onsdag 16 oktober 2019

Omslagsonsdag vecka 42: Barn


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är barn. Det var ett lätt tema den här gången. Som vanligt är det så att jag kanske inte har alla böckerna i bokhyllan. Jag lägger alltid upp bilder på böcker jag läser, även om jag har lånat dem på biblioteket. Så jag har ett växande bildarkiv med böcker. Min favorit av dagens omslag är nog Och bergen svarade. Här är mina barnomslag:








Dagens visdomsord 2019-10-16

Det är okej om du inte delar min åsikt. Jag kan ju inte tvinga dig att ha rätt. (Okänd)

tisdag 15 oktober 2019

Tisdagstrion: Bäst just nu

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bäst just nu. Hmm, det ämnet kan man ju tolka lite hur som helst. De böcker jag just nu tycker är bäst? Årets bästa böcker? Jag väljer att ta upp tre böcker som kom ut 2019 och som jag särskilt fastnade för. Här följer min trio:


Först väljer jag spänningsromanen Inte utan dig av Harlan Coben.
Femton år har gått sedan förortspolisen Napoleon "Nap" Dumas bror Leo och dennes flickvän Diana dog i vad som antogs vara ett självmord eller en olyckshändelse. Samma natt försvann även Naps tjej Maura utan förklaring.
Nap har aldrig slutat nysta i vad som egentligen hände. Och när Mauras fingeravtryck dyker upp i en misstänkt mördares hyrbil kommer han allt närmare sanningen - om den kvinna han älskade, de barndomsvänner han trodde att han kände och Leos och Dianas tragiska dödsfall.
För ett år sedan läste jag Harlan Cobens roman Sanningen, och tyckte att det var en mycket bra spänningsroman. Jag kan bara säga att med Inte utan dig har Coben skapat ännu en nervkittlande spänningsroman av förstklassigt märke.
Han börjar i ett lite långsammare tempo, där man får veta saker som det är omöjligt för läsaren att sätta in i ett sammanhang. Men steg för steg knyts händelserna samman, och ju längre in i boken man kommer, desto högre blir tempot. På slutet är det omöjligt att lägga ifrån sig boken. Som den mästare Coben är tror sig läsaren ha fått det mesta klart för sig, men plötsligt ställs allt på ända. Allt är ändå inte som det ser ut att vara.
Coben använder sig i den här boken av en något annorlunda berättarmetod. Historiens jag är polisen Nap Dumas och han berättar hela historien som en monolog riktad till den femton år tidigare bortgångne brodern Leo.
För den som tycker om spänningsromaner är Inte utan dig en njutning att få läsa  Den är riktigt bra, helt enkelt!


Det är alltid en chansning att tacka ja till en debutroman som erbjuds en av författaren själv. Men jag är mycket glad åt att jag tackade ja till Mathias Alms debutroman Nytt land.
1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.
Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett om kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.
Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Alm beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.
Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.
Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.
Nytt land är en roman som jag med glädje rekommenderar!



Slutligen The Mars Room av Rachel Kushner.
The Mars Room är namnet på strippklubben där Romy arbetade försörja sig, och där mannen hon dödat gjorde henne till sin.
Nu avtjänar hon dubbla livstidsstraff på en högsäkerhetsanstalt. Det är en hård, sjuk och skitig tillvaro - men ännu hårdare är att hon inte får träffa sin son, som hon förlorat vårdnaden om för att ha försökt skydda.
Med osentimental skärpa och dräpande humor skildrar Rachel Kushner makt och vanmakt på ett sätt som får Romy och personerna som flankerar hennes liv att krypa under huden. 


Den här boken föll jag för direkt. Den visar hur det amerikanska samhället skapar fångar. Fängelseverksamheten är en stor industri i USA. Antalet privata fängelseanstalter har ökat. USA är det landet i världen som har störst andel av sin befolkning i fängelse.
De 2,2 miljoner människor som sitter i fängelse får arbeta för en spottstyver. Man kan absolut jämföra det med slaveri. Om man betänker att svarta är överrepresenterade i fängelserna, så kan man konstatera att landet funnit ett nytt sätt att fortsätta med negerslaveriet.
Boken är på intet sätt ett försvar av mord, men den visar hur människor som själva är offer till slut blir förövare och blir dömda till döden eller livstids fängelse. Det behöver inte ens vara ett riktigt allvarligt brott som leder till det långa fängelsestraffet. I många delstater ger en tredje fängelsedom automatiskt ett livstidsstraff.
I boken är den livstidsdömda kvinnan Romy huvudpersonen. Ofta är hon berättaren, men vi får även följa andra personer, vilket ger boken mer djup. Fängelset är en vidrig plats och läsaren får en mycket god bild av de förfärande omständigheter som internerna lever i.
Steg för steg kommer vi fram till händelsen som fick Romy dömd till livstids fängelse. Ett brott som en bättre advokat kunnat åberopa förmildrande omständigheter för, men Romy hade inte råd med en bra advokat, utan fick nöja sig med en offentlig försvarare.

Boken är fängslande om uttrycket tillåts. Den är definitivt en av de bästa romanerna jag läst under 2019. Så vad ni än gör - missa inte den här romanen!

måndag 14 oktober 2019

Flugornas herre

Titel: Flugornas herre
Originalets titel: Lord of the Flies
Författare: William Golding
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2000)
Antal sidor: 265

Ett flygplan störtar under kriget och en grupp engelska skolpojkar lyckas rädda sig iland på en liten Söderhavsö. De stiftar lagar, fördelar uppgifter och väljer anförare. Men leken tar snart en annan vändning - rivaliteten växer mellan ledarna och skräcken kommer krypande. Vad som skulle ha kunnat vara ett spännande äventyr blir en furiös hetsjakt, där grymheten väller fram och undergången är nära.

Nobelpristagaren William Goldings berömda roman Flugornas herre kan vid första påseendet tyckas vara en ungdomsroman. En grupp unga engelska pojkar har under brinnande krig hamnat på en obebodd söderhavsö. Där finns mat i överflöd, solen skiner mest hela tiden och de kan leka och bada. De kan även gå på upptäcktsfärder på ön. Ett äventyr i en paradisisk miljö.

I början fungerar allt bra. De håller möten för att diskutera vad de ska göra och de upprättar regler för vem som ska få tala, så att de inte talar i mun på varandra. Men snart förändras allt. Det är en förändring som kommer långsamt. Två pojkar är rivaler om ledarskapet. Den ene försöker upprätthålla ordningen, men den andre utmanar honom ständigt. Snart är det en kamp på liv och död.

Romanen är misantropisk. Hur stark är egentligen det vi kallar civilisation? När inga vuxna finns, krackelerar civilisationen och mänsklighetens grymmaste sidor kommer fram hos dessa barn. De blir "vildar". (Jag ogillar starkt idén att vissa grupper av människor skulle vara "vilda", men får motvilligt acceptera bokens tänkesätt.) Och om vi ska vara ärliga har vi under 1900-talet och även på 2000-talet fått se många exempel på hur lätt det är för karismatiska ledare att få sina följare att begå de mest bestialiska brott. Nazityskland, Sovjetunionen under Stalintiden, Kina under Mao, Pol Pot-regimen i Kambodja, IS-kalifatet är bara alltför tydliga bevis på detta.

Det är sålunda en mycket negativ bild av mänskligheten som William Golding tecknar i sin roman. Det är en bok som väcker tankar, och som alla borde läsa.

Boken ingår i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Klockan klämtar för dig är min oktoberklassiker.

söndag 13 oktober 2019

En smakebit på söndag - Flugornas herre

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Flugornas herre och är skriven av William Golding.

Ett flygplan störtar under kriget och en grupp engelska skolpojkar lyckas rädda sig iland på en liten Söderhavsö. De stiftar lagar, fördelar uppgifter och väljer anförare. Men leken tar snart en annan vändning - rivaliteten växer mellan ledarna och skräcken kommer krypande. Vad som skulle ha kunnat vara ett spännande äventyr blir en furiös hetsjakt, där grymheten väller fram och undergången är nära.

Smakbiten är hämtad från sidan 73:

Den första rytm de vande sig vid var den långsamma pendlingen från gryning till snabb skymning. Morgonen med dess behag, det klara solskenet, det svallande havet och den rena luften var en tid då det var härligt att leka och livet så rikt att hoppet inte behövdes och därför glömdes bort. Fram emot middagstiden, när ljuset strömmade mera lodrätt ner, jämnades färgerna ut av diset som skimrade i pärlemor och opal, och hettan blev - som om solens höga ställning på himmelen gåve den större slagkraft - en chock som de vek undan för genom att springa in i skuggan och lägga sig, kanske rent av sova.

lördag 12 oktober 2019

Sara Danius död


Professor Sara Danius har avlidit i en ålder av 57 år. Hon är för den breda allmänheten mest känd för att ha varit den första kvinnan som ständig sekreterare i Svenska Akademien. Hon visade där ett sällsynt mod och uppvisade stor integritet. HÄR har Claes Wahlin skrivit en minnesteckning.

Veckans mening v. 41

Varje lördag presenterar jag en mening ur någon bok jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening kommer från Flugornas herre av William Golding:

Han var inte märkbart mörkare än när han hade landat på ön, men den svarta hårbusken som gick långt ner i nacken och hängde fram över pannan tycktes passa hans dystra ansikte och gav hans yttre, som förut hade verkat osällskapligt och överlägset, ett direkt frånstötande drag.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

fredag 11 oktober 2019

The Mars Room

Titel: The Mars Room
Författare: Rachel Kushner
Förlag: Bookmark Förlag (2019)
Antal sidor: 342

The Mars Room är namnet på strippklubben där Romy arbetade försörja sig, och där mannen hon dödat gjorde henne till sin.
Nu avtjänar hon dubbla livstidsstraff på en högsäkerhetsanstalt. Det är en hård, sjuk och skitig tillvaro - men ännu hårdare är att hon inte får träffa sin son, som hon förlorat vårdnaden om för att ha försökt skydda.
Med osentimental skärpa och dräpande humor skildrar Rachel Kushner makt och vanmakt på ett sätt som får Romy och personerna som flankerar hennes liv att krypa under huden. 

Den här boken föll jag för direkt. Den visar hur det amerikanska samhället skapar fångar. Fängelseverksamheten är en stor industri i USA. Antalet privata fängelseanstalter har ökat. USA är det landet i världen som har störst andel av sin befolkning i fängelse.
De 2,2 miljoner människor som sitter i fängelse får arbeta för en spottstyver. Man kan absolut jämföra det med slaveri. Om man betänker att svarta är överrepresenterade i fängelserna, så kan man konstatera att landet funnit ett nytt sätt att fortsätta med negerslaveriet.
Boken är på intet sätt ett försvar av mord, men den visar hur människor som själva är offer till slut blir förövare och blir dömda till döden eller livstids fängelse. Det behöver inte ens vara ett riktigt allvarligt brott som leder till det långa fängelsestraffet. I många delstater ger en tredje fängelsedom automatiskt ett livstidsstraff.
I boken är den livstidsdömda kvinnan Romy huvudpersonen. Ofta är hon berättaren, men vi får även följa andra personer, vilket ger boken mer djup. Fängelset är en vidrig plats och läsaren får en mycket god bild av de förfärande omständigheter som internerna lever i.
Steg för steg kommer vi fram till händelsen som fick Romy dömd till livstids fängelse. Ett brott som en bättre advokat kunnat åberopa förmildrande omständigheter för, men Romy hade inte råd med en bra advokat, utan fick nöja sig med en offentlig försvarare.
Boken är fängslande om uttrycket tillåts. Den är definitivt en av de bästa romanerna jag läst under 2019. Så vad ni än gör - missa inte den här romanen!

torsdag 10 oktober 2019

Helgfrågan v. 41

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia tycker att det går lite trögt med bokläsandet just nu. Böckerna motsvarar inte alltid hennes förväntningar. Helgfrågan lyder:

Hur många sidor ger du en bok innan du ger upp?

Bonusfråga: Vad är din favoritefterrätt?

Det är sällan jag ger upp, men visst har det hänt. Jag kan dock inte svara på hur många sidor jag ger en bok innan jag ger upp. Men om jag märker att jag inte begriper något av vad författaren vill ha sagt, kan boken förpassas in i bokhyllan igen, eller rentutav ut i garaget.

Vi äter efterrätt väldigt sällan. Men ska jag önska mig något, så kan jag säga att allt med glass och/eller choklad fungerar alldeles utmärkt :D

Nobelpriset i litteratur för 2019


Nobelpriset i litteratur för 2019 tilldelas den österrikiske författaren Peter Handke. Han är född 1942. En mycket kontroversiell författare, eftersom han tydligt ställt sig på serbernas sida i Balkankriget.

Nobelpriset i litteratur för 2018


Nobelpriset i litteratur för 2018 tilldelas den polska författarinnan Olga Tokarczuk. Hon är född 1962. Hennes bokdebut kom 1993 med romanen Boksökarnas resa, men fick sitt genombrott 1996 med romanen Gammeltida och andra tider. Hennes främsta verk anses Jakobsböckerna vara. Entusiasmen över att hon tilldelats priset delas kanske inte av de styrande högernationalisterna i hemlandet. Hon har bland annat sagt att polackerna måste erkänna sin skuld i morden på landets judar.

Suck!

Nu har Aftonbladet öppnat en chatt där läsarna får berätta vilka de vill se som litteraturpristagare. George Orwell och Ryszard Kapúcinski var det en som föreslog, och det verkar vara på allvar. Säkert kommer Astrid Lindgren också att dyka upp bland förslagen. Kan inte folk förstå att det är levande personer som prisas? Man kan inte gräva upp de döda och låta dem ta emot priset av Konungen.

Stephen King och Jonas Gardell har nämnts i chatten också. Jojo, det vore allt riktiga högoddsare ;)

onsdag 9 oktober 2019

Omslagsonsdag vecka 41: Ansiktsbehåring


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är ansiktsbehåring. Här fick jag småfuska lite. Har katter ett ansikte? Och jag har inte Mein Kampf i min bokhylla och har inte läst den. Här är i alla fall mina håriga omslag:





Dagens visdomsord 2019-10-09

Quidquid latine dictum sit, altum videtur

tisdag 8 oktober 2019

Tisdagstrion: Sverige idag

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Sverige idag . Här följer min trio:
Asfaltsänglar av Johanna Holmström känns aktuell i Sverige idag, med tanke på alla diskussioner om "hedersbrott". Den utspelar sig i det svenskspråkiga Finland, där Samira och hennes vänner fruktar två saker: Att någon av dem ska bli en asfaltsängel eller att de ska bli tvungna att gifta sig. En asfaltsängel är en flicka som för "hederns" skull knuffas ut för att krossas mot asfalten.
Hennes mamma är en finlandssvensk kvinna som konverterat till islam och som gör allt för att vara mer "rättroende" än flickornas pappa Farid.
En stor del av boken ses ur Samiras lillasyster Leilas perspektiv. En flicka som gömmer sig i sin huva för att inte märkas i skolan, men hennes mamma vill att hon bär hajib.
Boken är på många sätt intressant, även om det är svårt att hänga med när en massa oöversatta finska fraser dyker upp. 

Författaren väver även in att det nog inte är självklart vilken kulturell bakgrund de har som kämpar så hårt för att upprätthålla familjens "heder".


Fredrik Backmans bok Björnstad beskriver lojalitetskonflikter i ett litet svenskt samhälle. Det är inte lätt att stå upp för en enda person när grupplojaliteten säger något annat.
Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.
Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?
Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.



Johanssons liv arbetsglädje och återuppståndelse är Henrik Johanssons andra bok efter debutromanen Av kött och blod. Denna bok består av noveller och några dikter. På ett satiriskt sätt skriver författaren om människor långt från politikens och journalistikens centrum i dagens Sverige.
En mjölbagge vaknar upp och är förvandlad till bagare. (Hej Franz Kafka!) En kock grävs upp ur sin grav för att arbeta av sina skulder. En förtvivlad djurrättsaktivist tappar tron på sitt eget engagemang. Människor kämpar på jobbet, ger upp, sugs ut, svettas, vinner och skrattar.
Det är en trevlig och underhållande bok. Med vass ironi berättar författaren en historia om maktlösa arbetares liv. Underifrånperspektivet går som en röd tråd genom boken.
Den avslutande novellen, Dödskampens skönhet, är betydligt längre än de övriga och den har ett annat innehåll. En idealistisk svensk aktivist åker till det asiatiska landet Asmarita där en journalist och samvetsfånge, Takeshi Awati, sitter fängslad. Men han återvänder desillusionerad. Var Awati verkligen en demokratikämpe eller endast en simpel brottling? Han vet inte, och ingen bryr sig om detta när han återvänder. Awati behövs som symbol i den svenska mediedebatten. Vad som är sant eller inte är av underordnad betydelse.
Trots att boken präglas av en viss svartsyn är den underhållande på ett stillsamt sätt. Den är väl värd att läsas.

måndag 7 oktober 2019

Dags för Nobelpriset!

Anne Carson och Maryse Condé

Nu är det bara några dagar kvar tills vi får veta vilka som får Nobelpriset i litteratur för 2018 respektive 2019. I fjol delades inte något pris ut på grund av krisen i akademien, så det är därför det ska delas ut två priser i år. Eftersom Katarina Frostensson inte sitter i Svenska Akademien längre och hennes make sitter i fängelse, så lär inte pristagarnas namn läcka ut i förväg. Favorit hos vadslagningsfirmorna är Anne Carson, kanadensisk poet och författare, tätt följd av Maryse Condé, författare från Guadeloupe. Jag undrar om det kan ligga Condé i fatet att hon ifjol tilldelades Den nya akademiens litteraturpris; en akademi som upplöstes samma år. Haruki Murakami var en av de framröstade kandidaterna till priset, men han avböjde att kandidera. Eftersom han är en av dem som finns med bland favoriterna varje år kanske det var ett klokt beslut av honom.

Jag hoppas fortfarande på den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o. Jag tycker verkligen om hans bok Floden mellan bergen och även Om icke vetekornet är klart läsvärd. Det har varit tunnsått med svarta afrikaner bland nobelpristagarna.