onsdag 12 oktober 2022

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Titel: Metro 2033

Originalets titel: метро 2033

Författare: Dmitrij Gluchovskij

Förlag: Coltso (2017)

Antal sidor: 454

Moskva år 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna. En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.

Metro 2033 av den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij (utgiven på internet 2002) var annorlunda än jag hade förväntat mig. Jag visste från baksidestexten att mänskligheten hade lyckats utplåna världen som vi känner den och att en liten människospillra levde i Moskvametron. Men jag hade nog inte trott att den skulle dra iväg med fullständiga fantasier.

Men låt mig inleda med det positiva i boken. Att det blir en kamp om de begränsade resurserna i metron är inget förvånande. Med tanke på hur folk och stater behandlar varandra, så finns det ingen anledning tro att människorna skulle ha förbättrats under marken. Då blir det en strid mellan de ministater som formeras på tunnelbanestationerna. Vanliga människors kamp för att överleva gestaltas bra i romanen.

Jag irriterar mig länge på att inget förklaras kring "de svarta" som lever ovan jord och som tycks hota mänskligheten i metron. Även huvudpersonen Artioms många drömmar förefaller sakna syfte och tycks vara ren utfyllnad. Men jag har fel. Gluchovskij binder samman alltihop på en skickligt, överraskande och hjärtlöst tragiskt sätt på slutet. 

Dock finns det saker där jag tycker att det bär iväg för författaren. Det må vara så att det uppstår små ministater i metron, men att där finns en nazistisk stat där man hatar mörkhåriga, en kommunistisk linje som vill återuppbygga Sovjetunionen i metron, ett handelsförbund som heter Hansan (!), en tunnelbanevagn med Jehovas Vittnen, kannibaler som tillber Stora masken... Och på jordytan har strålningen frambragt märkliga monster, bland annat flygande jätteödlor som tydligen på några år har lyckats komma tillbaka från urtiden. Nja, det var nog inte vad jag hade tänkt mig.

Sammanfattningsvis får jag väl ändå säga att Gluchovskij är en skicklig författare med stor fantasi och som lyckas få ihop trådarna på slutet, vilket jag inte trodde. Så läs gärna boken! Dock är jag tveksam till att skaffa uppföljarna Metro 2034 och Metro 2035.

Metro 2033 är min tolfte och sista bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar