Tisdagsutmaning: Vad vill du prisa?

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Det var ju Nobelprisutdelning igår och frågan handlar just om priser och om att prisa. Anna skriver: Vilken läsupplevelse/kulturupplevelse skulle du vilja prisa? Vad är årets bästa för dig? Vilket pris skulle du dela ut om det var du som bestämde? Hederspris för lång och trogen gärning som Ilon Wikland fick på Augustgalan eller något rykande aktuellt?

Det där var inte lätt. Om vi talar om böcker finns det flera nya böcker jag läst i år som varit riktigt bra. Om jag ska nominera tre, så får det bli Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht, 1793 av Niklas Natt och Dag och Skönhetens väg av Martha Hall Kelly.

Alla tre böckerna är mycket läsvärda, men om jag ska välja en av dem får det bli 1793. Den utkom visserligen ifjol, men jag läste den i år och den är ju ändå tämligen ny. Niklas Natt och Dag har lyckat skriva en kriminalhistoria som han förlagt till sent 1700-tal och verkligen ge känslan av att det är i den tiden vi befinner oss. Han måste ha gjort en mycket omfattande research för att få miljön och tidsandan att kännas trovärdig. (Men läs för allt i världen de båda andra böckerna också om ni inte redan har gjort det!)

Avien

Titel: Avien
Författare: Maria Wälsäter
Förlag: Ebes förlag (2018)
Antal sidor: 334

Har alla förbud en orsak? För att rädda livet på sin sjuke lillebror fattar Isondra ett desperat beslut. Hon kan aldrig föreställa sig hur hennes handlingar kommer att vända upp och ned på den redan så instabila världen. Under hennes resa suddas gränserna mellan vän och fiende ut i samma rasande takt som hemligheterna flyter upp till ytan. När kunskapen står på spel innebär varje handling liv eller död för många fler än bara Isondra och hennes bror.

Avien är en bok som jag köpte på Värmlands Bokfestival i november. Det är en fantasyroman och det är sannerligen inte en genre jag brukar hämta böcker ur. Ett tag funderade jag på om det möjligen var den första fantasyromanen jag läste, men så kom jag på att jag för minst 15 år sedan läste första boken om Harry Potter. Fast egentligen kanske jag läst andra böcker som skulle kunna räknas som fantasy, även om de har placerats i ett annat fack. Som barn läste jag Astrid Lindgrens Mio min Mio. Nog skulle väl den kunna räknas som fantasy, även om den traditionellt "bara" anses vara en saga.

När jag började läsa boken fastnade jag direkt för den. Maria Wälsäter skapar en alldeles egen värld där dorier och elysier ligger i fejd med varandra sedan urminnes tider. Boken är välskriven och samtidigt lättläst. Det är en sådan roman där jag, sedan jag bestämt mig för att bara läsa ett kapitel, plötsligt finner mig läsa ytterligare ett. Och sedan ytterligare ett.

Jag bryr mig verkligen om hur det ska gå för Isondra, Gabriel, Alexander, Benjamin och de andra karaktärerna, vilket är ett gott betyg. Det finns väl inget värre än när man känner likgiltighet för vad som ska ske i en bok.

I Elysien har människorna kunskaper och krafter som inte hör till de vanliga. De utgår från de fyra elementen eld, vatten, jord och luft. Även här lyckas författaren skapa en trovärdighet så länge man accepterar att man befinner sig i det speciella universum som en sådan här roman utgör. Ett extra plus för omslaget som jag tycker är riktigt fint.

Miljöbeskrivningar är inte något som jag brukar efterfråga i böcker. De blir i mitt tycke ofta långa transportsträckor. Men i Avien skulle jag ibland ha velat veta lite mer. Vi befinner oss i palats uppe i ekar och då skulle jag vilja veta om eken är enorm eller människorna pyttesmå. Djuren lyser för det mesta med sin frånvaro. Om jag inte minns helt fel är det bara två djur, förutom fjärliar, som omnämns - giftskuggorna och ett välsmakande djur som jag nu inte minns namnet på. Där skulle jag gärna ha velat få dessa mystiska djur beskrivna lite närmare.

Ibland hänger jag inte riktigt med på hur elysierna organiserar sitt samhälle. Vad är egentligen Brödraskapet och hur kan landets kronprins tillhöra denna organisation, men vara underställd dess kapten? Jag vill veta mer.

Att jag efterfrågar mer bakgrund till olika företeelser i boken ska dock inte ses som något negativt. Det visar att romanen har väckt intresse och nyfikenhet hos mig.

Det känns lite tomt när jag läst klart det sista kapitlet. Jag får trösta mig med att Avien är första delen i en trilogi. Jag hoppas att jag får återknyta bekantskapen med några av karaktärerna i nästa del.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 26: En bok i en genre du vanligtvis inte läser.

Andra advent

En smakebit på söndag - Kriget, pappa

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag ska börja läsa heter Kriget, pappa och är skriven av Victoria Rixer.

Från baksidestexten:

"Pappa var finnen i vår familj när jag växte upp. Han och farfar. Inte vi, vi var svenskar. Det kom aldrig på tal att jag eller mina syskon skulle få hemspråksundervisning i skolan. Vad skulle vi med det till? Finskan var industriarbetarnas språk, städtanternas, alkisarnas; ett språk genomkorsat av våld och förtryck. Pappa hade andra planer för oss. Han sa: det finns ingenting som är omöjligt, du kan göra allt du vill."

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 9:

- Kom ett tag, jag tror verkligen att du skulle gilla den här boken! ropade jag inåt vardagsrummet, där pappa stod framför teven iklädd en blank, blåvit träningsoverall. Hans yviga, vita hår spretade ut från huvudet i en klädsam Einstein-frisyr. Han var fullkomligt uppslukad av en dokumentär om matchen mellan Muhammad Ali och George Foreman i Kinshasa 1974.
- Eller det är som tre böcker, sa jag. Snälla, kolla vad fint.
Pappa backade in till mig i köket, fortfarande med blicken fäst på teven. Han kliade sig i ögonen och satte sig vid bordet. Jag la boken framför honom - det var Trado av Athena Farrokhzad och Svetlana Cârstean - och vecklade ut det grönskimrande, fjärilsliknande uppslaget: en mittkropp med två utfällbara sidor.

Julskräckstävlingen

Nu har jag skickat in ett bidrag till Opulens novelltävling med temat julskräck. Jag berättade om tävlingen i ett inlägg här.

Dagens boksignering

Idag signerade jag böcker i Akademibokhandeln på Bergvik i Karlstad. Det var en rolig erfarenhet!

Boksignering i morgon

I morgon, lördagen den 8 december kl. 12-15, ska jag vara på Akademibokhandeln i Bergviks köpcentrum i Karlstad för att signera min senaste roman - Ingenting att se.

Har du vägarna förbi så får du väldigt gärna titta in!

Bra budskap!

De här tröjorna tycker jag var ett riktigt bra initiativ av Söderhamns IBK!

Dagens visdomsord 2018-12-05

Du kan inte leka med djuret inom dig utan att bli helt djurisk, leka med falskhet utan att förlora din rätt till sanning, leka med grymhet utan att förlora din mentala känslighet. Den som vill hålla ordning i sin trädgård lämnar ingen plats för ogräs. (Nobelpristagaren Dag Hammarskjöld)

Veckoutmaning: Favoritkonspirationen

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Det är ett par månader sedan jag senast var med. Den här gången handlar det om konspirationer. Lotta skriver: Är jorden platt? Har människan varit på månen? Vad hände egentligen 9/11? Svaren varierar beroende på vem du frågar.

I veckans utmaning vill jag att du berättar om din bästa/värsta konspirationsteori. Har du någon favorit som du ofta återvänder till? Som är så bra att den bara måste vara sann? Eller det mest galna du någonsin hört? Eller du har kanske en helt egen teori som du vill delge oss andra?

Min favoritkonspiration är inte på riktigt. 2002 sändes en film på TV, som berättade om KSP58, en organisation som hävdade att fotbolls-VM i Sverige 1958 aldrig ägde rum. Om några matcher över huvud taget spelades, så skedde det i USA.

Det är mycket skickligt presenterat, så man nästan börjar tvivla själv. Dock har KSP58 aldrig funnits. Alltihop var fejk. Filmaren ville visa hur lätt det är att skapa en konspirationsteori.

Däremot är det alldeles sant att världen i hemlighet styrs av medlemmar i det brittiska kungahuset, vilka är förklädda ödlor från en annan planet. Eller hur...?