onsdag 12 maj 2021

Veckans kulturfråga v. 19 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Frågan utgår från den stundande helgen. Veckans kulturfråga lyder: 

Vad läser du under den kommande långhelgen?

För mig är det inte en långhelg för jag arbetar. Därför innebär inte helgen en massa extra lästid. Just nu håller jag på med Återvändaren av Anders Sundkvist. Om jag blir klar med den under helgen tänker jag börja läsa Uppdrag Hail Mary av Andy Weir.

Omslagsonsdag v. 19: Sommarkänsla

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är sommarkänsla.  Jag gillar omslaget till Szymborskas dikter. Vilken är din favorit? Här är mina somriga omslag:   



Dagens visdomsord 2021-05-12

Den nyttigaste läxa livet lärt mig är att idioterna många gånger har rätt. (Winston Churchill) 

tisdag 11 maj 2021

Tisdagstrion: Guld, silver eller annan metall i titeln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat guld, silver eller annan metall i titeln. Jag hittade bara en bok bland dem jag läst. Sedan fick jag söka på nätet efter två till. Här är min metalltrio:   

Silvervägen är Stina Jacksons debutroman. En spänningsroman i långsamt tempo, och det är faktiskt ett tempo jag gillar. Alla böcker behöver inte göra läsaren andfådd, som exempelvis Dan Browns böcker. Här är det Camilla Läckberg möter Karin Smirnoff, om ni förstår vad jag menar. Flickor försvinner, men allt sker i lugn takt.

Vi befinner oss i en norrländsk avfolkningsbygd. När Lelle söker sin dotter, så får han besöka många övergivna hus och byar. Miljöbeskrivningarna är mycket bra. Det enda som oroar mig är att stockholmare kan läsa denna roman och tänka att just det, så är det utanför tullarna. I vindpinade byar sitter de misslyckade människorna som blev kvar när allt vettigt folk lämnade landet. Det finns nog med storstadsbor som tror att Norrland består av jägare som åker snöskoter och lever på bidrag.

Och visst finns det märkliga människor i bokens persongalleri. Inte minst familjen som isolerat sig som "preppers" och med välfyllda förråd väntar på den stora kollapsen, då de ska klara sig när det omgivande samhället faller samman. Det finns ju såna människor i USA, så det kan säkert finnas sådana i Sverige också. Människor som anser att staten bara lurar sina medborgare och att det är upp till var och en att med vapen i hand försvara sig. Om den här familjen hade bott i USA, så hade de utan tvekan röstat på Donald Trump.

Boken innehåller parallella berättelser, men naturligtvis vävs de samman. Stina Jackson gör sitt bästa för att lägga in några "red herrings", men det är inte så svårt att inse vem som  är skurken. Det hindrar dock inte att författaren har skapat ett riktigt spännande slut.

Guldkompassen av Philip Pullman har jag inte läst. Den är första delen av trilogin Den mörka materien. 

Allting börjar när Lyras farbror, Lord Asriel, återvänder till England med berättelser om en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimmer kan ana en annan värld. Inte långt därefter försvinner Lyras vän Roger under mystiska omständigheter. Snart blir Lyra indragen i ett farligt äventyr med underliga vetenskapsmän, häxor och pansarbjörnar som drabbar samman i polarmörkret. Men framför allt finns här Alethiometern, guldkompassen, en magisk sanningsmaskin som ger stor makt till den som kan använda den rätt.

Inte heller Järnnätter av Sirpa Kähkönen har jag läst. Järnnätter utspelar sig i den lilla finska staden Kuopio under den varma sommaren 1940 och skildrar arbetarkvinnornas liv under en tid som präglas av krig och rädsla. Finns det utrymme för drömmar och individualitet när livet är fyllt av hårt arbete och oro för de barn som kanske måste sändas ut i krig.


måndag 10 maj 2021

Blodgärning av Thomas Svensson

Titel: Blodgärning

Författare: Thomas Svensson

Förlag: Vulkan (2020)

Antal sidor: 254

Året är 1905. Suni Maria står på en färja som glider genom dimbankarna mot ön där hon levt hela sitt liv. Så ropar någon ett namn och allt kommer tillbaka. På färjan finns Erik som hon gjort allt för att försöka glömma, han som nästan blev hennes död. Panikslagen låter hon sig omfamnas av mannen som aldrig mer skulle få komma nära henne.

Blodgärning är Thomas Svenssons debutroman. Den är inspirerad av en verklig händelse, ett mord som begicks strax intill författarens bostad. Romanen utspelar sig i ett lokalsamhälle som har fallit i glömska, en bofast samebefolkning inte långt från Sundsvall.

Jag gillar verkligen Thomas Svenssons idé att använda sig av ett tidningsklipp från 1906 som grund för sin roman. Tidningsartikeln beskriver ett vådligt mord och lite av bakgrunden till dådet, men givetvis saknas där all information om hur livet sett ut för mördaren. Det är den bakgrunden som författaren i fiktiv form berättar.

Boken inleds och avslutas med händelser 1905, men däremellan får vi del av en historia som utspelar sig på 1860- och 1880-talen. Thomas Svensson skildrar inte bara de enskilda karaktärernas liv utan ger samtidigt en bild av ett fattig-Sverige där rasismen är starkt utvecklad. Den samiska befolkningen förtrycks och måste sitta längst bak i kyrkbänkarna.

Romanens huvudperson är samekvinnan Suni eller Maria som hon helst vill bli kallad och hennes märkliga förhållande till pojken Erik. Erik är en rent ut sagt förfärlig människa redan som barn. Det är svårt att finna något försonande drag hos honom. Jag kan ibland känna att jag irriterar mig på Suni. Hon tänker i många situationer att hon ska säga ifrån, men orden kommer aldrig över hennes läppar. Måste hon vara en sån mespropp? kommer jag på mig själv att tänka. Lite mer jävlar anamma hos Suni hade inte skadat.

Blodgärning är en intressant debutroman just därför att författaren har skapat en historia av en verklig händelse, samtidigt som han ger läsaren en bild av samhällsförhållanden som inte ligger mer än halvtannat sekel bort. Dock kan jag tycka att vissa passager blir lite långrandiga och att lite bättre korrekturläsning inte hade skadat. Men jag är ändå nyfiken på vad Thomas Svenssons nästa roman ska handla om.

Till sist vill jag gärna ge beröm för den fina omslagsbilden. Om jag förstår saken rätt är bilden tagen av författarens hustru Ulrika.

Ett bokpaket

Idag kom det ett paket med posten. Det innehöll boken Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden av Andy Weir. Weir är författaren till Ensam på Mars och Artemis. Boken är ett recensionsex från Bookmark Förlag

söndag 9 maj 2021

En smakebit på søndag - Blodgärning

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu heter Blodgärning och är skriven av Thomas Svensson.  

Året är 1905. Suni Maria står på en färja som glider genom dimbankarna mot ön där hon levt hela sitt liv. Så ropar någon ett namn och allt kommer tillbaka. På färjan finns Erik som hon gjort allt för att försöka glömma, han som nästan blev hennes död. Panikslagen låter hon sig omfamnas av mannen som aldrig mer skulle få komma nära henne.

Smakbiten är hämtad från sidan 66:

Det var svårt att inte tänka på vårt illdåd i Järfvik och jag hoppades förtvivlat att slippa stå till svars för det jag gjorde. Det hände ju innan Kåmberg stötte på mig i backen upp mot Släda by och han verkade inte känna till något, sade i varje fall inget. Jag hade mardrömmar om Jesus på korset, hur han öppnade sina ögon och tittade ned på mig med avsmak samtidigt som prästen med mullrande stämma dömde mig till att för evigt brinna i helvetet.

lördag 8 maj 2021

Veckans mening v. 18

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Blodgärning av Thomas Svensson.

"Satans hästätare", skrek karln som kom springande uppför vägen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

fredag 7 maj 2021

Fem en fredag v. 18: Hänt i veckan

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat hänt i veckan.

1. Vad i veckan fick dig att längta efter något?
Vårsolen fick mig att längta efter att fika på altanen, men det har varit för blåsigt. För någon dryg vecka sen gjorde vi det, men sen har vi kurat inomhus.


2. Vad i veckan fick dig att sakna något?
När jag försökte ställa in några böcker i bokhyllan saknade jag utrymme för fler bokhyllor. (Nej, bilden här är tyvärr inte tagen hemma hos mig.


3. Vad i veckan gav dig lyckokänslor?
Jag tror tyvärr inte att jag har känt mig speciellt lycklig.

4. Vad i veckan fick dig att fundera?
En liten bakplåtslampa på bilen fungerar inte. Grejen som behöver bytas kostar 1700 kronor! Det fick mig att fundera på hur mycket pengar vi kan lägga på den bilen. Men att byta ut den är inte heller gratis. Han på verkstaden ska i alla fall se om han kan fixa till det utan att man skaffar den där dyra manicken. (Bilden nedanför snodd på nätet.)

5. Vad i veckan fick dig att vilja testa något nytt?
Just nu försöker jag lära mig allt det nya på mitt nya jobb, så jag har inte haft ork att fundera på att testa några andra nya grejer.

torsdag 6 maj 2021

Helgfrågan v. 18

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia gläds åt att dagen närmar sig då alla ska ha fått möjlighet att bli vaccinerade mot covid-19. Helgfrågan lyder:

Vilken bok har du gråtit till allra mest?

Bonusfråga: Har du fått ditt vaccin eller väntar du på det?   

Jag brukar inte gråta när jag läser böcker. Möjligen kan jag få en tår i ögat. Den senaste boken jag minns gjorde mina ögon blanka var Boktjuven av Markus Zusak. Den var så sorglig.

Jag har fått den första sprutan. Den andra får jag den 11 juni. Men ett stort problem är att det finns människor som tackar nej till vaccinet. Om inte tillräckligt många blir vaccinerade, så finns risken för nya utbrott här och var. Jag vet att det är frivilligt att bli vaccinerad, men jag tycker det är @#X#X@ hänsynslöst att låta bli!

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates

Titel: Mitt liv som råtta

Originalets titel: My Life as a Rat

Författare: Joyce Carol Oates

Förlag: HarperCollins (2019)

Antal sidor: 428

Violet Rue är yngst i familjen Kerrigan och hon ser upp till sina äldre bröder. I hennes familj håller man varandra om ryggen. Så när Violet råkar höra bröderna prata om hur de begått ett fruktansvärt brott, slits hon mellan att vara lojal med sin familj eller att berätta för en utomstående. Beslutet hon fattar kommer att tvinga henne att upptäcka sin egen identitet, bryta familjens förtrollning och efter en lång tid i exil, återvända till ett förändrat liv.

Mitt liv som råtta är den andra romanen av Joyce Carol Oates som jag läser. (Den tidigare var Svart flicka vit flicka.) Den handlar om Violet Rue, som gör det oförlåtliga när hon är bara tolv år. Hon berättar för utomstående att hennes bröder begått ett fruktansvärt brott. Inom familjen blir det hon och inte bröderna som ses som värd att fördömas. Hon tvingas lämna sin familj, för ingen vill ha med henne att göra. Hon är en råtta, en tjallare.

Violet är bokens huvudperson och även den som berättar historien. Vi följer hennes uppväxt och förstår hennes längtan efter att föräldrarna ska höra av sig och säga att de saknar henne. Men de vill inte veta av henne. Hennes tonårstid och tiden som ung kvinna är tragisk. Hon vågar inte börja leva eftersom rädslan att någon av bröderna ska leta rätt på henne hänger som ett damoklessvärd över henne. Det blir ett ryckigt liv där hon försöker skaffa sig en utbildning, men har svårt att fullfölja. Samtidigt utnyttjas hon sexuellt av äldre män.

Oates har valt ett annorlunda berättarperspektiv. I mer än halva boken talar berättaren (Violet) i jagform, men plötsligt ändras detta och hon skriver "du" när vi följer vad som händer henne. Det finns säkert en anledning till detta, men den är förborgad för mig. Intressant i författarens text är också att hon ofta använder parenteser och kursivstil. Det är orden som gömmer sig mellan parenteserna och i den kursiva stilen som ofta berättar mest.

Sammantaget är det en intressant men samtidigt sorglig berättelse om en flicka som av familjen döms att leva i exil, när hennes enda "brott" är att hon berättat sanningen för människor utanför sin familj.

onsdag 5 maj 2021

Veckans kulturfråga v. 18 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Denna gång handlar det om lättsmälta böcker. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka författares böcker läser du när du behöver något mer lättläst och lättsmält?


I mitt svar här väljer jag de första författarna som poppar upp i skallen på mig. Åsa Hellberg skriver väldigt trevliga böcker. Sonjaböckerna, Gloria, Flanagantrilogin (som jag läst de två första delarna av och väntar på att den tredje ska komma ut).

En annan författare som jag gillar är Karina Johansson. Hon skriver mysdeckare i Sunnemiljö. Jag har läst samtliga.

Omslagsonsdag v. 18: Personnamn i titeln

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är personnamn i titeln. Det var ett lätt tema den här veckan också, så det finns hur många som helst. Jag slutade när jag kom till 24.  Jag gillar omslaget till Izas ballad. Vilken är din favorit? Här är mina omslag: