. Tack så mycket för det!

söndag 24 september 2017

En smakebit på söndag - Husfrun

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Husfrun av Nobelpristagaren Sigrid Undset.

Husfrun är andra delen i trilogin om Kristin Lavransdotter. Den första delen heter Brudkronan.

Mitt exemplar innehåller alla tre delarna. Därför är det höga 
sidnummer trots att jag är i början av denna del. Smakbiten kommer från sidan 241:

Julaftonen störtregnade det och blåste. Det var ogörligt att använda slädar, och alltså måste Kristin stanna hemma, när Erlend och husfolket redo till nattmässan i Birgsi kyrka.
Hon stod i stugdörren och såg efter dem. Torrvedsfacklorna, som de buro, lyste rött på de gamla mörka husen, speglade i tunets våta halka. Vinden tryckte ned flammorna och bredde ut dem åt sidorna. Kristin stod kvar, så länge hon hörde dånet av deras ritt i natten.
Inne i hallen brann det ljus på bordet. Kvarlevor av kvällsmaten stodo omkring - grötrester i fat; halvätna brödlevar och fiskben flöto i ölslasket. De tjänstemör som skulle vara hemma hade redan lagt sig till ro  på golvhalmen. Kristin var ensam på gården med dem och en gammal man, som hette Ån. Han hade tjänat på Husaby sedan Erlends farfars tid; nu satt han i en liten stuga nere vid sjön, men kom gärna upp till gården om dagarna, gick och pysslade litet och trodde att han arbetade med besked. Ån hade somnat vid bordet i kväll, och Erlend och Ulv hade skrattande burit honom bort i en vrå och brett ett plagg över honom.

lördag 23 september 2017

Utlottning hos Boklysten

Boklysten lottar ut boken Den goda dottern av Karin Slaughter. (Hu vilket hemskt efternamn!)

Läs om utlottningen HÄR!

Boken är på väg hit

Nu har jag fått ett meddelande från förlaget att Synd har lämnat tryckeriet i Polen och är på väg till Sverige!

fredag 22 september 2017

Och blomstren dö

Titel: Och blomstren dö
Författare: Rebecka Edgren Aldén
Förlag: Norstedts (2017)
Antal sidor: 310

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén är en bok som jag hade turen att vinna i en tävling. Och sådant är alltid roligt!
Gloria har följt med sin nye pojkvän Adam till skärgården för att tillbringa några lugna dagar på hans familjs storslagna sommarnöje Ekudden. Trots deras olika bakgrund har även Gloria minnen från ön, från ett par somrar i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus där med sitt feministiska kollektiv. Något som bidrar till att hon redan första kvällen kommer på kant med Adams familj.
Bland öns bofasta råder en märklig stämning, de verkar vara uppdelade i två läger och talar inte med varandra. Under sina promenader får Gloria en krypande känsla av att vara iakttagen, men i de mardrömmar som plötsligt äter upp hennes nätter är hon den som iakttar - och det hon ser är flimrande bilder av en gammal trasig jeansjacka.

Detta är en trevlig och lättläst bok. Ja, jag tycker det är en trevlig bok, trots att det är en psykologisk thriller.
Allt börjar så rart. Gloria följer med pojkvännen till Ekudden. Visserligen blir det lite ordfäktande vid den första middagen med hans familj, men det blir inga bestående motsättningar. Allt verkar som gjort för en skön och avkopplande tid med sol, bad och trerättersmiddagar med vin.
Men så hittar Gloria en död kvinna. Har hon blivit mördad? Polisen är förtegen, men det verkar som de misstänker det. 
De befinner sig på en ö där alla känner alla. Vad är det egentligen för hemligheter som nu riskerar att komma upp till ytan?
Ju längre in i boken man kommer, desto högre blir tempot. Mot slutet går det fort och Gloria får till slut svar på alla frågor. Tveksamt dock om hon hade velat veta.
Ibland är språket lite taffligt. Det dyker upp meningar av typen "Men det var något som fick henne att..." och då är jag på vippen att skrika: "Vad då något? Ett opersonligt något kan väl inte hindra någon!"
Men sedan jag bitit ihop och bestämt mig för att inte reta mig på sådana saker, så får jag säga att det är en spännande och läsvärd bok. Författaren har skapat en intrig som har rötter ett par decennier bakåt i tiden, och hon knyter ihop det hela bra på slutet. Så sammantaget är det en spännande bok som jag gärna rekommenderar.

torsdag 21 september 2017

Så ska biblioteket se ut


Så här ska biblioteket se ut i mitt framtida hem. Jag ska bara vinna drömvinsten på Lotto först ;)

Olikhetsutmaningen: Hopp och förtvivlan

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna vecka handlar det om hopp och förtvivlan.

Jag låter hopp representeras av Betty Smiths Det växte ett träd i Brooklyn, en av mina favoriter hittills i år.
Att läsa den här boken är att stiga in i en annan värld. Ett Brooklyn för över hundra år sedan. Inte en berättelse om de omåttligt rika, utan om en flicka från en mycket fattig miljö. De har inte många ägodelar och det är inte alltid lätt att sätta mat på bordet, men kärleken mellan familjemedlemmarna är påtaglig. Kärleken fördelas dock lite olika. Francies mamma älskar sonen mer än dottern. Men turligt nog finns pappan där, en slarver men en man med ett gott hjärta. Det är han som ser till att Francie får komma till en bättre skola, trots att det är emot reglerna. Men med en liten lögn här och där ordnar det sig.
Francie älskar att läsa och hennes dröm inför framtiden är att bli författare. En skjuts framåt får hon när en lärarinna kommer på henne med att ha ljugit. Lärarinnan är klok. Istället för att ge henne en anmärkning, säger hon att hon inte skulle vilja ta ifrån Francie hennes fantasi. Men hon ger henne rådet att när hon talar så ska hon försöka säga som det är. Sedan kan hon skriva hur det borde vara. Se där en författargärnings början.
Så trots de egentligen usla förutsättningarna för Francie förlorar hon inte hoppet. Hon har hela tiden målet framför sig. Hon ska få en utbildning. Och hon ska bli författare.

Sedan får det bli David Safiers Ung i ghettot.
Den här boken utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa 1943. 16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes lillasyster Hanna ska överleva i ghettot. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. De lyckas stå emot de mäktiga SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. Hela 28 dagar.
Man kan lugnt säga att detta inte är någon feelgoodroman och det är heller inte Safiers avsikt. Han har skrivit boken till sina barn, men även till sina farföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto.
Han ger ingen förskönande bild av hur nazisterna metodiskt arbetade för att utrota judarna. De icke-judiska polackerna är inte intresserade av att hjälpa sina judiska landsmän. Snarast är de glada över att tyskarna utrotar judarna och de hjälper beredvilligt till.
Men det finns även judar som hjälper SS. I en fåfäng förhoppning att själva få överleva finns det judiska poliser som medverkar i gripandet av judar som ska skickas till dödslägren.
Det är en tung berättelse med mycken sorg.
Visst finns det små ljusglimtar i boken. Ungdomar blir förälskade i de mörkaste av tider. Men sammantaget väcker boken förtvivlan. Hur tunn är inte den fernissa som vi kallar humanism och civilisation!

tisdag 19 september 2017

Människohjärtat

Titel: Människohjärtat
Originalets titel: Hjarta mannsins
Författare: Jón Kalman Stefánsson
Förlag: Weyler (2015)
Antal sidor: 307

Och där var Människohjärtat färdigläst, den sista delen i Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken.
Pojken har kommit tillbaka efter strapatserna i snöstormen, som beskrivs i Änglarnas sorg. Denna sista del innehåller så mycket, att det är svårt att sammanfatta det. Det finns lycka för en del, men här finner vi även svårigheterna. Girigheten och kättjan är städse närvarande.
Och mitt uppe i allt detta finns pojken. En person vars namn inte avslöjas och vars ålder vi får gissa oss till. Att han är tonåring torde dock stå klart.
Han vill så väl. Skriver brev, men tänker sällan på vilka konsekvenser orden kan få.
Trilogin är fascinerande. Det är ingen överdrift att säga att Stefánsson är en begåvad författare. Ibland dyker det upp små språkfel, men jag misstänker att dessa ska ligga översättaren mer till lags än författaren.
Det är dock ingen lättläst text. Styckena är ofta orimligt långa, och två personer kan ha ett meningsutbyte i en och samma mening. Inga pratminus, som skulle kunna ge läsaren lite lisa och vägledning.
Men läs gärna denna trilogi. Den är en stark skildring av människors umbäranden kring sekelskiftet 1900 på Island.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Sista boken i en serie.

söndag 17 september 2017

En smakebit på söndag - Och blomstren dö

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag nu ska börja läsa är Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén.

Jag har just avslutat läsandet av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken och känner nu för att läsa något helt annat. Det får bli en psykologisk thriller.

Gloria har följt med sin nye pojkvän Adam till skärgården för att tillbringa några lugna dagar på hans familjs storslagna sommarnöje Ekudden. Trots deras olika bakgrund har även Gloria minnen från ön, från ett par somrar i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus där med sitt feministiska kollektiv. Något som bidrar till att hon redan första kvällen kommer på kant med Adams familj.
Bland öns bofasta råder en märklig stämning, de verkar vara uppdelade i två läger och talar inte med varandra. Under sina promenader får Gloria en krypande känsla av att vara iakttagen, men i de mardrömmar som plötsligt äter upp hennes nätter är hon den som iakttar - och det hon ser är flimrande bilder av en gammal trasig jeansjacka.

Smakbiten kommer från sidan 7:
Munnen var torr, Gloria grimaserade och svalde några gånger. Kroppen stel efter några timmar i bil, men också av anspänningen. Hon sträckte på sig, kände hur klänningen gled upp över låren. Den var alldeles för kort. Hon förbannade sig själv, hur hade hon tänkt när hon satte på sig den?
Men hon visste mycket väl varför hon valt den. Hon älskade hans sätt att äta upp henne med ögonen.
Adam flinade åt henne från förarsätet. Hans vänsterarm låg lutad mot fönstret, bara två fingrar på ratten. Den andra handen satt klistrad vid växelspaken, som om det var en racerbil han körde.

torsdag 14 september 2017

PostNordLotteriet

Den här bilden var jag bara tvungen att lägga upp!


Olikhetsutmaningen: Tro och vetande

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna vecka handlar det om tro och vetande.

Ett spännande motsatspar. Och svårt. Är det ett motsatspar? Utesluter de varandra? Man kan ju tro att man vet något. Och några andra kanske vet vad de tror på. Men nu ska jag inte vara så besvärlig, utan försöka ta mig an uppgiften.


Robert Harris roman Konklaven handlar om de män som är satta att försvara den heliga Romersk-Katolska kyrkan och dess tro - Påven och kardinalerna.
Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...
Det här var en bok jag verkligen såg fram mot att läsa, och jag blev inte besviken. Påveval är spännande, och att få följa processen inifrån (även om historien är uppdiktad) är fängslande.
Det brukar sägas att den som går in i konklaven som påve kommer ut som kardinal. Det som avses med talesättet är att det inte brukar vara storfavoriten som blir kardinalernas val till ny påve.
Robert Harris är mycket skicklig på att bygga upp spänningen. Det störde min nattsömn något, för det var så svårt att lägga ifrån sig boken. Bara ett kapitel till...
Boken har på slutet en fullständigt oväntad twist. Vad den är tänker jag givetvis inte berätta här. Jag säger bara så här: Läs boken! Det är en fantastisk spänningsroman!


Hur långt får vetenskapen tillåtas gå? PC Jersilds roman En levande själ är en mycket läsvärd bok.
Boken handlar om en hjärna som ligger i en behållare på en företagslaboratorium. Han (är det en han?) minns inte sitt tidigare liv och kallas här för Ypsilon. Hjärnan utsätts för allehanda olika experiment, och boken får ses som en kritik av oetisk forskning. Hur mycket kan vi tillåta oss att trampa på människovärdet för snöd vinnings skull?

Detta är två synnerligen olika böcker. Både bland trons män och vetenskapsmännen finns de som är beredda att göra nästan vad som helst för sin egen vinnings skull.

onsdag 13 september 2017

tisdag 12 september 2017

Låna & Läs

Jag är medlem i Akademibokhandelns Vänner. Det är en medlemsklubb som det inte kostar något att vara med i. Det kommer lite erbjudanden på mejlen ibland.

Nu har jag sett att de har en läsecirkel (Låna & Läs), där man får betala 399 kronor, och då får man låna och läsa böcker under ett år. Man kan välja bland 55 titlar. Den sista boken man lånar får man behålla.

Är det någon här som har hoppat på detta?

måndag 11 september 2017

Tematrio - HBTQ

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat HBTQ. Så här skriver Lyran: Vi har haft Pride i Värmland och jag är lite extra pepp efter att ha läst en bra bok som innehåller HBTQ-tema. Temat denna vecka är således HBTQ.

Berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc. Var så kreativa ni vill!

Det gamla riket av Vilhelm Moberg är en gammal goding. Den kom ut 1952 och är en samhällssatir där Moberg gisslar det han upplevde som rättsröta i det svenska samhället.
Handlingen är dock förlagd i det fiktiva kungadömet Idyllien, där konung Alexander XVI regerar. Landet har en ofantlig byråkrati, som bara växer. Men det som oroar samhällets toppskikt är något annat, nämligen att Den Stora Statshemligheten ska läcka ut. Denna hemlighet är att kungen har homosexuella böjelser. Därför är hovet utsatt för utpressning och man betalar pengar från kontot För nådigt känt ändamål.
Där finns även kyrkoledare, som anmäls för brott, men ingenting händer. Allt avskrivs.
Det är inte så svårt att förstå att det är Haijbyaffären och Kejneaffären, som Moberg skriver om. Även kyrkoledares snaskiga affärer hade verklighetsbakgrund i Sverige.
En rolig idé att utgå från ett fiktivt land för att egentligen skriva om missförhållanden i Sverige. Ofta går väl satiren till överdrift, men trots detta är det en bok som utgör en viktig del av vår samhällshistoria. Jag misstänker att den inte togs emot alltför väl när den gavs ut.

Ungdomsfilmen Fucking Åmål. Från början var tanken att det skulle bli en film med det vanliga Stockholmsperspektivet. Det finns städer runt om i Sverige med stackare som inte kommit sig för med att flytta till storstan.
Men under arbetets gång blev det en film om kärleken mellan två tonårsflickor.
Som en kuriositet kan nämnas att filmen inte är inspelad i Åmål utan i Trollhättan.

Den sista är väl ett gränsfall. Jag har valt Ruts bok i Gamla Testamentet.
När Noomi ska ge sig av är det tänkt att svärdottern Rut ska stanna kvar, men Rut vill inte skiljas från Noomi och ger denna kärleksförklaring:
Tvinga mig inte att överge dig
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt.
(Nej, det står ingenstans att Rut var lesbisk, men det är ändå ovanligt med en sådan kärleksförklaring mellan två personer av samma kön i Bibeln.)

torsdag 7 september 2017

Olikhetsutmaningen: Tjock och tunn

Linda med bloggen enligt O har en utmaning, som drar igång igen efter sommaruppehållet. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden.

Denna vecka handlar det om tjock och tunn.

Man kan säkert hitta olika infallsvinklar på detta, men jag väljer omfånget på böcker.

Jag börjar med tjockisarna. En som inte sparade på bläcket (bildligt talat) var Stieg Larsson. Hans böcker i Millenniumtrilogin är tegelstenar allihop.
Tänk att han kunde skriva så fängslande böcker. Och så synd att han aldrig fick uppleva succén.

Vad gäller tunn så får detta representeras av Kim Thúys ru.
Kim Thúy lämnade Vietnam som båtflykting 1978 då hon var tio år gammal. Idag är hon bosatt i Montreal med sin make och deras två barn. Hon har arbetat som översättare och krögare.
Detta är en annorlunda bok. Det är inte en löpande text, utan det är korta berättelser med glimtar från hennes liv. Så korta att de ibland i denna pocketbok bara fyller en halv sida.
Det tog ett tag för mig att vänja mig vid berättarstilen. Ibland hänger en berättelse ihop med berättelsen före, men inte alltid. Ibland är hon i Saigon, ibland i Hanoi, ibland i Montreal och så vidare.
Men snart blev jag alltmer fascinerad av hennes berättelser. Språket är vackert och målande och man får ta del av både glädje och smärta som hon upplevt. Familjen förlorade allt, men kunde skapa ett nytt liv i Nordamerika.

Helgfrågan v. 36

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Vilken är den mest sorgliga boken du vet?

Det var ingen lätt fråga. Jag brukar inte läsa så mycket riktigt sorgliga böcker. Men till sist fastnade jag för Markus Zusaks Boktjuven.
Vilken märklig bok detta är. Av baksidestexten kan man utläsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar, som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

onsdag 6 september 2017

Onsdagens visdomsord 2017-09-06

De barn som inte får tillgång till litteratur får ett mer begränsat språk och det kan i sin tur skapa en osäkerhet i alla möjliga sammanhang. Språklöshet kan föda aggressivitet, det ser vi många exempel på. (Lennart Hellsing)

tisdag 5 september 2017

Tisdagsutmaning - Kalla kårar

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Så här skriver Fanny: Det är mycket som får mig att känna kalla kårar om vi pratar om den där krypande känslan - inte ren skräck - men helt klart på skräckens krattade framväg. Mörker, syrsor, hissar, källare och clowner (japp nästan en vandrande kliché). Kalla kårar - ämnet är som vanligt brett och tolkningsbart. Det kan vara i det lilla personliga eller i det stora.

Vad får dig att känna krypande kalla kårar?

Film är ju väldigt bra när det gäller att skapa den där krypande olustkällan. Det man ser kompletteras ofta med skrämmande musik. Fiolmusik någon?

Alfred Hitchcock var ju en mästare, men han lyckades inte alltid. Jag kommer ihåg en film (men har glömt titeln) där det satt människor i en buss. Tittarna lärde känna personerna på bussen. Vad tittarna visste, men inte passagerarna, var att det fanns en bomb i bussen. Det blev en jakt mot klockan för att hinna desarmera bomben. Men detta misslyckades. Bomben briserade och alla passagerarna dog. Filmen blev ett fiasko. Hitchcock insåg då att publiken identifierade sig med passagerarna, varför de inte alls uppskattade att bli sprängda i luften.


I filmen Psycho använder Hitchcock något nydanande. I den berömda duschscenen får vi höra skrikande stråkar. Ruggigt!

Men det finns en liten kortfilm som verkligen ger mig kalla kårar. Jag har sett den ett antal gånger och vet exakt vad som ska hända. Ändå känner jag alltid krypande kalla kårar. Jag vet inte varför. Kortfilmen heter The Smiling Man. Se den här nedanför:

måndag 4 september 2017

Tema - Grannar

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat grannar. Så här skriver Lyran: På förekommen anledning, vilket vi inte ska tala mer om nu, är veckans tema grannar. Gärna helgalna grannar...

Berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar!



Jag tycker att det nästan vore brottsligt att förbigå Fredrik Backmans En man som heter Ove när vi talar om grannar.
Det är en bok om en 59-årig man som kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan, i det som Ove själv bara minns som "statskuppen", är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.
Tidigt varje morgon går han ut på sin inspektionsrunda och kontrollerar att alla dörrar är låsta, och Gud nåde den som kör in i området med bil. Det finns ju en skylt som klart och tydligt säger att det är förbjudet.
Från början trodde jag bara att det var en humoristisk bok om en "gôbbgrinig" man. Och visst är boken rolig. Men genom tillbakablickar får man alltmer förståelse för varför Ove är som han är, och läsarens sympati för den surmulne farbrorn ökar för varje kapitel.
Det är en mycket varm, och samtidigt humoristisk, skildring om en mycket rättskaffens man, som har svårt att leva i ett samhälle som styrs av män med vita skjortor och slipsar och som kör japanska bilar. Och som använder datorer och mobiltelefoner.

Hör Ove till kategorin goda eller mindre goda grannar? Det beror nog på vem av hans grannar man frågar ;)


a
I Agatha Christies Mordet på Orientexpressen befinner sig alla på ett tåg, där de har sovvagnskupéer. Och då har man inte långt till grannen.
Hercule Poirot får i sista stund en plats i vagnen på Orientexpressen som ska avgå från Istanbul med destination Calais. Det är redan tretton personer i vagnen, men tack vare att Poirot känner järnvägslinjens ägare får Poirot ändå en plats i en kupé.
På natten mördas industrimannen Ratchet med tolv knivhugg. Poirot tar sig an utredningen, men det visar sig att samtliga passagerare har alibi. Är det måhända en mystisk man i uniform som är mördaren?
Detta är tvivelsutan en av Agatha Christies bättre böcker och intrigen är som vanligt mycket utstuderad, men visst märks det att boken är gammal. Många fantastiska generaliseringar om olika nationaliteter, och alla karlar röker. Hercule Poirot frågar herrarna vad de röker, och svaret blir pipa, cigarr eller cigaretter, men ingen enda säger att de inte röker. Det alternativet var tydligen inte tänkbart.

Jag försökte kämpa emot, det gjorde jag verkligen, men jag förlorade. Jag blev tvungen att ta med kriminalromanen Skam av en inte helt okänd författare ;)
I den värmländska socknen Frykeboda hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken.
Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står snart klart att det är många som har något att dölja. I en socken där alla känner alla måste man akta sig för att ge grannarna anledning att skvallra. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan. Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren.