Utlottning av The Mars Room

Jag har råkat få två exemplar av Rachel Kushners roman The Mars Room. (Titeln är länkad till förlagets information om boken.) Jag har därför kommit överens med Bookmark Förlag att lotta ut ett ex här på bloggen.

The Mars Room är årets bästa bok enligt Time, samt Man Booker-finalist och Andrew Carnegie-nominerad.

För att vara med i utlottningen ska du skriva det i kommentarsfältet till det här inlägget. Om du tipsar om utlottningen i egen bokblogg får du en extra lott. (Skicka med länken.) Tipsar du om den på Facebook ger det också en extra lott. Du kan alltså ha tre lotter.

Du har tid på dig till den 30/9 kl. 23.59.

Veckans mening v. 38

Varje lördag presenterar jag en mening ur någon bok jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening kommer från Klockan klämtar för dig av Ernest Hemingway:

Flygmaskiner som för oväsen så att mjölken ystar sig i bröstet på mor din och förmörkar himlen när de far förbi och ryter som lejon och du ber mig ta saker och ting på allvar.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Ett bokpaket

Idag fick jag ett bokpaket från Bookmark Förlag igen. Det innehöll George R. R. Martins SF-roman Nightflyers.

Jag hade läst om boken på Vargnatts Bokhylla och tyckte den lät jättespännande, och nu är jag glad ägare av ett eget recensionsex.

Helgfrågan v. 38

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har börjat nedräkningen till jul. Men snälla Mia! Det är bara september! Helgfrågan lyder:

Hur går det med läsningen? Har du läst någon riktigt bra bok?

Bonusfråga: Hundöra eller bokmärke?

Förra veckan läste jag Lila hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie. Det är en riktigt bra bok, även om den har en förfärlig handling.
I boken tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.
Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.
Det som gör boken intressant är att Kambilis far, i boken kallad Papa, inte bara är ond. Han tvekar inte att slåss mot landets korruption och han hjälper människor i nöd. Men han misshandlar sin hustru och slår sina barn.

Svaret på bonusfrågan är BOKMÄRKE!!! Inte kan det väl vara någon av bokbloggarna som gör hundöron i böckerna! Det är inte säkert att jag alltid har ett riktigt bokmärke. Det har hänt att jag har använt ett gammalt kvitto. Men allt är bättre än hundöron!

Omslagsonsdag vecka 38: Glasögon

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat den här gången är glasögon. Jag kan konstatera att de som gör omslagen inte tycks uppskatta att folk bär glasögon. Trots att jag hade mina glasögon på mig hade jag svårt att hitta omslag med glasögon. Fast det är klart, jag har ju svårt att hitta mina egna glasögon ibland ;) Här är mina glasögonomslag:

Dagens visdomsord 2019-09-18

Bättre att svälta i frihet än att vara en fet slav. (Aesop)

Veckoutmaning: Rustad, rak och pansarbruten

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här veckan handlar det om hur vi kan bli "lurade" av författare, konstnärer och filmskapare. Fanny skriver: Författare har en tendens att bedraga, vilseleda och dupera oss läsare. Ibland är det romanfigurerna som lever ett liv bakom en fasad, såsom Tom och Isobel i Fyren mellan haven då de en dag finner en båt på stranden i vilken de finner en död man och ett levande spädbarn. Mot bättre vetande – och i skuggan av flertalet missfall – tar Tom och Isobel beslutet att göra sig av med den döda kroppen och behålla barnet, som sitt eget. Till synes lever familjen i idyll, men samtidigt i skuggan av en livslögn. Ibland är det oss läsare som förs bakom ljuset såsom i Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart då författaren inkluderar en vändpunkt som ställer hela historien på sin spets.

Veckans utmaning går helt enkelt ut på att ge exempel på romanfigurer, historier, TV-serier, filmer och/eller konst som lurat dig.

Det jag kommer att tänka på är hela deckargenren. I de flesta fall bygger det hela på att vilseleda läsarna, så att de inte kan räkna ut vem som är den skyldige förrän i det allra sista.

En som var expert på detta var Agatha Christie. Ingen har väl som hon kunnat placera ut så många red heerings att man alltid går bet på att komma på vem mördaren är. Just när man är säker på att man vet, så vänder hon upp och ner på alltsammans.

Riktigt lysande är hennes Tio små negerpojkar. Där är varken Miss Marple eller Hercule Poirot med. Endast tio personer. En efter en mördas. Vem är den skyldige? (Jag tänker inte avslöja det, men det är en helt fantastisk vändning.)

Tisdagstrion: Krig och fred

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat krig och fred med anledning av den internationella fredsdagen 21/9 Här följer min trio:

Jag kan förstå att Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt har blivit så omtalad. Den gavs ut första gången 1929, och var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål.
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.

Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.
Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.
En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.
Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.
Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Tidigare delar är Brobyggarna, Dandy, Mellan rött och svart och Att inte vilja se.
I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem då ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.

Ett bokpaket

Idag kom det ett paket från Bookmark förlag. Det innehöll ett recensionsex av Pascal Engmans nya roman Råttkungen. Tack så mycket!

De är så roliga på Bookmark förlag. Ofta följer det med någon liten sak som har samband med boken, kanske i form av ett specialdesignat bokmärke. Den här gången var det ännu roligare. Tillsammans med boken Råttkungen fick jag en liten påse med tre sega råttor :D

En smakebit på söndag - Klockan klämtar för dig

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Klockan klämtar för dig och är skriven av Ernest Hemingway.

En handfull män är gömda uppe i bergen. Till den ansluter sig Robert Jordan, en ung amerikansk frivillig, vars uppgift är att spränga en bro. Under kyliga spanska bergsnätter, vid hastiga måltider och i långa samtal, där skräcken och desperationen växlar med kärv och grovkornig humor, svetsas Robert Jordan samman med den lilla gruppen. Och han upplever en het och overklig kärlekssaga med den unga spanjorskan Maria, som har varit i fascisternas våld.

Smakbiten är hämtad från sidorna 34-35:

- Hurdan är hon, Pablos mujer?
- Fullkomligt barbarisk, grinade zigenaren. Någonting rent barbariskt. Tycker du Pablo är ful då ska du se hans kvinna. Hundra gånger modigare än Pablo. Men någonting rent barbariskt.
- Pablo var modig i början, sa Anselmo. I början var han verkligen någonting att ta på allvar.
- Han var livsfarligare än koleran, sa zigenaren. Under rörelsens första tid var det fler som föll offer för Pablo än för tyfusen.
- Men sedan länge är han muy flojo, sa Anselmo. Han är mycket slapp. Han är mycket rädd för att dö.
- Det beror möjligen på att han tog livet av så många i början, sa zigenaren filosofiskt. Pablo dräpte värre än böldpesten.