söndag 31 mars 2019

En smakebit på söndag - Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Och varje morgon blir vägen hem längre och längre och är skriven av Fredrik Backman.

Noah och hans farfar sitter på en bänk vid ett litet torg och pratar om matematik och livet. Allt är som vanligt, men samtidigt är ingenting det, för torget blir mindre och mindre och farfars minnen blir svårare och svårare för den gamle mannens hjärna att nå. Detta är en liten bok om att åldras och om att vara barnet som sitter bredvid när det händer. I små historier, berättade med varm och ömsint humor, får vi lära känna en människa genom hans livs tre stora kärlekar: Frun, sonen och barnbarnet.

(Författarens alla royalties tillfaller Hjärnfonden.)

Smakbiten är hämtad från sidan 24:

- Du har inte gett mig någon karta och kompass idag, ingenting att räkna med, jag vet inte hur ska ska hitta hem då, farfar, viskar Noah.
- Jag är rädd att de sakerna inte hjälper oss här, Noahnoah.
- Var är vi, farfar?
Då gråter farfar, tyst och tårlöst, så att hans barnbarn inte ska veta.
- Det är komplicerat att förklara, Noahnoah. Det är så väldigt, väldigt komplicerat att förklara.

fredag 29 mars 2019

Storrea på antikvariat

Sveriges största antikvariat - Alfa Antikvariat i Stockholm - lägger ner. Därför är det nu 50 procents rabatt på samtliga böcker. Skynda att fynda!


Nya ledamöter i Svenska Akademien

Svenska Akademien har valt in två nya ledamöter. Författarna Ellen Mattson och Anne Swärd efterträder Jayne Svenungsson och Sara Stridsberg på stolarna 9 respektive 13. De nyvalda ledamöterna intar sina platser vid Akademiens högtidssammanträden den 20 december.

Bra tycker jag att två kvinnor invaldes. Inte för att kvinnor på något vis skulle vara bättre lämpade än männen, men det omvända gäller också. Det har även i modern tid varit en närmast löjlig övervikt av män. Dessutom, med tanke på den turbulens som rått är det bra om fler kvinnor tar säte och stämma i denna vördnadsfulla institution.


torsdag 28 mars 2019

Helgfrågan v. 13

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia är lite småsur över att hon missar så mycket kul som äger rum i storstan, som releasefester och bokfrukostar. Helgfrågan lyder:

Vad tycker du om att allt är centrerat till huvudstaden? Blir du lite småsur ibland med?

Bonusfråga: Vad tycker du om sopsortering?

Visst är mycket centrerat till huvudstaden, men det är kanske inte så märkligt. Många kulturinstitutioner finns ju där. Det går inte att bygga upp något motsvarande Dramaten i Torsby. Jag tycker att det är riktigt roligt att Bokmässan finns i Göteborg. Då får stockholmarna få ändan ur vagnen och lämna de trygga kvarteren på Söder. Jag kan nog reta mig mer på att många stockholmare tycks tro att det bara är i huvudstaden det händer. Det finns massor med kultur i vårt avlånga land, men det är inte alltid som storstadspressen noterar det. En av landets förnämsta operascener är Värmlandsoperan. (De skriver det Wermland Opera, men det tycker jag är fånigt!) Den håller mycket hög klass. Men jag undrar hur många stockholmare som åker till Karlstad för att se deras föreställningar.

Sopsortering tycker jag är alldeles utmärkt. Närmaste återvinningscentral finns bara ett par kvarter bort, så det är enkelt att sortera och åka iväg med soporna. Återvinningscentralen i Vålberg har varit hotad. Det är inte alltid som de styrande i Karlstad förmår att se att även kommunens ytterområden behöver kommunal service. Så centrering finns inte bara i huvudstaden.

Soldat med brutet gevär

Titel: Soldat med brutet gevär
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: P.A. Norstedt & Söners Förlag (1972)
Antal sidor: 598

I Soldat med brutet gevär från 1944 får vi möta soldatsonen Valter Sträng, den av Mobergs romanpersoner som är mest lik sin egen författare. Vi får följa Valters liv som glasbruksarbetare, ungsocialist, pacifist och landsortsjournalist under 1900-talets första årtionden. Romanen är både en berättelse om hur en ung man försöker forma sitt eget liv och en hyllning till landsbygdens fattiga, "träskofolket".

Det lär finnas både likheter och skillnader mellan Strängs och Vilhelm Mobergs liv, men läser man om Moberg ser man tydliga likheter. De växer upp i fattiga soldattorp, skaffar sig utbildning mot alla odds, drabbas av Spanska sjukan, är till en början organiserade nykterister, blir journalister, är organiserade socialdemokrater, men blir djupt besvikna på sitt parti när de inte genomför allt i sitt program.

Det här är en bok som är väl värd att läsas. Den ger en bild av fattigdomen bland backstugusittare och glasbruksarbetare. En fattigdom som delades av förfäder och förmödrar till de flesta av oss. Det är också en skildring av arbetarnas organisering i fackföreningar och partier (främst det socialdemokratiska.)

Valter Sträng är filosofiskt lagd och det är intressant att följa hans funderingar. Samtidigt kan det inte hjälpas att jag ibland tycker att han är en riktig tråkmåns. Han är så in i bomben idealistisk. Han är hängiven Idén över allt annat. Nog borde väl en yngling kunna se på en söt och rar flicka utan att fundera över om hon är klassmedveten?

Han kompromissar aldrig, böjer sig aldrig. Blir han ovän med chefen ställer han ultimatum: Det ska bli som jag vill, annars slutar jag. Det kan inte vara helt lätt att vara en sådan människa.

Måhända ska romanfiguren Valter Sträng ses som ett föredöme mer än en verklig person. En arbetarrörelsens motsvarighet till helgonen. Helgon kan man se upp till, men de är nog inte de roligaste på festen.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Soldat med brutet gevär var min marsklassiker.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 13: Läs en tegelsten (minst 500 sidor).

onsdag 27 mars 2019

Omslagsonsdag vecka 13: Moln


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är moln. Jag är lite osäker på om det är moln i bakgrunden på Analfabeten som kunde räkna. Mitt favoritomslag är Dikter 1945-2002 i all sin enkelhet. Här är mina molnböcker:










Ett bokpaket

Idag kom de båda böckerna med posten från Akademibokhandeln, som jag berättade om här. De utgör mina inköp på årets bokrea. Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman och Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket av Jonas Jonasson,


Dagens visdomsord 2019-03-27

Det finns inga barn som hatar att läsa. Det finns bara barn som ännu inte har hittat rätt bok. (Frank Serafini)

fredag 22 mars 2019

Det där med boktitlar

Jag hoppade över bokrean i år, för jag tyckte inte jag hade råd att köpa några böcker. Men så såg jag på nätet att Akademibokhandeln hade en liten bok av Fredrik Backman med titeln "Och varje morgon blir vägen hem allt längre och längre" och den skulle finnas på en av deras butiker inte så långt ifrån där jag bor och den kostade 69 kronor.

Sagt och gjort, jag åkte in till butiken idag, gick fram till kassan och sade till expediten:

- Och varje morgon blir vägen hem allt längre och längre.

- Det är inte dina ben som blivit kortare? frågade hon.

- Det kan så vara, svarade jag.

- Kan jag hjälpa dig med något? frågade hon då.

- Och varje morgon blir vägen hem allt längre och längre, blev mitt svar.

På nytt sade hon något om benen, varför jag till slut fick säga att Fredrik Backman har skrivit en bok med den titeln. Tyvärr fanns boken inte kvar. Jag gick in på nätet och beställde boken där. För att slippa frakt var jag tvungen att handla för minst 99 kronor, så jag köpte "Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket".

Sedan kollade jag tyvärr på Bokus och såg att de sålde Backmans bok för 49 kronor. Ja ja, sånt är livet.

torsdag 21 mars 2019

Helgfrågan v. 12

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia funderar den här gången över om det blivit svårare att få recensionsexemplar. Helgfrågan lyder:

Hur upplever du att det är? Något förlag som det är svårare att få recensionsexemplar ifrån?

Jag har inte funderat så jättemycket på detta. Det är sällan jag skriver till ett förlag och ber om böcker. Bookmarks förlag brukar ha vänligheten att skriva till mig och fråga om jag vill ha ett rec.ex av en viss bok. Oftast tackar jag ja, för de har många riktigt bra böcker. Ett tag upphörde förfrågningarna från dem och då skrev jag till dem och frågade om jag blivit bortplockad från deras lista. De blev jätteglada över att jag frågade dem om detta och såg genast till att jag fick nya erbjudanden.

Inget av de riktigt stora förlagen har någonsin frågat mig om jag vill ha ett rec.ex. Däremot kommer det förfrågningar från små förlag och ibland direkt från författaren. Verkar boken intressant tackar jag ja. Om jag från början känner att boken absolut inte passar mig, så avböjer jag vänligt. Det är inte rätt mot författaren/förlaget att ta emot en bok som jag redan från börjar känner att jag är helt ointresserad av, tycker jag.

onsdag 20 mars 2019

Omslagsonsdag vecka 12: Huvudbonad


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Kul tema. Hoppas rymdhjälmarna räknas. Mitt favoritomslag är Doktor Glas. Här är mina huvudbonader:





Dagens visdomsord 2019-03-20

Cigarren sysselsätter både händer och mun. Därigenom har jag många gånger undgått frestelsen att antingen strypa eller bita folk som har irriterat mig. (Winston Churchill)

söndag 17 mars 2019

En smakebit på söndag - Soldat med brutet gevär

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Den här gången är det en bok av en av Sveriges främsta 1900-talsförfattare. Boken jag läser nu heter Soldat med brutet gevär och är skriven av Vilhelm Moberg.

I Soldat med brutet gevär från 1944 får vi möta soldatsonen Valter Sträng, den av Mobergs romanpersoner som är mest lik sin egen författare. Vi får följa Valters liv som glasbruksarbetare, ungsocialist, pacifist och landsortsjournalist under 1900-talets första årtionden. Romanen är både en berättelse om hur en ung man försöker forma sitt eget liv och en hyllning till landsbygdens fattiga, "träskofolket".

Smakbiten är hämtad från sidan 66:
Om söndagarna strövade pojkarna från soldatstugan omkring i markerna, letade grävlingsbon, kastade sten efter ekorrar, metade fisk i tjärnarna. Då kom de fram till undangömda gläntor långt inne i skogen, där de häpna stannade till. Där växte krusbärsbuskar som stod fulla med röda, fullmogna bär. Ingen människa plockade dessa stickelbär längre. Buskarna här var bortglömda.
Här hade det legat ett ställe. Nu var det så längesedan stugan revs, att endast gamla personer mindes namnet på dem, som hade bott där. Den sista barnkullen som hade uppfötts på stället var i Amerika. De som en gång planterat stickelbärsbuskarna var glömda och gömda i kyrkogården. Här satt bären och mognade i solglöden över gläntan, och ingen hand plockade dem. Gunnar och Valter kom till stället och åt sig mätta.

torsdag 14 mars 2019

Helgfrågan v. 11

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia funderar över eventuella skillnader mellan mäns och kvinnors läsande. Helgfrågan lyder:

Ser mäns och kvinnors läsande olika ut?

Bonusfråga: Hur motionerar du?

Det är ju egentligen en hopplös fråga. Jag har aldrig varit kvinna. Möjligen är skillnaden att kvinnor läser betydligt fler böcker än män. Titta på kunderna i bokhandeln. Många kvinnor är det. För att få en man att läsa ska det väl vara en bok om Zlatan ;) Givetvis är undertecknad ett undantag :D

Så var det detta med motion. Två gånger i veckan är jag på en timmes motion i regi av Friskvården i Värmland. Det är egentligen hjärtmotion, och det är inget fel på mitt hjärta, men det fanns ingen annan grupp som passade mig. Jag tror att det är bra att gå på de passen, just därför att det är schemalagt och jag går dit. Det finns inte en chans att jag skulle ta på mig löparskor och springa längs gatorna. Den bästa motionen är den som blir av. Sedan blir det en del långpromenader, eftersom jag arbetar som dörrförsäljare.

onsdag 13 mars 2019

Omslagsonsdag vecka 11: Ögon


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat ögon. Det är bäst att jag säger att jag inte har Mein Kampf hemma, men jag tyckte den passade in på dagens tema. Här är lite blandade ögon:





Dagens visdomsord 2019-03-13

Det finns tre perioder i livet: Ungdomen, medelåldern och "vad du ser pigg ut". (Nelson Rockefeller)

tisdag 12 mars 2019

Mein Bruder ist immer noch mein Bruder

Titel: Mein Bruder ist immer noch mein Bruder
Originalets titel: Bland fimpar och rosor
Förlag: Oetinger (1995)
Antal sidor: 64

Mein Bruder is immer noch mein Bruder är en bok som jag lånade på bibliotekets barn- och ungdomsavdelning. Skälet var att jag hade en punkt i Kaosutmaningen där jag skulle läsa en bok på ett annat språk än svenska eller engelska, och då fick det bli att damma av den gamla skoltyskan. Men eftersom kunskaperna i språket är bristfälliga, fick det bli en bok med en språk på barnnivå. Trots detta blev jag tvungen att slå upp orden ibland.

Boken är tydligen skriven på svenska från början. Den handlar om en flicka, som är berättelsens "jag", och hennes lillebror Jimmy. Han är solen i hennes liv, men han dör efter en tids sjukdom. Hon bär med sig sorgen av att ha förlorat honom, men en del av honom finns ändå kvar. Han finns i hennes minne. Mein Bruder ist immer noch mein Bruder (Min bror är fortfarande min bror).

Jag tror detta kan vara en bra bok för barn som förlorat ett syskon när de ska bearbeta sorgen.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 31: Läs en bok på ett annat språk än svenska eller engelska.

söndag 10 mars 2019

En smakebit på söndag - Mein Bruder ist immer noch mein Bruder

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Mein Bruder ist immer noch mein Bruder och är skriven av Viveca Sundvall. Jag tänkte läsa en bok på tyska som en del av Kaosutmaningen, och har valt en barn- och ungdomsbok för att jag med min gamla skoltyska ska klara av att läsa den.

Baksidestexten:
Popstar wollte er werden. Mein Bruder, der wie die Sonne war. Der mich gewärmt och glücklich gemacht hat. Dann kam die heimtückische Krankheit. Sie kam schleichend, und sie ließ seine fröhliche Stimme für immer verstummen. Ein Jahr is das her, und ich fühle mich immer noch ganz leer. Wo mag Jimmy jetzt sein? Er ist nur zehn kurze Jahre alt geworden, aber in meinem Herzen wird er weiterleben. Men Bruder ist immer noch mein Bruder.

Smakbiten är hämtad från sidan 5:
Wenn die Sonne besonders strahlt, denke ich an meinen Bruder. Er ist gestorben. Mein Bruder, der wie eine Sonne war. Er hat mich gewärmt und fröhlich gemach. Was für ein Glück, daß ich in Göteborg wohne. Da regnet es fast immer.

lördag 9 mars 2019

Mengele Zoo

Titel: Mengele Zoo
Författare: Gert Nygårdshaug
Förlag: Oktoberförlaget (2018) (Norska originalet 1994)
Antal sidor: 393

Fattigpojken Mino föddes i regnskogen. Han är fjärilsfångare och älskar djungelns mångfald av liv. Samtidigt som Mino samlar fjärilar ser han djungeln ödeläggas av multinationella bolag. En dag drabbar katastrofen även hans hemby, och Mino befinner sig plötsligt i centrum av de stora regnskogarnas tragedi. Nu förvandlas han till en oförsonligt hämndlysten krigare. I spetsen för den ökända Mariposagruppen drar han ut i världen och sprider terror och skräck.

Med tanke på att den Mengele Zoo sägs ha blivit framröstad som bästa norska bok genom tiderna, så var förväntningarna groteskt stora. Och visst är det en läsvärd bok, men kanske inte historiens främsta verk.

Det finns en hel del i boken som jag gillar. Det märks att författaren har ett mycket starkt engagemang för regnskogarna och för de folk, djurarter och växter som utplånas på grund av kortsiktig profithunger. Kanske blir det för mycket information om olika växter och djur emellanåt. Jag känner inte att jag behöver känna till varenda sorts fjäril som finns. Men jag tror att Nygårdshaug har skrivit så mycket om de olika arterna för att understryka hur många djur- och växtarter för att inte tala om folkgrupper som faktiskt är på väg att försvinna för evigt, och i så fall kan jag köpa det.

Mino och hans vänner i Mariposagruppen ger sig ut på ett fälttåg mot de människor som är ansvariga för skövlingen, och utan några samvetsbetänkligheter mördar man dem. Det är givetvis en uppenbar form av terrorism, men samtidigt är offrens övergrepp mot planeten så mycket större. När jag läser boken sympatiserar jag faktiskt med terroristerna.

Men tyvärr finns det delar i boken som helt saknar trovärdighet. Jag tror inte att några företagsledare begår självmord genom att kasta sig ut genom fönstren. Inte tror jag att märkliga naturfenomen uppstår därför att planeten är tacksam över Mariposagruppens aktiviteter. Och jag tror inte att människor runt jorden går ut i demonstrationer till stöd för en grupp som förgiftar företagsledare. Det är lite väl mycket revolutionsromantik över berättelsen.

En mening i boken gör mig lite betänksam. Stycket handlar om hur tidningsredaktionerna pressas av regeringar att ta avstånd från Mariposagruppen och där står: "Inget mindre än Mose lagtavlor svävade hotfullt över plågade redaktörer och tv-studior." Jag blir inte klok på om detta är en antisemitisk tankefigur eller inte.

Slutet i boken är mycket överraskande, men på vilket sätt tänker jag inte avslöja.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 35: Läs en bok av en nordisk författare som inte är svensk.

torsdag 7 mars 2019

Helgfrågan v. 10

Helgfråga från Mias bokhörna. Helgfrågan lyder:

Hur viktigt är det att man gillar huvudkaraktären i en bok?

Bonusfråga: Dina vänner och familj, gillar de också att läsa?

Intressant fråga. Visst kan det vara trevligt att gilla huvudpersonen, och kanske rent av identifiera sig med honom. Men samtidigt kan en bok vara bra, även om huvudpersonen inte är den trevligaste. Jag tänker på Lolita av Vladimir Nabukov. Jag vill verkligen inte säga att jag gillar Humbert Humbert, men jag vidhåller att det är en bra bok.

Om jag begränsar bonusfrågan till den närmaste familjen, så tycker min fru om att läsa. Precis som jag läser hon gärna en stund innan det är dags att sova, och även på andra lediga stunder. Den äldre dottern var en riktig bokslukare som barn. Nu läser hon inte så mycket, men även jag hade ett långt uppehåll i livet när jag inte läste speciellt mycket skönlitteratur, så hon kan nog finna tillbaka till böckerna senare. När det gäller den yngre dottern så har jag nog börjat ge upp. Hon tycker det är tråkigt att läsa böcker. Hm, jag kanske kan intressera henne för ljudböcker. När döttrarna var riktigt små läste jag alltid för dem när de skulle nattas. Jag tror det är nyttigt för små barn att på det sättet få en första kontakt med böckernas värld.

onsdag 6 mars 2019

Omslagsonsdag vecka 10: Skor/stövlar osv


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat skor/stövlar o.s.v. Jisses vad svårt det var! Jag tycker inte att jag hittade några riktigt bra exempel. Ni får hålla till godo med dessa: