Korparna av Tomas Bannerhed

Titel: Korparna

Författare: Tomas Bannerhed

Förlag: Weyler (2011)

Antal sidor: 415

En pojke ser med stigande skräck sin far bonden förtvivla över omständigheterna. Håller fadern på att bli galen på riktigt? De magra åkrarna ger inte tillräckligt, vädret håller honom vaken om nätterna, grannarna vänder honom ryggen - och ändå är fadern som besatt av att sonen en dag ska ta över gården, Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna. Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal än det vi sett förut.

Korparna av Tomas Bannerhed är en bok jag hört talas om sedan tidigare, men först nu har jag kommit mig för att låna den på biblioteket. Den belönades med Augustpriset 2011.

Detta är en bok med många målande naturbeskrivningar. Bannerhed lyckas verkligen förmedla hur allt detta kring växtligheten som de flesta av oss nog missar om vi är ute i naturen. Eftersom huvudpersonen Klas är närmast nördigt intresserad av fåglar, får vi också lära oss om dem och deras läten.

Bannerhed skriver bra, inte tu tal om den saken. Han behärskar språket. Boken har blivit hyllad och filmatiserad. Men för mig fungerar den inte. Jag tycker rent ut sagt att den är tråkig. Pappan är galen, sonen är lat och fåglarna häckar. Och jag har svårt att koncentrera mig på historien. Bifigurerna förstår jag mig inte på. Vad är det egentligen för fel på Klas lillebror? Hur står det till med den brådmogna flickan Veronica? För att nu inte tala om Johnny, som i en scen har tidelag med en kviga!

Så tyvärr, jag stämmer inte in i hyllningskören.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 10: Läs en bok med i huvudsak rött omslag.

Korparna är min nionde bok i utmaningen Boktolvan 2022.