Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat starka känslor. Så här skriver Lyran: Jag sitter här och funderar på valet av veckans tema och det är alldeles tomt i skallen. Eller rättare sagt, det är tomt på tankar och överfyllt av starka känslor. Sorg, ilska och rädsla tränger ut tankarna. Så då får väl helt enkelt veckans tema handla om känslor:
Berätta om tre böcker som innehåller och/eller väcker starka känslor hos dig!
Färjan av Mats Strandberg är en bok som väcker obehag.
Händelserna utspelar sig på Baltic Charisma, som är på väg över Östersjön mot Finland. Det är dock inte bara de vanliga resenärerna som finns ombord.
Det här är en otäck bok. Det finns något ombord, och snart vet du inte vem du kan lita på. Är din bästa vän också en av "dem"?
Men när jag säger att boken är otäck, så är detta inte något negativt omdöme. Det överensstämmer med genren och författaren har Stephen King som förebild, vilket väl säger det bästa.
Boken är riktigt bra, och det tror jag beror på att det inte är förfärligt hela tiden. Redan Alfred Hitchcock visste att man måste växla mellan det lugna, vardagliga och det skräckfyllda, och detta lyckas Strandberg med. Att ondskan finns mitt i vardagen gör den mer skräckfylld. Och är du på en färja, kan du inte ta dig därifrån.
Jag är dock glad att det är en bok, för den kan man lägga ifrån sig emellanåt. Jag skulle inte vilja se den som film.
Erika Olofsson Liljedahls Någonstans brister himlen väcker ömhet. Kanske inte den starkaste av mänskliga känslor, men jag väljer den ändå.
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.
Jag tror inte man kan läsa den här boken utan att känna en stark ömhet för Elis.
Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag har med Tusen strålande solar av Khaled Hosseini som svar på någon utmaning, men den kommer hela tiden tillbaka till mig. Det är en stark roman som väcker sorg.
Vi får följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Dessa exempel på människors ondska och enfald väcker både sorg och ilska.
Färjan är den enda jag inte läst och jag tror inte jag kommer att läsa den heller.
SvaraRaderaDen är faktiskt bra, men...
RaderaTusen strålande solar har jag tänkt läsa någon gång. Färjan har jag däremot läst, bra men läbbig på sina ställen...
SvaraRaderaMycket läbbig.
Raderainte läst men läst om
SvaraRaderaTre mycket olika böcker, men alla tre är mycket läsvärds.
RaderaFärjan var för hemsk! Någonstans brister himlen var jättebra. Tusen strålande solar återstår att läsa.
SvaraRaderaAlla Hosseinis böcker är bra.
RaderaTusen strålande solar låter som om den kan knäcka den bäste. Man måste eventuellt vara ovanligt harmonisk till sinnes för att känna sig emotionellt redo att läsa den. Är inte riktigt där just nu, men ska lägga boken på minnet.
SvaraRaderaDet är trots allt en bok man inte vill lägga ifrån sig när man väl börjat läsa den.
RaderaTusen strålande solar. Naturligtvis. Herregud vad arg, ledsen och allt möjligt annat jag var när jag läste den.
SvaraRaderaJa, nog väcker den känslor.
RaderaBra val! Det är verkligen böcker med starka känslor.
SvaraRaderaNågonstans brister himlen kan nog vara årets bästa bok. I vart fall bästa debutboken!
RaderaTusen strålande solar väcker både sorg och ilska. Otroligt bra bok.
SvaraRaderaVerkligen!
RaderaJag var nära att ta Hosseinis titel jag också! Den är ju klockren.
SvaraRaderaDen lägger man inte ifrån sig oberörd.
RaderaHar inte läst någon av dem, men de verkar väldigt bra. :)
SvaraRaderaRiktigt bra böcker, men väldigt olika!
RaderaDin beskrivning för Någonstans brister himlen fick mig verkligen att vilja läsa den. Noteras. Tack för tips!
SvaraRaderaHar läst de andra två och tyckte mycket bra om Hosseinis bok.
Någonstans brister himlen är en höjdare!
Radera"Tusen strålande solar" - bara att hålla med. Backmans lilla demensbok kunde också platsa faktiskt.
SvaraRaderaJag har hört talas om demensboken, men har inte läst den.
Radera