Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Akrobaten och är skriven av Anders Sundkvist.
En känd toppadvokat skjuts till döds i källaren till sin villa i ett av Stockholms välbärgade områden. Samma natt tar sig en inbrottstjuv in i huset och blir vittne till avrättningen. Amfetaministen Ninni har siktat in sig på Stockholms rikare områden, och hon har unika förmågor som gör att hon aldrig blivit påkommen. När Victor Méndez, nybakad patrullerande polis med stora ambitioner, får kor på den ovanliga inbrottstjuven och utanför arbetstid drar i gång privatspaningar, upptäcker han snart att han är något större på spåren. Samtidigt kämpar kriminalpoliserna Erik Borg och Linda Ndege i motvind i sin jakt på advokatens mördare.
Smakbiten är hämtad från sidorna 16-17:
Ninni bet sig i handen och slog bakhuvudet i tegelväggen i samma ögonblick som pistolen gav ifrån sig två poppande ljud och benen vek sig på mannen i kalsongerna. Han sjönk ihop som en marionettdocka vars strängar bryskt klippts av. Mannen gav inte ifrån sig ett ljud och efter den svaga dunsen av kroppen som slog i källargolvet var det knäpp tyst i källaren.
Hon bet hårdare i handen och kämpade mot känslan i benen som ville dra henne mot golvet. Mannen som skjutit såg först upp mot trappan och sedan vred han långsamt huvudet runt rummet. I några sekunder verkade han dröja med ansiktet mot glipan där Ninni stod, men sedan tog han ett långt kliv över kroppen på golvet och kikade in i öppningen mellan lådorna i hyllan. Han tog upp ficklampan och ljuset som för en kort sekund spelade över mannens ansikte fick Ninni att spärra upp ögonen. Sedan slöt hon dem hårt. Hon kände igen honom.