En smakebit på søndag - Åtel

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Åtel och är skriven av Inger Scharis.

När polisen Charlie Graffs liv kraschar tvingas hon att flytta hem till sin mamma och är fast besluten att lägga allt fokus på jobbet. En tjuvjagad varg, som ingen vågar vittna om, följs av ett vådaskott under älgjakten som snart visar sig vara mord. Charlie misstänker att de båda händelserna hänger ihop och börjar nysa i fallet med hjälp av den f.d. legionären Johan Nijpels som också söker sanningen. Men rollen som jägare och villebråd skiftar snabbt i det lilla samhället och den jagande blir jagad - med livet som insats.

Smakbiten är hämtade från sidorna 53-54:

Tyko stod bland de täta granarna på andra sidan åkern.

Han gladde sig åt att gubbjäveln hade valt just det här jakttornet. Ja, det var ju inte alls något torn egentligen. Det var byggt direkt på marken under några granar på yttersta delen av en åkerholme.

Jakttornet var insvept i kamouflagenät som var så blekt av väder och vind att det nästan var vitt och knappast skulle kunna lura ens en rävunge.

Tyko mätte avståndet med blicken och kom fram till att det måste vara ungefär hundra meter, och det var väl ungefär vad den gamla winchestern skulle klara av. Han hade haft ett bättre skottläge när gubbjäveln var på väg mot jakttornet och obekymrat gick längs grusvägen med bössan över axeln medan han hummade lite för sig själv. Han märkte inte att Tyko stod i dimman bara några meter ifrån honom.

Jägaren som inte förstod att han var jagad

Det är inte säkert att det finns något samlingsinlägg upplagt hos Astrid Therese. Hon skrev den 25/5 att hon skulle vara bortrest en längre tid och hon undrar om någon vill ta över.