tisdag 23 april 2024

Tisdagstrion: Böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning. Jag väljer tre böcker som jag har läst om och som jag tyckte mycket om även den andra gången jag läste dem. (I något fall även tredje gången.) Här är min trio:

Barabbas av nobelpristagaren Pär Lagerkvist är SÅ bra. Faktiskt en av de bästa böckerna jag vet.
Den handlar om den dödsdömde rövaren Barabbas som benådades av Pontius Pilatus. Folket fick välja om Barabbas eller Jesus skulle släppas fri och de församlade ropade Barabbas.
Men hur är det att få leva vidare på bekostnad av att Guds Son korsfästs?

Så en annan nobelpristagare, nämligen Selma Lagerlöf. Hennes Jerusalem kan absolut läsas mer än en gång.
Jerusalem utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 
Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.

Det stora spelet av Jeffrey Archer tror jag att jag har läst tre gånger. Inte på grund av bokens stora litterära kvalitéer, utan därför att jag tycker att ämnet är så intressant.
Det engelska parlamentet är den civiliserade fasaden bak vilken en hänsynslös maktkamp utspelas. Den står mellan tre äregiriga unga män, alla brinnande av lust att erövra den politiska makten. Till slut en dag, ska en av dem kallas till Buckingham Palace för att motta utnämningen till premiärminister. En dag, en av dem...
Sammanvägda med de äregiriga politikernas liv är deras kvinnor. Deras drömmar och männens ambitioner går inte alltid ihop. Ofta blir smärtsamma uppgörelser följden. Lojaliteten sätts på hårda prov.
rapporter vi får från det brittiska parlamentet nu.
Jeffrey Archer har stor kunskap om hur arbetet i parlamentet fungerar. Han var nämligen ledamot av underhuset 1969-74.
Boken är skriven 1984 och utspelar sig 1964-91. De senare åren är således fiktiva och läser man den idag märker man att den inte var profetisk. Händelserna i boken blev aldrig verklighet. Men det har ingen som helst betydelse för upplevelsen av boken. Det som är intressant är att följa hur tre män, alla invalda i underhuset 1964, har som sitt stora mål i livet att bli premiärminister. Åtminstone en av dem gör vad som helst för att nå dit. Ändamålet får helga medlen. För den som ibland förundras över vad som händer i det politiska livet i Storbritannien är boken riktigt intressant och dessutom lättläst och underhållande.
Jeffrey Archer är en intressant person på många sätt. 1985-86 var han vice ordförande i det konservativa partiet. 1992 blev han ledamot av överhuset. 2001-03 satt han i fängelse. Bara en sån sak...

måndag 22 april 2024

Boktriss Q

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är Q.

Manlig: Femböckerna av Enid Blyton handlar om syskonen Julian, Dick och Anne, deras kusin George och hennes hund Tim, men även Georges föräldrar skymtar förbi. Bland annat hennes pappa, den tankspridde Quentin.


Kvinnlig: I Robert Hardmans bok Queen of our times, The Life of Elizabeth II är givetvis huvudpersonen Queen Elizabeth II.

Djur: Ingrid Sandhagen har skrivit boken Lilla Q. Ellinors pappa köper en ny häst till henne. Den heter Queen of Venus, men Ellinor kallar henne Lilla Q.

Dags att välja grav

I eftermiddag ska jag till kyrkogården för att välja gravplats till min bror. Familjegraven är bara för urnor och han önskade sig en kistbegravning. Därefter måste jag bestämma om avskedet ska tas i kapellet eller om vi ska följa kistan till graven.

söndag 21 april 2024

En smakebit på søndag - Vedergällning

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Vedergällning och är skriven av Sebastian Avindell.

Det är sommar och varmt i Linköping, men under ytan ruvar hat och motsättningar. Ett mordfall skakar stadsdelen Skäggetorp, och ett ogenomtänkt uttalande från myndigheternas sida blir den tändande gnista som sätter det utsatta området i brand. Snart rasar upploppen och de ditkommenderade poliserna hamnar i livsfara. Kriminalinspektör Liv Larsson och kollegan Lars Fredriksson befinner sig inte i frontlinjen, men mordutredningen är krävande och de tampas med privata utmaningar på var sitt håll. 
Våldsvågen och det påföljande tumultet visar sig vara en perfekt täckmantel för mord. När fler offer påträffas trappas läget upp, och utredarna börjar skönja ett mönster - de döda är alla kvinnor, med vissa karaktäristiska drag. Vem som står näst på tur är omöjligt att veta, men den förlamande skräcken att det skulle kunna vara någon i Lars eller Livs närhet vill inte släppa taget...

Smakbiten är hämtad från sidorna 28-29:

Tobias ställde ned en plastkanna med öl på bordets grönvita duk. Met ett flin lät han kannan få sällskap av två shotglas vars mörka vätska och kryddiga doft förde Liv tillbaka till dimmiga fester.
"Jäger, allvarligt?"
"Man måste ha en sidovagn till ölen ju", svarade Tobias och fyllde upp glasen. Han höjde ögonbrynen och förde Jägermeistern till munnen. Liv suckade men gjorde detsamma. Spriten brände och smakade precis så illa som hon mindes, men den behagliga värmen som följde var välkommen. Utanför fönstret föll snön i tunga sjok och Liv hade hunnit bli rejält kall under promenaden hit. Hon gnuggade händerna mot varandra och skannade av omgivningen, en vana från militären som hon förlikat sig med nog aldrig skulle försvinna.

lördag 20 april 2024

Veckans mening v. 16

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vedergällning av Sebastian Avindell och den ger väl en aning om vad det är för slags bok.

Så fucking jävla mycket blod.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

torsdag 18 april 2024

Helgfrågan v. 16

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här frågan tycker jag passade mig. Helgfrågan lyder:

Vi säger att du skriver en bokserie deckare/feelgood/annan genre. Vad skulle du välja för stad/by/plats?

Nu råkar det ju vara så att jag har skrivit en bokserie med tre kriminalhistorier i värmländsk 1800-talsmiljö. Dessa förlade jag till den fiktiva socknen Frykeboda utanför Kil. Varför en fiktiv plats? Därför att det hade två stora fördelar. Jag var inte tvungen att veta exakt hur just den byn såg ut på 1800-talet och jag riskerade inte att någon beskyllde mig för att ha svartmålat farfarsfar, för med en fiktiv plats blir ju även personerna fiktiva. Namnet Frykeboda skapade jag genom en sammanslagning av namnen på två landsbygdsförsamlingar utanför Kil - Frykerud och Boda.

På bilden ser ni omslaget till den tredje delen som utkom för en månad sedan. Den heter Mordet på Ekenäs.

onsdag 17 april 2024

Omslagsonsdag v. 16: Drömsemester


Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Idag är det hårda saker. Temat är drömsemester. Några av platserna har jag besökt, men de kan väl vara drömmål ändå? Här är mina omslag:



Dagens visdomsord 2024-04-17

Ett hem utan böcker är som ett rum utan fönster. (Horace Mann)

tisdag 16 april 2024

Tisdagstrion: Yrken med uniform

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat yrken (eller andra roller) med uniform, i handling, titel eller på omslag. (Det är uniformens dag i morgon.) Här är min trio:
Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Tidigare delar är BrobyggarnaDandyMellan rött och svart och Att inte vilja se.
I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem då ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.
(Och som ni ser har kvinnan på bilden uniform.)

I Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump finns två poliser, som inte är de skarpaste knivarna i lådan. Det är konstaplarna Kling och Klang och de bär givetvis uniform.


Hetta är skriven av Jane Harper, som bor i Melbourne.
Boken är väl uppbyggd. Genom hela boken får vi tillbakablickar; både från händelserna för 20 år sedan och från det som föregick tragedin hos familjen Tadler. Harper har lagt ut en hel del villospår för läsaren, vilket gör det till en bra deckare. Upplösningen kom som en total överraskning för mig, och det är ju så det ska vara.
Den miljö som skildras känns trovärdig. Säger jag, som aldrig varit i närheten av Australien. Man kan verkligen känna den närmast outhärdliga hettan, och när de talar om jättekrabbspindlar inne i sovrummet skruvar jag olustigt på mig. Skvallret och missunnsamheten i ett litet döende samhälle, där gamla oförrätter aldrig glöms, känns också som något jag kan föreställa mig. En isolerad by kan skapa en otrolig samhörighet, men då får ingen sticka ut.
(Kopplingen till dagens ämne i tisdagstrion är att det ju måste komma ut brandmän för att släcka bränderna, och de torde ha uniform.)

måndag 15 april 2024

Boktriss P

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är P.

Manlig: I Bo Baldersons böcker var den torr-rolige adjunkt Persson berättaren.


Kvinnlig: I Ninni Schulmans Hagforsserie heter den kvinnliga polisen Petra.

Barn: Elsa Beskow skrev böcker om Petter och Lotta. Bilden här är från Petters och Lottas jul.

Daisy Darker av Alice Feeney

Titel: Daisy Darker
Författare: Alice Feeney
Förlag: Modernista (2023)
Antal sidor: 311

Det har gått ett decennium sedan de sågs. Nu samlas familjen Darker igen för att fira farmors 80-årsdag hemma hos henne på Seaglass, ett viktorianskt stenhus på en egen ö utanför Cornwalls kust. Tidvattnet stiger, en storm drar in och snart är de helt avstängda från omvärlden.
Det visar sig snart att alla i familjen bär på hemligheter. Daisy, som aldrig haft någon bra relation till sin familj. Storasystrarna Rose och Lily. Deras frånvarande far och kyliga mor. Den frågvisa systerdottern Trixie och den förmögna farmodern.
Vid midnatt hittas en familjemedlem död. Men det är bara början. Det finns en mördare bland dem - men vem? Och varför?
Isolerade på ön tvingas familjen Darker gräva djupt i sitt mörka förflutna. Samtidigt som de kämpar för att överleva tills tidvattnet sjunker...

Jag måste säga att Daisy Darker av Alice Feeney inte var vad jag hade förväntat mig, och det är inte ett negativt omdöme. Detta är en bok som levererar en historia i flera plan. Huvudperson är Daisy Darker och det är hon som är berättaren. Genom hennes ögon följer vi alla händelser. En stor del av boken berättar vad som har hänt genom åren såsom Daisy upplevt det. Detta är en dysfunktionell familj om någon. Daisy har ett medfött hjärtfel och läkarna har sagt att hon inte kommer att bli så gammal. På något vridet sätt får därför Daisy inte göra något som andra barn gör. Hon får inte gå i skolan, hon har inga kamrater. Hennes enda vänner är böckerna. Att läsa böcker är inget som hennes mor ser någon mening i, men som tur var har hon en farmor med ett stort bibliotek. Vi får veta att något hänt för många år sedan. Daisy återkommer till det i tankarna många gånger. En händelse som gör att systrarna och familjens vän Conor inte vill tala med henne.

Samtidigt har vi nutidshistorien, där hela familjen är isolerad i farmors hus på en ö i väntan på att det ska bli ebb igen. Under den tiden dör den ene efter den andre under mystiska omständigheter. Det känns som att Agatha Christies bok Tio små negerpojkar (Ten Little Niggers) har varit en förebild för författaren Alice Feeney. Snart börjar de överlevande misstänka varandra. Men tänk om den är någon utomstående som de inte känner till?

Boken är riktigt spännande. Författaren vet verkligen hur man bygger upp den där krypande stämningen. Jag tror det här skulle kunna bli en riktigt bra film.

Upplösningen är totalt oväntad. Vi får äntligen veta vad det var för en händelse som Daisy har antytt om genom boken. Vem som är mördaren? Läs boken! Du kommer att bli överraskad.

Daisy Darker är min andra bok i utmaningen Boktolvan 2024.

söndag 14 april 2024

Ett samtal man inte vill ha

Jag fick ett telefonsamtal för ett par timmar sedan. Det var en jourläkare som ringde. Min bror, som levde ensam, hade påträffats död i sitt hem. Dödsfallet kom helt oväntat. Man hade märkt en vattenläcka och vaktmästaren blev tvungen att ta sig in i lägenheten. Där hittade han min bror död i duschen. Han blev 71 år. Jag hade trott att han skulle hänga med ett bra tag till. Ikväll har det varit många tårar. Han var knäpp och kunde gå mig på nerverna, men han var ändå min bror.

En smakebit på søndag - Årsboken

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Årsboken och är skriven av Sven Olov Karlsson. (Jag har inte spillt kaffe på boken. Den ser ut så där!)

I almanackan med ram av bär och blad skrev man förr i tiden gärna några ord. Om dagsverken, väder eller temperaturer. Om tranornas ankomst eller grävlingens spår i potatislandet. Det var allmogens dagbok.
När Sven Olov Karlsson med denna som utgångspunkt ger årets månader varsin berättelse avtecknas också nutiden. En underlig pappa närmar sig en insnöad förskola. Almar barkas för att dö. En lastbil störtar Drottninggatan fram.
De tolv novellerna formar sig till en genomlysning av tillståndet i Sverige, i städer och glesbygd. Om högt flygande människor eller enkla jordnära som kämpar tyst, åtklämda av våldsamma händer, av samhällets kalkylerade reträtt eller klimatets förfall.

Smakbiten är hämtad från sidan 43:

Hoffice, nej fy fan. Jobba hemma gick heller inte längre. Det sades vara osunt. Perry Gillström delade den uppfattningen. Arbetets skimmer befläckade vargtimmarna, åt sig in i luft, sömn, måltider, viner, han befläckade sig själv. Hårfästet backade stabilt. Kostymbyxorna blev trängre.
Han förslösade både arbetstimmar och fritid, fastän dessa tidszoner ju för en entreprenörssjäl skulle vara hopkokade, en energisk gryta av ambition och stilmedveten livshunger. Att jobba dag och natt gagnade en föga när det i praktiken gjorde honom till hemmasittare, blek av instängdhet, innan trettio fyllda.

lördag 13 april 2024

Veckans mening v. 15 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Årsboken av Sven Olov Karlsson.

Med åren blir minnena alltmer som historier man hört snarare än verkligen upplevt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

fredag 12 april 2024

Fem en fredag v. 15: Roliga frågor

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat roliga frågor.

1. Vad kommer spela mest roll när du blir 80?
Jag kanske har barnbarn. Wenn Gott so will...

2. Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka?
Jag har nyss flyttat och då var det många böcker som skulle flyttas. Då dök en bok upp som jag inte kom ihåg. Inuti stod en lapp från bokens ägare att hon lånade den till mig. Jag lämnade tydligen aldrig tillbaka den, och hon lever inte längre. Jag ursäktar mig med att jag faktiskt inte bad om att få låna den. Hon skickade den till mig ändå.

3. Fixar du saker själv eller låter du någon annan fixa åt dig?
Jag försöker vara så insiktsfull att jag inte försöker fixa själv, för jag har tummen mitt i handen.


4. Vad var din favoritleksak som barn?
Det minns jag faktiskt inte.

5. Vilket är det konstigaste djuret?

Det måste vara näbbdjuret! Det är ett däggdjur med bäversvans och simhud mellan framfötternas fem "fingrar". Vidare har djuret näbb och det lägger ägg! Det latinska namnet är Ornithorhynchus anatinus. Ornis = fågel och rhunchos = näbb. Anatinus betyder "liknar en anka".

torsdag 11 april 2024

En bok på loppis

Idag var jag på Gengåvan i Karlstad. Det är en second hand-butik som säljer skänkta saker för att få in pengar till välgörande ändamål. Möjligen är det Stadsmissionen som ligger bakom verksamheten. Jag köpte några kaffekoppar och en vas. Men så kunde jag inte låta bli att titta lite bland böckerna de hade också, och då hittade jag Jag ska ta dig dit av Joyce Carol Oates. Den fick följa med mig hem. Inte för att jag har brist på olästa böcker, men ni vet nog hur det kan bli ibland ;)

Veckans kulturfråga v. 15 2024


Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Det var längesen jag var med. Den här gången handlar om språk. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka språk läser du på? Vilka språk hade du önskat att du kunde tillräckligt bra för att läsa på?

Jag läser alltid på svenska. Det är mitt modersmål och jag behärskar det dessutom mycket bra. Det blir flyt i läsningen. Det är sällan som jag behöver slå upp något ord för att få veta vad det betyder.

Om jag behärskade engelska bättre hade jag gärna läst brittiska/amerikanska/australienska böcker på originalspråk. Våra översättare är inte alltid så bra som de själva tror. Det händer inte sällan att jag läser en mening i en översatt bok som verkar lite märkligt och då inser att författaren översatt ett uttryck rakt av från engelskan. Svengelska är inte ett vackert språk.

I övrigt skulle jag gärna kunna läsa böcker på tyska. Det är det största språket i Europa och jag tror att jag missar många bra böcker, för förlagen koncentrerar sig på att översätta böcker från engelskspråkiga länder.

onsdag 10 april 2024

Dagens visdomsord 2024-04-10

Du vet vilka dina riktiga vänner är när du är inblandad i en skandal. (Elizabeth Taylor)

tisdag 9 april 2024

Tisdagstrion: "Första" eller "sista" i boktiteln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat "första" eller "sista" i boktiteln. Här är min trio:

Med Sista brevet till Sverige avslutar Vilhelm Moberg romansviten om utvandrarna Karl Oskar och Kristina. Här får vi läsa om stora händelser i Amerikas historia. Inbördeskriget som ledde till slaveriets avskaffande och det sista stora Siouxupproret.
Men framför allt följer vi naturligtvis Karl Oskar och hans familj. En tionde gång blir Kristina gravid och det är en gång för mycket. Hon dör och lämnar maken i sorg och raseri.
Åren går och Karl Oskar är en gammal och ledbruten man. Han håller sig mest i sin stuga där han plågas av smärtor i kroppen. Hans käraste ägodel är en karta över Ljuders socken. När smärtan är som värst studerar han kartan och drömmer sig tillbaka till det gamla hemlandet, även om han aldrig ångrade att han utvandrade.
Till sist dör även Karl Oskar och en granne skriver ett sista brev till Karl Oskars syster för att berätta att brodern är död. Han begravs på den begravningsplats han själv varit med om att utvälja för de svenska invandrarna. Vid ingången till gravplatsen står orden: Saliga äro de som här sofwa. Ewig Frid är Dödens gåfwa.
Om denna romansvit kan jag bara säga: Läs den om du inte har gjort det! Den beskriver en tid där människor kände sig tvingade att lämna Sverige för att få rätten att bestämma över sig själva och för att kunna försörja sina barn

De första tolv är den tolfte delen i Denise Rudbergs Elegant crime-serie om polisen Marianne Jidhoff. Varje del har i titeln  bokens ordningstal i serien. Tidigare har jag läst När klockan slår fem i den här serien och En tredje man i serien Kontrahenterna, som också hade ordningstalet i serien i varje boktitel. Jag förstod inte varför de båda böckerna hade just de titlarna utöver att talet skulle stämma med vilken bok i ordningen det var och jag vet ärligt talat inte varför den har boken heter De första tolv. Men, men, det är ju trots allt bokens innehåll som räknas.

Den här boken har en intressant intrig och även ett intressant persongalleri. Det är inte lätt som läsare att förstå sambandet mellan de två grova brotten på Östermalm, och det är förstås heller inte meningen. Boken växlar mellan de två brotten och det är inte förrän på slutet som jag får veta hur allt hänger ihop. 

Boken är välskriven och språket flyter på bra. En riktigt trevlig bok för den som vill gotta sig i den övre medelklassens liv och leverne samtidigt som det är en bra deckare.

De sista och de första människorna är en science fiction-roman skriven av Olaf Stapledon som kom ut 1930. Den beskriver mänsklighetens framtid flera miljarder år framåt i tiden.
Jag läste den för sisådär ett halvsekel sedan och jag skulle gärna vilja läsa den igen. Jag måste försöka få tag på den.

måndag 8 april 2024

Boktriss O

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är O.

Manlig: Här var det inte mycket att fundera på. Det får så klart bli Ove i En man som heter Ove av Fredrik Backman.

Kvinnlig: I Hamlet av William Shakespeare finner vi Polonius dotter Ofelia.

Barn: Elsa Beskow skrev en bok som heter Ocke, Nutta och Pillerill. Den sagan brukade jag läsa för mina barn när de var små. Ocke och Pillerill är ekollonbarn och Nutta är en hasselflicka.