Kaosutmaning 2020 - Slutrapport

 Det blev en Kaosutmaning även 2020, den här gången i regi av Mias bokhörna. Kaosutmaningen 2020 gick ut på att under tiden 1 januari - 31 december 2020 pricka in minst 20 av de 40 punkterna nedan. Varje bok fick bara förekomma en gång på listan. Jag klarade av 37 punkter. (Många av böckerna nedan hade jag inte läst om det inte hade varit för kaosutmaningen.)

1. Läs en bok med vitt omslag.

Ödesväven av François Mauriac
2. Läs en bok som är en spökhistoria.

Kwaidan - Japanska spökhistorier av Lafcadio Hearn
3. Läs en bok vars författare är från Indien.

Mr Alis äktenskapsbyrå av Farahad Zama
4. Läs en bok vars författare är från England.
Den andra sömnen av Robert Harris
5. Läs en bok vars författare är från USA.
I spindelns nät av Laura Lippman
6. Läs en bok som är skriven av en pseudonym.
Döden ett bekymmer av Hans Lamborn (Torgny Lindgren och Eric Åkerlund)
7. Läs en bok som publicerades det år du föddes.
Svensk soldat av Jan Fridegård
8. Läs en bok vars huvudperson är HBTQ.
Hotell Angleterre av Marie Bennett
9. Läs en bok vars handling baserats på verkliga händelser.
Pojken som följde med sin far till Auschwitz av Jeremy Dronfield
10. Läs en bok som utspelar sig på sommaren.
Till havet av Stefan Lindberg
11. Läs en bok med en blomma på omslaget.
Nattviol av Niklas Leavy
12. Läs en bok som har en färg i titeln.
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
13. Läs en bok som utspelar sig i det landskap du bor i.
Pengabrevet av Karina Johansson
14. Läs en lånad bok (ej en biblioteksbok).
Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan
15. Läs en bok/författare från Östeuropa/Sydeuropa.
Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk
16. Läs en bok/författare från Sydamerika.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márques
17. Läs en novell.
Lappin och Lapinova av Virginia Woolf
18. Läs en debutbok utgiven 2020.
Farliga affärer av Ellinor Wessel
19. Läs en bok med en katt på omslaget.
Godmorgon 2020 av Staffan Ander
20. Läs en bok som har ett efternamn i titeln.
Välkommen till Flanagans av Åsa Hellberg
21. Läs en bok som du har fått i julklapp.
Mord på blanka juldagen (Antologi)
22. Läs en bok vars författare är eller har varit politiker.
Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist
23. Läs en bok med kvinnlig huvudperson.
Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr
24. Läs en bok där en stor del av handlingen inte utspelar sig på jorden.

Från jorden till månen av Jules Verne
25. Läs en bok som djur/magiskt väsen ingår i handlingen i.

Spöket på Canterville av Oscar Wilde
26. Läs en klassiker.
Den långa flykten av Richard Adams
27. Läs en påskekrim.
Till offer år Molok av Åsa Larsson
28. Läs en bok av din favoritförfattare.

Liljecronas hem av Selma Lagerlöf
29. Läs en bok av en författare du inte har läst något av tidigare.
Nattspår av Karin Aspenström
30. Läs en bok någon rekommenderat till dig.
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
31. Läs en bok du endast lyssnar på.
32. Läs ett seriealbum/grafisk roman/bildroman.
Karma och Jonar: Klipptrollen av Zelda Falköga
33. Läs en fackbok.
Psykologi på 30 sekunder
34. Läs en bok som filmatiserats.
Earthquake Bird av Susanna Jones
35. Läs en bok vars omslag i huvudsak är gult.
36. Läs en bok med miljötema.
Hungerns skörd av Nils-Petter Löf
37. Läs en bok med en karaktär med samma yrke som du - eller ditt drömyrke.
38. Läs en YA-bok.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
39. Läs en barnbok utgiven i år.
Karma och Jonar: Flykten av Zelda Falköga
40. Läs en bok som innehåller ett verb i titeln.
Stayin' Alive av Torbjörn Löwendahl

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

 Titel: Cirkeln

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Förlag: rabén&sjögren (2011)

Antal sidor: 516

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

Cirkeln är en bok jag länge funderat på att läsa. Den är första delen i Engelsforstrilogin.

Det är en bok med mycket magi, men vi får även en inblick i de unga flickornas liv. Det är inte så lätt att vara tonåring. Det är förälskelser som känns som de betyder allt, det är avundsjuka och svartsjuka. Där finns en flicka som är upp över öronen förälskad i sin lärare. Personporträtten känns äkta. Så kan det säkert vara att vara 16-17 år.

Flickorna måste hålla ihop, men det är inte så lätt. Ibland hatar de varandra. Men när de inser att ondskan tänker döda dem, en efter en, måste de till slut konfrontera sin gemensamma fiende. Men vem är denna fiende? De har fått veta att de är utvalda och har till uppgift att skydda världen mot de demoner som attackerar, men så mycket mer vet de inte.

Boken vänder sig till ungdomar och unga vuxna, så jag tillhör inte målgruppen. Men jag tyckte den var riktigt bra. Bitvis var den mycket spännande; en bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig.

Jag har de båda andra delarna, Eld och Nyckeln, så det lär inte dröja länge innan jag måste ta tag i dem. Jag vill verkligen veta hur det går i fortsättningen.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 38: Läs en YA-bok.

Mr Alis äktenskapsbyrå av Farahad Zama

Titel: Mr Alis äktenskapsbyrå

Originalets titel: The Marriage Bureau for Rich People

Författare: Farahad Zama

Förlag: Kabusa Böcker (2010)

Antal sidor: 260

Mr Ali öppnar en äktenskapsbyrå för att fördriva tiden och inte vara i vägen för sin hustru efter att han har gått i pension. Bland äktenskapsbyråns många kunder finns mannen som vill hitta et lång make till sin korta dotter, säljaren som inte kan sälja sig själv och den rika, stiliga läkaren som inte tycker att någon flicka är tillräckligt perfekt. Men det händer saker även på det personliga planet - paret Alis son blir arresterad av polisen och assistenten Aruna blir olyckligt kär i en av äktenskapsbyråns kunder. Frågan är om Mr och Mrs Ali kan ordna ett lyckligt slut för alla inblandade.

Mr Alis äktenskapsbyrå är skriven av Farahad Zama, som föddes i Visakhapatnam på Indiens östkust, där boken utspelar sig. Genom sitt arbete hamnade han dock i London, där han och familjen nu har bott i många år.

Boken är kanske inte så märkvärdig, men den är ändå riktigt trevlig att läsa. Man får en intressant inblick i de problem som kan finnas i Indien när det gäller att finna en make/maka. Även familjen ska ju lägga sig i.

Jag uppskattar att författaren ingående beskriver två bröllop. Det ena är ett muslimskt bröllop och det andra är ett bröllop mellan två bramaner, vilka tillhör den högsta kasten i Indien. Det ger en mycket intressant inblick i dessa ceremonier. Jag har själv bara varit på kristna bröllop, så här fick jag lära mig mycket.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 3: Läs en bok vars författare är från Indien.

Liljecronas hem av Selma Lagerlöf

Titel: Liljecronas hem

Författare: Selma Lagerlöf

Förlag: Bonniers (1984) Utkom första gången 1911. Bilden är från en annan utgåva.

Antal sidor: 196

Liljecronas hem av nobelpristagaren Selma Lagerlöf är ett i den långa raden av verk, som denna den svenska litteraturens drottning skapade. Flera av de personer vi träffade på i Gösta Berlings Saga, som Melchior Sinclair och fänrik Örneclou, dyker här upp som bifigurer.

Här är huvudpersonen prästdottern Maja Lisa, som bor med sin älskade far. Lyckan får dock ett abrupt slut när fadern gifter om sig med den elaka Raklitza. Med styvmoderns intåg i hemmet försvinner glädjen för både mamsell Maja Lisa och tjänstefolket.

När jag läser romanen upplever jag att det är en omisskännlig Lagerlöfsroman. Där finns både fina bondefamiljer och fattiga hjon, men där finns även drag av övernaturlighet. När vättarna visar sig på Lövdala...

För den som har uppskattat Gösta Berlings Saga är det här en utmärkt berättelse att gå vidare med.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 28: Läs en bok av din favoritförfattare.

Helgfrågan v. 46

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia är bokälskare och gottegris. Helgfrågan lyder:

Vad gillar du att läsa för genre när du vill fly undan denna värld?

Bonusfråga: När jag läser tycker jag det är gott att smaska på något. Vilket är ditt favoritsnask att ha till bokläsningen?

Jag har inte någon speciell genre som jag håller mig till. Jag är väldigt förtjust i Kaosutmaningen, som för övrigt Mia är värdinna för det här året. Då "tvingas" man läsa väldigt många olika böcker. Mia satte upp 40 olika "krav" på listan och man ska klara av 20 för att bli "godkänd". Hittills har jag bockat av 34 punkter. Är det nån som vet nån bra indisk författare som finns översatt till svenska?

Jag brukar inte smaska på nåt när jag läser. Jag är helt upptagen av läsningen.

Ödesväven av François Mauriac

Titel: Ödesväven

Originalets titel: Destins

Författare: François Mauriac

Förlag: Tidens förlag (1953) (Utkom första gången 1928)

Antal sidor: 283

Ödesväven av nobelpristagaren François Mauriac är en bok som jag hittade i bokhyllan för ett par dagar sedan. Ni vet det där märkliga som händer att någon ställer in böcker i bokhyllan som man inte har läst. Ett större mysterium än att mjölktänderna förvandlas till mynt under natten ;)

Mauriac tyckte om att skriva om mörka passions- och familjehistorier, i vilka han behandlar det ondas problem i katolsk anda och med djuppsykologisk analys.

Här finns två unga män, så olika man kan tänka sig. Ingen av dem är intresserad av de vingårdar där de befinner sig i boken. Den vackre Robert (Bob) Lagave är en vällusting. Det nämns i förbigående att han arbetar med heminredning, men författaren låter oss förstå att han nog även försörjer sig på annat vis. Pierre Gornac är så from att man skulle vilja kväva honom med en kudde.

När Bob träffar en flicka som han älskar känner Pierre att han måste berätta för flickan vad Bob har för mörka hemligheter. Det leder till en katastrof, men Pierre tröstar sig med att han har gjort det rätta, även om folk har dött på kuppen.

Den här boken är bra. Vi följer människorna runtikring de båda männen. Ingen av dessa människor är speciellt trevlig, men de är ändå intressanta att lära känna.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 1: Läs en bok med vitt omslag.

Kwaidan - Japanska spökhistorier

 Titel: Kwaidan - Japanska spökhistorier

Originalets titel: Kwaidan, Stories and Studies of Strange Things

Författare: Lafcadio Hearn

Förlag: Bokförlaget Pontes (1991) (Publicerades första gången 1904)

Antal sidor: 107

Ordet Kwaidan är japanska och betyder "spökhistorier", och de femton berättelserna i denna samling är fina exempel på den speciella japanska litterära genren som handlar om övernaturliga ting. För västerlänningar ter sig dessa spökhistorier mycket exotiska, sällsamma och bisarra. Lafcadio Hearn (1850-1904) var från början journalist. Han skickades till Japan på en reportageresa, och där blev han så fascinerad av landet att han lärde sig japanske och blev kvar där resten av sitt liv. Samtidigt som han var verksam som professor i engelska vid Kejserliga universitetet i Tokyo ägnade han sig med stor iver och entusiasm åt att samla in och översätta traditionella japanska sagor och myter och han vidarebefordrade därmed en stor litterär skatt till Västerlandet.

Den här lilla boken, som jag lånade på biblioteket, är ingen skrämmande spökbok. Snarare ligger det väl lite åt Bröderna Grimm-hållet. För även Bröderna Grimm samlade in gamla folksagor där djävlar och allsköns oknytt härjade. Det är en rolig bok, eftersom den ger en inblick i folksagor från en helt annan kulturkrets än vår egen.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 2: Läs en bok som är en spökhistoria.

Från jorden till månen

Titel: Från jorden till månen
Originalens titel: De la terre à la lune (1865) och Autour de la lune (1870)
Författare: Jules Verne
Förlag: Raben&Sjögren (2003)
Antal sidor: 284

När amerikanska inbördeskriget tar slut står plötsligt kanonklubbens medlemmar sysslolösa. Då får ordföranden en våghalsig idé: Varför inte bygga en kanon så stor att den kan skjuta en raket till månen? Projektet får oanade proportioner när tre vetenskapsmän erbjuder sig att följa med raketen till månen. Snart står både stora pengar och människoliv på spel...

Från jorden till månen är en av Jules Vernes klassiska böcker, där han presenterar fantasifulla tekniska lösningar för sina färder, det må vara till månen eller till jordens medelpunkt. Det är riktigt roligt att följa de excentriska medlemmarna i kanonklubben och även andra mer eller mindre märkliga personer. (Det verkar förresten som att det är två böcker, som sammanfogats till en. Förlaget anger två originalböcker.)

Boken är späckad med fakta kring longituder och latituder och uträkningar av hur konstruktionen av en enorm kanon som kan skicka en projektil till månen ska se ut. Ja, fakta och fakta, det redovisas som fakta, men är ibland rent nonsens.

Som när de befinner sig i rymden och beslutar sig för att öppna en ventil för att skicka ut en termometer. En sådan åtgärd hade betytt en omedelbar död, men inte i den här romanen. Temperaturen i rymden uppmäts till -160 grader, vilket är fel. Temperaturen är i verkligheten -270 grader. Men boken är fantasi, och då får man ha överseende med sådant. Likaså att de konstaterar att månen har atmosfär, men bara på baksidan och att månen inte är ett klot utan äggformad.

En liten reflektion mitt i alltihop. Det nämns många namn i boken. Samtliga är män! Inte så konstigt kan man tycka, eftersom kvinnan inte direkt hade någon framstående ställning vid den här tiden. Men i farkosten har de med sig en hanhund och en tik, som ska kunna lägga grunden för en hundras på månen. De har med sig höns och en tupp. Bra tänkt där också. Men tre män och inga kvinnor. Hur tänkte de där?

En sak blir jag besviken på. Möjligen kan detta ses som en spoiler, men boken är ju hundrafemtio år, så det är kanske nästan allmängods, även om jag inte kände till det. Trots omslagsbilden så landar de faktiskt inte på månen. Det var jag övertygad om att de skulle göra.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 24: Läs en bok där en stor del av handlingen inte utspelar sig på jorden.

Hundra år av ensamhet

 

Titel: Hundra år av ensamhet

Originalets titel: Cien años de soledad

Författare: Gabriel García Márquez

Förlag: Wahlström & Widstrand (2020)

Antal sidor: 431

Långt från allfarvägarna ligger den lilla colombianska byn Macondo. Den har grundats av den företagsamme José Arcadio Buendía, som bor här med fru och barn. Men hans vetgirighet och obevekliga sökande efter kunskap får familjen att slå in på en väg som leder både dem och deras by mot den oundvikliga undergången.
Hundra år av ensamhet följer sju generationer i familjen Buendía, deras drömmar, strävanden och olyckor, och genom dem berättas också Colombias historia.

Hundra år av ensamhet är den mest kända av nobelpristagaren Gabriel García Márquez' romaner. Den gavs ut första gången 1967. Nu har även jag läst den.

Och vad ska jag nu säga? Inledningsvis kan jag väl säga att den inte liknar något annat jag läst. Det råder ingen tvekan om att detta är en stor författare, som är beläst och har ett budskap. Språket är rikt och omväxlande. Kanske ska vi även skänka en tacksamhetens tanke till Lina Wolff, som översatt denna bok som i original är skriven på spanska.

Genom att skriva om en familjs uppdiktade historia kan författaren även väva in Colombias historia. En historia om ett land som lidit mycket under inbördeskrig, militärt förtryck och politisk korruption. Den första hälften av boken känns som en lång historia utan synbart mål, men det som på något vis skapar konflikten i romanen är när bananplantagerna anläggs. Företaget, som inte nämns vid namn, är United Fruit. Ett företag som systematiskt suger ut de fattiga arbetarna med regeringens goda minne. När arbetarna går ut i strejk genomför militären en massaker där tusentals arbetare skjuts ihjäl. Men efter massakern förträngs den ur medvetandet. Den har aldrig hänt. Jag blir betryckt när jag inser att United Fruit bytt namn för att fjärma sig från sin smutsiga historia och numera heter Chiquita, vilket råkar vara min favoritbanan.

Genren lär vara magisk realism. Den handlar om människor av kött och blod, men samtidigt finns inslag av märkliga profetior, människor som fortsätter att besöka familjen Buendías hus långt efter sin död. Några lever längre än någon kan ana. Författaren låter ett par kvinnor leva i mer än 120 år för att hålla ihop historien, och varför inte? Det är författarens privilegium att kunna tänja på ramarna.

Det som gör boken svårläst är att det är en stor påfrestning att hålla reda på alla personer, inte minst därför att många har samma namn. Det finns närmare 30 män som heter Aureliano och ett antal män som heter José Arcadio. Flera kvinnor heter Remedios. Tack och lov finns ett släktträd främst i boken, som jag ofta tvingas konsultera.

Sammanfattningsvis kan jag säga att detta är stor litteratur som behandlar en viktig del av den colombianska historien, men att läsa den kräver en stor portion tålamod.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 16: Läs en bok/författare från Sydamerika.

Spöket på Canterville

Titel: Spöket på Canterville
Originalets titel: The Canterville Ghost
Författare: Oscar Wilde
Förlag: Raben&Sjögren (2009) (Boken publicerades första gången 1887)
Antal sidor: 93

På slottet Canterville i England har spöket fått härja fritt i 400 år. Under åren har han lyckats skrämma ihjäl många adelsmän med sina hemska spökerier. Men när en amerikansk ambassadörfamilj flyttar in i slottet får spöket problem. Trots att han klär ut sig till "Den huvudlöse Hertigen" och skramlar med sina tunga, rostiga fångkedjor mitt i natten är det ingen som blir rädd. Inte ens barnen.

Spöket på Canterville är en riktigt rolig bok. Oscar Wilde driver både med den engelska aristokratin och självsäkra amerikaner. Och det är inte lätt att vara spöke när det flyttar in folk som inte har vett att bli ihjälskrämda när man framför sina allra bästa spökerier.

Det är ironin jag tycker bäst om. Som när Wilde skriver om den vackra ambassdörshustrun: Hon hade vackert utseende och en stor portion livsglädje, hon var i många avseenden ganska engelsk och ett utmärkt exempel på att det engelska folket i dag har allting gemensamt med Amerika, utom språket förstås.

Jag lånade boken på biblioteket, och ser att den tydligen hör hemma på barnavdelningen. Jag vet inte om det är jag som är barnslig, men jag tyckte boken var riktigt trevlig.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 25: Läs en bok som djur/magiskt väsen ingår i handlingen i.

Den långa flykten

Titel: Den långa flykten
Originalets titel: Watership Down
Författare: Richard Adams
Förlag: Bonniers (1975)

Den långa flykten är en äventyrsroman av episkt format. Den utspelar sig under några få månader på en avgränsad bit engelsk landsbygd. Det är en berättelse om plötslig flykt och om kampen för att överleva, om hjältemod och politiskt ansvar, om ledarskap och sammanhållning.

Nu har jag läst den moderna klassikern Den långa flykten av Richard Adams och jag är helt tagen. Vilken bok! Varför har jag inte läst den tidigare?

Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om ett antal kaniner som flyr från sin koloni för att överleva. Men den är mycket bättre än vad man skulle tro om man inte visste något om den.

Richard Adams har läst in sig på hur kaniner uppträder, både vildkaniner och tamkaniner, och skapat detta verk. Sedan har han gett de olika kaninerna egenskaper, som vi nog kan känna igen även bland oss människor. Vissa är ledare som de andra vill följa. Andra är härskare som får sin makt genom våld och terror. Där finns modiga kaniner, räddhågsna kaniner, kaniner som kanske inte är så modiga men som ställer upp när det gäller. Miljöbeskrivningarna är dessutom mycket bra, vilket får mig att se landskapet framför mig, även om jag inte har författarens kunskaper när det gäller den engelska floran.

Adams har även skapat ett kaninspråk där de viktigaste orden i deras liv finns angivna i en särskild ordlista.

Det mest fantastiska är kanske ändå att boken bitvis är riktigt spännande. Jag läser ivrigt för att få veta om hövdingen Hassel-rah, den synska Femman, den modige Kronan, den lille Koppen och alla de andra kaninerna ska klara sig.

Någon barnbok är inte detta. Jag har svårt att bestämma mig för om den ska ses som en ungdomsbok eller en vuxenbok, men det kvittar. Jag älskade den!

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 26: Läs en klassiker.

Potensgivarna

Namn: Potensgivarna
Författare: Karin Brunk Holmqvist
Förlag: Kabusa Böcker (2004)
Antal sidor: 198

Hemmadöttrarna Tilda och Elida Svensson har passerat 70-årsstrecket och lever ett stillsamt liv i föräldrahemmet i Borrby. När byrådirektör Alvar Klemens köper sommarhus intill blir det liv i luckan. Men ingen av den hade kunnat gissa att det skulle sluta med att systrarna startar en postorderfirma i potensökande medel.

Potensgivarna är, om jag förstått saken rätt, Karin Brunk Holmqvists debutroman. Det har blivit ett antal sedan dess. Jag har tidigare läst Surt sa räven om rabarberna och Rapsbaggarna.

Karin Brunk Holmqvist skriver lättlästa bagateller, perfekta som sommarläsning. Hon skriver gärna om människor som står lite vid sidan om det moderna samhället, och detta gäller även i den här boken. De båda systrarna Tilda och Elida har inte ändrat något i föräldrahemmet som de har ärvt. Föräldrarnas sängkammare står orörd, trots att det skulle vara bekvämare för de båda damerna att sova där, och naturbehoven görs på utedasset. Och att åka till stan och köpa nya klänningar gör dessa mycket sparsamma systrar inte utan vidare.

Men när byrådirektör Alvar Klemens dyker upp som sommargäst blir det fart på tanterna. Det finns allt lite fåfänga i dem i alla fall. Det blir både nya klänningar och nya "benkläder". Förändringens vindar kanske inte blåser i deras hem, men fläktar gör det. De kommer till och med på att det skulle vara bra med en WC inomhus. Fast sådant kostar ju, och då gäller det att komma på ett sätt att få in pengar.

Boken är underhållande och avkopplande och kan passa alldeles utmärkt i hängmattan eller i bersån.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 22: Läs en bok vars författare är eller har varit politiker.

Styr din plog över de dödas ben

Titel: Styr din plog över de dödas ben
Originalets titel: Prowadz Swój Pług Przez Kosci Umarłych
Författare: Olga Tokarczuk
Förlag: Bonnier Pocket (2020)
Antal sidor: 259

Det är vinternatt och snön faller tät. Janina Duszejkos hus är ett av få bebodda i den lilla byn på den polska landsbygden. Tidigare arbetade Janina som lärare, numera ägnar hon dagarna åt att översätta William Blake, studera astrologi och se efter välbärgade Warszawabors sommarställen. Hon betraktas som en ensling, som föredrar rådjurens och vildsvinens sällskap framför människornas.
Den här natten inträffar den första av en rad allt märkligare händelser i Janinas avlägsna hörn av världen. Grannen Storfot hittas dör. Snart följer fler offer. Den lokala polisen famlar, och Janina inser att hon måste ta utredningen i egna händer. Bara hon verkar kunna tyda spåren.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk liknar nog inget annat jag har läst. Och det ska det kanske inte, när det är en bok av en nobelpristagare.

Vi följer den märkliga Janina Duszejko, som upprörs över att djur dödas. Att någon kan skjuta ett rådjur är något som hon inte kan förstå. Men det mesta som händer här i världen är förutbestämt enligt henne. Hon undersöker hur planeterna och stjärnorna förhåller sig till varandra och kan där se hur en människas liv kommer att bli och även hur hon kommer att dö.

När ett antal märkliga dödsfall sker i trakten har Janina snart kommit på vad som ligger bakom. Hon använder inte bara astrologin utan ser även att det finns djurspår där någon har mördats. Eftersom de döda är jägare och pälshandlare har hon snart bilden klar för sig. Det är djuren som hämnas. Hon skriver till polismyndigheten och berättar vad hon kommit fram till, men ingen vill tro henne.

Som en parallell berättelse följer vi hur Janina och en god vän till henne översätter William Blakes verk och varje kapitel börjar med ett kort Blakecitat. Om jag förstod allt rätt är även bokens titel ett citat från ett av Blakes verk.

I boken finns ett antal ledtrådar som ger svaret på vad som har hänt de döda männen, men det är nog fler än jag som inte lagt märke till dem förrän författaren ger oss upplösningen.

Boken är faktiskt riktigt underhållande, vilket jag inte hade förväntat mig. Språket är mycket bra, och detta kan översättaren Jan Henrik Swahn ta åt sig äran av. En hel del idiomatiska uttryck dyker upp, och jag blir lite nyfiken på vad den polska förlagan säger.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 15: Läs en bok/författare från Östeuropa/Sydeuropa.

Hotell Angleterre

Titel: Hotell Angleterre
Författare: Marie Bennett
Förlag: Wahlström & Widstrand (2015)
Antal sidor: 555

SVERIGE 1940. Andra världskriget rasar i Europa och nygifte Georg blir inkallad för att försvara gränsen mot Finland. Han hamnar i ett militärläger i Norrbotten, med isande kyla och ett sadistiskt befäl. Händelserna i lägret leder till uppror och blodspillan och till att Georg slutligen blir internerad på falska grunder.
Hemma i Malmö blir Georgs övergivna fru Kerstin vän med den gåtfulla Viola. Till sin förvåning blir Kerstin förälskad, och trots sina olikheter inleder de en passionerad kärleksrelation. Men den glamorösa Viola bär på många hemligheter och snart ska Kerstin upptäcka att det Viola döljer innebär en fara - för dem båda.

Hotell Angleterre är en riktigt intressant bok om beredskapsåren, sedd genom de äkta makarna Georgs och Kerstins ögon. Författaren gör inte anspråk på att ge en alltigenom sann bild av hur allting var i Sverige vid den här tiden. Visst fanns det interneringsläger i Sverige under kriget, men som Marie Bennett själv säger i bokens slutord, så satt ingen internerad så länge som Georg i boken får göra. Och Hotell Angleterre i Malmö har aldrig existerat och har inget att göra med Hotel d'Angleterre i Köpenhamn. Men detta är inte det viktiga. Boken handlar om två personer som skiljs åt under krigen, och som när de möts igen har svårt att hitta tillbaka till varandra igen.

Få kan förstå det trauma Georg har upplevt; bara de som själva varit med kan ha någon insikt. Och Kerstin, som blir upp över öronen förälskad i en kvinna och de inleder ett förhållande. Detta i en tid då homosexualitet var straffbart. Det var inte förrän 1944, som riksdagen beslutade att homosexualitet bland vuxna inte skulle vara kriminellt, utan istället ses som en sjukdom.

Bitvis är Kerstin en förfärligt jobbig person. Hennes svartsjuka tar fram det sämsta i henne, men det gäller väl oss alla. Jag har inte hört talas om någon svartsjuka som danat bättre människor. När Georg och Kerstin återförenas är hon inte längre tillsammans med Viola och en av hennes största fasor att någon ska avslöja att hon haft ett passionerat lesbiskt förhållande.

Detta är en välskriven bok och läsaren får en mycket god bild av Georgs och Kerstins känslor. En mycket bra debutbok, och det ska bli mycket intressant att se vad Marie Bennett kommer att leverera i framtiden.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 8: Läs en bok vars huvudperson är HBTQ.

Svensk soldat

Titel: Svensk soldat
Författare: Jan Fridegård
Förlag: Wahlström & Widstrand (1959)
Antal sidor: 206

Svensk soldat är den första delen i en romansvit om fem delar. Fridegård skriver om sin farfarsfar som var indelt soldat, men först handlar denna bok om hans farfarsfarmor, bonddottern Margareta Ericsdotter, som blir med barn med en polack. Detta skulle vara en stor skam om det kom ut och hon pekar istället ut soldaten Johan som befinner sig i Finland för att kriga mot ryssen. Det är 1790-tal på den uppländska landsbygden.

Fridegård ställer sig i boken på de svagastes sida. Han låter Margaretas far ondgöra sig över det krig mot Ryssland som Gustav III dragit igång, och som gör att många unga svenska män stupar i strid eller kanske dör av sjukdomar utan att ens ha nått fram till slagfältet. Och många i landet är fattiga, samtidigt som kungen och adeln festar i Stockholm. Inget fel med det upplägget. Men när jag för sjätte eller sjunde gången får "höra" honom säga att kungen har hundrasextioåtta hästar, eller att Karl XII var en mycket bättre kung, för han åt mögligt bröd tillsammans med sina soldater, då tröttnar jag.

Naturligtvis är författaren även synnerligen kritisk till kyrkan och dess "svartrockar" och det kan säkert finnas skäl till detta. Men det blir övertydligt när Margaretas mycket religiösa mamma gestaltas som en ondsint djävul och Eric Hansson benämner henne "svartfan" och liknande.  Elegantare samhällskritik har jag läst.

Att få sig till livs att en våldtäkt nog inte är en våldtäkt, eftersom kvinnan nog innerst inne ville, känns allt annat än fräscht. Utan att skämmas berättar Eric Hansson för sin dotter Margareta att hon kommit till efter att han tvingat sig på hustrun.

Det är tyvärr en ganska tråkig bok med alla upprepningar, och jag tänker inte leta rätt på de följande böckerna i serien.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 7: Läs en bok som publicerades det år du föddes. 

Helgfrågan sommar v. 28

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia skulle vilja ligga på stranden och läsa, men det har regnat för mycket. Helgfrågan lyder:

Vad läser du?

Bonusfråga: Semestertips, filmtips, recepttips eller något annat tips?

Just nu läser jag Jan Fridegårds roman Svensk soldat. Han är en av de svenska arbetarförfattarna. Detta är första delen i en romansvit med fem böcker. Att jag läser den beror på att den passar in på en av punkterna i Kaosutmaning 2020.


Nja, några tips har jag nog inte. Jag är hemma och är sjukskriven. Det må väl så vara, men jag har bilkörningsförbud, så jag tar mig ingenstans. Bara att få till ett besök på Coop kräver planering. Men jag grejar lite i trädgården, läser och försöker skriva lite på tredje delen i vad jag i framtiden vill se som Frykebodaserien :)

En halv gul sol

Titel: En halv gul sol
Originalets titel: Half of a Yellow Sun
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Förlag: Bonnier Pocket (2007)
Antal sidor: 679

Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.
Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.
Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när inbördeskriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras. Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

En halv gul sol är den andra boken av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läser. Den första var Lila hibiskus. Den boken var mycket bra, och jag skulle vilja säga att denna är ännu bättre.

En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Jag minns TV-bilderna med de svältande barnen som hade uppsvällda magar och flugor kröp på dem, men barnen orkade inte vifta bort dem. För mig och många i min generation har nog de bilderna blivit hur vi tänker oss svält i Afrika och andra delar av världen. "Ät din mat! Tänk på barnen i Biafra!" är kända ord för oss alla.

Men jag måste erkänna att jag inte har haft riktig koll på vad som gjorde att Biafra försökte bryta sig loss från Nigeria och vad massvälten berodde på. Den här boken, som är skönlitterär, kan man lära sig mycket av. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.

Nigeria gick till anfall mot den nya staten. Det var svårt för Biafra att vinna internationellt stöd. Både Storbritannien och USA ställde sig på Nigerias sida. Inte heller i Afrika fick man stöd, med några få undantag. De flesta afrikanska länder har egna minoriteter, som skulle kunna försöka bryta sig loss. Men trots detta hade Biafra i en början stora framgångar. Det var svårt för Nigeria att besegra de välmotiverade biafranska soldaterna, trots att Biafra led svår brist på vapen. Till slut beslutade sig Nigeria för att blockera hjälpsändningar till Biafra, för att med svältens hjälp besegra utbrytarstaten.

Boken är dock inte en torr uppräkning av fakta. Istället utgår den från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

Adichies bok är mycket välskriven. Det är en bok som griper tag i läsaren. Jag vill varmt rekommendera den.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 12: Läs en bok som har en färg i titeln.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Titel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare: Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Antal sidor: 301

En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till terrorsekten Daesh in i en bokhandel i Göteborg. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, vänder sig under attacken till en av de andra och viskar: Lyssna på mig. Jag tror inte att vi ska vara här. Det var inte hit vi skulle.
Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse.
Hon menar att hon kommer från framtiden.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru är en bok som jag läst en hel del om på bokbloggar och annorstädes och "alla" har rekommenderat den. Boken fick bevars Augustpriset 2017 som Årets svenska skönlitterära bok. Mina förväntningar var därför högt ställda. Tyvärr kan jag inte alls säga att den uppfyllde dessa förväntningar.

Om vi börjar med det jag tycker är bra, så har Anyuru ett bra och skiftesrikt språk. Det gör att den är lätt och trevlig att läsa, även om jag längre ner pekar på svårigheterna. Han tar upp viktiga frågor kring detta om det är möjligt för en troende muslim att bli svensk. Och vad innebär det förresten att bli svensk? Vill alla invandrare bli svenskar. Det finns många invandrarungdomar som ser med förakt på svenskarna, som betraktas som ett folk man inte vill vara en del av. Eftersom författaren låter berättelsen utspela sig i olika miljöer och olika tider kan han på slutet överraska läsaren. Vem är egentligen vem i berättelsen? (Säger inget mer om det.)

Samtidigt finns det saker i boken som tär på tålamodet. Författaren byter perspektiv många gånger, och då kan det vara svårt att veta vem det är som är "jag" i texten. Jag har också väldigt svårt för den dystopi som utspelar sig femton år framåt i tiden. På grund av ett islamistiskt terrordåd i Göteborg har Sverige blivit ett fascistiskt land. Muslimer tvingas att en gång om året skriva på ett medborgarkontrakt, där de förbinder sig att följa svenska värderingar. Annars placeras de i ett koncentrationsläger där de tvingas äta skinksmörgåsar och deltar i omskolningsprogram för att fås att inse hur fel deras religion är. En blågul variant av Koranen har tryckts upp där de värsta delarna är strukna. Men alltså, hur trovärdigt är detta?

Boken har hyllats på kultursidorna, men jag undrar om det egentligen är dess innehåll som anses så lysande, eller om det är för att den ligger så rätt i åsiktskorridoren. Johannes Anyuru är mörkhyad muslim och när han skriver, så skriver han "en" istället för "man". Det blir väl inte mer feministiskt "inkluderande" så. Hade någon annan än Anyuru blivit lika hyllad? Identitetspolitik, någon?

Jag övertygades inte av boken. Sen må den ha fått hur många priser som helst.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 30: Läs en bok någon har rekommenderat till dig.

Döden ett bekymmer

Titel: Döden ett bekymmer
Författare: Torgny Lindgren & Eric Åkerlund
Förlag: Bonniers & Norstedts (2003)
Antal sidor: 247

Döden ett bekymmer av Torgny Lindgren och Eric Åkerlund är en bok där jag inte vet i vilken ände jag ska börja när jag ska berätta om den.

Men jag kanske kan börja med att berätta att den ursprungligen gavs ut 1990 med titeln Den röda slöjan, då med pseudonymen Hans Lamborn som författare. Den röda slöjan erhöll Svenska Deckarakademins debutantpris. 2003 gavs den alltså ut på nytt, nu omarbetad och utökad, under författarnas verkliga namn. För att trassla till det ytterligare, så är Hans Lamborn en av karaktärerna i boken, om än i en undanskymd position.

Eric Åkerlund kände jag inte till, men Torgny Lindgren har jag läst ett antal böcker av, och han har ju en mycket speciell stil i flera av böckerna. Exempelvis Pölsan, som är en underfundig skapelse med inslag av ironi. Jag tycker mig märka denna stil även i denna bok.

Pastorn i den lilla friförsamlingen har avlidit, sörjd och saknad av församlingens medlemmar. Det hade väl inte varit något särskilt med detta, om inte församlingen hade valt en ny revisor. Denne revisor är övertygad om att pastorn blivit mördad. Han vet inte varför och inte av vem, men han ser det som sin uppgift som revisor att ta reda på detta. I samband med revisionsarbetet upptäcker han en hel del märkligheter i bokföringen. Det är uppenbart att församlingens styrelse har försett sig av församlingens medel, men märkligt nog är detta inte något som vår käre revisor helt och fullt försöker komma tillrätta med. Han försöker ju lösa ett mordfall, som ingen annan har en aning om existerar.

Styrelseledamöterna blir naturligtvis oroade, när revisorn ställer frågor om höga arvoden, stipendier, lägenhetsköp och bilköp, och funderar på vad de ska göra med honom. Utesluta honom ur församlingen eller välja in honom i styrelsen.

Ja, så där puttrar det på. Det är i mitt tycke inte mycket till deckare och jag förstår inte hur den kunde prisas av Svenska Deckarakademin. Men den är ändå värd att läsas. Den är helt enkelt underfundig.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 6: Läs en bok som är skriven av en pseudonym. (Ja, egentligen var det ju Den röda slöjan, som skrevs av en pseudonym, men jag tar med den här i alla fall.)