Visar inlägg med etikett Tisdagstrion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tisdagstrion. Visa alla inlägg

tisdag 31 mars 2026

Tisdagstrion: Kristen tro

Dags för veckans tisdagstrio. Nu är vi inne i stilla veckan. Idag är det Vita tisdagen. Denna tisdags tema är: Kristen tro. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Konklaven av Robert Harris, en av mina favoritböcker.

Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...







Hon vågade lämna islam av Bilquis Begum Sheikh.

Den handlar om författarinnan själv, som efter det att hennes man lämnat henne sökte finna tröst och en djupare mening med livet genom att läsa Koranen. Där fann hon många hänvisningar till profeten Jesus. Hon började läsa Bibeln för att få veta mer om honom.

Efter en tid övergår hon till kristendomen och låter döpa sig. Eftersom hon bor i Pakistan blir det början på en svår tid. Hennes familj och vänner tar avstånd från henne, och snart kommer hoten. En muslim som överger sin tro ska dödas, och det finns gott om män i Pakistan som gärna vill följa Koranens bud och mörda henne.

För Bilquis är det en ständig kamp. Ibland vill hon välja en lättare väg, men då känner hon att "Herrens välbehag" lämnar henne. Till slut blir dock trycket för svårt i Pakistan och hon tvingas överge sitt land och emigrera till USA.

En tänkvärd bok i en tid då andelen muslimer i Sverige ökar. En kristen som övergår till islam riskerar ingenting (i vart fall inte under jordelivet) men en muslim som konverterar till kristendomen ska dödas.

Kristuslegender är en samling berättelser av nobelpristagaren Selma Lagerlöf.

Denna bok innehåller elva Kristuslegender, som Lagerlöf ger sin egen tolkning av. Jag tycker att Fågel Rödbröst är väldigt fin.

tisdag 24 mars 2026

Tisdagstrion: Böcker om böcker


 Dags för veckans tisdagstrio. (Det har gått troll i det här nu. Jag lade in fel datum för publiceringen. Suck! Tur att jag upptäckte det nu.) Det finns de som skriver om böcker. Denna tisdags tema är: Böcker om böcker. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Vilken märklig bok detta var. Markus Zusaks bok Boktjuven. På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.

När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.

Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.
Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.

Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen. Hon var ju bevars ledamot av Svenska Akademien.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka är betydligt mer underhållande än vad titeln ger sken av. Titeln hänvisar bara till den bok som den äldre mannen håller på att skriva. Men boken handlar, som nämns ovan, om en ukrainsk familj i diasporan och de något ansträngda relationerna mellan familjemedlemmarna. Historiens berättare är Nadezjda och det är hennes kommentarer (framför allt de inom parentes) som är bokens behållning. De är bitvis riktigt roliga.

Så den som är intresserad av traktorer ska nog söka information någon annanstans. Men den som vill läsa en trevlig bok som avkoppling kan gärna välja den här.

tisdag 17 mars 2026

Tisdagstrion: Ondska

Dags för veckans tisdagstrio. Men först måste jag be om ursäkt för förra tisdagen. Jag hade börjat göra i ordning tisdagstrion, men jag har inte en aning om vad som hände sedan. Först på fredagskvällen insåg jag att jag aldrig hade lagt upp någonting. Jag börjar bli orolig för mig själv. Känns som det är dags för en Alzheimerutredning. I alla fulla fall så är denna tisdags tema: Ondska

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Jag tror inte att jag kommer att vara ensam om att välja Jan Guillous Ondskan.

Boken ska vara delvis självbiografisk, men Guillou har kritiserats för att den alltför mycket avviker från verkligheten. Den saken kan jag inte bedöma.

Däremot är boken fängslande och samtidigt skrämmande i sina skildringar av vad "kamratfostran" kan innebära på en internatskola. I sina bästa former skulle kamratfostran kunna vara något mycket positivt, men här handlar det om utstuderad pennalism.

Huvudpersonen Erik blir misshandlad av sin far och utsatt för svår misshandel på internatskolan, även om han har förmågan att ge igen. Hans kamp är inte mot vare sig fadern eller det förtryckande skolsystemet. Det är en kamp mot Ondskan.

Det femte barnet av Doris Lessing är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när jag är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Ond tro är en spänningsroman av Anna Bailey som utspelar sig i en liten stad där alla känner alla. Men alla vet inte allt om alla. Många har hemligheter som för allt i världen inte får komma ut.

Där finns människor som inte tvekar att skada andra, inte minst familjemedlemmar. Och ondskan får stöd av den förfärlige pastorn i stadens baptistkyrka. Han uppviglar församlingsborna till att begå fruktansvärda saker samtidigt som han inte räcker ut sin hand för att stötta dem som behöver hans hjälp. Det är en oförsonlig gammaltestamentlig moral han ser som sin uppgift att upprätthålla.

Boken växlar mellan dåtid och nutid på ett skickligt sätt, vilket låter läsaren steg för steg upptäcka vad det är för saker som lett fram till händelserna den ödesdigra kvällen vid Tall Bones. Det är en riktigt skickligt författad spänningsroman, som jag gärna rekommenderar. Och riktigt allt får vi inte veta. I de allra sista sidorna får läsaren en antydan om att det fanns mer att avslöja. Jag tror inte att det är en cliff-hanger. Snarare vill författaren reta oss lite.

tisdag 3 mars 2026

Tisdagstrion: Mat

Dags för veckans tisdagstrio. Nån som är hungrig. Denna tisdags tema är: Mat. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

När man talar om mat och böcker kommer jag alltid att tänka på Fem-böckerna av Enid Blyton. Jisses vad det åts. Rena matporren. Det var pickles och annat i långa banor.
Så kommer jag att tänka på Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren. Varför då? Naturligtvis därför att där berättas om det stora tabberaset i Katthult!

När föräldrarna är bortbjudna kommer Emil på idén att bjuda hem alla fattighjonen till Katthult där de får äta julmat. All mat går åt. Dagen efter ska det komma gäster till Katthult. Hur det gick med det förtäljer inte historien.

Slutligen är jag så fräck att jag tar med min egen bok Mordet på Ekenäs. På nyårsafton äts det en god middag. Endast huset herre, grosshandlare Ahlgren, vill ha löksoppa som förrätt. Otur för honom att han ville äta den, för soppan är förgiftad.

tisdag 24 februari 2026

Tisdagstrion: Böcker där döden spelar en stor roll

Dags för veckans tisdagstrio. Slutpunkten för vår jordiska livsvandring är döden, och den ska vi tänka på nu. Denna tisdags tema är: Böcker där döden spelar en stor roll. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Tio små negerpojkar heter en känd mordgåta av Agatha Christie. Faktiskt en bok utan vare sig Miss Marple eller Hercule Poirot.

Namnet har boken fått efter en ramsa (Ten Little Niggers på engelska) där den ena efter den andra negern dör. Slutet på den engelska ramsan är "And Then There Were None" vilket boken heter i senare utgåvor.

I boken har åtta för varandra okända personer bjudits in till en ö, där de möts av Thomas och Ethel Rogers, butlern och hushållerskan. De får inte träffa den mystiske värden utan de får bara höra hans röst från en inspelning, i vilken han anklagar samtliga för att ha begått mord. En efter en dör de tio på ön. När bara några är kvar är det ingen som vågar lita på de andra. Och till slut är alla döda. Men vem är då mördaren?

Markus Zusaks bok Boktjuven. På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Alla vet vi att många miljoner människor dog under andra världskriget. Men en sak som är mycket speciell med den här boken är att det är Döden som är berättaren, och han har mycket att göra. Det är så många själar som ska hämtas.

Bröderna Lejonhjärta är en mycket mörkare bok är de många andra böcker som Astrid Lindgren är känd för. Inte bara är det mycket död, sjukdom och våld i boken, utan huvudpersonerna, Jonatan och Karl Lejon, dör tidigt och kommer då till Nangijala, ett land på andra sidan döden.

tisdag 17 februari 2026

Tisdagstrion: Italien


Dags för veckans tisdagstrio. "Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land..." Denna tisdags tema är: Italien. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Först ut är Åsa Hellbergs Toscana tur och retur.
Sara Raphael köper en motorcykel får ett spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.
Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.
Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. 
Italienska nätter är skriven av Katherine Webb. 
Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.
Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få varandra. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?
Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

Konklaven av Robert Harris är lite fusk. Den utspelar sig i Vatikanstaten, men det känns väl ändå som Rom och Italien, eller hur?
Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...
Det brukar sägas att den som går in i konklaven som påve kommer ut som kardinal. Det som avses med talesättet är att det inte brukar vara storfavoriten som blir kardinalernas val till ny påve.
Robert Harris är mycket skicklig på att bygga upp spänningen. Den störde min nattsömn något, för det var så svårt att lägga ifrån sig boken. Bara ett kapitel till...
Boken har på slutet en fullständigt oväntad twist. Vad den är tänker jag givetvis inte berätta här. Jag säger bara så här: Läs boken! Det är en fantastisk spänningsroman!

tisdag 10 februari 2026

Tisdagstrion: Författare som idag är under 50 år

Dags för veckans tisdagstrio. Det finns många döda författare. Och många gamla damer och herrar. Men naturligtvis finns det författare som ännu inte har fyllt femtio. Denna tisdags tema är: Författare som idag är under 50 år. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Sara Bergmark Elfgren är 46 år. Tillsammans med Mats Strandberg skrev hon Engelsforstrilogin, vars första del hette Cirkeln.

Jag läste faktiskt hela trilogin, vilket förvånar mig själv eftersom det blev över 1800 sidor sammanlagt. Men böckerna var bra, med en hel del övernaturliga och magiska inslag.
Johannes Anyuru är också 46 år. En av hans böcker heter De kommer att drunkna i sina föräldrars tårar. Det är en bok som jag läst en hel del om på bokbloggar och annorstädes och "alla" har rekommenderat den. Boken fick bevars Augustpriset 2017 som Årets svenska skönlitterära bok. Mina förväntningar var därför högt ställda. Tyvärr kan jag inte alls säga att den uppfyllde dessa förväntningar.

Den var alltför fantasifull med sina beskrivningar om alla hemskheter som kommer att drabba muslimer i Sverige inte alltför långt fram i tiden.

Fredrik Backman är 44 år. Han har lyckats skriva ett antal riktigt bra böcker.

Det är väl få som har missat En man som heter Ove. Jag gillade både boken och filmen.

Även Björnstadstrilogin tyckte jag var bra i sina skildringar om hur svårt det kan vara att på en mindre ort gå emot det majoriteten älskar, i det här fallet ett ishockeylag, även om man vet att man har rätten på sin sida.

tisdag 3 februari 2026

Tisdagstrion: Böcker med grönt omslag

Dags för veckans tisdagstrio. Vi är många som har ett vitt täcke utanför fönstret. Våren är långt borta, så därför får vi lägga in lite grönska i tisdagstrion. Denna tisdags tema är: Böcker med grönt omslag. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Syndafloden av Marianne Fredriksson. Redan i upptakten till boken börjar flodernas och havets vatten att stiga. Utanför städerna bygger slammet höga berg och folket kämpar för att hålla segellederna öppna. Några skyller på månen, andra på en klimatförändring. Teorierna är många - bara några få vet.

Romanen berättar om katastrofen, men också om samspel och konflikter inom Noas familj. Det är en historia om förtryck och frihet, rädsla och kärlek, ondska och godhet.

Och kanske handlar romanen om vår tid också. Vi börjar se effekterna av klimatförändringarna, men ändå är det många som vägra tro på dem. Det har ju alltid gått bra förr...

Den förlorade symbolen av Dan Brown. Här berättar Brown de mest häpnadsväckande saker om frimurarna, och han använder sig av många gamla konspirationsteorier. Hela Washington kryllar tydligen av hemliga budskap från frimurarna. En högtidsstund för alla foliehattar. Eftersom jag själv är frimurare, tyckte jag att det var extra roande :)

Det här är en bok som man, i likhet med Browns övriga böcker, har svårt att lägga ifrån sig. De extremt korta kapitlen gör att man hela tiden tänker att jag kan nog läsa ett kapitel till...

Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien är skriven av Wilhelm Agrell. 

Författaren har skrivit en verklighetsbaserad historia om paret Petrov, två sovjetiska underrättelseofficerer, som hoppar av i Australien. Fru Petrova vill egentligen inte alls hoppa av, men eftersom maken har gjort det har hon inget val. Om hon återvänder till Sovjetunionen kommer hon att avrättas, eftersom Sovjetunionen även dödade släktingar till avhoppare.

Riktigt intressant var den del som handlade om Sverige. Vem hade kunnat ana att både Hjalmar Brantings son Georg B och den kände diplomaten Sverker Åström lämnade information till den sovjetiska ambassaden?

Georg Branting hade kodnamnet Senatorn (han satt i första kammaren) och Sverker Åström hade namnet Uso (getingen.)

tisdag 27 januari 2026

Tisdagstrion: Rymden

Dags för veckans tisdagstrio. Den här gången lämnar vi jorden. Denna tisdags tema är: Rymden. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Ensam på Mars av Andy Weir känns som en bra början.

Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas astronauten Mark Watney ensam kvar på Mars. Den övriga besättningen är övertygad om att han är död. Men Mark lever, strandsatt på en ogästvänlig planet.

En stor del av boken består av Mark Watneys logganteckningar, men ibland får vi även veta vad som händer på jorden och i det rymdskepp som de andra astronauterna färdas i på väg hemåt.

Att läsa över fyrahundra sidor, där det mesta handlar om logganteckningar låter mördande tråkigt, men det är det definitivt inte. Förvisso hänger jag inte alltid med när det handlar om de tekniska problem som Mark måste lösa, men det som räddar hela historien är den (svarta) humor som präglar hans kommentarer. För det är ju inte så lätt att klara sig på Mars, när man varken har mat eller vatten för den långa tid han måste tillbringa där. Och det är faktiskt spännande. När boken närmar sig slutet kan jag nästan inte läsa fort nog, för så spännande är det.

I boken Nomadplaneten av Emanuel Blume befinner vi oss ett sekel in i framtiden. Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?

När expeditionen ska lämna jorden visar sig en av besättningsmedlemmarna arbeta för en terrororganisation. Ersättare i sista stund blir Jonathan Othiambo, en svensk-kenyansk astrofysiker. Som ny i gruppen kastas han in i ett maktspel han inte förstår, där konflikter sjuder under ytan i den till synes välorganiserade besättningen. Den nya planeten bjuder på vetenskapliga upptäckter som väcker förvirring, skräck och konspirationsteorier. När expeditionen tappar radiokontakten med jorden tvingas Jonathan välja sida.

Som sig bör utspelar sig större delen av händelserna i boken ombord på rymdskeppet Melchior och på nomadplaneten Gilead. Namnet Gilead som författaren valt som namn på planeten är för övrigt intressant. Flera personer i Gamla Testamentet bar namnet och det tros betyda "evig lycka".

Någon evig lycka är dock inte besättningens följeslagare. Konflikterna blir allt svårare och det blir snart uppenbart att man inte är överens om vad som är expeditionens syfte. Vem kan man egentligen lita på?

Expeditionen till Gilead tror jag inte är det enda som författaren vill berätta om. Då och då får vi glimtar av hur vår planet har förändrats under de hundra år som gått från idag. Klimatet har förändrats kraftigt och människor tvingas lämna länderna på södra halvklotet och söka sig allt längre norrut. Författaren är miljövetare och jag tror att han minst lika mycket har velat berätta om klimathotet som om rymdfärder. Vad förväntar vi oss att finna på en annan planet, när vi inte ens förmår ta hand om vår egen?

Jag rekommenderar gärna Douglas Adams' Liftarens guide till galaxen. En fullständigt absurd triologi, som visst har växt med ytterligare två böcker sedan jag läste den.

Om man är en person som säger "men det där går väl inte", då ska man inte läsa den. Men om man uppskattar absurd humor, så är detta en guldgruva.

Bland annat får man äntligen veta vad livets mening är. Svaret är 42. Ja, just det. Precis!

Det sista meddelandet som skickas innan jorden sprängs i bitar är: "Hej då och tack för fisken!" Vilka kan det vara som säger det?

tisdag 20 januari 2026

Tisdagstrion: Författare vars för- eller efternamn börjar på F

Dags för 2026 års första tisdagstrio. Denna tisdags tema är: Författare vars för- eller efternamn börjar på F. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Naturligtvis måste jag börja med Gustaf Fröding. En fantastisk poet, som till skillnad mot vad en del tror icke alls skrev allting på värmländska.

Det finns många böcker med hans dikter. Jag har inte läst just den bok (Nya dikter) vars framsida jag tagit med här. Jag valde den för att jag tyckte om bilden.

Evas bok av Marianne Fredriksson kommer härnäst. Den ingår i hennes trilogi Paradisets barn. De andra delarna är Kains bok och Noreas saga.

Dessa böcker ger en intressant tolkning av berättelserna i Första Mosebok.
Så får det bli Röde Orm av Frans G Bengtsson. En bok som handlar om vikingen Orm och hans färder. Uppdiktat naturligtvis, men jag tyckte speciellt om Bengtssons ironiska förhållningssätt till ämnet och inte minst till religiöst förtryck.

Orm och hans vänner tvingas konvertera från asatron till islam. När de flyr från kalifatet har de med sig Sankt Jakobs klocka i båten. För säkerhets skull vill de offra till någon gud så att resan ska gå bra, men vem ska de offra till. De brukar offra till Ägir, men så var det ju detta med Allah också. Orm har dock lösningen.

- Min tro är, att ingen så noga kan veta hur mäktig varje gud är och vad nytta han kan göra oss, och det är kanske bäst att inte försumma den ene för den andre. Och så mycket är säkert, att en finns som vi redan haft nytta av på denna färd, och det är Sankt Jakob; ty hans klocka ger skeppet stadga, och den har också hjälpt oss med rodden. Därför bör han inte glömmas.
Männen funno detta vara rätt talat, och de offrade nu kött och dricka till Ägir, Allah och Sankt Jakob och kände sig därefter bättre till mods.

tisdag 16 december 2025

Tisdagstrion: Jul

Dags för veckans tisdagstrio. Denna tisdags tema är: Jul. Det är kanske inte så svårt att räkna ut hur jag kom på det temat :) Jag bestämde mig för att för egen del skapa ett tema i temat med juldeckare.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Mord i julmörkret. Semics juldeckarantologi 2023. Alltid mysigt att krypa ihop med i mellandagarna.

Mord och inga julvisor var Semics deckarantologi 2018. 

Där finns en del kända namn, såsom Camilla Läckberg och Katarina Mazetti. När det gäller Läckberg har antingen hon själv eller förlaget gjort det lätt för sig. Hennes bidrag, Drömmen om Elisabeth, publicerades 2013 i hennes egen bok Mord och mandeldoft. Det känns lite fuskigt.

Roligt är att Semic inför den här boken hade haft en pristävling. Juryn ansåg att tre av de många bidragen som kom in höll såpass hög klass att man inte vilja välja ut en enda vinnare, utan lät alla tre komma med. Mats Wahl bidrar med När jag tänker på Greta och Camilla Prell-Weichl med Lukten av underjord. Men den jag tyckte bäst om var Emil Fredholms novell Stygn. Det är en hemsk historia (i positiv bemärkelse) där historiens jag är obduktionstekniker. Han får en perverterad glädje av sitt yrke.

Mord och ingen julefrid var Semics deckarantologi 2021.

Camilla Läckbergs Änkornas Kafé och Dag Öhrlunds Svindlande affärer är de bästa bidragen i denna samling. Lite fuskigt tycker jag dock att det är att båda novellerna har publicerats tidigare. Det vore roligt om Semic såg till att få fram nyskrivna noveller, men kanske tycker förlaget att det viktigaste är att få med kända författare.

Jag hade hoppats att alla novellerna skulle ha koppling till julen, men så är inte fallet. Vad värre är, är att det inte ens är säkert att det är en deckare. Arne Dahls novell Här och nu handlar om en man som flyttat till ett övergivet torp långt upp i Norrland, tydligen i ett försök att undfly en dödlig pandemi. Okej, det kan ju vara intressant, men deckare? Inte ett mord så långt ögat kan nå.

Då är Amanda Hellbergs Chokladasken bättre. Den utspelar sig kvällen före julafton 1883 och landsfiskalen berättar om ett gammalt mordfall. Enda plumpen i protokollet när det gäller den berättelsen är just användandet av titeln landsfiskal. Vi fick inga landsfiskaler förrän 1918. Innan dess var det länsmannen som hade ansvaret för brottsutredningarna.

Nu gott folk står julen för dörren, så nu får tisdagstrion ta lite ledigt. Och på tal om ledigt så åker jag bort ett par veckor efter jul, så det blir ingen ny trio förrän den 20 januari. Under tiden ska jag i alla fall hitta på teman för vårterminen.

tisdag 9 december 2025

Tisdagstrion: Svenska Akademien (associera fritt)

Dags för veckans tisdagstrio. I morgon delas nobelpriset i litteratur ut. Och övriga nobelpris också naturligtvis. Denna tisdags tema är: Svenska Akademien (Associera fritt) 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!


Jag bara måste inleda med Grand Final i skojarbranschen av den före detta ledamoten i Svenska Akademien Kerstin Ekman. En bok som gav mig en härlig läsupplevelse.

Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.

Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen. Hon var ju bevars ledamot av Svenska Akademien 1978-2018, även om hon inte deltog i akademiens arbete från 1989.

Ahasverus död skrevs av nobelpristagaren Pär Lagerkvist, som var ledamot av Svenska Akademien.

Ahasverus ska enligt legenden vara den samme som den vandrande juden. Ahasverus ska ha nekat Jesus att vila på vägen till Golgata. Ahasverus sa: "Gå din väg, gå din väg!" Då ska Jesus ha svarat: "Jag går, men du ska stanna kvar tills jag kommer åter."

Sedan dess vandrar Ahasverus runt på jorden i väntan på Jesu återkomst. I Lagerkvists bok träffar Ahasverus på ett pilgrimståg som han ansluter sig till. I skökors och syndares sällskap lyssnar han på sällsamma berättelser.


Till sist slänger jag in Aniara av Harry Martinsson. Det anses att detta verk var det främsta skälet till att denne ledamot av Svenska Akademien av samma akademi tilldelades nobelpriset i litteratur.

Jag är nog inte tillräckligt djup för att förstå verkets storhet. Det är en blandning av dikter med klassiska versmått, blankvers och rena nonsensverserna. Fast det här är ganska fint:


Det fanns ej längre några ljus att tända.
En ensam lykta brann vid Mimas grav
dit nu de sista samlats för att vända
i hjälplös nöd sin rygg mot dödens hav.
De sista timmarna av människotid
mot lågan vände sina ögons fråga.
Så satt på jorden mången fånge vid
sin sista lampas ljus och såg dess låga
och hörde hur plutonen ställde upp
där utanför där murens hårda sten
snart skulle spegla skottens mynningssken.
Ty rymdens grymhet övergår ej människans.
Nej människors hårdhet tävlar mer än väl.
Fånglägercellens ödslighet på jorden
har tungt sin stenrymd välvt kring människans själ,
när kalla stenar stumma hördes svara:
här härskar människan. Här är Aniara.