En smakebit på söndag - Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Och varje morgon blir vägen hem längre och längre och är skriven av Fredrik Backman.

Noah och hans farfar sitter på en bänk vid ett litet torg och pratar om matematik och livet. Allt är som vanligt, men samtidigt är ingenting det, för torget blir mindre och mindre och farfars minnen blir svårare och svårare för den gamle mannens hjärna att nå. Detta är en liten bok om att åldras och om att vara barnet som sitter bredvid när det händer. I små historier, berättade med varm och ömsint humor, får vi lära känna en människa genom hans livs tre stora kärlekar: Frun, sonen och barnbarnet.

(Författarens alla royalties tillfaller Hjärnfonden.)

Smakbiten är hämtad från sidan 24:

- Du har inte gett mig någon karta och kompass idag, ingenting att räkna med, jag vet inte hur ska ska hitta hem då, farfar, viskar Noah.
- Jag är rädd att de sakerna inte hjälper oss här, Noahnoah.
- Var är vi, farfar?
Då gråter farfar, tyst och tårlöst, så att hans barnbarn inte ska veta.
- Det är komplicerat att förklara, Noahnoah. Det är så väldigt, väldigt komplicerat att förklara.