Tisdagstrion: Böcker med grönt omslag

Dags för veckans tisdagstrio. Vi är många som har ett vitt täcke utanför fönstret. Våren är långt borta, så därför får vi lägga in lite grönska i tisdagstrion. Denna tisdags tema är: Böcker med grönt omslag. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Syndafloden av Marianne Fredriksson. Redan i upptakten till boken börjar flodernas och havets vatten att stiga. Utanför städerna bygger slammet höga berg och folket kämpar för att hålla segellederna öppna. Några skyller på månen, andra på en klimatförändring. Teorierna är många - bara några få vet.

Romanen berättar om katastrofen, men också om samspel och konflikter inom Noas familj. Det är en historia om förtryck och frihet, rädsla och kärlek, ondska och godhet.

Och kanske handlar romanen om vår tid också. Vi börjar se effekterna av klimatförändringarna, men ändå är det många som vägra tro på dem. Det har ju alltid gått bra förr...

Den förlorade symbolen av Dan Brown. Här berättar Brown de mest häpnadsväckande saker om frimurarna, och han använder sig av många gamla konspirationsteorier. Hela Washington kryllar tydligen av hemliga budskap från frimurarna. En högtidsstund för alla foliehattar. Eftersom jag själv är frimurare, tyckte jag att det var extra roande :)

Det här är en bok som man, i likhet med Browns övriga böcker, har svårt att lägga ifrån sig. De extremt korta kapitlen gör att man hela tiden tänker att jag kan nog läsa ett kapitel till...

Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien är skriven av Wilhelm Agrell. 

Författaren har skrivit en verklighetsbaserad historia om paret Petrov, två sovjetiska underrättelseofficerer, som hoppar av i Australien. Fru Petrova vill egentligen inte alls hoppa av, men eftersom maken har gjort det har hon inget val. Om hon återvänder till Sovjetunionen kommer hon att avrättas, eftersom Sovjetunionen även dödade släktingar till avhoppare.

Riktigt intressant var den del som handlade om Sverige. Vem hade kunnat ana att både Hjalmar Brantings son Georg B och den kände diplomaten Sverker Åström lämnade information till den sovjetiska ambassaden?

Georg Branting hade kodnamnet Senatorn (han satt i första kammaren) och Sverker Åström hade namnet Uso (getingen.)

Iskalla mord av Alex Pine

Titel: Iskalla mord

Originalets titel: The Christmas Killer

Författare: Alex Pine

Förlag: HarperCollins (2025)

Antal sidor: 324

Kriminalinspektör James Walker ser fram emot en lugn familjejul i den sömniga byn Kirkby Abbey. Men när han öppnar en tidig julklapp som dykt upp på hans tröskel inser han att det inte alls kommer att bli någon lugn jul - och att paketet är allt annat än en gåva. Inuti finns en fruktansvärd överraskning och ett löfte: tolv dagar, tolv mord. Inte långt därefter hittas den första kroppen, halvfrusen i snön. Paniken sprider sig i byn. det finns en mördare bland dem, och med elva offer kvar kan vem som helst vara nästa...

Iskalla mord av Alex Pine fick jag i julklapp av äldsta dotterns sambo. Jag har inte hört talas om författaren tidigare, men den var en trevlig överraskning.

Den är skriven som en pusseldeckare, vilket jag gillar. Det är annars en genre som väl har sin storhetstid bakom sig. Agatha Christie var en av de stora. Hon placerade gärna de medverkande på ett tåg, på en ö eller i ett hus som blivit avskuret från yttervärlden. Här har Alex Pine förlagt handlingen till en liten engelsk by, som isoleras av ett våldsamt snöande.

Det finns en känd engelsk julsång, som heter Twelve Days of Christmas, och den utgör ramen för denna mordgåta. Någon hotar att mörda tolv personer "som förtjänar det", och det står snart klart att mördaren befinner sig i byn. Kriminalinspektör James Walker blir den som får i uppgift att lösa fallet, men ska han hinna göra det innan alla tolv potentiella mordoffren har fått sätta livet till?

Det finns en hel del kandidater som kan vara mördaren. Kanske inte helt enkelt, men jag kan i alla fall skryta med att jag räknade ut vem mördaren var och även motivet. Men det betyder inte att boken var dålig. Det kan ju vara jag som var duktig ;)

I Kaosutmaning 2026 får denna bok svara mot punkt 9: Läs en bok som någon annan har valt åt dig.

Veckans mening v. 5 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från 1795 av Niklas Natt och Dag. En mening som jag känner att jag kan relatera till.

Alla skulder har förfallit, och ådrans blod det enda mynt som duger till betalning.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2026-01-28

I slutändan kommer vi inte att minnas våra fienders ord, utan våra vänners tystnad. (Martin Luther King Jr)

Tisdagstrion: Rymden

Dags för veckans tisdagstrio. Den här gången lämnar vi jorden. Denna tisdags tema är: Rymden. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Ensam på Mars av Andy Weir känns som en bra början.

Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas astronauten Mark Watney ensam kvar på Mars. Den övriga besättningen är övertygad om att han är död. Men Mark lever, strandsatt på en ogästvänlig planet.

En stor del av boken består av Mark Watneys logganteckningar, men ibland får vi även veta vad som händer på jorden och i det rymdskepp som de andra astronauterna färdas i på väg hemåt.

Att läsa över fyrahundra sidor, där det mesta handlar om logganteckningar låter mördande tråkigt, men det är det definitivt inte. Förvisso hänger jag inte alltid med när det handlar om de tekniska problem som Mark måste lösa, men det som räddar hela historien är den (svarta) humor som präglar hans kommentarer. För det är ju inte så lätt att klara sig på Mars, när man varken har mat eller vatten för den långa tid han måste tillbringa där. Och det är faktiskt spännande. När boken närmar sig slutet kan jag nästan inte läsa fort nog, för så spännande är det.

I boken Nomadplaneten av Emanuel Blume befinner vi oss ett sekel in i framtiden. Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?

När expeditionen ska lämna jorden visar sig en av besättningsmedlemmarna arbeta för en terrororganisation. Ersättare i sista stund blir Jonathan Othiambo, en svensk-kenyansk astrofysiker. Som ny i gruppen kastas han in i ett maktspel han inte förstår, där konflikter sjuder under ytan i den till synes välorganiserade besättningen. Den nya planeten bjuder på vetenskapliga upptäckter som väcker förvirring, skräck och konspirationsteorier. När expeditionen tappar radiokontakten med jorden tvingas Jonathan välja sida.

Som sig bör utspelar sig större delen av händelserna i boken ombord på rymdskeppet Melchior och på nomadplaneten Gilead. Namnet Gilead som författaren valt som namn på planeten är för övrigt intressant. Flera personer i Gamla Testamentet bar namnet och det tros betyda "evig lycka".

Någon evig lycka är dock inte besättningens följeslagare. Konflikterna blir allt svårare och det blir snart uppenbart att man inte är överens om vad som är expeditionens syfte. Vem kan man egentligen lita på?

Expeditionen till Gilead tror jag inte är det enda som författaren vill berätta om. Då och då får vi glimtar av hur vår planet har förändrats under de hundra år som gått från idag. Klimatet har förändrats kraftigt och människor tvingas lämna länderna på södra halvklotet och söka sig allt längre norrut. Författaren är miljövetare och jag tror att han minst lika mycket har velat berätta om klimathotet som om rymdfärder. Vad förväntar vi oss att finna på en annan planet, när vi inte ens förmår ta hand om vår egen?

Jag rekommenderar gärna Douglas Adams' Liftarens guide till galaxen. En fullständigt absurd triologi, som visst har växt med ytterligare två böcker sedan jag läste den.

Om man är en person som säger "men det där går väl inte", då ska man inte läsa den. Men om man uppskattar absurd humor, så är detta en guldgruva.

Bland annat får man äntligen veta vad livets mening är. Svaret är 42. Ja, just det. Precis!

Det sista meddelandet som skickas innan jorden sprängs i bitar är: "Hej då och tack för fisken!" Vilka kan det vara som säger det?

Veckans mening v. 4 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från 1793 av Niklas . En mening som jag känner att jag kan relatera till.

Det är inget fel på mig, jag håller bara på att bli gammal.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Litteraturens ABC - Bokstaven G

Linda med bokbloggen enligt O har en utmaning, som hon kallar Litteraturens ABC. Tanken är att det ska vara ungefär samma mall för varje bokstav. En författare, en bok och så en uppgift kopplad till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Nu är det dags för bokstaven G.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på G

På bokstaven F hade jag Gustaf Fröding, så jag får väl motvilligt hoppa över honom den här gången ;)

Istället väljer jag Jan Guillou. Vad ska jag berätta om honom? Alla vet att han har ett ego som kan fylla Storkyrkan i Stockholm. Men han är ju även en bra författare. Jag tyckte mycket om böckerna om Arn, och jätteprojektet Det stora århundradet, där han skildrade 1900-talet i tio böcker genom en fiktiv familj. Imponerande, även om jag tyckte att de två första delarna var bäst. Ondskan var inte dum heller.

Däremot har Guillou och jag helt olika uppfattningar när det gäller Mellanöstern. Jag är en övertygad Israelvän och Guillou är lika övertygad försvarare av "palestinierna".

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på G

Grottbjörnens folk av Jean M. Auel läste jag för en förfärlig massa år sedan. Cromagnonflickan Ayla blir föräldralös och tas om hand av neanderthalare. Jag tyckte boken var väldigt bra och läste även andra delen - Hästarnas dal. Men av någon anledning fortsatte jag inte läsa serien. Jag trodde den bestod av fyra delar, men nu ser jag att det finns sex delar.

Tipsa om en bok som fokuserar på gemenskap

Boken Gatukatten Bob beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.

Men vad är det nu som krånglar?!

Jag försöker svara på kommentarer till inlägg nedan, exempelvis Tisdagstrion, men det går inte! GAH!

Tisdagstrion: Författare vars för- eller efternamn börjar på F

Dags för 2026 års första tisdagstrio. Denna tisdags tema är: Författare vars för- eller efternamn börjar på F. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Naturligtvis måste jag börja med Gustaf Fröding. En fantastisk poet, som till skillnad mot vad en del tror icke alls skrev allting på värmländska.

Det finns många böcker med hans dikter. Jag har inte läst just den bok (Nya dikter) vars framsida jag tagit med här. Jag valde den för att jag tyckte om bilden.

Evas bok av Marianne Fredriksson kommer härnäst. Den ingår i hennes trilogi Paradisets barn. De andra delarna är Kains bok och Noreas saga.

Dessa böcker ger en intressant tolkning av berättelserna i Första Mosebok.

Så får det bli Röde Orm av Frans G Bengtsson. En bok som handlar om vikingen Orm och hans färder. Uppdiktat naturligtvis, men jag tyckte speciellt om Bengtssons ironiska förhållningssätt till ämnet och inte minst till religiöst förtryck.

Orm och hans vänner tvingas konvertera från asatron till islam. När de flyr från kalifatet har de med sig Sankt Jakobs klocka i båten. För säkerhets skull vill de offra till någon gud så att resan ska gå bra, men vem ska de offra till. De brukar offra till Ägir, men så var det ju detta med Allah också. Orm har dock lösningen.

- Min tro är, att ingen så noga kan veta hur mäktig varje gud är och vad nytta han kan göra oss, och det är kanske bäst att inte försumma den ene för den andre. Och så mycket är säkert, att en finns som vi redan haft nytta av på denna färd, och det är Sankt Jakob; ty hans klocka ger skeppet stadga, och den har också hjälpt oss med rodden. Därför bör han inte glömmas.
Männen funno detta vara rätt talat, och de offrade nu kött och dricka till Ägir, Allah och Sankt Jakob och kände sig därefter bättre till mods.

Veckans mening v. 3 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Iskalla mord av Alex Pine.

Äcklad och skräckslagen stirrade han på det som hade ramlat ut ur kartongen; en stor blodig fågel som var uppenbart död.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!