En smakebit på söndag - Begynnelse

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser just nu är Begynnelse av Dan Brown.

Professor Robert Langdon anländer till Guggenheimmuseet i Bilbao för att närvara vid avslöjandet av en upptäckt som enligt inbjudan kommer att "förändra vetenskapen för alltid". Edmond Kirsch, en fyrtioårig miljardär som blivit världskänd för sina tekniska uppfinningar och djärva förutsägelser, hävdar att han funnit svaret på två av mänsklighetens mest omdebatterade frågor: Varifrån kommer vi ? Vart är vi på väg?
När den spektakulära presentationen inleds inser Langdon att han och de hundratals andra gästerna står inför ett avslöjande som är långt mer kontroversiellt än de kunnat ana.
Men plötsligt exploderar den välorkestrerade kvällen i kaos. Langdon finner sig vara måltavla för en okänd fiende som inte tycks sky några medel för att förhindra att Kirschs banbrytande upptäckt når dagens ljus.

Smakbiten är hämtad från sidan 62:

"Robert, vi har inte så mycket tid. Den här kvällen är en stor händelse för mig. Den är faktiskt viktig för hela mänskligheten."
Langdon kände hur hans förväntningar steg.
"Jag gjorde nyligen en vetenskaplig upptäckt", sa Edmond. "Det är ett genombrott som kommer att få långtgående konsekvenser. Nästan ingen på jorden vet något än, och i kväll - mycket snart - ska jag tala till världen direkt och offentliggöra vad jag har funnit."
"Jag vet inte vad jag ska säga", svarade Langdon. "Det låter fantastiskt."
Edmond sänkte rösten och hans tonfall blev ovanligt spänt för att vara han. "Innan jag offentliggör den här informationen, Robert, vill jag be dig om ett råd." Han tvekade. "Jag fruktar att mitt liv hänger på det."

En ny recension av Skam

Det har minsann poppat upp en ny recension av Skam. Det är Åsa med bokbloggen Bokhyllan som läst boken.

Hon skriver bland annat följande:

Två saker var som allra bäst med denna historiska roman. För det första är språket helt perfekt matchat, både för att passa tiden som avses men ändå tillsammans med ett samtida språkbruk som gör att det blir oerhört lättläst. Något som också imponerar är hur folklivet beskrivs, känns autentiskt för tiden och platsen för där handlingen utspelas. Man förstår med all tydlighet att författaren har ett genuint intresse för 1800-talet, hur man levde då, och där. Ibland kan nutida modeord i dialoger sticka mig i ögonen när det gäller historiska romaner, här fanns inget sådant, så även dialogerna känns rätt och för de olika karaktärstyperna passande rakt igenom.

Hela recensionen kan man läsa här.

En klassikerutmaning (fortsättningen)

Vargnatt utmanade sig själv att läsa en klassiker varje månad under första halvåret 2018 och jag hängde på.
Detta är uppnått. Vargnatt har förlängt det till andra halvåret, och jag hänger på igen.
Följande sex klassiker tänker jag läsa under årets andra halvår:

• Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau
• Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
• Rasken av Vilhelm Moberg
• Frankenstein av Mary Wollstonecraft Shelley
• Måsen av Richard Bach
• En julsaga av Charles Dickens

Kallocain

Titel: Kallocain
Författare: Karin Boye
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1973) (Första utgåva 1940)
Antal sidor: 159

Kallocain är en framtidsvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat. Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.

Detta är en bra bok, om än inte en trevlig och lättsam sådan. Dystopier brukar inte vara det. Det är ett samhälle där det anses som självklart att Staten inte är till för människorna. Givetvis är människorna till för Staten.
Leo Kall är en av många nyttiga idioter i Världsstaten. Beredd att ange sina närmaste om det krävs, och lika rädd för att själv bli angiven. Men hans tankar börjar allt oftare kretsa kring det förbjudna. Finns det inget mer? Måste det vara fel att drömma om något utöver det Staten tillåter?
Karin Boyes roman publicerades första gången 1940. Andra världskriget hade startat året innan. Måhända hade hon det nazistiska Tyskland i åtanke. Men det skulle lika gärna kunna ha varit Stalins Sovjetunionen som inspirerade henne. Politiska samhällssystem där individen blir den förtryckande statsmaktens redskap.
Det är lätt att dra paralleller till George Orwells 1984. Jag undrar om 1984 hade varit lika känd om Karin Boye hade skrivit på engelska.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 4: En bok som även finns som film eller TV-serie.

Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår (med möjlighet till förlängning.) Kallocain är min juniklassiker.

Helgfrågan v. 28

Helgfråga från Mias bokhörna. Hon har semester nu och har gett Helgfrågan tilläggsnamnet sommaredition. Sommaredition innebär att det är samma fråga veckorna 27-31. Och helgfrågan lyder:

Vad läser du nu?
Bonusfråga: Har du något restips?

Jag får ge samma svar som förra veckan. Jag håller på med Karin Boyes roman Kallocain. En riktig dystopi. Lite lustigt att det kom långt före George Orwells 1984, men ändå är det den senare romanen som är riktigt känd. Kanske beror det på att Boye skrev på svenska och inte på engelska.

Ett nytt restips kan jag däremot presentera. Om ni kommer till Jämtland, så kan jag rekommendera ett besök i kung Chulalongkorns paviljong.
Det är världens enda thailändska paviljong utanför Thailand och den ligger i Ragunda kommun.
Historien bakom är att den thailändske kungen besökte Sverige 1897 för att bevista den internationella konst- och industriutställningen i Stockholm. Kung Chulalongkorn och hans båda söner var intresserade av svensk sågverksindustri och åkte därför till Sveriges nordligare delar. Minnet av den thailändske kungens besök har levt kvar i Ragunda. När detta uppmärksammades i Thailand, kom idén upp att bygga en paviljong i Ragunda. Läs mer om historien bakom paviljongen här.

Dagens visdomsord 2018-07-11

När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där. (Ernst Kirchsteiger)

En smakebit på söndag - Kallocain

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser just nu är Kallocain av Karin Boye.

Kallocain är en framtidsvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat. Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.

Smakbiten är hämtad från sidan 26:

På väggen satt polisörat och bredvid polisögat, lika verksamt i mörker som i ljus. Ingen kunde finna dem annat än välmotiverade: vilka härdar för spionage och konspirationer kunde inte föräldrarummen annars bli, helst som de också användes som besöksrum! Senare, då jag fick en så intim inblick i åtskilliga medsoldaters familjeliv, blev jag tvungen att sätta polisörat och polisögat i nära sammanhang med den otillfredsställande nativitetskurvan inom Världsstaten. Men jag tror knappast det var för deras skull som mitt blod numera så lätt stillnade. Så hade det åtminstone aldrig varit förr. Vår Världsstat hade minst av allt någon asketisk syn på könet, tvärtom var det ju nödvändigt och hedervärt att avla nya medsoldater, och allting gjordes för att män och kvinnor alltifrån fullmogen ålder skulle ha tillfälle att fylla sin plikt i det avseendet. Från början hade jag heller inte haft något emot, om man från högre ort då och då konstaterade att jag var man. Snarare hade det varit en sporre. Över våra nätter förr hade det legat ett skimmer av festlig föreställning, där vi två inte var annat än högtidligt gripna och ansvarsmedvetna fullbordare av ett ritual i Statens egen åsyn.

Mannen i Stockholm

Titel: Mannen i Stockholm
Författare: Eric Marcus Andersson
Förlag: Egenproduktion hos Vulkan (2018)
Antal sidor: 435 (pocket)

År 1959 har andra världskriget varit ett avslutat kapitel i nästan femton år. Resan hade börjat i Paris där de undersökt staden ett par dagar innan. Skuggan av krigets ondska sträcker sig dock lång fortfarande, inte bara över tid, men även rum. Den påbörjar sin färd i Karibien för att sedan vända mot Stockholm där det makabra eskalerar. En professor sitter delvis på svar, frågan är hur ondskan och hatet ska stoppas.

Mannen i Stockholm är Eric Marcus Anderssons debutroman. På ett skickligt sätt bygger han upp spänningen. Vad är egentligen sambandet mellan mordoffren? Hur kan någon, femton år efter kriget, känna ett behov av att mörda människor, som till synes är helt oskyldiga. Svaret får läsaren inte förrän alldeles i slutet, så som det ska vara i en spänningsroman, och där kastas plötsligt allt över ända.

Författaren låter flera karaktärer komma till tals. Att använda sig av mer än en berättarröst gör att vi kommer fler personer nära. Däremot kan jag känna att det blir lite märkligt med de våldsamma händelserna i Stockholm 1959. En författare kan ibland välja en fiktiv plats för de händelser han skapar, eller också förlägga händelserna något framåt i tiden. Men här handlar det om en tid och en plats som är kända av läsaren, och då kan åtminstone jag fundera över varför jag aldrig hört talas om detta tidigare. Nu förstår jag av innehållet i boken att det var nödvändigt att inte ha för stort tidsmässigt avstånd till andra världskriget, men det skaver ändå lite.

Hantverket när det gäller att skapa en spänningsroman med tempo behärskar författaren. Dock finns det saker som stör mig, och det är framför allt språket. Subjekt och objekt används ofta på fel sätt och ibland känns språket mer nutid än 1959. På några ställen stoppas synnerligen ovanliga ord in, men jag är inte säker på att de alltid är rätt använda. Att låta en person tala tyska kan vara helt relevant, men då ska tyskan vara korrekt. En av huvudpersonerna säger vid flera tillfällen "Händer hoch". Det heter "Hände hoch"! Sådant slarv irriterar mig.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det var en intressant roman att läsa. Om författaren låter någon korrekturläsa texten kan nästa roman bli något att se fram mot.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 24: En bok med många berättarröster.

Helgfrågan v. 27

Helgfråga från Mias bokhörna. Hon har semester nu och har gett Helgfrågan tilläggsnamnet sommaredition. Sommaredition innebär att det är samma fråga veckorna 27-31. Och helgfrågan lyder:

Vad läser du nu?
Bonusfråga: Har du något restips?

Jag har just läst klart Mannen i Stockholm av Erik Marcus Andersson och kommer nu att ge mig i kast med Karin Boyes Kallocain. En 1900-talsklassiker som jag ser fram mot att få läsa.

Jag ger gärna ett restips. Den 21-28 juli är det Gammelvala vid Brunskogs hembygdsgård. För er som eventuellt inte behärskar värmländska, så betyder Gammelvala den gamla världen.

Man får en fantastisk möjlighet att uppleva hur det såg ut i det gamla bondesamhället. Varje dag under Gammelvalaveckan har ett eget tema. Detta kan du läsa om här.

Kaosutmaningen 2018 - Halvårsrapport

2018 års kaosutmaning. Det blir tredje året som jag är med. I år är det Fröken Christina som har knåpat ihop en lista.

Kaosutmaningen 2018 går ut på att mellan 1 januari och 31 december 2018 pricka in minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan.

Nu har halva året gått så jag tyckte det var dags för en liten lägesrapport. Jag har prickat av 13 av punkterna, men nu är det de lite svårare punkterna som återstår. Men nog ska jag väl kunna nå 20 innan året är slut.

1. En bok vars titel består av 7 ord
2. En bok vars titel innehåller ett personnamn
Lolita av Vladimir Nabokov
3. En debutbok
Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht
4. En bok som även finns som film eller TV-serie
5. En grafisk roman
6. En novellsamling
Djungelboken av Rudyard Kipling
7. En klassiker
Don Quijote av la Mancha av Miguel de Cervantes Saavedra
8. En bok med en siffra i titeln
9. En bok av en författare som kommer från Asien
10. En bok av en författare som kommer från Afrika
11. En bok av en författare som kommer från Sydamerika
12. Läs om en gammal favoritbok
13. En bok med en blomma på omslaget
Blodlokan av Louise Boije af Gennäs
14. En bok du inte läst från en författare du älskar
15. En förbjuden bok
16. En bok under 150 sidor
17. En bok med en karaktär med samma yrke som du
18. En bok från biblioteket
Mor gifter sig av Moa Martinson
19. En bok du läste som ung
20. En bok om en resa
21. En bok som inte utspelas i en stad
22. En bok på engelska
23. En bok som har fått beröm i en bokblogg
Raya av Henrik Johansson
24. En bok med många berättarröster
25. En bok av en författare som skrivit över 20 verk
Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou
26. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
27. En bok publicerad före år 2005
Rid i natt! av Vilhelm Moberg
28. En bok vari det inte finns någon telefon
Artemis av Andy Weir
29. En bok vars titel endast består av ett adjektiv
30. En bok med idrottsanknytning
31. En bok med en månad i titeln
32. En bok skriven av ett författarpar
Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina
33. En bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslaget
Resan tillbaka av Karina Johansson
34. En Augustprisvinnare
35. En bok från 2018
Sanningen av Harlan Coben