Tisdagstrion: Negation i titeln (inte, icke osv)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat negation i titeln (inte, icke osv). Här är min icke-trio: 

Mark Levengoods och Unni Lindells Gamla tanter lägger inte ägg har jag använt ett antal gånger i Tisdagstrion, men jag återanvänder den än en gång. Den innehåller samlade citat från små barn.
Som till exempel detta citat från Christian, 6 år:

Förr i tiden var folk uppdelade i raser - de fina och de ofina. De fina var rika och hade råd med schampo och hårgelé, medan de ofina fick nöja sig med loppor och löss.

Att ha och inte ha av Ernest Hemingway var tyvärr en stor besvikelse. Hemingway fick ju Nobelpriset för Den gamle och havet 1953. Att ha och inte ha skrevs 1937. Jag undrar om han någonsin hade fått priset om de hade bytt plats i tid.

Handlingen utspelar sig på Kuba och i Florida. Harry Morgan har en motorbåt och försöker försörja sig genom att skeppa turister och smuggla sprit och människor. Enligt baksidestexten är boken "Hemingways kärvaste och mest hårdkoka roman, en atmosfärladdad spänningsberättelse med drag av thriller." Själv tyckte jag att boken var tråkig. Det saknades en verklig röd tråd. Istället blev det ett antal historier om olyckliga levnadsöden, men jag hade svårt att se hur de hängde ihop.

Så en annan sak. Någon som kommer ihåg diskussionen härförleden om rasismen i Tintin? Om Tintin plockas bort från bibliotekens bokhyllor, vad ska vi då göra med den här boken? De vita människorna i boken beskrivs ingående, men de svarta omnämns bara som "negern" eller "niggern" och de är ofta lata och dumma. Här är ett exempel ur boken:

Det är en riktig, svart neger, duktig men sur; han har blå amulettpärlor i ett snöre kring halsen under skjortan och en gammal halmhatt på huvudet. Det han trivdes bäst med att göra ombord var att sova och läsa tidningarna. Men han agnade bra och arbetade raskt.

Ett annat exempel:

Richard Gordon gav dem två av de tre ölglas, som den storbukige negerbartendern i vit jacka sköt fram över disken.

Att inte vilja se av Jan Guillou. Detta är fjärde delen i Guillous romansvit om Det stora århundradet, det vill säga 1900-talet.
Jag är mycket förtjust i den här serien, där vi får följa familjen Lauritzen, även om de sista delarna var sämre då Guillou stoppade in sig själv i handlingen. Den här delen utspelar sig under andra världskriget. Kriget splittrar familjen. En familjemedlem tillhör ett elitförband inom SS, medan en annan deltar i den norska motståndskampen.

Bröderna Lauritzen hoppas på en tysk seger i kriget. Inte för att de är nazister, för det är de absolut inte, utan för att de känner en stark samhörighet med den tyska kulturen och dessutom har nästan hela familjeförmögenheten låst i tyska fastigheter.

Titeln syftar naturligtvis på oviljan att inse vilket utrotningskrig nazisterna ägnade sig åt. Boken har kritiserats av historiker, som menar att det visst var känt att judar dödades i stor skala, och att Guillou därför ger en felaktig bild av hur man i Sverige såg på kriget.

Jag tror att det är en feltolkning. Det handlar om att inte VILJA se. Hur lätt är det inte att förneka fakta som talar emot den egna världsbilden.