måndag 17 september 2018

Tematrio - Svart

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat svart. Så här skriver Lyran: Jag har känt mig rätt nere ett tag och tycker just nu att det passar bra med ett svart tema. Var gärna fria i era tolkningar av temat!

Berätta om tre bra böcker på temat SVART.

Först ut blir Harriet Beecher Stowes roman Onkel Toms stugaEn bok som när den först kom ut på svenska även hade titeln Negerlifvet i Nord-Amerikas slafstater.
Boken kom ut 1852, och avsikten var att avslöja grymheterna i slavsystemet. Det innebär dock inte att Stowe stod fri från rasistiska tankar. Är vi inte alla barn av vår tid? När hon skriver om en svart kokerska att hon är duktig på att laga mat precis som alla andra av hennes ras, så är detta naturligtvis också ett rasistiskt synsätt. Även positiva omdömen är rasistiska, när de bygger på synen att människan kan bedömas utifrån ras. Och vem skulle idag benämna svarta barn som "krullhuvuden"?
Men man ska inte läsa boken med moderna glasögon, utan istället se till hur den kan ha blivit emottagen på 1850-talet. I USA såldes boken i hela 300 000 exemplar, vilket gjorde den till den mest spridda boken efter Bibeln! Den satte fart på debatten om slaveriet och anses ha haft en stor betydelse för beslutet att förbjuda slaveri i USA.
Harriet Beecher Stowe fick träffa president Abraham Lincoln i början av inbördeskriget, och då ska presidenten ha sagt: "So this is the little lady who made this big war?"
Idag används ibland "Onkel Tom" som en nedsättande benämning på svarta som inte kämpar för sina rättigheter. Det tycker jag är djupt orättvist mot romanens Onkel Tom. Förvisso är han en man som för det mesta finner sig i sin lott och bara önskar sig en god "massa", men i romanen symboliserar han godheten, i bjärt kontrast till slavhandlarna. Den religiösa Harriet Beecher Stowe ville nog förvisso inte att de svarta skulle göra blodig revolution, men hon var övertygad om att om man bara spred informationen om slaveriets omänsklighet, så skulle hennes land avskaffa det. Och hon fick ju faktiskt rätt.

En annan bok som handlar om situationen för svarta i USA är Harper Lees Dödssynden.
Den utspelar sig i en liten stad i Alabama i den amerikanska Södern i mitten av 1930-talet. En svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna. Advokaten Atticus Finch försvarar honom, vilket inte uppskattas av alla. Varför bry sig om att hålla en rättegång mot en neger, när man lika gärna kan lyncha honom direkt?
Bokens berättare är advokatens åttaåriga dotter Scott (Harper Lee själv?). Den skarpsinniga flickan ser igenom samhällets förljugenhet. Hur kan hennes lärarinna tycka så synd om judarna i Tyskland, samtidigt som hon inte har det minsta till övers för de svarta i den egna staden?
I boken används orden neger och nigger hela tiden. Det här är en bok som man definitivt inte får byta ut dessa ord mot andra som är mindre stötande idag. De behövs för att man ska förstå det samhälle som beskrivs. Det går inte att byta ut ett ord som "niggerälskare" mot "afroamerikanälskare", för då skulle man helt radera det rasistiska samhälle som beskrivs.
Dödssynden är en riktigt bra bok, och jag förstår att den blev mycket uppmärksammad när den gavs ut 1960. Det var en tid när svarta i sydstaterna fortfarande förvägrades rätten att rösta och svarta och vita hade olika offentliga toaletter, skilda skolor och skilda säten i bussarna.

På natten kan det vara svart, speciellt nu när vi går mot hösten. Katherine Webbs roman Italienska nätter utspelar sig för snart hundra år sedan. Unga, osäkra Clare Kingsley reser mot sin vilja genom södra Italiens brända landskap. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make Boyd, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.
När Clare stiger av tåget känner hon genast den laddade stämning som råder i den lilla staden Gioia del Colle. För bortom Leandros lyxuösa villa har spänningen nått bristningsgränsen. Stadens fattiga arbetare söker desperat efter arbete och mat, många av dem är veteraner från första världskriget. En av dem är Ettore. Då Clares och Ettores vägar korsas försvinner hennes hemlängtan i ett slag.
Det här är en riktigt bra bok. Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.
Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få henne. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?
Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

söndag 16 september 2018

En smakebit på söndag - När madonnan återvände till San Veronica

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Den här gången är det en novell, som jag ska börja läsa. Den heter När Madonnan återvände till San Veronica och är skriven av Ingvar Hellsing Lundqvist.

En skakande och internationellt prisbelönt berättelse om en av vår tids modigaste kvinnor. Som borgmästare i en mexikansk stad får vi följa hennes kamp mot social nöd och hänsynslösa drogkarteller. Berättelsen är inspirerad av verkliga händelser men får också ett skimmer av betvingande magi.
En fånge som arbetat åt kartellen misshandlas brutalt i ständiga förhör. Han besitter unik och farlig kunskap. Det är genom hans ögon och tankar vi får följa skeendet ända fram till det dramatiska men också oväntade slutet.

Smakbiten kommer från inledningen:

Att pärmen inte omedelbart kommit i dagens ljus berodde enbart på något så trivialt som att man inte genast kunnat finna nyckeln till en byrålåda. Därför hade man först långt senare i hennes kvarlåtenskap funnit en samling papper. De flesta innehöll idéer, utkast till tal, planer och andra skisser. Men ett av dem innehöll en bön till Madonnan. Pappret var vikt i fyra delar och inte som de andra utskrivet på skrivare utan präntat för hand.

fredag 14 september 2018

Helgfrågan v. 37

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan undrar hon vilken betydelse bokbloggarna har för nya författare. För övrigt har hon varit lite småkrasslig under veckan.

Tror du vi bloggare kan hjälpa nya författare att bli uppmärksammade?

Bonusfråga: Har du något tips i dessa förkylningstider?

En intressant fråga. Jag har ju skickat mina böcker till ett antal bokbloggare och givetvis är jag då jättenyfiken på vad de ska tycka. Dock tror jag att det krävs att de mest lästa bloggarna skriver om en ny författares bok för att det ska ha någon effekt. Om jag skriver på min blogg om ett recensionsex jag har fått från en författare, så tror jag inte att stora skaror börjar köpa dennes bok. Men samtidigt är det ju ett faktum att många förlag skickar ut recensionsex, vilket tyder på att de tycker att bloggarna har betydelse. Men kanske mest när det gäller att få reklam för de mer kända författarna.

När det gäller förkylning så är det väl så här tror jag: Om man dricker varm mjölk med honung i så blir man frisk på en vecka. Om man äter vitlök blir man frisk på en vecka. Om man dricker konjak eller whisky blir man frisk på en vecka. Om man inte gör nånting alls blir man frisk på en vecka. Så det är bara för var och en att välja den metod man tycker passar en. Som barn fick jag alltid mjölk med honung i. Nu tar jag hellre en whisky ;)

torsdag 13 september 2018

Hur man gör succé på dårhus

Titel: Hur man gör succé på dårhus
Författare: Emmy Abrahamson
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2018)
Antal sidor: 215

Hur man gör succé på dårhus är den första bok av Emmy Abrahamson som jag läser.
Majas karriär som ståuppare är inte precis lysande. Inte hennes liv i övrigt heller. Det började när hennes mammas pessar gick sönder, och på sistone har hon brutit sig in i en stuga för att stjäla sprit, rivit ner sin bästis tapeter - till hälften - som en överraskning och missat ett viktigt steg i karriären på grund av en ouppfostrad hund. Men det är väl inget att bli inlagd på psyket för, eller?

Detta är en smårolig bok, där man dels följer vad som händer med Maja på psyket, dels får tillbakablickar som på något vis ska förklara hur hon hamnade där.
Den är lättläst, men jag har möjligen lite svårt att förstå meningen med boken. Jag tror mig ha förstått att författaren vid tillfällen har drabbats av depressioner. Kanske är detta en möjlighet för henne att sätta ord på sina upplevelser i en humoristisk form.
Men det är definitivt inte någon dålig bok. Det är en roman som man kan läsa som lite avkoppling, för allt måste inte vara så förfärligt seriöst.

onsdag 12 september 2018

Dagens visdomsord 2018-09-12

Min ödmjukhet är den största i Sverige. (P-O Enquist parafraserar Strindberg)

måndag 10 september 2018

Tematrio - Röd

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat röd. Så här skriver Lyran: Så här efter valet som slutade i total förvirring vill jag bekänna färg och temat är därför detta vecka så klart RÖD. Var gärna uppfinningsrika och långsökta i era val.

Första boken får bli Vi ses vid Röda Sten av Viveca Lärn. En rolig bok, som var den första boken av Viveca Lärn som jag läst. Hon skriver lättsamt och med en stor portion humor. Jag älskar till exempel det här lilla stycket, där huvudpersonen Judit funderar över det faktum att hon snart ska fylla fyrtio. Hon promenerar nerför Avenyn.
- Flytta på dig, kärring! ropade en kille som kom susande förbi Seven Eleven på gröna inlines.
Judit vände sig om men hon kunde inte se någon kärring över huvud taget. Det var egendomligt.
En annan som saknar självinsikt var gäller den egna åldern är Judits vän Dennis. Han bestämmer sig för att sluta supa, och tar på sig träningskläder och ger sig ut att jogga.
Hans kondition var anmärkningsvärt god. Han hade fått en stor fläck fram på tröjan och kände också svetten rinna mellan skulderbladen.
Tvu unga mammor som sköt var sin barnvagn framför sig stirrade på honom vid Mariaplan. Han gav dem en lång blick. Han kanske var rätt snygg ändå.
Bakom sig hörde han dem fnissa. De undrade nog om han var ledig.
Dennis kände sig i form.

Mellan rött och svart är tredje delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. De första delarna heter Brobyggarna och Dandy.
I den här delen följer vi familjen Lauritzen i både Sverige och i Tyskland under tiden fram till andra världskriget. Det tyska samhället polariseras och motsättningarna letar sig även in i familjen. I släkten finns både judar och SS-officerare.
Titeln får mig att tänka på ett roulettbord, men här är det ett spel med betydligt större insatser än vad som någonsin skådats i Monte Carlo eller Las Vegas.
Det är en tid av synnerligen stora politiska spänningar. I släkten Lauritzen finns både röda och svarta/bruna.

Sedan kan jag bara inte hålla mig. Det får bli den här boken, vars framsida onekligen är röd. Det är Synd, som är skriven av denne bokbloggare ;)
Det är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda hittas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mot femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna.
Detta är en uppföljare till min debutroman Skam. På nytt får vi följa länsmannen Nathanael Efraimsson och fjärdingsmannen Alfred Karlsson i deras arbete med att försöka få tag i gärningsmannen.
Även denna gång bygger historien på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan.

söndag 9 september 2018

En smakebit på söndag - Raskens

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser är Raskens av Vilhelm Moberg.

Raskens är det väl många av oss som sett på TV, med Sven Wollter som indelte soldaten Rask och Gurie Nordwall som Ida. Jag tror dock inte att jag har läst boken, vilket jag ska råda bot på nu.

Smakbiten är från sidan 16, då Gustav (senare Rasken) är på dans:

- Ta dej en däka du mä! tyckte Johan och sluddrade redan på målet. Där har du för exempel Nergårds-Anna - du skulle ju ta henne från körkvärdens Edvard, sa du! Om du törs nu?...
- Nergårds-Anna... Ja, var ä hon bara?
- Titta din näsan pekar! Hon har visst Edvard i kväll mä - annars brukar hon ju byta fästman titt och tätt!
Den omtalade flickan dansade just förbi. Hon var lång och smart och hade - i motsats till de flesta av sina gelikar - små nätta fötter. Hennes skinn var vitt och mjällt, hon hade runda, rikt utvecklade bröst, som synbart spände emot den åtsittande klänningen, hennes stora ögon hade blåklintens färg och spelade och glänste. Med ett ord: hon var grann. Hon var också mer än någon annan åtrådd av pojkarna; aldrig behövde hon vänta över en dans, aldrig behövde hon gå ensam hem en natt. Men ingen pojke visste var han hade henne; hon hade ord om sig att vara ombytlig som ett aprilväder till sinnelaget.

onsdag 5 september 2018

Dagens visdomsord 2018-09-05

God morgon, du varma kaffe! Din doft renar mina sinnen! (Björnstjerne Björnson)

måndag 3 september 2018

Tematrio - Grå

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat grå. Så här skriver Lyran: Grå vardag, grå böcker, namn man kan associera till grå, välj själv! Veckans tema är grå, låt se hur uppfinningsrika svar ni kan få till.


Då börjar jag med Selma Lagerlöfs novellsamling KristuslegenderEn av novellerna heter Fågel Rödbröst.
Vid skapelsen ger Gud en av fåglarna namnet Rödbröst. Fågeln är dock grå, och den flyger tillbaka till Gud för att få sina röda bröstfjädrar. Det får den dock inte, utan den får veta att den måste förtjäna dessa fjädrar.
Generation efter generation av denna fågelart hoppas och längtar efter att få det röda bröstet, tills en dag då en av dessa fåglar utför en gärning som gör att den och alla dess artfränder får de röda bröstfjädrarna.

Så en annan nobelpristagare, nämligen De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano. En bok som jag inte alls uppskattade, men som jag tar med eftersom omslaget är ganska så grått.
Huvudpersonen har drabbats av minnesförlust femton år tidigare och vet inte vem han egentligen är. Under dessa år har han arbetat som privatdetektiv, men när hans chef går i pension bestämmer han sig för att försöka finna sin rätta identitet.
Så han vandrar runt i Paris, i samma kvarter där han arbetat utan att veta vem han var, och nu stöter han på personer som minsann känner till den Pedro McEvoy som han tycks ha varit.
Men varför har ingen av dem stött på honom de senaste femton åren? Och vad var det som förorsakade minnesförlusten? Var Pedro McEvoy hans verkliga identitet eller var det också ett alias?
Och varför flydde han under kriget? Vad flydde han från?
Jag lägger ifrån mig boken lätt irriterad. Visst förstår jag att man inte behöver få alla svar i en bok. Lite kan sparas till läsarens fantasi. Men i det här fallet klarar jag inte alls av att förstå vad författaren vill ha sagt med sin bok. Det känns som de dunkla tankarnas bok.

Slutligen Bara en pärla av Karina Johansson, som jag läste när den kom ut 2010. Jag väljer den eftersom bokens framsida är grå.
Intrigen är alldeles utmärkt. Läsaren får följa Emma, som inte vill acceptera att väninnan Angelika skulle ha begått självmord. Ibland ges små tillbakablickar av händelser för flera decennier sedan, som kanske har samband med händelserna kring Emma. Det doftar lite Camilla Läckberg kring Karina Johanssons debutroman.
Det är roligt att händelserna är förlagda till författarinnans egen hemort Sunne. För oss som varit där, är det lätt att se framför sig när Emma promenerar förbi "Slottet" och andra kända Sunnemiljöer.

Till sist en liten bonus:

söndag 2 september 2018

En smakebit på söndag - Hur man gör succé på dårhus

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser är Hur man gör succé på dårhus av Emmy Abrahamson.

Majas karriär som ståuppare är inte precis lysande. Inte hennes liv i övrigt heller. Det började när hennes mammas pessar gick sönder, och på sistone har hon brutit sig in i en stuga för att stjäla sprit, rivit ner sin bästis tapeter - till hälften - som en överraskning och missat ett viktigt steg i karriären på grund av en ouppfostrad hund. Men det är väl inget att bli inlagd på psyket för, eller?

Smakbiten är hämtad från sidan 13:

Jag var den enda femåringen på dagis som visste vad ett pessar var för något. Anledningen till detta var att min mamma redan från tidig ålder berättat för mig att jag var resultatet av ett pessar som inte fungerat när hon bestämt sig för att prova ett nytt preventivmedel 1984. Jag fick inga syskon eftersom min mamma sedan började äta p-piller (jag var även den enda femåringen som visste vad p-piller var för något). Som matematiker trodde hon på total ärlighet och på att förklara allting så sakligt som möjligt. Som den gången jag var fem år gammal och hittade hennes bindor i skåpet i badrummet.
"Är det här plåster för fötterna?" frågade jag (vilket bedårande och fantasifullt barn jag var!).
"Nej, det är till för när jag har mens", svarade hon.
"Vad är det?"
"Varje kvinna blöder i ungefär en vecka en gång i månaden. Det kommer även du att börja göra om sju till elva år. De har bindorna är till för att samla upp allt blod", svarade hon innan hon lämnade rummet och mig traumatiserat skräckslagen över min annalkande framtid.

lördag 1 september 2018

Brytning

Titel: Brytning
Författare: Monika Selahn
Förlag: Senika Förlag (2018)
Antal sidor: 416

Miljöminister Berit Andersson är Förenade Grönas partiordförande. Hon känner sig allt säkrare i rollen men hot och angrepp i media tär på krafterna. Hon kritiseras även internt och hennes förre rival om partiledarskapet vill hämnas. När ett företag ansöker om att få starta uranbrytning i Granmarks kommun passar han på. Berit inser att en kampanj pågår för att få Granmarks kommun att säga ja till uranbrytning. Berit misstänker en intern läcka och någon hon inte känner håller henne under uppsikt. Och på vems sida står egentligen hennes statssekreterare?

Jag håller nog inte med om att Brytning av Monika Selahn är en spänningsroman. Det finns inget lurande hot som gör boken till en bladvändare. Däremot är det en intressant bok med politisk anknytning, som passar bra i dessa dagar med val om bara en vecka.

Monika Selahn har en bakgrund i regeringskansliet, vilket är en erfarenhet som hon har använt sig av, även om romanen är en fiktiv berättelse. Intrigerna inom partierna och mellan partier som sitter i samma regering känns trovärdiga. Och visst skulle en fråga som den om uranbrytning kunna få en regering att vackla. Jag får en känsla av att författaren är övertygad motståndare till kärnkraft och uranbrytning, för när de frågorna avhandlas i boken känns det som att det finns ett engagemang bakom. De medverkande personerna är i många fall väl beskrivna, vilket gör det lätt att förstå varför de agerar som de gör.

På minuskontot vill jag sätta upp att boken inte verkar ha korrekturlästs speciellt noggrant. Ibland dyker det upp ord i meningarna som inte skulle vara där och en av huvudpersonerna som heter Morgan får vid två tillfällen heta Mårten. Något jag tycker är tröttsamt är de ingående redogörelserna för vilka gator en person går på eller åker på. Man måste nog vara bosatt i Stockholm för att tycka att detta är intressant. Inte vid något tillfälle för uppräkningen av gatunamn historien framåt.

Sammantaget anser jag dock att Monika Selahns debutbok är en intressant politisk roman. De svårigheter att få partierna att komma överens som boken behandlar är troligen något som vi får uppleva efter valet, men i betydligt större utsträckning. På den punkten lär verkligheten överträffa dikten.

torsdag 30 augusti 2018

Helgfrågan v. 35

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan filosoferar hon lite över att det kommer många intressanta nya böcker i höst, och då glömmer man lätt bort böckerna som står i bokhyllan. För övrigt kände hon sig trött idag.

Har du något tips på en bok som har några år på nacken men som är riktigt läsvärd?

Bonusfråga: Vad gör du åt tröttheten?

David Nicholls bok På vinst och förlust är en riktigt mysig bok. Den handlar om nittonårige Brian Jackson, som börjar på universitetet och har som ett av sina främsta mål att bli uttagen till TV-programmet University Challenge. Han blir uttagen till laget och blir samtidigt vansinnigt förälskad i sin lagkamrat Alice Harbinson. För att imponera på henne försöker han verka cool och världsvan, en roll som inte passar honom speciellt bra.
Han borde inse att Alice inte är den rätta för honom, men det huvud som styr honom sitter inte på halsen...
Genom boken får man ta del av Brians alla tankar, och alla de felaktiga val han har en förmåga att göra.
Detta är David Nicholls debutroman, och den är faktiskt riktigt rolig.

Så var det detta med tröttheten. Tre enkla förslag:
1. Lägg dig tidigare på kvällen
2. Ta en tupplur när du kommer hem
3. Drick mycket kaffe

En pall med böcker

Idag kom den! En pall innehållande min nya roman Ingenting att se. Äntligen!

I morgon får jag fixa med pliktexemplaren som ska skickas.

Ett litet bokpaket

Igår kom det ett litet bokpaket. Den innehöll novellen När Madonnan återvände till San Veronica av Ingvar Hellsing Lundqvist. Kan vara skönt med lite kortare läsning ibland.

onsdag 29 augusti 2018

Dagens visdomsord 2018-08-29

Det är en olycka när människor varken har förstånd att tala eller omdöme att tiga. (Franskt ordspråk)

måndag 27 augusti 2018

Boken på väg från tryckeriet

Idag fick jag besked från förlaget att Ingenting att se är på väg från tryckeriet!

Tematrio - Vit

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat vit. Så här skriver Lyran: Ny vecka, ny färg. Som vanligt får ni vara kreativa och fantasifulla och tänja lite gränserna. Bara ni förklarar hur ni tänker.

Berätta om tre bra böcker på temat VIT!


Jag börjar med en av årets favoritböcker - Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht.
Två systrar - ett krig. Korea, 1943. Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de har lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna. Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.
Sydkorea, 2011. Emi har under mer än sextio år försökt förtränga sin syster och den uppoffring hon gjorde. Nu står hon inför ett val - att konfrontera det förflutna, eller att aldrig få möta systern igen.
Vit krysantemum är en stark roman. En roman fylld av smärta. När jag läser hur Hana blir behandlad måste jag ibland lägga ner boken. Jag måste få andas. Men sedan är jag tvungen att börja läsa igen. Det går inte att lämna berättelsen. Den kräver att bli läst.
Det här är en bit 1900-talshistoria som jag inte visste mycket om. Japan hade annekterat kejsardömet Korea 1910, vilket blev inledningen till ett förtryck och lidande för det koreanska folket. Koreanerna tvingas lära sig japanska och den egna kulturen förbjuds. Under Japans krig i Manchuriet förvärras situationen för koreanerna. Männen tvingas bli soldater i den japanska armén, medan många unga flickor fångas in för att tjänstgöra som "trösterskor", ett annat ord för sexslavar.
Men även sedan japanerna besegrats 1945 fortsätter lidandet för koreanerna. I Sydkorea, där Emi bor, dödas koreaner på nytt, men den här gången av landets diktatoriska regim.
Mary Lynn Bracht är amerikanska, men har koreanskt påbrå. Hon har valt att gräva djupt i historien om koreanernas misär och förtryck. Men kanske har hon känt att en bok inte bara kan handla om hopplöshet. Det blir en form av avslut för huvudpersonerna, men inte på det sätt jag som läsare hade kunnat föreställa mig.
Än en gång. Detta är en stark roman fylld av smärta. Men det är en viktig och synnerligen läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar.


Sedan väljer jag Joyce Carol Oates Svart flicka - Vit flicka.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.


Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.
Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.
En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.
Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.
Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

söndag 26 augusti 2018

En smakebit på söndag - Brytning

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser är Brytning av Monika Selahn.

Miljöminister Berit Andersson är Förenade Grönas partiordförande. Hon känner sig allt säkrare i rollen men hot och angrepp i media tär på krafterna. Hon kritiseras även internt och hennes förre rival om partiledarskapet vill hämnas. När ett företag ansöker om att få starta uranbrytning i Granmarks kommun passar han på. Berit inser att en kampanj pågår för att få Granmarks kommun att säga ja till uranbrytning. Berit misstänker en intern läcka och någon hon inte känner håller henne under uppsikt. Och på vems sida står egentligen hennes statssekreterare?

Smakbiten är hämtad från sidorna 97-98:

Berit tänkte på att hon skulle fylla 60 år direkt efter nästa val. Hon var äldst bland partiledarna men hon kände sig inte gammal. Hon hade mycket kvar att ge.
Berit nickade och hälsade på ett par som passerade. De hade fått bord längre bort i lokalen men stannade och växlade några ord. Kvinnan i sällskapet var ordförande i en facklig organisation och hennes man var riksdagsledamot för Arbetarpartiet.
- Jag tror hon röstar på oss, sa Berit och log. Hon brukar ofta hålla med mig. Vi har suttit i samma panelsamtal flera gånger och vi är alltid överens.
- En del tror att hon kommer att bli minister om Arbetarpartiet vinner valet, sa Eva.
- Jo, jag vet, sa Berit men jag tror ändå hon har en grön själ. Skål Eva.

fredag 24 augusti 2018

Oavsett vilket parti du röstar på...

...så gå och rösta! Det är en värdefull rättighet vi har att få välja de styrande. Om du inte röstar, så blir de andras röster mer värda. Så ta ditt röstkort, gå till vallokalen den 9 september, eller förtidsrösta redan nu, och rösta på Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet eller något av de andra partierna.

För övrigt tycker jag att skylten som jag såg på Stadsbiblioteket i Karlstad är riktigt rolig!

torsdag 23 augusti 2018

Helgfrågan v. 34

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan skriver hon att det blir många deckare och feelgoodromaner som hon läser, men ibland kan hon fastna för någon faktabok, och då ofta en bok om mat.

Vilken faktabok är du sugen på?


Jag gillar historia, vilket kanske framgått av de böcker jag skriver. En bok om historia som inte är så oerhört avlägsen är Yvonne Hirdmans Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin.
Hon utgår från Dagens Nyheter 1 april-9 maj 1945, och berättar historien utan att använda sig av "facit", utan vill berätta hur det faktiskt var människor funderade i krigets slutskede. Inte bara om kriget, utan även vardagliga saker.
Boken har fått mycket goda recensioner har jag förstått.
Jag har ju inte köpt boken, och är osäker på om den helt och hållet ska ses som en faktabok, eller om den gränsar till romanen. Lite sugen är jag allt.

onsdag 22 augusti 2018

Dagens visdomsord 2018-08-22

Allteftersom man blir äldre chockerar man folk mer med sin ärlighet än med överdrifter och oförskämdheter. Det är faktiskt sanningen som chockerar läsarna mest. (Marin Amis)