Titel: Lelo
Författare: Markus Grönholm
Förlag: Modernista (2022)
Antal sidor: 443
Ett dygn efter att tolvåriga Lena Karlsmark sagt hej då till kompisarna i stallet har hon fortfarande inte kommit hem. Cykeln har hittats övergiven vid en vägren. Erik Eriksson, som leder spaningsarbetet vid Enköpingspolisen, misstänker att hon utsatts för brott. En välkänd pedofil har uppehållit sig vid stallet. När Erik kopplas bort från fallet och diagnosticeras med hjärncancer kan han ändå inte släppa utredningen. Tiden är nu knapp i dubbel bemärkelse: Erik har själv bara några månader kvar att leva - och för varje timme minskar chansen att hitta flickan vid liv.
Lelo är Markus Grönholms debutroman. En kriminalroman om en flicka som försvinner. Erik Erikssons undersökningar visar att det finns kopplingar till sexövergrepp i samma område ett par decennier tidigare.
Det är en bokidé som kan fungera. Det har ju uppenbarligen fungerat för Camilla Läckberg. Tyvärr tycker jag inte att det fungerar för Markus Grönholm.
Jag tror att det är själva sättet som han skriver på som provocerar mig. Att växla mellan direkt och indirekt anföring kan ofta vara bra. Men i den här boken förvirrar det mest. Jag har svårt att veta vem som säger vad i dialogerna. Att låta en rad meningar få utgöra ett stycke var kan vara effektfullt. Dock inte när det sker ideligen.
Så tyvärr. Lelo imponerar inte på mig. (För övrigt kanske författaren skulle ha googlat på namnet Lelo. Det är tydligen ett varumärke för sexhjälpmedel.)
möjligt att författaren har googlat... läskigt när barn inblandade, Grönholm är lite omständig, detaljerat
SvaraRaderaVälskriven bok, imponerad av Markus Grönholms ämneskunskap och research, osäker hur mycket man ska ska fästa sig vid gamla skrivregler.
SvaraRadera