Dagens visdomsord 2026-08-25

Tro bara hälften av det du ser och ingenting av det du hör. (Dinah Mulock Craik)

Tisdagstrion: August Strindberg

Dags för veckans tisdagstrio. Idag handlar det om en av Sveriges allra mest berömda författare, och som vanligt är det tillåtet att associera fritt. Jag vet att han är en litterär gigant, men jag tycker inte om allt jag läst av honom. Denna tisdags tema är: August Strindberg.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hemsöborna behöver väl ingen närmare presentation. Värmlänningen Karlsson kommer till Hemsö för att arbeta hos en änka. Boken inleds med de berömda orden: "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."

En riktigt trevlig bok att läsa och jag har sett filmatiseringen med Allan Edwall som Karlsson och en ung Sven Wollter som Gusten.

Det nya riket med underrubriken "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv" är en satirisk roman av August Strindberg som utgavs 1882. Titeln syftar på tiden efter representationsreformen 1865 då ståndsriksdagen ersattes av tvåkammarriksdagen. Boken är en uppgörelse med det officiella Sverige och skildrar hur samhället styrs av skojare som stöder och skyddar varandra. 

Vad ska man säga om den här boken? Den saknar för all del inte underhållningsvärde när den gör narr av institutioner som adeln och Svenska Akademien. Men speciellt läsvärd är den inte 2026.

Direkt stötande är den oförblommerade antisemitismen. Ett helt kapitel med rubriken Moses beskriver judarna som dem som styr över ekonomin och kulturen. Det torde inte råda någon tvekan om att Strindberg var antisemit. Även om han 1884 tog avstånd från sitt tidigare judehat, så återkom han med förfärliga utsagor. Han skrev om "äfflingar", som skulle vara en ras som uppkommit genom att kvinnor i historiens gryning parat sig med apor. Dessa "äfflingar" ansåg Strindberg representerades av judar och zigenare.

Det är intressant att ha läst boken, men den är inte en bok jag vill rekommendera. (För övrigt funderar jag på om Vilhelm Moberg hade den här boken i åtanke när han skrev sin roman Det gamla riket. Jag skulle nästan tro det.)

Tjänstekvinnans son. Pojken Johan, som växer upp i små omständigheter, son till en kryddkrämare och en tjänstekvinna, bygger under barndom och ungdomsår upp en stark revanschlust; berättelsen om hans utanförskap är inte bara en en allmängiltig skildring av ungdom och ensamhet utan också en del i Strindbergs medvetna konstruktion av sig själv som människa och författare: en messianskt utvald, känslig själ som också - och kanske just därför - är missförstådd och motarbetad.

Det känns som att Johan med sina grubblerier krånglar till allting för sig. Detta gör att han ständigt blir undanskuffad. Jag skulle vilja ta tag i honom och ruska om honom och säga åt honom att skärpa sig. Tyvärr är det ingen i boken som gör det.

Veckans mening v. 34 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Jag ska ta dig dit av Joyce Carol Oates. 

Den ståtliga pelargången med fyra höga, imponerande pelaren i en stil som kallas dorisk, släta och karaktärslösa som telefonstolpar.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!        

Tisdagstrion: Namnet Georg/George

Dags för veckans tisdagstrio. Idag handlar det om ett personnamn, och som vanligt är det tillåtet att associera fritt.. Denna tisdags tema är: Namnet Georg/George.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hotell Angleterre av Marie Bennett är en riktigt intressant bok om beredskapsåren, sedd genom de äkta makarna Georgs och Kerstins ögon. Författaren gör inte anspråk på att ge en alltigenom sann bild av hur allting var i Sverige vid den här tiden. Visst fanns det interneringsläger i Sverige under kriget, men som Marie Bennett själv säger i bokens slutord, så satt ingen internerad så länge som Georg i boken får göra. Och Hotell Angleterre i Malmö har aldrig existerat och har inget att göra med Hotel d'Angleterre i Köpenhamn. Men detta är inte det viktiga. Boken handlar om två personer som skiljs åt under krigen, och som när de möts igen har svårt att hitta tillbaka till varandra igen.

Få kan förstå det trauma Georg har upplevt; bara de som själva varit med kan ha någon insikt. Och Kerstin, som blir upp över öronen förälskad i en kvinna och de inleder ett förhållande. Detta i en tid då homosexualitet var straffbart. Det var inte förrän 1944, som riksdagen beslutade att homosexualitet bland vuxna inte skulle vara kriminellt, utan istället ses som en sjukdom.

Bitvis är Kerstin en förfärligt jobbig person. Hennes svartsjuka tar fram det sämsta i henne, men det gäller väl oss alla. Jag har inte hört talas om någon svartsjuka som danat bättre människor. När Georg och Kerstin återförenas är hon inte längre tillsammans med Viola och en av hennes största fasor att någon ska avslöja att hon haft ett passionerat lesbiskt förhållande.

Nightflyers av George R.R. Martin. När en vetenskaplig expedition gör sig redo att söka efter en mytomspunnen utomjordisk ras är det bara skeppet Nightflyer som står tillgängligt. Besättningen består endast av kaptenen Royd Eris, som presenterar sig genom ett spöklikt hologram.
Kaptenens ovillighet att visa sig för forskarna är dock inte det enda som orsakar oro. Med i expeditionen finns en telepat som från första stund känner av en farlig närvaro. De är inte ensamma ombord på Nightflyer.
Endast forskaren Melantha Jhirl har nu möjlighet att lösa mysteriet. När allt fler oförklarliga händelser inträffar faller det på hennes bord att utreda om hotet är verkligt. Men först måste hon hålla sig vid liv.

Nightflyers är en riktigt spännande bok! I början är jag förvirrad, för det är många personer som presenteras på en gång och de har titlar som jag inte förstår. Här befinner vi oss lååångt fram i tiden, och givetvis har nya yrken uppstått.

Mysteriet med den spöklike kaptenen och det faktum att medlemmar av besättningen dör på ett märkligt sätt får mig att tänka på Agatha Christies Tio små negerpojkar, men den känslan går över. Här kämpar man mot något som ingen kunnat föreställa sig. Samtidigt närmar man sig kontakten med de varelser man så hett eftersträvat att få möta.

Boken är ovanligt kort. Endast 151 sidor och ett antal av dem upptas av David Palumbos spännande illustrationer. Författaren visar att det går att skapa spänning i en kortroman. Här blandas science fiction och psykologi. Resultatet blir riktigt bra.

Slutligen 1984 av George Orwell. En fruktansvärd diktatur där medborgarna ständigt är övervakade. Ledaren kallas Storebror och från den boken kommer uttrycket "Storebror ser dig!" Staten har paroller som "Krig är fred!", "Frihet är slaveri!" och "Okunnighet är styrka!" Orwell hade nog aldrig kunnat tänka sig att dagens människor själva skulle vara de som sätter in kameror i sina hem och är bekymrade över om ingen tittar.

Veckans mening v. 33 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Stenen i sjön Rottnen av Selma Lagerlöf. Det är en beskrivning av prästen.

Ögonbrynen gingo fram grova som rep över de stränga ögonen, och det hann knappt ljusna litet i skinnet på kinderna, förrän det yviga, mörka skägget tog vid och gömde bort hela underdelen av ansiktet.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Fjäderfän

Dags för veckans tisdagstrio. Nu får vi flaxa iväg. Denna tisdags tema är: Fjäderfän.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hönan som drömde om att flyga av den koreanske författaren Sun-Mi Hwang är en riktigt fin berättelse. Den är översatt från engelska av Ninni Holmqvist. Historien får väl ses som en fabel. Alla betydande karaktärer är djur, även om bonden och hans fru finns med lite i bakgrunden. Framför allt handlar det om hönan Knopp, som inte vill lägga fler ägg som hon inte får behålla. Hon vill få ruva ett ägg.

När hon lämnat gården hittar hon ett ägg som hon ruvar. Men det är inte ett hönsägg. När ägget kläckts kommer oförutsedda problem då andra djur har synpunkter på det som hänt. Kan en höna ta hand om en unge som inte tillhör hennes art? Borde hon inte lämna ifrån sig ungen? Men Knopp anser att hon är mamman eftersom hon ruvat ägget, även om hon inte lagt det. Och hon uppvisar en styrka som ingen, inte heller hon själv, visste att hon besatt.

Den fula ankungen är givetvis skriven av H C Andersen. 

Alla känner säkert till vad sagan handlar om. En fågelunge tas om hand av en andmamma, men den är inte som andra. De andra fågelungarna retar den udda fågeln för att den är så ful. En beskrivning av mobbning helt enkelt. Men i sagans värld kan allt bli bra. Den fula ankungen växer upp och blir en strålande vacker svan.

Måsen av Richard Bach.

Jonathan Livingston Seagull vill till varje pris fullända konsten att flyga, även om hans flock ständigt påminner honom om att måsar ska koncentrera sig på det nödvändiga: att skaffa mat. Men trots att Jonathan verkligen har försökt att vara som alla andra, lyckas han inte kuva sin längtan. Han kan inte låta bli att tro att livet, om det verkligen levs, har något mer att erbjuda.
Priset han får betala är högt - ensamhet, smärta och ond bråd död - men resan som den fria fågeln Jonathan Seagull tar läsaren med på visar sig leda längre än någon kunnat tro: upp i skyn och in i hjärtat.

Jag tror att man lugnt kan säga att detta egentligen inte handlar om en fiskmås. Det handlar om oss. Hur ser vi på den människa som skiljer ut sig från majoriteten genom att enträget arbeta med att förverkliga sin dröm? Ja, i idrotten går det väl än. Vi kan älska Ingemar Stenmark och Björn Borg och möjligen Zlatan. Men Ingemar Kamperad var allt annat är beundrad när han startade sitt möbelföretag. Vad tycker vi om någon som väljer att bli munk eller nunna? Eller någon som säljer allt den äger och har för att kunna köpa en båt och åka jorden runt? Jag minns en oerhört begåvad yngling när jag gick i gymnasiet. Honom betraktade vi som en kuf. Ler vi vänligt eller hånflinar vi när vi ser frälsningssoldater sjunga utanför Åhléns?

En smakebit på söndag - Döda kvinnor förlåter inte

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Mia med bloggen Mias bokhörna. Boken heter Döda kvinnor förlåter inte och är skriven av Katarina Wennstam.

När klockan slår tolv på nyårsnatten till år 1896 hittas en blodig kvinna död i snön på en innergård på Södermalm. Snart står det klart att den avlidna kvinnan försökt genomföra en illegal fosterfördrivning - och fått plikta med sitt liv.

I husen runt innergården bor fyra kvinnor ur olika samhällsklasser, och snart förenas de i jakten på vad det egentligen är som har hänt. De söker efter svar - och hämnd.

Smakbiten är hämtad från sidan 77:

Hon vände bara ryggen till ett kort ögonblick för att röra i gröten, men genast var det som om hela helvetet brutit lös mellan syskonen. Plötsligt gastade alla, och sedan skrek de ännu lite högre för att överrösta varandra. Anna pekade på Erik med ett anklagande finger utsträckt mot honom och ett annat instoppat i munnen. Erik i sin tur knuffade till Gustaf av någon anledning och han grep tag i håret på lillebrodern och luggade honom så hårt att han tjöt av smärta. Varpå minstingen Elvira, som hade somnat för natten, vaknade i sin byrålåda och hennes gälla vrål överröstade dem alla.

Veckans mening v. 32 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam.

Kragen runt mannens hals var så hårt spänd att hans haka pöste över som en välgräddad sufflé.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Tidsresor

Dags för veckans tisdagstrio. Som pensionär är det lätt att bli dagvill. Hur skulle det då inte vara om man kunde förflytta sig i tiden? Denna tisdags tema är: Tidsresor.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Tidens död är en gammal goding från en mästare i SF-genren, nämligen Isaac Asimov.

I romanen finns en zon/organisation som kallas Evigheten. De som arbetar där står utanför den vanliga tiden och kan resa mellan olika tider. Detta gör de för att kunna göra små förändringar, så att allt ska bli så bra som möjligt. Men blir det verkligen det?

Det finns också ett hot mot "Evigheten". Den bygger nämligen på en tidsparadox.

Sen tar jag Resan tillbaka av Karina Johansson. 

Olga bodde hos familjen Björksjö på Carlsbergs gård i många år, fram till en natt sommaren 1980 då herrgården brann och familjen omkom. Polisen betraktade branden som en olycka. Olga däremot var övertygad om att någon tänt på. Nästa morgon hittade hon Aika Matka, en till synes oansenlig ört som besatt oanade krafter. Den kunde åstadkomma tidsresor.
Med dess hjälp skickar hon trettiosju år senare sitt barnbarn Ellinor tillbaka i tiden för att ta reda på vad som faktiskt hände.

Det här är en annorlunda bok jämfört med dem Karina Johansson tidigare publicerat. Då har det handlat om mera uttalade kriminalromaner. Förvisso begås det brott Resan tillbaka också, men den känns inte som en deckare. Här har författaren bytt genre och skapat en korsning mellan SF-berättelse och feelgood-roman. Kärleken är en viktig beståndsdel, samtidigt som vi färdas mellan 2017 och 1980.

Att skriva böcker med tidsresor är svårt. Det skapas lätt paradoxer. Tänk om man möter sig själv! Eller man kanske av misstag råkar ta livet av sin farfar då denne fortfarande är ett litet barn. Då kan man inte själv existera. Men om man inte existerar, så kan man ju inte heller ta livet av farfadern. Och så vidare. Ni fattar va?

Karina Johansson lyckas skapa en trovärdig tidsresebok utan störande paradoxer. Ja, trovärdig om man accepterar att det finns tidsresor och att de kan genomföras med hjälp av en ört. Och varför inte? Det skrivs ju böcker om spöken och vampyrer och om varelser från andra planeter. 

Så till en barnbok. Prinsessan Ja! av Patrik Stigsson.

Detta är en bok som är avsedd för barn just före tonåren. Den handlar om fruktgrybbingen Davvad, som måste försöka hjälpa Prinsessan Ja! att komma ifrån ruinen till vad som en gång för länge sedan var hennes föräldrars slott.

I boken har författaren givit prov på en ymnig fantasi. Där är fruktgrybbingar, mångrybbingar, knösgrybbingar, trollkarlar, prinsessor, spöken och troll om vartannat. Och han lyckas dessutom få in en tidsresa.

Veckans mening v. 31 2026

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Sovande jättar av Sylvain Leuvel.

Hon är trassligare än en hörlurssladd, och jag är lika charmig som en rotfyllning, och ändå fann vi varandra.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!