Tisdagstrion: Kvinnliga nobelpristagare

Dags för veckans tisdagstrio! Det kan väl inte ha undgått någon att det är Nobeldagen idag. Idag ska sydkoreanskan Han Kang få ta emot nobelpriset i litteratur från HM Konungen. Inte så vanligt med kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Denna tisdags tema är: Kvinnliga nobelpristagare.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Det är väl Sara Pepparkaka som brukar säga att om man kan svara Selma Lagerlöf så ska man svara Selma Lagerlöf? Och jag tar väl den bok jag brukar välja, nämligen Jerusalem (som gavs ut i två delar).

Boken utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 

Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.

Boken handlar också om en familj, som varit den dominerande i socknen under många generationer. Det är ingmarerna, vars huvudman i varje generation heter Ingmar Ingmarsson. Det är till denne alla vänder sig till för att veta vad som som göras och när det ska göras. Men när Stor-Ingmar dör har den nye Ingmar Ingmarsson inte den styrka som krävs och Ingmarsgården håller på att gå ifrån släkten.

Selma Lagerlöf har skapat ett verk, som har viss verklighetsbakgrund, men det är också en saga med inslag av såväl småfolk, som religiösa uppenbarelser och även förbannelser.

Pär Lagerkvist vill jag också ha med förstås. Varje gång hans namn kommer upp så brukar jag säga Barabbas, som är en favoritbok hos mig, men för att försöka lyfta blicken lite väljer jag Bödeln den här gången.

Lagerkvist låter bödeln representera den eviga ondskan. Ständigt kallar människosläktet på honom för att han ska döda. Boken skrevs 1933, och Lagerkvist tycks ha haft insikt om vad som komma skulle, när han låter fåniga människor springa omkring och ropa "Hell!"

Slutligen Den gamle och havet av Ernest Hemingway. 

Det är en bra, och sorglig, roman om den gamle fiskaren Santiago, som betraktas som otursförföljd. Därför får "pojken" inte följa med honom ut och fiska längre. Ensam sitter han i sin båt, när han äntligen får den stora fisken på kroken. I dagar kämpar han mot fisken och vinner. Han lyckas döda jättefisken och börjar se fram mot att få sälja fiskköttet på marknaden.

Men hajarna attackerar och tar bit efter bit från fisken. Till slut finns bara ryggfenan och huvudet kvar.

Ernest Hemingway fick Pulitzerpriset för denna roman 1953 och den anses vara den avgörande orsaken till att han 1954 erhöll Nobelpriset i litteratur.

Det vete sjutton hur jag tänkte här! Jag vet att jag skrev kvinnliga nobelpristagare, men sedan har jag helt tappat det. Nåja, det blev nog ett och annat fniss bland deltagarna :D