Boktolvan 2023

Lottens Bokblogg utmanade till en Boktolva. Den går ut på att läsa tolv böcker av tolv olika författare som man inte läst något av tidigare. Här nedan är namnen på de tolv författare jag valde och de böcker av dem som jag läste under 2023.

• Stig O Blomberg (Mord i Bohuslän)
• Maria Gripe (Tordyveln flyger i skymningen)
• Siri Pettersen (Odinsbarn)
• Liz Moore (Flod av döda själar)
• Ewa Klingberg (Där rosor faktiskt dör)
• Emma Donoghue (Room)
• Anna Bailey (Ond tro)
• Angie Kim (Mirakelkammaren)
• Lilja Sigurðadóttir (Iskall sol)
• Maria Grund (Dödsdansen)
• Ron McLarty (Jag minns att jag sprang)
• Abdulrazak Gurnah (Paradiset)

Paradiset av Abdulrazak Gurnah

Titel: Paradiset

Originalets titel: Paradise

Författare; Abdulrazak Gurnah

Förlag: Celanders Förlag/Albert Bonniers förlag (2021)

Antal sidor: 277 

Tolvårige Yusuf skickas av sina fattiga föräldrar till kusten för att bo hos sin farbror Aziz, en förmögen köpman. Snart går det upp för den oskuldsfulle Yusuf att köpmannen inte alls är Yusufs farbror. I själva verket har han sålts som skuldslav av sin far. Så börjar livets hårda skola för Yusuf. Genom Yusuf får vi uppleva ett Afrika som präglas av stamstrider, vidskeplighet, sjukdomar och barnslaveri, men Yusuf får också en skymt av paradisets portar av eld och vatten.

Paradiset av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah är den enda bok av författaren som jag har läst. Jag blev nyfiken på honom när nästan ingen av tidningarnas kulturskribenter hade hört talas om honom. Hur har han kunnat gå under radarn som det heter?

Gurnah föddes i Zanzibar 1948, men han flydde till Storbritannien 1967.

Paradiset är en riktigt intressant roman, där man får följa den naive Yusuf som steg för steg lär sig förstå den östafrikanska kulturen, sin egen position och vi får också se delar av verkningarna av europeisk kolonialism. Det sägs aldrig när handlingen utspelar sig, men det bör vara strax före första världskriget. Tanganyika är en tysk koloni, men kriget mot engelsmännen rycker allt närmare.

Boken är helt klart läsvärd. Den enda besvikelsen när jag läste boken var slutet. Jag förstod det helt enkelt inte. Om det inte var en cliff hanger och att denna roman har en uppföljare så var det obegripligt.

Paradiset är min tolfte bok i utmaningen Boktolvan 2023.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 21: Läs en bok av en författare från Afrika.

Jag minns att jag sprang av Ron McLarty

Titel: Jag minns att jag sprang

Originalets titel: The Memory of Running

Författare: Ron McLarty

Förlag: Wahlström & Widstrand (2005)

Antal sidor: 360 

Smithson-Smithy-Ide är en riktig loser, även i sina egna ögon. Han är kraftigt överviktig, han är mer eller mindre alkoholiserad, han röker för mycket. Han har inga vänner, inget riktigt hem och hans jobb består i att kontrollera att armarna sätts rätt på dockorna i en leksaksfabrik. Det enda han har att se fram emot är den hjärtinfarkt som synes oundviklig. Men när den stilla desperationen i hans tillvaro bryts av flera tragiska händelser grenslar han sin gamla pojkcykel och ger sig iväg på en resa som kanske kan få honom att bli den människa han alltid velat vara. Medan han cyklar tvärs över den amerikanska kontinenten minns han sin uppväxt, glädjen i att springa och sin psykiskt instabila, djupt älskade syster Bethany. På sin resa möter Smithy de goda, de onda och de verkligt onda och han får uppleva äventyr - uppsluppna, annorlunda, livsavgörande. Han upptäcker sig själv, livet och kärleken.

Jag minns att jag sprang av Ron McLarty är en bok som jag hittade bland utrangerade böcker på Vålbergs bibliotek. Jag tycker det är kul att botanisera bland böckerna som biblioteket skänker till vem som helst som vill ha dem. Det är förståeligt att biblioteket inte kan spara alla böcker, för då finns det inte utrymme att ta in nya.

Vad som fick mig att ta hem just den här boken minns jag inte. Men nu har den funnits i mitt hem ett tag, så det var dags att plocka fram den.

Någon större läsupplevelse blev det dock inte. Cyklandet över en stor del av Amerika kändes inte särskilt intressant för mig. Författaren berättar noga vilka vägar Smithy tar sig fram på och vilken ort han passerar. Jag undrar om det ens är intressant för amerikanska läsare. Fast jag är förstås inte amerikan.

Vi får även lära känna en rullstolsburen kvinna i Smithys hemstad. De har känt varandra hela livet och hon älskar Smithy. Ja, hon har nog gjort det hela livet, men han har alltid stött bort henne. Under cykelfärden tänker Smithy allt mer på henne och samtalar med henne på telefon flera gånger.

Även den bortgångna systern spelar en stor del i boken genom Smithys tankar om henne. Han är historiens berättare och vi får genom honom veta mycket om de stora problem familjen haft med en dotter och syster vars psykiska sjukdom när som helst kan blomma ut.

Målet för cykelfärden är en begravningsbyrå, där Smithys syster Bethanys stoft förvaras. Till slut kommer han äntligen fram. Karin Boye skrev: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd." Men vägen i just den här romanen var alltför lång.

Dödsdansen är min elfte bok i utmaningen Boktolvan 2023.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 16: Läs en bok vars titel består av fem ord.

Dödsdansen av Maria Grund

Titel: Dödsdansen

Författare: Maria Grund

Förlag: Modernista (2022) 

Antal sidor: 360

Det är sensommar på den ensliga ön utanför Sveriges ostkust när en ung man upptäcks irra omkring, naken och förvirrad, i en otillgänglig skog. Sanna Berling kallas till platsen. Hon har precis återvänt till sitt arbete, nu som närpolis i en liten by, och vill aldrig mer arbeta med våldsbrott. Men när mannen visar sig vara svårt skadad och avlider på plats dras hon motvilligt in i ett nytt mordfall. Utredningen hinner knappt börja innan nya mörka hemligheter stiger upp mot ytan. Bakom den lilla ortens fasad av lugn finns rädsla och misstro. Unga killar sparkar och slår varandra. Skogen är full av ögon och skuggor. Och ett gäng tonårsflickor tycks på en märkligt sätt hålla den lilla byn i sitt grepp. Sanna sveps in i mordutredningen tillsammans med sin kollega Eir Pedersen. Samtidigt hemsöks hon av dramatiska minnen från tre år tidigare, då en tonåring begick en serie våldsamma mord och sedan försvann spårlöst.

Dödsdansen är Maria Grunds andra kriminalroman. Den första, Dödssynden, fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut.

Det här är en roman som jag delvis tycker är riktigt bra, delvis går mig på nerverna. Det råder ingen tvekan om att Maria Grund kan skriva spännande kriminalromaner. Jag följer med glädje Sanna Berlings och Eir Pedersens arbete med att få klarhet i varför den nakne mannen dog i skogen, samtidigt som de måste reda ut varför de unga killarna slår varandra sönder och samman och varför tonårsflickorna far omkring i ödemarken på sina mopeder.

Men det som gör mig irriterad är först och främst att jag uppfattade Dödsdansen som en fristående roman. Så är dock inte fallet inser jag. Jag har inte läst Dödssynden, men det som hände i den romanen finns hela tiden närvarande i denna bok. Mördaren i Dödssynden svävar omkring som en osalig ande och plågar Sanna Berling. Kunde inte morden i Dödssynden ha kunnat få sin avslutning i den boken? Vad är egentligen meningen med alla de märkliga telefonsamtalen om Sanna får? De för inte berättelsen i Dödsdansen framåt.

Jag har dessutom svårt för Maria Grunds språk. Det är mängder av meningar som saknar predikat. "På bordet mellan dem kaffekoppar, bröd och ost." "Ögonen vakna och mörkbruna." "Kinderna matta av intorkade tårar." Det finns säkert en poäng med detta, men det får det att krypa i kroppen på mig.

Så sammantaget känner jag tvekan efter att ha läst Dödsdansen. Maria Grund kunde ha gjort bättre.

Dödsdansen är min tionde bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir

Titel: Iskall sol

Originalets titel: Helköld sól

Författare: Lilja Sigurðardóttir

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 267 

De isländska systrarna Áróra och Ísafold bor i olika länder och pratar inte med varandra, men när deras mamma tappar kontakten med Ísafold återvänder Áróra motvilligt till Island för att söka upp henne. Hon upptäcker snart att systern inte håller sig undan familjen... hon har försvunnit, spårlöst. När Áróra konfronterar Ísafolds våldsamma pojkvän Björn och börjar ställa frågor till grannarna - som har egna skäl att hålla sig undan - leds hon in i en mörk väv av intriger och manipulation. Förbryllad över de motstridiga detaljerna kring systerns liv och bländad av den isländska sommarens midnattssol tar Áróra hjälp av polisen Daniel. Deras spår leder till Björn, men det visar sig att de inte är de enda som gör efterforskningar...

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir är tydligen första delen i Áróra-serien. Det ska bli intressant att se hur författaren tänker använda sig av Áróra i de kommande delarna, då hon inte längre söker sin försvunna syster.

Enligt förlaget är Lilja Sigurðardóttir en av Islands internationellt mest hyllade och bästsäljande deckarförfattare. Jag måste erkänna att jag inte kände till henne sen tidigare, men jag är glad att jag nu fick möjlighet att stifta bekantskap med en av hennes böcker. Iskall sol var nominerad till The Crime Fiction Lover Award i kategorin Årets bästa översatta kriminalroman. Hur stort det är har jag inte en aning om.

Den här romanen innehåller flera parallella berättelser. Huvudberättelsen är givetvis Áróras sökande efter sin försvunna syster Ísafold. Är hennes misshandlande pojkvän saker till hennes försvinnande? Sedan har vi Olga, som bor i samma hus. Hon gömmer flyktingen Omar. Men är Omar den han säger? I samma hus bor även den egendomlige Grímur; en ensamstående man i 40-årsåldern som tvångsmässigt rakar hela kroppen inklusive ögonbrynen. Hur kommer han in i det hela? Sedan finns ju hotellägaren Hákon, som Áróra inleder ett förhållande med. Hákons affärer är helt klar skumma, vilket gör Áróra mycket intresserad. Men hur ska hon hantera Agla, som säger sig veta vem Áróra är?

Naturligtvis binds berättelserna samman i en historia om grova brott och vedergällning. Den som ligger bakom Ísafolds försvinnande får sitt straff, men inte på det sätt man som läsare har förväntat sig. Detta är en riktigt välskriven deckare, som jag med glädje rekommenderar.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 15: Läs en deckare.

Iskall sol är min nionde bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Mirakelkammaren av Angie Kim

Titel: Mirakelkammaren

Originalets titel: Miracle Creek

Författare: Angie Kim

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 399

I en småstad i Virginia driver de koreanska immigranterna Young och Pak Yoo företaget Mirakelkammaren, vars patienter får medicinsk syrgasbehandling i en tryckkammare som alternativ för olika åkommor. När kammaren exploderar och dödar två personer skakas samhället i grunden. Vem eller vad orsakade explosionen? Den påföljande, dramatiska mordrättegången avslöjar en väv av hemligheter: förbjudna möten och farliga missförstånd, intensiv rivalitet och dolda lojaliteter. En gripande, andlöst spännande och överraskande roman där inget är som det först verkar.

Mirakelkammaren av Angie Kim är en bok som gjorde mig tveksam till att börja med. En tryckkammare har exploderat och två personer har dödats. Boken inleds med denna händelse. Sedan inleds den första rättegångsdagen mot modern till ett av dödsoffren. Hon anklagas för mord och riskerar dödsstraff. Hur spännande kan det vara?

I boken handlar varje kapitel om någon av huvudpersonerna. Snart är min tveksamhet som bortblåst. Detta är en riktigt spännande roman. Allt är inte som man först kan tro. Det blir uppenbart att karaktärerna inte är antingen goda eller onda. Godheten och ondskan finns inom karaktärerna, och det är väl detta som gör oss till människor. 

Men framför allt handlar boken om hur små, till synes obetydliga beslut, kan få fruktansvärda följder. Alla de fruktansvärda saker som händer i boken hade kunnat undvikas, om inte rena tillfälligheter hade satt stenen i rullning.

Angie Kim har i sin debutroman på ett mycket skickligt sätt skapat en trovärdig historia där alla dessa obetydliga detaljer och tillfälligheter vävs samman. Det blir högsta betyg för den här spänningsromanen.

Mirakelkammaren är min åttonde bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Room av Emma Donoghue

Titel: Room

Författare: Emma Donoghue

Förlag: Lind & Co (2016)

Antal sidor: 382 (Pocket)

Jacks hela värld är ett låst rum på drygt tio kvadratmeter. Rummet är Jacks och hans mammas fängelse, och det är ljudisolerat och specialbyggt för att de inte ska kunna ta sig ut. På kvällen är mamma noga med att Jack ska gå och lägga sig i garderoben. Då kommer den man som handlar mat åt dem och som gör saker med mamma som Jack inte förstår. I sju år har Jacks mamma hållits fången i den skjul som nu är deras hem. Där han hon med stor fantasi, påhittighet och kärlek lyckats skapa en värld för sin son. Men hennes desperation ökar och om de ska överleva måste de ta sig ut på egen hand. De kanske kan lyckas rymma men det är Jack som måste se till att deras plan går i lås...

Room av Emma Donoghue är verkligen en fantastisk bok på många sätt. (Jag läste om den på någon bokblogg för längesen, men jag minns inte vem.) Författaren skrev den efter den förfärliga Frizl-affären. Här är det inte ett barn som kidnappats, utan en 19-årig kvinna. När berättelsen börjar har hon suttit inspärrad i sju år. Hon är dock inte längre ensam, eftersom hon har en femårig son. Det råder givetvis ingen tvekan om vem som är far till honom.

Emma Donoghue har valt att låta femårige Jack vara den från vars perspektiv vi upplever berättelsen. Ett val av perspektiv som är spännande, men som inte är helt utan problem.

Jack vet egentligen ingenting om världen utanför det fängelse, som rummet utgör. För honom är han själv och mamman samt möjligen Svarte Man de verkliga människorna. Alla andra är teve. Det är ett ofantligt ansvar som läggs på honom när det blir hans uppgift att se till att de kan rymma.

Ungefär halva boken handlar om livet i Rummet. Den andra halvan, som jag kan tycka är den mest intressanta, är när de har lyckats lämna sitt fängelse. Hur anpassar man sig till världen utanför? Hur reagerar familjen när den unga kvinnan som de trott var död återvänder och dessutom har ett barn med sig som helt saknar erfarenhet av livet utanför Rummet?

Det är en intressant psykologisk bok sin tyvärr har kunnat inspireras av en verklig händelse. Ondskan finns i den verkliga världen.

Det som blir lite knepigt är just detta att det är en femåring som ska berätta historien. Författaren lägger visserligen in lite barnspråk som felaktiga böjningar av starka verb, men i övrigt har Jack ofta ett språk som jag skulle vilja säga ligger långt över vad någon i hans ålder kan bemästra. Jag förstår att Donoghue måste använda ett vuxet språk för att läsaren ska kunna ta till sig berättelsen, men enligt min mening skapar det trovärdighetsproblem. Ska man verkligen ha en femåring som berättare i en bok som definitivt är skriven för vuxna?

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 25: Läs en bok som du blivit tipsad om av en annan bokbloggare.

Room är min sjunde bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Ond tro av Anna Bailey

Titel: Ond tro

Originalets titel: Tall Bones

Författare: Anna Bailey

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 317

När sjuttonåriga Emma skiljs från sin vän Abigail på en fest ute i skogen tror hon - som de flesta tjejer i hennes ålder - att deras liv bara har börjat. Men mycket kommer att hända den natten, och hon kommer aldrig att få se Abigail igen. Försvinnandet skapar sprickor i fasaden i småstaden Whistling Ridge, som under ytan bubblar av bittra fejder och motsättningar. Även inom Abigails familj finns det måna frågor att ställa - till Noah, den äldre bror som Abigail svikit; till deras yngre bror Jude, som fortfarande haltar efter ett övergrepp i barndomen; till mamma Dolly och pappa Samuel, med deras respektive relationer till den eldige predikant som håller staden i sitt grepp. Vad som helst kan hända i Whistling Ridge, detta krutdurk av småstadsilska. Det enda som behövs är en gnista - till exempel sanningen om vad som hände den där kvällen ute vid Tall Bones...

Ond tro är Anna Baileys debutroman. En spänningsroman som utspelar sig i en liten stad där alla känner alla. Men alla vet inte allt om alla. Många har hemligheter som för allt i världen inte får komma ut.

Där finns människor som inte tvekar att skada andra, inte minst familjemedlemmar. Och ondskan får stöd av den förfärlige pastorn i stadens baptistkyrka. Han uppviglar församlingsborna till att begå fruktansvärda saker samtidigt som han inte räcker ut sin hand för att stötta dem som behöver hans hjälp. Det är en oförsonlig gammaltestamentlig moral han ser som sin uppgift att upprätthålla.

Boken växlar mellan dåtid och nutid på ett skickligt sätt, vilket låter läsaren steg för steg upptäcka vad det är för saker som lett fram till händelserna den ödesdigra kvällen vid Tall Bones. Det är en riktigt skickligt författad spänningsroman, som jag gärna rekommenderar. Och riktigt allt får vi inte veta. I de allra sista sidorna får läsaren en antydan om att det fanns mer att avslöja. Jag tror inte att det är en cliff-hanger. Snarare vill författaren reta oss lite.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 36: Läs en debutbok.

Ond tro är min sjätte bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Där rosor faktiskt dör av Ewa Klingberg

Titel: Där rosor faktiskt dör

Författare: Ewa Klingberg

Förlag: Historiska Media (2019)

Antal sidor: 238

Ibland blir inget som man tänkt sig. Sandras planerade roadtrip genom ett somrigt Sverige blir istället ett tvärstopp i Tranås. Här befinner sig begravningsbyrån Tranan på ruinens brant och mostern hotas av personlig konkurs. Det är upp till Sandra att bestämma vilket öde som väntar Tranan. Så snart Sandra kliver ur bilen kastas hon in i en värld som består av avlidna personer, kladdiga wienerbröd, kistor och bouppteckningar. Att döda människor kunde vålla så mycket oreda hade hon ingen aning om...

Jag har sett Ewa Klingbergs böcker nämnas många gånger, så nu tyckte jag att det var dags att läsa någon av dem. Det fick bli den första boken i serien om Begravningsbyrån Tranan - Där rosor faktiskt dör.

Detta är en gullig liten bok. Sandra får fullt upp när hon besöker sin moster och hennes man i Tranås. Innan hon vet ordet av är hon ansvarig för att försöka få begravningsbyrån på fötter. Det krävs förändringar, men moster Majken är inte överdrivet förändringsbenägen. Sandra är dock envis och anställer personal. Sådant kostar, men nu gäller det att få igång verksamheten och man måste satsa för att undvika konkurs. Turligt nog är det en extremt varm sommar, så det är många som avlider...

Sandra får se sin planerade roadtrip försvinna. Istället blir det jobb, men även bad och lite romantik. 

Berättelsen är mysig, men ska jag vara ärlig så är historien inte speciellt intressant. Den är som en veckotidningsroman. Men som läsning på badstranden kan den nog vara perfekt.

Odinsbarn är min femte bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Flod av döda själar av Liz Moore

Titel: Flod av döda själar

Originalets titel: Long Bright River

Författare: Liz Moore

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 445

I ett område i Philadelphia som brottas med utbrett drogmissbruk har två tidigare oskiljbara systrar hamnat på motsatta sidor av samhället. Den ena systern, Kacey, lever på gatan och är fast i sitt drogberoende. Den andra, Mickey, rör sig på samma gator men som polis. De har ingen kontakt med varandra, men Mickey oroar sig ständigt över sin syster. Så försvinner Kacey en dag spårlöst, i samma veva som en rad mord begås i Mickeys distrikt. Mickey blir besatt, farligt besatt, av att hitta förövaren - och sin syster - innan det är för sent.

Flod av döda själar av Liz Moore är en bra spänningsroman. Romanen har två huvudspår. Det ena om morden som begås mot unga prostituerade kvinnor. Det andra är berättelsen om de båda systrarna, som hamnat på så olika ställen i livet. Mickey är polis och Kasey är en prostituerad narkoman.

Det är egentligen berättelsen om de båda systrarna som dominerar romanen. Författaren växlar mellan "nu" och "då", så att vi får en bild av vad som möjligen har format systrarna. Då var de otroligt nära, men nu är deras förhållande minst sagt komplicerat.

Det är som sagt en bra roman. På minussidan skulle jag sätta uppklarandet av mordfallen. Visserligen är det spännande, men jag saknar en förklaring till varför mördaren agerade som han gjorde. Slutet kändes en smula rumphugget. Jag vände blad och väntade på en fortsättning, men romanen var faktiskt slut.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 4: Läs en bok av en för dig ny författare.

Flod av döda själar är min fjärde bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Odinsbarn av Siri Pettersen

Titel: Odinsbarn

Originalets titel: Ravneringene 1: Odinsbarn

Författare: Siri Pettersen

Förlag: B Wahlströms Bokförlag (2016)

Antal sidor: 662

En man från norr sticker kniven i ett spädbarn, för att dölja att hon är född utan svans. Flickan överlever och får namnet Hirka. Femton vintrar gammal får Hirka veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld. Myten säger att odinsbarn för med sig röta och död. Samtidigt sprider sig rykten och oroligheter i landet. Gamla maktkamper väcks till liv, krig hotar att bryta ut och folk överger sina hem i fruktan för varelser som ingen har sett på tusen år. Det verkar som om Hirka inte är den enda som tagit sig igenom stenportarna från den andra världen och plötsligt vänds alla blickar mot henne.

Odinsbarn av Siri Pettersen är en bok som funnits med på min att läsa-lista i ett antal år. Det var många bokbloggare som nämnde den i positiva ordalag. Det faktum att det är en tegelsten och att det är en fantasybok gjorde att jag även tvekade nu, men till slut föll jag till föga och lånade den på biblioteket. Och vad ska jag säga efter att ha läst den? Jo, att det "värsta" är att jag verkligen gillade den. Måhända tvingas jag ompröva min inställning till fantasy.

Författaren visar upp en härlig berättarglädje. Vi får tränga in i en märkvärdig värld, där tolv familjer har styrt hela den kända världen i tusen år, bland annat genom att hänvisa till Siaren, en gudomlig varelse som lever i ett torn och vars vilja uttyds av de tolv i Rådet, där varje ätt har en stol var.

För tusen år sedan angreps man av de blinda och hotades av utplåning, men tolv krigare besegrade fienderna. Det är dessa tolv krigares ättlingar som ett millennium senare styr världen. En värld med korruption och nepotism.

Vid 15 års ålder ska Hirka genomgå en rit som riskerar att avslöja att hon inte är en av folket, utan istället är någon som kommit dit genom en av stenportarna. Ett odinsbarn eller menskr, som är fruktad därför att dessa sägs sprida "rötan".

Pettersen visar på en värld där man inte kan vara säker på vem man kan lita på. Det finns folk som är beredda att gå över lik för att försvara sin maktställning eller för att komma närmare makten. Någon måste ta ledningen för att kasta systemet över ända. Men vad kommer Siaren att säga?

En riktigt spännande och intressant bok är detta. Det finns risk för att jag längre fram blir tvungen att läsa nästa del också. Den heter Röta.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 18: Läs äntligen den där boken du länge tänkt läsa.

Odinsbarn är min tredje bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

Titel: Tordyveln flyger i skymningen

Författare: Maria Gripe

Förlag: Bonnier Carlsen (2018) (Utkom första gången 1978)

Antal sidor: 378

Vem är den gamla damen som vill spela schack i telefon? Hur ska man tyda viskningarna i Jonas Berglunds bandspelare? Finns den tretusenåriga egyptiska gravstatyn kvar - och i så fall var? Har den märkliga blå blomman ett ett eget liv? Vad är det som påverkar historiens gång? Slumpen, viljan eller - något annat. Det här är den fantastiska berättelsen om några ungdomars mystiska upplevelser i ett sommarhus i Småland. Hur hemligheter från det förflutna rullas upp på nytt och slutligen avslöjas.

Det är nästan ett misstag att jag läst Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag valde den till Kaosutmaning 2022 som en bok vars titel börjar på T, men hann inte läsa den och tog därför med den i årets kaosutmaning istället. Vad jag hade missat var att Maria Gripe skrev barn- och ungdomsböcker. Jag hade fått för mig att hon skrev deckare för vuxna. Ja ja, det får vara som det vill med den saken. Nu har jag läst den och det är alltid roligt att få läsa något annat än det man tänkt sig. För övrigt är väl det själva vitsen med kaosutmaningen. 

Det förvånade mig till en början att språket var så enkelt, men när jag väl insett att det var en bok för barn i åldern 9-12 år läste jag den med stor behållning. Detta är vad man brukar kalla en genreövergripande bok. I en studie vid Lunds universitet av Hanna Borglid sägs att "här samsas detektivromanen, äventyrsberättelsen, den fantastiska berättelsen och spökhistorien med en existentiell och filosofisk framställning vars rötter finns i romantiken".

Det är en fantasifull berättelse där huvudpersonerna David, Annika och Jonas får hjälp av både tordyvlar, blommor och spökröster för att lösa gåtorna. En spännande historia som jag hade älskat när jag var i den åldern. Och den ska givetvis bedömas som en ungdomsbok och då tycker jag att den var riktigt bra. Boken har för övrigt förärats med Astrid Lindgren-priset.

Tordyveln flyger i skymningen är min andra bok i utmaningen Boktolvan 2023.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 33: Läs en bok som vunnit ett pris.

Mord i Bohuslän av Stig O Blomberg

Titel: Mord i Bohuslän

Författare: Stig O Blomberg

Förlag: Bokförlaget Semic (2022)

Antal sidor: 143

Olle Villner hade tänkt sig en lugn och stillsam pensionatssemester i det idylliska Ramsund på den svenska västkusten, men ser sig tvungen att raskt ändra sina planer när ett lik hittas vid havsbrynet. Mannen är uppenbarligen mördad, med en pil i bröstet. Villner är av naturen obotligt nyfiken och har ju dessutom en viss vana att lösa mordgåtor... Kanske finns mördaren rentav bland gästerna på pensionatet?

Mord i Bohuslän av Stig O Blomberg fick jag i julklapp. Den är en nyutgåva av en bok som kom ut 1987 och då hette Dödens pilar. Handlingen utspelar sig 1987.

Författaren var född 1922 och det är inte utan att det märks. En barsk pensionatsföreståndarinna som kallar sina gäster "byrådirektör Alm" och liknande. Så talade man i filmer från 1940-talet, men knappast i dagligt tal på 1980-talet.

En liten pojke säger: "Aktare vad tufft!" Skulle en liten pilt i Bohuslän säga så 1987? Jag tvivlar. Åter tycker jag mig förflyttad till en gammal film från 1940-talet där gossar fick vara med och tala utpräglad Söderdialekt.

Det är tyvärr inte det enda i boken som jag irriterar mig på. Författaren ägnar alltför mycket utrymme åt karaktärernas kläder, frisyrer och liknande. Om en man får vi genom hela boken läsa att han är okammad, men det har ingen bäring på intrigen. En polis har en kostym, som i början är välpressad men som efterhand förlorar sin fräschör. Det är inget fel med att beskriva karaktärerna, men här upprepas eländet genom hela boken. Det känns som om författaren har velat fylla ut texten, och ändå är boken bara på 143 sidor.

Själva kriminalhistorien då? Nej, inte heller den är något att hänga i julgranen. Berättelsen känns inte trovärdig. Den som avlossade pilskottet dyker inte upp förrän i slutet av boken utan att vi får veta speciellt mycket om personen. Det är ett kardinalfel när det gäller deckare som i Agatha Christiestil utspelar sig i en begränsad miljö, i det här fallet på ett pensionat. Då ska den som visar sig ha begått brottet ha presenterats tidigt i boken, så att läsaren kan försöka gissa vem som är den skyldige.

I slutkapitlet rafsas en förklaring till hela händelseförloppet ihop, och där känns det som att sufflén säckar ihop. Det här var verkligen inte någon bra deckare.

Mord i Bohuslän är min första bok i utmaningen Boktolvan 2023.

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 35: Läs en bok med färre än 150 sidor.

Boktolva 2023

För elfte året anordnar Lottens bokblogg en Boktolva. (Ursprungligen kommer den från enligto.se.) Detta blir dock endast andra gången som jag hänger på. Den går ut på att läsa tolv böcker av tolv olika författare som man inte läst något av tidigare. Här nedan är namnen på de tolv författare jag valt och de böcker av dem som jag tänker läsa under 2023.

• Stig O Blomberg (Mord i Bohuslän)
• Maria Gripe (Tordyveln flyger i skymningen)
• Siri Pettersen (Odinsbarn)
• Liz Moore (Flod av döda själar)
• Ewa Klingberg (Där rosor faktiskt dör)
• Emma Donoghue (Room)
•  Anna Bailey (Ond tro)
• Angie Kim (Mirakelkammaren)
• Lilja Sigurðadóttir (Iskall sol)
• Maria Grund (Dödsdansen)
• Ron McLarty (Jag minns att jag sprang)
• Abdulrazak Gurnah (Paradiset)