onsdag 14 april 2021

Veckans kulturfråga v. 15 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda tycks ha fått vårkänslor :) Veckans kulturfråga lyder: 

Vilket text om våren är din favorit?

Det finns många fina, men eftersom jag vill försöka välja någon som ingen annan väljer idag så får det bli En litten låt ôm vårn av Gustaf Fröding.

Ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti!
Da stecker sä ur jola,
å guschelôv för sola,
ho ä så gla å bli!

I talla smacker ickern,
för talltôppmat dä licker´n
å kongler smaker´n bra.
I vika sprätter abbern
å gädda går å habber´n
å sier: "Tack ska´n ha!"

Å gôbban står i dôra
å sier: "Se gumôra
å tack för sist, fru Sol!"
Å kärngan går å môrker
å planter skôt i bôrker
å kackler ôm "i fjol".

Å bia kommer flygnass
å mörer kommer smygnass,
dä lôfter gôtt tå hägg.
Å kråkan kommer kraxnass
å svalan kommer flaxnass
å ännra lägger ägg.

Å göken gal i björka
å jäntan går te körka
å gôsan går på domp.
Å sjôl går ja i fjälla
å sjonger alltimälla
en litten stôlli stomp.

Å stompen ä ôm jänter
å are instrumänter
i löckas salmodi.
Å stompen ä ôm sola
å gläja här på jola,
ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti.

Omslagsonsdag v. 15: Biografier, memoarer

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är biografier, memoarer. Biografier och memoarer är verkligen inte min grej, men jag försöker ändå. Jag är inte helt säker på att böckerna jag valt verkligen går in i ämnet, men det är ändå böcker när riktiga människor är huvudpersoner, även om boken kan vara skriven i skönlitterär form. Min favorit är omslaget till Bibliotekarien i Auschwitz. Vilken är din favorit? Här är mina omslag:  



Dagens visdomsord 2021-04-14

We're all going to die, all of us, what a circus! That alone should make us love each other, but it doesn't. We are terrorized and flattened by trivialities, we are eaten up by nothing. (Charles Bukowski) 

tisdag 13 april 2021

Tisdagstrion: Väderstreck i titeln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat väderstreck i titeln. Här är min väderstreckstrio:  

Jag kan förstå att Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt har blivit så omtalad. Den gavs ut första gången 1929, och var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål.
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.

Jag tycker för det mesta att Torgny Lindgren är en fantastisk författare, och Norrlands Akvavit gjorde mig inte besviken. Än en gång är handlingen förlagd till Västerbotten och han lyckas återanvända någon figur från en annan roman. I Merabs skönhet fick vi stifta bekantskap med Jakob, som kämpade mot en jättelik stubbe. I Norrlands Akvavit dyker hans änka Gerda upp när hon ligger på sitt yttersta.
Boken handlar om evangelisten Olof Helmersson, som ett halvsekel tidigare har omvänt en hel bygd och lett väckelsemöte. På gamla dagar har han kommit på att allt var fel och har nu blivit gudsförnekare. Därför återvänder han för att försöka omvända sin gamla församling bort från kristendomen. Problemet för honom är dock att de flesta av dem som fortfarande är kvar i livet redan själva har omvänt sig. Församlingen består nu av endast två personer och dem lyckas han aldrig ens försöka avkristna. Snarare är det väl Gerda som verkar frälsa Olof på nytt.
Det finns många tankar och episoder som kan leda till eftertanke och ibland till ett leende. Det stundtals meningslösa i livet tycker jag illustreras lysande i ett litet avsnitt i boken där Eskil Holm uttrycker sin stora tacksamhet till Olof Helmersson för att denne en gång i tiden gjort honom frisk från magsåret:
Tack vare Olof Helmersson och helbrägdagörelsen hade han gudskepris kunnat utföra sitt livsverk: sköta jordbruket som nu var nedlagt, bygga bönhuset som nu var rivet, färdigställa den numera avskaffade vägen till Kedträsk, starta konsumbutiken som inte fanns längre, försörja barnen som nu hade övergivit honom, vara ålderman i byn som nu var avfolkad och öde, grunda Folkpartiets lokalavdelning som nu var upplöst. Det var med stolthet och tacksamhet som han i sitt åttisjätte år såg tillbaka på detta sitt livsverk.

Öster om Eden av nobelpristagaren John Steinbeck är en flödande släktroman om två familjer vars öden griper in i varandra i flera generationer.
Samuel Hamilton är irländaren som tar sig till Kalifornien, där han måste kämpa hårt för sin växande familj. Där är också Adam Trask och hans hustru Cathy. Adam är en god människa, men Cathy är en ond kvinna, som kallt utnyttjar alla som kommer i hennes väg. Äktenskapet med Adam är för henne bara vägen mot makten. Hon bedrar honom på själva bröllopsnatten med hans bror Charles. Och när hon fött tvillingar lämnar hon både dem och Adam.
Upptäckten av Cathys verkliga natur och av det hat hans bror hyser mot honom blir en svår chock för Adam. Ur brödrahatet uppstår en livslång konflikt som upprepas i nästa generation mellan tvillingbröderna Aron och Caleb. Den bittre och hatiske Caleb uthärdar inte Arons trygghet i livet. Grymt avslöjas en hemsk och skamlig hemlighet som Aron inte förmår bära och Caleb blir orsak till sin brors död.
494 sidor är mycket i sig, men om det dessutom är mycket text på varje sida, så är det en del att plöja igenom vill jag säga. Men det är värt besväret. Denna klassiker har allt. Kärlek, hat, avundsjuk, generositet, girighet... 
Jag hoppas att alla som läser det jag skriver kan sin Bibel och därför förstår varifrån titeln kommer, men för säkerhets skull kan jag väl nämna det. Adams och Evas son Kain dödar sin bror Abel. Han lämnar familjen och beger sig till landet Nod, öster om Eden.
I den här romanen har Adam Trask två söner, Caleb och Aron. Det är inte så svårt att förstå att de båda bröderna är Kain och Abel. När Aron försvinner och Caleb får frågan var han är, svarar Caleb: Ska jag ta vara på min bror? Och det är ju också vad Kain svarar Herren, som frågar efter Abel.
Den märkligaste personen i boken är nog Cathy. Jag tror aldrig jag har stött på en romanfigur som är så fruktansvärt ond. Det finns inga försonande drag hos henne. Jag funderade på om hon ska symbolisera någon. Knappast Eva. Möjligen ormen i Paradiset. Eller också ingen alls. Steinbeck kanske bara ville ha med henne ändå. Men jag tycker ändå att det är märkligt att det inte finns några positiva sidor hos henne. Humbert Humbert i Lolita är inte rakt igenom motbjudande, men det är Cathy. 
Det är en bastant familjekrönika John Steinbeck har skapat, och den är tvivelsutan läsvärd.

måndag 12 april 2021

Främmande ord: Idiosynkrasi

Någon som känner till ordet idiosynkrasi? SAOB förklarar ordet så här: "Individuell, abnorm överkänslighet gentemot vissa (för människor i allmänhet oskadliga l. nyttiga) födoämnen eller läkemedel; medfödd, ofrivillig avsky för l. antipati mot vissa naturföremål, särsk. djur (t. ex. kattor, spindlar).

söndag 11 april 2021

En smakebit på søndag - Everland

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu heter Everland och är skriven av Lars Göran Persson. 

Det är krigsvåren 1944. Nazityskland är i färd med att tillverka en atombomb när deras tyngvattenfabrik i Norge förstörs av de allierade. Men tyskarna har redan flyttat verksamheten. De har även gjort en sensationell upptäckt. Möjligheten att konstruera bomben och vitta kriget verkar nu avsevärt enklare. Men en brittisk spion i Berlin har avslöjat upptäckten och både England och Tyskland har skickat ut agenter för att säkra den.

Nioårige Tor och hans mamma Sigrid är också på väg. Till Gäddsjö i nordvästra Jämtland för att börja på ny kula. Tor och hans nyfunne vän Valdemar träffar där på en störtad och sårad engelsk officer. De, och inte minst Sigrid, tar hand om honom. Kriget kryper allt närmare, och någonstans vid den norsk-svenska gränsen drar det ihop sig till en avgörande kraftmätning, ett ögonblick då allt ställs på sin spets.

Smakbiten är hämtad från sidan 95:

Morgonen därpå var blåsig och kall men likväl solig. De hade blivit serverade havregrynsgröt och kokta ägg till frukost och Tor hade fått en fotografi som minne av deras natt i Östersund av fru Grip. Ett fotografi av en knästående indian, hållandes en lång bössa, taget bakifrån och där han höjde huvudet lite snett uppåt som för att lyssna till någonting.

"Han känner nog efter hur starkt vinden blåser och vilken riktning den har", sa Sigrid.

"Varför det?"

"För att kunna beräkna kulans bana", svarade hon.

Han upphörde aldrig att förvånas över allt hans mor kände till om alla möjliga saker. Det kommer väl med åldern, tänkte han lite klentroget.

lördag 10 april 2021

Veckans mening v. 14

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Everland av Lars Göran Persson.

När vi väl är framme är det ju inte långt borta.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!    

fredag 9 april 2021

Fem en fredag v. 14: Från knopp till tå

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat från knopp till tå.

1. Hur känns det i kroppen den här veckan?
Det känns nog som vanligt. Ont i ena benet, men det är kroniskt så det är ingen mening att klaga.


2. Vad gör du för att träna knoppen?
Jag läser varje dag. Det inbillar jag mig är nyttigt. Jag gillar att lösa korsord, men av någon anledning gör jag det väldigt sällan. Vet inte varför.


3. Vilken typ av aktivitet gör en dålig dag till det bättre?
Kaffe och en bakelse eller en god kaka piggar alltid upp. (Fast diabetessköterskan har nog invändningar.


4. Vad är vardagslyx för dig?
Att köpa hämtpizza istället för att laga mat kan vara lite vardagslyxigt.

5. Hur känns det i sinnet om våren?
Det känns oftast bra. Det är skönt när det blir ljusare och det börjar grönska. Fåglarna kvittrar för fullt.

torsdag 8 april 2021

Helgfrågan v. 14

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia funderar på varför förlagen ibland byter omslag på översatta böcker. Helgfrågan lyder:

Varför byter man omslag på böcker?

Bonusfråga: Har ni haft en bra påsk? 

Jag har inte tänkt på att man byter omslag. Det är nog olika med den saken. Jag tycker att det finns många exempel där man tagit originalets omslag och bara bytt blurbar och bytt till svenska. 

Jo tack, påsken var bra. Inget överdådigt, men lite extra god mat och vin till det. Nej, inte vin till Janssons frestelsen. Nån måtta får det vara! :D

onsdag 7 april 2021

Veckans kulturfråga v. 14 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Veckans ämne är deckare. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilket radarpar från deckarvärlden gillar du bäst?


Det finns många radarpar. Jag väljer ett som det inte kommer några nya böcker om, nämligen Bo Baldersons böcker. Bo Balderson är en pseudonym och det har aldrig avslöjats vem som gömde sig bakom den, även om spekulationerna varit många. Det har spekulerats om att författaren är död, men Baldersons agent har sagt att författarens identitet kommer att avslöjas när denne är död, vilket utesluter en hel del av dem som man har gissat på, exempelvis Ebbe Carlsson. Den sista boken gavs ut 1990. Huvudhypotesen verkar annars vara att personen bakom pseudonymen är en Björn Sjöberg (född 1932), en för allmänheten okänd adjunkt i svenska och historia.

Radarparet i böckerna är "Statsrådet" och dennes svåger, adjunkt Wilhelm Persson.