Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist. Den långa meningen beskriver järnvägsrestaurangen.
Det var ett slott som tagits i bruk till annat eller som hade blivit sjaskigt för att festen pågick jämt och ständigt, inte hade början och slut och inte någon kulmen, korkmattorna i matsalen var slitna, plyschsofforna nersjunkna och blanka av alla som suttit där, i tredje klassens kafé var golvet gropigt med knaggar som stod upp, stolarna gängliga, med hål i sitsen, det gjorde inte så mycket, man behövde inte bekymra sig om det, gästerna kom ändå och skulle iallafall ha rest strax igen.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
Man kan faktiskt se stället framför sig! Min mening:
SvaraRaderahttps://klimakteriehaxan.blogspot.com/2024/07/veckans-mening-om-att-vara-forfattarbarn.html
Ja, han missade inte mycket med den beskrivningen :)
RaderaKlart illa åtgånget hak. Här kommer en slaktares definition av snålt folk (och lite annat, när jag ändå kom in på ämnet London): https://bloggbokhyllan.blogspot.com/2024/07/snalt-folk-enligt-en-slaktare.html
SvaraRaderaJa, det har nog sett bättre dagar.
Raderaså länge sedan jag läste Gäst hos verkligheten.
SvaraRaderahttp://mrscalloway.blogspot.com/2024/07/veckans-mening-v-29-2024.html
För mig är det första gången.
Radera