Det sista kapitlet av Åsa Hellberg

Titel: Det sista kapitlet

Författare: Åsa Hellberg

Förlag: Bokförlaget Forum (2024)

Antal sidor: 386

Fjällbacka 1925. Hildur räknar dagarna tills hon äntligen ska resa till Amerika. På gården i Wisconsin ska hon och Thomas Hellberg bilda familj och ha mjölkkor. Framtiden ser oändligt ljus ut. Men väl på plats blir inte livet som hon har tänkt sig. Fylld av skam skriver hon till familjen i Fjällbacka att Thomas är en underbar make och far, trots att inget kunde vara längre från sanningen.

Det sista kapitlet av Åsa Hellberg är tredje och sista delen i serien Systrarna från Fjällbacka. De tidigare delarna heter Inte utan min syster och Aldrig ensam.

Serien är något av en släktkrönika och den spänner över några decennier. Att Thomas Hellberg som nämns ovan har samma efternamn som författaren är ingen tillfällighet. Det är den egna släkten som porträtteras. Hur nära sanningen berättelsen ligger vet jag inte, men det spelar ingen roll för min läsupplevelse.

De båda systrarna Hildur och Signe är denna boks systrar från Fjällbacka. Här rör vi oss i utkanterna av den Hellbergska släkten, men kopplingen uppstår när Hildur gifter sig med Thomas Hellberg och emigrerar till Amerika för att skapa sig ett nytt liv där. Livet blir dock inte alls som Hildur föreställt sig. Thomas Hellberg har inte alls den mognad som krävs för att ta ansvar för en familj och Hildur lämnas ofta ensam på gården där hon ska ta hand om jordbruket, djuren och de båda barnen. I breven hem berättar hon dock en annan historia. Hon skapar en idealiserad bild av sin make.

I Sverige får Signe arbete som husa hos den välbeställda familjen Schiller. En något dysfunktionell familj med Theodor Schiller som sträng patriark. Signe trivs med sitt arbete, men framför allt älskar hon att även få arbeta med fru Schillers svägerska Daga, som behöver någon som kan skriva ned på maskin de romaner som hon dikterar. 

Det finns många band mellan personerna i Det sista kapitlet, men de avslöjas bara steg för steg. En del band löper åratal bakåt i tiden.

Romanen ger en bild av ett Sverige med stora klasskillnader, men frågan är kanske om inte klasskillnaderna är lika stora idag. De blir bara inte lika uppenbara idag, eftersom vi inte lever i  samhällen där det är korta avstånd mellan patriciervillan och torpet. Idag är det inte sannolikt att överklassen möter städerskan från Irak.

Det är en charmig historia, som inrymmer många intressanta personer, även om vissa av dem är rent ut sagt förfärliga. Men så är ju verkligheten.

Jag tyckte mycket bra om boken. Möjligen gick det lite snabbt på slutet där alla släkthemligheter skulle avslöjas och alla relationsproblem skulle lösas. Men jag skulle inte ha något emot att se Systrarna från Fjällbacka som TV-serie. En sådan tror jag skulle kunna bli alldeles utmärkt.