tisdag 12 december 2017

Julkalenderbloggstafetten

Igår, den 11/12, var turen kommen till Systrarna Böcker i julkalenderbloggstafetten. Varje dag den 1-24 december berättar en bokbloggare om en bok utifrån temat Bäst i bokhyllan. Idag är det min tur.

Vilken som är den bästa boken i bokhyllan är svårt att säga. Men jag vet vilken bok som jag tycker är årets bästa av dem jag läst: Erika Olofsson Liljedahls debutroman Någonstans brister himlen.
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.
Men framför allt vill jag lyfta fram Erika Olofsson Liljedahls språkhantering. Det är ett målande poetiskt språk i prosan. Här är ett exempel, hämtat från sidan 153:
Elis satt kvar och såg ljuset försvinna från världen. Blåsten fick vassen på dynerna att bölja och han tänkte på vinden. Den som alltid var på väg och hade sett varje vrå av världen. Kanske fanns det någon som styrde över den, någon som fick gräset att dansa och stråna att prassla. Någon som manade på vid storm och lugnade vid stiltje. Vart tog vinden egentligen vägen när det inte blåste? Kanske gömde den sig i havet, drog fram över bottnarna och drev fisk i näten.
Natten kom som en mild knuff i ryggen, himlen gick från turkosgrön till djupt blå vid horisonten och stjärnorna tändes en efter en. Dynerna omkring Elis försvann för ögat och världen blev liten och trång som kammaren hemma. Kvar fanns bara vassens torra väsande, likt hemligheter viskade i mörker.

I morgon är det dags för lucka 13. Då får vi bege oss till Sizzens blogg!

11 kommentarer:

  1. Ja, den är verkligen bra och man kan knappt tro att det är författarens debutbok!

    SvaraRadera
  2. Låter som något man borde ge sig på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte du blir besviken.

      Radera
  3. Så väldigt fina ord Robert! Stort tack och god jul!

    SvaraRadera
  4. Låter spännande! Skriver upp den på min läslista.

    SvaraRadera
  5. jag var också riktigt förtjust i den boken. God Jul, Robert

    SvaraRadera