Dags för veckans tisdagstrio. Det blir inte så kul den här gången, för nu släpper vi lös virus och bakterier. Denna tisdags tema är: Sjukdom.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Lockdown av Peter May kom ut 2020 och det är lått att tro att författaren skrev den just därför att covid-19 började spridas, men så är det faktiskt inte. Han skrev romanen redan 2005, då förlagen inte velat ge ut vare sig Svarthuset eller hans första Enzodeckare Ett kallt fall. Vid den tiden talades det mycket om att fågelinfluensa, H5N1, sannolikt skulle bli vår nästa influensapandemi. Detta fick honom att skriva en spänningsroman som skulle utspela sig just mot bakgrund av en influensapandemi. Men de brittiska förläggarna tyckte att hans berättelse om ett London attackerat av den osynliga fienden H5N1 var orealistisk och menade att något liknande aldrig skulle kunna hända i verkligheten.
Sedan dess har ett stort antal av Peter Mays böcker blivit utgivna. Lockdown har han haft undanstoppad tills 2020, då covid-19 plötsligt gjorde att det fanns en efterfrågan på böcker av just den typen. Hur illa kan det gå om världen plötsligt drabbas av en influensapandemi?
Lockdown innehåller alla de ingredienser som behövs för att det ska bli en riktigt bra spänningsroman. Där finns ett stort överhängande hot mot alla, där finns ett mordfall och där finns även en desillusionerad poliskommissarie med ett trasigt privatliv. Och May förvaltar sin romanidé på bästa sätt. Det är en riktigt spännande roman.
Kan man märka att boken skrevs 2005 och inte på 20-talet? Det skulle väl möjligen vara därför att det ett antal gånger är folk som avslutar telefonsamtal genom att lägga på luren.
Min tveksamhet gav dock vika när jag började läsa romanen. När hela civilisationen brakar samman som en följd av ett virus som dödar de flesta och gör en stor del av de överlevande galna, får de som är kvar och är någorlunda vid sina sinnens fulla bruk kämpa för att förbli vid liv. Normala sociala spärrar är borta och den som saknar vapen kan inte räkna med att finna mat, utan löper risk att bli rånmördad.
I boken följer vi huvudpersonen Jonathan och en synnerligen heterogen grupp på sammanlagt tio personer, som försöker att hålla sig på "den goda sidan", men som ändå tvingas döda andra för att leva. Hur definierar vi gott och ont i ett samhälle där lag, ordning och religion inte längre har någon makt?
Romanen utspelar sig i Linköping, och den som känner till staden kan nog orientera sig ganska väl när gruppen flyttar på sig i sökandet efter en lugn plats där det finns mat och vatten. Att jag inte har en susning om hur det ser ut i Linköping spelar dock ingen roll. Jag har läst romaner som utspelar sig i Stockholm, New York, Sunne eller Fjällbacka och lokalkännedomen är inte nödvändig för att få behållning av boken.
Kapitelrubrikerna är som sagt hämtade från olika kända låtar, och allt som oftast finns kursiva rader och strofer inlagda i brödtexten. Det fungerar faktiskt riktigt bra, eftersom de är valda med stor omsorg och har ett budskap som speglas i bokens händelser.
Det är en spännande dystopi där det mesta är oförutsägbart, för vem kan veta något om framtiden när gatorna är fyllda av lik, som kråkor och kajor får kalasa på. Det är äta eller ätas som gäller.
Jag är särskilt förtjust i den cyniska humor som ibland kommer fram. En sådan svart humor är nog nödvändig om man ska överleva apokalypsen.
