Tisdagstrion: Bakverk

Dags för veckans tisdagstrio. Lite fika är inte dumt. Jag hävdar att det aldrig är för tidigt eller för sent för elvakaffe. Men framför allt tycker jag om eftermiddagsfikat. Denna tisdags tema är: Bakverk.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Choklad är väl en form av bakverk. Åtminstone kan man ha choklad till fika.

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.

Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.

Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.

Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta? Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi.

Benny älskar baklava av Mikael Jisander.

Benny begär inte mycket av livet. Bara att det är ordning och reda i rörmokeriet, att Liverpool vinner sina matcher och att ölen på puben är skummande kall. Dagarna går sin gilla gång och bjuder sällan på några större överraskningar. Inte förrän det övergivna grannhuset plötsligt får nya invånare. Farah och hennes familj är flyktingar från Syrien och nyinflyttade i den lilla orten Klippan, något som vänder upp och ner på allt invant. Lugnet på gatan byts mot högljudda diskussioner och oskottade trottoarer. Benny är skeptisk. Polarna ännu mer. Och ner en serie stölder och våldsbrott samtidigt blossar upp är spekulationerna i full gång. Trots motsättningarna dras Benny motvilligt till Farah. Hon är mörk och spännande, men också irriterande. Varmhjärtad och omtänksam, men också en besserwisser. Och så bakar hon gudomligt goda kakor, även om han uppfattar ordet baklava som en smula suspekt.

Baklava är goda, och kakorna är mjuka.

Här passar Kaffe med Rån av Catharina Ingelman-Sundberg in, även om "rån" kan ha en dubbel betydelse. Boken handlar om ett gäng gamlingar på ett vinstdrivande äldreboende, som tröttnar på att bli illa behandlade. Det måste vara bättre att sitta i fängelse än att bo på äldreboendet Diamanten. Därför börjar de planera brott, som ska få in dem i fängelset.

Detta lyckas de med, men fängelsetillvaron är inte lika bra som de föreställt sig. Därför börjar de snart att planera nya brott, som ska ge mycket pengar, men utan att de åker fast. De ska utföra "det ultimata brottet."

Denna bok är väl kanske inte någon "bladvändare" som man längtar hem till, men den är ändå småmysig. Det är roligt att följa Märtha, "Snillet", "Krattan" och de andra i pensionärsligan.

Bokköp på Bokfestivalen

Idag var jag på Värmlands Bokfestival. I år var jag inte med själv som utställare, men det var väldigt roligt att bara få gå omkring bland alla värmländska författare (och en del tillresta också). Jag köpte två böcker.  Paradvåningar och pilsnerbilar av Sunneförfattaren Karina Johansson och Blodröta av författarparet Elsa och Cornelia Swärd från Ekshärad. Dessutom upptäckte jag att jag inte längre var medlem i Gustaf Fröding-sällskapet, så jag betalade årsavgiften och fick årsboken Gustaf Fröding dikter & tonsättningar.

Veckans mening v. 45 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Traveller av Richard Adams. 

Det fanns en hel hoper med gråa soldater som allihop såg ungefär lika glada ut som uppskrämda tvättbjörnar i ett träd.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Tisdagstrion: Sjukdom

Dags för veckans tisdagstrio. Det blir inte så kul den här gången, för nu släpper vi lös virus och bakterier. Denna tisdags tema är: Sjukdom.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Överlevaren av Bethany Clift handlar om en pandemi som är värre än någon som världen någonsin upplevt tidigare. Här har vi ett oerhört smittsamt virus, som dessutom har en hundraprocentig dödlighet. Efter att du känt de första förkylningssymptomen dör du en fruktansvärt plågsam död. Det enda den brittiska regeringen kan erbjuda landets invånare är dödstabletter.

Men en kvinna överlever, och det är henne vi följer genom hennes dagboksanteckningar. Vad gör man när man är ensam i en värld fylld av stinkande lik? Super skallen av sig eller försöker börja odla mat för framtiden? Inte ett helt enkelt val.

Men det som överraskade mig var att boken faktiskt är riktigt underhållande. Det är kvinnans tankar (vi får aldrig veta hennes namn) kring situationen som är en stor del av bokens behållning. På samma sätt som var fallet med Andy Weirs Ensam på Mars. Författaren Kate Sawyer har kommenterat boken så här: "Väldigt underhållande. Som en dystopisk Bridget Jones dagbok med ekon av Shaun of the Dead."

Lockdown av Peter May kom ut 2020 och det är lått att tro att författaren skrev den just därför att covid-19 började spridas, men så är det faktiskt inte. Han skrev romanen redan 2005, då förlagen inte velat ge ut vare sig Svarthuset eller hans första Enzodeckare Ett kallt fall. Vid den tiden talades det mycket om att fågelinfluensa, H5N1, sannolikt skulle bli vår nästa influensapandemi. Detta fick honom att skriva en spänningsroman som skulle utspela sig just mot bakgrund av en influensapandemi. Men de brittiska förläggarna tyckte att hans berättelse om ett London attackerat av den osynliga fienden H5N1 var orealistisk och menade att något liknande aldrig skulle kunna hända i verkligheten.

Sedan dess har ett stort antal av Peter Mays böcker blivit utgivna. Lockdown har han haft undanstoppad tills 2020, då covid-19 plötsligt gjorde att det fanns en efterfrågan på böcker av just den typen. Hur illa kan det gå om världen plötsligt drabbas av en influensapandemi?

Lockdown innehåller alla de ingredienser som behövs för att det ska bli en riktigt bra spänningsroman. Där finns ett stort överhängande hot mot alla, där finns ett mordfall och där finns även en desillusionerad poliskommissarie med ett trasigt privatliv. Och May förvaltar sin romanidé på bästa sätt. Det är en riktigt spännande roman.

Kan man märka att boken skrevs 2005 och inte på 20-talet? Det skulle väl möjligen vara därför att det ett antal gånger är folk som avslutar telefonsamtal genom att lägga på luren.

Stayin' Alive av Torbjörn Löwendahl var en bok som jag kunde känna en viss tveksamhet inför innan jag började läsa den. En dystopi med engelsk titel, utgiven på eget förlag  och där titel och kapitelrubriker hämtas från olika kända låtar. Det kunde väl aldrig bli väl?

Min tveksamhet gav dock vika när jag började läsa romanen. När hela civilisationen brakar samman som en följd av ett virus som dödar de flesta och gör en stor del av de överlevande galna, får de som är kvar och är någorlunda vid sina sinnens fulla bruk kämpa för att förbli vid liv. Normala sociala spärrar är borta och den som saknar vapen kan inte räkna med att finna mat, utan löper risk att bli rånmördad.

I boken följer vi huvudpersonen Jonathan och en synnerligen heterogen grupp på sammanlagt tio personer, som försöker att hålla sig på "den goda sidan", men som ändå tvingas döda andra för att leva. Hur definierar vi gott och ont i ett samhälle där lag, ordning och religion inte längre har någon makt?

Romanen utspelar sig i Linköping, och den som känner till staden kan nog orientera sig ganska väl när gruppen flyttar på sig i sökandet efter en lugn plats där det finns mat och vatten. Att jag inte har en susning om hur det ser ut i Linköping spelar dock ingen roll. Jag har läst romaner som utspelar sig i Stockholm, New York, Sunne eller Fjällbacka och lokalkännedomen är inte nödvändig för att få behållning av boken.

Kapitelrubrikerna är som sagt hämtade från olika kända låtar, och allt som oftast finns kursiva rader och strofer inlagda i brödtexten. Det fungerar faktiskt riktigt bra, eftersom de är valda med stor omsorg och har ett budskap som speglas i bokens händelser.

Det är en spännande dystopi där det mesta är oförutsägbart, för vem kan veta något om framtiden när gatorna är fyllda av lik, som kråkor och kajor får kalasa på. Det är äta eller ätas som gäller.

Jag är särskilt förtjust i den cyniska humor som ibland kommer fram. En sådan svart humor är nog nödvändig om man ska överleva apokalypsen.

Veckans mening v. 44 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Traveller av Richard Adams. 

Det regnade som kopiss på en flat sten!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Tisdagstrion: Adel

Dags för veckans tisdagstrio. Själv är jag en vanlig bondkanin, men den här veckan ska vi ägna oss åt de blåblodiga. Denna tisdags tema är: Adel.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Spöket på Canterville av Oscar Wilde. På slottet Canterville i England har spöket fått härja fritt i 400 år. Under åren har han lyckats skrämma ihjäl många adelsmän med sina hemska spökerier. Men när en amerikansk ambassadörfamilj flyttar in i slottet får spöket problem. Trots att han klär ut sig till "Den huvudlöse Hertigen" och skramlar med sina tunga, rostiga fångkedjor mitt i natten är det ingen som blir rädd. Inte ens barnen.

Den unge Werthers lidanden av Johann Wolfgang von Goethe.

Få litterära verk har fångat människors sinnen som Johann Wolfgang von Goethes roman om den unge Werther och hans Lotte - ett av de stora kärleksparen i världslitteraturen. När den tyske nationaldiktaren skrev sin tragiska kärlekssaga, som publicerades 1774, var han bara 24 år och boken hade i viss mån självbiografisk bakgrund. Romanen var ett litterärt lyckokast och gjorde omedelbar succé och skandal när den kom ut.

I bokens spår uppkom en formlig Wertherfeber. Unga män klädde sig som Goethes hjälte - den blå fracken med den gula västen blev weltschmerzuniformen i Europa. Några sköt sig också i likhet med bokens hjälte en kula för pannan.

Okej, men vad har detta med veckans tema att göra? Jo, Goethe adlades 1782.

1793 av Niklas Natt och Dag.

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Det är ingen självklarhet att en berättelse om ett fiktivt mordfall, som författaren placerar drygt två sekler bakåt i tiden, ska bli intressant och läsvärd. Natt och Dag lyckas med detta. Dels därför att själva mordhistorien är väl berättad, dels därför att han beskriver ett Stockholm med dess människor på ett sätt och med ett språk som känns trovärdigt.

Och kopplingen till temat? Natt och Dag är en av Sveriges allra äldsta adelssläkter, känd från 1280.

Veckans mening v. 43 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson. 

Jag hade alltid tyckt om att se tågen komma kravlande över Skanstullsbron som stora feta larver på en gren.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Tisdagstrion: Döttrar

Dags för veckans tisdagstrio. Numera finns det människor som på fullt allvar tror att det finns mängder med kön. Illustrerad vetenskap hade en lista med 65 kön. Men jag är så gammal att jag växte upp i en tid då det bara fanns två kön. Jag har två barn och båda är kvinnar. De är sålunda mina döttrar. Denna tisdags tema är: Döttrar.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Noreas saga är tredje delen i Marianne Fredrikssons trilogi Paradisets barn. Norea är i denna saga dotter till Adam och Eva.

Jag tyckte mycket om synen på barnen som finns i boken. Att allt är möjligt för ett barn till dess att vi vuxna lär barnet vad som är omöjligt och därmed begränsar dess seende.

Särskilt fastnade jag för den här passagen i boken, som berättar hur Norea kunde se stenarna dansa och hon hade även sett "djuret":

Hon älskade den här platsen. Här skimrade sanden, här lyste stenarna i tusen färger, här dansade världen för henne. Här fanns också djuret.
Hon hade mött honom en morgon när frosten ännu svepte stenen i vitt. De hade sett på varann i fullkomlig gemenskap. Det var ett litet, brunskinnat djur, ilsnabbt och skyggt. Ändå hade han inte vikt undan för henne, suttit där bara och sänkt sina svarta ögon i barnets.
Allt hade blivit mycket högtidligt.
Hon hade haft sin bror med den gången. Han  hade blivit otålig, ryckt henne i armen, skrikit åt henne att följa med hem.
- Men ser du då inte, hade hon viskat.
Och brodern hade stirrat på djuret och inte sett det.
Det var på det sättet hon kommit att förstå att djuret var Gud. Gud var osynlig, så hade hennes far sagt. Han uppenbarade sig bara ibland för någon utvald.
Så idag satt hon där bland de dansande stenarna i en värld som sjöng av ljus och färg och väntade. Han skulle komma, hon visste det. Och modern skulle se honom också.
Mor var utvald, såsom Norea själv var det.
I nästa stund fanns han där på klippblocket nära bergets fot och åter möttes deras ögon och hon blev han och han blev hon samtidigt som de båda blev ett med hela den oändliga tillvaron.
Också modern satt stilla. Till slut viskade hon:
- Det är en vessla, Norea.
I samma ögonblick var djuret borta och genom barnet gick en känsla av obestämd sorg. Modern hade sett, något annat var ändå inte möjligt. Men varför kallade hon Gud vessla? Och vad fanns det i ordet som tog fast glädjen och slog den i skärvor?
En stund senare bröt modern upp.
- Här blir för varmt och obekvämt. Det här är ingen trivsam plats, sade hon.
Då såg sig barnet om och stenarna hade slutat dansa.
Och barnet grät, så obegripligt och tröstlöst som bara mycket små barn gråter.

Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou.

Egentligen har Carl Hamilton slutat som svensk underrättelseofficer och tänker sig aldrig mer bege sig ut på uppdrag utanför Sverige. Men när hans guddotter kidnappas måste han ånyo utföra hjältedåd.

Slutligen Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie.

I Lila hibiskus tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.
Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.

Kambilis far Eugene, i boken helt enkelt kallad Papa, tvekar inte att tortera medlemmar i sin familj, om han tycker att det är nödvändigt för att rena dem från synden. Han är en människa, som är så grym att man hoppas på hans snara frånfälle så familjen blir befriad.

Men om Papa enbart hade varit en grym tyrann, så hade boken inte blivit intressant. Författaren låter honom även ha goda, kärleksfulla sidor. Han älskar verkligen sin familj och han tvekar inte att stötta människor som har det svårt. Men hans djupa katolska tro gör honom lika förtryckande som fundamentalistiska islamister. Nåde den som inte läser alla sina böner, och han förfasar sig om en kvinna inte täckt sitt hår ordentligt när hon går i kyrkan. Och han vägrar träffa sin far, som är hedning. Papa är mer katolsk än Påven. Det är det faktum att han inom sig både bär den innerligaste kärlek och en ofattbar grymhet, som gör att han blir intressant.

Och givetvis älskar Kambili sin far, så som de flesta misshandlade barn gör. Han är kärleken och hon vill inget hellre än att få ett erkännsamt leende från fadern när hon har sagt något gudeligt som hon vet kommer att göra honom glad. Samtidigt fruktar hon honom givetvis.

Veckans mening v. 42 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson. 

Han är som en gammal fågelskitfläckad staty som folk stannar för och tittar på namnet men glömmer snabbt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Tisdagstrion: Indien

Dags för veckans tisdagstrio. Idag styr vi kosan mot fjärran land, nämligen Indien. Där har jag aldrig varit, och ska jag vara ärlig så vill jag inte dit. Men läsa om landet kan man ju göra. Denna tisdags tema är: Indien.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand är en bok som jag tror kommer att dyka upp hos fler idag.

När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.

Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.

Mr Alis äktenskapsbyrå är skriven av Farahad Zama, som föddes i Visakhapatnam på Indiens östkust, där boken utspelar sig. Genom sitt arbete hamnade han dock i London, där han och familjen nu har bott i många år.

Mr Ali öppnar en äktenskapsbyrå för att fördriva tiden och inte vara i vägen för sin hustru efter att han har gått i pension. Bland äktenskapsbyråns många kunder finns mannen som vill hitta et lång make till sin korta dotter, säljaren som inte kan sälja sig själv och den rika, stiliga läkaren som inte tycker att någon flicka är tillräckligt perfekt. Men det händer saker även på det personliga planet - paret Alis son blir arresterad av polisen och assistenten Aruna blir olyckligt kär i en av äktenskapsbyråns kunder. Frågan är om Mr och Mrs Ali kan ordna ett lyckligt slut för alla inblandade.

Boken är kanske inte så märkvärdig, men den är ändå riktigt trevlig att läsa. Man får en intressant inblick i de problem som kan finnas i Indien när det gäller att finna en make/maka. Även familjen ska ju lägga sig i.

Jag uppskattar att författaren ingående beskriver två bröllop. Det ena är ett muslimskt bröllop och det andra är ett bröllop mellan två bramaner, vilka tillhör den högsta kasten i Indien. Det ger en mycket intressant inblick i dessa ceremonier. Jag har själv bara varit på kristna bröllop, så här fick jag lära mig mycket.

Djungelboken av Rudyard Kipling berättar om Mowgli, pojken som växte upp bland vargarna i djungeln och som lärde sig tyda skogens alla tecken. Det handlar om Baloo, björnen som lärde Mowgli djungelns lag, om den svarta pantern Baghera som lärde honom jaga, om ensamvargen Akela, om ormen Kaa och mungon Rikki-Tikki-Tavi, alla barns favorit. Det är både glada och vemodiga berättelser - om ömhet mellan djur och människor, om godhet och grymhet, spännande äventyr och kamp mot fiender i det vildas gröna rike. (Bilden är från en annan utgåva än den jag läst.)

Att boken Djungelboken är något helt annat en den tecknade Disneyfilmen visste jag, men jag visste inte på vilket sätt de skilde sig. I boken är Baloo en klok björn, som tar sig an Mowgli och lär honom djungelns lag. Och pytonormen Kaa är Mowglis vän, inte hans fiende.

Men det fanns även andra saker som överraskade mig. Boken är en novellsamling som gavs ut som två böcker på engelska och många av novellerna handlar inte alls om Mowgli, utan om andra av djungelns innevånare. Konstigast är att det finns en novell om eskimåer. Kändes inte att den hade så där väldigt stark djungelanknytning.

Men jag tyckte verkligen om boken. Den är fylld av spännande strider, men även av stark vänskap. Kipling ger rikliga och intressanta miljöbilder, så att jag nästan kan känna att jag befinner mig i djungeln. Det är en bok jag är glad att ha läst.

Veckans mening v. 41 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Kungen av Nostratien av Tony Samuelsson. 

Efter en vecka i sjukhemmets kylrum ligger han här i kapellet på Skogskyrkogården, nästa anhalt blir krematoriet en bit bort.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Tisdagstrion: Regn

Dags för veckans tisdagstrio. Nu är hösten här. Visserligen kan vi fortfarande få en och annan Brittsommardag, men vi får nog trots allt förlika oss med tanken på att sommaren är slut. Och med hösten kan vi nog förvänta oss blåst och regn. Denna tisdags tema är: Regn.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vi börjar med ett riktigt ordentligt oväder, nämligen Syndafloden av Marianne Fredriksson.

Romanen bygger på den bibliska berättelsen om hur Gud, när han såg hur onda människorna var, beslutade sig för att utrota allt genom att dränka jorden med en enorm vattenmassa.

Noa ansågs dock som en rättfärdig man och Gud beslöt att för hans skull inte låta allt liv försvinna. Noa fick i uppdrag att bygga en stor ark, där han och hans hustru, samt de tre sönerna Sem, Ham och Jafet med sina hustrur, jämte en mängd djur av allehanda slag, skulle gå ombord, och därigenom överleva Syndafloden. I fyrtio dagar och fyrtio nätter regnade det och jorden översvämmades så att allt levande dog utom människor och djur i arken.

Efteråt lovade Gud att aldrig mer sända en sådan flod för att utplåna människorna och som ett bevis på detta löfte satte han en båge på himlen, regnbågen.

Skred av Sara Strömberg.

Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter. Vera Bergström har fått tillbaka jobbet som lokalredaktör på Jämtlandsposten och försöker ställa politikerna till svars på skredet. Samtidigt, på en gata i Stockholm, hittas ett armband som visar sig tillhöra den försvunne fårbonden Jonte Andersson. Varför dyker armbandet plötsligt upp i staden, när han försvann spårlöst mitt på fjället för över ett år sedan? Vera börjar gräva i fallet, och i takt med att pusselbitarna faller på plats leds hon allt längre in i ett skrämmande förflutet som snart ska hitta i kapp alla inblandade.

Temat var svårare än jag tänkt, så nu får jag verkligen anstränga mig. Jag plockar fram Mitt liv med Bob av James Bowen. Den får komma med på grund av det här lilla stycket i boken:

Regnet visade inga tecken på att avta, och Bob klargjorde snart att han inte ville vara kvar. Gång på gång  gav han mig förintande blickar och han rullade ihop sig till en boll som något slags röd igelkott. Jag uppfattade budskapet klart och tydligt men var också fullt medveten om läget. Helgen närmade sig och jag behövde få ihop tillräckligt med pengar till oss båda. Men tidningsbunten var fortfarande lika tjock som när jag kom.

Veckans mening v. 40 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Älskade barn av Marianne Fredriksson. 

Ångesten bet som en luden spindel i Katarinas mellangärde när hon låste upp dörren till lägenheten på Söder.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Tisdagstrion: Och det var på kung Oscars tid

Dags för veckans tisdagstrio. Jag minns vid ett tillfälle en tid efter att Gustaf VI Adolf hade avlidit. Då sa jag något om "gamle kungen" till min mamma. Det kändes så överraskande för henne att jag avsåg Gustaf VI Adolf. För henne var det Gustaf V som var "gamle kungen". Mina far- och morföräldrar var dock födda när Oscar II var kung. Farmor var född redan 1889. Denna tisdags tema är: Och det var på kung Oscars tid.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Trots det jag skrev ovan tänkte jag överraska med en bok utan någon som helst koppling till Oscar II:s tid. Hertha är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.

1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!

Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 

Nå, hur kunde jag ta med den här boken, när Oscar II var kung 1872-1907 och boken kom ut 1856? Enkelt! Boken gavs ut på kung Oscar I:s tid!

Nytt land av Mathias Alm. 1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.

Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett om kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.

Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.

Brobyggarna av Jan Guillou. Boken är mycket välskriven, med ett mycket bra språk, och den är dessutom fängslande. Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.

I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.

Det är uppfriskande att det är belgare och engelsmän som framför allt framstår som grymma, giriga och blodtörstiga, medan tyskarna försöker sprida kultur och civilisation. Det är alltför vanligt i vår anglosaxiskt dominerade värld att tyskarna ses som brutala medan britterna är civiliserade tedrickare.

Dagens mening v. 39 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Älskade barn av Marianne Fredriksson. 

Jag har aldrig haft något förhållande till Gud, det kan bero på att jag fick för mycket av honom under min barndom.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Tisdagstrion: Alkohol

Dags för veckans tisdagstrio. Vin och sprit brukar alla kunna ha en åsikt om, alldeles oavsett om man själv vill dricka dessa drycker eller inte. Vissa kristna grupper har haft en tvärsäker åsikt om att det är något syndigt att dricka alkohol, men då brukar jag invända att Jesu första underverk faktiskt var att förvandla vatten till vin vid bröllopet i Kana. Denna tisdags tema är: Alkohol.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Boken Det förtätade ögonblicket - Tolkningar av T'anglyrik kom till mig av misstag. Jag köpte en bok av Kawabata på Tradera, men fick av misstag denna bok istället. Allting ordnade sig. Jag fick rätt bok till slut, men säljaren lät mig behålla den här boken som plåster på såren.

Akademiledamoten Göran Malmqvist är väl författare till boken. Han håller en lång lärd utläggning om hur den kinesiska poesin utvecklats genom århundradena. Samtidigt är det också en bok med dikter av kinesiska poeter under T'angdynastin (618-906). Dessa tycker jag också bör ses som författare till boken, även om det gått mer än ett årtusende sedan de levde.

Malmqvist väljer att i boken återge dikterna i fyra former. Först med kinesiska tecken, därefter på kinesiska med latinska bokstäver, sedan en ordagrann översättning som blir svårtydd för oss som saknar Malmqvists expertkunskaper, och slutligen Malmqvists tolkning av dikten. Det är denna fjärde version som jag har möjlighet att ta till mig.

Det är vackra dikter, som både kan innehålla naturlyrik och kärlek. Jag tänkte återge en av dikterna i två former, dels den ordagranna översättningen, dels Malmqvists tolkning. Dikten är skriven av Liu Yü-hsi som levde 772-842.

Dricka vin betrakta peoner

denna dag, blomma framför dricka
sött hjärta, berusa flera bägare
blott sörja, blomma äga tal
inte för, gammal man öppna

Att dricka vin och betrakta peoner

Idag dricker jag bland blommorna
med glatt hjärta berusar jag mig på några bägare
min enda sorg är att blommorna kan tala
och vägra att öppna sig för mig, gamle gubbe

I Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén har Gloria följt med sin nye pojkvän Adam till skärgården för att tillbringa några lugna dagar på hans familjs storslagna sommarnöje Ekudden. Trots deras olika bakgrund har även Gloria minnen från ön, från ett par somrar i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus där med sitt feministiska kollektiv. Något som bidrar till att hon redan första kvällen kommer på kant med Adams familj.
Bland öns bofasta råder en märklig stämning, de verkar vara uppdelade i två läger och talar inte med varandra. Under sina promenader får Gloria en krypande känsla av att vara iakttagen, men i de mardrömmar som plötsligt äter upp hennes nätter är hon den som iakttar - och det hon ser är flimrande bilder av en gammal trasig jeansjacka.
Detta är en trevlig och lättläst bok. Ja, jag tycker det är en trevlig bok, trots att det är en psykologisk thriller.
Allt börjar så rart. Gloria följer med pojkvännen till Ekudden. Visserligen blir det lite ordfäktande vid den första middagen med hans familj, men det blir inga bestående motsättningar. Allt verkar som gjort för en skön och avkopplande tid med sol, bad och trerättersmiddagar med vin.
Men så hittar Gloria en död kvinna. Har hon blivit mördad? Polisen är förtegen, men det verkar som de misstänker det. 
De befinner sig på en ö där alla känner alla. Vad är det egentligen för hemligheter som nu riskerar att komma upp till ytan?
Ju längre in i boken man kommer, desto högre blir tempot. Mot slutet går det fort och Gloria får till slut svar på alla frågor. Tveksamt dock om hon hade velat veta.

Shuggie Bain av Douglas Stuart. Året är 1981 och industristaden Glasgow är nere för räkning under Thatchers järnhårda styre. Varven och stålverken ligger utspridda längs floden Clyde som rostande dinosaurier. Invånarna kämpar för att överleva. Agnes Bain har alltid haft större drömmar än så, med sitt svarta hår och sina skinande tänder liknar hon en riktig stjärna, ämnad för något finare och bättre. Men när hennes man lämnar familjen faller allt samman. Agnes och de tre barnen försöker bygga upp en ny tillvaro i en litet gruvsamhälle avund. Agnes medicin heter öl och vodka men det blir snart barnens uppgift att ta hand om henne. Shuggie Bain, minstingen, är den som håller ut längst. Han drömmer sig också bort, från gruvområdet och de hånfulla blickar som aldrig låter honom glömma att han är annorlunda.