torsdag 30 juni 2022

Helgfråga v. 26

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia undrar om vi har någon TBR. (TBR betyder To be read, och är alltså en läslista.) Helgfrågan lyder:

Har du gjort en tbr (gärna bild) för sommaren?

Någon speciell tbr för sommaren har jag väl inte gjort, men jag har några böcker som står på tur och som jag hoppas hinna läsa under sommaren. Hur länge ska vi räkna att det är sommar? En bra bit in i augusti i alla fall. De här böckerna ska jag försöka läsa:

  • Stenarna skola ropa av Ruth Rendell
  • Döden för oss samman av Håkan Mattsson
  • Månskärans stad av Belva Plain
  • Vattendansaren av Ta-Nehisi Coates
  • Dubbelexponering av Sebastian Avindell
  • Metro 2033 av Dimitry Glukhovsky


onsdag 29 juni 2022

Alltid kul med tävlingar

Ikväll skickade jag ett bidrag till Lavas stora feelgood- och deckartävling. Mitt manus kallar jag för Mordet på Ekenäs (det ursprungliga arbetsnamnet var Skuld). Jag vet att sannolikheten att vinna är minimal, men om man inte försöker är sannolikheten noll.

Dödskallen? Äh, jag ville ha en bild när jag gjorde inlägg om manuset här på bloggen, och eftersom det handlar om ett giftmord så tyckte jag att dödskallen kunde passa :)

Veckans kulturfråga v. 26 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda lyssnar på Sommarprogrammen på radio och vill låta oss fundera på hur våra egna Sommarprogram skulle se ut. Veckans kulturfråga lyder: 

Vad skulle ditt sommarprogram handla om? Vilken musik spelar du?

Man tillåts ju vara egocentrisk om man har ett sådant program. Jag kanske skulle berätta om när jag fick en stroke och hur jag upplevde sjukhusvistelsen och tiden därefter. Det skulle bli en och annan anekdot.

Några låtar/musikstycken jag skulle spela vore:

Dagens visdomsord 2022-06-29

Bara för att det är som det är betyder det inte att det är som det ska vara. (Okänd) 

tisdag 28 juni 2022

Damaskus av Iben Albinus

Titel: Damaskus

Författare: Iben Albinus

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 496

Sigrid Melin tar anställning på ett stort telekombolag och utstationeras på företagets kontor i Damaskus. Hon våndas över att behöva lämna kvar familjen hemma i Köpenhamn men ser den tillfälliga vistelsen i Syrien som en chans att bli en del av den förändringsvåg som drar genom regionen. Året är 2011 och den arabiska våren pågår för fullt. När regimen tar till brutala medel för att slå ner upproret tackar Sigrid ja till ett farligt uppdrag för den danska underrättelsetjänsten. I Syrien träffar Sigrid samtidigt ungdomsväninnan Reem, som hon efter en dramatisk händelse separerades från under studieåren i Köpenhamn. Nu återförenas de i Damaskus. Men det visar sig snart att Reem står på motsatt sida i konflikten. Hon leder en säkerhetsfirma och har nära kopplingar till regeringen. Medan Sigrid försöker göra det rätta leder hon både sig själv och de hon älskar in i en livsfarlig konspiration - och hon tvingas fråga sig vem som i slutänden är vän och vem som är fiende.

Damaskus av Iben Albinus är författarens debutroman. En riktigt spännande bok om en tid då kriget trappas upp i Syrien. Landet styrs av diktatorn Bashar al-Assad som velat reformera landets ekonomi men som inte kan tänka sig att införa demokrati enligt västerländsk modell.

Jag tycker att USA och Västeuropa ofta har en naiv syn på situationen i många asiatiska länder. Man tror att allt skulle lösa sig med fria val. Men vi kan ju se hur det gick i Irak. Landet invaderades under USA:s ledning, Saddam Hussein drevs bort från makten och det genomfördes fria val. Men valen i sådana här länder står inte mellan socialdemokrater och liberaler. Landet hade styrts av sunnimuslimer, men nu vann den shiamuslimska majoriteten valet. Missnöjda officerare och andra som såg sig själva och den egna folkgruppen förlora makten anslöt sig till IS.

I Syrien är det alawiterna som har makten. Skulle det bli fria val så skulle sunnimuslimerna ta makten. Vi kan räkna med att de skulle ta en fruktansvärd hämnd på alawiterna. Inte undra på att den syriska regimen aldrig frivilligt kommer att lämna ifrån sig makten.

I Albinus' roman får man i alla fall se en del av konflikten mellan de olika religiösa grupperna. Romanen är fiktion, men våldet och oförsonligheten samt korruptionen som skildras känns äkta.

Språket haltar ibland, men jag misstänker att det mer beror på översättaren än författaren.

Sammantaget är det en riktigt bra spänningsroman som behandlar konflikter i Mellanöstern som fortfarande är lika närvarande som förut.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Läs en bok med ett av de fyra elementen på omslaget.

Tisdagstrion: Tid i titeln (ordet tid i olika varianter, klockor, tidsangivelser osv)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat tid i titeln (ordet tid i olika varianter, klockor, tidsangivelser osv). Här är min tidsenliga trio:  

Tidens död av Isaac Asimov var det väldigt längesedan jag läste. I romanen finns en zon/organisation som kallas Evigheten. De som arbetar där står utanför den vanliga tiden och kan resa mellan olika tider. Detta gör de för att kunna göra små förändringar, så att allt ska bli så bra som möjligt. Men blir det verkligen det?
Det finns också ett hot mot "Evigheten". Den bygger nämligen på en tidsparadox.
1793 av Niklas Natt och Dag. (Ett årtal är väl också en tidsangivelse?) Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka.
Romanen 1793 är en mycket välskriven och läsvärd roman, som av Svenska Deckarakademin utsågs till 2017 års bästa deckardebut.

Två år i varje klass är en ungdomsbok skriven av självaste Kar de Mumma.
Bröderna Sigge och Putte börjar i tredje klass i realskolan. De hittar på så mycket bus och får så många anmärkningar att de måste läsa extra på sommarlovet för att få lov att flyttas upp i fjärde klass.


söndag 26 juni 2022

En smakebit på søndag - Pastorsänkan

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Pastorsänkan och är skriven av Karina Johansson.   

Sandras dröm om en egen retrobutik är på väg att förverkligas. Dessutom har hon hittat sin själsfrände i Danne, som äger en verkstad och kör en gammal amerikanare. Nu ska de båda driva företag i varsin lokal i en före detta frikyrka, som de döpt till Vintagekyrkan. Men lyckan blir kortvarig. De forna församlingsmedlemmarna rasar över att raggarkulturen får frodas kring Dannes verkstad. Grannarna oroar sig för stök och bråk, medan kommunen vill riva den skamfilade träkyrkan och anlägga fler centrala parkeringsplatser. Allt ställs på sin spets när Vintagekyrkans ägare, pastorsänkan Vera Bengtsson, mördas och det uppdagas att Dannes och Sandras hyreskontrakt försvunnit. Mordet skakar om småstadsidyllen och Sandra hamnar i en härva av lögner och svek där framtidsplanerna riskerar att gå i kras lika lätt som en av alla de femtiotalsserviser hon har i lager.

Smakbiten är hämtad från sidan 8:

Hon måste ta sig härifrån. Med stöd av sänggaveln ställde hon sig upp, men rädslan gjorde henne yr. Rummet snurrade till och hon vågade inte släppa taget.

I nästa ögonblick syntes en reflex i gatlampans sken. Därefter stötte det till i magen på henne, så hårt att hon föll baklänges. Huvudet slog emot sänggaveln och smärtan exploderade. Sekunden efter fylldes munnen av varm, tjock vätska. Blodet trycktes upp genom matstrupen och for ut som en kaskad över trasmattan.

lördag 25 juni 2022

Veckans mening v. 25

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Pastorsänkan av Karina Johansson. Det är bokens andra mening. Vera Bengtsson har just tagit fram en ask med förlovningsringar. Meningen får mig att fundera på vem det var som låg på dödsbädden 😉

Senast hon tittat på dem var då hon fick dem av bästa väninnan när hon låg på sin dödsbädd, och det var flera år sedan.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

fredag 24 juni 2022

Fem en fredag: Glad midsommar

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat glad midsommar.

1. Hur spenderar du midsommar i år?
Det gör vi i hemmets lugna vrå.

2. Vad kommer att finnas på ditt lunchbord?
Matjessill, färskpotatis, tomater, knäckebröd, smör, ost, öl och Aalborg Jubileums akvavit. Jag har de senaste åren äntligen upphört med oskicket att ha akvavit i frysen. Man lägger ju inte whisky i frysen (och inga isbitar i whiskyn!) Smaken av både whisky och akvavit kommer bäst till sin rätt i rumstemperatur.

3. Kommer du att dansa kring en midsommarstång?
Nej.


4. Har du någon midsommartradition?
Ingen jag kommer på.

5. Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året?
Vi sitter inne och äter eftersom det är för krångligt för hustrun att komma ut på altanen med rullstolen.

torsdag 23 juni 2022

Helgfråga v. 25

Helgfråga från Mias bokhörna. Midsommaren står för dörren och det har lett fram oss till dagens fråga. Helgfrågan lyder:

Vad läser ni i helgen? 

Jag har hållit på ett bra tag och läst Damaskus av Iben Albinus. Trots att boken är bra, så verkar jag aldrig bli färdig. Men nu känns det som att det är hög tid att börja med Pastorsänkan av Karina Johansson.

onsdag 22 juni 2022

Dagens visdomsord 2022-06-22

Trassla inte till saken genom att komma dragande med fakta. (Groucho Marx) 

tisdag 21 juni 2022

Tisdagstrion: Tro, hopp & kärlek (en av varje)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat tro, hopp & kärlek (en av varje). Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken (1 Kor 13:13). Här är min trio: 

Tron kan väl få representeras av en spännande bok som berör det innersta i den romersk-katolska kyrkans organisation, nämligen Konklaven av Robert Harris.

Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...

Det här var en bok jag verkligen såg fram mot att läsa, och jag blev inte besviken. Påveval är spännande, och att få följa processen inifrån (även om historien är uppdiktad) är fängslande.
Det brukar sägas att den som går in i konklaven som påve kommer ut som kardinal. Det som avses med talesättet är att det inte brukar vara storfavoriten som blir kardinalernas val till ny påve.
Robert Harris är mycket skicklig på att bygga upp spänningen. Det har stört min nattsömn något, för det har varit så svårt att lägga ifrån sig boken. Bara ett kapitel till...
Boken har på slutet en fullständigt oväntad twist. Vad den är tänker jag givetvis inte berätta här. Jag säger bara så här: Läs boken! Det är en fantastisk spänningsroman!
Det enda negativa jag har att säga om historien är att det flera gånger framförs att en del kardinaler kan ha ett intresse av att fördröja valet och blockera konklavens beslut. Bakgrunden till detta skulle vara att det krävs två tredjedels majoritet för att bli vald, men efter trettio misslyckade försök skulle konklaven kunna besluta att det räcker med enkel majoritet. Regeln om att kunna använda sig av enkel majoritet infördes av Johannes Paulus II, men upphävdes av efterträdaren Benedikt XVI. Där brast Harris i research.

För hoppet väljer jag Den långa flykten av Richard Adams. Den handlar om kaniner och de hoppar ju.

Den långa flykten är en äventyrsroman av episkt format. Den utspelar sig under några få månader på en avgränsad bit engelsk landsbygd. Det är en berättelse om plötslig flykt och om kampen för att överleva, om hjältemod och politiskt ansvar, om ledarskap och sammanhållning.

Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om ett antal kaniner som flyr från sin koloni för att överleva. Men den är mycket bättre än vad man skulle tro om man inte visste något om den.
Richard Adams har läst in sig på hur kaniner uppträder, både vildkaniner och tamkaniner, och skapat detta verk. Sedan har han gett de olika kaninerna egenskaper, som vi nog kan känna igen även bland oss människor. Vissa är ledare som de andra vill följa. Andra är härskare som får sin makt genom våld och terror. Där finns modiga kaniner, räddhågsna kaniner, kaniner som kanske inte är så modiga men som ställer upp när det gäller. Miljöbeskrivningarna är dessutom mycket bra, vilket får mig att se landskapet framför mig, även om jag inte har författarens kunskaper när det gäller den engelska floran.
Adams har även skapat ett kaninspråk där de viktigaste orden i deras liv finns angivna i en särskild ordlista.
Det mest fantastiska är kanske ändå att boken bitvis är riktigt spännande. Jag läser ivrigt för att få veta om hövdingen Hassel-rah, den synska Femman, den modige Kronan, den lille Koppen och alla de andra kaninerna ska klara sig.
Någon barnbok är inte detta. Jag hade svårt att bestämma mig för om den skulle ses som en ungdomsbok eller en vuxenbok, men det kvittar. Jag älskade den!

Den unge Werthers lidanden av Johann Wolfgang von Goethe skrevs långt innan han blev den store poeten. Den utgör ett exempel på den då rådande epoken Sturm und Drang, som i Tyskland avlöste upplysningen. Den visade vägen mot romantiken.
Boken är vad som brukar kallas en brevroman. Den består till största delen av brev, som Werther skickar till sin vän Walter. Walters svarsbrev får vi inte läsa, utan vi får tänka oss hans svar genom Werthers fortsatta brevskrivande. Genom breven får vi läsa om Werthers glödande kärlek till Lotte; en omöjlig kärlek, för hon är redan bortlovad till en annan. I tidens anda är texten oerhört svulstig. Det är romantik och det är tragedi med stor högstämdhet. På det sättet kan det kännas som märklig läsning för oss nutidsmänniskor, men den är ett intressant dokument från en betydande litterär epok.
Kärlekshistorien är som sagt olycklig, och Werther blir alltmer bedrövad. Han inser att han aldrig kommer att få Lotte, som för övrigt gift sig med Albert, men vi kan ändå ana att Werthers kärlek är besvarad, men Lotte kommer aldrig att lämna sin man. Till slut återstår endast för den lidande Werther att ta sitt liv.

lördag 18 juni 2022

Ett nytt bokmärke

Jag vet att det finns bokbloggare som lägger upp bilder på bokmärken på lördagar. Där är jag inte med, men jag vill idag ändå lägga upp ett bokmärke som jag just har köpt. Jag tog en bild där min tumme fick komma med för att ge en antydan om storleken.

"When in doubt, go to the library" är tydligen ett citat från Harry Potter. Jag har försökt kolla vem som sade det, men jag är osäker på om det är Hermione eller Ron som säger det. 

Veckans mening v. 24

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Damaskus av Iben Albinus.

Doktor Bader, mukhabarat-läkaren, log ett stelt leende som blottade hela hans själ, och det var det leendet som klibbade fast vid Firas näthinna resten av dagen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

fredag 17 juni 2022

Ännu ett bokpaket

Det kom ett bokpaket idag också. I det återfanns Som en riktig man av Lena Liljedahl. Boken är utgiven på bokförlaget Modernista

onsdag 15 juni 2022

Ett bokpaket så här på onsdagen

Ett bokpaket låg som en överraskning i brevlådan idag. Det innehöll spänningsromanen Dubbelexponering av Sebastian Avindell, utgiven på bokförlaget Modernista

Dagens visdomsord 2022-06-15

Aaah, sommar - en så efterlängtad tid av lata långvariga dagar, utan ansvar och med massor av möjligheter. Det är en tid för att jaga insekter, bemästra handstående, träna simtag, erövra träd, utforska vrår och få nya vänner. (Darell Hammond)

tisdag 14 juni 2022

Tisdagstrion: Husdjur

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat husdjur. Jag har aldrig haft vare sig hund eller katt. Bara några fiskar i akvariet. Vi köpte hamstrar till barnen när de var små, men de var aldrig särskilt intresserade. Här är min husdjurstrio:

Boken Gatukatten Bob beskriver ett annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

Ingenting att se. Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir alltid svaret: "Där finns ingenting att se!"
Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
Fast helt ensam är hon inte. Hon har givetvis en katt som håller henne sällskap.

Förvandlingen. Kan skalbaggar räknas som husdjur? ;) Franz Kafkas berättelse om handelsresanden Gregor Samsa som över en natt finner sig förvandlad till en enorm insekt har inspirerat författare och konstnärer av alla slag alltsedan den utgavs. Förvandlingen [Die Verwandlung] har kallats världens bästa novell och innehåller alla stildrag som gör Kafka till en av världslitteraturens största: utsattheten och grymheten, det groteska som något naturligt och likt en förfärlig dröm som framstår lika påtaglig som verklighet, med fantastiskt suggestiva bilder som författaren förmår gestalta med bara några få ord.
Baksidestexten på denna utgåva gör verkligen allt för att höja förväntningarna på denna  lilla bok. Men ändå är det med viss besvikelse jag lägger den ifrån mig när jag läst klart. Var detta allt? Vad var egentligen meningen?
Så en man förvandlas plötsligt till en jättelik insekt. Varför då? Och hur kan hans familj till en början reagera på denna otroliga förändring med vad som väl kan kallas ett stoiskt lugn?
Visserligen uppvisar de efter en tid ett större avståndstagande, men jag förstår ändå inte vad det är Kafka vill ha fram. Är det något vi kan lära oss av denna novell? Lär den oss hur vi ska reagera om vi själva eller någon i vår familj plötsligt förvandlas till en insekt? Eller är den en allegori vars mening går mig förbi?
Förvandlingen är en novell som jag är glad att ha läst, eftersom den är så omtalad. Men jag tyckte inte att den var speciellt intressant.

söndag 12 juni 2022

En smakebit på søndag - Damaskus

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Damaskus och är skriven av Iben Albinus.  

Sigrid Melin tar anställning på ett stort telekombolag och utstationeras på företagets kontor i Damaskus. Hon våndas över att behöva lämna kvar familjen hemma i Köpenhamn men ser den tillfälliga vistelsen i Syrien som en chans att bli en del av den förändringsvåg som drar genom regionen. Året är 2011 och den arabiska våren pågår för fullt. När regimen tar till brutala medel för att slå ner upproret tackar Sigrid ja till ett farligt uppdrag för den danska underrättelsetjänsten. I Syrien träffar Sigrid samtidigt ungdomsväninnan Reem, som hon efter en dramatisk händelse separerades från under studieåren i Köpenhamn. Nu återförenas de i Damaskus. Men det visar sig snart att Reem står på motsatt sida i konflikten. Hon leder en säkerhetsfirma och har nära kopplingar till regeringen. Medan Sigrid försöker göra det rätta leder hon både sig själv och dem hon älskar in i en livsfarlig konspiration - och hon tvingas fråga sig vem som i slutänden är vän och vem som är fiende.

Smakbiten är hämtad från sidan 37

NorComs huvudkontor var formgivet av en prisvinnande finsk arkitektbyrå som Sigrid hade läst om i ett magasin om skandinavisk design. Telekombolaget låg i utkanten av Stockholm, dit hon ankommit med flyg samma förmiddag. Hon hade tagit ledigt. Bara Andreas visste att hon var här. Han hade inte jublat över att hon åkte på intervjun, men erkände att han var nyfiken på den ekonomiska sidan av det hela. Fördubblades hennes lön kunde han stämpla ut. Skriva boken. Men han var splittrad - som hon själv. Ingen visste om upproret i arabvärlden skulle nå Syrien också.

lördag 11 juni 2022

Veckans mening v. 23

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Damaskus av Iben Albinus.

Badrummet i källaren var ett sjuttiotalshelvete i lila kakel.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

torsdag 9 juni 2022

Helgfråga v. 23

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia ställer en fråga som får mig att undra vad hon tror om oss ;) Helgfrågan lyder:

Hur är det med dig, använder du bokmärken eller gör du hundöron?  

Men kära Mia, jag känner att jag måste använda ett bibliskt språkbruk för att riktigt understryka vad jag anser: Hundöron är en styggelse!

Jag använder alltid bokmärken. Har jag inte ett riktigt bokmärke till hands kan det bli ett kvitto. Skulle det hampa sig så att inget bokmärke alls finns tillstädes, då kan jag använda fliken på omslaget.

När jag var barn samlade vi bokmärken, men det var märken som aldrig användes för att hålla reda på var i en bok man befann sig, utan det var fina bilder, gärna med glitter.

onsdag 8 juni 2022

Där vassen viker av Linda Edgarsson

Titel: Där vassen viker

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Bookmark Förlag (2022)

Antal sidor: 409

Torpardottern Hilda är en inbunden person, tärd av minnen från barndomen. När hennes faster Anna ber om hjälp på gården Sjölund är det första gången Hilda sätter sin fot där sedan den olycksaliga vinterdagen då hennes far och bror drunknade i sjön. På Sjölund finns också Annas våldsamme make August, som tittar alltför djupt i flaskan, och deras fosterson Erik. Han, som bara var en pojke sist Hilda såg honom och som hon lovat sig själv att aldrig förlåta för det som hände, är nu en ung man. Nere vid sjön går vassen från gul till grön och i gryningen hörs koltrastens sång.

Där vassen viker är Linda Edgarssons debutroman och en riktigt bra sådan. Det är Småland på 1800-talet. Gudfruktiga människor går i kyrkan varje söndag (även om en del går till kyrkan för att få del av nyheterna). 

Men som på andra platser och i andra tider finns det kärlek, passion, lögner och svek. När Hilda finner både kärlek och passion tornar hindren upp sig. Vad ska en fattig flicka välja? Kärleken eller den materiella tryggheten.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Det är fina personporträtt, men också väl utvecklade miljöbeskrivningar som gör det lätt för läsaren att förflytta sig i tid och rum till den värld som är Hildas.

En riktig bra debutroman! Linda Edgardsson är en författare att hålla ögonen på i framtiden.

Veckans kulturfråga v. 23 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda funderar på vilka kulturskapare vi skulle vilja se fler verk av. Det kan även gälla bortgångna författare och andra kulturskapare. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella personer önskar du dig nya verk av?

Det kan bli lite av döda poeters sällskap. Jag väljer några bortgångna svenska författare. Torgny Lindgren hade jag gärna sett fler böcker från. Denne underfundige författare med rötterna i Västerbotten där hans böcker ofta utspelade sig. Den värmländske författaren Göran Tunström gick bort 2000 i en ålder av 62 år. Han är bland annat känd för att ha skrivit Juloratoriet. Jag är övertygad om att han skulle ha skrivit fler böcker om han hade fått leva längre. Marianne Fredriksson skrev många böcker som jag tyckte mycket om. Hon var förvisso nästan 80 år när hon avled 2007, men eftersom hon gav ut sin sista bok 2006 hade det säkert kunnat bli fler om hon fått leva några år till.

Dagens visdomsord 2022-06-08

The time you enjoy wasting is not wasted time. (Bertrand Russel) 

tisdag 7 juni 2022

Tisdagstrion: Gult & blått på omslagen

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat gult & blått på omslagen. Passande med tanke på situationen i Ukraina, men givetvis även för att det var Sveriges nationaldag igår. (Och idag är det min namnsdag, ifall någon känner för att hissa flaggan för den skull...) Här är min blågula trio:   

Jag börjar med Torgny Lindgrens Dorés bibel. Det var mitt första möte med Lindgren, och jag blev mycket förtjust. I början hade jag lite svårt att förstå mig på boken, men ju mer jag läste, desto mer gripen blev jag av huvudpersonens öde. En bildad man, som tillbringat många år på en institution för "obildbara." Hela hans liv bygger på en lögn, men han inser det aldrig. Jag rekommenderar boken varmt!
Jan Guillous trilogi om Arn Magnusson. De tre delarna heter Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren och Riket vid vägens slut.

Här skapar Guillou en berättelse om ett svenskt klansamhälle under medeltiden, men historien sträcker sig ända till Jerusalem. Mot sin vilja blir den unge göten Arn medlem till Tempelherreorden och vi följer hans liv och äventyr tills han äntligen får återvända till fäderneslandet.

Det finns en fjärde del också, men den är fristående. Den heter Arvet efter Arn och handlar om Birger Jarl, som sägs vara den som grundade Stockholm. 

Historien om Arn Magnusson är uppdiktad av Jan Guillou. Det har dock inte hindrat folk från att vallfärda till Västergötland för att se de platser där Arn sägs ha vandrat.

Trohetseden är andra delen i Anton Bergs De Aderton-trilogi. Första delen hette just De Aderton. Journalisten Axel Sköld gräver vidare för att avslöja ett mer än 200 år gammalt sällskap, som i hemlighet styr Sverige. Ett sällskap som både har låtit mörda en svensk kung och en statsminister när dessa har stått i vägen för organisationen. Att försöka avslöja De Aderton är dock livsfarligt.

Som jag nämnde i recensionen av De Aderton så ger historien naturligtvis foliehattsvibbar, men författaren tror mig veterligt inte på denna konspiration. Det hindrar inte att han skapar en riktigt intressant historia. Och jag älskar den dryge men samtidigt vänlige professor Skrak som ger Axel Sköld och därmed samtidigt läsaren en god inblick i både svensk historia och konsthistoria.