lördag 16 februari 2019

Väggen

Titel: Väggen
Originalets titel: Die Wand
Författare: Marlen Haushofer
Förlag: Alba (1989)
Antal sidor: 230

I Marlen Haushofers roman Väggen blir en kvinna inbjuden av vänner att följe med till deras jaktstuga. När de kommit fram beger sig dessa till värdshuset i byn men återvänder inte som avtalat. Kvinnan blir orolig och går ut för att leta efter dem. Omgivningarna ser som som de alltid gjort: dalen, skogen och alpängarna ligger där oförändrade. Men innan hon kommer fram till byn stöter hon mot en osynlig, ogenomtränglig vägg, genom vilken hon ser att alla levande varelser på andra sidan är döda. Isolerad från omvärlden, med några djur som enda sällskap, tvingas kvinnan inrikta alla sina krafter på att överleva och börjar ett slags Robinson Crusoe-liv i skogen. Trots den absurda och fasansfulla situationen upplever hon stunder av frid och harmoni. Hon får tillfälle att fundera över sitt förhållande till naturen, till sig själv och till livet och döden.

Det här är en bra bok. Det vill jag gärna säga. Men hur i all världen kommer man på att skriva en sådan här roman? Ett Robinson Crusoe-liv skriver förlaget. Jag kommer även att tänka på Ensam på Mars. En människa måste finna sätt att överleva i sin ensamhet.
I Haushofers roman får man aldrig veta vad kvinnan heter. Det saknar betydelse. Hon är den sista människan. Eller är hon det? I boken beskrivs hennes tunga slit med att skaffa ved och att odla potatis och bönor för sin överlevnad. Ibland får hon ta geväret och skjuta en hjort för att skaffa kött åt sig själv, hunden Lo och katterna. 
Hela boken är en beskrivning av livet i dalen, som kvinnan själv skriver på de papper hon hittat i jaktstugan. Hon berättat om det eviga slitet och hur hon känner sig tvungen att överleva för djurens skull. Hade hon inte haft dem att ta hand om, skulle hon kanske ha gett upp.
Ibland blir boken lite långtråkig, eftersom den kan finnas en gräns för hur jag som läsare ska kunna intressera mig för en kossas liv eller engagera mig i döda kattungar. Och när jag för femtielfte gången läser om någon som dricker mjölk känner jag för att kasta boken i min egen vägg.
Men egentligen är det inte det långsamma, stundtals enahanda, livet i jaktstugan och på sätern som är bokens behållning. Istället är det den namnlösa kvinnans tankar i sin ensamhet som ger boken liv. Hon måste anstränga sig för att hålla borta tankarna kring det liv som varit. Hon inser att hennes barn är döda, tillsammans med alla andra människor och djur på andra sidan väggen, men vi får ändå veta hennes tankar om livet som en gång varit. Ett stressigt liv utan innehåll. Nu har hennes liv fått en mening på grund av kampen för djurens överlevnad.
Sammanfattningsvis är det en läsvärd bok, trots att tempot i boken är lågt och händelserna få.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 2. Läs en bok som är en dystopi.

torsdag 14 februari 2019

Helgfrågan v. 7

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia fyller år på söndag, och tankarna kretsar idag kring presenter och födelsedagsmat. Helgfrågan lyder:

Vad har du på din önskelista?

Bonusfråga: Har du någon favoritmeny?

Jag har vad som väl kan betraktas som en "stor" födelsedag om ett par månader, närmare bestämt på skärtorsdagen, så det kanske blir några presenter. Men jag har faktiskt inte en aning om vad jag ska önska mig. En bättre ekonomi vore trevligt, men det är det nog ingen som har med sig.

Det där med mat ja. Jag är ju en sån som gillar vanlig husmanskost, så om jag fick bestämma helt själv så skulle det serveras ärtsoppa och varm punsch, samt pannkaka till efterrätt. Men jag misstänker att det finns någon annan i hushållet som inte tycker att det passar på min födelsedag. Jag fixade i alla fall just den menyn förra helgen, och det var sååå gott! Jag måste verkligen se till att vi äter ärtsoppa oftare.

onsdag 13 februari 2019

Omslagsonsdag vecka 7: Blommor


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat blommor. Jag trodde det skulle vara lätt, men pyttsan. Inte alls enkelt. När det gäller Hummelhonung är jag osäker på om humlan befinner sig i en stor blomma, eller om hon badar i honung. Här är i alla fall några förslag på omslag:





Dagens visdomsord 2019-02-13

Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång. (Oscar Wilde)

tisdag 12 februari 2019

Ny ledamot i Svenska Akademien

Svenska Akademien har, med Konungens medgivande, utsett den finlandssvenska poeten Tua Forsström till ny ledamot på stol nummer 18. Hon efterträder Katarina Frostensson.

Det tycker jag var ett riktigt trevligt val. Inte för att jag vet ett dugg om Tua Forsström och hennes diktning. Det jag tycker är så roligt är att man valt en finlandssvensk. Vi har en tendens att glömma bort de svenskspråkiga i det land som en gång var vår östra rikshalva.

Det fanns 2016 290000 personer i Finland som hade svenska som modersmål. Men när en finlandssvensk besöker Sverige får han eller hon höra: "Så bra svenska du talar!"

Veckoutmaning: Bryt ihop och kom igen

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat att bryta ihop och komma igen. Fanny skriver: Den här veckan bryter vi ihop och vi kommer(förhoppningsvis) igen. Inom kulturen är det inte ovanligt att den där punkten som vi når när kraften tar slut, tålamodet tryter och lugnet är som bortblåst är bokens eller filmens vändpunkt.
Kulturen fylls av oförglömliga, otroliga, förutbestämda, obegripliga och alldeles fruktansvärda eller fantastiska mentala sammanbrott, psykiska kollapser, men också kamp, jävlar-anammar och pånyttfödelse.
Denna vecka vill vi att du lyfter fram dessa - de oförglömliga "Bryt ihop och kom igen-historierna". Tänk litteratur, tänk teater, film, serier eller vad du nu kan hitta på.

Då väljer jag boken Gatukatten Bob, som beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

söndag 10 februari 2019

En smakebit på söndag - Väggen

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Väggen och är skriven av Marlen Haushofer. Jag köpte den efter att ha sett den omnämnd på flera bokbloggar, men sedan glömde jag bort den. Och nu hittade jag den i bokhyllan.

En kvinna blir inbjuden av vänner att följe med till deras jaktstuga. När de kommit fram beger sig dessa till värdshuset i byn men återvänder inte som avtalat. Kvinnan blir orolig och går ut för att leta efter dem. Omgivningarna ser som som de alltid gjort: dalen, skogen och alpängarna ligger där oförändrade. Men innan hon kommer fram till byn stöter hon mot en osynlig, ogenomtränglig vägg, genom vilken hon ser att alla levande varelser på andra sidan är döda. Isolerad från omvärlden, med några djur som enda sällskap, tvingas kvinnan inrikta alla sina krafter på att överleva och börjar ett slags Robinson Crusoe-liv i skogen. Trots den absurda och fasansfulla situationen upplever hon stunder av frid och harmoni. Hon får tillfälle att fundera över sitt förhållande till naturen, till sig själv och till livet och döden.

Smakbiten är hämtad från sidan 34:

Men ännu mycket senare, då så gott som allt hopp hade slocknat hos mig, kunde jag likväl inte tro att också mina barn var döda, i varje fall inte döda på samma sätt som den gamle mannen vid brunnen och kvinnan på förstukvisten.
När jag idag tänker på mina barn ser jag dem alltid som femåringar, och det är som om de redan då hade vandrat ut ur mitt liv. Antagligen börjar alla barn vid den åldern avlägsna sig ur sina föräldrars liv och förvandlas långsamt till främmande matgäster. Men allt sker så omärkligt att man nästan inte uppfattar det. Det fanns visserligen ögonblick då denna ohyggliga möjlighet gick upp för mig, men som alla andra mödrar förträngde jag ofördröjligen tanken. Jag måste ju leva, och vilka mödrar kunde leva om de gjorde denna process klar för sig?

fredag 8 februari 2019

Bokbloggsjerka 8-11 februari 2019

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg med en fråga att fundera över. Den här gången har hon listat de drömyrken hon stött på i böckernas och tevens värld. Så här lyder veckans fråga:

Hur ser din lista ut?

Riktigt knepig fråga. Men utan inbördes rangordning skulle kanske listan kunna se ut så här:

  • Bokhandlare
  • Advokat
  • Domare
  • Läkare
  • Journalist
  • Författare

torsdag 7 februari 2019

Tänk om det vore så...


Helgfrågan v. 6

Helgfråga från Mias bokhörna. Vi har kommit in i februari, vilket som alla vet är månaden för bokrean och redan nu kan man förbeställa reaböckerna. Helgfrågan lyder:

Har du hittat några "måsten" att köpa på bokrean?

Bonusfråga: Följer du några tips för att inte åka dit på alla förkylningar som går nu?

Jag har inte alls kollat vilka böcker som kommer på bokrean. Jag brukar alltid köpa några böcker, men nu är det två saker som gör att jag nog får hålla igen. Utrymmesbristen i bokhyllan och plånboken :(

Jag har just kommit hem från en lång arbetsdag och jag var genomblöt ända in på kalsongerna. Risk för förkylning. Jag tar till den medicin som jag använder mot sjösjuka, skörbjugg och förkylning. En stadig whisky! ;)

Hans nåds testamente

Titel: Hans Nåds testamente
Författare: Hjalmar Bergman
Förlag: Albert Bonniers förlag (1960)
Antal sidor: 201

Denna bok gavs ut första gången 1910. Så här lyder baksidestexten 1960:

"Hans nåds testamente är ett av den svenska litteraturens genom tiderna mest kända och älskade verk. Hjalmar Bergmans berättelse om baron Roger Bernhusen de Sars, skräcktanten Julia och de älskliga ungdomarna har i mer än ett halvsekel förtjust svenska folket. Den har haft framgång som roman, på teatern, som film och i radio. Dess oemotståndliga humor, festliga persongalleri och fina vemod bakom upptågen kommer dock allra bäst till sin rätt i romanversionen, som är den ursprungliga."

Den baksidestexten skruvar upp förväntningarna, men för min del tycker jag inte att den höll vad den lovade. Jag förstår att berättelsen ska vara komisk och underhållande, men den får mig att tänka på buskisteater, där figurerna rantar omkring och där missförstånden är många till publikens förtjusning. Men stundtals blir berättelsen såpass löjlig att det bara fattas att någon får en tårta i ansiktet.

Baron Roger Bernhusen de Sars är den siste av sin ätt. En märklig gammal gubbe, som sover större delen av dagen och när han blir väckt av sin betjänt alltid frågar efter snuset. Men trots detta har han inga problem med att ställa till oreda genom att skriva ett testamente, som upprör några av de närmaste släktingarna, som sett fram mot ett rejält arv.

Systern, änkedomprostinnan, är en fruktad ragata, som förtvivlat försöker få sin bror att ändra sig och låta henne och hennes barn få ärva istället. Som de högreståndspersoner de är talar de ofta franska. Tur att några ord fastnat från min skolfranska från anno dazumal. Jag vet inte om Bergman kunde räkna med att läsarna för ett drygt sekel sedan kunde franska, eller om roligheten ligger i att de talar högfärdigt och att det därför kvittar vad de säger.

Ett antal underliga figurer arbetar på godset. En av dem, Johnsson, säger allt som oftast "årrr", understundom följt av "tvi vale". Det där "årrr" förklaras aldrig. Möjligen ska det föreställa en rejäl harkling. Vad vet väl jag.

Detta var inte en bok jag längtade hem till för att få läsa några kapitel till. Jag får nöja mig med den känsla av välbehag man kan känna när man läst en gammal klassiker, även om bokens kvalitet kunde ifrågasättas.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 11. Läs en bok som du har lånat på biblioteket.

Jag fortsätter med Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Hans nåds testamente var min januariklassiker.

onsdag 6 februari 2019

Omslagsonsdag vecka 6: Båt, fartyg


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat båtar och fartyg. Jag tyckte det var svårt att hitta böcker med båtar på omslaget. Färjan är i alla fall inuti ett fartyg. Här är trots allt några:




Dagens visdomsord 2019-02-06

Vintern är ingen årstid, det är en ockupation. (Sinclair Lewis)

söndag 3 februari 2019

En smakebit på söndag - Hans nåds testamente

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Hans nåds testamente och är skriven av Hjalmar Bergman. 

Baksidestexten (skriven 1960):
"Hans nåds testamente är ett av den svenska litteraturens genom tiderna mest kända och älskade verk. Hjalmar Bergmans berättelse om baron Roger Bernhusen de Sars, skräcktanten Julia och de älskliga ungdomarna har i mer än ett halvsekel förtjust svenska folket. Den har haft framgång som roman, på teatern, som film och i radio. Dess oemotståndliga humor, festliga persongalleri och fina vemod bakom upptågen kommer dock allra bäst till sin rätt i romanversionen, som är den ursprungliga."

Smakbiten är hämtad från sidan 50:
Patron Arvid Siedel presiderade vid frukostbordet i Björkenäs' låga, mörka sal. Patron Siedel var avgjort för lång för sina låga rum. När han stod upp, var det icke stort mer än en trekvarts meter mellan hans hjässa och taket, och för att kunna se ut genom fönstren måste han böja sig. Arvid Siedel hade alltid varit ett åbäke, gänglig och omöjlig och med mongoliskt sneda ögon. Hans armar voro likaledes över medelmåttan långa och slutade i smala händer och benrangelsmagra fingrar. Sina händer rörde han emellertid med ett visst måttfullt behag. Och som han meddelade sina tankar och önskningar huvudsakligast genom gester, var detta att sätta värde på.

fredag 1 februari 2019

Bokbloggsjerka 1-4 februari 2019

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg med en fråga att fundera över. Så här lyder veckans fråga:

Vilken bok/vilka böcker gjorde dig lycklig direkt du tog tag i den/dem?

Inte helt lätt att svara på. Många böcker blir man ju glad över när man väl har börjat läsa dem. Men en bok som jag verkligen såg fram mot att läsa var Konklaven av Robert Harris.

Precis min typ av bok. Jag är intresserad av religion och historia. Och är den någonstans man kan höra historiens vingslag är det väl när den romersk-katolska kyrkans kardinaler blir inlåsta i Sixtinska kapellet för att utse en ny påve.

Att då läsa en riktigt bra spänningsroman som handlar just om detta är ju faktiskt ren njutning. (Dessutom ett riktigt snyggt omslag!) Har du inte läst den, så gör det!