En smakebit på søndag - Det sista kapitlet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag ska börja läsa heter Det sista kapitlet och är skriven av Åsa Hellberg.

Fjällbacka 1925. Hildur räknar dagarna tills hon äntligen ska resa till Amerika. På gården i Wisconsin ska hon och Thomas Hellberg bilda familj och ha mjölkkor. Framtiden ser oändligt ljus ut. Men väl på plats blir inte livet som hon har tänkt sig. Fylld av skam skriver hon till familjen i Fjällbacka att Thomas är en underbar make och far, trots att inget kunde vara längre från sanningen.

Smakbiten är hämtad från sidan 112:

Daga kände direkt av stämningen, och den var inte harmonisk. Något hade hänt och tyvärr var hon lite sen, vilket innebar att hon hade missat eventuella avslöjanden. Nåväl, det skulle snart visa sig varför Anders såg exceptionellt självgod ut och Henry arg och irriterad. Theodor, som Daga redan på håll konstaterade var berusad, vilade blicken på Eleonoras onödigt djupa urringning och log fånigt. Han tycktes inte känna av aggressiviteten i luften. Inte Eleonora heller. Hon var, som allt oftare nu för tiden, själsligen frånvarande, och det var nog hennes räddning, tänkte Daga. Hon hade kommit fram till att det var av ren överlevnadsinstinkt som Ebba sällan stöttade sina barn. Hon anslöt helt enkelt till det make sa och sedan var det bra med det.