lördag 25 september 2021

Veckans mening v. 38

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Perfect Day av Torbjörn Löwendahl.

Att hon behövde en man för att känna sig hel skulle reta gallfebern på de kissnödiga vänsterfeministerna på Facebook.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

torsdag 23 september 2021

Helgfrågan v. 38

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är bokmässa i Göteborg. Helgfrågan lyder:

Nu är det bokmässa i Göteborg. Har du köpt biljetter?. Play eller studio?

Svaret är kort och gott nej. Jag har varit på bokmässan två gånger och det är jätteroligt, men det blir inte av i år.  (Det där med play eller studio fattade jag inte. Kanske att följa bokmässan på datorn? Det kommer jag i så fall inte heller att göra.)

Barabbas av Pär Lagerkvist

Titel: Barabbas

Författare: Pär Lagerkvist

Förlag: Albert Bonniers Förlag (1951)

Antal sidor: 206

Barabbas av nobelpristagaren och akademiledamoten Pär Lagerkvist har jag läst tidigare, men ville nu läsa om den. (Min utgåva är från 1951, men bilden här bredvid är från en senare utgåva.)

Att jag läst om den beror på att jag anser att detta är en av de allra bästa som skrivits av en svensk författare. Huvudpersonen Barabbas är den som frigavs istället för Jesus, när Pontius Pilatus frågade folket vem de ville se frigiven.

Barabbas blir således fri, men blev han någonsin fri på riktigt? Pär Lagerkvist skildrar en man vars återstående liv kom att präglas av vissheten att han hade sluppit korsfästas så att Guds Son fick lida och dö på korset istället. Vad gör den vissheten med en människa?

Detta är en mycket fin och läsvärd roman. Har du inte läst den förut så gör det!

För övrigt konstaterar jag att boken endast är på 206 sidor. Detta hände sig vid en tid då författare kunde skriva fantastiska romaner och ändå begränsa sig. Kanske är det därför sådana romaner fortfarande håller. Pär Lagerkvists romaner kommer att läsas långt efter att alla har glömt Dan Brown.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 9: Läs om en favoritbok. 

onsdag 22 september 2021

Dagens visdomsord 2021-09-22

Det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar. (Konfucius) 

tisdag 21 september 2021

Den som griper till våld... av Sture Eriksson och Catharina Mann

Titel: Den som griper till våld...

Författare: Sture Eriksson och Catharina Mann

Förlag: Blue Publishing (2021) 

Antal sidor: 357

Den som griper till våld... är den andra boken i serien om Vemdalsmorden. Den första heter Den som ruvar på hämnd... och kom ifjol. Henning och Kaj plågas av att fallet med styckmorden inte lösts. Henning återupplever i sina mardrömmar skräcken då han höll på att bli styckmörderskans tredje offer. Skrivlusten har försvunnit och han har isolerat sig mer och mer. Hans barndomsvän Kaj, numera pensionerad polis, har grottat ner sig i tankar om varför han inte lyckades lösa fallet. När det omstridda kommunalrådet Gustaf Marklund presenterar planer på ytterligare en exploatering av skidområdet splittrar det byborna och leder till mord. Kajs efterträdare Stina blir utredningsansvarig och Kaj och Henning blir på olika sätt involverade i en rad spännande händelser som får ett oväntat slut.

Jag gillar att författarna har valt Vemdalen som plats för sina rysligheter. En jämtländsk glesbygd där man inte förväntar sig att det ska dyka upp mordoffer i skidspåren. Om man fortsätter i den här stilen, så kan Vemdalen bli ett svenskt Midsomer.

Eriksson och Mann är väl hemmastadda i trakten och som läsare får man verkligen känna att man befinner sig i det snörika vinterlandskapet med en blandning av människor. Där bor både akademiker och bygdeoriginal.

Men precis som i första boken tycker jag att författarna har svårt att bestämma sig för vilken historia man vill berätta. Varför ska vi behöva fundera över styckmorden i förra boken när det finns ett saftigt mordfall i denna bok att grotta ner sig i? 

Språkligt finns det ett och annat att anmärka på. Många gånger saknas subjektet i meningarna vilket gör texten svårläst. Ibland finns någon diffus "han" inblandad, men det är inte alltid så lätt att veta vem som avses. Och varför ständigt påpeka att någon som talar i telefon "avslutar samtalet"? Det begriper läsaren ändå när nästa stycke handlar om något annat.

Sammanfattningsvis tycker jag att ansatsen är bra, men böckerna skulle vinna på att författarna bestämmer sig för vilket mordfall man vill följa.

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Läs en bok med en lång titel. Minst fem ord.

Ont i magen

På förmiddagen följde jag med min 21-åriga dotter till veterinären. Hon var tvungen att låta avliva sin katt. Dottern grät jättemycket och då började jag också grina. Inte så mycket över katten som över att min dotter var så ledsen. Det gör ont i magen :(

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Här är min hösttrio:   

Institutet för tidsinställning av alla ur av Ahmet Hamdi Tanpinar är en bok jag länge tänkt att jag ska läsa. Jag har beställt den på biblioteket.

Hayri Indal är en intetsägande och anspråkslös individ. Hans enda utmärkande drag är den starka fascinationen för urverk som funnits ända sedan barndomen. Som vuxen möter han levnadskonstnären Halit Ayarci och får då möjlighet att tillsammans med honom grunda Institutet för tidsinställning av alla ur - en gigantisk med fullständigt överflödig förvaltningsapparat med uppgift att synkronisera landets alla klockor. Under arbetets gång träffar Hayri en mängd människor som på olika sätt förändrar hans liv. Och inspirerad av dessa möten sätter han sig ner för att berätta sin sällsamma historia.

Skampärlorna av Aline Lilja Gladh har jag fått som recensionsex.
 
Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran ser handfallet på när fabriken hans far grundat går upp i lågor. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack.

Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand snoka i det mystiska fallet.

Folk med ångest av Fredrik Backman är en bok jag äger, men som jag av en outgrundlig anledning inte har läst ännu. Nu fick jag en påminnelse. Jag ska absolut läsa boken innan året är slut.

Det jag har läst om boken är att den är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikeamissbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den ... tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?

(Ja, jag vet att jag hade med den i tisdagstrion den 24 augusti, men det här får bli ännu en påminnelse till mig själv att äntligen läsa den!)

måndag 20 september 2021

Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg

Titel: Nya tider på Flanagans

Författare: Åsa Hellberg

Förlag: Forum (2021)

Antal sidor: 327

Frankie älskar att driva hotellet i London. Det gör inget att hennes syster, skådespelerskan Billie, fokuserar på filmkarriären i USA och är långt borta. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när hennes äktenskap spricker öppnas dörren till något Frankie har begravt djupt inom sig. Livet kraschar och det blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand. För Billie kommer ropet på hjälp olägligt. Hon har precis landat filmrollen som alla stjärnor och konkurrenter vill han, hon har flyttat till New York och är vilt förälskad. Världen ligger öppen för henne. Men hur säger man nej till en älskad syster?

Nya tider på Flanagans är sista delen i Åsa Hellbergs trilogi om hotellet i London och människorna där. De tidigare delarna är Välkommen till Flanagans och Kvinnorna på Flanagans. Feelgooddrottningen Hellberg förflyttar oss 20 år framåt i tiden jämfört med den andra delen och vi befinner oss nu i tiden kring millennieskiftet. Nu är det Emmas dotter Frankie som är chef på det berömda hotellet.

Precis som i de tidigare delarna så är det inte själva hotellverksamheten som står i centrum, även om mycket utspelar sig där. Det är människorna allt kretsar kring. Där finns vänskap som inget kan rubba, men även gamla, verkliga eller inbillade, oförrätter som kommer upp till ytan när man minst anar det.

Jag läser boken med viss iver, för jag är hela tiden nyfiken på hur det ska gå, så jag får anstränga mig för att verkligen läsa allt och inte hoppa fram i boken. 

Feelgood riskerar att bli puttenuttigt, men författaren har förmågan att växla mellan ljus och mörker. Där finns en scen där en man somnar in omgiven av sina närmaste som verkligen går rätt in i hjärtat på mig. 

Nya tider på Flanagans ska vara sista delen i en trilogi. Det går 20 år mellan varje del. När epilogen tar oss ytterligare 20 år framåt kan jag dock inte låta bli att fundera på om det möjligen finns planer på en fjärde del. Hoppas kan man ju alltid ...

kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 35: Läs en bok som avslutar en bokserie.

söndag 19 september 2021

En smakebit på søndag - Den som griper till våld...

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Den som griper till våld... och är skriven av Sture Eriksson och Catharina Mann. 

Den som griper till våld... är den andra boken i serien om Vemdalsmorden. Henning och Kaj plågas av att fallet med styckmorden inte lösts. Henning återupplever i sina mardrömmar skräcken då han höll på att bli styckmörderskans tredje offer. Skrivlusten har försvunnit och han har isolerat sig mer och mer. Hans barndomsvän Kaj, numera pensionerad polis, har grottat ner sig i tankar om varför han inte lyckades lösa fallet. När det omstridda kommunalrådet Gustaf Marklund presenterar planer på ytterligare en exploatering av skidområdet splittrar det byborna och leder till mord. Kajs efterträdare Stina blir utredningsansvarig och Kaj och Henning blir på olika sätt involverade i en rad spännande händelser som får ett oväntat slut.

Smakbiten är hämtad från sidan 132:

"Jävla renar", säger Stina högt, när hon tvingas stanna bilen för en renhjord som bestämt sig för att slicka bort saltet på vägen. De sex milen hon har till polisstationen i Sveg har alltid något överraskande att erbjuda. Särskilt vintertid med hala vägar, snöstorm, eller som idag, klarblå himmel och solen som får landskapet att skimra i gyllene nyanser. Efter några minuter och Stinas ivriga tutande makar sig renarna över till andra sidan och Stina kan fortsätta.

lördag 18 september 2021

Veckans mening v. 37

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den som griper till våld av Sture Eriksson och Catharina Mann.

Henning upplever stugan liten och prångig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!