Dagens visdomsord 2026-03-18

Det är en stor fördel att tidigt begå de misstag man kan lära något av. (Winston Churchill)

Tisdagstrion: Ondska

Dags för veckans tisdagstrio. Men först måste jag be om ursäkt för förra tisdagen. Jag hade börjat göra i ordning tisdagstrion, men jag har inte en aning om vad som hände sedan. Först på fredagskvällen insåg jag att jag aldrig hade lagt upp någonting. Jag börjar bli orolig för mig själv. Känns som det är dags för en Alzheimerutredning. I alla fulla fall så är denna tisdags tema: Ondska. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Jag tror inte att jag kommer att vara ensam om att välja Jan Guillous Ondskan.

Boken ska vara delvis självbiografisk, men Guillou har kritiserats för att den alltför mycket avviker från verkligheten. Den saken kan jag inte bedöma.

Däremot är boken fängslande och samtidigt skrämmande i sina skildringar av vad "kamratfostran" kan innebära på en internatskola. I sina bästa former skulle kamratfostran kunna vara något mycket positivt, men här handlar det om utstuderad pennalism.

Huvudpersonen Erik blir misshandlad av sin far och utsatt för svår misshandel på internatskolan, även om han har förmågan att ge igen. Hans kamp är inte mot vare sig fadern eller det förtryckande skolsystemet. Det är en kamp mot Ondskan.

Det femte barnet av Doris Lessing är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när jag är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Ond tro är en spänningsroman av Anna Bailey som utspelar sig i en liten stad där alla känner alla. Men alla vet inte allt om alla. Många har hemligheter som för allt i världen inte får komma ut.

Där finns människor som inte tvekar att skada andra, inte minst familjemedlemmar. Och ondskan får stöd av den förfärlige pastorn i stadens baptistkyrka. Han uppviglar församlingsborna till att begå fruktansvärda saker samtidigt som han inte räcker ut sin hand för att stötta dem som behöver hans hjälp. Det är en oförsonlig gammaltestamentlig moral han ser som sin uppgift att upprätthålla.

Boken växlar mellan dåtid och nutid på ett skickligt sätt, vilket låter läsaren steg för steg upptäcka vad det är för saker som lett fram till händelserna den ödesdigra kvällen vid Tall Bones. Det är en riktigt skickligt författad spänningsroman, som jag gärna rekommenderar. Och riktigt allt får vi inte veta. I de allra sista sidorna får läsaren en antydan om att det fanns mer att avslöja. Jag tror inte att det är en cliff-hanger. Snarare vill författaren reta oss lite.

Veckans mening v.11 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Skilda åt i vårens tid av Mary Westmacott. (Ja, det blev två meningar den här gången också,)

Tänka, det var det som gjorde en upprörd. Se bara på människorna som bodde här - indiern, arabpojken, kocken - hon var säker på att de aldrig tänkte.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Veckans mening v. 10 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Skilda åt i vårens tid av Mary Westmacott. (Ja, det är två meningar, men den första är ju frågan som den andra besvarar.)

Hade verkligen inte Blanche någon aning om vilket bedrövligt intryck hon gjorde? Det slarvigt hennafärgade håret, de ganska smutsiga och pråliga kläderna, det härjade, fåriga ansiktet, en gammal kvinna - en gammal sminkad kvinna - en gammal illa beryktad kvinna på driven!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2026-03-04

Ingenting röjer tydligare en människas karaktär än de saker hon finner skrattretande. (Johann Wolfgang von Goethe)

Tisdagstrion: Mat

Dags för veckans tisdagstrio. Nån som är hungrig. Denna tisdags tema är: Mat. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

När man talar om mat och böcker kommer jag alltid att tänka på Fem-böckerna av Enid Blyton. Jisses vad det åts. Rena matporren. Det var pickles och annat i långa banor.

Så kommer jag att tänka på Emil i Lönneberga av Astrid Lindgren. Varför då? Naturligtvis därför att där berättas om det stora tabberaset i Katthult!

När föräldrarna är bortbjudna kommer Emil på idén att bjuda hem alla fattighjonen till Katthult där de får äta julmat. All mat går åt. Dagen efter ska det komma gäster till Katthult. Hur det gick med det förtäljer inte historien.

Slutligen är jag så fräck att jag tar med min egen bok Mordet på Ekenäs. På nyårsafton äts det en god middag. Endast huset herre, grosshandlare Ahlgren, vill ha löksoppa som förrätt. Otur för honom att han ville äta den, för soppan är förgiftad.

Veckans mening, v. 9 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är en dikt med två meningar hämtad från Värmlandshistorier av Arne Spångberg.

Sol, sol, du varma

milda, förbarma

dig över norden

frigör den arma

frostbundna jorden,

landet, där mörkret i världen är störst!

Dagen, ej natten.

växter och vatten,

icke de eviga drivor och isar

är det som släcker och läskar och lisar

tungans och ögonens svält och törst.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Böcker där döden spelar en stor roll

Dags för veckans tisdagstrio. Slutpunkten för vår jordiska livsvandring är döden, och den ska vi tänka på nu. Denna tisdags tema är: Böcker där döden spelar en stor roll. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Tio små negerpojkar heter en känd mordgåta av Agatha Christie. Faktiskt en bok utan vare sig Miss Marple eller Hercule Poirot.

Namnet har boken fått efter en ramsa (Ten Little Niggers på engelska) där den ena efter den andra negern dör. Slutet på den engelska ramsan är "And Then There Were None" vilket boken heter i senare utgåvor.

I boken har åtta för varandra okända personer bjudits in till en ö, där de möts av Thomas och Ethel Rogers, butlern och hushållerskan. De får inte träffa den mystiske värden utan de får bara höra hans röst från en inspelning, i vilken han anklagar samtliga för att ha begått mord. En efter en dör de tio på ön. När bara några är kvar är det ingen som vågar lita på de andra. Och till slut är alla döda. Men vem är då mördaren?

Markus Zusaks bok Boktjuven. På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Alla vet vi att många miljoner människor dog under andra världskriget. Men en sak som är mycket speciell med den här boken är att det är Döden som är berättaren, och han har mycket att göra. Det är så många själar som ska hämtas.

Bröderna Lejonhjärta är en mycket mörkare bok är de många andra böcker som Astrid Lindgren är känd för. Inte bara är det mycket död, sjukdom och våld i boken, utan huvudpersonerna, Jonatan och Karl Lejon, dör tidigt och kommer då till Nangijala, ett land på andra sidan döden.

Veckans mening v. 8 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från 1795 av Niklas Natt och Dag. Det är samma bok som jag hållit på med ett bra tag nu. En del andra saker har hållit mig upptagen. Jag hoppas snart få bättre fart på läsandet.

Bibehållen tankenärvaro tröttar honom och lämnar honom med en molande värk över tinningarna, och när aftonen blivit sen och han söker sin bädd kastar han sig villkorslöst i Morfei armar, lika utslagen som någonsin en döddrucken under en bänk.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Italien

Dags för veckans tisdagstrio. "Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land..." Denna tisdags tema är: Italien. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Först ut är Åsa Hellbergs Toscana tur och retur.
Sara Raphael köper en motorcykel får ett spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.
Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.
Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. 

Italienska nätter är skriven av Katherine Webb. 

Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.
Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få varandra. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?
Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

Konklaven av Robert Harris är lite fusk. Den utspelar sig i Vatikanstaten, men det känns väl ändå som Rom och Italien, eller hur?

Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...

Det brukar sägas att den som går in i konklaven som påve kommer ut som kardinal. Det som avses med talesättet är att det inte brukar vara storfavoriten som blir kardinalernas val till ny påve.
Robert Harris är mycket skicklig på att bygga upp spänningen. Den störde min nattsömn något, för det var så svårt att lägga ifrån sig boken. Bara ett kapitel till...

Boken har på slutet en fullständigt oväntad twist. Vad den är tänker jag givetvis inte berätta här. Jag säger bara så här: Läs boken! Det är en fantastisk spänningsroman!