Veckans mening v. 30 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Piskan av Patricia Highsmith.

Amerikaner är våldsamma av sig - det vet ju alla.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 30

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är en sommaredition med samma fråga ett i sju veckor där vi får ge sommartips. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater eller något annat skoj.

Det här tipset kommer sent, för idag är sista dagen för Gammelvala i Brunskog. Jag åker dit idag. Bland annat ska de ha en lösöresauktion. Jag har inte varit på auktion på jättelänge, så det kan bli skoj. Annars är Gammelvala ett sätt att, som namnet säger, visa upp den gamla världen.

Dagens visdomsord 2024-07-24

Den idé som inte är orimlig från början finns det inget hopp för. (Albert Einstein)

Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist

Titel: Gäst hos verkligheten

Författare: Pär Lagerkvist

Förlag: Brombergs Bokförlag (2017)

Antal sidor: 115

Från baksidestexten:

Göst hos verkligheten utkom 1925 och hör till den svenska litteraturens främsta uppväxtskildringar. Med tydliga självbiografiska drag berättar Pär Lagerkvists om pojken Anders som vid 1900-talets början växer upp i en liten svensk järnvägsstad där fadern är stationskarl.

Gäst hos verkligheten av nobelpristagaren Pär Lagerkvist ska tydligen vara något alldeles enastående. Det framhålls inte minst av förordet skrivet av Ola Larsmo. Enligt Larsmo är verket bättre än Barabbas och Bödeln. Han har rätt till sin åsikt, men jag håller inte med.

Jag klarar inte av att känna någon sympati med huvudpersonen Anders. Vilken grubblande tråkmåns. Som liten är det som sysselsätter hans tankar att ingen i familjen ska dö, allt ska alltid vara som vanligt. Han smyger ut i skogen till en flat sten, som han lägger sig på och ber enträget om just detta.

Han får för sig att modern och systern, när de råkar tala lågmält med varandra, talar om hans nära förestående bortgång. Varför kan de annars inte tala högt? När han får veta att mormor lider av en obotlig sjukdom vill han helst inte träffa henne. Eftersom hon är döende är hon i princip död för honom. Inte förrän hon verkligen dör kan han känna lättnad.

Så når Anders ungdomsåren, och givetvis är då den rådande känslan ångest, vad annars?

Det här är en klassiker som man gärna kan läsa. Den omfattar inte så många sidor. Men jag väljer Barabbas, Bödeln, Dvärgen eller Ahasverus död alla dagar i veckan!

Mord för Annabelle av Patricia Highsmith

Titel: Mord för Annabelle

Originalets titel: This Sweet Sickness

Författare: Patricia Highsmith

Förlag: Modernista (2023)

Antal sidor: 301

Som framgår av bilden har vi här en bok som heter Människors mörker (Två romaner om besatthet). Bokförlaget Modernista har här givit ut två av Patricia Highsmiths romaner i en volym, men jag väljer att behandla dem var för sig. Den andra romanen, Piskan, ber jag att få återkomma till.

Den unga, begåvade forskaren David Kelsey är hjälplöst fast i sina fantasier om Annabelle, en kvinna han tidigare haft en kort relation med. Han har till och med inrett ett hus bara för hennes skull. Där tillbringar han sina helger, försjunken i dagdrömmar. När David får reda på att Annabelle gift sig med en annan man intensifieras besattheten. Han ska ha henne tillbaka, till varje pris.

Mord för Annabelle som publicerades första gången 1960 lever verkligen upp till samlingsvolymens titel Människors mörker. David Kelsey skulle kunna glädja vilken psykiatriker som helst som fick ha honom som patient. Är han psykopat? Är han schizofren? Kanske en blandning av olika diagnoser? I vilket fall som helst är han inte någon som jag skulle vilja att mina döttrar sällskapade med.

De flesta av oss har säket gått igenom olycklig kärlek. Föremålet för vår längtans låga är inte intresserad. Men tack och lov försöker de flesta av oss att bearbeta detta och gå vidare. Så inte denne David Kelsey. Han kan helt enkelt inte acceptera att Annabelle har gift sig med en annan man. Som David ser det så har hon bara begått ett misstag och hon ska snart lämna maken och förenas med David. Han skickar mängder av brev till henne med oförskämda tillmälen mot hennes make, men drar ingen slutsats av att han bara får några få brev från henne under ett par års tid. Ett tidigt exempel på "ghostning".

Hela romanen speglar David tankar, göranden och låtanden och som läsare kan man inse att han sjunker allt djupare ned i galenskapen. Han saknar förmågan att skilja mellan fakta och fantasier och som väl titeln antyder blir han farlig för sin omgivning.

Romanen är skickligt uppbyggd där vi långsamt ser katastrofen närma sig utan att ändå veta vad som kommer att ske. En psykologisk spänningsroman av klass.

Mord för Annabelle är min femte bok i utmaningen Boktolvan 2024.

En smakebit på søndag - Gäst hos verkligheten

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Gäst hos verkligheten och är skriven av Pär Lagerkvist.

Från baksidestexten:

Göst hos verkligheten utkom 1925 och hör till den svenska litteraturens främsta uppväxtskildringar. Med tydliga självbiografiska drag berättar Pär Lagerkvists om pojken Anders som vid 1900-talets början växer upp i en liten svensk järnvägsstad där fadern är stationskarl.

Smakbiten är hämtad från sidan 18:

När fadern kom hem på kvällen tog han av sig uniformströjan, släckte signallyktan och torkade av den med trassel, ställde ut den i gången, för den brann med tran och osade efteråt. Så skrev han upp vagnsnummer en stund och talte om vilka som skulle lasta och lossa i morgon, nämnde ett och annat om tågen som han hade att ställa med. Men när de ätit tog han ner bibeln och läste i den. Det var så tungt och märkvärdigt när de båda satt och läste och ingen sade någonting. Barnen höll sig stilla, det kändes så tyst att de blev beklämda. Inunder låg tredje klassens kafé och därifrån hördes väsen och röster av folk som satt och drack där. Men det var något annat och främmande som de inte tänkte på. Ibland när ett senare tåg körde in på stationen gick fadern fram till fönstret, sträckte pil sig och såg ut, med bibeln i hand. Så satte han sig igen och fortsatte läsa.

(Jag undrar om det inte är ett tryckfel här. Fadern bör väl ha sträckt PÅ sig, inte PIL sig.)

Veckans mening v. 29 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist. Den långa meningen beskriver järnvägsrestaurangen.

Det var ett slott som tagits i bruk till annat eller som hade blivit sjaskigt för att festen pågick jämt och ständigt, inte hade början och slut och inte någon kulmen, korkmattorna i matsalen var slitna, plyschsofforna nersjunkna och blanka av alla som suttit där, i tredje klassens kafé var golvet gropigt med knaggar som stod upp, stolarna gängliga, med hål i sitsen, det gjorde inte så mycket, man behövde inte bekymra sig om det, gästerna kom ändå och skulle iallafall ha rest strax igen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Ett väntat bokpaket

På fredagen kom ett bokpaket som inte var oväntat eftersom det var en bok jag köpt på Bokbörsen. Jag läste nyligen på en bokblogg om Sovande jättar av Sulvain Neuvel och jag blev så nyfiken på den att jag var tvungen att skaffa den.

Helgfrågan v. 29

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är en sommaredition med samma fråga ett i sju veckor där vi får ge sommartips. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater eller något annat skoj.

Varför inte en tur till Mårbacka? Det var Selma Lagerlöfs hem i många år. Hon var född där då det var en betydligt mindre gård, som hennes far dock var tvungen att lämna. Efter att ha erhållit Nobelpriset i litteratur fick Selma Lagerlöf möjlighet att köpa tillbaka Mårbacka och även bygga ut det till en präktig herrgård. (Jag använder ordet "präktig", för det tror jag att hon skulle ha uppskattat.)

På Mårbacka erbjuds guidade turer, men även många andra aktiviteter under sommaren. Läs om detta HÄR!

Hämtat bok på biblioteket

Idag hämtade jag en bok på biblioteket som jag hade beställt. Det är Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist.

Dagens visdomsord 2024-07-17

Alla borde bli respekterade som individer, men ingen avgudad. (Albert Einstein)

Tisdagstrion: SOL

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat SOL (en boktitel eller författare på varje bokstav). Här är min trio:

Skampärlorna av Aline Lilja Gladh.

Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran står handfallen när hans fars livsverk går upp i rök. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack. Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av att hantera redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet. Samtidigt blåser det upp till storm när hennes ex, den lokala gängledaren Conny, återvänder för att ta tillbaka det som är hans.
Jag tycker att Skampärlorna är en lysande spänningsroman.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en fin liten bok. Fredrik Backman låter oss möta en gammal man, som märker att han steg för steg glider in i demensens glömska. Ljuset i hans liv är sonsonen Noah; en pojke som betyder så mycket för honom att det inte räcker att kalla honom Noah. Nej, dubbelt upp ska det vara och den gamle mannen kallar därför pojken för Noahnoah.
Det är en sorg för mannen, när han fortfarande är medveten om att demensen tilltar, att han inte kommer att kunna vara samme farfar. Det är ju så att när en människa är tillräckligt dement, så är hon inte medveten om det. Mot slutet blandar han ihop sonen och sonsonen. Han förstår inte att sonen numera är en vuxen man.

Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till hennes debutroman Där vassen viker. Vi befinner oss i Småland i början av 1900-talet.

Det är inte så där fattigt och eländigt som i Vilhelm Mobergs böcker (som jag i och för sig tycker mycket om), men nog finns stenarna kvar i den småländska jorden.

Att vara torpare var inte lätt, och den som hade ett lite bättre jordbruk hade lätt att se ner på dem som befann sig ett pinnhål lägre, trots att de alla likt Adam fick tjäna sitt bröd i sitt anletes svett.

Linda Edgarssons debutroman var riktigt bra och därför var mina förväntningar högt ställda. Jag får säga att hon inte gjorde mig besviken. Författaren är bra på att skapa intressanta personporträtt samtidigt som man får sig en god portion av det samhälle våra förfäder levde och verkade i för bara ett drygt sekel sedan.

I romanen får vi många av de mänskliga känslorna presenterade för oss. Här finns kärlek, kättja, avund, hat, lögn och bedrägeri. Blandningen är det som gör Lundens hjärta till en läsvärd bok.

Titeln för tanken till gamla pigromaner, men denna bok är så mycket mer. Slutet är överraskande och känns som en cliff-hanger. Det får mig att undra om Linda Edgarsson möjligen har tänkt sig en fortsättning.

Detta var den sista tisdagstrion på ett tag, för nu går Ugglan på semester. Jag hoppas att hon tar upp tråden igen efter semestern.

Tills jag hittar dig av Harlan Coben

Titel: Tills jag hittar dig

Originalets titel: I Will Find You

Författare: Harlan Coben

Förlag: Bookmark Förlag (2024)

Antal sidor: 358

David och Cheryl Burroughs levde ett enkelt liv i sitt drömhus tillsammans med sin treåriga son Matthew. Aldrig i sin vildaste fantasi kunde de föreställa sig vilken fruktansv riktigt ärd tragedi som väntade. Fem år senare har Cheryl gift om sig ochddd David avtjänar ett livstidsstraff för att ha mördat sin son.

David hävdar sin oskuld men åren i fängelse har fått honom att förlora både hoppet om upprättelse och tilltron till sig själv. Kan han verkligen vara säker på vad som hände den där natten?

Men när David får ett oväntat besök av Cheryls syster Rachel vänds hans värld upp och ned. Med sig har Rachel ett foto som hennes vän nyligen tagit på en nöjespark. I bakgrunden, mitt framför bergochdalbanor och karuseller står en pojke. Det tar inte många sekunder för David att inse det omöjliga - pojken på bilden är Matthew.

Med Tills jag hittar dig visar Harlan Coben än en gång vilken mästare han är inom genren spänningnslitteratur. Han beskriver på ett trovärdigt sätt miljön i ett fängelse för de allra värsta brottslilngarna och dit räknas David Burroughs. Om man har dömts för att ha slagit ihjäl sin egen lille son, då är det där man hör hemma.

Men läsaren förstår redan tidigt att detta inte stämmer. Trots att kroppen hittades i huset och trots att det finns ett trovärdigt vittnesmål att David grävt ner mordvapnet i trädgården så verkar det nu som om pojken lever.

Efter en spektakulär rymning börjar Davids jakt efter sonen och sanningen. Och det är här det blir riktigt spännande. FBI är honom hack i häl och hinner David inte finna svaret på frågorna kommer han, om han inte blir ihjälskjutet, att spärras in i fängelset igen utan möjlighet att någonsin ta sig ut.

Det är som sagt ännu en riktigt bra spänningsroman av Coben, som man bara måste läsa.

En smakebit på søndag - Mord för Annabelle

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag ska börja läsa heter Mord för Annabelle och är skriven av Patricia Highsmith. (Jag har fått boken på bilden av Modernista. Den heter Människors mörker och innehåller två romaner - Mord för Annabelle och Piskan. Jag tänker dock se dem som två böcker, för det är de ju egentligen.)

Den unga, begåvade forskaren David Kelsey är hjälplöst fast i sina fantasier om Annabelle, en kvinna han tidigare haft en kort relation med. Han har till och med inrett ett hus bara för hennes skull. Där tillbringar han sina helger, försjunken i dagdrömmar. När David får reda på att Annabelle gift sig med en annan man intensifieras besattheten. Han ska ha henne tillbaka, till varje pris.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 9:

Det var svartsjuka som hindrade David från att sova och drev honom ut ur det mörka och tysta pensionatet att irra på gatorna. 

Men han hade så länge levat med denna svartsjuka, att de vanliga synerna och orden med direkt träffverkan på hjärtat inte längre nådde hans medvetandes ytskikt. Nu var det bara Situationen. Och Situationen var som den var och hade varit i nära två år. Ingen mening att fästa sig vid detaljerna. Situationen var som en sten, säg en tvåkilos sten, som han dag och natt bar i sitt bröst. Kvällarna och nätterna, då han inte arbetade, var lite värre än dagarna, det var alltsammans.

Veckans mening v. 28 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Mord för Annabelle av Patricia Highsmith.

Att låta något så dyrbart som ett äktenskap ruttna som ett äpple inför ögonen på sej!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 28

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är en sommaredition med samma fråga ett i sju veckor där vi får ge sommartips. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater eller något annat skoj.

Jag ser att på Filmstaden i Karlstad har Forrest Gump premiär den 23 juli. Den filmen såg jag när den var ny och det är ju en evighet sen. Jag kanske borde pallra mig iväg och titta på den igen, för jag minns att det var rolig och det är ju en riktig filmklassiker.

Dagens visdomsord 2024-07-10

Det finns människor med ett lysande och människor med ett bländande intellekt. De förra upplyser sin omgivning, de senare förmörkar den. (Marie von Ebner-Eschenbach)

Tisdagstrion: Strand

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat strand (i författarnamn, boktitel eller miljö). Här är min trio:

Floden av Markus Lutteman. En flod har definitivt stränder.

Något döljer sig i tystnaden. Fyra personer färdas tillsammans längs en mörk flod. De känner inte varandra, vet inte var de befinner sig eller vart de är på väg.
När hemligheterna börjar röjas och de äntligen förstår var de hamnat inser de att det kan vara för sent att ta sig därifrån.

När jag hade läst den första tredjedelen av boken förstod jag - ingenting! Det var ett obegripligt virrvarr och färden längs den mörka floden var bara konstig. Jag undrade vad det var för skräp förlaget hade skickat ut som recensionsex.
Men jag ville naturligtvis ta mig igenom hela boken, och jag måste erkänna att den växte mot slutet. För att använda baksidestextens ord. När man "äntligen förstår var de hamnat". Trådarna binds samman och när jag nu ser tillbaka på bokens innehåll är det en riktigt fascinerande historia. Markus Lutteman tar sig an de existentiella frågorna på ett helt nytt sätt, samtidigt som han får mig att se en koppling till andra försök att göra det obegripliga begripligt.
Det finns en del saker i boken jag inte begriper, men man måste kanske inte alltid förstå allt. Det är ändå en fin bok och till dem som vill läsa den vill jag säga att ni inte ska ge upp för lätt. Detta är en roman som vinner i längden.

Färjan av Mats Strandberg. Där finns strand med i författarnamnet.

Av baksidestexten framgår följande: "I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, ute på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.
Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.
Välkommen ombord på Baltic Charisma."

Det här är en otäck bok, inte tu tal om den saken. Och det får man väl räkna med när man ser blodet på väggarna på omslaget. Det är så långt från en feel good-roman man kan tänka sig. Det finns något ombord, och snart vet du inte vem du kan lita på. Är din bästa vän också en av "dem"?
Men när jag säger att boken är otäck, så är detta inte något negativt omdöme. Det överensstämmer med genren och författaren har Stephen King som förebild, vilket väl säger det mesta.
Boken är riktigt bra, och det tror jag beror på att det inte är förfärligt hela tiden. Redan Alfred Hitchcock visste att man måste växla mellan det lugna, vardagliga och det skräckfyllda, och detta lyckas Strandberg med. Att ondskan finns mitt i vardagen gör den mer skräckfylld. Och är du på en färja, kan du inte ta dig därifrån.
Jag är dock glad att det är en bok, för den kan man lägga ifrån sig emellanåt. Jag skulle inte vilja se den som film.

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand. Strand i författarnamnet.

När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.
Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.

Lundens hjärta av Linda Edgarsson

Titel: Lundens hjärta

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Bookmark Förlag (2023)

Antal sidor: 429

Vid sjutton års ålder står Erika Skog på tröskeln till vuxenlivet, en tröskel som tycks lika orubblig som stenen på åkern. Hon har bara vaga minnen av sin mor Hilda, och hennes far har lagt över ansvaret för dotterns uppfostran på Anna och Oskar Hansson som bor på gården Sjölund. Men Erika har svårt att finna sig i rollen som kvinna och plågas av en inre rotlöshet. Snart får hon veta att allt hon har fått berättat om sin bakgrund är en lögn, upprätthållen av hennes närmaste.

Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till hennes debutroman Där vassen viker. Vi befinner oss i Småland i början av 1900-talet.

Det är inte så där fattigt och eländigt som i Vilhelm Mobergs böcker (som jag i och för sig tycker mycket om), men nog finns stenarna kvar i den småländska jorden.

Att vara torpare var inte lätt, och den som hade ett lite bättre jordbruk hade lätt att se ner på dem som befann sig ett pinnhål lägre, trots att de alla likt Adam fick tjäna sitt bröd i sitt anletes svett.

Linda Edgarssons debutroman var riktigt bra och därför var mina förväntningar högt ställda. Jag får säga att hon inte gjorde mig besviken. Författaren är bra på att skapa intressanta personporträtt samtidigt som man får sig en god portion av det samhälle våra förfäder levde och verkade i för bara ett drygt sekel sedan.

I romanen får vi många av de mänskliga känslorna presenterade för oss. Här finns kärlek, kättja, avund, hat, lögn och bedrägeri. Blandningen är det som gör Lundens hjärta till en läsvärd bok.

Titeln för tanken till gamla pigromaner, men denna bok är så mycket mer. Slutet är överraskande och känns som en cliff-hanger. Det får mig att undra om Linda Edgarsson möjligen har tänkt sig en fortsättning.

Veckans mening v. 27 2024 (Varning! Motbjudande!)

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Tills jag hittar dig av Harlan Coben. En ryslig mening.

Ross, som var snygg på samma sätt som modellerna i en Ralph Lauren-annons, hade mördat minst sjutton personer - män, kvinnor, barn i alla åldrar - och ätit upp deras tarmar.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Ska det vara så här? :((

Jag har inte fått ordning på TV:n som jag köpte för ett tag sedan. Därför kontaktade jag Hemfixarna, som bland annat ordnar med TV-installationer så att kanalerna finns på plats. Jag fick kontakt med fixaren Osama, som blivit tilldelad uppdraget. Vi talades vid på onsdagen, men han föreslog ingen tid. Istället fick jag ett sms att han skulle komma på torsdagen (igår) klockan 16. Ja ja, det blir väl bra. Jag satt där klockan 16, men ingen Osama. Klockan 17 ringer jag honom och han berättar då att han har så mycket att göra, så han kommer inte. Då jag ifrågasatte att han inte kommer vid den tid som han själv bestämt så sa han att jag ju bor i Grums medan han bor i Karlstad.

- Men det är väl inte mitt problem! fräste jag.

Vi avslutade samtalet. Nästan omedelbart kom ett sms där han hade bestämt att han ska komma idag klockan 18. Sms:et går inte att besvara. Han bestämmer alltså hur jag ska tillbringa fredagskvällen. Jag är i alla fall på plats och räknar med att han ska dyka upp klockan 18. Fem minuter efter utsatt tid får jag ett sms. Han har nu ändrat tiden till måndag klockan 18! Sms:et går inte att besvara.

På måndag är det jag som ringer till Hemfixarna och säger att Osama Essa inte är välkommen hem till mig. Är de fortfarande intresserade av uppdraget får de skicka någon annan. Men det finns kanske fler företag att anlita?

Bokpaket

Idag fick jag ett bokpaket från Modernista. Det innehöll spänningsromanen Avrättningen av den amerikanska författaren Danya Kukafka (ja, hon heter tydligen så).

Fem en fredag v. 27: Sommarfrågor III

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat sommarfrågor III.

1. Vad är det längsta du reser i sommar?
Jag vet inte. Det skulle vara kul att bila ner i Europa, men det blir nog inte av. Vi har ju mycket att se i Värmland. Kan man åka ensam till Kolmården? Där har jag inte varit sedan barnen var små.

2. Hur spenderar du en regnig sommardag?
Jag är inte så bunden av vädret längre. Som pensionär har jag ju ingen semester. Det blir väl att läsa lite eller slösurfa på datorn.

3.  Blir det någon spontan utflykt i sommar?
Man kan väl inte planera en spontan utflykt!

4. Vad är något du vill göra i sommar?
Det skulle vara roligt att besöka Gammelvala (värmländska för gamla världen). Där visar de upp gammal allmogekultur. Då kan man få äta kôlbuller!

5. Har du något smultronställe där du är nu?
Nja, det skulle jag väl inte säga.

Edit. Jag kom på ett smultronställe. Värmskogs café. Där har de fantastiskt goda räksmörgåsar med rent löjligt mycket räkor.

Helgfrågan v. 27

Helgfråga från Mias bokhörna. Det är en sommaredition med samma fråga ett i sju veckor där vi får ge sommartips. Helgfrågan lyder:

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater eller något annat skoj.

Jag tänkte komma med ett förslag som kanske kan vara lite överraskande. Om det har gått ett tag sen sist, så läs Första Mosebok! Oavsett hur stark eller svag ens tro är så finns det anledning att läsa Genesis, för den ger en förförståelse till så mycket i vår kultur.

Vad skulle Marianne Fredriksson ha gjort utan Första Moseboks berättelser om Eva, Kain och Syndafloden? Och Astrid Lindgrens berättelse om Madicken, som efter att ha läst hur Josefs bröder placerade honom i en brunn och sålde honom som slav till Egypten ska sälja sin lillasyster Lisabet som slav. 

Första Mosebok innehåller de flesta av de berättelser från Gamla Testamentet som i vart fall vi lite äldre kommer ihåg. Skapelsen. Syndafallet. Kain som mördar Abel och får bege sig till landet Nod, öster om Eden. Jajemänsan! Där får vi svaret till varför nobelpristagaren John Steinbeck skrev en bok med just titeln Öster om Eden. Abraham som inte har någon arvinge, varför Sara säger åt honom att gå in till tjänstekvinnan Hagar. Hagar föder sonen Ismael. Men när sedan den gamla Sara föder sonen Isak övertalar hon hon Abraham att köra iväg Hagar och Ismael. Ismael är tjänstekvinnans son. Hej August Strindberg. Gud säger att Ismael ska vara som en vildåsna, men bli stamfar åt ett stort folk. Enligt traditionen är det araberna som är Ismaels ättlingar. Detta anser man även inom islam. Här finner vi en liten del av svaret till motsättningarna mellan judarna och araberna/muslimerna.

Så mitt lilla förslag blir alltså att läsa Bibelns allra första bok - Första Moseboken (Genesis).

(Bilden är en detalj från fresken "Skapelsen av Adam" av Michelangelo.)

Dagens visdomsord 2024-07-03

Ett barn, en lärare, en bok, en penna kan förändra världen. (Malala Yousafzai)

Tisdagstrion: Bästa läsningen under första halvåret 2024

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bästa läsningen under första halvåret 2024. Jag antar att det är de bästa jag läst under första halvåret oavsett när de publicerades. Här är min trio:

Den som fruktar snön är den norska författarinnan H.S. Palladinos kriminaldebut. Det är en psykologisk spänningsroman som nominerats till det presigefyllda Rivertonpriset.

Bjørk Isdahl är romanens huvudperson och det är genom henne vi följer hela historien. Hon har själv bevittnat Azoras död och misstänker att det inte var självmord. Den åsikten delas av polisen, men där är de dock övertygade om att det är Bjørk som är mördaren. Märkliga saker händer kring henne. Ingen vill emellertid tro henne. Har hon börjat bli galen eller är det någon som vill framställa henne som galen? Kanske sätta dit henne för mordet.

Boken är riktigt spännande. Enda problemet som jag har är att jag ibland har lite svårt att hålla reda på alla karaktärerna, men det kanske bara är jag :)

I vilket fall som helst rekommenderar jag denna bok varmt och jag är mycket nyfiken på vad denna författare ska leverera härnäst.

Jag måste säga att Daisy Darker av Alice Feeney inte var vad jag hade förväntat mig, och det är inte ett negativt omdöme. Detta är en bok som levererar en historia i flera plan. Huvudperson är Daisy Darker och det är hon som är berättaren. Genom hennes ögon följer vi alla händelser. En stor del av boken berättar vad som har hänt genom åren såsom Daisy upplevt det. Detta är en dysfunktionell familj om någon. Daisy har ett medfött hjärtfel och läkarna har sagt att hon inte kommer att bli så gammal. På något vridet sätt får därför Daisy inte göra något som andra barn gör. Hon får inte gå i skolan, hon har inga kamrater. Hennes enda vänner är böckerna. Att läsa böcker är inget som hennes mor ser någon mening i, men som tur är har hon en farmor med ett stort bibliotek. Vi får veta att något hänt för många år sedan. Daisy återkommer till det i tankarna många gånger. En händelse som gör att systrarna och familjens vän Conor inte vill tala med henne.

Samtidigt har vi nutidshistorien, där hela familjen är isolerad i farmors hus på en ö i väntan på att det ska bli ebb igen. Under den tiden dör den ene efter den andre under mystiska omständigheter. Det känns som att Agatha Christies bok Tio små negerpojkar (Ten Little Niggers) har varit en förebild för författaren Alice Feeney. Snart börjar de överlevande misstänka varandra. Men tänk om det är någon utomstående som de inte känner till?

Boken är riktigt spännande. Författaren vet verkligen hur man bygger upp den där krypande stämningen. Jag tror det här skulle kunna bli en riktigt bra film.Upplösningen är totalt oväntad. Vi får äntligen veta vad det var för en händelse som Daisy har antytt om genom boken. Vem som är mördaren? Läs boken! Du kommer att bli överraskad.

Andnöd av Amy McCulloch var en angenäm bekantskap. Vi får följa en grupp människor som ska till en bergstopp mer än 8000 meter över havsytan. Det är nästan så man får andnöd själv.

Det är tyvärr inte ovanligt att bergsklättrare förolyckas när de ska bestiga de högsta bergen. På Mount Everest lär man få passera tidigare klättrare, som ligger infrysta där uppe, på en höjd som gör att ingen begravningsbyrå kan klättra upp och hämta dem.

Men i den här romanen dör flera bergsklättrare under mystiska omständigheter. Visserligen gissar jag ganska tidigt i boken vem som är den skyldige, men jag vet inte motivet. Och det är verkligen spännande att följa färden. Måhända blir det en överdos av detaljer kring själva bergsklättrandet. Jag behöver kanske inte veta exakt hur man ska spänna fast sig vid repen. Men informationen överskuggar ändå inte den spännande historien.

Det blir högsta betyg för den här romanen. Den är riktigt spännande.