En smakebit på söndag - Och blomstren dö

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag nu ska börja läsa är Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén.

Jag har just avslutat läsandet av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken och känner nu för att läsa något helt annat. Det får bli en psykologisk thriller.

Gloria har följt med sin nye pojkvän Adam till skärgården för att tillbringa några lugna dagar på hans familjs storslagna sommarnöje Ekudden. Trots deras olika bakgrund har även Gloria minnen från ön, från ett par somrar i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus där med sitt feministiska kollektiv. Något som bidrar till att hon redan första kvällen kommer på kant med Adams familj.
Bland öns bofasta råder en märklig stämning, de verkar vara uppdelade i två läger och talar inte med varandra. Under sina promenader får Gloria en krypande känsla av att vara iakttagen, men i de mardrömmar som plötsligt äter upp hennes nätter är hon den som iakttar - och det hon ser är flimrande bilder av en gammal trasig jeansjacka.

Smakbiten kommer från sidan 7:
Munnen var torr, Gloria grimaserade och svalde några gånger. Kroppen stel efter några timmar i bil, men också av anspänningen. Hon sträckte på sig, kände hur klänningen gled upp över låren. Den var alldeles för kort. Hon förbannade sig själv, hur hade hon tänkt när hon satte på sig den?
Men hon visste mycket väl varför hon valt den. Hon älskade hans sätt att äta upp henne med ögonen.
Adam flinade åt henne från förarsätet. Hans vänsterarm låg lutad mot fönstret, bara två fingrar på ratten. Den andra handen satt klistrad vid växelspaken, som om det var en racerbil han körde.