Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist

Titel: Gäst hos verkligheten

Författare: Pär Lagerkvist

Förlag: Brombergs Bokförlag (2017)

Antal sidor: 115

Från baksidestexten:

Göst hos verkligheten utkom 1925 och hör till den svenska litteraturens främsta uppväxtskildringar. Med tydliga självbiografiska drag berättar Pär Lagerkvists om pojken Anders som vid 1900-talets början växer upp i en liten svensk järnvägsstad där fadern är stationskarl.

Gäst hos verkligheten av nobelpristagaren Pär Lagerkvist ska tydligen vara något alldeles enastående. Det framhålls inte minst av förordet skrivet av Ola Larsmo. Enligt Larsmo är verket bättre än Barabbas och Bödeln. Han har rätt till sin åsikt, men jag håller inte med.

Jag klarar inte av att känna någon sympati med huvudpersonen Anders. Vilken grubblande tråkmåns. Som liten är det som sysselsätter hans tankar att ingen i familjen ska dö, allt ska alltid vara som vanligt. Han smyger ut i skogen till en flat sten, som han lägger sig på och ber enträget om just detta.

Han får för sig att modern och systern, när de råkar tala lågmält med varandra, talar om hans nära förestående bortgång. Varför kan de annars inte tala högt? När han får veta att mormor lider av en obotlig sjukdom vill han helst inte träffa henne. Eftersom hon är döende är hon i princip död för honom. Inte förrän hon verkligen dör kan han känna lättnad.

Så når Anders ungdomsåren, och givetvis är då den rådande känslan ångest, vad annars?

Det här är en klassiker som man gärna kan läsa. Den omfattar inte så många sidor. Men jag väljer Barabbas, Bödeln, Dvärgen eller Ahasverus död alla dagar i veckan!