söndag 5 december 2021

En smakebit på søndag - Meter i sekunden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Lesekunst. Boken jag läser heter Meter i sekunden och är skriven av Stine Pilgaard.   

En ung kvinna flyttar till Västjylland och frågorna hopar sig. Hur småpratar man med den lokala mathandlaren? Kan man stoppa världens dårskap med en frågespalt? Vad tänker västjyllänningarna på i pauserna mellan sina meningar? Varför är folkhögskoleeleverna så glada, och hur fäller man ihop en barnvagn i ett stycke? Meter i sekunden är en humoristisk och kärleksfull roman om en ung kvinna som flyttar till Västjylland och ska hitta en väg genom folkhögskolelivet och den västjylländska samtalsformen, och samtidigt komma in i rollen som nybliven förälder och orakel i lokaltidningens frågespalt.

Smakbiten är hämtad från sidan 52:

Folk stannar till inne på Kvickly, gör konstiga grimaser och ger ifrån sig märkliga ljud för att få kontakt med min son. De ställer sig bredvid oss och börjar prata genom honom. Vad heter du, lille vän, vilka fina lockar du har, är du ute och handlar med mamma. Ibland svarar jag med hög och gäll bebisröst, och då tittar min son överraskat upp på mig, men oftast svarar jag neutralt i hans ställe, som en professionell buktalare. Min son ser överseende ut, som om det ingår i jobbet, men ibland rynkar han på ögonbrynen, blåser upp kinderna och ser sur ut. Jag förstår honom verkligen, det måste vara tröttsamt att ständigt bli tilltalad som om han var en blandning av sällskapsdjur och prydnadsföremål. De flesta kontaktförsök åtföljs av anekdoter som handlar om åskådarens egna barn eller barnbarn, grannens dotter i samma ålder, ett syskonbarn som också snart ska fylla ett. 

Och en smakbit från sidan 89:

När min sambo knyter ihop en påse och bär ut den till soptunnan tänker han på att jag har fyllt den för mycket. Det var ett ämne vi blev tvungna att släppa efter några års förhållande, eftersom vi helt enkelt körde fast. Jag tänker alltid att det finns plats för lite mer skräp, och min sambos gräns ligger många, många centimeter under min. Det handlar om hur mycket man trycker ihop det, sa jag, men min sambo skakade på huvudet. Den ena påsen följde på den andra, det fanns inte mer att säga, kvar fanns bara en pytteliten suck. Å andra sidan är det en viktig suck När han river av en påse från en rulle och fyller en tredjedel av den med toppen av mitt sopberg för att det ska finnas tillräckligt med plast kvar för att knyta ihop den, så behöver han sucka. Till min sambos försvar ska sägas att det är en nästan ljudlös suck, den har vissa likheter med en tung utandning, men en kännare misstar sig inte. Så länge han får sucka har han inget behov av att skälla.

22 kommentarer:

  1. jag gillar sådana där små barn, men jag aktar mig för att kasta mig över dem och nypa dem i kinderna och prata babyspråk med dem. jag gillade inte när andra gjorde så med mina barn. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, en del talar med barn och hundar på samma sätt.

      Radera
  2. Lesekunst har hand om smakebitarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag såg det men jag hade svårt att hitta rätt på bloggen Lesekunst. Men nu är det åtgärdat.

      Radera
  3. Det första stycket där... hög igenkänning på den. Själv har jag nog aldrig förstått behovet att prata med bebisar som inte kan svara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns nog en risk att jag faller i fällan ;)

      Radera
    2. Haha, men Monika då! Hur skulle de annars lära sig att prata?

      Radera
    3. Prata till kan man ju göra. Och då naturligtvis utan att använda bebisrösten. Men prata med och vänta sig ett svar...

      Radera
  4. jo, tack för smakbiten, lite annorlunda humoristisk och kärleksfull roman

    SvaraRadera
  5. Kände inte till den här boken eller författaren. Håller med övriga om igenkänning av första stycket. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon tycks vara populär i hemlandet Danmark.

      Radera
  6. Okänd bok för mig. Verkar ju konstigt, att prata med någon via ett spädbarn. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog tror jag väl att det kan förekomma att folk säger till det lilla barnet: "Men så söt du är. Vad kan du heta månntro?" Inte lär barnet svara på det, utan det förväntas nog att föräldern ska svara.

      Radera
  7. Den här ligger oläst, och smakbitarna gjorde mig extra nyfiken! Den första var det mycket igenkänning på. Jag har nog inte heller förstått varför man ska prata med annan röst till småbarn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både kvinnor och män talar med ljusare röst till små barn. Man vill väl inte skrämma barnet kan jag tänka mig.

      Radera
  8. Det var en rivig och fartfylld text som flyter på bra. Jag är också lite optimist vad gäller sopor, men småbarn tilltalar jag helst inte, om de inte råkar ingå i familjen...
    Tack för smakbit, trevlig andra advent

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lätt att påsen blir överfull för mig också ;)

      Radera
  9. Tack för smakbiten!
    Låter som en bra bok.

    SvaraRadera
  10. Du och jag brukar inte ha så lika smak men den här lät ju intressant! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är mysig på nåt sätt tycker jag.

      Radera