Titel: Spöket på Canterville
Originalets titel: The Canterville Ghost
Författare: Oscar Wilde
Förlag: Raben&Sjögren (2009) (Boken publicerades första gången 1887)
Antal sidor: 93
På slottet Canterville i England har spöket fått härja fritt i 400 år. Under åren har han lyckats skrämma ihjäl många adelsmän med sina hemska spökerier. Men när en amerikansk ambassadörfamilj flyttar in i slottet får spöket problem. Trots att han klär ut sig till "Den huvudlöse Hertigen" och skramlar med sina tunga, rostiga fångkedjor mitt i natten är det ingen som blir rädd. Inte ens barnen.
Spöket på Canterville är en riktigt rolig bok. Oscar Wilde driver både med den engelska aristokratin och självsäkra amerikaner. Och det är inte lätt att vara spöke när det flyttar in folk som inte har vett att bli ihjälskrämda när man framför sina allra bästa spökerier.
Det är ironin jag tycker bäst om. Som när Wilde skriver om den vackra ambassdörshustrun: Hon hade vackert utseende och en stor portion livsglädje, hon var i många avseenden ganska engelsk och ett utmärkt exempel på att det engelska folket i dag har allting gemensamt med Amerika, utom språket förstås.
Jag lånade boken på biblioteket, och ser att den tydligen hör hemma på barnavdelningen. Jag vet inte om det är jag som är barnslig, men jag tyckte boken var riktigt trevlig.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 25: Läs en bok som djur/magiskt väsen ingår i handlingen i.
Gillar också Wildes bok!
SvaraRaderaRiktigt humoristisk :)
Raderadottern spelade denna som teater
SvaraRaderaSå roligt!
Radera