Tisdagstrion: Ljus och mörker

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat ljus och mörker. Här är min trio: 

Darkness Klassiker innehåller 22 sagor/noveller som utgår från ovanstående klassiska sagor. (Jag har skrivit en av dem.) Sagorna har ändrat form, Disneyfluffet har slängt sig i väggen och brutaliteten har frodats. Klassiska sagor som Mulan, Peter Pan, Snövit, Rapunzel, Törnrosa, Det susar i Säven, Robin Hood, Ringaren i Notre Dame, Skönheten & Odjuret, Atlantis, Pionocchio, Skattkammarön, Alice i Underlandet, Kejsarens nya kläder, Sherlock Holmes har fått helt nya tolkningar. Nya klassiker för en ny tid! Samlingen är som ett stort buffébord där det finns något för alla.

(Ja, jag vet att jag hade med den i tisdagstrion för en månad sedan, men jag tyckte att den passade så bra idag också.)

En halv gul sol är den andra boken av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läst. Den första var Lila hibiskus. Den boken var mycket bra, och jag skulle vilja säga att denna var ännu bättre.

En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Jag minns TV-bilderna med de svältande barnen som hade uppsvällda magar och flugor kröp på dem, men barnen orkade inte vifta bort dem. För mig och många i min generation har nog de bilderna blivit hur vi tänker oss svält i Afrika och andra delar av världen. "Ät din mat! Tänk på barnen i Biafra!" är kända ord för oss alla.

Men jag måste erkänna att jag inte har haft riktig koll på vad som gjorde att Biafra försökte bryta sig loss från Nigeria och vad massvälten berodde på. Den här boken, som är skönlitterär, kan man lära sig mycket av. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.

Nigeria gick till anfall mot den nya staten. Det var svårt för Biafra att vinna internationellt stöd. Både Storbritannien och USA ställde sig på Nigerias sida. Inte heller i Afrika fick man stöd, med några få undantag. De flesta afrikanska länder har egna minoriteter, som skulle kunna försöka bryta sig loss. Men trots detta hade Biafra i en början stora framgångar. Det var svårt för Nigeria att besegra de välmotiverade biafranska soldaterna, trots att Biafra led svår brist på vapen. Till slut beslutade sig Nigeria för att blockera hjälpsändningar till Biafra, för att med svältens hjälp besegra utbrytarstaten.

Boken är dock inte en torr uppräkning av fakta. Istället utgår den från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

Håkan Tendells roman Göteborg Noir presenteras av författaren på baksidan på ett något oortodoxt sätt: "Ett litterärt mästerverk, men ett moraliskt lågvattenmärke. En roman som gör sig lika bra i bokcirkeln som i bokbålet."

Jag vill nog inte kalla denna roman för ett litterärt mästerverk, men jag vill verkligen inte slänga den i bokbålet. Berättelsen är bitvis riktigt spännande, men det som framför allt bär upp historien är den svarta humor som präglar den.

I de första kapitlen tänkte jag att Tendell nog haft Jens Lapidus' Stockholm Noir-serie som förebild. Det var korta, snabba meningar. Men längre fram kan han inte hålla sig, utan övergår till ett måleriskt språk, som jag faktiskt tycker att romanen vinner på. Den svarta humorn kommer då mer till sin rätt.

Boken handlar om Frank Nguyen (för övrigt ett namn som ger över 62000 träffar på Google), som blir överfallen på stan när han är ute med sin flickvän. Flickvännen försvinner. Sorgen och smärtan gör att Frank blir besatt av tanken att bekämpa ondskan. Med hammaren i fickan går han ut och söker upp människor som i vart fall i hans ögon är onda och kriminella. Men snart går detta över styr och även helt oskyldiga människor drabbas.

Köper man det upplägget så är detta en bra, hårdkokt historia. Den tål att läsas.

Varför handlingen är förlagd till 2021 förstår jag inte och det finns några avsnitt i boken som i mitt tycke borde ha strukits. Där finns en märklig historia där en nykrönt drottning Victoria med krona och allt gästar Göteborg skyddad av livregementet. Svenska monarker kröns inte numera, de skulle om de vore krönta inte åka omkring med kronan på sig och det finns inget livregemente i Göteborg. Men framför allt har denna historia inte något med romanen i övrigt att göra. Det finns även ett avsnitt där Frank tar anställning som dräng och där han kommer i samspråk med en piga. Drängar och pigor 2021? Och historien med Sara som dyker upp några gånger saknar ett självklart samband med romanens huvudhandling.

Utan att säga för mycket, så är detta inte en roman med lyckligt slut, och det är bra. Hela konceptet med den hårdkokta handlingen och den svarta humorn hade inte mått bra av om alla hade levt lyckliga i alla sina dagar.