Dagens visdomsord 2021-06-23

En partiledare skall vara för det första fanförare, gå i spetsen, för det andra buffert, ta emot stötar, inte minst från olika meningsriktningar inom partiet, och så tjänstgöra som spottlåda. Det är i hygienens intresse att så många som möjligt spottar på ett ställe och ej var som helst.  (Karl Staaff)

Ett bokpaket

Idag kom ett bokpaket med posten. Det innehöll kriminalromanen Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen. Romanen är författarens första deckare oh den vann Harald Mogensen-priset för årets bästa danska kriminalroman och är därmed också nominerad till det nordiska deckarpriset Glasnyckeln. Ett recensionsex från Modernista. Tack för det!

VARNING

Min mejl har blivit hackad, vilket gör att det skickats ut märkliga mejl till mina vänner. Bland annat mejl där jag tigger pengar. Jag skickar ALDRIG några tiggarmejl. Strunta i dessa märkliga meddelande som tycks vara från mig. Jag har bytt lösenord nu och hoppas att detta ska lösa problemet.

Tisdagstrion: Huvudstäder

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat huvudstäder. Här är min trio: 

Sthlm Confidential av Hanna E Lindberg är en bok som jag inte tyckte var speciellt spännande, men det var ändå ett visst driv i berättandet.
Lennie Lee driver en framgångsrik skandaltidning, har en lyxlägenhet på rätt adress och är ständigt omgiven av vackra kvinnor. Men plötsligt händer något. Upplagan rasar. Vännerna vänder sig bort. Allt pekar obönhörligt neråt när han får i uppdrag att fixa århundradets fest åt en affärsman. Pengarna räcker för att lösa alla hans problem - om han överlever.
Solveig Berg är en ung journalist som efter ett ödesdigert misstag hamnat i kylan och förlorat jobbet. Tomheten och ensamheten väcker svarta minnen till liv och hon gör vad som helst för att komma tillbaka.
Kapitlen är korta, och oftast är vartannat kapitel om Lennie och vartannat om Solveig. Det är inget dumt grepp alls. Men jag känner att jag har svårt att engagera mig i personernas öden. Ett plus är väl dock att jag inte lyckades fatta vem som var mördaren i boken.
Ett antal saker lämnades obesvarade. Hur gick det egentligen för Lennie Lee? Men det får man kanske svar på i nästa bok.

De dunkla butikernas gata av nobelpristagen Patrick Modiano var en bok som jag inte alls uppskattade, men den passar in i trion.
Huvudpersonen har drabbats av minnesförlust femton år tidigare och vet inte vem han egentligen är. Under dessa år har han arbetat som privatdetektiv, men när hans chef går i pension bestämmer han sig för att försöka finna sin rätta identitet.
Så han vandrar runt i Paris, i samma kvarter där han arbetat utan att veta vem han var, och nu stöter han på personer som minsann känner till den Pedro McEvoy som han tycks ha varit.
Men varför har ingen av dem stött på honom de senaste femton åren? Och vad var det som förorsakade minnesförlusten? Var Pedro McEvoy hans verkliga identitet eller var det också ett alias?
Och varför flydde han under kriget? Vad flydde han från?
Jag lägger ifrån mig boken lätt irriterad. Visst förstår jag att man inte behöver få alla svar i en bok. Lite kan sparas till läsarens fantasi. Men i det här fallet klarar jag inte alls av att förstå vad författaren vill ha sagt med sin bok. Det känns som de dunkla tankarnas bok.

I Earthquake bird har Lucy flytt till Tokyo för att undkomma det förflutna. För att inte bli upptäckt lever hon ett tillbakadraget liv, med få vänner, och en älskare som väger upp bristen på all annan passion.
Sedan träffar hon Lily som har kopplingar till hennes tidigare liv. Vänskapen blir intensiv, men kort därpå mördas Lily och Lucy är den enda som är misstänkt.
I jakten på att rentvå sig själv fångas Lucy i minnets förrädiska labyrinter. Det blir en suggestiv katt- och råttalek där läsaren, liksom Lucy, hålls på sträckbänken ifråga om hennes skuld - eller oskuld.
Earthquake Bird är en bok som jag verkligen tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda på många sätt. Det är hela tiden Lucy som berättar. Oftast benämner hon sig själv "jag", vilket är logiskt, men ibland säger hon Lucy om sig själv istället. Varför? Det vet jag inte med säkerhet, men det sätter igång mina tankar om inte annat.
Under större delen av berättelsen befinner hon sig hos polisen. I ett förhörsrum och i en cell. Men det är mycket lite som berättas om hur hon har det där. Istället får vi följa hennes livs historia genom hennes tankar. Från början, då hon till sin mors djupa besvikelse visar sig vara en flicka och inte den väntade åttonde sonen, genom en barndom tillsammans med de elaka bröderna, beslutet att flytta till Japan, och till slut fram till tiden då Lily mördades.
Hela tiden undanhåller författaren oss de fakta som skulle kunna avgöra om Lucy är skyldig eller inte. Det gör att boken är riktigt spännande. (Som en bonus får man dessutom veta en del om samtliga järnvägsstationer i Tokyo...)

Carmilla av Sheridan Le Fanu

Titel: Carmilla

Författare: Sheridan Le Fanu

Förlag: Bakhåll (2015) (Originalet utgavs första gången 1872)

Antal sidor: 115 

Sheridan Le Fanus roman Carmilla är både känd för att den introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen och för att den är ett lysande mästerverk inom skräckgenren. Berättaren, artonåriga Laura, ser tillbaka på en barndom utan lekkamrater, ensam med sin far och tjänstefolket i det stora ödsligt belägna slottet. Men så en dag kommer äntligen en vän in i hennes liv. Det sker en vagnsolycka utanför slottet och Laura och hennes far blir ombedda att låta en flicka i Lauras ålder bo en tid hos dem. Flickans namn är Carmilla.

Denna kortroman var riktigt intressant att läsa. Kanske framför allt därför att den enligt baksidestexten introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen. Jag är säkert inte den ende som sett Dracula av irländaren Bram Stoker som originalet i vampyrgenren, men Stokers landsman Sheridan Le Fanu var före. Carmilla kom ut 1872, medan Dracula inte publicerades förrän 1897, alltså ett kvartssekel senare. (Vampyrtemat har även funnits i andra, tidiga, litterära verk, men utan att dessa har nått samma ryktbarhet.)

I den svenska utgåvan från 2015 har översättaren Charlotte Hjukström skrivit ett intressant efterord. Där lägger hon dels en feministisk aspekt på Carmilla, dels framhåller hon att det går att tolka det som att det finns en lesbisk dragning mellan Carmilla och Laura. Stokers verk kan då ses som ett svar på detta, genom att en kvinnlig vampyr blir besegrad med manliga maktmedel och den patriarkala ordningen blir återställd.

Jag kan inte bedöma om detta stämmer. Oaktat hur man vill tolka boken är den intressant att läsa. En klassisk vampyrhistoria publicerad 25 år före Stokers Dracula. Är man intresserad av skräckhistorier är Carmilla en klassiker som måste läsas.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 40: Läs en kort bok. Bonus om du lyckas läsa den under 24 timmar.

En smakebit på søndag - Carmilla

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu heter Carmilla och är skriven av Sheridan Le Fanu. 

Sheridan Le Fanus roman Carmilla är både känd för att den introducerar vampyrgestalten i världslitteraturen och för att den är ett lysande mästerverk inom skräckgenren. Berättaren, artonåriga Laura, ser tillbaka på en barndom utan lekkamrater, ensam med sin far och tjänstefolket i det stora ödsligt belägna slottet. Men så en dag kommer äntligen en vän in i hennes liv. Det sker en vagnsolycka utanför slottet och Laura och hennes far blir ombedda att låta en flicka i Lauras ålder bo en tid hos dem. Flickans namn är Carmilla.

Smakbiten är hämtad från sidan 55:

Den natten hade jag en dröm som blev början på ett högst besynnerligt lidande. Jag kan inte kalla det för en mardröm, för jag var fullt medveten om att jag sov. Men jag var lika medveten om att jag var i mitt rum och låg i min säng, precis som i verkligheten. Jag såg, eller tyckte mig se, rummet och dess möblemang på samma vis som jag senast hade sett det, förutom att det var mycket mörkt, och jag såg någonting röra sig vid fotänden av sängen, någonting som jag först inte riktigt kunde urskilja. Men snart såg jag att det var ett kolsvart djur som påminde om en jättelik katt. Jag trodde att den var mellan fyra och fem fot lång, för den såg ut att vara lika lång som spiselmattan när den passerade denna, och den gick fram och tillbaka med samma smidiga, lömska rastlöshet som ett vilddjur i bur. Jag fick inte fram ett ljud, fastän jag som ni kan förstå var vettskrämd. Djuret började röra sig allt snabbare, och rummet blev snabbt mörkare och mörkare, och till slut var det så mörkt att jag inte längre kunde se någonting annat av djuret än dess ögon. Jag kände hur det hoppade upp på sängen. De två stora ögonen närmade sig mitt ansikte, och plötsligt kände jag en stingande smärta som om två stora nålar, några centimeter ifrån varandra, trängde djup in i mitt bröst. Jag vaknade med ett skrik.

Er tredje man av Denise Rudberg

Titel: Er tredje man

Författare: Denise Rudberg

Förlag: Bookmark Förlag (2021) 

Antal sidor: 296

Sommaren 1941 är osedvanligt varm. Vid Nybrokajen ligger stockholmarna i ekor och solar samtidigt som statsminister Per Albin Hansson håller sitt historiska anförande där han hävdar Sveriges neutralitet. För signalspanarna på Karlaplan 4 pågår en febril verksamhet med att avkoda krigsmeddelanden när Elisabeth dessutom blir rekryterad som spion för försvarets underrättelsetjänst. Märkliga omständigheter vid tiden för Iris landsflykt uppdagas medan Signe äntligen får chans till återhämtning i skärgårdsidyllen hos professor Svartström. Men mitt under ett pågående världskrig är det svårt att avgöra vem som verkligen går att lita på.

Er tredje man är tredje delen i Denise Rudbergs serie Kontrahenterna. De tidigare delarna är Det första chiffren och En andra allians. Tyvärr har jag inte läst de tidigare delarna, vilket nog hade varit en fördel, men boken är ändå fristående tycker jag mig förstå. (Vad jag däremot inte förstår är varför boken heter just Er tredje man.)

Jag gillar att Rudberg valt att ha tre kvinnliga huvudpersoner. Alltför ofta är det männen som får vara modiga och driftiga. Men förutom Elisabeth, Iris och Signe finns kvinnor som har den viktiga uppgiften att avkoda krigsmeddelanden. Kvinnornas insats i det svenska totalförsvaret under andra världskriget förtjänar verkligen att lyftas fram och det har Denise Rudberg lyckats med.

Författaren har dessutom gjort en grundlig research för att säkerställa att de historiska detaljerna blir riktiga. I ett par fall har hon gjort förändringar, men då berättar hon föredömligt om detta i ett efterord.

Men trots detta är det något som skaver. I sin strävan att skapa trovärdiga kvinnliga gestalter tycks Rydberg ha glömt männen. Där finns några riktigt elaka män, men de är bara onda. Det finns inget försonande drag hos dem och det skadar tyvärr trovärdigheten. Människor är inte bara onda eller goda. Vi är komplexa varelser som bär både det onda och det goda inom oss. Männen porträtteras utan djup, vilket är beklagligt, och det gör att boken får godkänt, men inte mer.

Veckans mening v. 24

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Carmilla av Sheridan Le Fanu.

Madame Perrodon var rundnätt, medelålders och romantisk och talade och suckade poetiskt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!    

Fem en fredag v. 24: Incheckning

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat incheckning.

1. Hur har ditt humör bidragit till veckan?
Jag tror inte att jag har varit på nåt särskilt humör som påverkat veckan.

2. Vad har du gjort för att främja din hälsa?
Nu får jag väl skämmas, men jag har nog inte gjort något hälsosamt som jag kan lyfta fram.

3. Vilka tankar har fyllt ditt huvud?
Det har varit en del tankar kring mammas begravning som äger rum på onsdag. Mamma avled den 6 juni och tre dagar senare avled min svärmor, så det har varit lite mycket.

4. Hur har du sovit om nätterna?
Jag har sovit alldeles utmärkt.

5. Vad har fått dagarna att gå?
Dagarna går nog utan att min eller andras insatser. Jag är sällan rastlös. Jobb, lite trädgårdsarbete, kontakt med begravningsbyrån och företaget som ska ordna med bouppteckningen efter mamma.

Helgfrågan v. 24

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia ska baka inför barnbarnets dop men hon ser även fram mot att få mer lästid. Helgfrågan lyder:

Brukar du läsa e-böcker?

Bonusfråga: Har du något glutenfritt recept? 

Svaret på den första frågan är kort och gott: Nej. Jag har aldrig läst någon e-bok och jag lyssnar inte på ljudböcker. Jag älskar att hålla böckerna i mina händer.

Maränger är gott och är helt glutenfria. Om man gör en Budapestlängd så är ju den glutenfri:

https://www.kokaihop.se/recept/budapestlangd