torsdag 31 augusti 2017

Helgfrågan v 33

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Hur går det med läsningen/bloggandet?

Läsandet har väl löpt på bra, trots att jag oftast bara läser när jag gått och lagt mig. Men jag har läst Betty Smiths Det växte ett träd i Brooklyn, och de båda delarna var så bra och samtidigt så lättlästa att det gick av sig självt på något vis. När jag läst klart ett kapitel var jag bara tvungen att läsa ytterligare ett. Och sedan ett till. Ja, ni vet vad jag menar.

Nu ska jag dock börja på sista delen i Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken, och då kommer det nog att bli trögare. Inte för att böckerna är dåliga. Absolut inte. Men de är inte lika lättlästa. I den andra delen tror jag att det snöade 200 sidor i sträck, och då blir boken inte någon riktig bladvändare :)

I övrigt väntar jag nu på att min bok ska fara genom webbrymden till tryckeriet. Måtte nu boken inte innehålla för många småfel. Jag vågar ju inte läsa mina egna böcker av rädsla för att jag ska upptäcka något som är tokigt.

Det växte ett träd i Brooklyn del 2

Titel: Det växte ett träd i Brooklyn (del 2)
Originalets titel: A Tree Grows In Brooklyn
Författare: Betty Smith
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 350

Det växte ett träd i Brooklyn är möjligen en enda bok i original, men Bookmark Förlag har hur som helst valt att dela upp den i två delar, vilket är en fördel, för annars hade det blivit en riktig tegelsten. Här kan ni läsa om Det växte ett träd i Brooklyn del 1.

(Enligt Wikipedia är romanen uppdelad på fem böcker. Jag vet inte om det betyder att det står fem böcker i bokhyllan, eller om den är uppdelad i fem delar.)

Jag vill inte skriva för mycket om handlingen här. Det riskerar att bli en spoiler för dem som inte läst del 1. Dock kan jag säga att vi här får följa Francie när hon redan som 14-åring får börja arbeta, men hon har hela tiden som mål en en dag få börja på college. Hon möter också den första kärleken.

Jag var mycket förtjust i del 1 och den andra delen gör mig inte besviken. Författarinnan har ett bra driv och jag vill hela tiden läsa ett kapitel till. Och ett till. Jag känner att jag går på Brooklyns gator och följer bokens personer.

Det var bara en sak jag ogillade, och det var när Francie i början av boken möter en våldtäktsman, som mördat ett barn. Han beskrivs så här: "Han var mager och kort och klädd i en sjabbig brun kostym och skjorta utan krage och halsduk. Hans tjocka, yviga hår växte ner i pannan nästan ända ner till ögonbrynen. Han hade en krokig näsa och munnen var en smal, böjd linje. Till och med i halvmörkret kunde Francie urskilja hans rinnande ögon." Och lite längre ner när mannen blottar sig: "Den var maskliknande och kontrasterade mot den fula smutsiga gulbleka färgen i hans ansikte och händer."

Är det så här våldtäktsmän och barnamördare ser ut? Då är det inget problem. Samla ihop alla gubbar med krokiga näsor, gulblek hy och rinnande ögon, så har vi inga pedofiler och våldtäktsmän mer. Men så är det inte! Våldtäktsmän kan se ut som vem som helst. Se bara på Hagamannen. En familjefar med trevligt utseende. Vi kan varna våra barn för fula gubbar i parken, men sanningen är att det kan vara släktingen eller den trevlige grannen som bjuder på saft som är den de ska akta sig för.

Men detta är egentligen bara en detalj i boken. Sammantaget kan jag säga att jag verkligen tyckte om romanen. När jag läst klart var min första tanke - finns det inte någon mer del? Jag vill veta hur det går sedan för Francie. Och det om något är väl ett gott betyg på en bok.

onsdag 30 augusti 2017

Onsdagens visdomsord 2017-08-30

Har vi en gång vant oss vid att hämta vår fröjd och tröst i böckerna, så kan vi inte undvara dem. (Astrid Lindgren)

måndag 28 augusti 2017

Tematrio - Ljus

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat ljus. Så här skriver Lyran: För att väga upp förra veckans mörka tema tillbringar vi idag tid i ljuset.

Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning.

En stjärna ger ifrån sig ljus. Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Tidigare delar är BrobyggarnaDandyMellan rött och svart och Att inte vilja se.
I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem nå ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.
Sammantaget är det en bok som jag varmt rekommenderar. Jag vet att det finns människor som helt enkelt inte klarar av Jan Guillous sätt att skriva, men jag ser faktiskt fram mot varje del i denna romansvit med längtan. (Dock har inte de båda senaste delarna hittat hem till mig än.)

En speciell stjärna är solen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag återkommer till Khaled Hosseinis Tusen strålande solar.
Boken gjorde mig inte besviken. Jag tycker att Khaled Hosseini är en fantastisk författare. Om ni inte har läst något av honom, så gör det!
Men det är inte så lätt att läsa en sådan här bok, för den rymmer så otroligt mycket smärta. Vi får följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Hosseini står på kvinnornas sida i boken, det är helt klart. Jag skulle nästan vilja se den som feministisk. Men det handlar inte om en feminism där man funderar över patriarkala strukturer, om man ska säga "hen" och diskuterar delad föräldraförsäkring. Nej, här handlar det om kvinnor som kämpar för sitt människovärde.

Till sist en dikt ur nobelpristagaren Harry Martinsons rymdepos Aniara. Här nämns lykta, lampa, låga och ljus:

Det fanns ej längre några ljus att tända.
En ensam lykta brann vid Mimas grav
dit nu de sista samlats för att vända
i hjälplös nöd sin rygg mot dödens hav.
De sista timmarna av människotid
mot lågan vände sina ögons fråga.
Så satt på jorden mången fånge vid
sin sista lampas ljus och såg dess låga
och hörde hur plutonen ställde upp
där utanför där murens hårda sten
snart skulle spegla skottens mynningssken.
Ty rymdens grymhet övergår ej människans.
Nej människors hårdhet tävlar mer än väl.
Fånglägercellens ödslighet på jorden
har tungt sin stenrymd välvt kring människans själ,
när kalla stenar stumma hördes svara:
här härskar människan. Här är Aniara.

söndag 27 augusti 2017

En smakebit på söndag - Det växte ett träd i Brooklyn 2

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser just nu är andra delen av Det växte ett träd i Brooklyn och är skriven av Betty Smith.

Förlaget har delat upp boken i två delar. Jag läste klart den första delen den här veckan och läser nu den andra.

Smakbiten är hämtad från sidan 71:

Ännu en gång var det veckan före jul. Francie hade just fyllt fjorton år. Neeley väntade att, som han sade, fylla tretton när som helst. Det såg inte ut att bli någon särskilt bra jul. Det var något galet med Johnny. Han drack inte. Det hade naturligtvis funnits andra tillfällen då Johnny hade slutat dricka, men det var då han hade haft arbete. Nu drack han inte alls och han arbetade inte, och det underliga var att han inte drack men ändå uppförde sig som om han gjorde det.

lördag 26 augusti 2017

Utlottning hos Ylva Kort och Gott

Vi mot er av Fredrik Backman är en bok jag ser fram mot att få läsa. Det är uppföljaren till Björnstad och den släpptes för några dagar sen. Nu har Ylva med bloggen Ylva Kort och Gott en utlottning av ett ex av boken och jag vill givetvis vara med och försöka vinna.

Lär mer om tävlingen här!

fredag 25 augusti 2017

Omslaget till Synd

Okej, nu är jag redo att visa omslaget till Synd. Jag lade ut det på min FB-sida Robert Warholm författar och det har bara varit positiva reaktioner, så vi kör väl på detta.

Vad tycker ni?

onsdag 23 augusti 2017

Omslaget

Nu har jag fått förslaget till omslag på Synd. Men ni får inte se det än ;)

tisdag 22 augusti 2017

Det växte ett träd i Brooklyn del 1

Titel: Det växte ett träd i Brooklyn (del 1)
Originalets titel: A Tree Grows In Brooklyn
Författare: Betty Smith
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 295

Det växte ett träd i Brooklyn skrevs redan 1943 och har tidigare givits ut på svenska. Nu har Bookmark Förlag givit ut boken i två delar, vilket gör att vi är många som för första gången får ta del av denna roman.

Från baksidestexten: Brooklyn 1912: Den unga Francie klättrar ut på brandstegen för att få vara ifred med sin bok. Inne i lägenhetens mörker skrapar hennes mamma ihop matrester till middag medan lillebrodern leker. Ingen vet var pappan sover ruset av sig.
Livet är inte alltid lätt för Francie, men hon älskar sin familj och den stökigt livliga stadsdelen som de bor i. Men framför allt bär hon på ett stor dröm om att bli författare, och om att få resa över bron till New York och se världen.

Att läsa den här boken är att stiga in i en annan värld. Ett Brooklyn för över hundra år sedan. Inte en berättelse om de omåttligt rika, utan om en flicka från en mycket fattig miljö. De har inte många ägodelar och det är inte alltid lätt att sätta mat på bordet, men kärleken mellan familjemedlemmarna är påtaglig. Kärleken fördelas dock lite olika. Francies mamma älskar sonen mer än dottern. Men turligt nog finns pappan där, en slarver men en man med ett gott hjärta. Det är han som ser till att Francie får komma till en bättre skola, trots att det är emot reglerna. Men med en liten lögn här och där ordnar det sig.

Francie älskar att läsa och hennes dröm inför framtiden är att bli författare. En skjuts framåt får hon när en lärarinna kommer på henne med att ha ljugit. Lärarinnan är klok. Istället för att ge henne en anmärkning, säger hon att hon inte skulle vilja ta ifrån Francie hennes fantasi. Men hon ger henne rådet att när hon talar så ska hon försöka säga som det är. Sedan kan hon skriva hur det borde vara. Se där en författargärnings början.

Detta är en mycket bra bok, som får en att känna att man själv befinner sig i Brooklyn. Boken är lättläst och den är skriven med stor värme. Jag tyckte verkligen om att läsa denna bok och nu ska jag ge mig i kast med andra delen. 

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 14: En bok publicerad innan 2000.

måndag 21 augusti 2017

Swisch så for manuset iväg

Idag skickade jag iväg den slutliga versionen av Synd till förlaget. Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag får förslaget till omslag. (Det kommer inte att vara något äpple på omslaget!)

Tematrio - Mörker

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen, som drar igång igen efter sommaren. Den här gången är temat mörker. Så här skriver Lyran: Kanske känns det lite onödigt dystert att att börja terminens tematrio med ett tema om mörker. Men det var det temat som kom för mig. Och det kan ju tolkas som mysigt mörker om man vill.

Berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form!


På natten kan det vara rätt så mörkt. Därför tycker jag att Italienska nätter av Katherine Webb kan passa.
Den utspelar sig för snart hundra år sedan. Unga, osäkra Clare Kingsley reser mot sin vilja genom södra Italiens brända landskap. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make Boyd, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.
När Clare stiger av tåget känner hon genast den laddade stämning som råder i den lilla staden Gioia del Colle. För bortom Leandros lyxuösa villa har spänningen nått bristningsgränsen. Stadens fattiga arbetare söker desperat efter arbete och mat, många av dem är veteraner från första världskriget. En av dem är Ettore. Då Clares och Ettores vägar korsas försvinner hennes hemlängtan i ett slag.
Innan sommaren är slut kommer hjärtan att krossas, våldsam fiendskap gro och omtumlande sanningar att avslöjas. Och Clare kommer att lära sig en läxa för livet...
Det här är en riktigt bra bok. Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.
Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få henne. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?
Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

En annan form av mörker finner vi i Jan Guillous Ondskan.
Boken ska vara delvis självbiografisk, men Guillou har kritiserats för att den alltför mycket avviker från verkligheten. Den saken kan jag inte bedöma.
Däremot är boken fängslande och samtidigt skrämmande i sina skildringar av vad "kamratfostran" kan innebära på en internatskola. I sina bästa former skulle kamratfostran kunna vara något mycket positivt, men här handlar det om utstuderad pennalism.
Huvudpersonen Erik blir misshandlad av sin far och utsatt för svår misshandel på internatskolan, även om han har förmågan att ge igen. Hans kamp är inte mot vare sig fadern eller det förtryckande skolsystemet. Det är en kamp mot Ondskan.

Svärta är ju mörker och noir är franska för svart.
Håkan Tendells roman Göteborg Noir presenteras av författaren på baksidan på ett något oortodoxt sätt: "Ett litterärt mästerverk, men ett moraliskt lågvattenmärke. En roman som gör sig lika bra i bokcirkeln som i bokbålet."
Jag vill nog inte kalla denna roman för ett litterärt mästerverk, men jag vill verkligen inte slänga den i bokbålet. Berättelsen är bitvis riktigt spännande, men det som framför allt bär upp historien är den svarta humor som präglar den.
I de första kapitlen tänkte jag att Tendell nog haft Jens Lapidus' Stockholm Noir-serie som förebild. Det var korta, snabba meningar. Men längre fram kan han inte hålla sig, utan övergår till ett måleriskt språk, som jag faktiskt tycker att romanen vinner på. Den svarta humorn kommer då mer till sin rätt.
Boken handlar om Frank Nguyen (för övrigt ett namn som ger över 62000 träffar på Google), som blir överfallen på stan när han är ute med sin flickvän. Flickvännen försvinner. Sorgen och smärtan gör att Frank blir besatt av tanken att bekämpa ondskan. Med hammaren i fickan går han ut och söker upp människor som i vart fall i hans ögon är onda och kriminella. Men snart går detta över styr och även helt oskyldiga människor drabbas.
Köper man det upplägget så är detta en bra, hårdkokt historia. Den tål att läsas.
Utan att säga för mycket, så är detta inte en roman med lyckligt slut, och det är bra. Hela konceptet med den hårdkokta handlingen och den svarta humorn hade inte mått bra av om alla hade levt lyckliga i alla sina dagar.

söndag 20 augusti 2017

En smakebit på söndag - Det växte ett träd i Brooklyn 1

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser just nu heter Det växte ett träd i Brooklyn 1 och är skriven av Betty Smith.

Brooklyn 1912: Den unga Francie klättrar ut på brandstegen för att få vara ifred med sin bok. Inne i lägenhetens mörker skrapar hennes mamma ihop matrester till middag medan lillebrodern leker. Ingen vet var pappan sover ruset av sig.
Livet är inte alltid lätt för Francie, men hon älskar sin familj och den stökigt livliga stadsdelen som de bor i. Men framför allt bär hon på ett stor dröm om att bli författare, och om att få resa över bron till New York och se världen.

Smakbiten från sidan 151 utspelar sig lite tidigare. Mamman Katie läser varje kväll högt för barnen ur Bibeln och Shakespeares samlade verk. Det gör att dottern får ett ordförråd som inte riktigt sammanfaller med de jämnåriga barnens:

Varma dagar lekte Francie ensam på gatan eller i trappan. Hon längtade efter lekkamrater men visste inte hur hon skulle bli vän med de andra små flickorna. De andra barnen undvek henne därför att hon talade så konstigt. På grund av Katies kvällshögläsning fick Francie ett lustigt sätt att säga saker och ting. En gång när en annan flicka retade henne sa hon:
- Ack, du vet icke vad du säger, låter stort, betyder intet.
En gång när hon ville bli vän med en liten flicka sa hon:
- Vänta här, så ska jag gå in och frambringa mitt hopprep, så kan vi hoppa med det.
- Du menar att du ska hämta ditt rep, rättade den lilla ficka.
- Nej. Jag ska frambringa mitt rep. Man hämtar inte fram saker. Man frambringar dem.
- Vad är det - frambringa? frågade den lilla flickan som var nätt och jämnt fem år gammal.
- Frambringa? Eva frambringade Kain.
- Du är snurrig. Kvinnor frambringar inte.
- Eva frambringade. Hon frambringade Abel också.
- Hon får det eller får det inte. Vet du vad?
- Vad då?
- Du pratar som en sjöman.
- Jag pratar inte alls som en sjöman, skrek Francie. Jag talar som... som... Gud talar.

torsdag 17 augusti 2017

Helgfrågan v 33

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Vad tycker du om ljudböcker?

Vad jobbar du med?

Svaren på de här båda frågorna hänger samman lite grand. Jag har endast provat på ljudböcker en gång. Det var för tre år sedan då jag låg på sjukhus efter att ha drabbats av en stroke. Det var helt hopplöst. Jag somnade hela tiden, så jag fick inget som helst sammanhang i berättelsen. Nu är man i och för sig väldigt trött när man har fått en stroke, så det kan ju ha påverkat, men jag tror ändå inte att ljudböcker är något för mig. Det är så svårt att bläddra tillbaka ett par sidor för att se vem den där Osvald var nu igen.

Jag är arbetslös nu. Under sju år arbetade jag som fältsäljare, men jag kom inte riktigt igång igen efter stroken. Gnistan fanns inte kvar och enligt försäkringsbolaget har jag 29 procent nedsatt arbetsförmåga, hur de nu kommit fram till just det. Mina försäljningsresultat försämrades och till slut blev jag uppsagd. Därför roar jag mig nu med att försöka sälja min första bok och att få ut den andra. Men det kan man inte försörja sig på, så jag söker arbete.

måndag 14 augusti 2017

En välsignelse

Titel: En välsignelse
Originalets titel: A Mercy
Författare: Toni Morrison
Förlag: Forum (2009)
Antal sidor: 157

En välsignelse av nobelpristagaren Toni Morrison kan ses som prologen till hennes prisbelönta roman Älskade. Den utspelar sig 200 år tidigare i 1600-talets Amerika.

Jacob Vaark äger en liten farm i norra Virginia och är också agent för Västindiska kompaniet. Trots att han avskyr handeln med människor tar han en liten slavflicka som delbetalning för en skuld av en portugisisk tobakshandlare. Det är Florens, med "händer som en slav och fötter som en fin portugisisk", som fått lära sig läsa och skriva och kan vara till nytta på hans gård. Där finns också hans hustru Rebekka, indiankvinnan Lina och det förvirrade flicka som kallas Sorg.

Detta är en tämligen kort roman, och den är annorlunda i sin uppbyggnad än de flesta andra böcker jag har läst. När jag börjar på ett kapitel får jag ibland fundera på vem det är som berättar. Perspektiven skiftar hela tiden.

Slaveriet börjar institutionaliseras, men det finns ändå fria svarta män. Svarta som kan få lön för sitt arbete. Men visst är rasismen tydlig. Rebekka vill att Lina följer med henne till kyrkan, men indiankvinnan får inte följa med in. Att svarta inte har någon plats i Himmelriket är självklart.

Det är svårt att se vem som är bokens huvudperson, men Florens' öde är ändå betydelsefullt. Det är hennes mor som driver på att Vaark ska ta flickan som delbetalning för en skuld. Hur kan en mor göra så. Är modern så kärlekslös, eller är det tvärtom? Kanske är det an act of mercy. Originalets titel A Mercy har översatts till En välsignelse. Jag undrar om inte barmhärtighet hade varit en bättre översättning än välsignelse. Inte förrän i slutet av boken låter författarinnan oss förstå skälet till moderns agerande. Det är en barmhärtighetsgärning som får oanade konsekvenser.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Morrison är den åttonde så jag ligger fortfarande lite efter. Morrison fick nobelpriset i litteratur 1993.

Korrekturläsning

Jag har redigerat texten. Det går säkert att göra mycket mer, men någon gång måste man väl sätta stopp.

Nu har jag skickat texten till en som ska korrekturläsa. Sedan bär det av! ;)

söndag 13 augusti 2017

En smakebit på söndag - En välsignelse

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser just nu heter En välsignelse och är skriven av nobelpristagaren Toni Morrison.

En välsignelse är berättelsen om de svartas första tid i Amerika - slutet av 1600-talet då slaveriet ännu inte var satt i system. Jacob Vaark äger en liten farm i norra Virginia och är också agent för Västindiska kompaniet. Trots att han avskyr handeln med människor tar han en liten slavflicka som delbetalning för en skuld av en portugisisk tobakshandlare. Det är Florens, med "händer som en slav och fötter som en fin portugisisk", som fått lära sig läsa och skriva och kan vara till nytta på hans gård. Där finns också hans hustru Rebekka, indiankvinnan Lina och det förvirrade flicka som kallas Sorg.

Smakbiten är hämtad från sidan 111:
Hon brydde sig inte om att de kallade henne Sorg så länge Tvilling använde hennes rätta namn. Det var lätt att bli förvirrad. Ibland var det husfrun eller sågaren eller sönerna som behövde henne, andra gånger ville Tvilling ha sällskap för att prata eller leka eller gå ut och gå. Det var praktiskt att ha två namn, eftersom Tvilling var osynlig för alla andra. Så om hon tvättade kläder eller vaktade gäss och hörde namnet som Kapten brukade använda visste hon att det var Tvilling. Men om någon röst ropade "Sorg" visste hon vad hon kunde vänta sig. Det bästa var förstås när Tvilling ropade från dörren till sågkvarnen eller viskade tätt intill hennes öra. Då kunde hon gå ifrån vilken syssla som helst och följa sitt tvillingjag.

lördag 12 augusti 2017

Kul rubrik

Jag nämnde på Facebook att jag höll på med redigeringen av uppföljaren till Skam (Synd). Det fick en norsk vän att posta nedanstående rubrik från en norsk tidning:


(Det kan ju vara så att det är en norsk kvinnlig friidrottare som avses, men ändå...)

tisdag 8 augusti 2017

Änglarnas sorg

Titel: Änglarnas sorg
Originalets titel: Harmur englanna
Författare: Jón Kalman Stefánsson
Förlag: Weyler förlag
Antal sidor: 257

Änglarnas sorg är andra delen av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken. Den första var Himmel och helvete.

Det här är en mycket speciell bok. Det är nog det minsta man kan säga. Jag tycker om den. Dessa människor som kämpar för att överleva under en karg vinter. Men den är ändå inte helt lättläst. En mening kan ibland vara med än en halv sida lång och det är inga pratminus när någon säger något. Allt vävs ihop. Om inte Stefánsson vore en så bra författare, skulle jag ha lagt bort boken för längesen. Men nu tänker jag fortsätta med tredje delen, men inte riktigt än.

En märklig historia är det när pojken tillsammans med postbudet Jens beger sig över bergen med post till avlägsna trakter. I ett par hundra sidor snöar det. Det snöar, blåser, snöar lite mera, de fryser och är hungriga. Och mitt upp i alltihop dyker ett spöke upp. En kvinna som nyligen dött och numera luktar rökt fårkött.

Jo, jag förstår att det låter knasigt, men som jag sade ovan, så är det ändå en riktigt bra bok. Man känner verkligen att man befinner sig mitt i snöstormen, så detta är en läsvärd bok. Jag lovar.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 8: En bok från Europa (inte Sverige).

lördag 5 augusti 2017

Bokutlottning hos Mia

På bokbloggen Mias bokhörna är det en utlottning av Rebecka Edgren Aldéns pinfärska bok Och blomstren dö. Det är en psykologisk thriller om mörka hemligheter, lojalitet och val på liv och död.

Här kan du läsa mer om utlottningen!

onsdag 2 augusti 2017

Ett bokpaket


Idag fick jag ett bokpaket med två recensionsexemplar. Det växte ett träd i Brooklyn del 1 och 2 av Betty Smith. Tack till Bookmark förlag.

Onsdagens visdomsord 2017-08-02

Det är verkligen en fantastisk start i livet att ha ett litet antal verkligt goda böcker som är ens alldeles egna. (Sherlock Holmes)