Tema - Grannar

Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat grannar. Så här skriver Lyran: På förekommen anledning, vilket vi inte ska tala mer om nu, är veckans tema grannar. Gärna helgalna grannar...

Berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar!

Jag tycker att det nästan vore brottsligt att förbigå Fredrik Backmans En man som heter Ove när vi talar om grannar.
Det är en bok om en 59-årig man som kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan, i det som Ove själv bara minns som "statskuppen", är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.
Tidigt varje morgon går han ut på sin inspektionsrunda och kontrollerar att alla dörrar är låsta, och Gud nåde den som kör in i området med bil. Det finns ju en skylt som klart och tydligt säger att det är förbjudet.
Från början trodde jag bara att det var en humoristisk bok om en "gôbbgrinig" man. Och visst är boken rolig. Men genom tillbakablickar får man alltmer förståelse för varför Ove är som han är, och läsarens sympati för den surmulne farbrorn ökar för varje kapitel.
Det är en mycket varm, och samtidigt humoristisk, skildring om en mycket rättskaffens man, som har svårt att leva i ett samhälle som styrs av män med vita skjortor och slipsar och som kör japanska bilar. Och som använder datorer och mobiltelefoner.
Hör Ove till kategorin goda eller mindre goda grannar? Det beror nog på vem av hans grannar man frågar ;)

a

I Agatha Christies Mordet på Orientexpressen befinner sig alla på ett tåg, där de har sovvagnskupéer. Och då har man inte långt till grannen.

Hercule Poirot får i sista stund en plats i vagnen på Orientexpressen som ska avgå från Istanbul med destination Calais. Det är redan tretton personer i vagnen, men tack vare att Poirot känner järnvägslinjens ägare får Poirot ändå en plats i en kupé.
På natten mördas industrimannen Ratchet med tolv knivhugg. Poirot tar sig an utredningen, men det visar sig att samtliga passagerare har alibi. Är det måhända en mystisk man i uniform som är mördaren?

Detta är tvivelsutan en av Agatha Christies bättre böcker och intrigen är som vanligt mycket utstuderad, men visst märks det att boken är gammal. Många fantastiska generaliseringar om olika nationaliteter, och alla karlar röker. Hercule Poirot frågar herrarna vad de röker, och svaret blir pipa, cigarr eller cigaretter, men ingen enda säger att de inte röker. Det alternativet var tydligen inte tänkbart.

Jag försökte kämpa emot, det gjorde jag verkligen, men jag förlorade. Jag blev tvungen att ta med kriminalromanen Skam av en inte helt okänd författare ;)

I den värmländska socknen Frykeboda hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken.

Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står snart klart att det är många som har något att dölja. I en socken där alla känner alla måste man akta sig för att ge grannarna anledning att skvallra. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan. Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren.