Visar inlägg med etikett En smakebit på söndag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett En smakebit på söndag. Visa alla inlägg

söndag 29 juni 2025

En smakebit på søndag - Koka björn

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Koka björn och är skriven av Mikael Niemi.

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Smakbiten är hämtad från sidan 103:

Om sommaren stiger safter i trädens stammar. Äggen blir till fåglar som uppfyller himlen, insekterna kläcks i stora moln. På älgtjurens huvud växer skovlar ut, i älven stiger laxarna med tunga plask. Ljuset flödar oavbrutet varje timme och gör sommaren till en enda utsträckt dag, ett oavbrutet ljus som räcker ett par månader. Då är det gott att leva i norr.

söndag 22 juni 2025

En smakebit på søndag - Snövit jord

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Snövit jord och är skriven av Lilja Sigurðardóttir.

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.
Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Smakbiten är hämtad från sidan 148:

Daníel tyckte alltid att det var jobbigt att börja dagen på bårhuset, men i dag kändes det särskilt tufft. Fyra lik låg på stålborden. Fyra kroppsskal av kvinnor som för inte länge sedan hade innehållit levande själar med hopp och drömmar. Drömmar som hade blivit mardrömmar, så gruvliga att det var svårt att föreställa sig.
Rättsläkaren Jóna var en anslående syn, med högburet huvud och hårknuten som vaggade mitt uppe på huvudet som ett grått fågelrede. Hennes uppsyn pendlade alltid någonstans mellan vrede och missmod, och i dag tyckte Daníel att det var särskilt påtagligt.

söndag 15 juni 2025

En smakebit på søndag - Mord i själva verket

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Mord i själva verket och är skriven av Vic Suneson.

Det här är en bok som jag "räddade" bland mammas efterlämnade böcker och nu har jag bestämt mig för att läsa den.

Smakbiten är hämtad från sidorna 23 och 24:

Den fruktade byråchefen Petrus Mathias Berglund - gemenligen kallad P.M. - var på sitt tjänsterum.

Det var ett stort rum, ett av de största i huset. Fönstren stod öppna, de ljusa gardinerna var fördragna för att stänga ute den stickande eftermiddagssolen. Golvet var i det närmaste täckt av en tjock, mjuk matta i röd ton. Det stora skrivbordet stod en aning snett ett bra bit från fönstret. En korrekt besöksfåtölj, en bokhylla och en liten sammanträdesgrupp med fyra stolar kompletterade möblemanget.

Skrivbordet var praktiskt taget tomt. Den blanka ytan glänste utan ett dammkorn.

Byråchefen bar en ljusblå sommarkostym, men på grund av hettan hade rocken för ovanlighetens skull fått komma av och vilade nu omsorgsfullt över en stolsrygg. Han satt framåtlutad över skrivbordet med armbågarna mot kanten. Den vita skjortan låg spänd över den böjda ryggen. På det gröna skrivbordsunderlägget låg ett vitt papper och framför det en reservoarpenna.

Den ena handen liksom trevade efter pennan utan att nå fram. Ögonen stirrade stelt, nästan förvånat efter den. Han satt alldeles stilla.

Byråchefen P.M. var som vanligt på sitt tjänsterum. Men han var otvivelaktigt död.

söndag 8 juni 2025

En smakebit på søndag - Åtel

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Åtel och är skriven av Inger Scharis.

När polisen Charlie Graffs liv kraschar tvingas hon att flytta hem till sin mamma och är fast besluten att lägga allt fokus på jobbet. En tjuvjagad varg, som ingen vågar vittna om, följs av ett vådaskott under älgjakten som snart visar sig vara mord. Charlie misstänker att de båda händelserna hänger ihop och börjar nysa i fallet med hjälp av den f.d. legionären Johan Nijpels som också söker sanningen. Men rollen som jägare och villebråd skiftar snabbt i det lilla samhället och den jagande blir jagad - med livet som insats.

Smakbiten är hämtade från sidorna 53-54:

Tyko stod bland de täta granarna på andra sidan åkern.
Han gladde sig åt att gubbjäveln hade valt just det här jakttornet. Ja, det var ju inte alls något torn egentligen. Det var byggt direkt på marken under några granar på yttersta delen av en åkerholme.
Jakttornet var insvept i kamouflagenät som var så blekt av väder och vind att det nästan var vitt och knappast skulle kunna lura ens en rävunge.
Tyko mätte avståndet med blicken och kom fram till att det måste vara ungefär hundra meter, och det var väl ungefär vad den gamla winchestern skulle klara av. Han hade haft ett bättre skottläge när gubbjäveln var på väg mot jakttornet och obekymrat gick längs grusvägen med bössan över axeln medan han hummade lite för sig själv. Han märkte inte att Tyko stod i dimman bara några meter ifrån honom.
Jägaren som inte förstod att han var jagad

Det är inte säkert att det finns något samlingsinlägg upplagt hos Astrid Therese. Hon skrev den 25/5 att hon skulle vara bortrest en längre tid och hon undrar om någon vill ta över.

söndag 1 juni 2025

En smakebit på søndag - Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt och är en antologi sammanställd av Anders Frankson.

Den ryska och sovjetiska historien är full av militära fiaskon, som motgångarna i finska vinterkriget 1939-1940. det misslyckade anfallet mot Charkiv 1942, Afghanistankriget 1979-1989, första Tjetjenienkriget 1994-1996 och nu senast anfallskriget mot Ukraina.
Vladimir Putins plan att krossa Ukraina med vapenmakt har misslyckats - de ryska styrkorna har mött ett oväntat starkt motstånd. Putin har i grunden samma mål som Sovjets tidigare diktator Josef Stalin hade: att försöka återupprätta det forna imperiet Tsarrysslands gränser.
Den här boken innehåller elva kapitel som lyfter fram olika intressanta, spännande och okända aspekter at Rysslands strategiska felbeslut i krig, från 1914 och framåt.

Smakbiten är hämtad från sidan 12:

Vladimir Putin, som valdes till Rysslands president i maj 2000. har med tiden visat allt större missnöje med hur saker och ting utvecklats sedan Sovjetunionens kollaps 1991. Putin anser att kollapsen var en gigantisk geopolitisk katastrof och drömmer om fornstora dagar. Han har satsat enorma resurser på att rusta upp sin krigsmakt med syfte att få sin vilja igenom - att utöka det ryska territoriet.
Putin har genom året haft flera militära framgångar och kom med tiden att börja tro att allt var möjligt. Väldigt viktig var framgången med Krim 2014, då Ryssland inledde ett lågintensivt krig mot Ukraina. Reaktionen från omvärlden påverkade inte Putin nämnvärt - den ryska gasen och oljan flödade på till EU och världen och den ryska statskassan fick fortfarande pengar att gödsla med och bygga upp sin krigsmakt. Framgången 2014 skapade ännu mer hybris i Moskva, och Putin och hans krets trodde att allt var möjligt. Den 24 februari 2022 kom det ryska storanfallet på Ukraina i syfte att krossa den ukrainska staten.

söndag 11 maj 2025

En smakebit på søndag - De utbytbara

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter De utbytbara och är skriven av Sture Eriksson och Catharina Mann.

När en kvinna hittas mördad på Gästgiveriet i Vemdalen kastas kriminalkommissarien Stina Wirén Lango in i en mordutredning som så småningom leder till ett barnhem i Ukraina.
Samtidigt vill hemvändaren Henning Åsberg slutföra ett reportage som den mördade kvinnan, en journalistkollega till honom, påbörjat. Det handlar om nationella adoptioner och visar sig ha trådar in i mordutredningen.
Spåren leder Stina och Henning in i en känslokall värld, full av girighet och cyniskt utnyttjande av barn.

Smakbiten är hämtad från sidan 24:

Stina blir sittande med hakan i händerna och blicken mot kyrkbacken mitt emot. En händelse som förföljt henne från barndomen dyker upp: Det knackade på dörren hemma hos mormor och morfar, där släkten var samlad för att fira jul. Utanför i det ymniga snöfallet stod två poliser. När morfar bjudit in dem i farstun informerade en av dem med sävlig röst att äldsta dottern Anna-Maria just omkommit i en trafikolycka uppe på stora vägen. Även om det var många år sedan kan Stina fortfarande i sina återkommande mardrömmar höra mormors djuriska vrål, som fick samtliga vuxna i köket att rusa fram till barnen och föra ut dem till salen.

söndag 27 april 2025

En smakebit på søndag - Storebror

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Storebror och är skriven av Skúli Sigurðsson.

En svartklädd maskerad person har överfallit och brutalt misshandlat en joggare i ett friluftsområde i Reykjavik. Journalisten Emil Þorsteinsson och hans kollega Magnea Ísaksdóttir börjar gräva i fallet. Emil har källor inom polisen, och Magnea har en användbar kontakt inom akutsjukvården. De misstänker snart att det inte rör sig om ett enstaka fall, utan är ett i en rad av liknande mord. Gemensamt är att offren fått meddelanden fasthäftade på bröstet, med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Paret skriver en första artikel som väcker stor uppmärksamhet. Gärningsmannen får snart namnet Storebror.

Smakbiten är hämtad från sidan 26:

Emil gillade idén att den svartklädde hade något otalt med offren och således hämnades för något. Men han insåg att det var rena önsketänkandet, att han bara försökte se logik i förloppet för att få till den perfekta nyheten.
"Det är ingen thriller", sa Magnea och nöp honom lätt i huden på låret.
"Jag vet", sa han och tömde i sig det sista ur koppen. Han hade fått till chokladen riktigt bra, men Magnea hade tyckt att den var för stark och spätt ut den med mera mjölk. Emil rynkade kärleksfullt på näsan.

söndag 20 april 2025

En smakebit på søndag - Varför tror inte alla på Darwin?

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Varför tror inte alla på Darwin? och är skriven av Johnny Bergman.

Den här boken ger ett ovanligt perspektiv på Darwins evolutionslära och presenterar fakta och förhållanden, som sällan får chansen att komma till tals i massmedia. Medvetet eller omedvetet talas det inget om de svagheter och brister som visat sig finnas i teorin om en evolution.
Författaren tar här chansen att sticka hål på den vanliga uppfattningen att livets uppkomst och påstådda evolution är bevisad utom allt rimligt tvivel. Han ställer frågan: Varför tror inte alla vetenskapsmän i så fall på evolutionsläran?

Smakbiten är hämtad från sidan 75:

Det är en mycket vanlig uppfattning att fossilfynden efter utdöda växter och djur ger det allra bästa beviset för att evolutionsläran är sann. Darwin var visserligen på sin tid bekymrad över att han inte kunde få sin teori bekräftad av de geologiska fynden och medade att det förmodligen berodde på att fynden var alltför gå.
Idag är läget helt annorlunda man har under de senaste 200 åren hittat miljarder fossil och kunnat katalogisera 250 miljoner av dem. Men tvärtemot vad propagandan säger, har fynden bara gett evolutionisterna ännu fler problem.

söndag 13 april 2025

En smakebit på søndag - Avrättningen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Avrättningen och är skriven av Danya Kukafka.

Ansel Packer står på tur för att dö inom några timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.
Genom ett kalejdoskop av kvinnor - en mor, en syster, en mordutredare - berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.
Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Smakbiten är hämtad från sidan 142:

Adjö alla sprickor i väggen. Adjö biblioteksböcker, adjö radio. Adjö toalettens sura stank och skitränder. Adjö, säg du, elefanten i taket.
Adjö gamla vän.
Du korsar händerna bakom dig för handbojorna.
De klirrar, smäller igenom.
Shawna står bakom resten av gruppen. Hon har huvudet nerböjt mot skorna- du kan inte möta hennes blick. Hon har två vakter du känner mellan sig, bleka män med dallriga magar som alla har samlats för att leda dig ut. En plufsig vakt kliver fram, slänger din röda nätkasse över axeln. Du har lämnat din Teori där Shawna har lovat att hämta den senare, en pappersbunt gömd under sängen. Shawna ska kopiera upp den i Huntsville. Hon ska skicka den till alla nyhetskanaler, pratshower, de största bokförlagen.

söndag 6 april 2025

En smakebit på søndag - Jag kommer att hitta nyckeln

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Jag kommer att hitta nyckeln och är skriven av Alex Ahndoril.

Privatdetektiv Julia Stark får ett oväntat besök på kontoret av en man. Han är en av ägarna till ett framgångsrikt familjeföretag, som dagen innan haft bolagsstämma på godset i Västernorrland. Morgonen efter hittade han ett fotografi i sin telefon på en bunden, blodig människa med en säck över huvudet. På grund av alkoholrelaterad minnesförlust har han ingen aning om var bilden kommer ifrån och vill därför anlita Stark detektivbyrå för att ta reda på om det är han som är förövaren innan polisen kopplas in.

Smakbiten är hämtad från sidan 116:

Ett stilla sorl av röster hördes från salongen medan Julia tillsammans med Sidney gick nerför trappan. Han såg väldigt bra ut, hade på sig en snygg svart kostym, grå skjorta utan slips och lågskorna hon köpte till honom före bröllopet.
- Du ser fantastisk ut, viskade han och kramade hennes hand i några sekunder.
Det sög till av ångest i hennes mage när hon tänkte på att han träffade andra, att han kanske skulle bilda familj snart.
Insikten om att hon själv liknade släkten Mott - barnlös, instängd, förstörd - drog genom hennes huvud.
I öppningen mellan de höga döbattangdörrarna stod Monika i en slank klänning av nattblått siden och väntade. Hon log när hon fick synd på den, lyfte ansiktet mot Sid, fick två kindpussar, sa någonting vänligt om Julias klänning och visade dem genom salongen till baren i det gamla herrummet.

söndag 30 mars 2025

En smakebit på søndag - Det sanna livet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Det sanna livet och är skriven av Göran Tunström.

Jakovs och Isaacs mor har fattat sitt beslut: Hennes söner skall utvandra från Stalintidens Ryssland till Jerusalem. Om deras storslagna och svåra färd genom Orienten handlar titelnovellen i Det sanna livet - en samling poetiska och sällsamma berättelser, var och en med den gestaltningskraft och förmåga att locka till både skratt och tårar som givit Göran Tunströms romaner så många läsare.

Smakbiten är hämtad från sidan 175:

Till 1910 levde vår familj i Bochara. Då hade min onkel sänts som konsul till Leningrad och min far fick brev utifrån världen för första gången. Min onkel skrev om Theodor Herzls drömmar om den judiska staten, om den första aliyan, om judarna som gav sig iväg till Palestina. Far ville bli sionist. Tack vare sitt rykte som läkare hos emiren fick han under tsar Nicolais tid flytta till Moskva. Bara judar av det allra finaste slaget fick bo där. Far hade pengar, därför tilläts han att slå sig ned. Han startade en bomullsfabrik. Den växte för far var duktig. Många anställda hade han och det har sagts att han skötte om dem väl. Det fanns en synagoga där, den judiska församlingen var trots allt talrik och vår familj levde gott ända tills bolsjevikerna kom.

söndag 2 mars 2025

En smakebit på søndag - Sju tomma hus

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Sju tomma hus och är skriven av Samanta Schweblin.

Sju tomma hus består av sju klaustrofobiska och lite skeva noveller om människor som är sökande och stundvis vilsna. I en berättelse tar sig en mor och hennes dotter in i främmande villor och korrigerar folks inredning, i en annan går en äldre man gång på gång för att hämta sin döde sons kläder från grannens trädgård, i en tredje försvinner två barn tillsammans med sina nakna farföräldrar.

Smakbiten är hämtad från sidan 17:

"Mår ni bra? Vad försökte ni göra?"
Mamma lyfter på huvudet och ser på henne.
"Jag mår inte bra alls. Snälla ni, kan ni ringa efter en ambulans?"
Kvinnan verkar inte kunna avgöra om min mamma menar allvar eller om hon driver med henne. Naturligtvis menar hon allvar, även om hon inte behöver någon ambulans. Jag gör en avvisande gest mot kvinnan för att hon ska vänta, hon behöver inte ringa något samtal. Kvinnan backar ett par steg, ser på mammas gamla rostiga bil, på sin förvirrade son som står en bit ifrån. Hon vill inte att vi ska vara här, hon vill att vi ska försvinna, men hon vet inte hur hon ska få iväg oss.

söndag 16 februari 2025

En smakebit på søndag: Med slavar i lasten

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Med slavar i lasten och är skriven av Anne Agardh.

Abraham Brink föddes i Åmål 1763. Släkten var välbärgad och hörde till de inflytelserika i staden. Framtiden såg ljus ut för honom och universitetsstudier hägrade. Men så ändrades allt. Vi får följa Abraham från barndomen och vidare genom livet. Han valde inte den lättaste vägen för att få försörjning. Frågan är varför?

Smakbiten är hämtad från sidorna 34-35:

- Vad har hänt moster? Far är så arg.
- Ät lite Abraham, det behöver du.
Moster berättade att det var illa. Far hade slarvat med pengar och det fanns inga kvar att betala skulder med. Han hade drivits till konkurs. Nu måste man sälja det mesta av det som var värdefullt i hemmet.
- Men hur kommer det att bli, viskade Abraham.
- Det kommer inte att vara som förr, Abraham. Det blir tyvärr svåra tider för din familj.
- Kommer jag till barnhus?
- Men käre vän, absolut inte. Ni får bo kvar, men du får vänja dig vid ett fattigare liv.
Moster följde med honom hem, knackade på och växlade några ord med mor Anna Caisa. Han fick gå till sängs och mor stoppade om honom. Alla frågor som ville ut behöll han inom sig.

söndag 26 januari 2025

En smakebit på søndag: Skalbaggen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Skalbaggen och är skriven av Richard Marsh.

Från fjärran och mystiska Egypten kommer Skalbaggen, en grotesk varelse "skapad varken av Gud eller människa", en hamnskiftare besatt av att söka hämnd för ett brott som begicks mot dess avgudadyrkare. I en oförsonlig jakt genom London förföljer den utan nåd sina offer och ingen tycks fredan från dess hypnotiska, onda makt.

Smakbiten är hämtad från sidan 55:

Det fanns ett ögonblick, då grusgången först presenterade sig för mina bara fötter och den skarpa vinden träffade mitt nakna kött, när jag tror det hade varit möjligt att jag, om jag hade bitit ihop tänderna och ansträngt varje muskel, skulle ha kunnat skaka mig fri från banden som fjättrade mig - jag skulle ha kunnat trotsa den atavistiske syndare som, enligt vad jag trodde, iakttog mig genom fönstret. Men jag var så nedslagen av vetskapen om den löjliga syn jag utgjorde att det ögonblicket försvann innan jag hann utnyttja det - och det kom aldrig tillbaka.

söndag 12 januari 2025

En smakebit på søndag: Hon är inte jag

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Hon är inte jag och är skriven av Golnaz Hashemzadeh.

Det är 80-tal och en liten flicka flyr tillsammans med sina föräldrar från Iran till Sverige. Det gamla landet har krossat drömmarna, men det nya landet krossar äktenskapet. Respekt och kärlek vittrar sönder och dottern tvingas bli vittne och medlare mellan föräldrar.
Men pappas revanschlust och suget efter tillhörighet som bränsle blir hon kårordförande på Sveriges mest utpräglade elitskola. Det är en tillvaro som utgörs av ständiga middagar med näringslivets toppchefer, tal till studenterna och intervjuer med riksmedia. Men framgången är ensam och hotfull. I vissas ögon är man alltid blatte och för den som måste vara bäst finns inget andrum.

Smakbiten är hämtad från sidan 105:

Hon sprang bort mot Volvon med Evelinas besvikna blick studsande mot ryggen.
"Nu har hon börjat igen, din mamma. Hon vill gå. Hon vill lämna oss och gå." Pappa stod på insidan av bildörren. Lutade sin kroppsvikt mot den. Sökte något som kunde bära honom.
Hon gick förbi honom. Satte sig i baksätet och såg till att alla fönster var uppvevade. Hennes kropp var spänd som gummit i studsmattan. Allt som for mot henne måste studsa bort. Inom henne inget utrymme kvar.

söndag 15 december 2024

En smakebit på søndag - Den grymmaste månaden

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Den grymmaste månaden och är skriven av Louise Penny.

Det är påsk i den kanadensiska byn Three Pines. Men medan vårsolen skiner väntar någon på att mörkret ska sänka sig. Planen är att väcka liv i de döda genom en seans, men något går fruktansvärt fel.
Det är en mycket märklig brottsplats den rutinerade kommisarie Armand Gamache anländer till. I ett gammalt övergivet hus verkar någon ha skrämts till döds. Är det en naturlig död eller är det mord som ägt rum?
Gamaches uppdrag underlättas inte heller av att det finns krafter i hans egen grupp som vill förråda honom. Men hur långt är hans fiender beredda att gå för att få honom på fall?

Smakbiten är hämtad från sidan 25:

Allas blickar vändes mot Gabri, som mycket ordentligt ställde ifrån sig brickan på ett bord och gick och ställde sig bredvid Jeanne. Gabris väldiga kroppshydda och färgstarka personlighet fick den oansenliga kvinnan att krympa ihop ännu mer tills hon liknade en hängare med kläder på. Clara gissade att hon var någonstans i fyrtioårsåldern. Håret var råttfärgat och såg ut som om hon brukade klippa sig själv. Ögonen var blekblå och kläderna kom från realådan på någon stormarknad. Clara, som hade levt som fattig konstnär större delen av livet, kände igen tecknen. Hon undrade flyktigt varför Jeanne hade kommit till Three Pines och betalat för ett rum på Gabris pensionat, som visserligen inte var svindyrt men inte heller billigt.

söndag 8 december 2024

En smakebit på søndag - Mitt liv som död

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag ska börja läsa heter Mitt liv som död och är skriven av Håkan Mattsson.

Just som Mathias tror att lugnet till sist infunnit sig dyker det upp nya hot från den mystiska stiftelsen ute på Lidingö. Hans vuxna dotter Hannah är fast besluten att avslöja vad som i åratal pågått på Institutet, handlingar vars konsekvenser skördat så många offer.
Men Mathias tvekar. Ska han verkligen fortsätta gräva i mysteriet? Är han beredd att riskera sin egen familjs säkerhet för att få fram sanningen? Men så försvinner Hannah plötsligt efter ett tv-framträdande hos Malou och han har inte längre något val.
Återigen utmanas Mathias världsbild och tvingar honom att konfrontera sin uppfattning om livet och döden. Och när historien stegvis nystas upp närmar sig en sista överraskning - något som inget har kunnat förbereda Mathias på.

Smakbiten är hämtad från sidan 24:

"Pappa, vad fan håller du på med egentligen?" Hannah ställde sig bredvid honom i baren och tvingade till sig hans allt dimmigare blick. Mathias såg på honom men svarade inte. Vad skulle han säga? Att han var less på alltihop? Att han helst av allt ville gå vidare och inte behöva se tillbaka på allt som hänt det senaste året? Eller egentligen ända sedan Linnea försvann. Men hur skulle det låta? Som att han sket i familjen? Han förblev tyst och vände tillbaka blicken till whiskyglaset på bardisken.

söndag 10 november 2024

En smakebit på søndag - Dirt Town

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag ska börja läsa heter Dirt Town och är skriven av Hayley Scrivenor.

En tryckande fredagseftermiddag i småstaden Durton - som av stadens barn fått smeknamnet Dirt Town - lämnar de bästa vännerna Ronnie och Esther skolan tillsammans. Tolvåriga Esther kommer aldrig hem. Ronnie bestämmer sig för att till varje pris hitta henne. Hon har en plan, och Lewis ska hjälpa henne. Esther kan bara inte vara död, det vägrar hon tro.
Kriminalinspektör Sarah Michaels vet däremot vad folk är kapabla till. Hon vet att människor i svaga ögonblick kan drivas till att göra saker de inte trodde var möjliga. Även Lewis tror att Esther kan vara död. Men han kan inte berätta vad han såg den där eftermiddagen vid floden utan att avslöja sin egen hemlighet.

Smakbiten är hämtad från sidan 7:

Stygnen på mannens arm stramade när han vred pickupens ratt. Från förarsätet syntes boningshuset bara som en liten prick långt borta. Solen var på väg upp nu. Han kontrollerade stängslen efter att ha varit borta från farmen ett tag. Om han bara kört en meter närmare stängslet - och en meter var ingenting på en sådan här egendom - skulle han aldrig ha hittat den. Men pickupens förarhytt lutade en aning när han körde över den mjuka marken. Mannen stod vid den öppna bildörren, och stanken nådde honom på samma sätt som den nått oss. Han gick runt bilen och tog en spade från flaket. Vi ungdomar hörde och såg alltihop. Mannens tunga andhämtning avbröts bara av spadens ljud i jorden. Vi såg honom grimasera av smärta. Vi lade märke till axlarnas vinkel när spadbladet träffade något som inte gav efter, något som varken var jord eller en rot. Vi såg honom huka sig ned och skyffla bort jord med en hand och dra fingrarna längs den blanka, svarta plasten. Det var fyra dagar sedan någon, oss inräknat, hade sett Esther Bianchi.

söndag 3 november 2024

En smakebit på søndag - Kartografen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Kartografen och är skriven av Anette Hemming.

Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Baerum i Norge. Hon är precis på väg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.
Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden - med hans döda mor som avsändare...

Smakbiten är hämtad från sidan 6:

Hon kunde fortfarande vänta på honom, som hon gjort så många gånger förut. Hur många nätter hade hon inte tvingat sig att vara vaken längre än kroppen ville bara för att få en uppdatering om hur hans dag hade varit? Slutade ändå med att hon låg ensam i sängen, uppgiven och bitter över timmarna som hon hade slösat bort. Låta samma bitterhet hålla henne vaken lite längre, tills hon äntligen kunde höra honom smyga in i rummet. De enkla ljuden från en skjorta som knäpptes upp och en dragkedja som drogs ner, små droppar av bekräftelse på att hon inte var ensam.

söndag 27 oktober 2024

En smakebit på søndag - Släktled

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag läser heter Släktled och är skriven av Fian Eklund.

Detta är en diktsamling som handlar om att göra sig av med arvsynden, förlika sig med sitt åldrande och tillåta sig älska alla bitar av sig själv samt ha tillit till livet i sig och våga lita på att det blir bra till slut.

Låt mig älska mig
länge
passionerat
villkorslöst
tills inga tvivel finns kvar

Låt mig trösta mig
innerligt
varmt
smeksamt
tills inga tvivel finns kvar

Låt mig förlåta mig
oavkortat
alltid
sinnesfridfullt
tills inga tvivel finns kvar

Låt mig ta min hand
resolut
varsamt
framtidsljust
tills inga tvivel finns kvar

Låt mig vandra tillsammans
med mig
längs livet
genom skratt och tårar

Inga tvivel finns kvar