tisdag 17 maj 2022

Tisdagstrion: Böcker med parallella berättelser/flera tidsplan

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker med parallella berättelser/flera tidsplan. Här är min trio:   

Vi kan väl börja med Skam. Första kapitlet inleds med ett mord, men andra kapitlet utspelar sig längre bak i tiden. Sedan alternerar kapitlen så att vartannat kapitel är bokets "nutid", medan vartannat kapitel berättar historien som leder fram till mordet.

(Även uppföljaren Synd är upplagd på det sättet.)

De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton måste vara med här. Boken är verkligen en roman utöver det vanliga. Jag kan inte påminna mig att jag har läst något liknande tidigare. Författaren marinerades i Agatha Christie-böcker som barn och därför har det varit en dröm i många år att skapa en pusseldeckare som utspelar sig i en avskild miljö. Alla är på plats, så den skyldige måste vara en av dem som befinner sig på lantgodset Blackheath. Men Stuart Turton har vittnat om hur svårt det är att komma på den rätta intrigen. Agatha Christie hade redan skrivit allt.
Men till slut har författaren ändå kommit på sin intrig. Och den är mycket speciell. Vi får veta att Aiden Bishop, historiens jag, ska försöka lösa mordgåtan, men, som framgår av baksidestexten, han vaknar upp i en ny kropp varje dag. Varje dag går i repris och han får se allt hända ur olika personers perspektiv. Han måste använda informationen han fått fram från var och en av dem och få ihop det till en hel bild. Men för att göra det ännu krångligare, så vet han ju delvis vad som kommer att hända och han själv blir ofta en del i att något verkligen sker. För vad skulle hända om han förhindrar något han upplevde dagen innan skulle hända?
Låter det krångligt? Det är det! Jag är himla glad att det i början av boken finns en lista över de personer som medverkar. Många gånger måste jag kolla där för att veta vem det är man talar om.
Det gör att jag under en stor del av läsandet är riktigt irriterad. Jag känner att jag inte hänger med. Men det är nog faktiskt meningen. Jag vet ju inte mer än vad Aiden Bishop dittills fått veta.
Men när boken närmar sig slutet och bilden äntligen börjar klarna, då är det hur bra som helst. Historien må vara helt otänkbar, men det hindrar inte att det är riktigt spännande. Och givetvis, som i alla sådana här historier, upptäcker man att inte alla karaktärer i boken är vad de utger sig för att vara. Jag vill dessutom tillägga att en del av behållningen är språket. Turton ger läsaren många roliga repliker att le åt.
De sju morden på Evelyn Hardcastle är en riktigt bra spänningsroman, en pusseldeckare helt annorlunda än andra som jag läst.

En man som heter Ove av Fredrik Backman är en bok om en 59-årig man som kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan, i det som Ove själv bara minns som "statskuppen", är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.
Tidigt varje morgon går han ut på sin inspektionsrunda och kontrollerar att alla dörrar är låsta, och Gud nåde den som kör in i området med bil. Det finns ju en skylt som klart och tydligt säger att det är förbjudet.
Från början trodde jag bara att det var en humoristisk bok om en "gôbbgrinig" man. Och visst är boken rolig. Men genom tillbakablickar får man alltmer förståelse för varför Ove är som han är, och läsarens sympati för den surmulne farbrorn ökar för varje kapitel.
Det är en mycket varm, och samtidigt humoristisk, skildring om en mycket rättskaffens man, som har svårt att leva i ett samhälle som styrs av män med vita skjortor och slipsar och som kör japanska bilar. Och som använder datorer och mobiltelefoner.

30 kommentarer:

  1. De sju morden är lite rolig faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att komma på en sån idé!

      Radera
  2. En man som heter Ove har jag läst men inte de andra två än. Tack för tipsen!

    SvaraRadera
  3. Boken om de sju morden har jag i läslistan. En sådan bok måste man ju någon gång titta närmare på.

    SvaraRadera
  4. De sju morden på Evelyn Hardcastle är ju klockren! Fattar inte att jag inte kom på den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kändes väldigt rätt här :)

      Radera
  5. Evelyn Hardcastle och Ove är två favoriter :)

    SvaraRadera
  6. Helt rätt om Backman. Tänkte verkligen inte på det.

    SvaraRadera
  7. har inte läst någon av dina tre titlar. men jag såg i alla fall filmen om den tragiske Ove

    SvaraRadera
    Svar
    1. För en gångs skull en film som gjorde boken rättvisa.

      Radera
  8. Jag har inte läst dina böcker, men jag blev nyfiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyfikenhet kan vara en bra egenskap.

      Radera
  9. De sju morden är ju ett praktexempel. Jag gillade den inte, och kände mig som jag var rätt ensam om det ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, maken till parallella berättelser får man leta efter. Det är tur att vi kan tycka olika om böckerna, annars skulle det inte vara någon mening med att kolla varandras bokbloggar.

      Radera
  10. De sju morden på Evelyn Hardcastle var en väldigt passande bok på dagens tema.

    SvaraRadera
  11. Läst två av böckerna och den tredje om de sju morden finns i hyllan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den tycker jag du ska läsa. Det skulle vara så roligt att få veta vad du tycker om den.

      Radera
  12. Minns att jag tyckte att Iden med Stuart Turtons bok var bättre än själva utförandet, men jag håller med om att den var ett väldigt bra val till den här trion!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig läst något liknande.

      Radera
  13. Jag har inte läst de sju morden på Evelyn Hardcastle än men den ligger i min lista på böcker jag vill läsa. :)

    SvaraRadera
  14. Åh, De sju morden på Evelyn Hardcastle är så bra! Att jag inte tänkte på den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland missar man det uppenbara ;)

      Radera
  15. Läst nummer ett i trion, den var bra! :)

    SvaraRadera
  16. Skam verkar intressant!

    SvaraRadera