söndag 31 december 2017

Det femte barnet (igen)

Det femte barnet av Doris Lessing är inte en bok som jag läst nu. Att jag tar fram den på årets sista dag är att jag har deltagit i en utmaning om att läsa de kvinnliga nobelpristagarna i litteratur senast denna dag.

Det femte barnet av Doris Lessing är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när man är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Jag deltar som sagt i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Lessing var den elfte kvinnan att få nobelpriset i litteratur och den tionde som jag prickar av på listan. Hon fick priset 2007.

Sjusiffrigt

Titel: Sjusiffrigt
Författare: Anna Karolina
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 385

Sjussiffrigt är den första romanen av Anna Karolina (Larsson) jag läser. Jag har fått den som recensionsex av Bookmark Förlag.

En sen kväll kidnappar Julia, Carla och Nikolina den unge miljardären Troy. De är väl förberedda, synkade och stenhårda. Ingenting kan gå fel.
Men när lösensumman uteblir tvingas de till nya brott.
Allt kompliceras ytterligare när miljardären hamnar på sjukhuset där Julia är läkare. Hon faller handlöst för sin patient.
Under tiden arbetar polisen sig allt närmare kidnapparna, men har svårt att tro att det är kvinnor som ligger bakom de råa brotten.

Detta är en trevlig kriminalroman. Vi får följa både kidnappare och polisen, vilket gör att man kan få sympatier för båda sidor. Som läsare känner jag att jag inte kan bestämma mig för om jag håller på gärningsmännen eller polisen, och det är ett trevligt litterärt grepp.
Ju mer man får veta om de tre kidnapparnas bakgrund, desto mer kan man hysa förståelse för deras aktioner. Historien är inte svart eller vit, utan där finns mängder av gråtoner.
På minussidan vill jag placera språket. Det är inte dåligt, men där finns enstaka meningar som hänger i luften och som borde ha upptäckts av någon av förlagets lektörer. Och när jag läser meningen "Ända sedan basketen och incidenten med pedofiltränaren." stönar jag inombords. Vems ända då? Om inte författaren vet vad det är för skillnad på "enda" och "ända", så borde förlaget ha gjort det.

Men det är nog inte alla som är lika noga med språket som jag. Sammanfattningsvis är detta en spännande kriminalroman. Till en början tror jag att den är ganska förutsägbar, men jag märker snart att så inte är fallet. Anna Karolina förmår att överraska på slutet. Att hon har arbetat som polis i femton år gör att hon kan beskriva polisarbetet på ett trovärdigt sätt.

fredag 29 december 2017

Julklapp

Jag fick en bok i julklapp av hustrun. Dan Browns Begynnelsen. Hon förstod att detta är en bok jag vill läsa. Enda problemet är att jag köpte den för en dryg månad sedan när den såldes billigt på Ica Maxi. Så idag bytte jag boken. Det blev Jan Guillous 1968. Nu måste jag få tag i Äkta amerikanska jeans, som är den del som ligger före 1968. Jag har väntat på att den ska komma på bokrean, men hittills har jag väntat förgäves.


Bokpaket

Två böcker har trillat in från Bookmark förlag. Det är Harlan Cobens Sanningen och Blodlokan av Louise Boije af Gennäs. Tack så mycket!


onsdag 27 december 2017

Dagens visdomsord 2017-12-27

Läsning är för själen, vad gymnastik är för kroppen. (Sir Richard Steele)

(Detta är mitt 2000:e inlägg på bloggen!)

måndag 25 december 2017

När juldagsmorgon glimmar


När juldagsmorgon glimmar,
jag vill till stallet gå.
Guds Son i nattens timmar
där vilar uppå strå.
Guds Son i nattens timmar
där vilar uppå strå.

onsdag 20 december 2017

Onsdagens visdomsord 2017-12-20

Kan böckerna läsa människor? Det kan de förstås! Hur skulle de annars veta allting om oss? (Lennart Hellsing)

söndag 17 december 2017

Tredje advent


En smakebit på söndag - Sjusiffrigt

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Sjusiffrigt av Anna Karolina.

En sen kväll kidnappar Julia, Carla och Nikolina den unge miljardären Troy. De är väl förberedda, synkade och stenhårda. Ingenting kan gå fel.
Men när lösensumman uteblir tvingas de till nya brott.
Allt kompliceras ytterligare när miljardären hamnar på sjukhuset där Julia är läkare. Hon faller handlöst för sin patient.
Under tiden arbetar polisen sig allt närmare kidnapparna, men har svårt att tro att det är kvinnor som ligger bakom de råa brotten.

Smakbiten är hämtad från sidan 13 där Troy har vaknat och ser sina tre kidnappare, som har masker för ansiktena:

"Tror ni att dom där buttericksprylarna skyddar er?" Troy höjde rösten. "Va! Ni kommer göra misstag. Alla begår misstag förr eller senare. Kanske inte här och nu. Kanske inte ens nästa vecka, nästa månad. Men säg, om några år. När ni tror att ni lagt det här bakom er. Sanningen kommer alltid ikapp. Ni kommer bli ovänner. Den ena ligger med den andres kille." Troy flinade. "En sån simpel grej men det räcker för att rubba balansen. Svartsjuka. Det finns inget mäktigare." Han sneglade mot Nicki. "Du där. Är du ihop med båda två? Är dom dina slynor? Eller...?" Han gjorde en konstpaus och synade henne uppifrån och ner. "Du kanske också är slyna? Är du det? Det går inte att se med dom där kläderna."

lördag 16 december 2017

Attarpsmorden

Titel: Attarpsmorden
Författare: Yngve Lyttkens
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1953)
Antal sidor: 236

Attarpsmorden av Yngve Lyttkens handlar om ett av Sveriges märkligaste kriminalfall genom tiderna. På herrgården Attarp nära Jönköping avlider kontrollör Ekvall och en av pigorna i juni 1845. Tydligen har de båda förgiftats med arsenik.

Under arbetet med att få fram sanningen visar det sig att det bakom det polerade yttre hos familjen Ekvall dolde sig mörka hemligheter.

Bekännelser avgavs och återtogs och anklagelserna haglade. Kanske stod gärningsmannen att finna i den allra närmaste familjekretsen.

Lyttkens bok är inte en skönlitterär historia. Istället har han granskat rättegångsprotokoll och vad tidningarna skrev om fallet. Hans slutsats blir att domarna nog aldrig lyckades få fram hela t sanningen.

Framställningen kan stundtals bli lite torr med alla återgivanden av protokollstexter, men trots det är det en spännande historia. När jag läst klart inser jag att jag inte alls är säker på om alla inblandade i morden dömdes och motivet är oklart. Den som slutligen döms till döden anger ett motiv som förmodligen inte är det rätta. Intressant för någon som likt mig snöat in på gamla svenska mordfall ;)


torsdag 14 december 2017

Helgfrågan v. 50

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Hur rimmar man på bok? eller kan man tänka sig att det är en deckare, roman eller fantasybok

Bonusfråga: Vad ska ni hitta på så här sista hela helgen innan jul?

Jag brukar inte skriva några rim på julklapparna, men man kan väl fundera lite ändå.

  • Har man sett på fan! I detta paket finns en -----
  • Brottslingarna blir bara fräckare. Du kan läsa om dem i denna -------

Det där blev allt grötrim. Jag ger mig på bonusfrågan istället. Sista hela helgen? Hmm, min arbetsvecka är söndag-torsdag. I morgon fredag ska jag och hustruskapet åka till stan och försöka handla klart julklapparna. Och dessutom får vi se till att veckohandla. På lördag kommer mamma och hennes sambo till oss på kaffe. Då passar vi på att ge varandra julklappar. Tanken är nämligen att vi firar jul hos min svärmor.

En kulturprofil berättar

En liten fundering inför framtida Nobelpris i litteratur :D

Dagens visdomsord 2017-12-14

Böcker är högre väsen och de enda som talar så högt att till och med framtiden kan höra dem. (Elisabeth B Browning)

tisdag 12 december 2017

Veckans utmaning - Är katten det ultimata bokdjuret?

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Så här skriver Viktoria: Tänk er scenen. Man sitter i soffan eller bästa läsfåtöljen med en riktigt bra bok och bara tar det lugnt och njuter av sin egentid. Kanske känns det ändå lite ensamt trots det litterära sällskapet? Vad bättre då än en spinnande, värmeälskande katt som kurar ihop sig bredvid en. En hund skulle bara kräva att få gå ut men en katt kan enkelt gå på lådan själv när behov uppstår. Den kan även själv gå till sin matskål och kräver heller inte att man ska leka med den hela tiden eller att få komma ut och rastas. Det där fixar den liksom själv till stor del. Speciellt om den även har en kattkompis. Kanske är det så att katten verkligen är DET ULTIMATA lässällskapet. Den stör inte, den vill inte prata eller leka hela tiden men är ändå väldigt nöjd med att erbjuda sitt sällskap medan man sitter försjunken i sin bok. Det är till och med så att den kan få en att läsa lite längre för om man RESER sig upp, DÅ kan den minsann protestera och grymta lite om att värmedynan minsann borde visa hänsyn och sitta en stund till. Håller ni med? Inte? Ja, men är det till och med så att ni föredrar andra husdjur eller sällskap? 

Veckans utmaning blir således att antingen motivera varför ett annat djur skulle vara bättre lämpat för oss läsare ELLER hitta på ett fiktivt djur som skulle kunna vara bättre än allas vår käraste vän, katten!

Jag skulle nog vilja lyfta fram gnurglan, ett fantastiskt djur från Knallhattens värld.
Gnurglan är ett synnerligen vänligt djur, som gör precis allt för att tillfredsställa en människa. De förökar sig asexuellt, så det är ingen risk att de tar slut. De smakar alldeles utmärkt, men de kan också förvandla sig till precis det man önskar sig.
Så när man sitter där i läsfåtöljen och längtar efter en bok man inte har, så önskar man den av en gnurgla, och den förvandlar sig då till favoritboken. Eller varför inte till en kopp te?

Julkalenderbloggstafetten

Igår, den 11/12, var turen kommen till Systrarna Böcker i julkalenderbloggstafetten. Varje dag den 1-24 december berättar en bokbloggare om en bok utifrån temat Bäst i bokhyllan. Idag är det min tur.

Vilken som är den bästa boken i bokhyllan är svårt att säga. Men jag vet vilken bok som jag tycker är årets bästa av dem jag läst: Erika Olofsson Liljedahls debutroman Någonstans brister himlen.
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.
Men framför allt vill jag lyfta fram Erika Olofsson Liljedahls språkhantering. Det är ett målande poetiskt språk i prosan. Här är ett exempel, hämtat från sidan 153:
Elis satt kvar och såg ljuset försvinna från världen. Blåsten fick vassen på dynerna att bölja och han tänkte på vinden. Den som alltid var på väg och hade sett varje vrå av världen. Kanske fanns det någon som styrde över den, någon som fick gräset att dansa och stråna att prassla. Någon som manade på vid storm och lugnade vid stiltje. Vart tog vinden egentligen vägen när det inte blåste? Kanske gömde den sig i havet, drog fram över bottnarna och drev fisk i näten.
Natten kom som en mild knuff i ryggen, himlen gick från turkosgrön till djupt blå vid horisonten och stjärnorna tändes en efter en. Dynerna omkring Elis försvann för ögat och världen blev liten och trång som kammaren hemma. Kvar fanns bara vassens torra väsande, likt hemligheter viskade i mörker.

I morgon är det dags för lucka 13. Då får vi bege oss till Sizzens blogg!

torsdag 7 december 2017

Helgfrågan v. 49

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Vad önskar du dig i julklapp?

Bonusfråga: Har ni någon favoriträtt på julbordet?

Jag känner mig lite för gammal för att skriva önskelistor inför jul, men skulle det dyka upp en juldeckare i något paket så blir jag inte alls ledsen ;)

Favoriträtt på julbordet har jag nog mer än en. Men ett absolut måste är kokta grisfötter. Det är så otroligt gott. Åh, vad jag längtar till att få äta en grisfot på julafton. Det brukar bli någon över, så då kan jag ta en till frukost på juldagen också.

I övrigt vill jag gärna äta Janssons frestelse och givetvis julskinka.

onsdag 6 december 2017

Dagens visdomsord 2017-12-06

Att författa tjocka böcker - att på femhundra sidor breda ut sig om en idé som muntligen kan läggas fram på ett par minuter - är ett ansträngande och ruinerande vanvett. (Jorge Luis Borges)

tisdag 5 december 2017

När vi nu talar om bokklappar...

När vi nu ändå talar om bokklappar man önskar sig, så kan jag väl få passa på att föreslå ett par böcker som du kan ge bort i julklapp. Jodå, jag talar naturligtvis om mina böcker Skam och Synd. Kriminalromaner i svensk 1800-talsmiljö. Googla gärna för att läsa recensioner.

Böckerna kostar 150 kronor styck, men köper du båda samtidigt får du dem för 250 kronor. Porto tillkommer: 42 kronor för en bok och 56 kronor för två. (Böckerna är inbundna.)

Du kan swisha till 0725212197. Glöm inte att berätta vilken adress du har och om du vill ha dem signerade.


Tematrio - Önskade bokklappar

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat önskade bokklappar. Så här skriver Lyran: Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er?

Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!


Jag har faktiskt inte läst Äkta amerikanska jeans än. Den är sjätte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Jag har tyckt mycket bra om de första fem delarna, så den här skulle gärna få flytta hem till mig. Den lär utspela sig på 1950-talet.


Och då får ju gärna den sjunde delen komma hit till mig också. Den heter 1968 och när den utspelar sig torde vara självklart.


Och så förstås Dan Browns Begynnelse. Jag har inte kollat upp vad den handlar om, men hans tidigare romaner har varit riktigt spännande, även om inte alla hållit samma klass. Änglar och Demoner är nog min favorit bland hans böcker.


Kommer då Tomten att ha med dessa böcker till mig? Risken är stor att det inte blir så. Det finns familjemedlemmar som tycker att jag redan har alldeles för många böcker och Tomten brukar lyssna på dem. Men det blir väl bokrea om några månader...

torsdag 30 november 2017

Olikhetsutmaning: Prisad och förbisedd

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Den här gången, som är den sista för året, har Augustprisutdelningen väckt tankar. Vissa författare får Nobelpriset eller andra priser, medan andra blir utan.

Denna vecka handlar det om prisad och förbisedd.

Att börja rabbla upp författare som blivit prisade känns mindre intressant. Det är bara att kolla på Wikipedia. Det är väl de förbisedda som det finns anledning att spåna kring. Jag inser att andra kommer att lyfta fram de många kvinnor som förbisetts, och därför väljer jag fyra män ;)

John Ronald Reuel Tolkien blev faktiskt nominerad till Nobelpriset en gång på 1950-talet. Tolkien är ju känd för sina böcker kring Sagan om ringen.
Han avfärdades av Svenska Akademien. Det var inte en litterär genre som var förtjänt av priser. Både Tolkien och de som satt i akademien då är döda, men böckerna lever och har filmatiserats.


Graham Greene var en av 1900-talets mest lästa engelska författare. Han var nominerad till Nobelpriset ett flertal gången, och kom "på andra plats" vid åtminstone ett tillfälle, men han nådde aldrig ända fram.

En av USA:s främsta författare är Philip Roth. Han har ofta nämnts i Nobelprissammanhang. Idag är han 85 år och lär bli en av dem som aldrig fick priset. Svenska Akademien väljer sällan amerikanska författare som nobelprismottagare.

Slutligen en av mina favoriter: Den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o. På spelbolagens oddslistor ligger han ofta bland de främsta, men hittills har han inte fått Nobelpriset. Han är en intressant författare, som skriver från ett afrikanskt perspektiv och han har skrivit på sitt eget modersmål när andra väljer att skriva på de forna kolonialmakternas språk. Det skulle kunna vara ett lyft för afrikansk litteratur om han fick priset.

onsdag 29 november 2017

Onsdagens visdomsord 2017-11-29

Himlen allena vet vilka våndor författaren fått utstå, vilka bittra erfarenheter han gått igenom och vilken hjärtesorg han lidit för att ge någon tillfällig läsare ett par timmars förströelse (W Somerset Maugham)

tisdag 28 november 2017

Julkalenderbloggstafett

Det blir en julkalenderbloggstafett (fantastiskt ord). Det är Sofie som har Sofies bokblogg som är den som håller i trådarna. Varje dag berättar någon om vilken bok han eller hon tycker är den bästa i bokhyllan. Här är schemat för de 24 dagarna:

 1. Sofies bokblogg
14. I regnet
20. Enligt O

måndag 27 november 2017

Tematrio - Poetiska långa titlar

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat poetiska långa titlar. Så här skriver Lyran: Jag har nyligen läst en bok p g a att titeln lockade mig och detta får bli veckans tema.

Berätta om tre romaner med poetiska, långa titlar!


Den första får bli Mark Levengoods Sucka mitt hjärta men brist dock ej. 
Denna bok kan man läsa när man på ett både enkelt och lättfattligt sätt vill få del av en smula livsvisdom. Det är en varmhjärtad bok, som jag önskar att fler skulle hitta.
På ett enkelt sätt levererar Mark Levengood sanningens ord på vägen, så som de har nått honom via hans minst sagt märkliga släktingar eller andra speciella människor han mött på livets väg. Jag säger inte mer, utan ger istället ytterligare ett litet smakprov ur boken:
Jag har inte ett plagg som tål något överhuvudtaget. Frågar jag i affären om denna skjorta kan tvättas i maskin, tittar personalen på mig med fasa och avsky, och jag hör dem tänka: Åk hem till Finland, ondsinta barbar. Nej, kläderna ska helst inte tvättas alls, men om man nu absolut måste, så kanske man kan spraya dem i en lösning av getmjölk från en tibetansk utrotningshotad bergstopp-tacka, eller möjligen gnugga dem rena i armhålan på en nunna.
Jaja. Jag ser på mig i spegeln. Det är som sagt inte så att jag själv heller är helt intakt. Vissa mornar ser jag i sanning ut som om jag skurit citron över ansiktet, och inte kommer det att hjälpa att gnida detta anlete i armhålan på en nunna heller, det skulle bara bli ett fasansfullt liv.

Nummer två blir Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt.
Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
När mormor dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.
Det enda negativa är att författaren har lite svårt med språket ibland. Han skriver konsekvent "kommer" istället för "kommer att", vilket leder till många meningar av typen "Det kommer komma..." Elsa är i likhet med mig språklig puritan. Trots detta vill hon vid något tillfälle rätta mormor som säger "Lämna brevet till honom som väntar." Elsa påpekar att det heter "han som väntar."
Men det gör det inte alls i den meningen! Efter preposition följer objekt. Det är synd för romanfiguren Elsa att författaren inte till fullo behärskar svenska språket.
Men som sagt var - det är faktiskt en mycket läsvärd bok!

Den sista boken blir Oscar Waos korta förunderliga liv av Jonut Diaz.
Den handlar om den stackars Oscar Wao, en nörd som aldrig lyckas få till det här i livet. Speciellt inte med tjejer. Men han ger aldrig upp. Ständigt förälskad, och givetvis i kvinnor han inte kan få.
Men den handlar också mycket om Dominikanska republiken och den fruktansvärda terrorn under diktatorn Trujillo. Författaren Junot Diaz har sina rötter i detta land.
Boken är disponerad på ett annorlunda sätt, som jag tycker är spännande. Första delen handlar om den unge Oscar Wao. Andra delen utspelar sig tidigare, och där är hans äldre syster huvudpersonen. Tredje delen ligger ännu tidigare i tiden och handlar om deras mor. Fjärde delen ligger ännu längre bak i tiden och där är huvudpersonen Oscars morfar. Därefter kommer vi tillbaka till Oscar Wao igen. Dessa tidshopp är inte alls störande. Det finns ju inget som säger att en roman måste vara skriven i kronologisk ordning.
Men det finns en sak som stör mig alldeles förfärligt i boken. Den är skriven på engelska och originaltiteln är The Brief Wondrous Life of Oscar Wao. Jag har läst den i svensk översättning, och där finns inget problem. Men där finns mängder av spanska ord och uttryck på varenda sida! Så är det säkert i originalet också. Men jag talar inte spanska!
Måhända är kunskaperna i spanska mer utbredda i USA, men här i Sverige är det nog fler än jag som sitter frågande och undrar vad det var för fiffigt som uttrycktes just där eller där på spanska. Jag hade nog fått större behållning av boken om jag hade kunnat spanska.
Fast sammantaget är det ändå en läsvärd bok. En sådan där bok som man är glad att man kan säga att man har läst :)

fredag 24 november 2017

Helgfrågan v. 47

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Jag brukar inte ha någon kalender på bloggen om det är detta som efterfrågas. Däremot ska jag vara med på den julkalendersstafett som anordnas av Sofiesbokblogg. Jag har inte funderat på att "julpynta" bloggen, men det kanske vore något.

Det där med helgen är lite knepigt för mig. Min arbetsvecka är nämligen söndag-torsdag. I morgon vet jag att jag ska åka med skräp till återvinningsstationen och även åka och handla lite. Jag tänkte även skicka någon rad till de FB-vänner som jag vet har köpt Skam och fråga om de vill köpa Synd också. (Köpa synd, det låter allt det...) På lördag får nog hustruskapet och jag åka till stan och handla lite julklappar.

torsdag 23 november 2017

Olikhetsutmaningen: Hemma och borta

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningenVarje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om hemma och borta.

Ordet hemma får mig att tänka på Fredrik Backmans Björnstad. I det lilla samhället Björnstad gör man ALLT för hemmalaget i ishockey. Ingenting får stå i vägen för juniorlagets möjlighet att bli svenska mästare.
I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.
Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?

Borta får representeras av Mikael Bergstrands Delhis vackraste händer.
Det handlar om en man som finner kärleken när han tvärtemot sin personlighet vågar fara långt bort.
När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.
Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.

onsdag 22 november 2017

Dagens visdomsord 2017-11-22

Det lönar sig inte att skriva böcker om vanliga människor. Vanliga människor läser inte den sortens böcker. (Henrik Tikkanen)

måndag 20 november 2017

Dikter 1945-2002

Titel: Dikter 1945-2002
Författare Wislawa Szymborska
Översättare: Anders Bodegård
Förlag: FIB:s lyrikklubb (2003)
Antal sidor: 372

Dikter recenserar jag inte. Jag saknar helt kompetensen att göra det. Speciellt svårt är det med översatta diktsamlingar. Hur ska jag kunna veta om översättaren har lyckats fånga poetens känslor?

Nobelpristagaren Wislawa Szymborska har skrivit dikterna i denna diktsamling - Dikter 1945-2002. Många gånger har jag svårt att förstå dem, men det behöver inte vara poetens fel vill jag understryka.

I brist på djupare analys från min sida väljer jag att citera en dikt, där Wislawa Szymborska har sammanfattat sin gärning. Den heter Gravsten:

Här vilar en upphovskvinna till ett antal dikter.
Att kommentera var en av hennes plikter.
Evig vila har nu liket fått i jorden
fastän det knåpat så ensamt med ord
En uggla, en ramsa, är allt efter döden.
Vandrare, ta fram elektroniska hjärnan,
och fast hon inte var någon stjärna,
begrunda en stund Szymborskas öde.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Morrison är den nionde så jag lär inte hinna klart. Szymborska fick nobelpriset i litteratur 1996.

lördag 18 november 2017

Hemma igen!

Nu är jag hemma efter att i två dagar ha suttit i en monter på Värmlands Bokfestival. Det var första gången jag varit med som författare. Jag fick även framträda på scen och berätta om mina böcker, intervjuad av Karina Johansson. Riktigt roligt.

Det enda negativa med att själv vara utställare är att man inte kan gå runt och se vad som finns i alla de andra montrarna. Det är så många utställare. Jag tycker det är imponerande att det finns så många i Värmland som antingen är där med sina egna böcker eller som företräder författarsällskap eller andra föreningar.

Jag är mycket nöjd med utfallet för min egen del. Jag hade inte en aning om hur mycket jag kunde förvänta mig att sälja, men om jag inte räknat fel, så sålde jag 65 böcker och det var över förväntan. De flesta som köpte av mig, tog både Skam och Synd. En anledning till detta kan kanske ha varit att de fick rabatt om de tog två böcker ;)

Jag hade slagit in ett stort antal julklappar med julklappsetikett på. Det tror jag var lite fiffigt. Jag ropade till mig besökare och sade till dem att de säkert hade någon som de skulle köpa julklapp till, men som de inte vad de skulle köpa åt honom eller henne. Då föreslog jag att de skulle köpa en kriminalroman i värmländsk 1800-talsmiljö. Paketet var redan klart. De behövde bara skriva på etiketten till vem och från vem klappen var.

Edit. Jag kontrollräknade. Det var visst 70 böcker jag sålde!