Tisdagstrion: Finland - finska författare eller Finland i handlingen (Finlands självständighetsdag på fredag)

Dags för veckans tisdagstrio! Vi vänder blicken mot vårt östra grannland. Denna tisdags tema är: Finland - finska författare eller Finland i handlingen. Det är ju Finlands självständighets dag på fredag.

Den första får bli Mathias Alms debutroman Nytt land. Boken är ett gränsfall idag eftersom handlingen utspelar sig i Sverige, men det handlar om en man som farit över Bottenhavet för att finna en utkomst som gör det möjligt att skapa ett nytt liv åt familjen.

Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Han beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.

Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.

Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.

Hem till Niemis är Annette von Sydows debutroman. Det är den egna släktens historia hon berättar med mormor Gerda som huvudperson. Som grund för berättelsen har hon ett antal brev som Gerda och andra släktingar har skrivit. Med hjälp av dessa kan hon skapa en stomme och där hon saknar uppgift om vad som hänt under vissa år får fiktionen fylla luckorna.

Jag tycker att det är en utmärkt idé. Genom Gerdas ögon får vi följa utvecklingen i storfurstendömet Finland, där kring sekelskiftet den ryske kejsaren minskar landets självstyre samtidigt som en förryskningskampanj igångsätts. Jag fick lära mig en hel del om Finlands historia under tiden från 1880-talet fram till inledningen av första världskriget.

Men jag hade av baksidestexten fått intrycket att det var händelser vid krigsutbrottet som var det som boken huvudsakligen skulle handla om. Istället läggs nästan allt fokus på decennierna innan. Det föds barn, det dör barn, släktingar blir sjuka och jag känner att jag bara sitter och väntar på att handlingen ska komma fram till återkomsten till Niemis i Sverige. Det gör att boken bitvis blir lite tråkig.

När jag väl kommer fram till bokens slut visar det sig att Gerda fortfarande inte har nått fram till Niemis. Det är möjligt att von Sydow har tänkt sig att berätta mer i en uppföljare, men eftersom boken heter Hem till Niemis känner jag mig faktiskt lite lurad. Dock vill jag än en gång säga att boken är intressant genom sin berättelse om den politiska utvecklingen i Finland under denna tid.

Asfaltsänglar av Johanna Holmström känns aktuell i Sverige idag, med tanke på alla diskussioner om "hedersbrott". Den utspelar sig i det svenskspråkiga Finland, där Samira och hennes vänner fruktar två saker: Att någon av dem ska bli en asfaltsängel eller att de ska bli tvungna att gifta sig. En asfaltsängel är en flicka som för "hederns" skull knuffas ut för att krossas mot asfalten.
Hennes mamma är en finlandssvensk kvinna som konverterat till islam och som gör allt för att vara mer "rättroende" än flickornas pappa Farid.
En stor del av boken ses ur Samiras lillasyster Leilas perspektiv. En flicka som gömmer sig i sin huva för att inte märkas i skolan, men hennes mamma vill att hon bär hajib.
Boken är på många sätt intressant, även om det är svårt att hänga med när en massa oöversatta finska fraser dyker upp. 
Författaren väver även in att det nog inte är självklart vilken kulturell bakgrund de har som kämpar så hårt för att upprätthålla familjens "heder".