Tisdagstrion: Böcker om böcker

 Dags för veckans tisdagstrio. (Det har gått troll i det här nu. Jag lade in fel datum för publiceringen. Suck! Tur att jag upptäckte det nu.) Det finns de som skriver om böcker. Denna tisdags tema är: Böcker om böcker. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Vilken märklig bok detta var. Markus Zusaks bok Boktjuven. På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.

När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.

Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.
Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.

Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen. Hon var ju bevars ledamot av Svenska Akademien.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka är betydligt mer underhållande än vad titeln ger sken av. Titeln hänvisar bara till den bok som den äldre mannen håller på att skriva. Men boken handlar, som nämns ovan, om en ukrainsk familj i diasporan och de något ansträngda relationerna mellan familjemedlemmarna. Historiens berättare är Nadezjda och det är hennes kommentarer (framför allt de inom parentes) som är bokens behållning. De är bitvis riktigt roliga.

Så den som är intresserad av traktorer ska nog söka information någon annanstans. Men den som vill läsa en trevlig bok som avkoppling kan gärna välja den här.

Veckans mening v. 12 2026

Kära vänner, den här veckan hittade jag ingen bra mening. Jag har just läst ut en bok och den jag börjat på gav mig ingen ny mening. Jag vill inte välja en mening på måfå som inte är intressant.

Så lägg gärna in era meningar ändå och länka till dem. Jag lovar att ha en mening nästa lördag.

Dagens visdomsord 2026-03-18

Det är en stor fördel att tidigt begå de misstag man kan lära något av. (Winston Churchill)

Tisdagstrion: Ondska

Dags för veckans tisdagstrio. Men först måste jag be om ursäkt för förra tisdagen. Jag hade börjat göra i ordning tisdagstrion, men jag har inte en aning om vad som hände sedan. Först på fredagskvällen insåg jag att jag aldrig hade lagt upp någonting. Jag börjar bli orolig för mig själv. Känns som det är dags för en Alzheimerutredning. I alla fulla fall så är denna tisdags tema: Ondska. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Jag tror inte att jag kommer att vara ensam om att välja Jan Guillous Ondskan.

Boken ska vara delvis självbiografisk, men Guillou har kritiserats för att den alltför mycket avviker från verkligheten. Den saken kan jag inte bedöma.

Däremot är boken fängslande och samtidigt skrämmande i sina skildringar av vad "kamratfostran" kan innebära på en internatskola. I sina bästa former skulle kamratfostran kunna vara något mycket positivt, men här handlar det om utstuderad pennalism.

Huvudpersonen Erik blir misshandlad av sin far och utsatt för svår misshandel på internatskolan, även om han har förmågan att ge igen. Hans kamp är inte mot vare sig fadern eller det förtryckande skolsystemet. Det är en kamp mot Ondskan.

Det femte barnet av Doris Lessing är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när jag är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Ond tro är en spänningsroman av Anna Bailey som utspelar sig i en liten stad där alla känner alla. Men alla vet inte allt om alla. Många har hemligheter som för allt i världen inte får komma ut.

Där finns människor som inte tvekar att skada andra, inte minst familjemedlemmar. Och ondskan får stöd av den förfärlige pastorn i stadens baptistkyrka. Han uppviglar församlingsborna till att begå fruktansvärda saker samtidigt som han inte räcker ut sin hand för att stötta dem som behöver hans hjälp. Det är en oförsonlig gammaltestamentlig moral han ser som sin uppgift att upprätthålla.

Boken växlar mellan dåtid och nutid på ett skickligt sätt, vilket låter läsaren steg för steg upptäcka vad det är för saker som lett fram till händelserna den ödesdigra kvällen vid Tall Bones. Det är en riktigt skickligt författad spänningsroman, som jag gärna rekommenderar. Och riktigt allt får vi inte veta. I de allra sista sidorna får läsaren en antydan om att det fanns mer att avslöja. Jag tror inte att det är en cliff-hanger. Snarare vill författaren reta oss lite.

Veckans mening v.11 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Skilda åt i vårens tid av Mary Westmacott. (Ja, det blev två meningar den här gången också,)

Tänka, det var det som gjorde en upprörd. Se bara på människorna som bodde här - indiern, arabpojken, kocken - hon var säker på att de aldrig tänkte.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Veckans mening v. 10 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Skilda åt i vårens tid av Mary Westmacott. (Ja, det är två meningar, men den första är ju frågan som den andra besvarar.)

Hade verkligen inte Blanche någon aning om vilket bedrövligt intryck hon gjorde? Det slarvigt hennafärgade håret, de ganska smutsiga och pråliga kläderna, det härjade, fåriga ansiktet, en gammal kvinna - en gammal sminkad kvinna - en gammal illa beryktad kvinna på driven!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2026-03-04

Ingenting röjer tydligare en människas karaktär än de saker hon finner skrattretande. (Johann Wolfgang von Goethe)

Tisdagstrion: Mat

Dags för veckans tisdagstrio. Nån som är hungrig. Denna tisdags tema är: Mat. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

När man talar om mat och böcker kommer jag alltid att tänka på Fem-böckerna av Enid Blyton. Jisses vad det åts. Rena matporren. Det var pickles och annat i långa banor.

Så kommer jag att tänka på Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren. Varför då? Naturligtvis därför att där berättas om det stora tabberaset i Katthult!

När föräldrarna är bortbjudna kommer Emil på idén att bjuda hem alla fattighjonen till Katthult där de får äta julmat. All mat går åt. Dagen efter ska det komma gäster till Katthult. Hur det gick med det förtäljer inte historien.

Slutligen är jag så fräck att jag tar med min egen bok Mordet på Ekenäs. På nyårsafton äts det en god middag. Endast huset herre, grosshandlare Ahlgren, vill ha löksoppa som förrätt. Otur för honom att han ville äta den, för soppan är förgiftad.

Veckans mening, v. 9 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är en dikt med två meningar hämtad från Värmlandshistorier av Arne Spångberg.

Sol, sol, du varma

milda, förbarma

dig över norden

frigör den arma

frostbundna jorden,

landet, där mörkret i världen är störst!

Dagen, ej natten.

växter och vatten,

icke de eviga drivor och isar

är det som släcker och läskar och lisar

tungans och ögonens svält och törst.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Böcker där döden spelar en stor roll

Dags för veckans tisdagstrio. Slutpunkten för vår jordiska livsvandring är döden, och den ska vi tänka på nu. Denna tisdags tema är: Böcker där döden spelar en stor roll. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Tio små negerpojkar heter en känd mordgåta av Agatha Christie. Faktiskt en bok utan vare sig Miss Marple eller Hercule Poirot.

Namnet har boken fått efter en ramsa (Ten Little Niggers på engelska) där den ena efter den andra negern dör. Slutet på den engelska ramsan är "And Then There Were None" vilket boken heter i senare utgåvor.

I boken har åtta för varandra okända personer bjudits in till en ö, där de möts av Thomas och Ethel Rogers, butlern och hushållerskan. De får inte träffa den mystiske värden utan de får bara höra hans röst från en inspelning, i vilken han anklagar samtliga för att ha begått mord. En efter en dör de tio på ön. När bara några är kvar är det ingen som vågar lita på de andra. Och till slut är alla döda. Men vem är då mördaren?

Markus Zusaks bok Boktjuven. På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Alla vet vi att många miljoner människor dog under andra världskriget. Men en sak som är mycket speciell med den här boken är att det är Döden som är berättaren, och han har mycket att göra. Det är så många själar som ska hämtas.

Bröderna Lejonhjärta är en mycket mörkare bok är de många andra böcker som Astrid Lindgren är känd för. Inte bara är det mycket död, sjukdom och våld i boken, utan huvudpersonerna, Jonatan och Karl Lejon, dör tidigt och kommer då till Nangijala, ett land på andra sidan döden.