Tisdagstrion: OBS! (en titel på varje bokstav: O, B och S)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat OBS! (en titel på varje bokstav: O, B och S). Här är min OBS-trio: 

Ormen i Essex av Sarah Perry. Cora Seaborne är ung, har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora. Tillsammans med sin socialistiska väninna Martha och som mycket specielle son Francis lämnar Cora storstaden för den lilla staden Colchester i Essex, där rykten om en mystisk sjöorm har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen. Cora finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker Will och Cora svaret på gåtan kring odjuret, samtidigt som de oundvikligen dras till varandra.

Det är egentligen inte den mystiska sjöormen som är den viktiga i den här berättelsen. Snarare är det en berättelse om hur människor i skilda samhällsklasser levde under den viktorianska eran. Av någon anledningen har den epoken fått rykte om sig att präglas av prydhet och dubbelmoral, men den här boken handlar inte om det. Istället får vi läsa om hur fattiga människor drabbas när samvetslösa fastighetsägare höjer hyrorna och suger ut de fattiga. Vi följer en kvinna som är sjuk i tuberkulos. Det är en sjukdom som jag trodde bara drabbade den sjukas lungor, men författaren beskriver hur sjukdomen även kan förändra psyket.

Jag inser att det låter förfärligt tråkigt när jag läser vad jag har skrivit. Men lugn, det handlar inte bara om klassförtryck och sjukdomar. Där finns också stort utrymme för kärlek. Prästen William Ransome älskar verkligen sin hustru Stella, men han älskar även Cora. Kan man älska flera? Ja, det kan man, men det kan vara kärlek på olika sätt. Det är även andra i boken som söker kärleken och några finner den, medan några blir utan.

Boken är svår att sammanfatta, för den inrymmer så mycket. Jag blir inte ens klok på vilken genre detta är. Men jag tyckte verkligen om boken. Persongalleriet är intressant, och jag skulle gärna vilja veta hur det gick sedan, inte minst för barnen. Äsch, jag slutar där. Läs boken själv :)

Som alla andra böcker av den oerhört framgångsrike författaren Dan Brown är tempot i Begynnelse högt. Han har tagit för vana att låta sin tjocka böcker utspela sig inom loppet av ett dygn.

Denne amerikanske författare brukar låta det mesta av handlingen utspela sig i Europa. Måhända därför att han då kan fabulera lite kring de miljöer han beskriver. Han framhåller ofta att alla platser och organisationer som nämns i böckerna är verkliga, men autenticiteten är väl inte hundraprocentig. Begynnelse utspelar sig i Spanien och vi får veta att den åldrige och sjuklige kungen har varit statschef sedan Franco dog, men att slutet nu närmar sig. Kronprins Julián väntar på att ta över som kung. Som bekant var det Juan Carlos I som blev kung 1977 och han lever än, men har abdikerat. Den nuvarande kungen heter Felipe VI. Någon Julián tror jag aldrig har förekommit i den spanska kungahuset. Detta bekymrar dock antagligen inte de amerikanska läsarna, vars kunskaper om de europeiska länderna brukar vara bristfällig. Samtidigt kan jag förstå att Brown måste hitta på sådana saker, eftersom det är svårt att blanda in verkliga statsledare i en skönlitterär bok.

Boken är en bladvändare, som alla Browns tidigare böcker. Jag är förtjust i dem, även om denna bok inte når upp till den klass som Änglar och demoner hade. Men ändå är det spännande att följa Robert Langdons kamp, som vanligt med en vacker kvinna vid sin sida, för att finna det som någon vill dölja.

Redan efter halva boken började jag misstänka vem som stod bakom komplotterna, men sedan tvekade jag. Det visade sig emellertid att jag haft rätt, även om jag inte hade förstått motivet.
Författaren har funnit en modell för sina böcker som fungerar, och därför fortsätter han med denna. Någon stor stilist är han inte. Ibland påpekar Langdon saker som läsaren nog kan förstå ändå. Men det spelar ingen roll. Dan Brown kan skratta hela vägen till banken. Och jag har för länge sedan bestämt mig för att stå ut med att det blir en del taffliga passager, eftersom jag tycker att de ändå är riktigt bra spänningsromaner.

Snö av den turkiske nobelpristagaren Orhan Pamuk.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.

Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.

Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.