Titel: Den andra sömnen
Originalets titel: The Second Sleep
Författare: Robert Harris
Förlag: Bookmark Förlag (2020)
Antal sidor: 315
Året är 1468. Den unge prästen Christopher Fairfax skickas till en avlägsen brittisk by för att hålla i begravningen av byns kyrkoherde, fader Lacy. Fairfax hittar mystiska saker som fader Lacy samlade på - mynt, glasskärvor, plastföremål. Ledde kyrkoherdens besatthet av det förflutna till hans död?
I takt med att Fairfax isoleras alltmer från omvärlden ställs allt han vet om sig själv, sin tro och sin världs historia på sin spets.
Den andra sömnen undersöker utan att predika den moderna civilisationens oundvikliga framfart mot sin egen undergång.
Jag har tidigare läst Konklaven av samme författare, och den tyckte jag mycket om. Mina förväntningar var därför höga inför att läsa Den andra sömnen, och jag blev inte besviken. Detta är en riktigt intressant bok, som har ett oväntat perspektiv.
När författaren anger att boken utspelar sig 1468, så utgår man som läsare givetvis från att vi befinner oss på medeltiden. Men det dröjer inte länge innan man inser att så inte är fallet. Vi får veta att det finns människor som samlar på föremål av plast och mynt från den elisabetanska tiden. Då bliv man förvånad. Plastföremål? Och Elisabeth I var ju drottning av England under andra hälften av 1500-talet. Det visar sig snart att vi inte befinner oss på medeltiden, utan i framtiden. Romanen är en postapokalyptisk dystopi, och vi befinner oss många hundra år framåt i tiden. Den elisabetanska tiden hänvisar till Elisabeth II:s regeringstid. Några år in på 2020-talet skedde den stora apokalypsen, och vår kultur gick under. Kyrkan har fått stor makt, och hon lär ut att slaget vid Harmageddon ägde rum och Jesus återkom för att förstöra all den ondska som människorna byggt upp genom sin tro på naturvetenskapen. Det viktigaste nu är att se till att människorna inte vänder åter till "scientismen" och att forska kring "forntiden", det vill säga vår tid ses som kätteri.
Jag tycker att detta är en mycket intressant dystopi. Vad händer om tekniken vi använder oss av plötsligt skulle försvinna? Utan elektricitet försvinner våra pengar. Då tvingas vi tillbaka till självhushåll, men hur många av oss kan harva och plöja eller mjölka en ko och slakta en gris. Svälten skulle snabbt breda ut sig. När det åter kan byggas upp ett samhälle kanske vi finner oss leva i en värld lik det vi kallar medeltiden.
För den som tycker om välskrivna dystopier är detta en bok jag varmt rekommenderar!
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 4: Läs en bok vars författare är från England.
Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kaosutmaning 2025
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
Visar inlägg med etikett Kaosutmaning 2018. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kaosutmaning 2018. Visa alla inlägg
torsdag 9 april 2020
fredag 28 december 2018
Kaosutmaningen 2018 - slutrapport
Dags för slutrapport av 2018 års kaosutmaning. Detta var tredje året som jag var med. I år var det Fröken Christina som hade knåpat ihop en lista.
Kaosutmaningen 2018 gick ut på att mellan 1 januari och 31 december 2018 pricka in minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan. Jag lyckades pricka av 22 punkter.
1. En bok vars titel består av 7 ord
Flickan som gifte sig med ett lejon av Alexander McCall Smith
2. En bok vars titel innehåller ett personnamn
Lolita av Vladimir Nabokov
3. En debutbok
Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
4. En bok som även finns som film eller TV-serie
Kallocain av Karin Boye
5. En grafisk roman
6. En novellsamling
Djungelboken av Rudyard Kipling
7. En klassiker
Don Quijote av la Mancha av Miguel de Cervantes Saavedra
8. En bok med en siffra i titeln
1968 av Jan Guillou
9. En bok av en författare som kommer från Asien
10. En bok av en författare som kommer från Afrika
11. En bok av en författare som kommer från Sydamerika
12. Läs om en gammal favoritbok
13. En bok med en blomma på omslaget
Blodlokan av Louise Boije af Gennäs
14. En bok du inte läst från en författare du älskar
Begynnelse av Dan Brown
15. En förbjuden bok
16. En bok under 150 sidor
Dr Jekyll och mr Hyde av Robert Louis Stevenson
17. En bok med en karaktär med samma yrke som du
18. En bok från biblioteket
Mor gifter sig av Moa Martinson
19. En bok du läste som ung
20. En bok om en resa
21. En bok som inte utspelas i en stad
Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau
22. En bok på engelska
23. En bok som har fått beröm i en bokblogg
Raya av Henrik Johansson
24. En bok med många berättarröster
Mannen i Stockholm av Eric Marcus Andersson
25. En bok av en författare som skrivit över 20 verk
Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou
26. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
Avien av Maria Wälsäter
27. En bok publicerad före år 2005
Rid i natt! av Vilhelm Moberg
28. En bok vari det inte finns någon telefon
Artemis av Andy Weir
29. En bok vars titel endast består av ett adjektiv
Skendöda av Louise Boije af Gennäs
30. En bok med idrottsanknytning
31. En bok med en månad i titeln
32. En bok skriven av ett författarpar
Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina
33. En bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslaget
Resan tillbaka av Karina Johansson
34. En Augustprisvinnare
35. En bok från 2018
Sanningen av Harlan Coben
Kaosutmaningen 2018 gick ut på att mellan 1 januari och 31 december 2018 pricka in minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan. Jag lyckades pricka av 22 punkter.
Flickan som gifte sig med ett lejon av Alexander McCall Smith
Lolita av Vladimir Nabokov
Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
Kallocain av Karin Boye
5. En grafisk roman
Djungelboken av Rudyard Kipling
Don Quijote av la Mancha av Miguel de Cervantes Saavedra
1968 av Jan Guillou
9. En bok av en författare som kommer från Asien
10. En bok av en författare som kommer från Afrika
11. En bok av en författare som kommer från Sydamerika
12. Läs om en gammal favoritbok
Blodlokan av Louise Boije af Gennäs
Begynnelse av Dan Brown
15. En förbjuden bok
Dr Jekyll och mr Hyde av Robert Louis Stevenson
17. En bok med en karaktär med samma yrke som du
Mor gifter sig av Moa Martinson
19. En bok du läste som ung
20. En bok om en resa
Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau
22. En bok på engelska
Raya av Henrik Johansson
Mannen i Stockholm av Eric Marcus Andersson
Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou
Avien av Maria Wälsäter
Rid i natt! av Vilhelm Moberg
Artemis av Andy Weir
Skendöda av Louise Boije af Gennäs
30. En bok med idrottsanknytning
31. En bok med en månad i titeln
Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina
Resan tillbaka av Karina Johansson
34. En Augustprisvinnare
Sanningen av Harlan Coben
fredag 21 december 2018
Flickan som gifte sig med ett lejon
Titel: Flickan som gifte sig med ett lejon
Originalets titel: The Girl Who Married a Lion
Författare: Alexander McCall Smith
Förlag: Lind&Co (2006)
Antal sidor: 123
Baksidestexten:
"I Flickan som gifte sig med ett lejon har Alexander McCall Smith samlat en rad tankeväckande och underhållande berättelser från Afrika. Läsare av hans succéserie om Damernas detektivbyrå kommer att känna igen miljön, som också här är Botswana och Zimbabwe.
De flesta av bokens berättelser är fabler och folksagor som McCall Smith fått höra av lokalbefolkningen och sedan omdiktat på sitt oefterhärmliga vis. Precis som i verkliga livet blandas här komik med tragik och vardagsliv med magi - allt förmedlat med det goda berättarhumör som är McCall Smiths signum."
Originalets titel: The Girl Who Married a Lion
Författare: Alexander McCall Smith
Förlag: Lind&Co (2006)
Antal sidor: 123
Baksidestexten:
"I Flickan som gifte sig med ett lejon har Alexander McCall Smith samlat en rad tankeväckande och underhållande berättelser från Afrika. Läsare av hans succéserie om Damernas detektivbyrå kommer att känna igen miljön, som också här är Botswana och Zimbabwe.
De flesta av bokens berättelser är fabler och folksagor som McCall Smith fått höra av lokalbefolkningen och sedan omdiktat på sitt oefterhärmliga vis. Precis som i verkliga livet blandas här komik med tragik och vardagsliv med magi - allt förmedlat med det goda berättarhumör som är McCall Smiths signum."
Det här är en bok som jag valde på måfå på biblioteket. Det lät roligt med en bok med afrikanska fabler och folksagor. I vilken utsträckning McCall Smith har lagt in eget författarskap vet jag inte. För hans egen skull hoppas jag att det inte är i någon betydande grad, för det här är en ganska tråkig bok.
Det är harar, lejon och en massa andra djur som medverkar och även en del människor. Man får läsa hur haren lurade babianerna. Problemet för mig är att berättelserna känns dåligt redigerade. Det saknas ofta en riktig knorr. Jag läser den ena berättelsen efter den andra, men de berör mig inte.
Så den boken lämnar jag tillbaka till biblioteket utan saknad.
söndag 9 december 2018
Avien
Titel: Avien
Författare: Maria Wälsäter
Förlag: Ebes förlag (2018)
Antal sidor: 334
Har alla förbud en orsak? För att rädda livet på sin sjuke lillebror fattar Isondra ett desperat beslut. Hon kan aldrig föreställa sig hur hennes handlingar kommer att vända upp och ned på den redan så instabila världen. Under hennes resa suddas gränserna mellan vän och fiende ut i samma rasande takt som hemligheterna flyter upp till ytan. När kunskapen står på spel innebär varje handling liv eller död för många fler än bara Isondra och hennes bror.
Avien är en bok som jag köpte på Värmlands Bokfestival i november. Det är en fantasyroman och det är sannerligen inte en genre jag brukar hämta böcker ur. Ett tag funderade jag på om det möjligen var den första fantasyromanen jag läste, men så kom jag på att jag för minst 15 år sedan läste första boken om Harry Potter. Fast egentligen kanske jag läst andra böcker som skulle kunna räknas som fantasy, även om de har placerats i ett annat fack. Som barn läste jag Astrid Lindgrens Mio min Mio. Nog skulle väl den kunna räknas som fantasy, även om den traditionellt "bara" anses vara en saga.
När jag började läsa boken fastnade jag direkt för den. Maria Wälsäter skapar en alldeles egen värld där dorier och elysier ligger i fejd med varandra sedan urminnes tider. Boken är välskriven och samtidigt lättläst. Det är en sådan roman där jag, sedan jag bestämt mig för att bara läsa ett kapitel, plötsligt finner mig läsa ytterligare ett. Och sedan ytterligare ett.
Jag bryr mig verkligen om hur det ska gå för Isondra, Gabriel, Alexander, Benjamin och de andra karaktärerna, vilket är ett gott betyg. Det finns väl inget värre än när man känner likgiltighet för vad som ska ske i en bok.
I Elysien har människorna kunskaper och krafter som inte hör till de vanliga. De utgår från de fyra elementen eld, vatten, jord och luft. Även här lyckas författaren skapa en trovärdighet så länge man accepterar att man befinner sig i det speciella universum som en sådan här roman utgör. Ett extra plus för omslaget som jag tycker är riktigt fint.
Miljöbeskrivningar är inte något som jag brukar efterfråga i böcker. De blir i mitt tycke ofta långa transportsträckor. Men i Avien skulle jag ibland ha velat veta lite mer. Vi befinner oss i palats uppe i ekar och då skulle jag vilja veta om eken är enorm eller människorna pyttesmå. Djuren lyser för det mesta med sin frånvaro. Om jag inte minns helt fel är det bara två djur, förutom fjärilar, som omnämns - giftskuggorna och ett välsmakande djur som jag nu inte minns namnet på. Där skulle jag gärna ha velat få dessa mystiska djur beskrivna lite närmare.
Ibland hänger jag inte riktigt med på hur elysierna organiserar sitt samhälle. Vad är egentligen Brödraskapet och hur kan landets kronprins tillhöra denna organisation, men vara underställd dess kapten? Jag vill veta mer.
Att jag efterfrågar mer bakgrund till olika företeelser i boken ska dock inte ses som något negativt. Det visar att romanen har väckt intresse och nyfikenhet hos mig.
Det känns lite tomt när jag läst klart det sista kapitlet. Jag får trösta mig med att Avien är första delen i en trilogi. Jag hoppas att jag får återknyta bekantskapen med några av karaktärerna i nästa del.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 26: En bok i en genre du vanligtvis inte läser.
Författare: Maria Wälsäter
Förlag: Ebes förlag (2018)
Antal sidor: 334
Har alla förbud en orsak? För att rädda livet på sin sjuke lillebror fattar Isondra ett desperat beslut. Hon kan aldrig föreställa sig hur hennes handlingar kommer att vända upp och ned på den redan så instabila världen. Under hennes resa suddas gränserna mellan vän och fiende ut i samma rasande takt som hemligheterna flyter upp till ytan. När kunskapen står på spel innebär varje handling liv eller död för många fler än bara Isondra och hennes bror.
Avien är en bok som jag köpte på Värmlands Bokfestival i november. Det är en fantasyroman och det är sannerligen inte en genre jag brukar hämta böcker ur. Ett tag funderade jag på om det möjligen var den första fantasyromanen jag läste, men så kom jag på att jag för minst 15 år sedan läste första boken om Harry Potter. Fast egentligen kanske jag läst andra böcker som skulle kunna räknas som fantasy, även om de har placerats i ett annat fack. Som barn läste jag Astrid Lindgrens Mio min Mio. Nog skulle väl den kunna räknas som fantasy, även om den traditionellt "bara" anses vara en saga.
När jag började läsa boken fastnade jag direkt för den. Maria Wälsäter skapar en alldeles egen värld där dorier och elysier ligger i fejd med varandra sedan urminnes tider. Boken är välskriven och samtidigt lättläst. Det är en sådan roman där jag, sedan jag bestämt mig för att bara läsa ett kapitel, plötsligt finner mig läsa ytterligare ett. Och sedan ytterligare ett.
Jag bryr mig verkligen om hur det ska gå för Isondra, Gabriel, Alexander, Benjamin och de andra karaktärerna, vilket är ett gott betyg. Det finns väl inget värre än när man känner likgiltighet för vad som ska ske i en bok.
I Elysien har människorna kunskaper och krafter som inte hör till de vanliga. De utgår från de fyra elementen eld, vatten, jord och luft. Även här lyckas författaren skapa en trovärdighet så länge man accepterar att man befinner sig i det speciella universum som en sådan här roman utgör. Ett extra plus för omslaget som jag tycker är riktigt fint.
Miljöbeskrivningar är inte något som jag brukar efterfråga i böcker. De blir i mitt tycke ofta långa transportsträckor. Men i Avien skulle jag ibland ha velat veta lite mer. Vi befinner oss i palats uppe i ekar och då skulle jag vilja veta om eken är enorm eller människorna pyttesmå. Djuren lyser för det mesta med sin frånvaro. Om jag inte minns helt fel är det bara två djur, förutom fjärilar, som omnämns - giftskuggorna och ett välsmakande djur som jag nu inte minns namnet på. Där skulle jag gärna ha velat få dessa mystiska djur beskrivna lite närmare.
Ibland hänger jag inte riktigt med på hur elysierna organiserar sitt samhälle. Vad är egentligen Brödraskapet och hur kan landets kronprins tillhöra denna organisation, men vara underställd dess kapten? Jag vill veta mer.
Att jag efterfrågar mer bakgrund till olika företeelser i boken ska dock inte ses som något negativt. Det visar att romanen har väckt intresse och nyfikenhet hos mig.
Det känns lite tomt när jag läst klart det sista kapitlet. Jag får trösta mig med att Avien är första delen i en trilogi. Jag hoppas att jag får återknyta bekantskapen med några av karaktärerna i nästa del.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 26: En bok i en genre du vanligtvis inte läser.
torsdag 25 oktober 2018
Skendöda
Titel: Skendöda
Författare: Louise Boije af Gennäs
Förlag: Bookmark Förlag (2018)
Antal sidor: 470
Skendöda av Louise Boije af Gennäs är andra delen i Motståndstrilogin. Den första hette Blodlokan och kom ut 2017.
Sara har bestämt sig för att återvända till Stockholm från Örebro, trots de märkliga och traumatiska händelser som präglat hennes första höst i huvudstaden. Mer på sin vakt än någonsin byter hon till ett jobb inom konsultbranschen och flyttar till en ny stadsdel i hopp om att de ansiktslösa förföljarna ska lämna henne i fred.
Men den mardrömslika utpressningen tar snart vid där den slutade. Omgiven av finansvärldens korruption och maktspel måste Sara ställa sig frågan: Finns det överhuvudtaget någon hon kan lita på?
Blodlokan var en mycket angenäm upplevelse och när jag nu fick andra delen i trilogin var förväntningarna höga. Jag blev inte besviken.
Detta är en spänningsroman med högt tempo och man vill bara läsa mer. Sara känner att någon eller några vill henne illa, men så många märkliga saker händer att hon börjar tvivla på sitt förstånd. Har hon blivit galen? Är hon paranoid? Men när människor och djur i hennes närhet dör inser hon att det verkligen är på allvar. Det är en livsfarlig fiende hon har emot sig; en fiende som vill ha något av henne, men hon vet inte vad.
Serien bygger på att det finns en konspiration. Den hemliga organisationen är dold, men tycks styra det mesta. Egentligen tycker jag att konspirationsteorier i allmänhet är löjliga och enfaldiga. Hur många gånger har man inte läst om hur judarna, frimurarna, illuminati, Bilderberggruppen och så vidare styr världen. Ändå är detta en mycket bra bok. Författaren har gjort en gedigen research och kryddar boken med utdrag ur seriösa tidningsartiklar som visar hur de rikaste blir allt rikare, samtidigt som de vanliga enkla människorna får ta smällen. Inte är det de rikaste som drabbas när Telia Sonera får betala skadestånd på många miljarder därför att man mutat regimer i Kaukasus.
Roligt också att författaren lägger in nutida händelser i boken, som inte har med konspirationen att göra, men som ändå ger färg till boken. Arnault och Torstensson nämns, liksom ett par stofiler i Svenska Akademien som vill använda sin maktställning till att krossa en misshaglig kinesisk författare.
Detta är en mycket bra bok. Läs den! Men läs Blodlokan först om du inte redan gjort det.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 29: En bok vars titel endast består av ett adjektiv.
Författare: Louise Boije af Gennäs
Förlag: Bookmark Förlag (2018)
Antal sidor: 470
Skendöda av Louise Boije af Gennäs är andra delen i Motståndstrilogin. Den första hette Blodlokan och kom ut 2017.
Sara har bestämt sig för att återvända till Stockholm från Örebro, trots de märkliga och traumatiska händelser som präglat hennes första höst i huvudstaden. Mer på sin vakt än någonsin byter hon till ett jobb inom konsultbranschen och flyttar till en ny stadsdel i hopp om att de ansiktslösa förföljarna ska lämna henne i fred.
Men den mardrömslika utpressningen tar snart vid där den slutade. Omgiven av finansvärldens korruption och maktspel måste Sara ställa sig frågan: Finns det överhuvudtaget någon hon kan lita på?
Blodlokan var en mycket angenäm upplevelse och när jag nu fick andra delen i trilogin var förväntningarna höga. Jag blev inte besviken.
Detta är en spänningsroman med högt tempo och man vill bara läsa mer. Sara känner att någon eller några vill henne illa, men så många märkliga saker händer att hon börjar tvivla på sitt förstånd. Har hon blivit galen? Är hon paranoid? Men när människor och djur i hennes närhet dör inser hon att det verkligen är på allvar. Det är en livsfarlig fiende hon har emot sig; en fiende som vill ha något av henne, men hon vet inte vad.
Serien bygger på att det finns en konspiration. Den hemliga organisationen är dold, men tycks styra det mesta. Egentligen tycker jag att konspirationsteorier i allmänhet är löjliga och enfaldiga. Hur många gånger har man inte läst om hur judarna, frimurarna, illuminati, Bilderberggruppen och så vidare styr världen. Ändå är detta en mycket bra bok. Författaren har gjort en gedigen research och kryddar boken med utdrag ur seriösa tidningsartiklar som visar hur de rikaste blir allt rikare, samtidigt som de vanliga enkla människorna får ta smällen. Inte är det de rikaste som drabbas när Telia Sonera får betala skadestånd på många miljarder därför att man mutat regimer i Kaukasus.
Roligt också att författaren lägger in nutida händelser i boken, som inte har med konspirationen att göra, men som ändå ger färg till boken. Arnault och Torstensson nämns, liksom ett par stofiler i Svenska Akademien som vill använda sin maktställning till att krossa en misshaglig kinesisk författare.
Detta är en mycket bra bok. Läs den! Men läs Blodlokan först om du inte redan gjort det.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 29: En bok vars titel endast består av ett adjektiv.
tisdag 21 augusti 2018
Dr Jekyll och Mr Hyde
Titel: Dr Jekyll och Mr Hyde
Originalets titel: The strange case of Dr. Jekyll and mr. Hyde
Författare: Robert Louis Stevenson
Förlag: Bokförlaget Trevi
Antal sidor: 83
Jag blev förvånad när jag lånade Dr Jekyll och Mr Hyde på biblioteket. Så tunn! Jag trodde att jag kanske hade råkat låna en förkortad ungdomsupplaga. Men efter att ha googlat lite har jag förstått att detta är en kortroman. Det exemplar jag har läst slutar på sidan 117, men då finns först ett förord av Sam J. Lundwall och efter den egentliga romanen finns ännu en av Stevensons berättelser - Markheim. Markheim var inte alls någon dum berättelse, men jag väljer att ägna detta utrymme år Dr Jekyll och mr Hyde.
Normalt ska man undvika spoilers när man berättar om en läst bok på sin bokblogg. När det gäller en klassiker som denna tror jag inte att det spelar någon roll. De flesta känner nog till berättelsen.
Jag är ganska säker på att jag läst boken som barn. Jag var en trägen bibliotekskund redan som barn. Ja, kanske mer då än nu. Men bokens innehåll mindes jag egentligen inte. Det är väl mer historien som sådan som finns i minnet, genom att den har berättats och parodierats så många gånger.
Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.
Genom mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss mr Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.
Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 16: En bok under 150 sidor.
Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår och den har sedan förlängts till att gälla hela året. Dr Jekyll och mr Hyde är min augustiklassiker.
Originalets titel: The strange case of Dr. Jekyll and mr. Hyde
Författare: Robert Louis Stevenson
Förlag: Bokförlaget Trevi
Antal sidor: 83
Jag blev förvånad när jag lånade Dr Jekyll och Mr Hyde på biblioteket. Så tunn! Jag trodde att jag kanske hade råkat låna en förkortad ungdomsupplaga. Men efter att ha googlat lite har jag förstått att detta är en kortroman. Det exemplar jag har läst slutar på sidan 117, men då finns först ett förord av Sam J. Lundwall och efter den egentliga romanen finns ännu en av Stevensons berättelser - Markheim. Markheim var inte alls någon dum berättelse, men jag väljer att ägna detta utrymme år Dr Jekyll och mr Hyde.
Normalt ska man undvika spoilers när man berättar om en läst bok på sin bokblogg. När det gäller en klassiker som denna tror jag inte att det spelar någon roll. De flesta känner nog till berättelsen.
Jag är ganska säker på att jag läst boken som barn. Jag var en trägen bibliotekskund redan som barn. Ja, kanske mer då än nu. Men bokens innehåll mindes jag egentligen inte. Det är väl mer historien som sådan som finns i minnet, genom att den har berättats och parodierats så många gånger.
Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.
Genom mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss mr Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.
Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 16: En bok under 150 sidor.
Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår och den har sedan förlängts till att gälla hela året. Dr Jekyll och mr Hyde är min augustiklassiker.
måndag 20 augusti 2018
1968
Titel: 1968
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget (2017)
Antal sidor: 440
1968 är ett av 1900-talets mest mytomspunna årtal. Protesterna mot Vietnamkriget i både USA och Västeuropa skapade en vänstervåg som dominerade både politiken och kulturen. Eric Letang är färdigutbildad jurist och brinnande aktiv i politiken. Som ung notarie på den beryktade advokatfirman Henning Sjöstrand tvingas han gång på gång ta ställning till hur juridiken kan användas till både gott och ont. Hans första stora mål för honom ut i Europa den heta sommar när de röda fanorna dominerar gatorna i Paris och när socialism med mänskligt ansikte går under i Prag. Men den vänsterradikala vågen kommer att än mer splittra familjen Lauritzen mellan de yngre som anser att det är rätt att göra uppror och de äldre som vidhåller att äganderätten står över allt annat.
1968 är den sjunde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. En romansvit som jag hyllat flera gånger på den här bloggen, men tyvärr håller det senaste delarna inte samma klass som de inledande.
Måhända beror det på att Jan Guillou nu beskriver tidsperioder som han själv har upplevt. Det känns som att han skriver om sina egna upplevelser, och då blir det inte samma litterära känsla som i de första delarna, där han kunde fabulera friare.
I 1968 är det många grupper som Guillou kan spy galla över, därför att deras politiska uppfattningar inte överensstämmer med hans. Det är högerpartister, liberaler, trotskister, maoister, moskvatrogna vpk:are med flera. Han tycks njuta av att framställa dem som osedvanligt korkade, och det känns som om han passar på att göra upp med sina spöken från det förflutna. Hur han beskriver polisen ska vi bara inte tala om. Precis som bokens huvudperson Eric Letang är han ju en franskättad överklassperson med vänsteråsikter, men givetvis måste det vara "rätt" vänster. Vilken vänster som är rätt i Guillous ögon framgår dock inte.
Detta betyder dock inte att boken är ointressant. Jan Guillou ger i romanens form en hel del information om stämningarna inom den svenska vänstern det år som kommit att definiera många av dem som var revolutionsromantiker vid den tiden. För dem som inte tillhörde ytterkantsvänstern har årtalet inte alls samma betydelse.
Men det hade varit att föredra, om författaren kunnat hålla en viss distans till ämnet. Huvudpersonen möter till och med Erik Ponti, som ju är Jan Guillous alter ego i många av hans tidigare böcker. Och jo då, både Erik Letang och Erik Ponti hade varit elever på internatskolan Solbacka, som Guillou skrivit om i Ondskan.
Självkritiska författare låter någon eller några andra läsa manuset innan det går i tryck. Jag är inte säker på att Guillou gör detta. Jag har hittat åtminstone tre direkta felaktigheter, som borde vara pinsamma för författaren:
1. I boken nämns Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien. Enligt Guillou var DDR ett av länderna som anföll Tjeckoslovakien. Detta är fel. DDR var inte med.
2. Den senegalesiske presidenten och poeten Léopold Sédar Senghor omtalas i boken. Det sägs att han tillhörde Franska Akademien. Men det gjorde han inte 1968. Han invaldes 1983.
3. Vid ett samtal i boken sägs att man numera inte ska använda ordet neger om USA:s svarta, utan istället afroamerikaner. Men termen afroamerikaner introducerades inte förrän 1988.
Boken är intressant och lättläst, men om författaren hade kunnat närma sig ämnet med lite mer ödmjukhet hade boken kunnat bli bättre.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 8: En bok med en siffra i titeln. (Den har ju till och med fyra siffror i titeln.)
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget (2017)
Antal sidor: 440
1968 är ett av 1900-talets mest mytomspunna årtal. Protesterna mot Vietnamkriget i både USA och Västeuropa skapade en vänstervåg som dominerade både politiken och kulturen. Eric Letang är färdigutbildad jurist och brinnande aktiv i politiken. Som ung notarie på den beryktade advokatfirman Henning Sjöstrand tvingas han gång på gång ta ställning till hur juridiken kan användas till både gott och ont. Hans första stora mål för honom ut i Europa den heta sommar när de röda fanorna dominerar gatorna i Paris och när socialism med mänskligt ansikte går under i Prag. Men den vänsterradikala vågen kommer att än mer splittra familjen Lauritzen mellan de yngre som anser att det är rätt att göra uppror och de äldre som vidhåller att äganderätten står över allt annat.
1968 är den sjunde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. En romansvit som jag hyllat flera gånger på den här bloggen, men tyvärr håller det senaste delarna inte samma klass som de inledande.
Måhända beror det på att Jan Guillou nu beskriver tidsperioder som han själv har upplevt. Det känns som att han skriver om sina egna upplevelser, och då blir det inte samma litterära känsla som i de första delarna, där han kunde fabulera friare.
I 1968 är det många grupper som Guillou kan spy galla över, därför att deras politiska uppfattningar inte överensstämmer med hans. Det är högerpartister, liberaler, trotskister, maoister, moskvatrogna vpk:are med flera. Han tycks njuta av att framställa dem som osedvanligt korkade, och det känns som om han passar på att göra upp med sina spöken från det förflutna. Hur han beskriver polisen ska vi bara inte tala om. Precis som bokens huvudperson Eric Letang är han ju en franskättad överklassperson med vänsteråsikter, men givetvis måste det vara "rätt" vänster. Vilken vänster som är rätt i Guillous ögon framgår dock inte.
Detta betyder dock inte att boken är ointressant. Jan Guillou ger i romanens form en hel del information om stämningarna inom den svenska vänstern det år som kommit att definiera många av dem som var revolutionsromantiker vid den tiden. För dem som inte tillhörde ytterkantsvänstern har årtalet inte alls samma betydelse.
Men det hade varit att föredra, om författaren kunnat hålla en viss distans till ämnet. Huvudpersonen möter till och med Erik Ponti, som ju är Jan Guillous alter ego i många av hans tidigare böcker. Och jo då, både Erik Letang och Erik Ponti hade varit elever på internatskolan Solbacka, som Guillou skrivit om i Ondskan.
Självkritiska författare låter någon eller några andra läsa manuset innan det går i tryck. Jag är inte säker på att Guillou gör detta. Jag har hittat åtminstone tre direkta felaktigheter, som borde vara pinsamma för författaren:
1. I boken nämns Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien. Enligt Guillou var DDR ett av länderna som anföll Tjeckoslovakien. Detta är fel. DDR var inte med.
2. Den senegalesiske presidenten och poeten Léopold Sédar Senghor omtalas i boken. Det sägs att han tillhörde Franska Akademien. Men det gjorde han inte 1968. Han invaldes 1983.
3. Vid ett samtal i boken sägs att man numera inte ska använda ordet neger om USA:s svarta, utan istället afroamerikaner. Men termen afroamerikaner introducerades inte förrän 1988.
Boken är intressant och lättläst, men om författaren hade kunnat närma sig ämnet med lite mer ödmjukhet hade boken kunnat bli bättre.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 8: En bok med en siffra i titeln. (Den har ju till och med fyra siffror i titeln.)
tisdag 14 augusti 2018
Skogsliv vid Walden
Titel: Skogsliv vid Walden
Originalets tidel: Walden; or, Life in the woods
Författare: Henry David Thoreau
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 426 (varav ca 50 utgörs av översättaren Frans G. Bengtssons förord)
Så har jag då läst Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau. En bok som inte saknar poänger och intressanta tankar, men som sannerligen inte är någon bladvändare.
Nog har han funderat en hel del, den gode Thoreau. Och bildad är karln också. Där finns många hänvisningar till olika filosofer och till hinduismens Vedaböcker. Han vet allt, kan allt och vill oerhört gärna förtälja detta. Och då blir han bitvis outhärdlig.
Jag har även lite svårt med att han gräver ner sig i detaljer som jag tror att han är ensam om att fundera på. I något kapitel funderar han ut någon formel som ska kunna användas för att beräkna en sjös djup. Om jag förstod saken rätt, skulle formeln inte fungera om sjön hade öar. Vattnets karaktär och färg ägnar han också många sidor åt. För att nu inte tala om isens konsistens.
Men jag ska ändå erkänna att det fanns avsnitt som var intressanta. Framför allt hans funderingar kring vad som egentligen borde vara viktigt för en människa. Problemet för mig är att när jag har läst klart ett kapitel, så minns jag nästan inget av innehållet. Dock kanske inte hela skulden ska läggas på Thoreau. Det kan ju vara jag, som inte är tillräckligt djup.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 21: En bok som som inte utspelar sig i en stad.
Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår och den har sedan förlängts till att gälla hela året. Skogsliv vid Walden är min juliklassiker.
Originalets tidel: Walden; or, Life in the woods
Författare: Henry David Thoreau
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 426 (varav ca 50 utgörs av översättaren Frans G. Bengtssons förord)
Så har jag då läst Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau. En bok som inte saknar poänger och intressanta tankar, men som sannerligen inte är någon bladvändare.
Nog har han funderat en hel del, den gode Thoreau. Och bildad är karln också. Där finns många hänvisningar till olika filosofer och till hinduismens Vedaböcker. Han vet allt, kan allt och vill oerhört gärna förtälja detta. Och då blir han bitvis outhärdlig.
Jag har även lite svårt med att han gräver ner sig i detaljer som jag tror att han är ensam om att fundera på. I något kapitel funderar han ut någon formel som ska kunna användas för att beräkna en sjös djup. Om jag förstod saken rätt, skulle formeln inte fungera om sjön hade öar. Vattnets karaktär och färg ägnar han också många sidor åt. För att nu inte tala om isens konsistens.
Men jag ska ändå erkänna att det fanns avsnitt som var intressanta. Framför allt hans funderingar kring vad som egentligen borde vara viktigt för en människa. Problemet för mig är att när jag har läst klart ett kapitel, så minns jag nästan inget av innehållet. Dock kanske inte hela skulden ska läggas på Thoreau. Det kan ju vara jag, som inte är tillräckligt djup.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 21: En bok som som inte utspelar sig i en stad.
Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår och den har sedan förlängts till att gälla hela året. Skogsliv vid Walden är min juliklassiker.
lördag 21 juli 2018
Begynnelse
Titel: Begynnelse
Originalets titel: Origin
Författare: Dan Brown
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2017)
Antal sidor: 521
Professor Robert Langdon anländer till Guggenheimmuseet i Bilbao för att närvara vid avslöjandet av en upptäckt som enligt inbjudan kommer att "förändra vetenskapen för alltid". Edmond Kirsch, en fyrtioårig miljardär som blivit världskänd för sina tekniska uppfinningar och djärva förutsägelser, hävdar att han funnit svaret på två av mänsklighetens mest omdebatterade frågor: Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?
När den spektakulära presentationen inleds inser Langdon att han och de hundratals andra gästerna står inför ett avslöjande som är långt mer kontroversiellt än de kunnat ana.
Men plötsligt exploderar den välorkestrerade kvällen i kaos. Langdon finner sig vara måltavla för en okänd fiende som inte tycks sky några medel för att förhindra att Kirschs banbrytande upptäckt når dagens ljus.
Som alla andra böcker av denne oerhört framgångsrike författare är tempot i Begynnelse högt. Dan Brown har tagit för vana att låta sin tjocka böcker utspela sig inom loppet av ett dygn.
Denne amerikanske författare brukar låta det mesta av handlingen utspela sig i Europa. Måhända därför att han då kan fabulera lite kring de miljöer han beskriver. Han framhåller ofta att alla platser och organisationer som nämns i böckerna är verkliga, men autenticiteten är väl inte hundraprocentig. Begynnelse utspelar sig i Spanien och vi får veta att den åldrige och sjuklige kungen har varit statschef sedan Franco dog, men att slutet nu närmar sig. Kronprins Julián väntar på att ta över som kung. Som bekant var det Juan Carlos I som blev kung 1977 och han lever än, men har abdikerat. Den nuvarande kungen heter Felipe VI. Någon Julián tror jag aldrig har förekommit i den spanska kungahuset. Detta bekymrar dock antagligen inte de amerikanska läsarna, vars kunskaper om de europeiska länderna brukar vara bristfällig.
Samtidigt kan jag förstå att Brown måste hitta på sådana saker, eftersom det är svårt att blanda in verkliga statsledare i en skönlitterär bok.
Boken är en bladvändare, som alla Browns tidigare böcker. Jag är förtjust i dem, även om denna bok inte når upp till den klass som Änglar och demoner hade. Men ändå är det spännande att följa Robert Langdons kamp, som vanligt med en vacker kvinna vid sin sida, för att finna det som någon vill dölja.
Redan efter halva boken började jag misstänka vem som stod bakom komplotterna, men sedan tvekade jag. Det visade sig emellertid att jag haft rätt, även om jag inte hade förstått motivet.
Författaren har funnit en modell för sina böcker som fungerar, och därför fortsätter han med denna. Någon stor stilist är han inte. Ibland påpekar Langdon saker som läsaren nog kan förstå ändå. Men det spelar ingen roll. Dan Brown kan skratta hela vägen till banken. Och jag har för länge sedan bestämt mig för att stå ut med att det blir en del taffliga passager, eftersom jag tycker att de ändå är riktigt bra spänningsromaner.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 14: En bok du inte läst från en författare du älskar. (Nåja, älskar och älskar. Jag gillar hans böcker i alla fall...)
Originalets titel: Origin
Författare: Dan Brown
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2017)
Antal sidor: 521
Professor Robert Langdon anländer till Guggenheimmuseet i Bilbao för att närvara vid avslöjandet av en upptäckt som enligt inbjudan kommer att "förändra vetenskapen för alltid". Edmond Kirsch, en fyrtioårig miljardär som blivit världskänd för sina tekniska uppfinningar och djärva förutsägelser, hävdar att han funnit svaret på två av mänsklighetens mest omdebatterade frågor: Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?
När den spektakulära presentationen inleds inser Langdon att han och de hundratals andra gästerna står inför ett avslöjande som är långt mer kontroversiellt än de kunnat ana.
Men plötsligt exploderar den välorkestrerade kvällen i kaos. Langdon finner sig vara måltavla för en okänd fiende som inte tycks sky några medel för att förhindra att Kirschs banbrytande upptäckt når dagens ljus.
Som alla andra böcker av denne oerhört framgångsrike författare är tempot i Begynnelse högt. Dan Brown har tagit för vana att låta sin tjocka böcker utspela sig inom loppet av ett dygn.
Denne amerikanske författare brukar låta det mesta av handlingen utspela sig i Europa. Måhända därför att han då kan fabulera lite kring de miljöer han beskriver. Han framhåller ofta att alla platser och organisationer som nämns i böckerna är verkliga, men autenticiteten är väl inte hundraprocentig. Begynnelse utspelar sig i Spanien och vi får veta att den åldrige och sjuklige kungen har varit statschef sedan Franco dog, men att slutet nu närmar sig. Kronprins Julián väntar på att ta över som kung. Som bekant var det Juan Carlos I som blev kung 1977 och han lever än, men har abdikerat. Den nuvarande kungen heter Felipe VI. Någon Julián tror jag aldrig har förekommit i den spanska kungahuset. Detta bekymrar dock antagligen inte de amerikanska läsarna, vars kunskaper om de europeiska länderna brukar vara bristfällig.
Samtidigt kan jag förstå att Brown måste hitta på sådana saker, eftersom det är svårt att blanda in verkliga statsledare i en skönlitterär bok.
Boken är en bladvändare, som alla Browns tidigare böcker. Jag är förtjust i dem, även om denna bok inte når upp till den klass som Änglar och demoner hade. Men ändå är det spännande att följa Robert Langdons kamp, som vanligt med en vacker kvinna vid sin sida, för att finna det som någon vill dölja.
Redan efter halva boken började jag misstänka vem som stod bakom komplotterna, men sedan tvekade jag. Det visade sig emellertid att jag haft rätt, även om jag inte hade förstått motivet.
Författaren har funnit en modell för sina böcker som fungerar, och därför fortsätter han med denna. Någon stor stilist är han inte. Ibland påpekar Langdon saker som läsaren nog kan förstå ändå. Men det spelar ingen roll. Dan Brown kan skratta hela vägen till banken. Och jag har för länge sedan bestämt mig för att stå ut med att det blir en del taffliga passager, eftersom jag tycker att de ändå är riktigt bra spänningsromaner.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 14: En bok du inte läst från en författare du älskar. (Nåja, älskar och älskar. Jag gillar hans böcker i alla fall...)
lördag 14 juli 2018
Kallocain
Titel: Kallocain
Författare: Karin Boye
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1973) (Första utgåva 1940)
Antal sidor: 159
Kallocain är en framtidsvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat. Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.
Detta är en bra bok, om än inte en trevlig och lättsam sådan. Dystopier brukar inte vara det. Det är ett samhälle där det anses som självklart att Staten inte är till för människorna. Givetvis är människorna till för Staten.
Leo Kall är en av många nyttiga idioter i Världsstaten. Beredd att ange sina närmaste om det krävs, och lika rädd för att själv bli angiven. Men hans tankar börjar allt oftare kretsa kring det förbjudna. Finns det inget mer? Måste det vara fel att drömma om något utöver det Staten tillåter?
Karin Boyes roman publicerades första gången 1940. Andra världskriget hade startat året innan. Måhända hade hon det nazistiska Tyskland i åtanke. Men det skulle lika gärna kunna ha varit Stalins Sovjetunionen som inspirerade henne. Politiska samhällssystem där individen blir den förtryckande statsmaktens redskap.
Det är lätt att dra paralleller till George Orwells 1984. Jag undrar om 1984 hade varit lika känd om Karin Boye hade skrivit på engelska.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 4: En bok som även finns som film eller TV-serie.
Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår (med möjlighet till förlängning.) Kallocain är min juniklassiker.
Författare: Karin Boye
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1973) (Första utgåva 1940)
Antal sidor: 159
Kallocain är en framtidsvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat. Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.
Detta är en bra bok, om än inte en trevlig och lättsam sådan. Dystopier brukar inte vara det. Det är ett samhälle där det anses som självklart att Staten inte är till för människorna. Givetvis är människorna till för Staten.
Leo Kall är en av många nyttiga idioter i Världsstaten. Beredd att ange sina närmaste om det krävs, och lika rädd för att själv bli angiven. Men hans tankar börjar allt oftare kretsa kring det förbjudna. Finns det inget mer? Måste det vara fel att drömma om något utöver det Staten tillåter?
Karin Boyes roman publicerades första gången 1940. Andra världskriget hade startat året innan. Måhända hade hon det nazistiska Tyskland i åtanke. Men det skulle lika gärna kunna ha varit Stalins Sovjetunionen som inspirerade henne. Politiska samhällssystem där individen blir den förtryckande statsmaktens redskap.
Det är lätt att dra paralleller till George Orwells 1984. Jag undrar om 1984 hade varit lika känd om Karin Boye hade skrivit på engelska.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 4: En bok som även finns som film eller TV-serie.
Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår (med möjlighet till förlängning.) Kallocain är min juniklassiker.
lördag 7 juli 2018
Mannen i Stockholm
Titel: Mannen i Stockholm
Författare: Eric Marcus Andersson
Förlag: Egenproduktion hos Vulkan (2018)
Antal sidor: 435 (pocket)
År 1959 har andra världskriget varit ett avslutat kapitel i nästan femton år. Resan hade börjat i Paris där de undersökt staden ett par dagar innan. Skuggan av krigets ondska sträcker sig dock lång fortfarande, inte bara över tid, men även rum. Den påbörjar sin färd i Karibien för att sedan vända mot Stockholm där det makabra eskalerar. En professor sitter delvis på svar, frågan är hur ondskan och hatet ska stoppas.
Mannen i Stockholm är Eric Marcus Anderssons debutroman. På ett skickligt sätt bygger han upp spänningen. Vad är egentligen sambandet mellan mordoffren? Hur kan någon, femton år efter kriget, känna ett behov av att mörda människor, som till synes är helt oskyldiga. Svaret får läsaren inte förrän alldeles i slutet, så som det ska vara i en spänningsroman, och där kastas plötsligt allt över ända.
Författaren låter flera karaktärer komma till tals. Att använda sig av mer än en berättarröst gör att vi kommer fler personer nära. Däremot kan jag känna att det blir lite märkligt med de våldsamma händelserna i Stockholm 1959. En författare kan ibland välja en fiktiv plats för de händelser han skapar, eller också förlägga händelserna något framåt i tiden. Men här handlar det om en tid och en plats som är kända av läsaren, och då kan åtminstone jag fundera över varför jag aldrig hört talas om detta tidigare. Nu förstår jag av innehållet i boken att det var nödvändigt att inte ha för stort tidsmässigt avstånd till andra världskriget, men det skaver ändå lite.
Hantverket när det gäller att skapa en spänningsroman med tempo behärskar författaren. Dock finns det saker som stör mig, och det är framför allt språket. Subjekt och objekt används ofta på fel sätt och ibland känns språket mer nutid än 1959. På några ställen stoppas synnerligen ovanliga ord in, men jag är inte säker på att de alltid är rätt använda. Att låta en person tala tyska kan vara helt relevant, men då ska tyskan vara korrekt. En av huvudpersonerna säger vid flera tillfällen "Händer hoch". Det heter "Hände hoch"! Sådant slarv irriterar mig.
Sammanfattningsvis vill jag säga att det var en intressant roman att läsa. Om författaren låter någon korrekturläsa texten kan nästa roman bli något att se fram mot.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 24: En bok med många berättarröster.
Författare: Eric Marcus Andersson
Förlag: Egenproduktion hos Vulkan (2018)
Antal sidor: 435 (pocket)
År 1959 har andra världskriget varit ett avslutat kapitel i nästan femton år. Resan hade börjat i Paris där de undersökt staden ett par dagar innan. Skuggan av krigets ondska sträcker sig dock lång fortfarande, inte bara över tid, men även rum. Den påbörjar sin färd i Karibien för att sedan vända mot Stockholm där det makabra eskalerar. En professor sitter delvis på svar, frågan är hur ondskan och hatet ska stoppas.
Mannen i Stockholm är Eric Marcus Anderssons debutroman. På ett skickligt sätt bygger han upp spänningen. Vad är egentligen sambandet mellan mordoffren? Hur kan någon, femton år efter kriget, känna ett behov av att mörda människor, som till synes är helt oskyldiga. Svaret får läsaren inte förrän alldeles i slutet, så som det ska vara i en spänningsroman, och där kastas plötsligt allt över ända.
Författaren låter flera karaktärer komma till tals. Att använda sig av mer än en berättarröst gör att vi kommer fler personer nära. Däremot kan jag känna att det blir lite märkligt med de våldsamma händelserna i Stockholm 1959. En författare kan ibland välja en fiktiv plats för de händelser han skapar, eller också förlägga händelserna något framåt i tiden. Men här handlar det om en tid och en plats som är kända av läsaren, och då kan åtminstone jag fundera över varför jag aldrig hört talas om detta tidigare. Nu förstår jag av innehållet i boken att det var nödvändigt att inte ha för stort tidsmässigt avstånd till andra världskriget, men det skaver ändå lite.
Hantverket när det gäller att skapa en spänningsroman med tempo behärskar författaren. Dock finns det saker som stör mig, och det är framför allt språket. Subjekt och objekt används ofta på fel sätt och ibland känns språket mer nutid än 1959. På några ställen stoppas synnerligen ovanliga ord in, men jag är inte säker på att de alltid är rätt använda. Att låta en person tala tyska kan vara helt relevant, men då ska tyskan vara korrekt. En av huvudpersonerna säger vid flera tillfällen "Händer hoch". Det heter "Hände hoch"! Sådant slarv irriterar mig.
Sammanfattningsvis vill jag säga att det var en intressant roman att läsa. Om författaren låter någon korrekturläsa texten kan nästa roman bli något att se fram mot.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 24: En bok med många berättarröster.
söndag 1 juli 2018
Kaosutmaningen 2018 - Halvårsrapport
2018 års kaosutmaning. Det blir tredje året som jag är med. I år är det Fröken Christina som har knåpat ihop en lista.
Kaosutmaningen 2018 går ut på att mellan 1 januari och 31 december 2018 pricka in minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan.
Nu har halva året gått så jag tyckte det var dags för en liten lägesrapport. Jag har prickat av 13 av punkterna, men nu är det de lite svårare punkterna som återstår. Men nog ska jag väl kunna nå 20 innan året är slut.
1. En bok vars titel består av 7 ord
2. En bok vars titel innehåller ett personnamn
Lolita av Vladimir Nabokov
3. En debutbok
Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
4. En bok som även finns som film eller TV-serie
5. En grafisk roman
6. En novellsamling
Djungelboken av Rudyard Kipling
7. En klassiker
Don Quijote av la Mancha av Miguel de Cervantes Saavedra
8. En bok med en siffra i titeln
9. En bok av en författare som kommer från Asien
10. En bok av en författare som kommer från Afrika
11. En bok av en författare som kommer från Sydamerika
12. Läs om en gammal favoritbok
13. En bok med en blomma på omslaget
Blodlokan av Louise Boije af Gennäs
14. En bok du inte läst från en författare du älskar
15. En förbjuden bok
16. En bok under 150 sidor
17. En bok med en karaktär med samma yrke som du
18. En bok från biblioteket
Mor gifter sig av Moa Martinson
19. En bok du läste som ung
20. En bok om en resa
21. En bok som inte utspelas i en stad
22. En bok på engelska
23. En bok som har fått beröm i en bokblogg
Raya av Henrik Johansson
24. En bok med många berättarröster
25. En bok av en författare som skrivit över 20 verk
Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou
26. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
27. En bok publicerad före år 2005
Rid i natt! av Vilhelm Moberg
28. En bok vari det inte finns någon telefon
Artemis av Andy Weir
29. En bok vars titel endast består av ett adjektiv
30. En bok med idrottsanknytning
31. En bok med en månad i titeln
32. En bok skriven av ett författarpar
Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina
33. En bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslaget
Resan tillbaka av Karina Johansson
34. En Augustprisvinnare
35. En bok från 2018
Sanningen av Harlan Coben
Kaosutmaningen 2018 går ut på att mellan 1 januari och 31 december 2018 pricka in minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan.
Nu har halva året gått så jag tyckte det var dags för en liten lägesrapport. Jag har prickat av 13 av punkterna, men nu är det de lite svårare punkterna som återstår. Men nog ska jag väl kunna nå 20 innan året är slut.
1. En bok vars titel består av 7 ord
Lolita av Vladimir Nabokov
Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
4. En bok som även finns som film eller TV-serie
5. En grafisk roman
Djungelboken av Rudyard Kipling
Don Quijote av la Mancha av Miguel de Cervantes Saavedra
8. En bok med en siffra i titeln
9. En bok av en författare som kommer från Asien
10. En bok av en författare som kommer från Afrika
11. En bok av en författare som kommer från Sydamerika
12. Läs om en gammal favoritbok
Blodlokan av Louise Boije af Gennäs
14. En bok du inte läst från en författare du älskar
15. En förbjuden bok
16. En bok under 150 sidor
17. En bok med en karaktär med samma yrke som du
Mor gifter sig av Moa Martinson
19. En bok du läste som ung
20. En bok om en resa
21. En bok som inte utspelas i en stad
22. En bok på engelska
Raya av Henrik Johansson
24. En bok med många berättarröster
Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou
26. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
Rid i natt! av Vilhelm Moberg
Artemis av Andy Weir
29. En bok vars titel endast består av ett adjektiv
30. En bok med idrottsanknytning
31. En bok med en månad i titeln
Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina
Resan tillbaka av Karina Johansson
34. En Augustprisvinnare
Sanningen av Harlan Coben
söndag 24 juni 2018
Falco
Titel: Falco
Författare: Mons Kallentoft & Anna Karolina
Förlag: Bookmark Förlag (2018)
Antal sidor: 361
Falco är Mons Kallentofts och Anna Karolinas första gemensamma bok.
Vem kan du lita på? En tonårsflicka utför ett kallblodigt terrordåd i Stockholms tunnelbana. Sverige befinner sig i chock. Är flickan en ensam galning eller har hon agerat på någons order?
En polis anmäls försvunnen och hittas kort därpå brutalt mördad. Hans senaste uppdrag var som hanterare vid infiltreringen av en stor knarkliga. Nu kräver infiltratören, vars identitet är okänd, Zack som ny kontaktperson.
Samtidigt som Zack kämpar med tilliten i sin nya kärleksrelation dras han allt djupare in i utredningen. När bitarna slutligen faller på plats står tusentals människoliv på spel.
Jag har förstått att detta är femte delen i något som heter Herkulesserien. De tidigare delarna har jag inte läst, så det var helt utan några förutfattade meningar som jag tog mig an detta recensionsexemplar som jag fått från förlaget.
Falco har alla ingredienser som gör en riktig spänningsroman. Där finns intressanta karaktärer som på olika sätt påverkar varandra, men framför allt finns en historia som gör att man bara måste fortsätta att läsa. Men det är inte en berättelse som lunkar på från en början till ett slut. Långt därifrån. Läsaren kastas tillsammans med huvudpersonen Zack mellan fruktan och tvivel. Vem är din vän och vem är din fiende? Givetvis leder många av spåren fel. Inte förrän på slutet får läsaren veta vad allt egentligen handlade om och vem som låg bakom allt. Och det visar sig att den som du trodde var din vän hela tiden hade varit din fiende.
Det här är verkligen en bok jag kan rekommendera till den som tycker om spänningsromaner. Och jag själv blir nyfiken på de fyra tidigare delarna i serien, som Mons Kallentoft skrivit tillsammans med Markus Lutteman.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 32: En bok skriven av ett författarpar.
Författare: Mons Kallentoft & Anna Karolina
Förlag: Bookmark Förlag (2018)
Antal sidor: 361
Falco är Mons Kallentofts och Anna Karolinas första gemensamma bok.
Vem kan du lita på? En tonårsflicka utför ett kallblodigt terrordåd i Stockholms tunnelbana. Sverige befinner sig i chock. Är flickan en ensam galning eller har hon agerat på någons order?
En polis anmäls försvunnen och hittas kort därpå brutalt mördad. Hans senaste uppdrag var som hanterare vid infiltreringen av en stor knarkliga. Nu kräver infiltratören, vars identitet är okänd, Zack som ny kontaktperson.
Samtidigt som Zack kämpar med tilliten i sin nya kärleksrelation dras han allt djupare in i utredningen. När bitarna slutligen faller på plats står tusentals människoliv på spel.
Jag har förstått att detta är femte delen i något som heter Herkulesserien. De tidigare delarna har jag inte läst, så det var helt utan några förutfattade meningar som jag tog mig an detta recensionsexemplar som jag fått från förlaget.
Falco har alla ingredienser som gör en riktig spänningsroman. Där finns intressanta karaktärer som på olika sätt påverkar varandra, men framför allt finns en historia som gör att man bara måste fortsätta att läsa. Men det är inte en berättelse som lunkar på från en början till ett slut. Långt därifrån. Läsaren kastas tillsammans med huvudpersonen Zack mellan fruktan och tvivel. Vem är din vän och vem är din fiende? Givetvis leder många av spåren fel. Inte förrän på slutet får läsaren veta vad allt egentligen handlade om och vem som låg bakom allt. Och det visar sig att den som du trodde var din vän hela tiden hade varit din fiende.
Det här är verkligen en bok jag kan rekommendera till den som tycker om spänningsromaner. Och jag själv blir nyfiken på de fyra tidigare delarna i serien, som Mons Kallentoft skrivit tillsammans med Markus Lutteman.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 32: En bok skriven av ett författarpar.
tisdag 19 juni 2018
Raya
Titel: Raya
Författare: Henrik Johansson
Förlag: Rastlös Förlag (2018)
Antal sidor: 251
Raya är skriven av Henrik Johansson. Tidigare har jag läst Johanssons liv arbetsglädje och återuppståndelse av samme författare.
En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen.
I stormens öga står en familj.
Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.
Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets.
Den här boken tyckte jag om. Vi följer ett antal personer på bagerifabriken, och steg för steg förstår vi att det finns intriger, misstro och vänskapsband som blir som mest tydliga när stormen gör att man inte kan lämna fabriken.
Kapitlen är korta, vilket gör att boken har ett högt tempo. Henrik Johansson låter dessutom hela berättelsen utspela sig under ett drygt dygn, vilket även det bidrar till ett högt tempo. Det sista är något som även Dan Brown begagnat sig av, utan jämförelser i övrigt.
Infallsvinkeln är lätt anarkistisk. Ingen bryr sig om arbetarna. Företagsledningen tänker bara på vinsten och struntar i de anställda. Arbetarna spelas ut mot varandra, genom att endast en minoritet är fast anställda. Fackklubben representerar denna minoritet. Till slut växer missnöjet och tanken på vild strejk känns alltmer lockande.
Boken är lättläst och författaren berättar denna historia på ett bra sätt. Jag rekommenderar den gärna.
Tilläggas kan att jag tycker att det är modigt, på gränsen till dumdristigt, att ha en så intetsägande framsida. Men en bra berättelse är ändå en bra berättelse.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 23: En bok som fått beröm i en bokblogg.
Författare: Henrik Johansson
Förlag: Rastlös Förlag (2018)
Antal sidor: 251
Raya är skriven av Henrik Johansson. Tidigare har jag läst Johanssons liv arbetsglädje och återuppståndelse av samme författare.
En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen.
I stormens öga står en familj.
Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.
Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets.
Den här boken tyckte jag om. Vi följer ett antal personer på bagerifabriken, och steg för steg förstår vi att det finns intriger, misstro och vänskapsband som blir som mest tydliga när stormen gör att man inte kan lämna fabriken.
Kapitlen är korta, vilket gör att boken har ett högt tempo. Henrik Johansson låter dessutom hela berättelsen utspela sig under ett drygt dygn, vilket även det bidrar till ett högt tempo. Det sista är något som även Dan Brown begagnat sig av, utan jämförelser i övrigt.
Infallsvinkeln är lätt anarkistisk. Ingen bryr sig om arbetarna. Företagsledningen tänker bara på vinsten och struntar i de anställda. Arbetarna spelas ut mot varandra, genom att endast en minoritet är fast anställda. Fackklubben representerar denna minoritet. Till slut växer missnöjet och tanken på vild strejk känns alltmer lockande.
Boken är lättläst och författaren berättar denna historia på ett bra sätt. Jag rekommenderar den gärna.
Tilläggas kan att jag tycker att det är modigt, på gränsen till dumdristigt, att ha en så intetsägande framsida. Men en bra berättelse är ändå en bra berättelse.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 23: En bok som fått beröm i en bokblogg.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)













