Dags för veckans tisdagstrio. Ungdomen. Det var ett bra tag sedan man hörde dit. Men jag säger som min gamla mamma gjorde: "Man är inte ung längre. Man ser bara sån ut". Denna tisdags tema är: Ungdomsböcker.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är första delen i Engelsforstrilogin.
Det är en bok med mycket magi, men vi får även en inblick i de unga flickornas liv. Det är inte så lätt att vara tonåring. Det är förälskelser som känns som de betyder allt, det är avundsjuka och svartsjuka. Där finns en flicka som är upp över öronen förälskad i sin lärare. Personporträtten känns äkta. Så kan det säkert vara att vara 16-17 år.
Flickorna måste hålla ihop, men det är inte så lätt. Ibland hatar de varandra. Men när de inser att ondskan tänker döda dem, en efter en, måste de till slut konfrontera sin gemensamma fiende. Men vem är denna fiende? De har fått veta att de är utvalda och har till uppgift att skydda världen mot de demoner som attackerar, men så mycket mer vet de inte.
Boken vänder sig till ungdomar och unga vuxna, så jag tillhör inte målgruppen. Men jag tyckte den var riktigt bra. Bitvis var den mycket spännande; en bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig.
Det var nästan ett misstag att jag läst Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag valde den till Kaosutmaning 2022 som en bok vars titel börjar på T, men hann inte läsa den och tog därför med den i 2023 års kaosutmaning istället. Vad jag hade missat var att Maria Gripe skrev barn- och ungdomsböcker. Jag hade fått för mig att hon skrev deckare för vuxna. Ja ja, det får vara som det vill med den saken. Nu har jag läst den och det är alltid roligt att få läsa något annat än det man tänkt sig. För övrigt är väl det själva vitsen med kaosutmaningen.
Det förvånade mig till en början att språket var så enkelt, men när jag väl insett att det var en bok för barn i åldern 9-12 år läste jag den med stor behållning. Detta är vad man brukar kalla en genreövergripande bok. I en studie vid Lunds universitet av Hanna Borglid sägs att "här samsas detektivromanen, äventyrsberättelsen, den fantastiska berättelsen och spökhistorien med en existentiell och filosofisk framställning vars rötter finns i romantiken".
Det är en fantasifull berättelse där huvudpersonerna David, Annika och Jonas får hjälp av både tordyvlar, blommor och spökröster för att lösa gåtorna. En spännande historia som jag hade älskat när jag var i den åldern. Och den ska givetvis bedömas som en ungdomsbok och då tycker jag att den var riktigt bra. Boken har för övrigt förärats med Astrid Lindgren-priset.
Dags för veckans tisdagstrio. Vi beger oss till det vackra landskapet längst ner i vårt avlånga land. Denna tisdags tema är: Skåne.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!
Dags för veckans tisdagstrio. Det finns förhoppningsvis mer än Putin i det stora imperiet i öster, precis som att USA tack och lov är mer än Donald Trump. Denna tisdags tema är: Ryssland.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Ryska dockor av Martha Hall Kelly är en fristående uppföljare till Skönhetens väg. Det som är lite speciellt är att uppföljaren utspelar sig tidigare än den första boken. I Skönhetens väg får vi bland annat följa Caroline Ferriday, som ägnade en stor del av sitt liv åt att först hjälpa föräldralösa barn i Frankrike, och efter kriget hjälpa "kaninerna" från koncentrationslägret Ravensbrück, det enda lägret som bara hade kvinnliga fångar.
I den här boken är Caroline ett barn och istället är hennes mor, Eliza Woolsey Mitchell en av huvudpersonerna. Vi följer tre kvinnor, Eliza, hennes ryska väninna Sofija och den fattiga flickan Varinka. Sofija och hennes familj tillhör offren under den ryska revolutionen. Hon lyckas rymma, men familjen mördas brutalt. De var släkt med det ryska kejsarhuset, vilket inte var hälsosamt vid den här tiden. Samtidigt har hennes son kidnappats och Sofija gör allt för att hitta honom.
Boken är gjord så att de tre kvinnorna turas om att berätta historien. Det är alltid ett intressant berättargrepp. Flera berättarröster åtskilda från varandra, men givetvis knyts berättelserna ihop mot slutet.
Ryska dockor är på många sätt en utmärkt roman som levandegör en del av historien genom att utgå från enskilda personers öden. En riktigt bra och gripande berättelse.
 |
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!
