söndag 20 januari 2019

Apropå ingenting


För övrigt gjorde jag helt apropå en upptäckt, som jag tyckte var mycket rolig. I Sundbyberg bor en kvinna som heter Madeleine Kaka. Henne skulle Marcel Proust ha gillat ;)

En smakebit på söndag - Belgravia

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Belgravia och är skriven av Julian Fellowes. 

Belgravia är berättelsen om en hemlighet. En hemlighet som nystas upp bakom de eleganta portarna i Londons mes exklusiva kvarter. Det är 1840-tal - moderna tider, då till och med en nyrik industrialist som James Trenchard och hans hustru Anne börjar få tillträde till de fina salongerna. Men vad har de för hållhake på Lady Brockenhurst, som tillhör en av landets äldsta familjer? Historien tar sin början kvällen innan slaget vid Waterloo 1815, på hertiginnan av Richmonds numera legendariska bal, där två familjers liv förändras för alltid...

Smakbiten är hämtad från sidan 255:

John Bellasis stålsatte sig innan han klev över tröskeln till sina föräldrars hus på Harley Street. Han visste inte riktigt varför han tyckte så illa om stället. Kanske för att det var så sjabbigt i jämförelse med paret Brockenhursts storslagna palats på Belgrave Square. Kanske för att det påminde honom om att hans ursprung inte var riktigt så elegant som det borde ha varit. Eller så var det enklare än så. Kanske var det bara att föräldrarna tråkade ut honom. De var trista människor, nedtyngda av problem de själva skapat, och i ärlighetens namn önskade han ibland att hans far skulle lämna scenen, så att John blev sin farbrors enda arvinge. Hur det än låg till, upplevde han en viss trötthet när dörren öppnades och han steg in.

fredag 18 januari 2019

Bokbloggsjerka 18-21 januari 2019

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg med en fråga att fundera över. Så här lyder veckans fråga:

Vilken är den bästa barnboken/ungdomsboken som någonsin har skrivits? (Tänk på din barndom om du inte läser denna genre idag, eller var kreativ och vinkla frågan som du vill för att kunna besvara den.)

Oj, vilken omöjlig fråga. Lika omöjlig som om man skulle utse den bästa vuxenboken genom tiderna. Men lite ska jag väl kunna filosofera över frågan. Jag är säker på att många skulle svara Harry Potter-serien, men den var inte skriven när jag var ung, så därför väljer jag inte den.

Som barn älskade jag Enid Blytons böcker. (Jag tänker mig förresten fortfarande hennes efternamn med svenskt uttal.) Femböckerna, Mysterieböckerna och Äventyrsböckerna slukade jag. Men jag vet väl inte om de kan ses som bästa barnbok. 

Kanske skulle Mio, min Mio av Astrid Lindgren kunna vara en kandidat. Den innehåller mycket. Där finns pojken lever utan sin far, men nu ska söka upp honom. Där finns även en stark vänskap mellan två pojkar och där finns kampen mellan det goda och det onda.

Räknas Flugornas herre av nobelpristagaren William Golding till ungdomsböcker? Antagligen inte, men den borde kanske läsas av ungdomar.

torsdag 17 januari 2019

Helgfrågan v. 3

Helgfråga från Mias bokhörna. Hon tar upp frågan om serier som man kanske inte fortsätter att läsa. En anledning kan ju vara att den blir sämre och sämre. Helgfrågan lyder:

Har du avslutat någon serie för att den blivit superdålig?

Om jag avslutat någon serie för att den blivit superdålig vet jag väl inte. Däremot har jag efter många års läsande slutat med Camilla Läckbergs Fjällbackaserie. Den sista jag läste var Lejontämjaren.

Skälet till att jag fick nog var att det blev alltmer utstuderat våld mot barn. Oskyldiga barn som får ögonen utstuckna passar inte mig!

Så tyvärr, Camilla Läckberg, det var ett fint förhållande vi hade ett tag, men jag gör slut. Jag har gått vidare och hoppas att du också gör det.

onsdag 16 januari 2019

Omslagsonsdag vecka 3: Djur


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Idag gäller det omslag med djur. Här är några:







Det vete sjutton vad det är för djur på Floden mellan bergen ;)

Veckans visdomsord 2019-01-16

I mitten av vintern lärde jag mig att det fanns en osynlig sommar inom mig. (Albert Camus)

tisdag 15 januari 2019

Floden

Titel: Floden
Författare: Markus Lutteman
Förlag: Bookmark Förlag (2019)
Antal sidor: 245

Något döljer sig i tystnaden. Fyra personer färdas tillsammans längs en mörk flod. De känner inte varandra, vet inte var de befinner sig eller vart de är på väg.
När hemligheterna börjar röjas och de äntligen förstår var de hamnat inser de att det kan vara för sent att ta sig därifrån.

När jag hade läst den första tredjedelen av boken förstod jag - ingenting! Det var ett obegripligt virrvarr och färden längs den mörka floden var bara konstig. Jag undrade vad det var för skräp Bookmark Förlag hade skickat ut som recensionsex.

Men jag ville naturligtvis ta mig igenom hela boken, och jag måste erkänna att den växte mot slutet. För att använda baksidestextens ord. När man "äntligen förstår var de hamnat". Trådarna binds samman och när jag nu ser tillbaka på bokens innehåll är det en riktigt fascinerande historia. Markus Lutteman tar sig an de existentiella frågorna på ett helt nytt sätt, samtidigt som han får mig att se en koppling till andra försök att göra det obegripliga begripligt.

Just floder har i olika tider och i olika kulturer haft en stark symbolisk betydelse. I den grekiska mytologin hade färjkarlen Charon som uppgift att föra de döda över floden Styx (enligt vissa källor floden Acheron) till Dödsriket. De avlidna fick ett mynt placerat under tungan, så de kunde betala färjkarlen, annars riskerade de att för evigt hamna i gränslandet mellan livet och döden. Det var i floden Jordan som Johannes Döparen döpte Jesus. Hinduer tvättar sig rena i Ganges smutsiga vatten. Och i en av Pelle Karlssons andliga sånger sägs det: "När du går över floden går du ensam. När du går över floden lämnas allt."

Det finns en del saker i boken jag inte begriper, men man måste kanske inte alltid förstå allt. Det är ändå en fin bok och till dem som vill läsa den vill jag säga att ni inte ska ge upp för lätt. Detta är en roman som vinner i längden.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 6: Läs en bok vars titel bara består av ett substantiv.

söndag 13 januari 2019

En smakebit på söndag - Floden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Floden och är skriven av Markus Lutteman

Något döljer sig i tystnaden. Fyra personer färdas tillsammans längs en mörk flod. De känner inte varandra, vet inte var de befinner sig eller vart de är på väg.
När hemligheterna börjar röjas och de äntligen förstår var de hamnat inser de att det kan vara för sent att ta sig därifrån.

Smakbiten är hämtad från sidan 109:

Jonathan blinkar bort salta svettdroppar ur ögonen. Han sitter på knä intill Jakob och stirrar på kniven som sitter så obegripligt djupt inkörd i hans arm.
Hur klarar en människa av att tillfoga sig själv sådana skador? Hur hittar man den mentala styrkan att fortsatta trycka in den vassa metallen i sitt kött när smärtan redan måste vara outhärdlig?
Jakob skakar fortfarande, men inte lika våldsamt som tidigare, och han har slutit sina ögon. Håller han på att glida in i medvetslöshet?
Håll dig vid liv, din jävel. Våga inte lämna mig ensam här. Jag klarar inte det.

torsdag 10 januari 2019

Helgfrågan v. 2

Helgfråga från Mias bokhörna. Hon har funderat mycket på val av böcker, framför allt vilken genre man väljer. Förr läste hon bara deckare men nu blir det gärna feelgood böcker och en och annan fantasy. Sålunda blir helgfrågan:

Val av genre, tycker du den ändrar sig med åren och i så fall varför?

Bonusfråga: Har ni plockat bort julen än?

Jag tror att val av genre kan ändra sig, men jag är inte säker på att det har med åren som går att göra, utan snarare att jag kan fastna i något. Som barn/ungdom läste jag massor av science fiction. Nu händer det ytterst sällan, vilket är synd. Jag funderar på att återuppta det intresset. Ett tag läste jag alla Agatha Christie-böcker jag kunde komma över. Dessutom böcker av Camilla Läckberg och Liza Marklund. Det intresset har svalnat lite. Nu tycker jag att det är kul med bloggutmaningarna, för då blir det en blandning. Jag har de senaste åren läst en hel del klassiker, inte minst svenska sådana. Vi har en hel del fantastiska författare att välja på om man söker efter svenska klassiker. Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Hjalmar Söderberg, Hjalmar Bergman, Vilhelm Moberg. Blev visst många gubbar där, men många av våra klassiker är skrivna av män, även om det givetvis finns många bra kvinnliga författare också. Det är roligt att blanda gamla och nyutgivna böcker. Hm, det blev kanske ett ganska bluddrigt svar, men klockan är elva på kvällen ;)

Nej, julen är inte bortplockad än. På lördag ska det väck!

Blogglista.se

blogglista.se kan man lägga in en länk till sin blogg. Med lite tur leder det till fler besökare.

onsdag 9 januari 2019

Omslagsonsdag vecka 2: Blått


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Idag gäller det blå omslag. Och sådana finns det hur många som helst. Jag visar ett gäng här:

              


Av dessa tycker jag att Floden har det finaste omslaget!

Veckans visdomsord 2019-01-09

En givmild människa får rikt igen, den som mättar andra blir själv mättad. (Ords. 11:25)

måndag 7 januari 2019

Inte utan dig

Titel: Inte utan dig
Originalets titel: Don't let go
Författare: Harlan Coben
Förlag: Bookmark Förlag (2019)
Antal sidor: 329

Femton år har gått sedan förortspolisen Napoleon "Nap" Dumas bror Leo och dennes flickvän Diana dog i vad som antogs vara ett självmord eller en olyckshändelse. Samma natt försvann även Naps tjej Maura utan förklaring.
Nap har aldrig slutat nysta i vad som egentligen hände. Och när Mauras fingeravtryck dyker upp i en misstänkt mördares hyrbil kommer han allt närmare sanningen - om den kvinna han älskade, de barndomsvänner han trodde att han kände och Leos och Dianas tragiska dödsfall.

För ett år sedan läste jag Harlan Cobens roman Sanningen, och tyckte att det var en mycket bra spänningsroman. Jag kan bara säga att med Inte utan dig har Coben skapat ännu en nervkittlande spänningsroman av förstklassigt märke.

Han börjar i ett lite långsammare tempo, där man får veta saker som det är omöjligt för läsaren att sätta in i ett sammanhang. Men steg för steg knyts händelserna samman, och ju längre in i boken man kommer, desto högre blir tempot. På slutet är det omöjligt att lägga ifrån sig boken. Som den mästare Coben är tror sig läsaren ha fått det mesta klart för sig, men plötsligt ställs allt på ända. Allt är ändå inte som det ser ut att vara.

Coben använder sig i den här boken av en något annorlunda berättarmetod. Historiens jag är polisen Nap Dumas och han berättar hela historien som en monolog riktad till den femton år tidigare bortgångne brodern Leo.

För den som tycker om spänningsromaner är Inte utan dig en njutning att få läsa  Den är riktigt bra, helt enkelt!

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 18: Läs en bok skriven från ett jagperspektiv.

söndag 6 januari 2019

En smakebit på söndag - Inte utan dig

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Inte utan dig och är skriven av Harlan Coben. 

Femton år har gått sedan förortspolisen Napoleon "Nap" Dumas bror Leo och dennes flickvän Diana dog i vad som antogs vara ett självmord eller en olyckshändelse. Samma natt försvann även Naps tjej Maura utan förklaring.
Nap har aldrig slutat nysta i vad som egentligen hände. Och när Mauras fingeravtryck dyker upp i en misstänkt mördares hyrbil kommer han allt närmare sanningen - om den kvinna han älskade, de barndomsvänner han trodde att han kände och Leos och Dianas tragiska dödsfall.

Smakbiten är hämtad från sidan 185:

När jag kommer tillbaka hem ser jag familjen Walsh ute i trädgården. Jag ler mitt breda mr God granne-leende. Se bara hur harmlös den där ensamstående killen är. De vinkar tillbaka.
De känner naturligtvis till din tragiska historia. Den har blivit en legend, som man säger, häromkring. Det förvånar mig nästan att inte någon Springsteenkopia här i Westbridge har skrivit ett "Ode till Leo och Diana". Ändå tror alla att det inte skulle kunna hända dem. Det är så människor fungerar. De hungrar efter detaljerna inte bara för att de är sensationslystna - även om det utan tvekan är en del av förklaringen - utan än mer för att känna sig säkra på att det rimligen inte skulle kunna dem. De där båda tonåringarna drack för mycket. De använde droger. De tog alldeles för stora risker. Föräldrarna gav dem inte tillräckligt bra uppfostran. De hade inte koll på dem. Eller vad det nu kunde vara. Alltså: det kan inte hända oss.
Förnekelsen är inte reserverad enbart för de sörjande.

fredag 4 januari 2019

Klassikerutmaningen fortsätter

Jag hängde på Vargnatts klassikerutmaning under 2018, där man ska läsa en klassiker varje månad. Se fliken Klassikerutmaning ovan!

Nu har hon förlängt sin utmaning till första halvåret 2019, och givetvis hänger jag på, för det är roligt med klassiker. Här är de sex klassikerna jag har valt:

Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman
Världarnas krig av H.G. Wells
Soldat med brutet gevär av Vilhelm Moberg
Stolthet och fördom av Jane Austen
Hertha av Fredrika Bremer
Den unge Werthers lidanden av Johan Wolfgang von Goethe

Bokbloggsjerka 4-7 januari 2019

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg har legat nere i halvannat år, men nu är den tillbaka! Så här lyder veckans fråga:

Har du upptäckt en ny genre/författare under 2018?

I slutet av året köpte jag en bok på den Värmländska Bokfestivalen. Den heter Avien och är skriven av Maria Wälsäter.

Boken är en fantasyroman och det är en genre som jag inte alls har intresserat mig för. Men Wälsäters bok var riktigt bra, så kanske försöker jag hitta fler fantasyromaner för att bredda mitt läsande.

torsdag 3 januari 2019

Deltagare i Kaosutmaningen 2019

Roligt att så många vill vara med på 2019 års upplaga av Kaosutmaningen. För mig är det fjärde året, men det är första gången jag fixar frågorna.

Dessa har, förutom mig, berättat här på bloggen att de hänger på:




Edit: Några har tillkommit:

Helgfrågan v. 1

Helgfråga från Mias bokhörna. Hon funderar på hur länge det dröjer innan man har lärt sig skriva 2019. Dessutom känner hon sig väldigt trött, vilket ger en passande bonusfråga den här veckan, men först den "riktiga" helgfrågan:

Vad läser ni just nu?

Bonusfråga: Vad har du för tips mot trötthet?

Just nu läser jag Inte utan dig, som är en spänningsroman av Harlan Coben. Jag har väl läst drygt hundra sidor och den är inte dum alls! Jag har fått den som recensionsexemplar av Bookmark Förlag.


Tips mot trötthet? Jag utgår från att vi inte talar om en trötthet som beror på sjukdom. Då är ju det enkla svaret: Sömn! Bestäm att några måsten inte alls måste göras och kryp ner i bingen och sov!

Om inte det fungerar, så får det bli kaffe. Mycket kaffe! Unna dig en riktigt söt kaka till kaffet, så kommer kombinationen av koffein och socker nog att göra susen ;)

onsdag 2 januari 2019

Veckans visdomsord 2019-01-02

Nyårslöfte: Att tolerera idioter mer, förutsatt att det inte uppmuntrar dem att ta upp mer av min tid. (James Agate)

tisdag 1 januari 2019

Mord och inga julvisor

Titel: Mord och inga julvisor
Författare: Tio olika
Förlag: Bokförlaget Semic (2017)
Antal sidor: 167

Mord och inga julvisor är en antologi där tio författare skrivit varsin juldeckare. Jag fick den i julklapp.
Där finns en del kända namn, såsom Camilla Läckberg och Katarina Mazetti. När det gäller Läckberg har antingen hon själv eller förlaget gjort det lätt för sig. Hennes bidrag, Drömmen om Elisabeth, publicerades 2013 i hennes egen bok Mord och mandeldoft. Det känns lite fuskigt.

Roligt är att Semic inför den här boken hade haft en pristävling. Juryn ansåg att tre av de många bidragen som kom in höll såpass hög klass att man inte vilja välja ut en enda vinnare, utan lät alla tre komma med. Mats Wahl bidrar med När jag tänker på Greta och Camilla Prell-Weichl med Lukten av underjord. Men den jag tyckte bäst om var Emil Fredholms novell Stygn. Det är en hemsk historia (i positiv bemärkelse) där historiens jag är obduktionstekniker. Han får en perverterad glädje av sitt yrke. Mer avslöjar jag inte.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 20: Läs en bok som utspelar sig under julen.

Gott Nytt År!