Jag skickade in ett manus

Jag berättade HÄR att Adamsson Löfgren Bokförlag har en manustävling, och nu har jag skickat ett manus. För jag tänker på vad den legendariske ishockeyspelaren och TV-kommentatorn Rolle Stoltz brukade säga: "Man måste skjuta på målet, annars blir det inget mål!"

Första delen klar (tror jag)

Så där, nu är första delen av tre klar av romanen Ben. Tror jag... Finns säkert anledning att se över texten många, många gånger.
Ben, som kommer att heta något annat, är "uppföljaren" till min opublicerade roman Bileam. Fast Ben utspelar sig långt innan Bileam.

Tre förlag

Jag kunde inte bestämma mig vart jag skulle skicka romanen, så jag skickade till tre olika förlag. Det går ju inte att vänta på att varje förlag ska tänka färdigt.

Ny färgpatron

Jodå, jag köpte en ny färgpatron till skrivaren, så nu är romanen utskriven (eller utprintad som det heter på modern svenska.) Ska bara bestämma mig för vilket förlag som ska få den äran...  :)

Tänkte skriva ut romanen

Jag tänkte skriva ut Bileam och skicka till några förlag. Men det var slut på bläck i skrivaren. Många problem för en författarwannabe...

Det blir tydligen till att titta in på Expert.

Jag försöker arbeta på romanen

Jag försöker arbeta på romanen Ben. Jag vet ju vad jag vill att den ska handla om, men det känns ändå lite tungt när föregångaren Bileam ligger opublicerad. Men jag får nog se till att skriva på den ändå. Vem vet? Jag kanske blir hyllad posthumt för mitt författarskap!

Idag kom lektörsutlåtandet

Idag kom lektörsutlåtandet över min roman. Gissa om det var spännande att slita upp kuvertet!

Jag tänker inte citera allt som står där. Där finns beröm, men även kritiska synpunkter, precis så som det ska vara. Men jag kan väl få citera de delar i utlåtandet som jag gillar allra mest :)

Om romanens början skriver lektören så här:
Den tycker jag är riktigt lyckad. Läsaren blir snabbt väl bekant med huvudpersonen och hans omvärld. Det är en mycket ömsint och rolig beskrivning av en hopplös kille - befriad från allt trist moraliserande. Läsaren begriper direkt att Bileam inte kommer att få det alldeles lätt i livet, men den humoristiska tonen ger löfte till läsaren om en intressant utvecklingsresa i Bileams fotspår.

Om språket skriver lektören:
Jösses amalia! säger jag bara. Språket är absolut förnämligt.

I sammanfattningen kan man läsa följande:
Det är en spännande uppgift, att ge sej på en nyskrivning av en gammaltestamentlig persons liv, som mycket knapphändigt omtalas i Bibeln. Där finns utrymme för fantasi, vilket inte är världens enklaste sak att hantera, men författaren har lyckats väl med sitt projekt. Berättelsen känns alldeles sann och trovärdig. Men en del brister föreligger. Olika avsnitt bör ges olika tyngd och variation så att den litterära resan bli en slingrande byvägsupplevelse. Med en del omstrukturering av materialet, kan den här berättelsen bli helt lysande. Språket är det allaredan, ja absolut fantastiskt faktiskt!

Detta är väl något att bygga vidare på, eller vad tycker ni?

Jag skickade till ett förlag idag

Idag skickade jag min roman till ett förlag. Visserligen har jag inte fått lektörsutlåtandet från Författarcentrum än, men jag kunde ändå inte låta bli. Ett förlag kan väl få chansen att titta på mitt manus i alla fall.

Lektörstjänst igen

Jag har ju tidigare nämnt att jag skickat min barnbok till Författarcentrum Östs lektörstjänst. Även min roman Bileam har nu skickats dit. Det kostar ett antal tusenlappar, men förhoppningsvis är det värt det. I februari får jag utlåtandet om barnboken och i mars kommer domen över romanen. Det ska bli jättespännande, men det är inte utan en viss bävan som jag väntar på lektörsutlåtandena.

En kick

Igår satt jag tillsammans med en klok litteraturintresserad kvinna, som hade fått läsa manuset till min roman (som för övrigt heter Bileam kan jag berätta nu.) Hon berättade för mig om vad hon ifrågasatte hos huvudpersonen, vilka saker hon ville ha mer av och hon gav även tolkningar av olika saker i boken.

Det roliga var att vi först satt och diskuterade Lagerkvists Dvärgen först och sedan mitt manus. Det kändes som om det jag skrivit faktiskt var en bok som kunde diskuteras som vilken annan litteratur som helst. Vilken kick det var!

Jag har även skickat manuset till Författarcentrum Östs lektörstjänst. Det ska bli hur spännande som helst att få ett professionellt utlåtande.

Privatlektörer

Nu har jag skickat mitt romanmanus till de "privatlektörer" som förklarat sig villiga att läsa och tycka. Det ska bli mycket intressant att få veta vad de anser. Om någon mer (som jag "känner") vill anmäla sig som "privatlektör", så mejla mig.

Och där sätter vi punkt.

Jag har faktiskt gått i mål! Som regelbundna läsare vet har jag de senaste månaderna skrivit 1000 ord om dagen på min roman BoÅ. Målet var att skriva minst 80 000 ord, men naturligtvis har det egentliga målet varit att skriva själva romanen. Idag satte jag punkt. Romanen är färdig. Det blev 80 500 ord. (Lite löjligt, för det verkar som om jag lade av när jag nått 80 000, men så var det naturligtvis inte. Det var helt enkelt dags att sluta.)

Vad handlar romanen om då? Den handlar om en person i Bibeln, som av olika skäl fascinerar mig. De flesta har säkert aldrig hört talas om honom, men han är faktiskt omnämnd i nio av Bibelns böcker. Ytterst lite är känt om honom, men jag har velat skriva en bok som binder samman de korta notiserna i Bibeln.

Det var skönt att jag blev klar före jul, för jag hade ingen lust att vara tvungen att skriva 1000 ord om dagen under juldagarna. Nu ska jag ägna den närmaste tiden åt att läsa igenom hela texten och ändra saker som inte hänger ihop.

Därefter hoppas jag finna några kloka personer som vill läsa mitt manus och ge kritik. En kvinna som jag känner har lovat att läsa, men jag vill ha några fler. Mycket gärna någon man också. Är du intresserad? Skicka ett mejl i så fall, så kanske du blir en av dem som får läsa och kritisera. Men du - jag vill att du ska vara någon som jag har haft kontakt med tidigare. Är du en tillfällig besökare på bloggen kommer jag inte att låta dig läsa mitt manus.

Andra delen klar

Nu är jag klar med andra delen av min roman BoÅ. Tror jag i alla fall. Jag blev lite överraskad själv, när jag plötsligt var framme vid avslutningen. Jag har skrivit 57 505 ord, vilket är 72 procent av målet 80 000 ord. Första delen var på cirka 30 500 ord, och jag hade tänkt att del två skulle vara ungefär lika lång, för då hade jag bara behövt skriva 18 000 ord i del tre. Nu behövs det 22 000 ord.

Nå, nu ska ni inte det detta alltför allvarligt. Riktigt så insnöad på antalet ord är jag inte. Givetvis är det innehållet i texten som är det viktiga, inte hur många ord det blir till slut. Det är inte ordproduktion, utan romanskrivande, jag ägnar mig åt.

Nu får jag i alla fall försöka byta perspektiv igen, när jag idag ska gå in på den avslutande delen.

Två tredjedelar

Så där ja, nu har jag skrivit två tredjedelar av romanen. När jag hade skrivit hälften, kändes det lite tungt att veta att hälften var kvar. När jag nu har kommit upp i tre tredjedelar så känns det bättre, för det betyder ju att jag har skrivit dubbelt så mycket jämfört med vad som är kvar att skriva. Om ni nu hängde med på den ekvationen :)

Fast fortfarande vet jag förstås inte om det blir just 80000 ord. Den gränsen är ju ganska godtyckligt vald.

Hur mycket kan man berätta?

Jag håller ju på att skriva på en roman, och det har jag nämnt flera gånger. Däremot har jag inte berättat vad den handlar om. Fick frågan alldeles nyss här på bloggen, men jag svarade inte. Då kände jag mig lite otrevlig, för jag gillar ju personen som frågade.
Men jag vet ändå inte om jag vill berätta i förväg. På något egendomligt sätt är jag rädd att jag "dödar" berättelsen om jag pratar för mycket om vad den handlar om. Fast nu känner jag att det blir mumbojumbo igen, precis som när jag säger att romanfiguren "berättar" saker för mig. Äsch, antingen förstår ni vad jag menar, eller också gör ni inte det.
Jag kan kanske ändå säga så mycket som att romanen utspelar sig i ett främmande land för cirka 3 500 år sedan, men jag vill ändå att man ska kunna känna igen frågor som vi skulle kunna ställa oss idag.

Hälften...

Nu har jag skrivit 40 175 ord, vilket är hälften av det mål jag har satt upp. Jag känner mig lite kluven. Å ena sidan är jag glad och lite stolt över att ha nått dit. Å andra sidan inser jag att jag har lika mycket kvar som jag har skrivit, och det känns lite tungt...  :)

Del ett är klar!

Nu är del ett klar i min roman BoÅ. Den 14 oktober skrev jag ett inlägg här på bloggen, där jag nämnde att jag hade skrivit 12 000 ord. Nu har jag skrivit 30 591 ord, vilket är 38 procent av det uppsatta målet. Jag är som sagt var klar med del ett nu. Det kommer att bli tre delar. I den första delen har huvudpersonen nu förflyttats från A till B och befinner sig på den viktiga platsen i romanen. I del två kommer jag att byta perspektiv och skriva om helt andra personer. Mötet mellan dessa helt olika personer sker givetvis i del tre. Känns lite konstigt att behöva börja skriva från en annan utgångspunkt i morgon, men samtidigt är det spännande. Jag ser fram mot det. Det gäller att skriva på om romanen ska vara klar före årsskiftet. Nej, det händer inget särskilt vid årsskiftet, men det vore roligt att kunna börja det nya året med att gå igenom manuset, upptäcka upprepningar och stolligheter och förhoppningsvis förbättra texten.

Kolla!

Jag hoppas ni ser hur stapeln (en bit ner i den högra marginalen) för min roman BoÅ växer! Jag vet att självberöm luktar illa, men det känns fantastiskt att romanen faktiskt växer fram med en (tycker jag) imponerande fart. Om den sedan är något att ha blir en senare fråga.

En speciell metod

Jag har en speciell metod för att kunna skriva 1000 ord om dagen utan att fuska. Jag har nämligen en speciell vän, som betyder mycket för mig. Varje kväll skriver jag till henne och berättar hur många ord jag har skrivit. Det är inte så att hon kräver av mig att jag ska skriva, utan det är jag själv som sätter press på mig. Jag vill ju inte behöva erkänna för henne att jag inte skrivit de ord jag har lovat.

Har texten ett eget liv?

När jag nu håller på med romanen BoÅ, så är det en sak som slår mig. (Jag har upptäckt det tidigare också.) Jag har inte fullständig kontroll över texten. Naturligtvis har jag en klar idé om varthän det ska bära, men det händer saker medan jag skriver. Huvudpersonen i romanen är mindre sympatisk än jag visste från början. Samtidigt har jag skymtat saker, som förklarar varför han är som han är. Han berättar saker för mig, som jag inte hade en aning om.

Låter jag knäpp? Det är väl självklart att en romanfigur inte kan berätta saker för mig. Och nej, jag hör honom inte inuti mitt huvud eller så. Jag har inte förlorat mitt lilla förstånd. Men på något sätt får en romanfigur ett eget liv efter ett tag, och inte ens jag som skriver vet allt om honom förrän jag med viss förvåning läser det på skärmen.

Är det nån som förstår hur jag menar?