Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Vi har passerat Allhelgonahelgen och temat är saknad. Veckans kulturfråga lyder:
Vilka kulturella verk skildrar sorg och saknad extra väl?
Det finns förstås många. Det är inte säkert att hela verket skildrar sorg och saknad, men det kan finnas bitar som gör det. Jag tänker exempelvis på Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Den lilla dottern äter gryn som inte har svällt. De sväller i magen och hon dör. Moberg säger inget om att Karl-Oskar sörjer. Istället får vi veta hur Karl-Oskar väljer brädbitarna till flickans kista med en otrolig omsorg. Genom detta förstår vi hur mycket han sörjer.
Jag har ett minne av en amerikansk film, där familjens älskade flicka har fått en ponny. Hon är så lycklig när hon rider på den lilla hästen i trädgården. Men så snubblar ponnyn och flickan faller av och bryter nacken. Efteråt går pappan ut till ponnyn och skjuter den. Genom detta förstår man hur otroligt olycklig han är. Vilken är filmen? Borta med vinden?
Till sist måste jag bara ta med det här skillingtrycket. Det är Maritza Horn som sjunger.
Ack ja, så mycket sorg det finns i världen ... både den fiktiva och den riktiga ...
SvaraRaderaSå sant. Tack och lov finns det kärlek och glädje också.
Raderasorgligt och vackert
SvaraRaderaJa, i sorgen kan även det vackra gömma sig.
Raderaden där gröthändelsen var nästan outhärdlig. arma barn. jag uppfödd på skillingtryck
SvaraRaderaMoberg var expert på eländesskildringar.
RaderaUsch ja, berättelsen om barnet i Utvandrarna är något av det hemskaste jag läst.
SvaraRaderaDet känns ju så äkta. Något sådant kan mycket väl ha hänt.
Radera