Författare: Åsa Hellberg
Förlag: Forum (2023)
Antal sidor: 319
New York 1909. Aldrig hade väl Charlotta Hellberg trott att högen av hästdynga på Fifth Avenue skulle ge henne en karriär långt mer framgångsrik än hon någonsin vågat drömma om hemma i Fjällbacka. Bland operasångare, industripampar och charmiga kommunister hittar hon den frihet hon drömt om sedan hon var liten. Systern Sigrid säker istället ett stabilt liv som maka och mor, men bekymren hopar sig då det inte blir några barn. Hon har allt, men ändå inget, och hennes Alexander är sig inte lik. Deras yngsta syster, läraren Rut, väljer att stanna kvar nära Fjällbacka, där de mest utsatta barnen behöver henne i skolan och de nämnder hon är invald i. Barnauktionerna gör henne förtvivlad, och till sist finns ingen annan råd än att ingripa själv. Att hjälpa dem som har det svårt gör det lättare att bära hemligheten hon döljer för omvärlden. När de alla förenas i New York är ingenting som den en gång har varit och katastrofen är skrämmande nära.
Aldrig ensam är andra delen i Åsa Hellbergs trilogi Systrarna från Fjällbacka. Den första heter Inte utan min syster. En trilogi som har som grund den egna släkthistorien. Författaren har gjort en gedigen research och har bland annat djupdykt i gamla brev som skrevs av släktingar kring förra sekelskiftet. Men givetvis har hon fått använda sin fantasi för att få till en sammanhängande berättelse, för det är ju en roman.
Historien berättas genom att kapitlen skiftar mellan olika personer i romanen. Framför allt följer vi de fyra systrarna Charlotta, Sigrid, Ester och Rut, men även husan Elvira. Riktigt intressant tycker jag det är när Elvira emigrerar till Amerika. Charlotta, Sigrid och Ester tar sig an henne, men hur ser egentligen rollerna ut i det nya landet. Är Elvira fortfarande en husa, eller är hon nu en kvinna med samma status som systrarna Hellberg? Svaret är inte självklart.
Detta är en släktkrönika som är kärleksfullt berättad. Författaren ryggar inte för den tidens svåra frågor. Kan en ogift kvinna ha ett aktivt sexliv med skiftande partners utan att ses som en "fallen kvinna"? Vilka är konsekvenserna för en kvinna som föder ett barn utan att vara gift? Måste en kvinna älska sitt barn över allt annat på jorden, eller kan det finnas situationer där hon för att inte gå under måste välja bort barnet?
Ett kapitel berör mig starkt. Systrarna samlas för att ta farväl av sin döende mor. Det är så gripande beskrivet att jag får en klump i halsen och tårarna är på väg. Det är inte skrivet på ett utstuderat sätt, utan kärleksfullt så att vi alla som fått begrava en mor känner igen sig.
Utan tvekan blir det högsta betyg för Aldrig ensam. Läs den, men börja med Inte utan min syster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar