Veckoutmaning: Rustad, rak och pansarbruten

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här veckan handlar det om hur vi kan bli "lurade" av författare, konstnärer och filmskapare. Fanny skriver: Författare har en tendens att bedraga, vilseleda och dupera oss läsare. Ibland är det romanfigurerna som lever ett liv bakom en fasad, såsom Tom och Isobel i Fyren mellan haven då de en dag finner en båt på stranden i vilken de finner en död man och ett levande spädbarn. Mot bättre vetande – och i skuggan av flertalet missfall – tar Tom och Isobel beslutet att göra sig av med den döda kroppen och behålla barnet, som sitt eget. Till synes lever familjen i idyll, men samtidigt i skuggan av en livslögn. Ibland är det oss läsare som förs bakom ljuset såsom i Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart då författaren inkluderar en vändpunkt som ställer hela historien på sin spets.

Veckans utmaning går helt enkelt ut på att ge exempel på romanfigurer, historier, TV-serier, filmer och/eller konst som lurat dig.

Det jag kommer att tänka på är hela deckargenren. I de flesta fall bygger det hela på att vilseleda läsarna, så att de inte kan räkna ut vem som är den skyldige förrän i det allra sista.

En som var expert på detta var Agatha Christie. Ingen har väl som hon kunnat placera ut så många red heerings att man alltid går bet på att komma på vem mördaren är. Just när man är säker på att man vet, så vänder hon upp och ner på alltsammans.

Riktigt lysande är hennes Tio små negerpojkar. Där är varken Miss Marple eller Hercule Poirot med. Endast tio personer. En efter en mördas. Vem är den skyldige? (Jag tänker inte avslöja det, men det är en helt fantastisk vändning.)

Veckoutmaning: Skönlitteratur om MIK

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här veckan handlar det om skönlitteratur och medie- och informationskompetens. Viktoria skriver: Förra veckan bad en gammal kollega mig om hjälp med en fråga hon hade fått på jobbet. En lärare ville ha skönlitteratur till sin högstadieklass som på något sätt tangerade fake news/källkritik och min vän gick bet. Jag gav några halvbra tips men insåg att jag inte kunde hjälpa henne så bra som jag ville. Därför tänkte jag helt fräckt sno hennes fråga om be er fina läsare om hjälp när vi nu faktiskt ska ha en hel temavecka om Medievetenhet!

Så, har ni några litteraturtips? Skönlitteratur för alla åldrar och även facklitteratur tycker jag är välkommet.

Jag kommer genast att tänka på Dan Browns succéroman Da Vinci-koden. Den är ju ett skönlitterärt verk och Brown är en duktig författare. Och en skönlitterär författare har rätt att fabulera hur mycket han vill.

Det som gör det hela så speciellt är att han i boken skriver att grundteserna i boken är sanna och att alla de platser han nämner finns i verkligheten. Detta har fått människor världen över att tro att det är bevisat att Jesus gifte sig med Maria Magdalena och fick barn med henne och från honom härstammar en fransk kungaätt. Men detta är givetvis "fake news".

Man kan läsa lite om detta i en artikel i Sundsvalls Tidning här.

Veckoutmaning: Presentera en favoritdikt eller favoritstrof

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här veckan handlar det om favoritdikter och favoritstrofer. Linda skriver: Jag älskar lyrik, men är alldeles för dålig på att ta mig tid att läsa diktsamlingar. Dikter jag älskar kan jag leta upp ibland, för att bara få njuta av orden och den känsla som de ger mig. Att ta till sig nya dikter kräver dock tid. Något som jag sällan ger dem. Idag ska det dock handla om favoritdikter eller kanske bara strofer ur favoritdikter.

Vilka favoritpoeter har ni? Vilka dikter tycker ni extra mycket om? Har ni någon favoritstrof eller något favoritcitat som ni vill dela med er av?

Då vill jag gärna lyfta fram Gustaf Fröding. Denne mångsidige diktare, som skapat dikter som än idag är mycket läsvärda.
Fröding hade inget lätt liv. Han tillbringade lång tid på hospitalet i Uppsala. När han skrivit den underbara kärleksdikten En morgondröm blev han åtalad, men frikändes.

Det är känt att Fröding hade mycket svårt med kontakten med det motsatta könet. Han skrev dikter om kärleken, men fann aldrig kärleken själv. Han fick söka kontakt med kvinnor på annat sätt, vilket den här dikten kan berätta:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Veckoutmaning: Svarta hål och stjärnströssel

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Det är rymden som är tema för veckan hos Kulturkollo. Lotta skriver: I veckans utmaning vill vi att du väljer två personer som förtjänar det. Nån som gjort något riktigt dumt och nån som gjort något riktigt bra. Det kan vara en fiktiv person som du hatar eller älskar, eller så kan det vara en livs levande person som du stör dig på eller vill lyfta fram.

Vem vill du straffa genom att skicka rakt in i ett stort svart hål?
Vem vill du hylla genom att dränka i glittrande stjärnströssel?

In i det svarta hålet skickar jag president Donald Trump. Inte för att han sänker skatten för miljardärer och försvagar de sociala skyddsnäten. Inte för att han vill bygga en mur mot Mexiko. Inte för att han vill inskränka aborträtten. Nej, det värsta i hans presidentskap är att han konsekvent angriper alla politiker och tjänstemän som inte stöder honom och journalister och nyhetskanaler som vågar ifrågasätta honom. Alla nyheter som han ogillar benämner han "fake news". Han undergräver själva tilltron till de demokratiska institutionerna och till den granskande journalistiken. Och detta är mycket farligt!

Stjärnströsslet häller jag över kronprinsessan Victoria, som nyligen avslutade sina landskapsvandringar. När man ser och hör kronprinsessan märker man att hon är genuint intresserad av det hon håller på med och de människor hon möter. När, om ett par decennier, hon uppstiger på tronen som Sveriges drottning tror jag att vi kommer att ha en av våra bästa ledare för landet på mycket länge.

Veckans utmaning: Om jag säger Indien så säger du...

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången ska vi associera till Indien. Anna skriver: Idag är det valborgsmässoafton och jag tänker att det får bli en lättsam och snabb utmaning. Jag frågar helt enkelt just dig:

Om jag säger Indien så säger du ….

Vad ploppar upp i ditt huvud?

KOSSOR! Jag tänker på indiska kor. Dessa heliga djur som tydligen får vandra omkring mitt i trafiken. Och vi använder ju faktiskt uttrycket "heliga kor" i överförd bemärkelse.

Veckans utmaning: Det glömmer jag aldrig

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat oförglömliga TV-minnen. Lotta skriver: Jag minns klart och tydligt vad jag gjorde under 9/11. Jag var föräldraledig med min son och tittade på Oprah på TV4 när ett nyhetsmeddelande började rulla fram över rutan om att ett flygplan kraschat in i World Trade Center. Snart avbröts eftermiddagssändningarna med nyheter och Bengt Magnusson som rapporterade om vad som hände, och sedan kunde jag inte lämna tv:n på hela kvällen.

Jag minns också hur jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen den 1 mars 1986 och tänkte som vanligt se Gomorron Sverige – den lilla tecknade filmen och lyckohjulet kunde man inte missa. Men just den här morgonen var det ingen sändning utan istället ett nyhetsmeddelande om att Olof Palme blivit skjuten. Och hela dagen blev så tyst och märklig.

Jag minns också den lilla rojalisten i mig som den 29 juli 1981 sprang fort i regnet med uppfällt paraply mellan min kompis hus och mitt eget, för att missa så lite som möjligt av prinsessan Dianas bröllop. Hon var så vacker, och klänningen var helt overklig. Det är också ett av mina allra tidigaste tv-minnen.

Vad minns du?

Jag minns Aktuellts sändning den 15 september 1973 kl 21.00. Kung Gustaf VI Adolf hade legat på Helsingborgs lasarett under en månad och kommunikéerna visade att hans tillstånd gradvis försämrades. Vi skulle se på Aktuellt kl 21. Istället för den vanliga signaturmelodin blev rutan för ett ögonblick svart. Sedan kom nyhetsuppläsaren i bild. Han hade svart kostym och svart tips och inledde med orden (om jag minns rätt): "Vi har ett sorgebud till Sveriges folk. Konung Gustaf VI Adolf har avlidit." Alla planerade TV-program togs bort och istället visades minnesprogram.

Veckoutmaning: Tyskland

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat Tyskland. Carolina skriver: Det känns nästan lite förmätet att göra ett litet begränsat veckotema om ett helt lands kultur, historia och allting? Vi kommer ju aldrig att kunna täcka in allt, eller ens en bråkdel av det. Därför tänker jag be er om hjälp i det här, och använda veckoutmaningen till att lyfta alla de där delarna, personerna, musiken, böckerna, författarna, konstverken, filmerna, skådespelarna och regissörerna och alltihop jag annars inte kommer att få med. Tillsammans kommer vi säkert att kunna visa en mångfacetterad och spännande bild av Tyskland, och tysk kultur!

Alltså: Skriv om en, två eller alla tre punkterna nedan:
en tysk bok och/eller författare
en tysk film och/eller regissör
ett tyskt musikstycke/låt och/eller kompositör/artist

Tyskland är ju ett land som vi kan finna på kartan. Det tyska språkområdet är dock större. Österrike, större delen av Schweiz, Liechtenstein, områden i norra Italien och en liten bit av Belgien är tyskspråkiga. Före andra världskriget var det tyska språkområdet ännu större. Ostpreussen, Sudetområdet i Tjeckien och Schlesien som nu tillhör Polen var bebott av tyskar.

Det har ibland sagts om österrikare att de vill anse att Hitler var tysk och att Beethoven var österrikare. Så var det som bekant inte.

Jag måste erkänna att jag är förfärlig dålig på att läsa böcker av tyska författare och att se tyska filmer. Dock har jag bestämt mig för att om ett par månader läsa Den unge Werthers lidanden av Goethe.

Musikaliskt har det tyska kulturområdet betytt oerhört mycket. Det har gett oss Mozart (ja, österikare), Bach, Liszt, Beethoven och många fler. Om jag inte missminner mig, så var Mozart den förste som skrev tyskspråkig opera. Innan dess var det självklart att operor framfördes på italienska.

Men det jag tycker är lite roligt är att trots den motvilja mot Tyskland som framför allt funnits bland fransmän och britter, så är Europahymnen (en form av nationalhymn för EU) skriven av en tysk. Det är nämligen An die Freude av Beethoven (ingår i hans nionde symfoni). För den som inte minns melodin till An die Freude, så kan jag säga att det är den melodin som barnen i förskolan sjunger Januari börjar året. Det var även melodin till Rhodesias nationalsång 1965-79 (Rise, O Voices of Rhodesia).

Veckoutmaning: Kvinnor och makt

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat kvinnor och makt. Anna skriver: Kvinnor och makt – vilket komplext tema vi valt den här veckan. Tolkningsbart på en massa sätt och man kan förhålla sig både till samtiden eller till gången tid. Jag blir nyfiken på vilken kultur som ni associerar till när ni hör orden “kvinnor och makt”?

Är det skönlitterära böcker eller fackböcker? Konst eller teater? Musik? Filmer på ämnet?

Jag kommer faktiskt att tänka på Selma Lagerlöf. Hon satt inte i regeringen. Hon var inte chefredaktör på någon av landets stora tidningar. Men vilken kvinna med kraft det var!

Hon var den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur. Detta trots att Svenska Akademiens ständige sekreterare Carl David af Wirsén aktivt motarbetade henne.

1914 blev hon själv ledamot av Svenska Akademien. Då hade hon fortfarande inte fått rösträtt till riksdagen. Hon var även en av de ursprungliga ledamöterna i Samfundet De Nio.

Hon var politiskt intresserad och engagerad. Hon satt i fattigvårdsnämnden i hemkommunen Östra Ämtervik. Selma Lagerlöf var en av undertecknarna av uppropet för bildandet av Folkpartiet.

I sina böcker framträdde en del starka kvinnor. Jag säger bara Majorskan på Ekeby.

Veckoutmaning: Bryt ihop och kom igen

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat att bryta ihop och komma igen. Fanny skriver: Den här veckan bryter vi ihop och vi kommer(förhoppningsvis) igen. Inom kulturen är det inte ovanligt att den där punkten som vi når när kraften tar slut, tålamodet tryter och lugnet är som bortblåst är bokens eller filmens vändpunkt.

Kulturen fylls av oförglömliga, otroliga, förutbestämda, obegripliga och alldeles fruktansvärda eller fantastiska mentala sammanbrott, psykiska kollapser, men också kamp, jävlar-anammar och pånyttfödelse.

Denna vecka vill vi att du lyfter fram dessa - de oförglömliga "Bryt ihop och kom igen-historierna". Tänk litteratur, tänk teater, film, serier eller vad du nu kan hitta på.

Då väljer jag boken Gatukatten Bob, som beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

Veckoutmaning: Vad händer efter kriget?

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången handlar det om tiden efter kriget. Vi får själva välja krig. Anna skriver: Veckans tema har fått titeln “Efter kriget” och även om det krigsslut som uppmärksammas i år är första världskrigets finns det ingen anledning att begränsa sig till det. I veckans utmaning vill jag att du berättar om böcker, filmer, tv-serier eller andra kulturella saker som kan kopplas till temat “Efter kriget”. Det kan vara en skildring av en flykt, eller en beskrivning av någon som äntligen får leva i fred och/eller fått frid.

Vilka kulturella verk som beskriver efterdyningarna av krig vill du lyfta fram?

Den bok jag väljer som första exempel är väl ett gränsfall, för det är möjligen så att kriget fortfarande pågår, men man får ändå en bild av ett liv som det kan gestalta sig när kriget är slut.
Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.
Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.
En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.
Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.
Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

Därefter en film, nämligen Apornas planet. Ett rymdskepp från jorden färdas genom rymden. Passagerarna är nersövda och vaknar inte förrän de är framme vid en planet med för människor lämpliga livsvillkor.
Det otroligt märkliga är att det är aporna som är den dominerande arten på planeten. Människorna lever som djur i skogen. Vad har då detta med efter kriget att göra? Det ska jag säga, men det kanske finns några som inte har sett filmen trots att den är gammal, så för att undvika spoiler är min kommentar nedan skriven med vit text. Markera den så kan du läsa:

De har kommit tillbaka till jorden. Ett krig har utplånat den mänskliga civilisationen, vilket har gett aporna möjlighet att ta över.

Tisdagsutmaning: Vad vill du prisa?

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Det var ju Nobelprisutdelning igår och frågan handlar just om priser och om att prisa. Anna skriver: Vilken läsupplevelse/kulturupplevelse skulle du vilja prisa? Vad är årets bästa för dig? Vilket pris skulle du dela ut om det var du som bestämde? Hederspris för lång och trogen gärning som Ilon Wikland fick på Augustgalan eller något rykande aktuellt?



Det där var inte lätt. Om vi talar om böcker finns det flera nya böcker jag läst i år som varit riktigt bra. Om jag ska nominera tre, så får det bli Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht, 1793 av Niklas Natt och Dag och Skönhetens väg av Martha Hall Kelly.

Alla tre böckerna är mycket läsvärda, men om jag ska välja en av dem får det bli 1793. Den utkom visserligen ifjol, men jag läste den i år och den är ju ändå tämligen ny. Niklas Natt och Dag har lyckat skriva en kriminalhistoria som han förlagt till sent 1700-tal och verkligen ge känslan av att det är i den tiden vi befinner oss. Han måste ha gjort en mycket omfattande research för att få miljön och tidsandan att kännas trovärdig. (Men läs för allt i världen de båda andra böckerna också om ni inte redan har gjort det!)

Veckoutmaning: Favoritkonspirationen

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Det är ett par månader sedan jag senast var med. Den här gången handlar det om konspirationer. Lotta skriver: Är jorden platt? Har människan varit på månen? Vad hände egentligen 9/11? Svaren varierar beroende på vem du frågar.

I veckans utmaning vill jag att du berättar om din bästa/värsta konspirationsteori. Har du någon favorit som du ofta återvänder till? Som är så bra att den bara måste vara sann? Eller det mest galna du någonsin hört? Eller du har kanske en helt egen teori som du vill delge oss andra?

Min favoritkonspiration är inte på riktigt. 2002 sändes en film på TV, som berättade om KSP58, en organisation som hävdade att fotbolls-VM i Sverige 1958 aldrig ägde rum. Om några matcher över huvud taget spelades, så skedde det i USA.

Det är mycket skickligt presenterat, så man nästan börjar tvivla själv. Dock har KSP58 aldrig funnits. Alltihop var fejk. Filmaren ville visa hur lätt det är att skapa en konspirationsteori.

Däremot är det alldeles sant att världen i hemlighet styrs av medlemmar i det brittiska kungahuset, vilka är förklädda ödlor från en annan planet. Eller hur...?

Veckans utmaning: Hundarnas hund

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången handlar det om hundar. Lotta skriver: Lassie, Air Buddies, Milou, Benji, Lady, Lufsen, Toto, Snobben…. Listan över hundar i populärkulturen kan göras lång. Nu vill vi höra vilken hund som är din favorit och den klarast lysande hundstjärnan på himlen.

Svår fråga, men jag tror det får bli Snobben. Han säger inte mycket, men han är ändå väldigt klok i det tysta.

Veckoutmaning: Höstens måsten

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Temat går i höstens tecken. Så här skriver Lotta: Tipsa om det bästa som händer i höst! Det kan vara böcker, film eller tv. Eller kanske någon teaterpremiär eller konsert som inte bör missas. Dela med dig av dina allra mesta måsten i höst!

Då tar jag upp tre saker.

Tomas Ledins show Skarp läge deluxe är på turné och den 29 september ska jag och hustrun till Löfbergs Arena i Karlstad. En födelsedagspresent från mig till hustrun.

Samma vecka är det dags för Bokmässan i Göteborg. Och den här gången ska jag vara med på ett litet hörn. Min nya roman Ingenting att se släpps i Värmlandsmontern och jag blir intervjuad på scenen söndagen den 30 september klockan 15.30.

Slutligen den 16-17 november arrangeras den årliga Värmlands Bokfestival på Nöjesfabriken i Karlstad. Och givetvis kommer jag att vara där för att sälja mina böcker. Möjligen blir jag intervjuad på någon av scenerna om min nya roman Ingenting att se.

Veckoutmaning: Klassiker - flipp eller flopp

Jag har alldeles missat att Kulturkollo dragit igång sina veckoutmaningar efter sommaren. I tisdags skrev Linda så här: Det finns hur många listor som helst med böcker man ”ska” ha läst och filmer man ”ska” ha sett, men att de är kända är definitivt ingen garanti för att de är bra. Veckans utmaning handlar om att hitta flippar och floppar i klassikernas värld. Berätta om dina favoritklassiker och såga de du inte alls förstår dig på. Skriv om böcker om du vill, eller filmer, musik, konst eller något helt annat. Berätta om fantastiska läsupplevelser du aldrig kommer att glömma, filmer du sett om och om igen, eller grotta ner dig i de där fruktansvärda kulturupplevelserna som gett dig men för livet.

Ojdå, var ska jag börja. Jag har läst ett antal klassiker, inte minst under innevarande år sedan Vargnatt kom med en klassikerutmaning, där man ska läsa en klassiker per månad. Men nog kan jag nämna ett par klassiker som är riktigt bra.

Nobelpristagaren Pär Lagerkvists Barabbas är en bok som jag ofta nämner som svar på en riktigt bra bok jag vill lyfta fram. En fantastisk roman som utgår från Bibelns händelser under den första påsken, men det är inte Jesus och hans lärjungar som står i centrum, utan den Barabbas som frigavs av Pontius Pilatus. Pontius Pilatus skulle som seden bjöd frige en dödsdömd fånge, och de två som fanns att tillgå var Jesus och Barabbas. Pilatus ville frige Jesus, men folket krävde att Barabbas skulle friges.
Hur känns det att ha fått behålla livet, när det sker till priset att Guds Son korsfästs?

En annan svensk nobelpristagare är Selma Lagerlöf. Hon har skrivit ett antal klassiker, men jag väljer här Jerusalem. Berättelsen om bönderna från Nås som ledda av en väckelsepredikant utvandrar från byn i Dalarna till Jerusalem.
Deras förhoppningar är stora, men det blir väl inte helt som de tänkt sig.
För Ingmar Ingmarsson blir det en botgöringsresa.
Jag vet att många har läst Gösta Berlings Saga, och visst är den boken bra, men har ni inte läst Jerusalem, så gör det!

Så en klassiker som inte alls tilltalade mig så mycket som jag hade hoppats. Den boken läste jag klart i förra veckan.

Med en hel del pustande tog jag mig igenom Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau. En klassiker som jag har förstått är högt uppskattad av många. En bok som inte saknar poänger och intressanta tankar, men som sannerligen inte är någon bladvändare.

Nog har han funderat en hel del, den gode Thoreau. Och bildad är karln också. Där finns många hänvisningar till olika filosofer och till hinduismens Vedaböcker. Han vet allt, kan allt och vill oerhört gärna förtälja detta. Och då blir han bitvis outhärdlig.
Jag har även lite svårt med att han gräver ner sig i detaljer som jag tror att han är ensam om att fundera på. I något kapitel funderar han ut någon formel som ska kunna användas för att beräkna en sjös djup. Om jag förstod saken rätt, skulle formeln inte fungera om sjön hade öar. Vattnets karaktär och färg ägnar han också många sidor åt. För att nu inte tala om isens konsistens.
Men jag ska ändå erkänna att det fanns avsnitt som var intressanta. Framför allt hans funderingar kring vad som egentligen borde vara viktigt för en människa. Problemet för mig är att när jag har läst klart ett kapitel, så minns jag nästan inget av innehållet. Dock kanske inte hela skulden ska läggas på Thoreau. Det kan ju vara jag, som inte är tillräckligt djup.

Veckoutmaning: Sex snabba om öar

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången är det Viktoria som formulerar frågan och hon ger oss sex snabba frågor om öar.

Semester: Gotland eller Sicilien?
Jag har inte varit på någon av dessa avlägset belägna öar. Jag tror dock att jag väljer Gotland. Vore intressant att se Visbys ringmur.
Musik: Irländsk folkmusik eller Japan-pop?
Irländsk folkmusik
Drink: Cuba libre eller Manhattan?
Cuba libre. Det enda vettiga man kan använda Coca Cola till!
TV: Shetland eller Skärgårdsdoktorn?
Det får bli Skärgårdsdoktorn. Shetland har jag aldrig sett.
Film: The Island eller The Island of Dr Moreau?
Jag har inte en aning om vad det är för filmer.
Litteratur: Robin Crusoe eller Flugornas herre?
Den var svår. Båda är fantastiska klassiker. Efter viss vånda tror jag att jag väljer Flugornas herre. En viktig bok om hur tunn den fernissa kan vara som vi kallar civilisation.

Jag vill samtidigt passa på att göra reklam för min tävling med anledning av att min blogg fyller 10 år den här veckan!

Veckoutmaning: Debuter och debutanter

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången är det Fanny som formulerar frågan och det handlar om kungliga personligheter:

Veckans utmaning är helt enkelt att nämna en eller flera debuter som satt sina spår hos dig - oavsett om vi snackar mästerlig eller kalkon. Vilka har berört dig? Det behöver inte bara handla om debutromaner - tänk lyrik, musik, film, tv eller konst.

Det här kommer kanske att uppfattas som förfärligt egocentriskt, men det som berört mig mest var när jag fick ge ut min debutroman Skam.

Jag har skrivit en längre tid. Efter att jag blev uppsagd från mitt dåvarande arbete 2007 skrev jag ett par kriminalhistorier. (Det är förmodligen lika bra att de inte blivit utgivna.)

Vidare retade jag mig på den låga kvalitén på många av de sagoböcker jag läste för mina barn. Därför skrev jag en egen barnbok. Tyvärr refuserad. Det skulle jag gärna se i tryck. Möjligen återkommer jag till den.

Därefter har jag skrivit två romaner utifrån två av de traditionella dödssynderna. Dessa skulle jag verkligen vilja ge ut.

Men så kom det en romantävling, där det gällde att skriva en kriminalhistoria, gärna i historisk miljö. Det var då jag skrev Skam. Det gick ganska fort att skriva den eftersom jag då var långtidssjukskriven. Medan jag väntade på att få veta om denna blivit antagen började jag på uppföljaren Synd. Jag vann dock inte och därför hade även dessa båda manus kunnat hamna i byrålådan bildligt talat. Men sedan jag 2017 blivit av med jobbet på nytt så öppnade sig en ekonomisk möjlighet att själv ge ut böcker.

Våren 2017 gav jag därför ut kriminalromanen Skam. Jag kan lova er att det är en speciell känsla när man håller i sin egenhändigt skrivna roman. På hösten i fjol lät jag ge ut uppföljaren Synd.

Någon massförsäljning kan jag inte skryta med. Men det mest fantastiska är väl ändå att det finns människor som är beredda att betala för något som jag har skrivit. Och roligast av allt när man möter människor som spontant berättar att de verkligen tyckt om böckerna och hoppas att det kommer fler.

Jag kommer att ge ut en bok i år också. Till skillnad från Skam och Synd är det inte en kriminalhistoria. Jag återkommer om denna.