Boktolvan 2022 färdig

Nu är jag klar med utmaningen Boktolvan 2022. Den gick ut på att under året läsa tolv författare som jag inte läst något av tidigare. Jag valde författarna och deras böcker tidigt på året och nu har jag läst klart. Här nedan är författarna och böckerna jag valde. Länkarna går till recensionerna.

1. Bethany Clift (Överlevaren)
2. Maria Ahlqvist Ruokolahti (Bedragaren)
3. Ellen G. Simensen (Tro mig när jag ljuger)
4. Vladimir Sorokin (Snöstormen)
5. Grethe Bøe (Nödrop)
6. Marieke Lucas Rijneveld (Obehaget om kvällarna)
7. S. A. Cosby (Asfaltsland)
8. Sun-Mi Hwang (Hönan som drömde om att flyga)
9. Tomas Bannerhed (Korparna)
10. Ruth Rendell (Stenarna skola ropa)
11. Belva Plain (Månskärans stad)
12. Dimitrij Gluchovskij (Metro 2033)

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Titel: Metro 2033

Originalets titel: метро 2033

Författare: Dmitrij Gluchovskij

Förlag: Coltso (2017)

Antal sidor: 454

Moskva år 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna. En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.

Metro 2033 av den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij (utgiven på internet 2002) var annorlunda än jag hade förväntat mig. Jag visste från baksidestexten att mänskligheten hade lyckats utplåna världen som vi känner den och att en liten människospillra levde i Moskvametron. Men jag hade nog inte trott att den skulle dra iväg med fullständiga fantasier.

Men låt mig inleda med det positiva i boken. Att det blir en kamp om de begränsade resurserna i metron är inget förvånande. Med tanke på hur folk och stater behandlar varandra, så finns det ingen anledning tro att människorna skulle ha förbättrats under marken. Då blir det en strid mellan de ministater som formeras på tunnelbanestationerna. Vanliga människors kamp för att överleva gestaltas bra i romanen.

Jag irriterar mig länge på att inget förklaras kring "de svarta" som lever ovan jord och som tycks hota mänskligheten i metron. Även huvudpersonen Artioms många drömmar förefaller sakna syfte och tycks vara ren utfyllnad. Men jag har fel. Gluchovskij binder samman alltihop på en skickligt, överraskande och hjärtlöst tragiskt sätt på slutet. 

Dock finns det saker där jag tycker att det bär iväg för författaren. Det må vara så att det uppstår små ministater i metron, men att där finns en nazistisk stat där man hatar mörkhåriga, en kommunistisk linje som vill återuppbygga Sovjetunionen i metron, ett handelsförbund som heter Hansan (!), en tunnelbanevagn med Jehovas Vittnen, kannibaler som tillber Stora masken... Och på jordytan har strålningen frambragt märkliga monster, bland annat flygande jätteödlor som tydligen på några år har lyckats komma tillbaka från urtiden. Nja, det var nog inte vad jag hade tänkt mig.

Sammanfattningsvis får jag väl ändå säga att Gluchovskij är en skicklig författare med stor fantasi och som lyckas få ihop trådarna på slutet, vilket jag inte trodde. Så läs gärna boken! Dock är jag tveksam till att skaffa uppföljarna Metro 2034 och Metro 2035.

Metro 2033 är min tolfte och sista bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Månskärans stad av Belva Plain

Titel: Månskärans stad

Originalets titel: Crescent City

Författare: Belva Plain

Förlag: B. Wahlströms (1999)

Antal sidor: 440

I 1800-talets New Orleans, den mångomskrivna "Crescent City" - månskärans stad, växer Miriam upp i en miljö fylld av lyx, överflöd och statustänkande. Vid sexton års ålder blir hon bortgift med ett av stadens mer bemärkta affärs- och societetslejon. Hon borde vara lycklig över sin bekväma tillvaro men i sitt hjärta slits hon mellan lojaliteten till sin man och sin längtan efter frihet och kärlek. När så det omvälvande Nordamerikanska inbördeskriget bryter ut kastar det långa skuggor över Miriams liv och skär hänsynslöst genom släkt- och vänskapsband. Det tvingar också Miriam att utvecklas från skyddad, oskuldsfull tonåring till en stark och självständig kvinna.

Belva Plain hann tydligen med att skriva en hel del böcker under sin levnad, men för mig var Månskärans stad den första boken av henne. En riktigt intressant berättelse om livet i de amerikanska sydstaterna under 1800-talet. En tid då det i södern bland välbeställda var självklart att köpa, sälja och äga negerslavar.

Romanen utgår dock aldrig från vad slavarna tycker och tänker. Det är istället Miriam och vita människor i hennes omgivning som vi får följa. Avsaknaden av de svartas perspektiv skulle kunna ses som en brist, men samtidigt hade nog författaren, som är vit, blivit kritiserad om hon försökt sig på att uttolka svartas tankar och känslor.

Plain låter både slaveriförespråkare och abolitionister komma till tals i boken, vilket är bra. Diskussionerna känns trovärdiga och ger djup till historien. Allt är inte svart och vitt (om uttrycket tillåts i det här sammanhanget). Även en anhängare till slaveriet kan ha genomtänkta åsikter, ehuru de är moraliskt förkastliga.

Intressant hur fördomar och förakt kan drabba olika grupper. Naturligt ser många ner på negrerna, men föraktet mot judar är också utbrett. För att inte tala om vad man anser om irländare. Det är en beklaglig del av det mänskliga psyket att vi tycks ha ett behov av att ha någon under oss som vi kan sparka på. Framför allt om vi själva står långt ner på den sociala rangskalan.

Det här är en bok som berättar mycket om de sociala konflikterna i Amerika under den här tiden och om det förödande inbördeskriget. Hur mycket handlade kriget egentligen om slaveriet?

Månskärans stad är min elfte bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell

Titel: Stenarna skola ropa

Originalets titel: Judgement in Stone

Författare: Ruth Rendell

Förlag: Askild & Kärnekull (1982)

Antal sidor: 215

Det kan förefalla som om den medelålders Eunice Parchman skulle vara varje husmoderns dröm ifråga om effektivitet och arbetsvilja. Men bakom den perfekta hembiträdesmasken döljer sig en mycket farlig kvinna, farlig därför att hennes mentala status är stenåldersmänniskans, och därför att hon ruvar på en hemlighet som hon hellre skulle offra livet - eller andras liv - än avslöja. Hon kan varken läsa eller skriva. Det ironiska ödet för henne till den ytterligt intellektuella familjen Coverdale i deras kultiverade herrgårdsmiljö - ett hem där allt kretsar kring konst, litteratur och musik. Kring Eunice växer det upp allt mörkare skuggor av hot från de skrivna ord som huset är fyllt av, från alla skrivna budskap och instruktioner som hon inte kan tolka. När hon så blir vän med den hysteriska religiösa Joan Smith, med hennes gammaltestamentliga straffmoral, ledet det oundvikligt fram till en blodig konfrontation på St Valentinsdagen...

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell är en annorlunda deckare. Redan i bokens första kapitel får vi veta vem mördaren är, vilka mordoffren är och vad motivet är. Motivet är något så märkligt som att mördaren Eunice Parchman inte kan läsa eller skriva. Det låter som att det skulle vara en ointressant bok, men det är det sannerligen inte. I romanen får vi följa alla händelser som leder fram till massakern i den engelska herrgården. 

Jag vet att boken av vissa har kritiserats för att ha en djupt fördomsfull inställning till analfabeter. Jag kan förstå kritiken. Hon jämförs med en urtida apsläkting. Men jag tror att man kan bortse från detta. Det verkligt intressanta är att de faktiska fördomarna kring analfabeter är vad som gör att Eunice är beredd att göra allt för att hennes hemlighet inte ska komma ut.

Bland bokens kvaliteter kan nämnas de ingående personporträtten. Personerna känns trovärdiga. Men jag tycker också mycket om författarens humor som kommer upp till ytan vid många tillfällen. Dessa saker gör att det är ett nöje att läsa denna psykologiska kriminalhistoria. Jag rekommenderar den med glädje.

Stenarna skola ropa är min tionde bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Korparna av Tomas Bannerhed

Titel: Korparna

Författare: Tomas Bannerhed

Förlag: Weyler (2011)

Antal sidor: 415

En pojke ser med stigande skräck sin far bonden förtvivla över omständigheterna. Håller fadern på att bli galen på riktigt? De magra åkrarna ger inte tillräckligt, vädret håller honom vaken om nätterna, grannarna vänder honom ryggen - och ändå är fadern som besatt av att sonen en dag ska ta över gården, Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna. Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal än det vi sett förut.

Korparna av Tomas Bannerhed är en bok jag hört talas om sedan tidigare, men först nu har jag kommit mig för att låna den på biblioteket. Den belönades med Augustpriset 2011.

Detta är en bok med många målande naturbeskrivningar. Bannerhed lyckas verkligen förmedla hur allt detta kring växtligheten som de flesta av oss nog missar om vi är ute i naturen. Eftersom huvudpersonen Klas är närmast nördigt intresserad av fåglar, får vi också lära oss om dem och deras läten.

Bannerhed skriver bra, inte tu tal om den saken. Han behärskar språket. Boken har blivit hyllad och filmatiserad. Men för mig fungerar den inte. Jag tycker rent ut sagt att den är tråkig. Pappan är galen, sonen är lat och fåglarna häckar. Och jag har svårt att koncentrera mig på historien. Bifigurerna förstår jag mig inte på. Vad är det egentligen för fel på Klas lillebror? Hur står det till med den brådmogna flickan Veronica? För att nu inte tala om Johnny, som i en scen har tidelag med en kviga!

Så tyvärr, jag stämmer inte in i hyllningskören.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 10: Läs en bok med i huvudsak rött omslag.

Korparna är min nionde bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

Titel: Hönan som drömde om att flyga

Originalets titel: Madangeul naon amtak

Författare: Hönan som drömde om att flyga

Förlag: Norstedts (2015)

Antal sidor: 163

Detta är berättelsen om en höna som heter Knopp. En dag tröttnar hon på att lägga ägg efter ägg bara för att se dem forslas iväg till marknaden. Varje dag tittar hon ut genom ladugårdsdörrarna och ser de andra djuren ströva fritt. Knopp suktar efter ett annat liv. Hon planerar att fly ut i friheten och drömmer om att få ta hand om ett av sina ägg själv. En hymn för frihet, individualitet och moderskap med en kavat, pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde.

Hönan som drömde om att flyga av den koreanske författaren Sun-Mi Hwang är en riktigt fin berättelse. Den är översatt från engelska av Ninni Holmqvist. Historien får väl ses som en fabel. Alla betydande karaktärer är djur, även om bonden och hans fru finns med lite i bakgrunden. Framför allt handlar det om hönan Knopp, som inte vill lägga fler ägg som hon inte får behålla. Hon vill få ruva ett ägg.

När hon lämnat gården hittar hon ett ägg som hon ruvar. Men det är inte ett hönsägg. När ägget kläckts kommer oförutsedda problem då andra djur har synpunkter på det som hänt. Kan en höna ta hand om en unge som inte tillhör hennes art? Borde hon inte lämna ifrån sig ungen? Men Knopp anser att hon är mamman eftersom hon ruvat ägget, även om hon inte lagt det. Och hon uppvisar en styrka som ingen, inte heller hon själv, visste att hon besatt.

Det är en fin och tänkvärd historia, som jag är glad att jag läst. Det är roligt att ibland få läsa böcker från en annan kulturkrets.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 22: Läs en bok med ett eller flera djur som huvudkaraktär(-er).

Snöstormen är min åttonde bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Asfaltsland av S.A. Cosby

Titel: Asfaltsland

Originalets titel: Blacktop Wasteland

Författare: S.A. Cosby

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 287

Beauregard "Bug" Montage är numera en hederlig mekaniker, kärleksfull make och hårt arbetande far. Och han vet att det inte finns någon framtid för den han brukade vara: den amerikanska östkustens bästa flyktchaufför. Men när Bugs omsorgsfullt uppbyggda nya liv börjar gå i spillror dras han obönhörligt tillbaka. När en tidigare partner hör av som om en juvelstöld drivs han till att än en gång sätta sig i förarsätet. Hemsökt av den man han en gång var måste Bug nu hitta ett nytt sätt att navigera i detta asfaltsland. Eller dö medan han försöker. 

Asfaltsland av S.A. Cosby var en trevlig överraskning. Den var bättre än jag hade förväntat mig. Romanen är spännande, fylld med biljakter och skjutningar. De kriminella i den här boken är inga duvungar, utan de är beredda att svika varandra och att utan pardon döda den som råkar stå i vägen för dem.

Men det som gör att jag uppskattade boken är inte våldet utan att man får följa Beauregard Montage och man förstår mer och mer vad det är som har format honom. Han sliter med frågan om våldet och kriminaliteten är något som av någon naturlag kommer att gå i arv till sönerna. 

Cosby använder mängder av metaforer i sitt skrivande och jag antar att det varit en utmaning för översättaren Ylva Spångberg att göra om dem till svenska. I början tycker jag att de var underhållande, men efter ett tag blir det för mycket. Jag kan nämna några exempel. "Dess enda kvarvarande baklyse sken som ögat på en demon när den bromsade inför en hårnålskurva." "Dusterns främre stötfångare kysste tomrummet där den andra bilen nyss hade haft en stötfångare." "Bakluckan studsade upp och ned som en strippa vid en stång." "Han hörde hur motorn i den röda bilen varvade som när Gud skrek åt Moses på berget Sinai." (Och dessa exempel är hämtade från ett och samma kapitel!)

Men sammantaget är det en bra spänningsroman och jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av denne flerfalt prisbelönte författare.

Snöstormen är min sjunde bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld

Titel: Obehaget om kvällarna

Originalets titel: De avond is ongemak

Författare: Marieke Lucas Rijneveld

Förlag: Bokförlaget Tranan (2021)

Antal sidor: 308

Gud ger och Gud tar. Tioåriga Jas förstår bara inte riktigt vad han gett. Däremot hörde han av allt att döma hennes bön två dagar före jul.

Jag bad till Gud att han väl snälla kunde låta bli att ta min kanin och ta min bror Matthies i stället. "Amen"

Obehaget om kvällarna är Marieke Lucas Rijnevelds debutroman. Det är en bok som blivit mycket uppmärksammad och Rijneveld erhöll 2020 The International Booker Prize för romanen.

Den handlar om en strikt kristen lantbrukarfamilj i Nederländerna som råkar ut för den ena olyckan efter den andra, vilket kommer att prägla alla medlemmarna. Det är en dysfunktionell familj vi får möta genom mellandottern Jas berättelse.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte alls förstår romanens storhet. Berättelsen är framför allt märklig. Ja, berättaren Jas är märklig. Hon trycker in ett häftstift i magen. Varför det? Och varför denna fascination vid småpojkars snoppar?

Hennes storebror Obbe framstår mest som elak och obehaglig. Det hindrar inte Jas från att ta initiativet till att brodern ska stoppa upp ett finger i hennes anus.

Boken är full av sådana här konstiga saker och jag förstår faktiskt inte vad författaren vill ha sagt med sin roman. Så romanen må vara hyllad; jag känner inte att det här var en läsupplevelse att minnas.

Obehaget om kvällarna är min sjätte bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Nödrop av Grethe Bøe

Titel: Nödrop

Originalets titel: Mayday

Författare: Grethe Bøe

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 288

När relationen mellan Ryssland och Nato nått sin absoluta fryspunkt genomför Nato sin största övning någonsin i Finnmark. Ett F-15-plan med Nato-piloterna Ylva Nordahl och John Evans ombord hamnar i en konfrontation med ett ryskt flygplan och blir nedskjutet. Incidenten utlöser en storpolitisk kris, där både Ryssland och Nato tolkar händelsen som ett angrepp. Det enda som kan förhindra en fullskalig konflikt är att Ylva och John lyckas ta sig tillbaka till Norge för att avslöja vad som egentligen hände. Det blir en kamp mot tiden där både Rysslands president, Natos generalsekreterare och militärindustrin vässar knivarna. Jagad över den ogästvänliga arktiska tundran inser Ylva att vare sig medpiloten John Evans eller de andra människor hon förlitat sig på är vad de utgett sig för att vara.

Nödrop är norskan Grethe Bøes debutroman. En roman som väl knappast kunde ligga bättre i tiden. Just nu får vi ju dagliga rapporter om ett Ryssland som hotar grannlandet Ukraina och som även vill bestämma vilka länder i Europa, inklusive Sverige, som ska ha rätt att tillhöra Nato. Och Nato och EU hotar med motåtgärder, även om de nog inte blir militära. Verkligheten vi lever i just nu ger extra trovärdighet åt den här romanen.

I Nödrop är kriget nära efter att ett Natoplan kommit in över ryskt område och blivit nedskjutet. Risken är överhängande att ett storkrig bryter ut i Arktisområdet. Det är en kamp mot klockan och det är inte nödvändigtvis så att alla inblandade vill bevara freden. Qui bono?

En bra, spänstig debutroman inom spänningsgenren. Grethe Bøe finns det anledning att hålla koll på i fortsättningen.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 7: Läs en bok från något av våra nordiska grannländer.

Snöstormen är min femte bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Snöstormen av Vladimir Sorokin

Titel: Snöstormen 

Originalets titel: Metel

Författare: Vladimir Sorokin

Förlag: Norstedts (2013)

Antal sidor: 207

I en nedfryst framtid utkämpar läkaren Garin en kamp mot klockan för att rädda sina landsmän från en utländsk och gåtfull epidemi som skapar zombier på landsbygden. Man talar om den nya digerdöden. Mörkret har fallit, månen skymtar bakom molnen och kölden är hård. Hästarna kämpar ursinnigt på den kalla tundran där små genomskinliga och mystiska pyramider ligger utströdda i snön. Hela tiden uppstår nya besvärligheter. Och snart inser Garin och hans kusk Harkel att de inom kort står inför den värsta fienden av dem alla - en tvättäkta rysk snöstorm är nämligen på ingång.

Snöstormen av den ryske författaren Vladimir Sorokin lånade jag på biblioteket efter att jag sett att flera bokbloggare höjde den till skyarna. Så givetvis var jag riktigt nyfiken på boken och ville se vad som var så märkvärdigt med den. Men tyvärr blev jag besviken. Det kan mycket väl vara så att jag inte förmår se djupet i berättelsen, men jag förstod verkligen inte meningen med romanen.

Vi befinner oss alltså i en snöstorm på den ryska landsbygden. Baksidestexten säger att vi befinner oss i framtiden, men det är svårt att tidsbestämma historien. Här får vi i alla fall stifta bekantskap med de allra märkligaste varelser. Läkaren Garin får inte tag på några hästar för att kunna ta sig till den plats där han ska komma med vaccin mot den märkliga epidemin som skapar zombier. Han får dock kontakt med Harkel som har en självgångare. I huven på detta fordon placerar Harkel sina femti småhästar. Hästarna är så små att han bara behöver ha med sig en liten påse med havregryn för att kunna utfodra dem.

Vi träffar även på en mjölnare som är så liten att hans hustru kan hålla honom som man håller en bebis. Å andra sidan får vi veta att det även finns stormänniskor, som är fem-sex meter långa.

På sin färd träffar de på en grupp kazaker som kallas vitaminder. De presenterar sig med namn som Per Dag, Vysslull, Sisådär och John Blund.

Jag har läst mig till att Vladimir Sorokin är en hyllad, men kontroversiell författare. Genombrottet i både Ryssland och Europa kom med romanen Blått fett (på svenska 2000). 2013 nominerades han till Man Booker International Prize. Men det hjälps inte. Storheten i romanen Snöstormen gick mig tyvärr förbi.

Snöstormen är min fjärde bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Tro mig när jag ljuger av Ellen G. Simensen

Titel: Tro mig när jag ljuger

Originalets titel: Tro meg når jeg lyver

Författare: Ellen G. Simensen

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 361

Lars Lukassen är polis i Hønefoss, frånskild med delad vårdnad om den åttaåriga dottern Annie. När polischefen behöver ta tjänstledigt får Lars kliva in i rollen som tillfällig chef. Detta gör det ännu svårare för honom att vara ensamstående pappa och ha tid för Annie. När en man hittas död på en stig vid Storälven tycks det först handla om en naturlig död, men det finns frågetecken. Vid obduktionen visar det sig att mannen har stora mängder metanol i blodet. Han han blivit förgiftad? I samma veva får polisen in en anmälan om en man som kallas Sagoberättaren, som skrämt barn utanför skolan med otäcka berättelser.

Tro mig när jag ljuger är Ellen G. Simensens debutroman, och vilken debut! Det här är en psykologisk spänningsroman utöver det vanliga. Den är otäck på ett krypande sätt. Vem ljuger? Är det över huvud taget någon som talar sanning?

Lars Lukassen har fullt upp med att försöka lösa fallet med den döde mannen samtidigt som han ska få umgänget med den åttaåriga dottern Annie att fungera. Samtidigt får han allt starkare känslor för Annies nya lärarinna Johanna. Då dör ett barn i klassen under mystiska omständigheter. Strax innan har Johanna lämnat gruppen. Är hon ett vittne eller är hon förövare?

Simensen lyckas hålla spänningen uppe ända till slutet. Då kan jag inte läsa och bläddra tillräckligt snabbt, för jag måste få veta hur allt hänger ihop.

Det enda jag inte uppskattar i boken är att berättaren i några kapitel är en död flicka. Visserligen finns det en vålnad i Hamlet, men i en modern spänningsroman känns det konstigt.

Men sammantaget är detta en riktigt bra debutroman, som jag rekommenderar till alla som gillar psykologiska spänningsromaner.

Överlevaren är min tredje bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Bedragaren av Maria Ahlqvist Ruokolahti

Titel: Bedragaren 

Författare: Maria Ahlqvist Ruokolahti

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 335

Två unga kvinnor ska precis ta språnget in i vuxenlivet. Vägg i vägg i en betongförort utanför Göteborg blir de snart goda vänner. Men en av dem har dolda motiv. Emma och Rebecka är lika - förvillande lika - till utseendet. Deras bakgrunder kunde däremot inte vara mer olika. Emma är arvtagare till ett av Orusts största företag, Rebecka har sedan tonåren levt utanför samhällets gräns. Båda drömmer om att bryta sig loss från de liv som format dem: Emma vill bli självständig och Rebeckas mantra är att "vägra bli en Svensson". För att kunna förverkliga sin dröm behöver Rebecka pengar. Och det är inte ett lyckligt sammanträffande som gjort henne till granne med Emma. Rebecka vet betydligt mer om Emma än vad hon avslöjar.

Bedragaren är Maria Ahlqvist Ruokolahtis debutroman. En spänningsroman, som verkar utspela sig någon gång under 1980-talet. Det framgår aldrig varför författaren valt just den tiden. Kanske för att folk inte hade mobiltelefoner. I flera lägen i boken hade mycket löst sig om folk kunnat dra fram en telefon.

Boken är spännande, så det kan jag inte klaga på. Däremot känns detta med märkliga dubbelgångare som inte ens de närmaste kan skilja från originalet som att jag har sett det förut. I TV-serien "Rederiet" dog Reidar Dahléns hustru. Men när han står vid hennes grav dyker plötsligt hennes tvillingsyster upp. Hur kommer det sig att Emma och Rebecka är så lika? Det får man inget tydligt svar på. Det där med den goda och den onda i ett dubbelgångarpar känns inte trovärdigt.

När jag läser boken kan jag reta mig på att Emma är så hopplöst naiv. Även när hon insett vad Rebecka går för, kan hon ändå tycka lite synd om henne. 

Något som förlaget borde fundera på är om man inte kan skaffa ett bättre tryckeri. På ett antal sidor i boken finns det ord som är oläsliga. Jag förstår att förlaget vill hålla nere kostnaderna, men det får inte gå ut över läsbarheten.

Slutet gör mig riktigt frustrerad! Vad är det som händer? Så där kan det väl ändå inte sluta!

Maria Ahlqvist Ruokolahtis skriver bra och jag är säker på att framtida böcker av henne kan bli mycket läsvärda. Hon får gärna fortsätta med genren spänningsromaner, även om jag tycker att just den här boken inte riktigt räckte ända fram.

Överlevaren är min andra bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Överlevaren av Bethany Clift

Titel: Överlevaren

Originalets titel: Last One at the Party

Författare: Bethany Clift

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 384

Det är december 2023 och världen som vi känner den är över. Hela mänskligheten har utplånats av ett virus: 6DM, Six Days Maximum - den längsta tid en människa har på sig innan kroppen har hunnit förstöra sig själv. Men en kvinna i London har på något sätt ändå överlevt. En kvinna som tillbringat hela sitt liv med att kompromissa med vad hon velat, som dolt vad hon känt och desperat försökt passa in. En kvinna som är fullkomligt oförberedd på att konfrontera en framtid på egen hand. Med en golden retriever som enda sällskap tvingas hon nu ta sig fram genom brinnande städer, navigera bland lik och råttor, på en slutgiltig resa för att bekräfta att hon verkligen är den enda överlevaren.

Överlevaren av Bethany Clift var en bok som överraskade. Smart av författaren att leverera en bok (en debutbok dessutom), som handlar om en pandemi. Helt rätt i tiden så att säga. Men den här pandemin är värre än någon som världen någonsin upplevt tidigare. Här har vi ett oerhört smittsamt virus, som dessutom har en hundraprocentig dödlighet. Efter att du känt de första förkylningssymptomen dör du en fruktansvärt plågsam död. Det enda den brittiska regeringen kan erbjuda landets invånare är dödstabletter.

Men en kvinna överlever, och det är henne vi följer genom hennes dagboksanteckningar. Vad gör man när man är ensam i en värld fylld av stinkande lik? Super skallen av sig eller försöker börja odla mat för framtiden? Inte ett helt enkelt val.

Men det som överraskade mig var att boken faktiskt är riktigt underhållande. Det är kvinnans tankar (vi får aldrig veta hennes namn) kring situationen som är en stor del av bokens behållning. På samma sätt som var fallet med Andy Weirs Ensam på Mars. Författaren Kate Sawyer har kommenterat boken så här: "Väldigt underhållande. Som en dystopisk Bridget Jones dagbok med ekon av Shaun of the Dead."

Så jag tror att även den som normalt inte tycker om dystopier kan uppskatta den här boken. Jag älskade den.

Boken har en twist på slutet som skapar ännu fler tankar. Vad det är får du veta när du läst boken :)

Överlevaren är min första bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Boktolvan 2022

Det finns uppenbarligen en läsutmaning som kallas Boktolvan. Den har tydligen sitt ursprung hos enligt O, men bilden till höger har jag helt fräckt "lånat" hos Bokföring enligt Monika.  Utmaningen går ut på att under året läsa tolv böcker av författare som man tidigare inte läst något av. Kul tycker jag, så jag är på! Här nedan är namnen på de tolv författare jag valt och de böcker av dem som jag tänker läsa under 2022.

1. Bethany Clift (Överlevaren)
2. Maria Ahlqvist Ruokolahti (Bedragaren)
3. Ellen G. Simensen (Tro mig när jag ljuger)
4. Vladimir Sorokin (Snöstormen)
5. Grethe Bøe (Nödrop)
6. Marieke Lucas Rijneveld (Obehaget om kvällarna)
7. S. A. Cosby (Asfaltsland)
8. Tomas Bannerhed (Korparna)
9. Sun-Mi Hwang (Hönan som drömde om att flyga)
10. Ruth Rendell (Stenarna skola ropa)
11. Belva Plain (Månskärans stad)
12. Dimitry Glukhovsky (Metro 2033)