tisdag 16 juli 2024

Tisdagstrion: SOL

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav). Här är min trio:

Skampärlorna av Aline Lilja Gladh.
Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran står handfallen när hans fars livsverk går upp i rök. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack. Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av att hantera redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet. Samtidigt blåser det upp till storm när hennes ex, den lokala gängledaren Conny, återvänder för att ta tillbaka det som är hans.
Jag tycker att Skampärlorna är en lysande spänningsroman.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en fin liten bok. Fredrik Backman låter oss möta en gammal man, som märker att han steg för steg glider in i demensens glömska. Ljuset i hans liv är sonsonen Noah; en pojke som betyder så mycket för honom att det inte räcker att kalla honom Noah. Nej, dubbelt upp ska det vara och den gamle mannen kallar därför pojken för Noahnoah.
Det är en sorg för mannen, när han fortfarande är medveten om att demensen tilltar, att han inte kommer att kunna vara samme farfar. Det är ju så att när en människa är tillräckligt dement, så är hon inte medveten om det. Mot slutet blandar han ihop sonen och sonsonen. Han förstår inte att sonen numera är en vuxen man.

Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till hennes debutroman Där vassen viker. Vi befinner oss i Småland i början av 1900-talet.
Det är inte så där fattigt och eländigt som i Vilhelm Mobergs böcker (som jag i och för sig tycker mycket om), men nog finns stenarna kvar i den småländska jorden.
Att vara torpare var inte lätt, och den som hade ett lite bättre jordbruk hade lätt att se ner på dem som befann sig ett pinnhål lägre, trots att de alla likt Adam fick tjäna sitt bröd i sitt anletes svett.
Linda Edgarssons debutroman var riktigt bra och därför var mina förväntningar högt ställda. Jag får säga att hon inte gjorde mig besviken. Författaren är bra på att skapa intressanta personporträtt samtidigt som man får sig en god portion av det samhälle våra förfäder levde och verkade i för bara ett drygt sekel sedan.
I romanen får vi många av de mänskliga känslorna presenterade för oss. Här finns kärlek, kättja, avund, hat, lögn och bedrägeri. Blandningen är det som gör Lundens hjärta till en läsvärd bok.
Titeln för tanken till gamla pigromaner, men denna bok är så mycket mer. Slutet är överraskande och känns som en cliff-hanger. Det får mig att undra om Linda Edgarsson möjligen har tänkt sig en fortsättning.

Detta var den sista tisdagstrion på ett tag, för nu går Ugglan på semester. Jag hoppas att hon tar upp tråden igen efter semestern.

18 kommentarer:

  1. bra passande trio, Skampärlorna har jag läst

    SvaraRadera
  2. Jag blir väldigt nyfiken på skampärlorna och får helt enkelt lägga till den till min enorma att-läsa-hög.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va? Har du en enorm att läsa-hög? :))

      Radera
  3. Backmans lilla bok är så otroligt sorglig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är den. När jag läste den var mamma dement (hon lever inte längre) vilket nog gjorde att jag tyckte lite extra mycket om den.

      Radera
  4. Backmans bok har jag läst. Skampärlorna står oläst i hyllan fortfarande...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte så dumt att ha bra böcker väntande i bokhyllan.

      Radera
  5. Skampärlorna blir jag nyfiken på.

    SvaraRadera
  6. Backmans lilla bok är så fin. Tack för övriga tips.

    SvaraRadera
  7. Och varje morgon blir vägen hem längre och längre Vill jag läsa! Jag gillar annat Backman skrivit.
    Maria Bokologen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är mycket tunnare än hans vanliga böcker. Lite sorgsnare och mer finstämd än hans vanliga böcker som också är bra.

      Radera
  8. tre böcker jag inte läst. Backman känner jag åtminstone till

    SvaraRadera
  9. FrökenChristina17 juli 2024 kl. 10:13

    Backmans lilla bok berörde mig mycket. Intressant trio.

    SvaraRadera
  10. Backmans lilla bok är väldigt fin tycker jag.

    SvaraRadera