En smakebit på søndag - Hembiträdet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Hembiträdet och är skriven av Freida McFadden.

Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår - ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla.

Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt - hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet. Men snart börjar hon ana att familjen Winchester döljer betydligt mörkare hemligheter än hon själv.

Smakbiten är hämtad från sidan 22:

Jag kommer hem till familjen Winchester nästa förmiddag, efter att Nina har skjutsat Cecilia till skolan. Jag parkerar utanför järngrinden. Jag har aldrig tidigare besökt ett hus som ligger innanför ett järnstängsel, än mindre bott i ett. Men alla hus i det här tjusiga bostadsområdet på Long Island verkar ha grindar. Med tanke på den låga brottsligheten i kvarteret verkar det lite onödigt, men vem är jag att döma dem? Om allt annat vore likadant och jag fick välja mellan ett hus med grind och ett utan, skulle jag också välja det med grinden.

Veckans mening v. 42 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Hembiträdet av Freida McFadden.

Om en regissör letade skådespelare till en sådan där skräckfilm om en galen sekt bestående av barn som är tankeläsare, dyrkar djävulen och bor i majsfält - sådana saker - så skulle den här flickan få rollen direkt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2024-10-16

Problemet är att somliga tjejer jagar upp sig för ingenting - och sedan gifter de sig med honom. (Cher)

Tisdagstrion: Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen)

Dags för veckans tisdagstrio! Den här hösten har det varit mycket frukt i trädgårdarna. Märkligt nog har äpplena varit dyra i affärerna, samtidigt som äppelträden dignat av frukt. Denna tisdags tema är: Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I Godmorgon 2020 av Nya Wermlands-Tidningens chefredaktör Staffan Ander finner vi denna mening:

Kryddodlingarna doftar, fruktträden funderar på att bära frukt, blomster väntar på att bli plockade.

Så tänkte jag överraska genom att ta med En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka. Vad har den boken med frukt att göra? Jo, den här meningen finns med i boken:

Under trappan hade mamma ett skafferi fyllt från golv till tak av konservburkar med fisk, kött, tomater, frukt, grönsaker och puddingar, påsar med socker (strösocker, farin, florsocker och rårörsocker), ris (grötris och långkornigt), pasta (makaroner, spiraler och vermicelli), linser, bovete, gula ärter, havremjöl, flaskor med olja (vegetabilisk, solros och oliv), pickels (tomat, gurka, rödbeta), lådor med flingor (mest vete), paket med kex (mest chokladdigestiv) och chokladkakor.

Slutligen bara MÅSTE jag ta med Puttes äventyr i blåbärsskogen av Elsa Beskow.

Putte är ute i skogen och ska hitta bär till sin mamma, men hittar inga. Han sätter sig på en stubbe. Då ser han en liten man vid fötterna som kallar sig blåbärskungen. Putte rör vid blåbärskungens stav och blir förminskad och får uppleva ett äventyr i skogen. Blåbären blir stora som äpplen, ett blad kan användas som segel till en båt och de rider på möss. Putte tror att han har drömt, men korgarna är fulla av blåbär och lingon.

Vattenmelonen av Marian Keyes

Titel: Vattenmelonen

Originalets titel: Watermelon

Författare: Marian Keyes

Förlag: Norstedts (1998)

Antal sidor: 517

Baksidestexten:

"Jag fattade ingenting. Vad i helvete pratade han om, våningar och pengar och avbetalningar och skit? Egentligen borde vi ha gullat med babyn och smågrälat om vem hon var mest lik. Men James, min James, pratade om att lämna mig. Vem hade lovat honom det? Jag skulle vilja framföra ett starkt klagomål. Jag hade ju uttryckligen beställt ett lyckligt liv med en kärleksfull man till min nyfödda dotter, och så fick jag denna parodi istället."

Vattenmelonen av Marian Keyes kom ut i original 1995. Enligt vad jag läst mig till anses den vara den roman som inledde chick lit-genren. Det skulle betyda att den vänder sig till en kvinnlig läsekrets, men det struntar jag i. Den här gubben tyckte att den var riktigt bra.

Romanen inleds alltså med att maken James kommer in till sin nyförlösta hustru och berättar att han vill skiljas. Han har nämligen fått ihop det med en grannfru. Chocken för Claire är givetvis total. När hon och den nyfödda dottern får lämna BB åker hon från London till föräldrarna och systrarna i  Dublin.

Hela historien berättas av Claire och hennes monologer är underbara. Hon vänder sig hela tiden till läsarna och vi får veta alla hennes tankar. Större delen av boken är därför riktigt underhållande. Mot slutet blir den mer seriös när vi får följa hennes kamp för att stå upp mot maken James, som inte alls är en sån underbar man som man fick intrycket av när hon var förtvivlad över att hon mist sitt livs kärlek. Det gör dock inte att romanen blir sämre, utan den delen ger mer djup till historien.

Boken är visserligen "gammal" (den kom ju ut för nästan 30 år sedan) men jag tycker absolut att den håller. Har du inte läst den än så gör det!

Vattenmelonen är min nionde bok i utmaningen Boktolvan 2024.

En smakebit på søndag - Under attack

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Under attack och är skriven av Don Bentley.

Jack Ryan Jr tycks bära världens problem på sina axlar. När en övervakningsoperation med goda intentioner får en dödlig utgång måste presidentsonen stå upp mot en okänd fiende som verkar ha siktet inställt på att förgöra Kollegiet.

En oförklarlig kollision mellan två flygplan från rivaliserande nationer blir gnistan till den konflikt som varit på väg att brisera. Samtidigt utsätts Kollegiets högkvarter för en förödande attack. När dammet lag sig är Jack en av få som klarat sig och den enda som kan leda Kollegiet i jakten på den okända fienden och förhindra att två stornationer ger sig in i ett fullskaligt krig.

Smakbiten är hämtad från sidan 45:

Även om det bara hade tagit några sekunder att stoppa den andra motorcykeln så hade den med passageraren redan hunnit få ett avsevärt försprång. Efter att ha tagit sig genom uteserveringen hade föraren dragit på gasen och accelererade fortfarande. Detta satte Jack i ännu en valsituation. Antingen kunde han försöka hinna ikapp den snabba motorcykeln genom att följa samma väg, eller så kunde han försöka vinna tid genom att ta en genväg genom terrängen till en mötesplats längre söderut. Men om Jack gissade fel och föraren tog av åt norr istället för söder skulle han tappa bort dem fullständigt.

En intet ont anande student fattade beslutet åt Jack.

Mannen klev ut från byggnaden, rakt i vägen för Jack. Med hörlurar i öronen, blicken klistrad vid mobilen och fingret fullt upptaget med att skrolla befann sig studenten i en annan värld. Om Jack fortsatte sin nuvarande kurs skulle mannen stanna där.

Permanent.

Veckans mening v. 41 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Under attack av Don Bentley.

Den lilla slanka kvinnan med benvitt hår och en röst lika tyst och stilla som graven skrämde Li Jie mer än ett yrkesliv med trettio års yrkesliv på några av världens farligaste rutter hade gjort.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Visst vore det roligt...

...att kunna säga att man läst årets nobelpristagare Han Kang från Sydkorea (som Hannele kan göra), men icke sa Nicke! Jag har inte ens hört talas om henne.

Men observera att detta inte ska uppfattas som att jag koketterar med min okunskap eller att jag tycker att Svenska Akademien borde ha utvalt någon mer känd författare. Det är sannerligen inte min kunskapsnivå som ska lägga grunden för val av pristagare. (Och nej, jag tycker inte att Astrid Lindgren borde ha fått priset. Inte ens medan hon levde.)

Jag får försöka kolla upp vad det är för typ av böcker hon skriver och se om det är något som lockar mig till läsning.

Bokpaket

Ett bokpaket trillade in idag. Inte någon överraskning, för det var en bok som jag beställt från Akademibokhandeln. Den heter Författarmorden och är skriven av Erika Rockborn.

Veckans kulturfråga v. 41 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Inte oväntat handlar det om Nobelpriset i litteratur. I morgon offentliggörs vem Svenska Akademien har tilldelat årets pris. Veckans kulturfråga lyder: 

Vem önskar och/eller tror du blir årets nobelpristagare i litteratur?

Först en bekännelse. Jag lyckas aldrig gissa vem det ska bli. I första hand kanske därför att jag inte har den bildning som skulle krävas för att komma med en kvalificerad gissning. Men samtidigt tröstar jag mig med att nästan ingen annan heller brukar kunna träffa rätt.

Enligt bookmakers ligger kinesiskan Can Xue bra till. Jag har inte läst något av henne, så jag kan inte bedöma hennes författarskap. Men en kvinna från Asien vore väl inte helt fel.

Sedan brukar jag varje år framhålla att jag skulle vilja se den kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong'o som pristagare. Men den glädjen lär jag inte få i år heller.

Dagens visdomsord 2024-10-09

Att få ungarna i säng på kvällarna är som att trä pärlor på en tråd utan knut. (Alice Babs)

Tisdagstrion: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G

Dags för veckans tisdagstrio! Vi tar en enkel omgång den här veckan. Denna tisdags tema är: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G!

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Det är väl klart att jag måste börja med den här diktsamlingen av Gustaf Fröding! Här finns en dikt som jag tycker är både sorglig och fin:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats
är Eden ett Eden ändå.

Brödraskapet av John Grisham. Trumble i Florida är en öppen anstalt med det vanliga urvalet förbrytare - knarklangare, bankrånare, förskingrare, skattefifflare, två börshajar, en läkare, minst fem advokater.

Och tre före detta domare som kallar sig Brödraskapet. De träffas varje dag i det juridiska biblioteket, deras eget revir på Trumble, där de skriver inlagor, sköter juridiska ärenden åt andra intagna, utövar advokatyrket utan tillstånd och ibland skipar fängelserättvisa. Och de ägnar timmar åt att skriva brev och att finslipa en utpressningsplan, som verkar fungera alldeles lysande. Pengarna strömmar in.
Tills deras svindlande beräkningar slår slint. Fel byte fastnar i snaran - en mäktig man utanför fängelset, en man med farliga vänner - och Brödraskapets fridfulla tid är slut...

Klubben av Matilda Gustavsson handlar om hur Matilda arbetade för att kunna skriva det stora avslöjande reportaget om hur Jean-Claude Arnault genom sin och hustrun Katarina Frostenssons kulturlokal Forum kunde förgripa sig på kvinnor. En skakande läsning. Inte bara detta att Arnault begick dessa skändligheter, utan att ingen ville ingripa trots att tecknen fanns på att något inte stod rätt till.

Avslöjandena kom också att skaka Svenska Akademien. Akademien hade stöttat Forum i många år. När dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén på 1990-talet fick ett brev som berättade vad som försiggick valde han att inte göra någonting.

Ett gigantiskt problem för Svenska Akademien var att Katarina Frostensson var en av De Aderton. Genom att vara gift med henne kunde Arnault hota unga kvinnliga författare och konstnärer att han skulle se till att blockera dem från alla stipendier om de inte gjorde som han sade.

Det kom också att avslöjas att Arnault vid flera tillfällen kunnat berätta vem som skulle få nobelpriset i litteratur i förväg och även vem som skulle bli invald i akademien. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att räkna ut att det var hustrun, Katarina Frostensson, som läckt uppgifterna; ett flagrant brott mot akademiens regler.

Sedan skandalen briserat försökte ledamöter i Svenska Akademien att utesluta Frostensson, men det misslyckades då paret Arnault/Frostensson hade inflytelserika vänner bland ledamöterna. Inte minst den machiavelliske despoten Horace Engdahl, som istället lade all kraft på att försöka bli av med Sara Danius, som då var ständig sekreterare. Danius hade tillsatt en oberoende utredning kring allt som rörde Forum och brott mot jävsreglerna, vilket Engdahl till varje pris ville förhindra. Det slutade med att Sara Danius och flera andra ledamöter lämnade Svenska Akademien.

Något som gör mig nyfiken är avslöjandena om att löner betalades ut svart av Arnault, att konstnärers utställda verk kunde försvinna på ett märkligt vis och att konstnärer inte fick betalt för konst som hade sålts via Forums galleriverksamhet. Detta verkar ingen ha grävt djupare i. Någonstans måste de försvunna verken finnas. Antagligen fanns det ingen polisanmälan kring detta, annars hade kanske en husrannsakan hade gjorts hemma hos Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson.

Hovrätten dömde Jean-Claude Arnault till fängelse i två och ett halvt år. Forum är nedlagt.

En smakebit på søndag - Vattenmelonen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Vattemelonen och är skriven av Marian Keyes.

Baksidestexten:

"Jag fattade ingenting. Vad i helvete pratade han om, våningar och pengar och avbetalningar och skit? Egentligen borde vi ha gullat med babyn och smågrälat om vem hon var mest lik. Men James, min James, pratade om att lämna mig. Vem hade lovat honom det? Jag skulle vilja framföra ett starkt klagomål. Jag hade ju uttryckligen beställt ett lyckligt liv med en kärleksfull man till min nyfödda dotter, och så fick jag denna parodi istället."

Smakbiten är hämtad från sidan 229:

Fredagskvällen tillbringade jag framför TV:n med mamma. Det kändes som om jag hade flängt omkring tillräckligt de senaste dagarna. Jag var helt slut. Att ta hand om en liten baby var tillräckligt ansträngande. Fast hur skulle jag kunna veta det? hör jag dig fråga.

Okej, okej, jag medger att jag hade mycket hjälp av mina föräldrar, men jag kände mig fullständigt slut i alla fall.

Hur jag skulle kunna återvända till mitt arbete var för mig en gåta.

Hur klarar folk sådant?

Jag kände mig så otillräcklig.

Särskilt när jag hörde talas om kvinnor i, vilket land är det nu, Kina? Som gräver i åkrarna med sina bara händer och säger "hoppsan, ursäkta mig ett ögonblick", som om de bara ska gå på damrummet och piffa upp sig, men i själva verket helt enkelt lyfter på kjolen och föder ett barn i en nyplöjd fåra eller i en säck full av ris eller vad det nu kan vara.

"Åh, så skönt att det är över", kanske de säger.

För att genast fortsätta att plöja eller rycka upp kraftiga ekar med ena handen med sin nyfödda vid bröstet.

Och när mörkret faller är de gravida igen.

Medan det nyfödda barnet förses med en uppsättning kläder och skickas iväg att köra traktor.

Veckans mening v. 40 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vattenmelonen av Marian Keyes.

Jag har visserligen hört talas om folk som kommit försent till sin egen begravning, men själv hade jag den ovanliga egenskapen att komma försent till min egen födelse.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Helgfrågan v. 40

Helgfråga från Mias bokhörna. Nu sätter vi fart på fantasin kring bokkaraktärer. Helgfrågan lyder:

Vilken bokkaraktär skulle du vilja vara för en dag och varför?

Svår fråga, men jag tror det får bli Hercule Poirot, som är huvudperson i 33 av Agatha Christies deckare. Tänk att få gå omkring och vara så intelligent, så analytisk, så självupptagen - allt på en gång! Det tycker jag skulle vara roligt ;)

Tillstånd för utresa önskas av Marianne Stenstedt

Titel: Tillstånd för utresa önskas

Författare: Marianne Stenstedt

Förlag: Ristrands (2023)

Antal sidor: 252

I september 1946 återvänder tysk-svenske Erik Jollasse från sovjetisk krigsfångenskap till sin hemstad Hanau. Staden och det hus där han bott ligger i ruiner. Han är sjuk och mager och har minnen från kriget som håller honom vaken om nätterna.

Men han bär också på någonting annat, en hemlighet, som fått förödande konsekvenser om den avslöjats. Kanske hade han fått fängelse, eller ännu värre, blivit satt i koncentrationsläger. För att fly sina minnen och bevara sin hemlighet är det enda Erik vill att återförenas med familjen i Sverige.

Tillstånd för utresa önskas av Marianne Stenstedt har jag fått som recensionsexemplar. Tack för det. 

Boken är faktiskt ett stycke familjehistoria. Huvudpersonen Erik Jollasse har verkligen funnits och han var mormorsbror till författaren. Han satt verkligen i sovjetiska fångläger innan han fick möjlighet att återvända till Tyskland. Men det var ett helt annorlunda Tyskland. Nazismen var krossad, men det var även många av städerna inklusive Eriks hemstad Hanau. I familjens gamla hus hade en annan, hemlös familj flyttat in i källaren. Själva boningshuset var förstört.

Marianne Stenstedt vet naturligtvis inte allt om sin mormorsbror och vad han kände och tänkte. Hon har fått använda författarens litterära frihet. Erik framställs till exempel som homosexuell. Om han var det vet hon inte. Han kom i vart fall aldrig ut ur garderoben. Men hon tror sig ändå ha förstått att det var så. Till syvende og sidst spelar det ingen roll för historien.

Boken ger en god bild av hur det måste ha varit och sett ut i Tyskland efter kriget, och det är bra att detta lyfts fram. På grund av Hitler och nazismen känner de flesta av oss en avsky för landet under den epoken. Det fanns så många i Europa som farit illa under Nazi-Tysklands härjningar. I dödslägren mördades judar, zigenare, homosexuella, utvecklingsstörda och flera andra grupper. Det är lätt att glömma bort att de tyskar som levde i sitt sönderbombade land efter kriget också var offer. De allierade gjorde sitt bästa för att utplåna viktiga kulturella stadsområden. Den obefogade terrorbombningen av Dresden är ett exempel. Här tycker jag att denna bok ger oss en möjlighet att även få en insikt i det oerhörda lidande som drabbade tyskarna.

På minussidan finns att boken bitvis är riktigt tråkig. Det blir för mycket detaljer kring hur slitna kläderna var, hur kallt det kunde vara, hur ont om mat det var, hur fantastiskt det var att få kaffebönor och leverpastej från Sverige. Visst förstår jag att författaren har velat ge en ingående bild av lidandet, men till slut känner jag som läsare att nu har jag fattat poängen. Var vänlig gå vidare! Boken hade vunnit på vissa delar hade kortats av.

Tillstånd för utresa önskas är min åttonde bok i utmaningen Boktolvan 2024.

Veckans kulturfråga v. 40 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Man kan ju ha favoritförfattare som man längtar efter ska ge ut en ny bok. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka författare önskar du ger ut en ny bok?

Först tänkte jag på författare som kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'o och nigerianskan Chimamanda Ngozi Adichie; två afrikanska författare vars böcker jag tyckt mycket om. Men sedan insåg jag att det finns flera böcker av dem översatta till svenska, så jag behöver inte önska nya böcker när jag inte ens läst de som redan finns utgivna. För övrigt vet jag inte om Ngũgĩ wa Thiong'o fortfarande skriver. Han är trots allt 86 år. Men en annan författare som jag gärna skulle vilja att han gav ut en ny bok är den afghansk-amerikanske författaren Khaled Hosseini. Jag älskar hans romaner!

Dagens visdomsord 2024-10-02

Jag önskar jag hade haft en tvilling så jag kunde veta hur jag skulle ha sett ut utan plastikoperationer. (Joan Rivers)

Tisdagstrion: Böcker utgivna på 1800-talet

I många år har Helena med bloggen Ugglan & Boken hållit igång Tisdagstrion. Hennes kluriga teman har varit till stor glädje för oss bokbloggare. Nu känner hon dock att tiden inte räcker till och att det därför är dags för henne att sluta hålla i den utmaningen.

Jag erbjöd mig att ta vid, och det verkar som att det finns ett intresse bland deltagarna att jag gör det. Jag kan inte lova att jag inte råkar välja ämnen som Helena har använt tidigare, men jag tänker som så att det säkert har tillkommit deltagare genom åren och då kanske ämnena känns nya ändå.

Det är som ni ser en ny logga för Tisdagstrion. Mia med bloggen Mias Bokhörna har haft vänligheten att göra en åt mig, vilket jag är tacksam för. Om ni klickar på loggan till höger på sidan ser ni kommande temata.

Som tema denna gång har jag valt böcker utgivna på 1800-talet.

Grundidén är den samma som tidigare:

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hertha av Fredrika Bremer kom ut 1856. Boken är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.

1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!

Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 

Fredrika Bremer var utan tvekan en beläst kvinna. Där finns mängder av vittra anspelningar, inte minst till nordisk mytologi, vilket ställer krav på läsaren, och det tycker jag är roligt. Jag fick slå upp ett och annat. Upp med en hand alla som vet vem Nidhögg var ;)

För min del hade boken gärna kunnat vara hundra sidor kortare, så att inte den feministiska kampen hade bäddats in i naturromantik, mytologi och böner till Gud. Men kanske var det nödvändigt för att dåtidens läsare skulle ta till sig bokens budskap.

Gösta Berlings Saga av nobelpristagaren Selma Lagerlöf utgavs 1891. Det var denna bok som blev det stora genombrottet för Lagerlöf.

Romanen handlar om den fallne prästen Gösta Berling, som majorskan på Ekeby förbarmar sig över och låter den försupne prästen flytta in i kavaljersflygeln med de andra "kavaljererna".

Om man inte vet något annat om romanen kanske man ändå känner till inledningsorden, som är ett exempel på in medias res: "Äntligen stod prästen i predikstolen!"

Frankenstein av Mary Shelley utkom 1818. 

Vetenskapsmannen Victor Frankenstein har farliga kunskaper. Av likdelar skapar han ett monster, en vanskapt och fruktansvärd gestalt, som skrämmer folk till vanvett. Monstret försöker lära känna människorna men drabbas av de oförståendes rädsla och hat. Frankensteins monster svär att förfölja och hämnas sin skapare. Den dramatiska jakten går över stora delar av Europa. Hat, våld och ondska kantar vägen mot den oundvikliga undergången.

Alla känner nog till att det finns en bok som handlar om hur Frankenstein skapar en levande varelse och många av oss har säkert sett någon filmatisering av boken, där den mest klassiska väl är den där Boris Karloff har rollen som monstret.

Vad jag däremot inte visste var att boken och filmen skiljde sig åt så mycket. Jag ser framför mig ett monster som bara kan utstöta vissa enkla ord (friend till exempel) och på slutet tror jag att han jagas av män med högafflar som låter honom brinna inne i en byggnad. Och visst fick väl monstret liv genom elektricitet i filmerna? Något sådant förekommer inte i boken.

Boken är betydligt mer problematiserande än vad någonsin filmerna har varit. Vem har egentligen skulden till den ondska som släpps lös och de dödsoffer som krävs? Monstret eller dess skapare?

Detta var en bok som överraskade mig och jag är glad att jag har läst den. Mary Shelleys originaltankar förtjänar att få komma fram och inte döljas bakom Hollywoods filmfilter.

Böcker från Bokmässan

Givetvis följde några böcker med mig hem från Bokmässan i Göteborg. Någon tipsade mig om Eventualiteter, en novellsamling av Daniel Brandt, utgiven på Darkness Publishing. Den fanns att köpa i en lite skum monter. Där satt Magnus Hägglöv och slumpade bort sin bok Katalysatorn när jag köpte Eventualiteter. Senare hittade jag Ingen av Pascal Engman, och tänk där stod författaren i egen hög person, så jag köpte ett signerat exemplar. En mer udda sak var att det stod några utanför och delade ut en bok gratis. Den heter Totalt övervakad och handlar om hur dagens digitala massövervakning hotar att rasera fria samhällen.

Bokmässan slut för i år

Nu är Bokmässan i Göteborg slut för den här gången. Det var flera år sedan jag var där senast. Den här gången hade jag anledning att vara där eftersom jag publicerat tredje delen i böckerna om Morden i Frykeboda. Därför medverkade jag i Blue Publishings monter.

Någon försäljning att tala om blev det inte, men det var ändå jätteroligt att vara där. Men så vansinnigt stort det är. Så otroligt mycket folk!

Nu blir det dags att ladda inför Värmlands Bokfestival i november.

Veckans mening v. 39

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Tillstånd för utresa önskas av Marianne Stenstedt.

Alla tillhörande stadens kulturintresserade elit var där. bland vilka han tyckte han platsade väl iklädd sin blå kostym.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Bokmässan i Göteborg

Idag åker jag till Bokmässan i Göteborg. Det är några år sedan jag var där senast. Den här gången åker jag dit för att presentera min senaste bok, Mordet på Ekenäs.

Jag kommer att röra mig kring Blue Publishings monter som har beteckningen B03:55. 

Jag disponerar montern på egen hand idag klockan 13-14 och i morgon klockan 10.30-11.30. Dessutom är det författarmingel i morgon klockan 12-14. Kom gärna dit och säg hej!

Ett efterlängtat bokpaket

Det kom ett paket idag som verkade innehålla en bok. Jag väntade inte på någon särskild bok, så jag var verkligen nyfiken när jag öppnade påsen. Och där låg minsann Åsa Hellbergs senaste bok - Det sista kapitlet. Det är tredje och sista delen i trilogin Systrarna från Fjällbacka. Den ser jag verkligen fram mot att få läsa.

Helgfrågan v. 39

Helgfråga från Mias bokhörna. Ni har väl inte missat att det är dags för Bokmässan i Göteborg? Helgfrågan lyder:

Bokmässan börjar idag. Ska du gå dit?

Inte idag, men väl i morgon och de följande dagarna. Om du är där kanske jag finns i närheten av Blue Publishings monter (B03:55), där min senaste bok Mordet på Ekenäs finns till beskådande och försäljning. Jag har egen tid i montern fredag kl. 13-14 och lördag kl. 10.30-11.30.

Dagens visdomsord 2024-09-25

En bigamist är någon som också kommer att begå andra misstag två gånger. (Peter Sellers)

Tisdagstrion: Sápmi

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Sápmi. Här är min trio:

Stöld av Ann-Helén Laestadius är en så bra bok på många sätt. Den är mycket välskriven, men framför allt ger den en så viktig skildring av hur samerna i Sverige fortfarande diskrimineras och utsätts för rasism. Dessutom tycker de styrande i Sverige att det är viktigare med landets gruvnäring än med renbetesmarkerna.

Vi har i Sverige gärna tagit på oss rollen som världssamvete. "En moralisk stormakt" sade visst förre statsministern Stefan Löfven. Och visst är vi duktiga på att engagera oss för förtryckta folk runt om i världen. Vi förfasas över hur ursprungsbefolkningen i Amazonas drivs undan för att deras områden ska exploateras. Men vi glömmer bort hur vårt eget land i hundratals år har förtryckt samerna, förbjudit deras religion, drivit bort dem från deras hävdvunna landområden.

Stöld är en viktig bok som alla borde läsa. Ja, ingen svensk borde få öppna munnen och fördöma förtryck i avlägsna länder utan att först ha läst den här boken. 

Boken Självtäkt är skriven av en mindre känd deckarförfattare, nämligen tidigare åklagaren och numera domaren Tove Klackenberg. Hennes debutbok hette Påtaglig risk att skada, vilken fick debutantdiplomet av Svenska Deckaradademin. Senare har hon givit ut böckerna Inlåst och Dömd på förhand.

Självtäkt handlar om åklagaren Svea Lundström Duval som knappt hinner börja på sin nya arbetsplats i Östersund förrän Härjedalen drabbas av en rad sabotage. Tidningarna är snabba att knyta händelserna till rättstvisten mellan traktens markägare och samebyarna, och Svea placeras i Sveg för att leda den uppmärksammade utredningen.

Det finns saker som jag tycker är mycket bra i boken. Exempelvis de många tydliga exemplen på hur samerna blivit förtryckta långt in i vår tid. Fortfarande finns stora motsättningar mellan samer och svenskar i Sameland.

(Lustigt förresten att Tove Klackenberg låter en same i boken tala om svenskarna som ett annat folk. Det blev ju ett förfärligt bråk när sverigedemokraten Björn Söder benämnde samer som en egen nationalitet.)

Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert, Vi befinner oss i en postapokalyptisk tid. Jag tror att vi är någonstans i mitten av det nuvarande århundradet. De av människan skapade klimatförändringarna har slagit till med full kraft. Runt om i världen brinner det och många miljoner människor är klimatflyktingar. I Sveriges båda nordligaste landskap har upprorsfanan höjts och man har brutit sig ur konungariket Sverige och bildat republiken Nordland. Man var trötta på århundraden av utsugning, där stockholmare levde gott på gruvdrift och skogsavverkning.

Det är i Nordland boken utspelar sig, men det är inget lyckligt samhälle man har skapat. Istället är det en brutal kommuniststat i Stalins och Nordkoreas anda. I det av murar kringgärdade Kiruna styr den enväldige jarlen. När de föraktade sörlänningarna kommer som flyktingar från Sverige sätts de som trälar.

Det finns ett antal personer som vi särskilt får följa och det är deras tankar som gör boken intressant. Människor som har insett att man för att överleva måste tänka på sig själv i första hand. Ord som "solidaritet" och "gemenskap" gör sig bra i pamfletter, men inte i det brutala samhälle som skildras här.

Svagheterna i boken tycker jag är att det är svårt att förstå varför man i Nordland inrättade en hård diktatur där fienden är kristna och samer. Hur gick det egentligen till när man övergav demokratin och istället satsade på kommunistisk diktatur och rasism? Det förvånar mig också att man så lite verkar ägna sig åt att producera det man behöver. Man verkar mest ägna sig åt plundring och åt att konsumera det som fanns kvar från den gamla tiden.

Jag vill passa på att nämna att från och med nästa tisdag, den 1 oktober, tar jag över Tisdagstrion från Helena på Ugglan & Boken. Högst upp i högerkolumnen ser du en avatar för Tisdagstrion som du kan klicka på för att se kommande temata.